jan eliasson

  • 00:42:47

    Jan Lenarz ★ Wie baue ich ein nachhaltiges und veganes Online Business auf?

    · DNX Podcast ???? Marcus Meurer

          Interview mit Jan Lenarz von Vehement Das ist die LIFEHACKZ Show Folge Nr. 32! Ladies and Gentlemen, welcome to a new episode of the LIFE HACKZ Show. Live from Chiang Mai, Thailand, Punspace Coworking Space. Der heutige Gast der Show ist ein Jungunternehmer, Jan Lenarz, der eine vegane und nachhaltige Kampfsportmarke aufgebaut hat. Er vertreibt seine Handschuhe, Schienbeinschoner, MMA Grabbing Handschuhe online über einen Shop und internationalisiert gerade nach USA. Sauspannend das alles! Nach dem Lean Startup Approach und ohne fremdes Kapital, komplett gebootstrapped von seiner Kinderzimmerwohnung aus. Grund genug ihn auf den Podcast zu holen. Checkt das sauspannende Interview aus! Und das Interview wird heute präsentiert von dem Five Minute Journal. Das Five Minute Journal ist ein  Tagebuch, das man morgens für drei Minuten ausfüllt und abends für zwei Minuten, sodass Du bei fünf Minuten bist. Und wenn Du das regelmäßig tust, verhilft Dir das zu einer achtsameren und bewussteren und positiveren Einstellung zum Leben. Also Check it out unter www.fiveminutejournal.com und jetzt viel Spaß mit der heutigen Folge mit Jan Lenarz! In dieser Folge lernst du: Wie Du zu mehr Selbstbewusstsein kommen kannst. Wie Du mit Deinem Produkt organisch wachsen kannst. Warum man besser joggen gehen sollte, wenn man gerade nicht weiterkommt. Schreib mir an marcus@lifehackz.co, hinterlass eine kurze Bewertung auf iTunes und abonniere die Show! Sicher dir jetzt kostenlos das ultimative DNX Erfolgskit für Online Unternehmer mit meinen 7 Erfolgsgeheimnissen für deine persönliche und finanzielle Freiheit ???? [www.dnxnews.de] Komm jetzt in die kostenlose DNX LIFE HACKZ Facebook Community mit tausenden von gleichgesinnten Lifehackern???? [www.dnxcommunity.de]  Sei bei der nächsten DNX Konferenz in Berlin dabei (20€ Gutscheincode "DNX-PODCAST")  ???? [www.dnx-berlin.de]  1.000 Dank, Dein Marcus  SHOWNOTES Jan Löwenherz Vehement Gut gebrüllt, Löwe Ein guter Plan Boxhaus   [su_accordion] [su_spoiler title="Diese LIFE HACKZ Folge zum Nachlesen" icon="plus-square-1"] Marcus: Jo, hi Jan! Saugeil, dass Du am Start bist beim LIFE HACKZ Podcast! Sag mal, wo bist Du gerade und was machst Du? Jan: Ich bin gerade aus Amsterdam in der Heimat angekommen. Jetzt bin ich in Minden, Westfalen bei meiner Mutter. Einen Tag Auszeit, ja. Marcus: Ja, genau. Und was machst Du in Minden bzw. was machst Du, wenn Du nicht bei Deiner Mutter in Minden bist? Jan: (grinst) Dann bin ich in Berlin, da ist mein fester Wohnsitz. Marcus: Genau. Und ich bin auf Dich aufmerksam geworden, ich glaube über einen Artikel, wo es auch um soziales Unternehmertum ging, um Social Entrepreneurship. Und ähm, da ist mir der Satz “Destroy your enemies, not your planet” voll in die Augen gestochen. Vielleicht erklärst Du mal, was dahintersteckt und inwiefern das mit Dir zusammenhängt und mit Deinem Business. Jan: Hm, genau. Das ist unser Slogan von meiner Kampfsportmarke Vehement. Wir machen nachhaltige und faire Kampfsportausrüstungen und ähm, also es ist nicht so gemeint, dass man alles seine Feinde wirklich zerstören soll. Es geht viel um die inneren Dämonen, die man bekämpfen soll, was man halt beim Kampfsport sehr gut machen kann. Und deswegen… und die Erde nicht zerstören, genau, klar. Weil wir eben nachhaltig sind und auch auf Umweltschutz achten und soziale Standards in unseren Fabriken haben. Marcus: Ja, ich interessiere mich ja selber auch für Kampfsport und kenne ja jetzt auch einige andere Brands. Und ehrlich gesagt, ist mir der Ansatz bisher gerade in Verbindung mit Kampfsport auch noch nie so untergekommen. Wie bist Du auf die Idee gekommen, die beiden doch vielleicht etwas konträren Welten miteinander zu verbinden? Vielleicht sind sie ja auch gar nicht so konträr. Jan: Genau, man denkt ja immer… das klingt auch ein bisschen schräg, das gebe ich zu (grinst), aber das ist bei Kampfsport auf jeden Fall nicht so, dass es da nur um Schlägertypen geht. Das kennst Du ja wahrscheinlich auch, wenn Du Dich damit beschäftigst und dann ist es einfach eine sehr ganzheitliche Sportart. Gerade viele asiatische Kampfsportarten haben diese Einheit von Natur und Mensch schon in ihrer Philosophie mit drin, ne? Es ist gar nicht so weit ab. Ich habe einfach gesehen, so im Alltag, im Studio, beim Training… die ganzen Leute, das sind alles Leute, die auf so etwas achten. Also, denen ist die Welt nicht egal. Klingt erstmal als Widerspruch, aber ist es gar nicht. Also, Nachhaltigkeit ist in der Szene ein sehr großes Thema. Marcus: Ja, also ich selber mache Krav Maga zum Beispiel in Berlin, wenn ich dann mal wieder in der Homebase bin und muss sagen, die Leute, mit denen ich dort trainiere sind alle sehr nachhaltig und durchdacht unterwegs und eben nicht diese stumpfen Schlägertypen. Ich glaube, die würden’s auch nicht lange da aushalten bzw. dann auch entfernt werden aus dem Training. Was für einen Background hast Du in Sachen Kampfsport? Jan: Ich habe selber vor zehn Jahren mit Muay Thai, also Thaiboxen angefangen. Damals noch in Hamburg in der Roten Flora, also in dem besetzten Kulturzentrum mitten in der Schanzer. Da noch relativ archaisch in nem kleinen Trainingsraum ohne Trainer, hat man sich da so ein bisschen gehauen (grinst). Das war noch ein bisschen wild. Habe dann angefangen wirklich in Studios zu gehen, in gute Vereine und das so ein bisschen professionalisiert. Ich mache das aber auch selber, wie viele andere auch, nur als Hobby. Also ich bin Amateursportler und mache keine Wettkämpfe. Für mich ist das einfach ein guter, oder der perfekte Ausgleich zum stressigen Alltag und so geht es vielen anderen Leuten halt auch ne? Marcus: Ja. Ich kann auch jedem nur empfehlen, wer es noch nicht ausprobiert hat und vielleicht ein bisschen Bedenken hat, was da in so einem Verein abgeht oder dass es nur darum geht, den anderen auszuknocken oder zu verletzen, das ist überhaupt nicht der Fall. Und hatte jetzt auch schon den Nick Hein hier auf’m Podcast oder den Aristo Luis, der K1 Boxer ist, und muss sagen das sind alles super, super patente Kerle. Die sind echt gut drauf und die haben ja auch nochmal jeden motiviert, dem vielleicht ne Chance zu geben. Wer bock auf ein ganzheitliches Training hat, wo auch nicht nur der Körper, sondern auch sehr der Geist gefordert ist, sollte mal welche Kampfsportart auch immer, vielleicht mal in ner Probestunde austesten und ausprobieren. Jan: Auf jeden Fall. Also es geht da sehr viel auch um die persönlichen Grenzen. Das auszutesten, nicht nur physisch, auch psychisch. Das ist ja erstmal ne kleine Herausforderung damit lernen umzugehen. Also wenn man das kann, wenn man dann auf einmal nicht mehr mit den Augen zuckt bei jedem Schlag, sondern wirklich sieht es geht danach besser, wenn man sich da ein bisschen traut. Das kann man ganz viel übertragen auf den Alltag. Also ich kenne viele Leute, die damit anfangen und dann auf einmal ganz anders auftreten im Alltag. Ich war auch immer super schüchtern und so und das hat sich dadurch alles geändert. Ist schon interessant, ja. Marcus: Ja? Also, wie kam das dann bei Dir, die Transformation zu mehr Selbstbewusstsein? Von Tag 1 an oder durch…? Jan: … Nee das hat ein bisschen gedauert und irgendwann hat es so beim Sparring, wenn man da so mit dem Gegner so ein bisschen kämpft, Kicke macht, wo ich einfach gesehen habe: Okay, ich kämpfe viel schlechter, wenn ich ängstlich bin. Ich muss einfach rangehen und dann funktioniert das halt auch. Und das habe ich so halt ein bisschen auf den Alltag übertragen. Ich hatte halt immer irgendwie Angst vor so Auseinandersetzungen, weil ich immer dachte: Ja gut, vielleicht gibt’s da Schläge oder so. Und da war ich immer super ängstlich und dann habe ich gelernt… auch körperliche Schmerzen, das ist halt überhaupt gar nicht so schlimm, ne? Also davon geht die Welt nicht unter. Damit muss man nur lernen mit umzugehen. Das ist ja ein Testen, ne? Mal ausprobieren… Dann verliert man ganz viel Angst, die man ein bisschen so unterbewusst mit sich herumträgt, wo man da gar keine Angst mehr hat. Marcus: Absolut, also dieses Aha-Erlebnis im Sparring, das hatte ich auch. Dass ich mich erstmal instinktiv nicht - dann wenn der Schlag gekommen ist, man wusste so der landet und Du kannst nicht mehr ausweichen - weggedreht habe oder irgendwie die Augen geschlossen habe, die Fäuste vor’s Gesicht und dann tut’s doppelt weh, weil Du dann auch noch Deine eigenen Handschuhe im Gesicht hast (lacht). Und ja, das geht glaube ich nur über Übungen. Und irgendwann, dass Du es lernst: Okay, der Schlag, der wird jetzt kommen, aber wenn Du das weißt und Dich dann nicht doof wegdrehst, sondern direkt schon den Counter vorbereitest, gehst Du viel besser mit der Situation um, als ängstlich zu sein. Weil dann passiert immer irgendwas. Jan: Genau. Und das im normalen Leben natürlich auch so. Find ich ist ne ganz schöne Analogie eigentlich. Marcus: Ja auf jeden Fall. Was ist Dein Business Background? Dass Du irgendwann dahingekommen bist eine eigene Marke aufzubauen mit nem Onlineshop? Ich weiß nicht, könnten wir gleich nochmal drüber reden, ja. Jan: Genau. Ja ich bin eigentlich Kommunikationsdesigner, also habe in Hamburg Kommunikationsdesign studiert und mich immer viel mit Marken beschäftigt. Also immer für andere Leute Produkte gestaltet oder T-Shirts gestaltet oder Logos. Deswegen konnte ich das eigentlich ganz gut. Ich habe dann einfach beim Boxen oder beim Thaibox gemerkt: Okay, die ganzen Handschuhe, die es so gibt, die gefallen mir alle nicht. Auch vom Design nicht. Die sind halt immer mit Totenköpfen drauf gedruckt. Also ich fand das immer ganz furchtbar. Das hat mir überhaupt nicht gefallen. Marcus: Sehr martialisch immer ne? Jan: Ja, und das passt halt auch nicht so richtig. Und da dachte ich: Gut, da kann man noch was schöneres machen. Ich selbst bin Veganer, das heißt ich wollte Kunstlederhandschuhe haben. Da ist die Auswahl noch viel eingeschränkter. Außer Plastik natürlich und Plastikhandschuhe… so richtig hochwertiges Kunstleder, das hatte ich so noch nicht gefunden. Und dann irgendwas, was noch schön aussieht, das gab es gar nicht. Ja und dann dachte ich: Okay, da kann ich mal gucken, recherchieren, finde ich da irgendwelche Hersteller, die da auf einem Level mit mir sind, ne? Und das hat dann auch ganz gut geklappt, also. Marcus: Und wie bist Du das angegangen, die Herstellerrecherche? Jan: Klar, erstmal natürlich online ganz viele Leute angeschrieben, erklärt was ich meine, mit fairen Arbeitsbedingungen und manchmal kam da “Ja, ja, machen wir”, aber ich so den Eindruck hatte: Nee so richtig… die sagen mir das jetzt nur eigentlich, um den Auftrag zu bekommen. Da habe ich’s direkt seingelassen. Und dann habe ich irgendwann wirklich einen gefunden, der eigentlich das eh schon länger machen wollte, aber noch gar keinen Kunden hatte, mit dem er das angehen konnte. Und mit dem habe ich das dann durchgezogen und die Qualität war auch super. Also die kamen hier an und das war genau das, was ich wollte. Und die erste Auflage war dann auch direkt ausverkauft innerhalb von 24 Stunden. Der Start war extrem positiv. Marcus: Cool und wieviele Handschuhe waren das? Jan: Das waren 100 Paar ne? Sehr übersichtlich. Aber wenn man bedenkt, man bringt eine neue Kampfsportmarke mit veganen Boxhandschuhen auf den Markt. Also ich dachte, da kommt nicht viel. Marcus: (lacht) Ja. Jan: Ich meine bei mir im Verein, ein, zwei Leute, die da auch Interesse hatten, aber… ich wusste nicht, ob das wirklich ein großes Thema ist. Marcus: Ja, gerade diese Kombi hat mich total cacatched. Also zum einen dieses Social Entrepreneurship, nachhaltig irgendetwas zu produzieren. Dann Kampfsport interessiere ich mich eh für. Dachte: Wie passen die Welten zusammen? Und dann war ich jetzt die letzten 30 Tage hier im Oktober, das hat vor drei Tagen aufgehört, auf so einer 30 Tage Vegan-Challenge unterwegs. Jan: Ja. Marcus: Was mir selber auch total viel gebracht hat und ich bin jetzt glaube ich kein 100%-iger Veganer dadurch geworden. Aber werde meinen Fleischkonsum sehr massiv einschränken, so auf 80/20, so vielleicht 20% Fleisch noch und der Rest vegan. Also es hat mir schon viel gebracht. Und dachte, es ist ja echt ne krasse Kombi und habe dann ein bisschen tiefer einen Research gemacht: Wer steckt dahinter? Und bin dann auf Dich gestoßen. Um so mehr freue ich mich, dass Du jetzt hier am Start bist, darüber zu sprechen. Du sagtest gerade ganz klassisch Online Recherche. Heißt: Du hast bei Google gesucht nach den entsprechenden Briefen und bist dann die Händler direkt angegangen über E-Mail. Weil viele stellen sich das wahrscheinlich mega schwer und aufwändig vor, wenn die jetzt das fertige Produkt sehen. Auf der anderen Seite denke ich, ich wüsste jetzt gar nicht wo ich anfangen soll. Jan: Genau, das ist halt so ein bisschen das Ding. Klar, wo wir jetzt stehen, das ist natürlich schon ein bisschen Arbeit, dass man das wirklich auch so Qualitätskontrolle immer hat und wirklich weiß, dass auch alles produziert wird. Das ist schon Arbeit, aber am Anfang ein Produkt herzustellen ist halt wirklich nicht so krass. Also, als ich die ersten Handschuhe hatte, haben meine Freunde gedacht so, ich kann zaubern, weil ich irgendwie auch Dinge produziere. Und das ist halt wirklich der einfachste Punkt. Also einen Hersteller zu finden ist gar kein Problem. Es gibt ja auch Seiten wie Alibaba, wo die Leute ihre Sachen anbieten. Da kann man direkt sich einen aussuchen und denen das Logo schicken und dann hat man das zwei Wochen später. Und wenn man so was machen will, dann ist das kein Problem. Klar, wenn man auch auf faire Arbeitsbedingungen wert legt, dann ist es noch ein bisschen was anderes. Da muss man wirklich dann schon ein paar mehr anschreiben und gucken, wie tickt die so. Aber selbst Produkte herzustellen, das ist für jeden eigentlich heutzutage gar nicht so schwierig. Also da war ich selbst überrascht auch, dass die auf einmal auch hier angekommen sind. Wie einfach das dann ist. Marcus: Und das war dann der Handschuh mit Deinem Design, der dann bei Dir angekommen ist im Paket? Du hast ihn ja ausgepackt und dachtest “Boah wow, wie geil ist das denn?” Ihr habt da irgendetwas haptisches erschaffen, was man auch anfassen kann. Jan: Genau, das war nämlich so ein super Moment. Die kamen halt am Flughafen an, vor zweieinhalb Jahren in Berlin und ich hatte gar keine Ahnung, wie man sowas angeht, auch mit der Zollanmeldung, ne? Da muss man sich schon ein bisschen reinfuchsen, aber die Leute sind auch ganz nett beim Zoll. Also, wenn man das noch nie gemacht hat. Die helfen einem auch, also da … es war einfacher als ich dachte. Hatte mir dann aber nur einen Ford Ka gemietet, weil ich dachte “Ja ein paar Handschuhe sind ja nicht so groß”. Marcus: (grinst) Jan: Stand dann halt vor so ner riesigen Europalette voller Handschuhe, wo ich nicht wusste, wie ich das in mein Auto bekomme. Marcus: Wieviele Unzen sind das? Jan: Also, das kann man alles noch besser machen, aber irgendwie geht’s dann trotzdem. Marcus: Ja und ich glaube, das ist genau das Ding, was dann viele Unternehmer oder erfolgreiche Unternehmer von anderen Menschen unterscheidet. Die erfolgreichen Unternehmer gehen Sachen an, die machen einfach, probieren, testen, fallen vielleicht mal hin, stehen wieder auf oder fahren dann mit nem Ford Ka zum Flughafen (lacht). Die anderen konzeptionieren dann jahrelang an dem Design an Handschuhen, aber ohne überhaupt mal ne E-Mail an einen Händler rausgeschickt zu haben. Jan: Genau. Ich kenne auch Hersteller von Sportartikeln. Freunde von mir, die jetzt seit drei Jahren in ihrer Kammer sitzen und es halt immer besser machen wollen. Und das ist halt … Ist natürlich auch ein schöner Ansatz. Da verliert man aber massig viel Zeit. Also lieber erstmal ein Produkt auf den Markt bringen, wo man noch etwas verbessern kann und dann schonmal Feedback bekommen. Also das ist ganz wichtig. Weil Du kannst es gar nicht perfekt machen, wenn Du nicht die ganze Zeit Feedback bekommst, was die Leute wirklich wollen. Das ganze Geld in die Hand nehmen, was man hat, bestellen und dann nächste Auflage wird besser. Marcus: Genau. Das heißt, das was Du eingenommen hast aus dem Cashflow das Unternehmen dann wachsen lassen, indem Du es wieder investierst. Jan: Genau. Das ist ja das schöne, wenn man gerade Produkte hat. Man hat ja direkt Cashflow. Und das war für uns auf jeden Fall super. Das heißt, ich konnte direkt die zweite Auflage bestellen. Schon mit Verbesserungen, schon mit besserer Verpackung. Wir haben umgestellt auf Recycling Kartons, alle Poly-Beutel weggelassen. An solchen Sachen kann man direkt arbeiten. Marcus: Das heißt aber für die erste Bestellung brauchtest Du aber dann ein bisschen Kapital, was Du über Dein Online Business aufgebaut hattest? Jan: Genau, aber die erste Auflage, die war auch nicht so wahnsinnig teuer. Also mit 2.00 bis 3.000 Euro kommt man eigentlich schon hin. Das kann eigentlich jeder zusammenkriegen, wenn er schon ein Produkt hat und er muss jetzt nicht jahrelang für sparen oder einen Kredit aufnehmen. Marcus: Das heißt, dass ist auch 100% eigenfinanziert und gebootstrapped ohne Venture Capital oder irgendwelche Shares, die Du abgeben musstest? Jan: Genau, alles gebootstrapped, ja. Marcus: Cool! Und wie hast Du dann die Reichweite bekommen, um die ersten 100 Handschuhe an den Mann zu bringen. Jan: Genau, das war natürlich ganz spannend. Ich hatte einen kleinen Shop aufgesetzt. Das ist das Gute, wenn man selbst Grafikdesigner ist. Dass man solche Sachen, die wirklich viel anfallen, dass man die selber machen kann. Also das ist wirklich Gold wert. Das sehe ich immer wieder bei anderen Startups, die ich berate, dass die immer besser beraten sind, wenn sie einen Designer im Team haben, als jetzt nen BWL’er zum Beispiel. Das konnte ich also alles ganz gut machen. Habe eine Facebookseite aufgesetzt. Klar, die ganzen klassischen Sachen. Und dann glaube ich, habe ich für 5 Euro Werbung geschaltet auf Facebook und dann hat es direkt jemand von Boxhaus gesehen, also dem größten europäischen Onlinehändler für Kampfsportausrüstung. Marcus: Cool! Jan: Und die haben’s dann einfach gepostet auf ihrem Blog so. Und das hat halt eben eine enorme Reichweite gehabt. Und so kam das dann alles zustande. Ne Woche später hat sich die Band Boysetsfire bei mir gemeldet. Kennt man, wenn man sich mit Punk und Hardcore beschäftigt. Das ist eine ganz große US-Punkband. Marcus: Wow! Jan: Die fanden es super, die haben es gepostet und dann hatte ich über Nacht 5000 Facebook Fans. Marcus: Woah. Jan: Das war ganz gut für den Start. Ich war ein bisschen überwältigt. Das war alles kurz vor Weihnachten und ich wusste gar nicht so richtig, was da passiert. Aber so kann es auf jeden Fall gehen… Da sind einfach Partner, die größer sind als man selber immer Gold wert, weil selber das aufzubauen über Facebook-Werbung oder mal Werbung schalten, das dauert. Marcus: Ja, absolut. Aber so Sachen können auch nur passieren, wenn Du es - wie eben gesagt - versuchst und machst und die Seite aufsetzt und irgendetwas postest und vielleicht mal 5 Euro in die Hand nimmst, um Facebook Werbung zu schalten. Dass es dann auch bei den richtigen Leuten ankommt, ne? Jan: Ganz genau. Und natürlich als Social Business hat man immer den Vorteil, dass man sowas ganz gut bekommt, solche Presse ne? Also wenn ich jetzt ganz normale Boxhandschuhe auf den Markt geschmissen hätte, das hätte keinen interessiert. Das hätte keiner gepostet. Also ein bisschen Innovation oder Nachhaltigkeit, das hilft ganz viel. Viele denken, das ist immer so ein Nachteil, wenn ich jetzt irgendwie die höheren Herstellungskosten ans Bein binde, aber gar nicht. Also ich sehe nur Vorteile dadurch, dass wir so ein bisschen auf’s Fair achten. Marcus: Ja und ich habe auch das Gefühl, dass gerade im letzten Jahr das Bewusstsein bei sauvielen Menschen, egal was für einen Background die haben, irgendwie das Bewusstsein für Nachhaltigkeit gewachsen ist. Als ob da gerade wieder so ein neues Movement entsteht. Jan: Auf jeden Fall und das ist halt, genau… Das ist so ein Movement, das heißt es ist noch so ein bisschen was spezielles. Das wird sich nicht ändern, also das wird Standard werden und Alltag. Und jetzt kann man sich glaube ich noch ganz gut als Marke positionieren. Das heißt, wer jetzt eine Idee hat und damit raus will, der muss das jetzt machen. In dann drei Jahren gibt’s das auch schon in nachhaltig. Also eigentlich kann man gerade ganz viele Sachen nochmal neu machen in gut und in besser. Muss es aber jetzt tun. Marcus: Ich glaube, das ist ein ganz guter Tip von Dir, den Du gerade abgefeuert hast. Dass viele Sachen schon da sind, die sind ganz cool, aber die sind halt nicht nachhaltig. Und wenn Du dann in dem Bereich Nachhaltigkeit und ein Firstmover bist, so wie Du, dann bist Du halt da, wenn das Ding dann losgeht und in den Mainstream dann vielleicht irgendwann übergeht. Jan: Ganz genau. Marcus: Okay und zu Boxhaus, das finde ich echt faszinierend, dass Du das gerade erwähnt hast. Ich wusste jetzt auch nicht, dass Du überhaupt ne Verbindung zu Boxhaus hast, weil ich kenne die Leute von Boxhaus auch ganz gut, speziell den Rainer. Und bei dem ist das so gelaufen, mittlerweile kriege ich ein paar T-Shirts von denen gestellt, weil ich die Marke ganz cool finde und ich war auf Facebook und hatte ein T-Shirt vom Boxhaus an, was ich mir vorher irgendwann mal bestellt hatte, weil ich die Sachen ganz cool finde und das gepostet öffentlich. Und seine Tochter hat das Bild gesehen und dann dem Rainer, ich glaube das ist der Geschäftsführer oder Gründer, Founder, Inhaber vom Boxhaus, Bescheid gegeben, dass ich seine Klamotten trage und die haben mich dann ganz unkompliziert angeschrieben, ob sie mein Bild für Social Media verwenden könnten und ich kriege dafür ein T-Shirt oder so. Das fand ich super cool, diesen Ansatz. Dieses ganz unkomplizierte, auf Leute zuzugehen und ... Jan: Das machen die ganz viel, ja. Auf jeden Fall. Marcus: Diesen Giving Aspekt. Und dann sagte er “Brauchst Du neue Shirts? Ich schick Dir dann einfach welche zu”, ohne jetzt irgendwie zu sagen: So, das ist jetzt die Abmachung und Du musst das und das damit machen. Jan: Genau, also und genauso machen wir das auch. Also ich mache nie mit irgendwie Verträge. Wenn ich irgendwelche Kämpfer unterstützen will, dann kriegen die das und dann sage ich direkt “Ey, Du musst dafür gar nichts posten oder so. Das heißt, wir wollen Dir etwas geben” und das finden die meisten halt so cool, dass die halt trotzdem irgendwas posten. Das passt schon. Also die Leute sind auch …. Da muss man nicht irgendwie immer mit Verträgen hinterherrennen und Abmachungen. Marcus: Nee null. Und das ist auch dieses Giving Prinzip. Dreimal mehr geben als nehmen und es kommt eh irgendwann zurück. Die Leute erinnern sich daran und wenn sie Dir was Gutes tun können, dann sind die zur Stelle ne? Jan: Auf jeden Fall! Marcus: Wenn Du Dir Kampfsportler aussuchst, denen Du dann Deine Sachen anbietest oder zur Verfügung stellst, wonach gehst Du da? Jan: Ja, wir gucken natürlich schon, dass die zur Marke passen. Also Branding ist unsere Stärke, also diese Markenbildung. Eben dass wir für was stehen und dieses nachhaltige Konsequentsein, das ist unser Markenkern. Das heißt, wir müssen auch Kämpfer nehmen, die dazu passen. Alle Kämpfer, die so ein bisschen Alternativ sind oder nen Background im Tierschutz haben, oder ein bisschen politisch aktiver sind, die nehmen wir alle immer ganz gerne. Also jetzt Mac Danzig ist einer unserer großen Kämpfer. Er ist ein großer UFC Kämpfer von vor ein paar Jahren. Solche Leute unterstützen wir total gerne.   Marcus: Mh und Du sagst gerade, eure Stärke ist Markenbildung und Markenführung. Das kommt wahrscheinlich aus Deiner Agenturzeit dann? Jan: Genau. Also ich war nie selbst in einer Agentur. Ich habe alles immer als Freelancer gemacht. Aber Markenbildung gerade für nachhaltige Startups war immer so mein Hauptthema. Klar, das sehe ich auch bei uns. Das ist auf jeden Fall ganz wichtig für irgendwas zu stehen. Es gibt so viele Marken und man bekommt richtig gute Boxhandschuhe für 30 Euro, überhaupt gar kein Problem. Es ist ein hochpreisiges Produkt und da muss man dann auch für etwas stehen, sonst kann man das nicht machen.   Marcus: Ja absolut. Und wenn man jetzt auf eurer Seite unterwegs ist. Das ist jetzt nicht vehement.com ausgeschrieben, sondern in Kurzform ne? Jan: Genau. Marcus: Sprich: vhmnt.com. Das verlinken wir auch in den Shownotes. Da sieht man schon ganz klar, wie viel Professionalität da drin steckt und irgendwie auch eine ganz klare Aussage. Finde ich mega gelungen. Die Seite, hast Du die auf WordPress gebaut oder ist das ein fertiges Modul? Jan: Die Seite läuft auf WordPress, genau. Also wir stellen direkt demnächst auf PrestaShop um, weil wir eben auch zwei Lager haben. Einmal in Los Angeles und einmal in Berlin. Und da hat WordPress so ein bisschen Probleme mit. Das heißt beim Shop muss man da so ein bisschen aufrüsten. Marcus: Okay und das Lager in den Staaten, ist das dann ein Fulfillment-Anbieter oder wie ist das? Jan: Ganz genau. Also wir arbeiten mit Shipwire, einer oder wenn nicht sogar der größten Fulfillment-Firma überhaupt. Die halt Lager auf der ganzen Welt anbieten. Und die haben gerade für kleine Startups ganz gute Deals. Also man zahlt ganz wenig Flächenmietungskosten, sondern hat einfach diese Handling-Gebühren pro Paket. Marcus: Das ist cool. Das ist dann viel planbarer. Das heißt, Du hast flexible Kosten, dynamische Kosten und nicht fette Fixkosten am Bein, als kleines Startup. Jan: Ganz genau. Trotzdem muss man natürlich überlegen, ob man in den USA an den Markt gehen will. Es ist schon viel Aufwand. Man ist halt auch nicht vor Ort. Man ist dann nicht so gut in der Presse wie hier. Also in Deutschland passiert das einfach organisch, weil man einfach Leute kennenlernt. Also hier haben wir ständig irgendwelche Blogartikel. In den USA ist das einfach nicht so. Das ist halt schon viel Aufwand, die Sachen dahinzubringen. Also man kann nicht einfach als deutsches Startup oder Firma Sachen in die USA importieren. Das geht halt nicht. Da muss man sich schon ganz viel mit beschäftigen. Also das würde ich nur Leuten raten, die wirklich denken: Okay, das ist der Hauptmarkt. Bei uns ist das so ne? Also Kampfsport ist in den USA viel, viel größer als hier. Veganismus, Nachhaltigkeit ist da schon nochmal ein paar Jahre weiter. Das heißt gerade Westküste USA ist für uns natürlich ein Kernmarkt. Marcus: Mh absolut und trotzdem finde ich, klar, man muss sich da nach und nach reinfuchsen, aber wieder ein gutes Beispiel, wie man dann organisch wachsen kann und es eigentlich für jede Herausforderung irgendwo auch schon mittlerweile ne fertige Lösung gibt, out of the box. Diese Fulfillment-Anbieter gab’s glaube ich vor fünf oder zehn Jahren noch nicht. Da brauchtest Du ein riesen Lager und was weiß ich noch alles und jetzt gibt’s dann Serviceanbieter, die das komplett für Dich abwickeln können, ähnlich wie Amazon Fulfillment oder wie heißt das nochmal? Jan: Genau, Fulfillment bei Amazon gibt’s auch noch ja. Das wollten wir jetzt als Sozialunternehmen halt einfach nicht. Da ist Amazon von daher auch manchmal so ein bisschen in der Negativpresse. Deswegen haben wir da eine Alternative gesucht und ja. Aber klar, die bieten das auch an und ich glaube auch nochmal professioneller. Marcus: Ja, seid ihr denn auf Amazon oder habt ihr euch bewusst komplett gegen Amazon dann entschieden. Jan: Nee, wir haben uns bewusst komplett dagegen entschieden. Bei uns kommen Zwischenhändler, also ganz wenige Shops, die unser Sachen haben. Wir verkaufen eigentlich alles selber. Weil es gibt halt auch einen Grund. Also wer vegane Boxhandschuhe sucht, die wirklich auch zertifiziert sind, da gibt es nur uns. Und da kann man sich diesen Luxus leisten, dass man halt jetzt gar nicht so viel Vertrieb macht, sondern die 40 ersten Seiten auf Google sind halt wir, wenn man nach veganen Boxhandschuhen sucht. Und dann kann man sich das halt noch leisten, dass man wirklich das auch selbst vertreibt. Natürlich behalten wir dann auch die ganze Marge ne? Marcus: Ja, perfekt. Jan: Wenn wir da über Zwischenhändler gehen, dann sieht das halt schon ganz anders aus und dafür sind wir halt echt noch zu klein. Marcus: Hm und Du sagst jetzt die ganze Zeit “Wir”. Wer ist das genau? Jan: Genau. Ich hab’s gegründet. Dann ist vor zwei Jahren eine gute Freundin von mir mit eingestiegen, die so ein bisschen Finanzen im Blick hat und Organisation. Das heißt wir sind eigentlich zu zweit, haben aber ein großes Netzwerk aus Leuten, also wir haben auch Leute, die uns immer wieder unterstützen mit Beratung und Fotografen und so. Also es sind nicht alle festangestellt, muss man ja da auch heutzutage gar nicht mehr. Marcus: Nee. Jan: Aber es ist halt schon so ein Netzwerk aus fünf bis zehn Leuten, die halt immer bereitstehen, wenn irgendwas entsteht. Marcus: Cool! Sauspannend! Genau und wenn …  ihr sagt, ihr seid nachhaltig unterwegs, gibt’s da festgeschriebene Leitsätze oder Grundsätze oder Manifesto oder ne Firmenvision, Mission Statement, was Du hier mal rauslassen kannst? Jan: Ähm klar, also wir versuchen schon, dass wir einfach den Planeten möglichst wenig schaden, aber gleichzeitig auch so viel Gutes tun, wie es halt irgendwie geht und wenn es auch mehr kostet, ist das auch völlig in Ordnung, weil wir auch hochpreisigere Produkte anbieten. Das beinhaltet bei uns, dass wir auf faire Arbeitsbedingungen achten. Wir sind noch nicht Fair Trade zertifiziert, weil es gibt noch keine Fair Trade Kampfsportfabrik auf dieser Welt. Das heißt, wir sind dabei, die zu bauen. Also sobald wir dafür Finanzen haben, werden wir die Fair Trade Zertifizierung anstreben. Das heißt, die internationalen Arbeitsbedingungen werden eingehalten, keine Kinderarbeit, Gewerkschaften und solche Sachen. Das ist alles mit dabei. Aber auch Kleinigkeiten, einfach dass wir keine Verpackungen für unsere Handschuhe haben, sondern alles nur in Kartons stecken, solche Sachen. Dass wir keine Luftfracht verwenden, sondern alles per Schiff machen. Also ganz viele Kleinigkeiten, die zusammen halt ein ganz gutes Paket geben. Wir spenden von jedem verkauften Boxhandschuh einen Euro an das Wolf Conservation Center. Unser Logo ist ein Wolf. Das heißt, zum Arterhaltungsschutz der Wölfe wird ein bisschen was getan. Alles nur kleine Sachen, aber so im Gesamtkonzept versucht man schon da einfach alles gut zu machen, auch wenn es was kostet. Das muss schon sein für uns. Marcus: Mh und würdest Du sagen, das ist im Moment so Dein Hauptfokus und Dein Hauptbusiness oder was treibt Dich gerade sonst noch um businessmäßig? Jan: Das ist schon mein Hauptfokus, das ist ja auch eine UG, ne? Das kann man nicht einfach nebenbei machen. Da muss man schon immer einen Blick drauf haben. Es ist natürlich auch alles viel Arbeit. Ich mache nebenbei manchmal auch noch Designs. Also ich berate auch noch Social Startups oder Stiftungen oder NGOs zum Thema Design, weil ich da einfach irgendwie ganz viel gelernt inzwischen. Marcus: Läuft das dann unter Deinem Brand “Gut gebrüllt Löwe”? Jan: Genau, das  ist dann meine Agentur Gut gebrüllt Löwe, wo wir halt sowas anbieten. Das ist zwischendurch mal ganz nett. Das ist aber wenig. Also da haben wir sehr ausgewählte Kunden, wenn uns auch wirklich was gefällt, dann machen wir das. Mein Haupteinkommen ist schon Vehement. Und jetzt habe ich noch ein kleines Buch geschrieben gerade. Crowdfunding. So Nebenprojekte, dafür muss immer Zeit sein, das finde ich ganz wichtig. Marcus: Um auch den Horizont schön weit zu halten und nicht zu sehr im Tunnel abzutauchen, ne? Jan: Genau. Also ich langweile mich auch schnell so. Deswegen, wenn ich wenigstens einen Tag die Woche mal ein ganz anderes Projekt habe, dann ist das für mich super gut. Das hilft auch Vehement. So habe ich am nächsten Tag wieder Kraft volle Power für Vehement. Ich glaube, wenn ich fünf Tage die Woche nur eine Firma machen würde, dann würde mich das schon ein bisschen nerven. Marcus: Ja. Für Vehement hast Du ja auch verschiedenste Auszeichnungen bekommen und Awards. Bewirbt man sich dafür oder werden die dann auf Dich aufmerksam? Jan: Das ist ganz unterschiedlich. Also jetzt der Peta Progress Award haben wir einfach so bekommen. Die gucken sich einfach so um, was gibt’s an veganen interessanten Produkten. Für manche Awards muss man sich bewerben. Marcus: Das ist schon fett von Peta ne Auszeichnung zu bekommen. Jan: Ja auf jeden Fall! Da haben wir uns schon sehr gefreut, vor allem kam das auch sehr überraschend. Für viele andere Sachen muss man sich bewerben. Also wir haben auch Business Plan Wettbewerbe und so. Das ist dann schon viel Arbeit. Aber das machen wir jetzt auch nicht mehr. Also da steckt man dann drei, vier Tage rein, um irgendwie ein Konzept zu schreiben. Das ist eh immer genau das gleiche, aber jeder Award will es irgendwie in seiner Struktur aufgeschrieben haben und ja. Das ist immer ganz nett, aber jetzt haben wir ein paar Awards, was soll ich mit noch einem? Also die drei, vier Tage Arbeit jetzt stecke ich lieber in andere Sachen. Und da muss man als Startup immer aufpassen. Es gibt so viele Awards und ich kenne viele Leute, die einfach die ganze Arbeitskraft in diese Awards stecken in der Hoffnung, dass sie dann vielleicht 5000 Euro gewinnen. Das ist den Aufwand dann nicht wert. Da muss man immer ein bisschen gucken. Marcus: Nee, aber in eurem Fall ist glaube ich auch schon geschickt als Marketing Tool eingesetzt auf der Website. Die ganzen Logos und Awards, die machen irgendwie schon Eindruck und ja, gibt nochmal so Social Proof ne? Jan: Genau. Das ist halt klar, zur Verifizierung quasi so ein bisschen, also Reason to Believe nennt sich das im Branding. Sind solche Logos ein Abzeichen immer ganz schön. Gerade wenn man ein Produkt hat, was die Leute vielleicht erstmal ein bisschen verwirrt. Dann würde ich schon raten, dass man auch so ein bisschen guckt, dass man Awards hat oder Siegel, Abzeichen. Das ist schon immer alles ganz gut. Irgendwann reicht’s dann auch. Also unsere Website ist voll da. Ich brauche jetzt nicht noch nen siebten Award da drauf kleben. Marcus: Okay und damit Dir nicht langweilig wird, hast Du jetzt noch ein neues Projekt gelaunched einguterplan.de? Jan: Genau “Ein guter Plan” ist ein Buch, ist ein Terminkalender, ein Lebensplaner und ein Sachbuch in einem. Also so ein ganzheitlicher Kalender. Das ist in den USA auch gerade relativ beliebt, ein ganz großes Thema. Dass die Leute einfach loskommen wollen, einfach ihren Terminen hinterherzurennen und gar nicht so ihr Leben zu planen. Deswegen haben wir diesen Kalender entwickelt, der halt ganz viele Tools bietet und Texte zum Thema Selbstverwirklichung, Glücksforschung und diese ganzen Sachen. Das haben wir halt am Wochenende auf Startnext gelaunched. Marcus: Jetzt am Wochenende? Jan: Genau jetzt am Wochenende, vor vier Tagen. Haben jetzt auch schon Überfounded, also schon 200% eingesammelt. Also man sieht schon, da ist der Bedarf auf jeden Fall da. Marcus: Krass, gratuliere! Jan: Ja, vielen Dank. Und genau, man muss einfach ein bisschen auf sich achten, gerade wenn man so viele Projekte hat wie ich. Dass man sich nicht überarbeitet. Klar, das fühlt sich nie so richtig krass wie Arbeit an, weil es immer irgendwie so das eigene Ding ist. Aber auch da muss man einfach so ein bisschen Achtsam sein, ne? Und deswegen habe ich mit ner Freundin das geschrieben und zusammengetragen. Marcus: Weil Du schon drauf achten musstest, dass Du nicht zu viel machst und zu viele Projekte hast, hast Du noch ein Projekt angeschoben? (beide lachen) Jan: So ungefähr, es klingt erstmal schwierig. Es ist auch natürlich jetzt viel Arbeit, aber wir haben gesehen, der Bedarf ist da. Also ich sehe einfach ganz viele Leute, die sich totarbeiten und das kann es einfach nicht sein. Genau, und diesen Fehler habe ich auch gemacht. Inzwischen sehe ich das ganze viel entspannter und arbeite halt nicht mehr so viel und arbeite auch nicht mehr abends und arbeite auch nicht mehr am Wochenende.   Marcus: Mh mh und zu welcher Zeit war das, als Du gesagt hast, Deine Work-Life-Balance war völlig außer Control? Jan: Das war letztes Jahr. Da hatte ich echt irgendwie ganz viele Aufträge, dann hatte ich Vehement und noch ein paar andere kleine Sachen und wusste weder ein noch aus. Das war es auf jeden Fall nicht wert. Ich bin dann drei Monate nach Mexico geganen und habe drei Monate lang gar nichts gemacht und lag nur am Strand. Marcus: (grinst) Konsequent! Jan: Es ist schon besser. Und seitdem ich wieder zurück bin, achte ich halt sehr auf solche Sachen. Marcus: Aha. Ja, das klingt echt nach smartem Business, was Du da betreibst. Was ist Dein Background? Hast Du das irgendwo vorher gelernt oder kannst Du gute Ressourcen oder Bücher empfehlen, die Dich in die Spur gebracht haben, in der Du jetzt bist? Jan: Ähm, ja klar, ich glaube jeder von uns fängt an mit der 4 Hour Workweek als Beispiel, dass man halt versuchen soll möglichst wenig zu arbeiten. Genauso guter Klassiker wie Getting things done von David Allen, dass man sich so ein bisschen selbst organisiert. Sehr viel war es aber Gespräche mit Freunden und dann selbst so ein bisschen herauszufinden, was tut uns eigentlich gut. Also das hat mir am meisten geholfen. Weil ich halt ganz viel mit Leuten zu tun habe, die halt wirklich auch Firmen gegründet haben und manche kriegen’s halt irgendwie hin, manche nicht. Und dann, man lernt da so ein bisschen da rauszufinden, woran liegt das denn jetzt eigentlich. Marcus: Ja, hast Du denn einen Background in BWL oder vorher studiert? Jan: Ja, ich bin Kommunikationsdesigner. Also ich habe Kommunikationsdesign studiert in Hamburg. Das heißt, Grafik ist eher mein Background. Marcus: Cool, sauspannend! Hast Du irgendwelche Morgenroutinen, die Du täglich abspulst? Ist die erste Stunde Deines Tages geskriptet? Jan: Nee gar nicht. Ich kenne viele Leute, die das sehr erfolgreich machen. Ich mache manchmal ein bisschen Yoga Sachen. Sowas finde ich immer ganz gut. Mein Ding ist einfach: Ich schlafe immer aus. Ich stelle mir nie nen Wecker. Also schon seit Jahren nicht. Das geht halt auch immer ganz gut. Und dann brauche ich jetzt auch gar nicht so viel Routine, um dann morgens wach zu werden und fahre dann irgendwann mittags ganz gemütlich ins Büro. Ich wohne in Berlin und fahre halt ne Stunde mit dem Fahrrad ins Büro. Das ist so meine Morgenroutine, durch den Tiergarten jeden Morgen. Das geht dann schon. Es ist eher, dass ich halt irgendwie Abends viel mache, um dann runterzukommen. Also Yoga, Kampfsport, das ist dann schon wichtig. Und wenn ich das nicht habe, dann fehlt mir schon was. Marcus: Mh, das merkt man dann auch sofort oder? Jan: Auf jeden Fall, ja. Also manchmal erschreckend, dass man da schon ein bisschen abhängig ist, aber ich glaube, das ist eine ganz gute Sucht mit dem Sport. Marcus: Ja absolut, das ist ne ganz gesunde Droge, aber ich merk’s auch. Wenn ich unterwegs bin und man hat nicht immer die Chance so viel Sport zu machen, wie man’s gewohnt ist. Es fehlt irgendwie einfach. Jan: Auf jeden Fall. Also gerade hier… Du bist ja auch viel auf Reisen ne? Das ist ja dann auch nicht immer so einfach wahrscheinlich? Marcus: Nee, das ist nicht einfach, gerade am Anfang, als ich da überhaupt noch keinen Plan hatte, wie ich das denn jetzt anstellen soll, wenn ich dann auch so krass reise. Wir sind ja auch meistens nur mit nem Backpack unterwegs. Also immer nur mit nem Backpack unterwegs und dann irgendwie in so Miniorten irgendwo ganz abgelegen am Meer, wo Du in der Regel auch gar keinen Gym hast oder kein Kampfsport machen kannst oder keine Gewichte heben kannst oder nicht in ein Crossfitboxing kannst. Da muss man sich so nach und nach dann reinfuchsen und jetzt reise ich beispielsweise immer mit so nem TRX-Band. Ich weiß nicht, ob Du das kennst? Jan: Ja klar. Marcus: Um funktionales Training zu machen. Ich meine ne Palme oder so nen Baum oder irgendwie so ne Stange, wo Du es dranhängen kannst, findest Du überall. Und das zieht auch immer gut Aufmerksamkeit, so bei der lokalen Jugend. Wenn die wissen um 18:00 Uhr abends bist Du immer am Strand und machst da TRX, nach drei Tagen kommt man kaum noch selber an das Band dran, weil die es alle so cool finden und schließe dann auch immer ganz schnell so Freundschaften zu den Leuten auf den Inseln. Das ist ganz cool und ja, mittlerweile weiß ich dann auch genau, je nach dem wo ich gerade bin, ob ich dann vielleicht nen Krav Maga Club in der Nähe habe oder mal Muay Thai hier in Thailand ausprobieren will im Tiger Muay Thai Camp in Phuket. Jan: Genau, Muay Thai in Thailand kann ich nur empfehlen. Wenn Du da Anschluss an die Locals haben möchtest, zieh’ Deine Thaiboxhose. Also ich bin so durch Thailand gereist und da hat man sofort 20 Freunde. Also ich wurde da wirklich auf offener Straße umarmt, weil ich als Europäer mit Thaibox Sachen rumgerannt bin. Das finden die ganz toll ja. Marcus: Cool! Hast Du da auch trainiert? Jan: Ich habe ein bisschen trainiert, ja. Das geht da wirklich tatsächlich überall. Also Thaiboxen ist da ja Nationalsport. Marcus: Ja, Nationalsport Nr. 1. Saufaszinierend auf jeden Fall die Sportart. Was ist Deine größte Schwäche? Worin willst Du besser werden. Jan: (lacht) Ja, also was mir immernoch schwer fällt, ist halt Selbstorganisation tatsächlich. Die Teil in dem Buch, in dem Plan, den ich selber rausbringe, habe ich auch nicht selber geschrieben. Da weiß ich, das hilft mir ganz viel, wenn ich da wirklich diese ToDo Listen immer aktuell halte. Diese ganzen Tools verwende ich... ich mach’s halt einfach nicht. Das merke ich dann immer nach zwei, drei Tagen Stress, dass ich denke: Okay, ich habe jetzt völlig konfus gearbeitet und da muss ich auf jeden Fall noch viel mehr Struktur reinbringen. Ich habe auch die Gabe so Sachen auszublenden. Also wenn da Probleme anstehen oder mich Dinge stressen. Das ist auch ne Gabe so. Also ich kann Stress… ja trifft mich oft nicht so, wie es andere Leute trifft. Marcus: Wollte ich gerade sagen. Jan: Was diese Sache erst möglich macht in so einem Unternehmen, aber trotzdem, da muss ich glaube ich noch ein bisschen gucken, dass ich die Sachen wirklich auf’m Schirm auch habe. Marcus: Okay, und was machst Du, wenn Du merkst, Du bist am Rechner und es geht irgendwie gar nicht weiter. Du kommst nicht mehr voran und hast ne Blockade? Was wäre Dein Tip dann, wie geht man damit um? Jan: Also ganz wichtig ist, dass man eben nicht sich dann da durch beißt. Weil das ist so uneffektives Arbeiten. Das einfach zu erkennen ist ganz wichtig. Das muss man auch ein bisschen üben. Weil es bringt nichts, wenn man da acht Stunden vor’m Rechner sitzt und nur so halb motiviert ist und eigentlich den Kopf gar nicht frei hat zum Arbeiten. Da würde ich Laufen gehen, ein bisschen Sport machen, ne halbe Stunde Yoga, auch wenn man denkt, eigentlich kann man sich das nicht leisten, eigentlich muss man arbeiten. Das bringt halt nichts. Marcus: Genau. Das viel mir sauschwer, gerade am Anfang meiner Selbstständigkeit. Dieses, dass man nicht mehr um Erlaubnis fragen muss, oder sich nicht mehr rechtfertigen muss, ne? Jan: Auf jeden Fall. Also ich mache dann auch immer Mittagsschlaf in großen Stresssituationen, weil ich weiß das hilft einfach so. Und das muss man erstmal lernen. Genau, sich selbst gegenüber. Man hat einen Anspruch. Marcus: Ja und was würdest Du sagen, sind Skills oder Erfahrungen, die jeder Unternehmer haben sollte? Jan: Ja gut, ich komme jetzt so aus dem Branding Bereich und ich sehe immer wieder, wieviel Branding und Markenbildung hilft. Wo ich mir denke: Okay, BWL und so, das kann man sich immer holen. Also es gibt Steuerberater und BWLer, so viele, die man echt günstig um Rat fragen kann. Ich finde Design und Markenbildung, auf jeden Fall, wenn es ein physisches Produkt ist, sowieso. Das ist mit das Wichtigste, aber ich habe auch schon ganz viele Apps und auch Charities gesehen, die durch Markenbildung auf einmal ganz viel Erfolg hatten. Und da tun sich viele auch noch schwer. Also gerade viele Social Startups denken, ja so Marken und Branding, das ist so Agentur. Das ist böse, das wollen wir nicht, ne? Das stimmt halt nicht. Es geht halt um Storytelling, dass man für was steht und das ist extrem wichtig. Marcus: Ja, ja. Und das ist das, da bin ich voll bei Dir. Und ich sehe da auch bei ganz vielen Bereichen, gerade im Unternehmertum, mega viel Luft nach oben. Wo Produkte sind, die aber keine klare Message haben oder kein klares Branding oder nicht für irgendwas stehen. Dass man sagt, wo ich mir denke so “Boah” Wenn da einer mal hinkommen würde mit ein bisschen Know How und das Ding in Cool macht, dann geht das durch die Decke. Jan: Das denke ich auch ne. Und dafür machen wir dann 10000 USPs, werden die genannt, also Alleinstellungsmerkmale. Das interessiert die Leute nicht so sehr. Also Preis, Qualität. Das sind so Begriffe, das langweilt die Leute. Also man muss echt für was stehen. Ein bisschen emotional die Leute abholen. Und da sehe ich einfach, dass viele Gründer damit schwer tun. Marcus: Mh, das sehe ich auch. Cool, Jan! Vielen Dank, das waren saustarke Infos. Ich fand’s echt cool, da mal hinter die Kulissen schauen zu können, wie ein Startup arbeitet, das vegane Boxhandschuhe herstellt. Mittlerweile nicht mehr nur noch Boxhandschuhe, sondern auch Schienbeinschoner… Was habt ihr noch? Jan: Schienbeinschoner, MMA Schuhe und wir werden es auch demnächst erweitern. Also werden ein bisschen Fitness-Bekleidung, Functional Clothing auf den Markt bringen. Marcus: Cool! Ja, wir pflegen alle Links in den Shownotes zu Deinen ganzen Businesses. Vielen Dank für Deine Zeit! Schöne Grüße nach Minden. Cool, dass es jetzt geklappt hat mit der Aufnahme. Beim letzten Mal war das Internet leider zu schlecht. Und ja, wir hören und sehen uns irgendwann auf dieser Welt, ja? Jan: Auf jeden Fall! Viel Spaß noch! Marcus: Danke! Ciao. Jan: Ciao. Yo Leute, das war auch schon wieder die Folge Nr. 32 des LIFE HACKZ Podcasts. Wenn euch der Podcast gefällt, hinterlasst mir eine Rezension auf iTunes oder hinterlasst mir eine Voice Message auf meiner Website www.lifehackz.de mit Anregungen, Vorschlägen für neue Interviewpartner zur Verbesserung der Sendung, whatever. Falls Ihr sagt, das ist cool, was ich hier mache und ihr möchtet gerne helfen, schaut euch auf jeden Fall die Charity-Aktion an, die ich zusammen mit Feli gestartet habe unter www.lifehackz.de/charity. Ansonsten hören wir uns beim nächsten Mal wieder. Viel Spaß bei allem, was ihr noch treibt! [/su_spoiler] [/su_accordion]  

    starstarstarstarstar
  • 00:30:18

    SOS Alarm och löftet som sprack

    · Kaliber

    Larmnumret 112 är en trygghet för många, en livlina. Därför är det viktigt att någon svarar snabbt och att snabb hjälp skickas ut. Kaliber granskar idag SOS Alarm och hur de sköter sitt uppdrag. Här var då min sons rum, och man ser ju att det är väldigt mycket svart och där är ett väggfäste för en teve och teven var helt i hopsmält.Jag är i Ljungby i Småland, i vad som är kvar det hus där Katrin Marnell bodde till en kväll i mars förra året. Nu finns bara två ytterväggar, och några sotiga innerväggar. Hon berättar att hon och hennes pojkvän just skulle till att somna när hon stördes av ett ljud: Jag hörde ett konstigt ljud och gick ut upp och tittade genom fönstret, såg inget gick och lade mig igen. Sen gick min pojkvän upp i vardagsrummet så såg att det kom lågor.De sprang och hämtade barnen, 4-åriga Frida och 8-årige Tim som redan hade somnat. Jag tog inga kläder, ingenting. Jag var i bra trosorna, Frida hade pyjamas på sig, vi fick inte ens på oss skor. Vi tog dem som de var, vi tog inte ens skor på oss.I grannhuset bor Katrins svärmor: Vi sprang bara in här och ropade det brinner, det brinner.De ringde 112 och berättade vad som hade hänt och fick snart beskedet att en brandbil var på väg. Och eftersom räddningstjänsten ligger bara tre kilometer från huset trodde de att hjälpen skulle komma snabbt. Alltså de svarade ju fort, men de kom aldrig kändes det som. Och vi ringde ju från flera telefoner och de sa att de var på väg fast de hade blivit skickade fel.Katrin fick veta att räddningstjänst var på väg vad hon inte visste var att den räddningstjänst som larmats ut låg nära 20 mil därifrån.Katrin är inte ensam om att ha råkat illa ut det finns flera fall.Kaliber handlar idag om SOS Alarm det företag som har i uppdrag att stå för mycket av vår trygghet och säkerhet, och som snabbt ska larma ut ambulans och räddningstjänst vid olyckor eller sjukdomar.  Men på senare år har SOS alarm fått kritik. Det har framför allt handlar om man inte svarar tillräckligt snabbt på nödnumret 112, men också om felbedömningar och hjälp som skickats åt fel håll.SOS Alarm har försökt få ner svarstiden genom att ändra sitt arbetssätt. Men Kaliber kan idag visa att hjälpen inte kommer fram snabbare. Det tar istället längre tid att larma ut rätt räddningstjänst. Hur blev det så?Jag har åkt till räddningstjänsten i Mora. Det är stort larm och räddningsmanskapet har 90 sekunder på sig innan bilen ska rulla ut genom dörrarna.Det är flera länkar i räddningskedjan innan en räddningsbil eller ambulans kan åka ut på en olycka eller sjukdomsfall. Kaliber ska tittat på två av dem:Först ska någon svara på nödnumret 112 och ta reda på vad som har hänt. Regeringen har gett det uppdraget till SOS Alarm.Sedan ska ambulans eller räddningstjänsts larmas ut, och på de flesta håll i landet är det SOS Alarm som sköter även det.Och det är viktigt att både svarstiden och tiden för att larma ut är kort. Det säger Johan Szymanski som är räddningschef i Mora och Orsa kommuner: Det viktigaste för oss är att den nödställde får hjälp så snabbt som möjligt och då gäller det ju att SOS svara så snabbt som möjligt när man väl ringer och att man larmar ut så snabbt som möjligt. Avgörande sekunderSOS Alarm är ett bolag som ägs av staten och Sveriges kommuner och landsting gemensamt. Kommuner och landsting skriver avtal med och betalar SOS Alarm för att bolaget ska larma ut ambulanser och räddningsbilar. Men i Mora har SOS Alarm under senare år inte uppfyllt avtalet och larmat ut inom den tiden som man har lovat: Det vi har uppmärksammat då är över flera års tid nu så har SOS inte hållit de tider som vi har avtalat om, säger Johan Szymanski.Från att någon ringer 112 och säger att det hänt en olycka eller att det brinner ska det normalt inte ta mer än 120 sekunder, alltså två minuter innan hjälp skickas ut.Det handlar om mediantiden, den får man om man sorterar alla tider i storleksordning och pekar ut den tid som ligger alldeles i mitten. Ibland går det alltså fortare ibland tar det längre tid, men normalt ska det alltså inte ta mer än 120 sekunder.Men på senare år har det alltså tagit SOS Alarm längre tid att larma ut en räddningstjänst. Man har leget på både 130 och 140 sekunder säger Johan Szymanski.Men vad spelar de här sekunderna egentligen för roll? Och skulle man exempelvis ha, låt säga ett barn som håller på att drunkna då kan tio, tjugo eller trettio sekunder vara avgörande. Föräldrarna kanske ser att det här barnet håller huvudet ovanför vattenytan men hinner försvinna under vattnet innan vi kommer fram och då är tio sekunder eller tjugo sekunder oerhört viktigt, säger Johan Szymanski.Han säger att tidigare var SOS Alarm bra på att hålla tiderna, men att det förändrats på senare år och han tror att det beror på att SOS Alarm arbetar på ett nytt sätt. Tidigare togs 112-samtalen emot av den närmaste SOS-centralen, numera svarar SOS-operatörer på 112-samtal från hela landet. Men för SOS-operatörerna blir det svårt att hitta var hjälpen behövs och det är det som gör att tiderna för att larma ut en räddningsbil har ökat menar Johan Szymanski: Så den lokala förankringen, lokalkännedomen har försvunnit. Man hittar helt enkelt inte. Det tror jag är problemets kärna. Man kanske svara i Göteborg eller Malmö och så kommer larmet från Mora eller Venjan eller någon annan liten ort i Dalarna. Och då är det naturligtvis svårt att avgöra var den hjälpsökande behöver resurserna.Så varför har SOS Alarm börjat jobba på det här nya sättet? Det visar sig handla om att man inte uppfyller regeringens krav i den första delen av räddningskedjan, utan tar alldeles för lång tid på sig att svara på 112-samtal.I genomsnitt ska det inte ta längre än 8 sekunder innan någon svarar. Och ingen ska behöva vänta längre än 30 sekunder. Det är krav som regeringen ställer men som SOS Alarm inte har uppfyllt de senaste åren. Hej, Lena heter jag. Hej Claes, välkommen!Jag är på SOS Alarms huvudkontor i Stockholm och träffar Claes Eliasson som är chef för alarmering och beredskap. Vad vi har gjort är att använda våra resurser så effektivt som möjligt. Och vi har alltså gått över till något som vi kallar nationell mottagning. Där alla operatörer i hela Sverige kan ta emot besvara ett nödsamtal var man än ringer in ifrån. Och det gör vi för att då kapa de här längsta svarstiderna så att ingen ska behöva sitta och vänta på svar i ett nödläge när det finns en ledig operatör någonstans i Sverige.Förra året fick den som ringde 112 vänta drygt 13 sekunder på att någon skulle svara, och då hade ändå tiden gått ner sen året dessförinnan. Och mer än var tionde som ringde fick vänta mer än 30 sekunder.Hur har det då gått under 2016? Under våren har vi sett svarstider på 10-12 sekunder under våren och under sommaren uppåt 16 sekunder. Och tyvärr har de inte riktigt gå ner riktigt under september.Claes Eliasson säger att det beror främst på att antalet samtal där någon verkligen behöver hjälp har ökat: Antalet med ett faktiskt hjälpbehov ute i samhället ökar, vårdärendena ökar, det blir ett ökat tryck på sjukhus etcetera och även räddningstjänstärenden ökat något. Men också att vi jobbar med ett kvalitetsarbete där vi blir bättre på att dokumentera de hjälpinsatser vi gör och det gör att samtalstiderna ökar något.SOS Alarm når alltså fortfarande inte upp till kravet från regeringen om den som ringer 112 inte ska behöva vänta längre än 8 sekunder i genomsnitt, och att ingen ska behöva vänta längre än 30 sekunder. Men Claes Eliasson menar ändå att arbetet har gett ett visst resultat. De allra längsta tiderna har minskat: De allra längsta kunde ligga på ett par, tre minuter, där är vi nere i en halvering av det. Men då ska vi också säga att det handlar om något enstaka jämfört med en nio-tio tusen per dygn samtal. Men det är ju ändå väldigt viktigt att vi fokuserar just där för det kan ju vara där en allvarlig situation har inträffat.Men kan han se några nackdelar med det förändrade arbetssättet? Nej, i princip inte. Varje operatör kan ju hävda det här med geografin och lokalkännedom, men det är ju så att det finns ingen operatör i världen som kan hela Stockholms geografi utantill, det byggs om och det är stort och det är oerhört mycket gator, så man måste jobba med de kartsystem vi har och det är oerhört moderna kartsystem. Och jobbar man med det kan man positionera precis överallt, om man jobbar rätt, säger Claes Eliasson.Det flera räddningstjänster pekar på, att försöket minska tiden för att svara på 112, har gjort att tiderna i nästa del av kedjan, att larma ut räddningstjänst, blir längre eftersom SOS-operatörerna har svårt att hitta när det svarar på samtal från ett större område så är det inget som Claes Eliasson känner igen. Kånnavägen, LjungbyMen när Katrin i Småland ringde 112 var det en annan SOS-central än den lokala som svarade och operatören hade stora svårigheter att hitta rätt: Och vi ringde ju från flera telefoner och sa verkligen Kånnavägen och Ljungby och de sa att de är på väg liksomEnligt den utredning som SOS Alarm gör senare så har operatören uppfattat Kånnavägen men stavar fel och skriver o i stället för å. När det inte blir någon träff tar operatören bort Ljungby i sökfältet och får upp en väg som heter Skonarevägen. Den ligger nästan 20 mil därifrån på en helt annan ort, men trots det larmas räddningstjänsten i delen av landet ut.Under tiden ser Katrin hur branden sprider sig: Det vällde ut svart rök och vi hörde fönster som exploderade och gick vi runt kunde vi se lågor slå ut.Vad tänkte du när du såg det? Panik, alltså vad ska man göra, var ska man ta vägenTvå andra SOS-centraler ta emot ytterligare samtal och två räddningsärenden skapas, vilket enligt utredningen gör att SOS-operatörerna har svårt att få överblick över händelsen. Först sju minuter senare har SOS Alarm lyckats lokalisera platsen på kartan och efter det kan man larma ut rätt räddningstjänst.Katrin tror att om rätt räddningstjänst larmats ut snabbare hade man kunnat begränsa branden: Jag tro att de hade kunnat ha branden bara i själva vardagsrummet och resten av huset hade klarat sig. Det är min gissning för att det skulle gå mycket, mycket bättre.Katrins hus ligger på en gata med villor och små industrier, på andra sidan centrum ligger räddningstjänsten i Ljungby. Carl Håkansson är räddningschef här. Vi upplevde ju inte att det skulle varit något anmärkningsvärt förrän vi kommer dit och vi fick rätt mycket synpunkter av folk på plats, och kanske med all rätt. Men vi visste ju inget om att ett antal minuter tidigare hade larmet gått till en helt annan räddningstjänst i en helt annan del av landet.Liksom räddningschefen i Mora menar Carl Håkansson att SOS Alarms arbete med att korta den allra första delen av räddningskedjan nämligen att svara när någon ringer 112, har lett till att tiden i nästa del i kedjan har ökat. Det tar längre tid att larma ut en räddningstjänst.Förändringen har införts stegvis, en del av landet åt gången, och i slutet på 2015 svarar nu SOS-centralerna på samtal från hela landet. Det tar längre tid innan de vet mer om positionen och olyckan och det tar längre tid där av att vi får larm och det SOS kanske har förbättrar är att de svara snabbare men, ja, det är ju en del i kedjan men det får ju inte ske till bekostnad av att man larmar oss senare, säger Carl Håkansson.Men hur lång tid tar det då från att SOS Alarm har svarat på 112 till att en räddningstjänst skickas ut? Kravet är ju att det i mediantid inte ska ta längre än 120 sekunder, alltså två minuter vid allvarliga händelser."Vi ville klargöra att vi har fått nog"Men siffrorna för Sverige visar att sedan 2012 har man inte klarat det kravet och sedan 2014 har mediantiden varit nästan 20 sekunder för lång, alltså omkring 140 sekunder.Vi återvände till räddningschefen i Mora Johan Szymanski: Är det en drunkning eller någon som ligger i ett brinnande hus såär ju de här sekunderna oerhört viktiga och då har vi råd att vänta så länge.När jag får hjälp att hitta fler siffror kan jag konstatera att tiden har ökat allt sedan 2010 och sedan januari 2014 och fram till juni i år har SOS Alarm inte lyckats uppfylla kravet på skicka ut en räddningstjänst vid allvarliga händelser inom 120 sekunder, en enda enskild månad.Det här fått cheferna för samtliga räddningstjänster i Dalarna att i ett brev till SOS Alarm och kräva förbättringar. Och ser man inte en förbättring före nyår kommer räddningstjänsterna i Dalarna att överväga att lämna SOS Alarm enligt Johan Szymanski. Vi ville klargöra att vi har fått nog, vi tyckte inte att vi hade varit tillräckligt tydliga tidigare. Men vi ville tala om att det här håller inte, ni måste bli bättre.Men att de långa tider för att larma ut en räddningstjänst skulle bero på att SOS-centralerna stegvis har gått över till att svara på 112-samtal från hela landet, det är inget som Claes Eliasson, chef för alarmering och beredskap på SOS Alarm håller med om. Han ser snarare att det beror på förändringar i samhället: Det är mycket som har förändrats i samhället. Vi bygger om våra larmplaner regelbundet, förväntningarna på oss förändras, vi har språkutmaningar, det är så mycket i samhället som förändrats så det blir lite förenklat att ta ut en faktor och säga att det är det som det handlar om.Han pekar också på att tiderna ha gått ner något de senaste månaderna: De här sista 3-4 månaderna så har vi brutit den här trenden och de har gått ner. Så de är på väg ner just nu.De har ökat sedan 2010 sa du och att man har fåt ner dem de senaste månaderna kan det verkligen vara ett trendbrott, eller bara en tillfällig dipp? Det kan vi ju inte svara på, det kan vara precis som du säger, men de arbeten vi gör så är det i varje fall enligt plan.Fram till 2012 klarade SOS Alarm att larma ut räddningstjänst inom 120 sekunder vid allvarliga fall. Sedan dess har tiderna ökat och ligger nu på omkring 140 sekunder. År 2012 var också då SOS Alarm stegvis började gå över till svara på 112-samtal i större områden.Men går det verkligen inte att få veta om det här hänger samman?Borde inte SOS Alarm eller räddningstjänsterna ha statistik där man se om det gör någon skillnad på tiderna för att larma ut beroende på var samtalet tas emot, om samtalet tas emot av närmaste SOS-centralen eller av någon annan central?Men Claes Eliasson säger att SOS Alarm inte mäter så idag: Vi följer upp totalen på hela Sverige.Men ni mäter inte för enskilda centraler och skillnaden mellan om man tar emot på närmaste central? Nej, nej inte idag.Men Kaliber har fått ta del av siffror som inte redovisats officiellt. De visar skillnaden på den tid det tar att larma ut en räddningstjänst om den närmaste SOS-centralen har svarat eller om man svarar på en annan central.Och det visar sig att det med ett enda undantag tar längre tid om man svara på en annan central än den som är den närmaste SOS-centralen. Skillnaden är i vissa fall så stor som 30 sekunder. Men när jag presenterar den uppgiften för Claes Eliasson säger han att det är siffror han inte känner igen: Det känner jag inte igen men däremot kan jag inte dementera det för så kan det naturligtvis vara, det är inte omöjligt, men det är inga siffror jag känner igen.Men kan det verkligen stämma? Vi har ju fått del av siffor som visar det här. Vi återkommer till det här senare i programmet.Och ibland tar det inte bara längre tid, ibland skickas en ambulans eller räddningstjänst ut åt helt fel håll, det som hände Katrin när hennes hus brann ned, och man larmade ut en räddningstjänst i en helt annan del av landet.Under 2015 registrerade SOS Alarm i snitt 32 positioneringsavvikelser i månaden, det vill säga en om dagen. Under 2016 fram till och med juli har det ökat till 36 i månaden. Ja, någonstans drygt noll komma en promille av alla samtal och det är väl runt en om dagen. Men då ska vi också säga att det är alla felpositioneringsavvikelser som vi har, vilket kan vara då i de flesta fall väldigt obetydliga fel husnummer eller något liknade till lite allvarligare naturligtvis, säger Claes Eliasson.Finns exempel på där det har gått riktigt illa? Ja, det finns det absolut, som tur är det väldigt, väldigt få varje år.SOS larmar alltså inte bara ut inte räddningstjänst utan också ambulans i stora delar av landet. Och handlar det om ett livshotande tillstånd ska det gå på 100 sekunder en minut och 40 sekunder alltså 20 sekunder snabbare än en brandbil. Det läser jag i SOS Alarms årsredovisning där man konstaterar att man fram till 2015 har klarat målet. Men under 2016 har tiderna för att larma ut ambulans ökat. Det tittar vi på och har för närvarande inget riktigt bra svar men vi analyserar det, säger Claes Eliasson.Men när jag bestämmer mig för att mer noggrant titta på ambulanssifforna upptäcker jag något underligt. Är det så att SOS Alarm inte redovisar hela sanningen om hur lång tid det tar att larma ut ambulans?Jag har åkt till Akademiska sjukhuset i Uppsala, här i ambulansgaraget träffar jag Per Andersson som är verksamhetschef: En ambulans idag är som ett litet sjukhus, vi kan ge väldigt kvalificerad vård.I juni 2015 startade Uppsala läns landsting tillsammans med Västmanland en egen larmcentral. Ett skäl är att ambulanssjukvården har blivit mer avancerad. Ett annat skäl var att man var missnöjd med hur SOS uppfyllt kontraktet med landstingen.Och nu efter nästan ett och ett halvt år säger Per Andersson är de är nöjda med hur det har gått. Erfarenheterna som vi bedömer det, men då är vi ju part i målet, de är enbart goda. Alla punkter vi kan mäta, olika tider så är det förbättringar och vi känner också att vi har fått ett större inslag av medicinskt innehåll i tjänsten, den är mer utvecklingsbar, vi har fått mer kontroll över våra resurser, säger Per Andersson.Det är fortfarande SOS Alarm som svarar på 112-samtalen och behövs det en ambulans så ringer de upp landstingens larmcentral och lämnar över ärendet. Totalt tar uppringningen och överlämningen i genomsnitt 40 sekunder. Men trots den extra tiden har den totala tiden för att skicka ut en ambulans inte ökat. Den är lika lång eller till och med något kortare. Men hur är det egentligen möjligt? Vi tror ju att det är en kombination av kompetens, rätt stöd och i viss mån geografisk kompetens, de som jobbar kan de här områdena, och som känner dem väl. Vi har många personer som roterar mellan ambulans och larmcentral och som rör sig på vägarna och som kan sätta adresser snabbare.Men det är nu jag upptäcker att det finns något som inte stämmer. De siffror Per Andersson visar mig från SOS Alarm och från landstingens larmcentral talar om att det tar ungefär tre minuter att larma ut en ambulans.Men vid livshotande tillstånd ska det ju gå nästan dubbelt så fort, alltså under 1 minut och 40 sekunder, vilket är det mål som SOS alarm säger sig ha uppfyllt fram till och med i år.Hur hänger det här ihop egentligen? Det är en fråga som också landstinget i Uppsala ställde sig och de upptäckte då att SOS Alarm i sin redovisning bara räknar med en del av den tid det faktiskt tar att larma ut ambulans. Ja, om vi tittar på SOS Alarms tider så upptäckte vi under senaste perioden i samband med en avvikelse att vi hade uppgifter från anhöriga hur länge en person varit uppkopplad mot 112 och vi hade uppgifter från ärendet som var kortare och då visade sig att det vi då fick redovisat så ingick inte hela tiden på SOS Alarm från det att samtalet besvarades tills att ambulans larmades ut, säger Per Andersson.Så när SOS Alarm säger att de klarar att larma ut en ambulans inom 100 sekunder, det vill säga 1 minut och 40 sekunder, talar de alltså inte om hela samtalet från att de svarat på 112 tills att de larmat ut en ambulans.Till skillnad från tiderna för att larma ut räddningstjänst där hela tiden är medräknad börjar de för ambulans att mäta tiden en bit in i samtalet efter att de har konstaterat att det handlar om ett vårdärende. Något som man blev mycket förvånad över på Uppsala läns landsting. Det väckte stor förvåning hos oss och var en nyhet. Måhända var vi naiva, men det väckte stor förvåning. Ja, frågan är ju om vi ställt för få frågor och bara utgått från det som vi själva har känt har varit så självklart, om det nu var naivt eller inte, men det har inte förespeglat oss att man bröt upp det på det sättet, sen kanske det finns skäl för det som vi inte har förstått men i de redogörelser vi har haft har det aldrig diskuterats, säger Per Andersson.Att inte ha någotVarför redovisas bara en del av tiden när man larmar ut ambulans? När jag träffar Claes Eliasson på SOS Alarms huvudkontor i Stockholm kan han inte svara på frågan och ber att få återkomma. Senare får jag ett svar från SOS Alarms presschef Helena Söderblom som säger att eftersom det skiljer mycket mellan hur avtalen ser ut med olika landsting, har man valt att redovisa på det här sättet. Men, säger hon, självklart borde det framgå tydligt på vilket sätt SOS Alarm väljer att redovisa.Men jag har en fråga kvar att ställa till Claes Eliasson. Det handlar om SOS Alarms nya sätt att arbeta, där SOS-centraler stegvis gått över till att svara på 112-samtal inom ett större område, och där man tog steget fullt ut i slutet på förra året och började svara på samtal från hela landet.De siffror som Kaliber tagit del av visade ju att den tiden för att larma ut räddningstjänst var längre om samtalet till 112 hade tagits emot på någon annan SOS-central än den som är närmast men det var inget som Claes Eliasson då sa sig känna igen. När jag par dagar söker honom per telefon säger han att jo, det stämmer, så är det. Vi kan se att det tar något längre tid att larma ut räddningstjänst från en annan plats i landet. I januari, omedelbart efter att gemensam nationell mottagning infördes så var skillnaden 20 sekunder. Det har vi successivt arbetat ner och i september är nu den här skillnaden 13 sekunder och den fortsätter kontinuerligt att minska, säger Claes Eliasson.SOS alarm, det företag som ska stå för en stor del av vår trygghet och säkerhet, har alltså under senare år fått allt svårare att uppfylla de krav som regering, landsting och kommuner ställer. Tiderna för att svara på 112 har varit för långa och i många år har det tagit för lång tid att larma ut räddningstjänst.För att korta svarstiden på 112 har SOS Alarm låtit SOS-centraler svara på samtal från hela landet. Men Kaliber har kunnat visa att det inte har gjort att hjälpen kommit fram snabbare, utan tvärt om eftersom det har fått till följd att tiden för att larma ut räddningstjänst blir längre.Kaliber är snart slut men först återvänder till Katrin i Ljungby i Småland, som fick vänta länge på att SOS Alarm skulle hitta rätt adress och kunna larma ut rätt räddningstjänst. På morgonen var det bra lite rök, men branden var släckt i varje fall.Och du vaknade och såg det, hur kändes det? Det kändes konstigt, att inte ha något, att allt var borta.Vad tänker hon då om det som hände? Jag tycker det är väldigt dåligt, för det ska ju gå fort och dom som sitter där borde förstå bättre och kunna skicka ut snabbt.Reporter: Lena PetterssonProducent: Annika H ErikssonKontakt: kaliber@sverigesradio.se   

    starstarstarstarstar
  • 00:44:39

    Jan Eliasson – en bekymrad optimist och kritisk FN-vän

    · Söndagsintervjun

    Han är arbetarpojken som blev diplomat, utrikesminister och FN:s näst högste chef. Jan Eliasson är känd för att vara pratglad och öppen, men har inga problem att ryta ifrån när ljudet krånglar. I en skötsam arbetarfamilj på 40-talet växer Jan Eliasson upp, i en liten etta i Kålltorp i Göteborg. Föräldrarnas förlorade drömmar och deras förväntan på barnen driver Jan till att vara bäst både på fotbollsplan och i skolan. Det är den hårda, men kärleksfulla uppväxten som får honom ut i världen. Hör Jan Eliasson om vikten av att vara personlig, gåvan att få växa i uppförsbacke och om scener från medlingens hemliga rum.  Jan Eliasson pratar också om kritiken mot FN med anledning av skandalen kring Anders Kompass och oförmågan att få slut på kriget i Syrien. Situationen i landet förändrades flera gånger efter att programmet spelades in, och Jan Eliasson fick uppdatera sin kommentar innan sändning i etern. Söndagsintervjun spelades in den 15 september i en tv-studio i FN:s högkvarter i New York och det börjar bra med en tillfreds vice generalsekreterare sedan krånglar ljudet. KontaktMail: sondagsintervjun@sverigesradio.se Facebook: Söndagsintervjun i P1 Twitter: @sondagsintervju Instagram: @sondagsintervjun_p1

    starstarstarstarstar
  • 01:23:15

    ETH050 - Winter Field Day!

    · Everything Ham Radio Podcast

    Hello everybody and welcome back to the Everything Ham Radio Podcast! In this episode we are going to be talking about the cold season cousin of The ARRL Field Day, Winter Field Day and some of the challenges that come along with it, we talk about the Chesapeake Amateur Radio Service in our amateur radio club spotlight, we talk about some upcoming events/contests and hamfests over the next two weeks and wrap it up with some news from around the hobby! Donations Thank you to Brian Stanford for you $1 per episode pledge on Patreon! Thank you to Andrew Cornwall for you $10 donation! Thank you!! Downloads for December: 6,286 - best month to date! Year end total: 47,436! That's an average of 968 downloads per episode! If you ask me that is pretty awesome for the first year! Thank you to all of you who listen and thank you for sharing my podcast with your friends, please continue to do so and help me grow even more! Please let me know what you think about my podcast by taking my short survey. It really has given me some insight as to what y'all think, what I could change or do better even though I have only had 6 people take it so far. I would like to thank George Zafiropoulos, KJ6VU with Packtenna.com for donating a and Dan Romanchik, KB6NU for donating as give-a-way prizes for this episode. Prizes $100 gift certificate to Packtenna.com Any/all ebooks written by Dan, KB6NU on kb6nu.com N3FJP Logging Software Package by N3FJP Software Custom call sign desk plate made by me…:) How To Win? Being that this is the 50th episode of this podcast, I am going to do this a little different than I have in the past. The only thing that you need to do is to sign up for my email list. If you are already signed up for my email list, then you are already entered. Signing up is super easy, just fill out the form below and click Sign Me Up! Check your email and click on the confirmation link in the email. [yikes-mailchimp form="2"] Tech Corner - Winter Field! Winter Field Day Association Website Winter field Day Association Facebook Page When? Winter Field Day runs for 24 hours during the last full weekend in January each year from 1900 UTC (2pm EST) Saturday to 1900 UTC (2pm EST) Sunday. For 2017, the dates are January 28th and 29th. Station set-up may commence no earlier than 1900 UTC (2pm EST) on Friday, January 27th. Station setup may consume no more than 12 hours total. How & when you schedule/spend those 12 hours is up to you. History During 2006 the suggestion for SPAR to sponsor a Winter Field Day was made and after discussions in the Forum, rules and a date were set. On January 13-14, 2007, the First Annual Winter Field Day was held and based on comments from the participants; this will indeed go down in the record books as the start of an annual tradition. It all started last June when Charles, N5PVL asked if SPAR would be interested in sponsoring a winter field day activity. There followed a discussion, proposed rules and modifications, all culminating in a vote in September approving SPAR's sponsorship. Next came a flurry of activities to get the word out on fairly short notice and finally, the actual contest in January. Walt (W5ALT), Charlie (KY5U) contributed greatly to the success of SPAR and WFD. However, due to medical issues activity within SPAR, their forum and support of WFD have declined. Walt did state in the forum that he was somewhat overloaded. Many amateur operators were upset that 2015 scores were not posted and we could not get a response out of SPAR. They also thought that WFD would just fade away. That is when several of us band together and formed Winter Field Day Association. The rules are the same and the date is still the last full weekend in January. A temporary committee has been setup to get things up and running. They are: Tom (WD8MBE), Bill (VE3CLQ), Erik (WX4ET), Dave (W3DET) and Ken (N8KC). For now, if there are any questions, suggestions, or complaints; please email them to wfda@winterfieldday.com   Winter Field Day 2015 VK3KQ/P Sunday Rules Entry Categories: Indoor: Operation from inside a remote, insulated, heated (or cooled, depending on your local weather), and weather-protected structure where an Amateur station is normally not available. (Park buildings/cabins, community center, EOC, senior center, club shack, etc). Winter Field Day in Fairdale Kentucky Outdoor: Operation from a location partly or fully exposed to the elements and at least 30 feet away from your normal station location and not using any part of a previously erected antenna system or ham station. A campground, park pavilion, canopy, picnic table, tent, pop-up camper, or a backyard shed/tent/deck, etc may be used. Operation from a non-insulated car/truck/van/boat (mobile or not) is considered "outdoor". Home: Operation from inside a home or inside another structure attached to a home that could or would be the usual location of an Amateur station (garage, sunroom, etc), generally using a previously erected antenna system. A "Home" entrant may still be eligible to claim the "alternate power" bonus if not using commercial power. Use of any pre-existing (on site) or permanently installed antenna system or station components renders your station a "Home" station. Entry Class: Your entry "class" is a number designated by the number of stations in your entry that are capable of simultaneous transmission. (Explained further in summary below) Exchange: Your WFD exchange will be a combination of your "class" and "category" and your ARRL section as described below, using an appropriate letter designator or phonetics (examples: 1I, 2H, 5I, 6O, 3H, 9I, etc) In short: Call sign, Class + Category, ARRL Section. (Example: K4YM this is KB8X, we are Two Hotel, Ohio ...or in CW: K4YM de KB8X TU 2H OH... KB8X this is K4YM, thank you, we are Twelve India, West Central Florida ..or in CW: KB8X TU 12I WCF) QSO Points: 1 point per Phone QSO, 2 points per CW and Digital QSO. Busted exchanges will be penalized by 1 additional point for each missed exchange or callsign. Duplicate contacts (same call, band and mode) will not be counted, but will not be penalized. Mode and Band Multipliers: Count 1 multiplier for each mode operated per band. For example, operating CW and Phone on 80, 40, 15 and 10 meters, CW and PSK31 on 20m, FM on 2meters and 440MHz would be a total multiplier of 12x. Power Output Multipliers: >100W = 1x 100W or less = 2x QRP = 4x(QRP defined below) Bonus Points: You may claim 1500 bonus points if no commercial power is used in powering your WFD sattion. (see "alternate power" definition below) Your "logging-only" computer may use any available power. You may claim 1500 bonus points if your operation is "Outdoors" (see definition below). You may claim 1500 bonus points if your operation is not a "Home" operation (remote). You may claim 1500 bonus points for making a QSO via Satellite (once only. see Satellite rule) Log submission deadline and contents Logs must be submitted to www.wfda@winterfieldday.com via email before 0000 UTC March 1st to be considered. Emailed logs should contain the following in the subject line.."WFD 2017 Log KD8XXX" with KD8XXX being the callsign you used for the event.If simply submitting a question about WFD, please put "WFD Questions" in the subject line to ensure your query gets to the right in-box. All logs must be in Cabrillo format and should contain the following information: Frequency, Modes in the log, Date and time, QSO data required: Entrants's Call, Class + Category, ARRL/RAC Section, and Bonus Points. Winter Field Day Rules Logging Programs that the WFDA recommends: N3FJP Log Program W3KM Log program N1MM Log program Now that we have all the official stuff out of the way, let's talk a little about some of the challenges of Winter Field Day over The ARRL Field Day. Weather Probably the most prominent thing that pops into my head is the weather and especially for those of you that are in the north! During the ARRL Field Day, those of us in the the south especially, have to deal with the blistering heat. Here in Texas it is typically in the upper 90’s or lower 100’s during Field Day in June. With Winter Field Day it isn't as bad here in the south as it is typically around 50 for the highs here in Texas, but for those of you up North, you might struggle to get above freezing, which presents a whole slew of different problems. When thinking about things that the cold could affect, the first thing I think about is how am I going to stay warm? If I am wanting to operate the outside class, I am going to need some way to get out of the elements, like a tent or some kind of shelter and a wind block. I am definitely going to have to have more layers of clothes, as well as some kind of gloves. Of course, that brings me to another thought, If I am wearing gloves, how is that going to affect my operating experience. Is it going to be harder to tune the radio? If it going to be harder to type or write my contacts in my log? The next question that you have to ask yourself is how is the cold going to affect your equipment. You radio and computers, it probably won't hurt much, but what about things like antennas or coax. If you are getting any snow or ice, how is it going to affect you antennas. If there is any ice build up, it could affect your SWR’s. What about grounding your antenna system. If you have a lot of snow, or the ground is frozen, it is going to be harder to drive the ground rod in the ground to get that proper grounding. On top of the antenna and grounding questions, what about your coax? I'm sure that if you have worked with coax in the cold you know that it is a pain to work with when it's cold. It doesn't want to lay flat, it doesn't want to uncoil, it's stiff. All this and more I'm sure!   West Mountain Radio I would like to welcome my first podcast sponsor, West Mountain Radio! For those of you that don't know who they are, they make some awesome equipment that I have had the pleasure of using over the past 15 or so years. They make several pieces of equipment that are so well built and are so useful. Things like the RIGBlaster, RIGrunner and the DC-to-Go Boxes. I talked a little bit about the RIGblaster in my last episode and I've talked about the RIGrunner several times in previous episode but today I wanted to tell y'all about their DC-to-Go Boxes. These are neat cases that you can put a battery in to protect your station’s floor from an unfortunate battery accident, however, they are so much more than that as well. These boxes have a Super PWRgate PG40 and a RIGrunner 4007U or 4008 built into them as well. The PWRgate provides you an uninterruptible power supply in case you lose AC power it will automatically switch to the battery in the box. This is a perfect solution for a repeater backup and/or event like the upcoming Winter Field Day! The RIGrunner 4008 provides you with 40 amps of D.C. Power plug over 8 slots while the 4007u gives you 40 amps across 7 slots but it has some extra feature like a digital load meter and USB charging port as well as a solid state push button on/off switch and an automatic shutoff for high or low voltages! Both of these are mounted to the side of the battery box. All you have to do is drop a battery inside and hook up the leads and you are ready to roll!! Here are the links for the premade versions of the DC-to-Go boxes. It you can also Custom make one to your own choices! DC-to-GO Battery Box w/RIGrunner & Super PWRgate (sku#58513-1381), $249.95 DC-to-GO Battery Box w/RR4007U & Super PWRgate (sku#58513-1577), $269.95 Custom make your own!   Amateur Radio Club Spotlight Chesapeake Amateur Radio Service Website: http://w4car.org/Facebook: https://www.facebook.com/w4car/Twitter: https://twitter.com/w4car/Instagram: https://instagram.com/w4car/Youtube: https://www.youtube.com/channel/UCaXNsBCvysELbYOsr7aVFUA/ Meetings 1st Monday of every month at 116 Reservation Road in the Great Bridge section of Chesapeake Repeaters 146.610 - PL 162.2 146.820 - PL 162.2 444.000 - PL 162.2 System Fusion Nets CARS Weekly Club Net - Sunday at 8pm - 146.820 Repeater CARES (ARES) Net - Wednesday at 8pm - 146.820 Repeater Activities Virginia QSO Party Field Day Battle of Great Bridge Special Event ARES Tour de Cure Shack Day - 3rd Sat of the Month the club shack is opened to all members and the general public.   Upcoming Events   QRP Fox Hunt 0200Z-0330Z, Jan 6 PODXS 070 Club PSKFest 0000Z-2400Z, Jan 7 WW PMC Contest 1200Z, Jan 7 to 1200Z, Jan 8 SKCC Weekend Sprintathon 1200Z, Jan 7 to 2400Z, Jan 8 Original QRP Contest 1500Z, Jan 7 to 1500Z, Jan 8 Kid's Day Contest 1800Z-2359Z, Jan 7 ARRL RTTY Roundup 1800Z, Jan 7 to 2400Z, Jan 8 EUCW 160m Contest 2000Z-2300Z, Jan 7 and   0400Z-0700Z, Jan 8 DARC 10-Meter Contest 0900Z-1059Z, Jan 8 QRP Fox Hunt 0200Z-0330Z, Jan 11 AWA Linc Cundall Memorial CW Contest 2300Z, Jan 11 to 2300Z, Jan 12 and   2300Z, Jan 14 to 2300Z, Jan 15 QRP Fox Hunt 0200Z-0330Z, Jan 13 NCCC Sprint Ladder 0230Z-0300Z, Jan 13 Old New Year Contest 0500Z-0900Z, Jan 14 UBA PSK63 Prefix Contest 1200Z, Jan 14 to 1200Z, Jan 15 North American QSO Party, CW 1800Z, Jan 14 to 0559Z, Jan 15 NRAU-Baltic Contest, SSB 0630Z-0830Z, Jan 15 NRAU-Baltic Contest, CW 0900Z-1100Z, Jan 15 Run for the Bacon QRP Contest 0200Z-0400Z, Jan 16 QRP Fox Hunt 0200Z-0330Z, Jan 18 *Information taken from the WA7BNM Contest Calendar   Hamfests 01/07/2017 FreezeFest - Locust Fork, AL LARC's Annual HAMFEST - White Pine, TN West Allis RAC's 45th Annual Midwinter Swapfest - Waukesha, WI 01/08/2017 New York City/Long Island Section Convention (Ham Radio University 2017) - Bethpage, NY 01/14/2017 Greenwood Hamfest - Greenwood, SC San Antonio Radio Fiesta - Schertz, TX TARCFest - Tampa, FL TechFest 2017 -  Lawrenceville, GA Thunderbird Hamfest 2017 - Phoenix, AZ Winston-Salem Firstfest - Winston-Salem, NC Winter Hamfest 2017 - Lovleland , CO 01/15/2017 Sunday Creek Amateur Radio Federation Hamfest - Nelsonville, OH   *Information taken from the ARRL Hamfest Calendar   News New Amateur Radio FM Transponder CubeSat Now in Space 12/29/2016 The BY70-1 CubeSat launched on December 28 from the Taiyuan Space Launch Center in China, but in a lower orbit than intended. The satellite carries an Amateur Radio FM transponder. BY70-1 was intended to go into a 530-kilometer (approximately 329-mile) circular Sun-synchronous orbit, but it appears the orbit is 524 × 212 kilometers, which will give the spacecraft an orbital lifetime of just a month or two. Paul Stoetzer, N8HM, reported working Wyatt Dirks, AC0RA, through the FM transponder during the 1709 UTC pass on December 28. “Uplink requires precise frequency adjustment, and there’s a delay on the downlink, but the signal is strong,” Stoetzer said. BY70-1 is a 2U CubeSat project for education and Amateur Radio. It features 3-axis stabilization and deployable solar panels. In addition to the FM transponder, BY70-1 has a camera, and plans call for downloading images and telemetry via a 9600 bps BPSK downlink. The IARU Amateur Satellite Frequency Coordination pages list an uplink of 145.920 MHz, and a downlink of 436.200 MHz. AMSAT-UK has more information. FCC Denies Expert Linears’ Request for Waiver of 15 dB Rule, Petition Pending 12/27/2016 The FCC has denied a request by Expert Linears America LLC to waive §97.317(a)(2) of the Amateur Service rules limiting amplifier gain. Expert, of Magnolia, Texas, distributes linears manufactured by SPE in Italy. Its waiver request, filed in June, would have allowed Expert to import an amplifier capable of exceeding the current 15 dB gain limitation as it awaits FCC action on its April petition (RM-11767) to revise the same Amateur Service rules. That petition remains pending. Expert has asserted that there should be no gain limitation on amplifiers sold or used in the Amateur Service. Most commenters supported Expert’s waiver request, but a couple of commenters — including FlexRadio — demurred. “In light of the conflicting comments regarding the desirability of eliminating the 15 dB limitation, we conclude that waiving the limitation at this stage of the rulemaking proceeding would prejudice the rulemaking proceeding and prematurely dispose of commenters’ concerns,” the FCC said in denying the waiver. “Moreover, we agree with FlexRadio that granting Expert’s waiver request while the rulemaking petition remains pending would provide an unfair market advantage for one equipment model over other manufacturers’ RF power amplifiers that would still be limited by [the existing rules].” The FCC said it would rather give full consideration to “the pending issues” and apply the result of the rulemaking proceeding to all Amateur Radio Service equipment. The Commission said rule waivers “generally” are not warranted “merely to accommodate technical parameters that are based solely on harmonization with the manufacturer’s products available abroad.” The FCC said a minority of those commenting on the waiver request expressed concern that eliminating the 15 dB limitation would lead to an overall increase in power levels, “including transmissions that intentionally or unintentionally exceed the maximum power limit.” In its April rulemaking petition, Expert maintained that the 15 dB gain limitation is an unneeded holdover from the days when amplifiers were less efficient and the FCC was attempting to rein in the use of Amateur Service amplifiers by Citizens Band operators. Although the FCC had proposed in 2004 to delete the requirement that amplifiers be designed to use a minimum of 50 W of drive power — and subsequently did so — it did not further discuss the 15 dB limit in the subsequent Report and Order in that proceeding. Expert has pointed to its Model 1.3K FA amplifier as an example of a linear “inherently capable of considerably more than 15 dB of amplification,” which would make it a suitable match for low-power transceivers now on the market. National Parks on the Air Contact Tally Tops 1 Million! 12/21/2016 Participants in the ARRL’s National Parks on the Air (NPOTA) program have completed more than 1 million contacts! Activators operating from National Park Service units across the US and Chasers around the world pushed the contact tally over its goal this week. ARRL sponsored NPOTA to help the National Park Service celebrate its centennial. “National Parks on the Air has become one of the most popular events in the history of the League,” NPOTA Administrator Sean Kutzko, KX9X, said. “It’s been fun seeing so many hams take part.” Kutzko said the NPOTA Facebook group really helped drive participation, especially in the last 3 months, when it became clear that the 1 million-QSO goal was within reach. “Some 25,000 NPOTA contacts were uploaded to Logbook of The World (LoTW) every week since October,” he noted. “The entire group came together and simply willed the 1 million-contact mark to be broken. It was incredible to watch!” He said some real friendships developed among those who frequented the NPOTA Facebook page. Those taking part in NPOTA made nearly 20,000 visits to 460 of the 489 NPS units eligible for NPOTA credit, including portions of the National Trails System and the National Wild and Scenic Rivers System. Nearly 150 Chasers completed contacts with more than 400 of the 489 NPOTA units this year, while one Activator transmitted from more than 250 different NPS units in 2016. Kutzko said the activations effectively transported those National Park Service units via radio to all 50 states and more than 100 countries during 2016. Kutzko said NPOTA garnered interest from hams at all proficiency levels, but he was especially gratified to see how it encouraged less-experienced hams to acquire new skills, such as operating a portable station on battery power, learning CW, or discovering digital modes. “Pileups from some activations rivaled those during a major DXpedition — if only for a few hours at a time,” he added. Jim Clark Jr., an NPS Ranger at Marsh-Billings-Rockefeller National Historical Park in Vermont, said NPOTA helped to generate greater awareness of his unit. “National Parks on the Air has afforded us the opportunity to connect with a much larger and more diverse audience than we could have ever imagined,” he told ARRL. “We are pleased and proud that the world of Amateur Radio helped us to celebrate 100 years of service to the nation.” Kutzko said being able to blend Amateur Radio with the history and scenery offered by the National Park Service was a wonderful gift. “We heard from countless amateurs who learned something about our country while operating from an NPS unit and experiencing ‘the other side’ of a pileup. There will be other on-air events from ARRL, but National Parks on the Air was a once-in-a-lifetime opportunity. I don’t think there will ever be anything quite like it in Amateur Radio again. I will miss it.” Until month’s end, NPOTA Activators will make a big push to get on the air from NPS units all across the country in a final sprint to the finish line. Get in on the action as NPOTA ends with a roar on December 31 at 2359 UTC! ------------------------- As of this recording there was 1,062,159 QSOs over 20,184 separate activations. It really surprised me when I went through the list of activation states and there was 16 parks that were not activated! Another thing that was really interesting to me was on the leaderboard page. The person that had the highest number of activations was Stuart H Thomas, KB1HQS. He has 500 activation points, the second place person is N4CD with 335. Stuart was a guest over on the Hamradio 360 podcast a couple months ago, click here to listen to that episode. He is on the cover of the 11th edition of the ARRL Operating Manual for Radio Amateurs and did a write up about tips, tricks  and techniques for portable operating in the book starts in page 1.76. He also has an article in the November 2016 QST on page 69. He is also featured in the 2017 ARRL Calendar in August.   Thanks for stopping by today. If you like what you have heard on my podcast or read on my blog and would like to know how you can give your support, check out the Support page! You can make a one time donation through Paypal, become a monthly contributor through Patreon or shop on Amazon through my affiliate link.   If you have not done so already, please subscribe to my site so that you will receive emails when I publish a new post or podcast episode. It's super easy! Just fill out the form below: [yikes-mailchimp form="2"] Once you click on the Sign Me Up button, you will get an email from me with a link that you will need to click on. Once you click on that link, you will start receiving emails from me. I hate spam as much as anyone does, so I promise you that I will not sell or rent your email address to anyone! Also, check me out on Facebook and follow me on Twitter. Links to these and all the other social media sites that I am on can be found in the menu at the top of the page under Social. Until next time... 73 de Curtis, K5CLM

    starstarstarstarstar
  • 00:29:12

    Svårt att forska på järnvägsförseningar

    · Kaliber

    Alla är överens om att punktligheten är den största utmaningen för järnvägen. Men de som skulle kunna hitta en lösning på problemen känner sig bakbunda: sifferunderlagen de behöver i sin forskning är antingen av för dålig kvalitet - eller helt enkelt omöjliga att få del av. Det tredje och sista programmet i serien om den svenska järnvägen handlar om forskningen som strandade. Lyssna på övriga delar i Kalibers granskning: Folkets järnväg del 1: Statistik för försenade tåg tolkas felaktigt Folkets järnväg del 2: SJ:s biljettpriser - "ett lotteri" Järnvägsforskare nekas siffror - svårare utreda förseningar Alla är överens om att punktligheten är den största utmaningen för järnvägen. Men de som skulle kunna hitta en lösning på problemen känner sig bakbunda och hindrade. Det tredje och sista programmet i serien om den svenska järnvägen handlar om forskningen som strandade. Förtroendet för järnvägen är lågt och alla är överens om att tågen måste börja komma fram i tid. Men de som skulle kunna få förseningarna att minska har idag inte möjlighet att göra sitt jobb. Det berättar vi om i dagens Kaliber – Först blev resenärerna väldigt arga och vissa gick mot mig och det var väldigt hotfullt kände jag,så att jag hoppade upp då på en bänk som stod där då vid busshållplatsen. Det är vi som personal som utsätts för bemötandet från resenärerna, vissa resenärer. Det är inte bra för oss. Åke Johansson har jobbat som konduktör, eller tågmästare som det numera heter, på SJ i 30 år. Ett jobb som alltmer går ut på att försvara sig mot arga resenärer. I den senaste förtroendebarometern hamnade SJ näst sist. – Tågtrafiken är ju lite opålitlig idag. Jag skulle önska att den gick i tid. Välkommen till den tredje och sista delen i Kalibers serie om den svenska  järnvägen – i de två tidigare programmen har vi undersökt glappet mellan de ansvarigas och resenärernas bild på förseningarna och SJs biljettsystem – i det här programmet tittar vi närmare på vad som skulle behöva göras för att förtroendet för järnvägen ska öka. – Det är faktiskt så illa att när vi ska räkna på stora, stora järnvägsinvesteringar, låt oss säga höghastighetståg mellan Stockholm och Göteborg så har vi inte ens tillgång till hur många som åker med tågen idag. För att se hur stora problem järnvägen står inför behöver vi ta reda på hur förtroendet för järnvägen ser ut idag och då särskilt förtroendet för SJ, inte bara för att det är den största tågoperatören i Sverige, utan också för att SJ fortfarande symboliserar järnvägen för många – eller som Per Corshammar, järnvägsingenjör på konsultföretaget Ramböll uttrycker det: – Jag tror att svenska folket älskar tåget och det transportmedlet men vi kan inte tycka om dem nu när de leverera så dålig kvalitet. Och det beror dels på SJ och på Trafikverket och det här kan människor inte separera, vems är felet, det bryr man sig inte om, man måste komma fram i tid. Ytterst ansvarig för själva järnvägsnätet är infrastrukturminister Catharina Elmsäter-Svärd och hon ser allvarligt på den förtroendekris som tågtrafiken är inne i.   – Den absolut värsta följden det är naturligtvis om människor och företag tappar förtroendet för att åka eller transportera med järnväg. Alltså, det tar oerhört lång tid att bygga upp ett förtroende med det går snabbt att rasera och det är egentligen ingenting som någon önskar. Men precis hur djup är förtroendekrisen för tågtrafiken? Vi går till Svenskt Kvalititetsindex, SKI, som undersöker kundnöjdheten hos olika företag - de gör varje år intervjuer med slumpvis utvalda resenärer hos SJ som får berätta hur de har upplevt året som gått. Pedram Kaivanipour är analytiker på SKI.   – Det man kan säga är ju att i år hamnade SJ på samma nivå som Ryanair och Ryanair brukar annars vara ett slagträ i just transportsektorn när det handlar om missnöjda kunder och vi ser att SJ ligger på samma nivå. Och kollar man på hur många det är som är missnöjda så är 60% av kunderna missnöjda med SJ och det är ett ganska hårt betyg, men det innebär ju att det finns en del utmaningar som man borde ta tag i? Hur ser utmaningarna ut? – Det handlar framför allt om punktligheten. Man måste börja gå enligt tid och komma fram enligt tid. Och det är väl den största utmaningen man har hos SJ i dagsläget. Det gror ju ett missnöje och att lojaliteten och förtroendet för SJ sjunker.  Hur stora problem har SJ jämfört med andra transportföretag, alltså de som har hand om persontrafik? – Ja, SJ sticker väl ut lite i mängden när man tittar på hur mycket missnöjda kunder de har, så vill man skapa en bild där man är ett pålitligt transportmedel då måste man börja jobba på det här ganska mycket. Tyvärr så ända sedan 2000-talet när vi började göra de här mätningarna så har vi sett en tendens att man har börjar bli mindre och mindre nöjd och problematiken kring just punktligheten och hur man bedömer SJ som en pålitlig leverantör, det har naggats i kanten rejält. Så att år efter år har det blivit sämre och vi ser ingenting som skulle indikera att en förbättring är på väg. Enligt SKI är alltså den förtroendekris SJ är inne i både långvarig och djup. De som ingår i SKIs mätningar är alla kunder hos SJ – men i den årliga förtroendebarometern som genomförs av SIFO undersöks förtroendet hos hela allmänheten. I den senaste Förtroendebarometer från 2012 hade inte fler än 14% ett stort förtroende för SJ  – av de undersökta företagen var det bara SAAB som hade ett sämre förtroende  av de undersökta företagen - efter konkursen. Men trots att oberoende undersökningar har visat det här resultatet i flera år nu, känner inte SJs VD Crister Fritzson riktigt igen sig. Han hänvisar istället till de kundundersökningar SJ själva genomför ombord på sina tåg, nöjd-kund-index. – De undersökningar som vi gör, som vi redovisar i våran årsredovisning, det är när vi intervjuar folk som åker våra tåg och där ser vi att vi har en bättre kundnöjdhet än vad SKI visar. Så jag känner att vi är på rätt spår men vi är absolut inte framme ännu. Så hur ska järnvägen komma hela vägen fram – och få nöjda resenärer? Vad krävs för att resenärernas förtroende för tågtrafiken ska kunna återvinnas? – Jag vill vara säker på att jag kommer fram och inte behöva ta ett tåg tidigare än jag behöver. Det skulle vara målet, att lita så pass mycket på dem att max 5 minuters försening. – Det skulle komma och gå i tid. Jag tror att det är just det, punktligheten, om det skulle funka så tror jag att det skulle vara jättebra att åka tåg.  – Ja, att det är punktligare. Säkrare tåg kanske som funkar även vintertid. Om det funkar snabbt rätt och lätt och utan konstigheter när man ska reklamera nånting och så, så ökar ju förtroendet, absolut. Resenärerna på Stockholms Central får medhåll för sina krav av tågmästare Åke Johansson i Sundsvall. – Ja, det kan ju inte bli annat när det är så mycket förseningar som det är. De har ju rätt att vara förbannade på järnvägstrafiken, all rätt. Problemen märker vi redan innan tåget går så kommer resenärer fram och frågar kommer vi att komma fram i tid idag? Och även om han formulerar sig lite annorlunda gör Åke Johanssons chef, SJs VD Crister Fritzon samma prioritering. – Punktlighet, punktlighet, punktlighet. Fokus på kund, kund, kund. Det är de två övergripande frågorna vi måste ha. Förstå kunden, förstå marknaden, se till att vi levererar den produkten. Förbättra punktligheten. Vi är på rätt spår men vi har inte kommit fram än så där är vårt fokus. Christel Wiman är VD för organisationen tågoperatörerna, där även de privata tågbolagen ingår och hon håller också med. – Här finns ju ett arbete som pågår. Punktlighet ligger, näst efter trafiksäkerhet, högst både för Trafikverket och för tågoperatörerna. Här hittar vi ett svar som allakan enas kring – den största orsaken till att förtroendet för järnvägen är lågt är att tågen inte tillräckligt ofta är i tid. Det bästa sättet att öka förtroendet är med andra ord att minska antalet förseningar.  Så då återstår frågan hur det ska gå till? I Sverige bedrivs forskning om järnvägen på flera högskolor och universitet – dessutom har vi en helt egen myndighet, Statens väg- och trafikforskningsinstitut, VTI. som har till uppgift att se till så att de som ansvarar för infrastrukturen får så goda underlag som möjligt för att kunna fatta beslut. Vi åker till VTI och träffar Jan-Eric Nilsson. Han är professor i transportekonomi och en av dem som försöker ta reda på hur förseningarna i tågtrafiken ska kunna minska. Jan- Eric ritar upp ett diagram på ett papper för att visa hur det gick till när de för ett par år sedan skulle starta ett forskningsprojekt kring just förseningarna i tågtrafiken.    – Vi hade ett antal hundra tusen för att just försöka förstå vad det är som driver förseningar, var uppträder de? Om du har fått en primärförsening, hur sprider den sig i nätet? Det var liksom den typen av frågor vi skulle titta på. Jan-Eric ritar in en kurva för att visa hur innehållet såg ut i det underlag man hade fått från dåvarande Banverket – och det blir en märklig kurva för ganska snabbt hittade Jan-Eric och hans kollegor stora frågetecken i underlaget för tågtrafiken. – Rena galenskaper som gjorde att vi inte litade på det vi såg. En av de stora grejerna var att det var väldigt många godståg som var långt före sin tidtabell framme och det finns en viss logik i att godstågen kan komma fram tidigare. Persontåg måste ju gå efter tidtabell, de kan man inte köra fortare, men godstågen kan göra det av vissa rimliga skäl, men sen när det blir en halv dag eller flera dagar före tidtabell, då är det bara någonting som har blivit fel. Så det var ett exempel. Och de tidiga godstågen var de enda tveksamheterna de hittade i det statistiska underlaget. Ett annat exempel var att vi såg att det var vissa tåg som var framme vid den näst sista stationen kanske klockan 12 och så var de framme vid slutstation en minut i 12, vilket liksom bara är logiskt fel. Så att det finns några slags buggar i de här systemen som gör att kvalitet är tveksam så vi skickade tillbaka statistiken och avslutade vårt forskningsprojekt.    Jan-Erics forskargrupp på VTI la alltså ner försöket att utreda orsakerna till förseningarna – det som var kvar av de 800 000 de hade fått till projektet skickades tillbaka till Trafikverket. Det här är långt ifrån det enda exemplet på att forskning om förseningarna i tågtrafiken inte har kunnat genomföras – forskare efter forskare vi träffar säger samma sak – de får inte tillgång till den information de behöver för att kunna ta read på vad förseningarna beror på - Men hur stor betydelse får det? Hur hade den som reser med tåg kunnat märka om Jan-Erics forskargrupp hade kunnat jobba vidare?    – Ja, som resenär så tar sig ju då infrastrukturhållaren, det vill säga Trafikverket, an de riktigt dåliga ställena först. Det är ju så prioriteten ska vara. Du ska givetvis bygga bort, om du har ofta en typ av signal som går sönder eller en viss typ av korsning eller växel som går sönder, ja med ersätt då med någonting annat, men om du inte vet precis strukturen på förseningarna då kan du inte göra de där grejerna. Det är ju det som är det pinsamma i den här kråksången att vi tror att det är mycket som är fel. Trafikverket säger att vi har en mer och mer eftersläpande underhåll och allt, de kanske har rätt, men vi kan inte ha hårda siffror att belägga det. Det har gått ett och ett halvt år sedan VTI la ner det här forskningsprojektet – sedan dess har de både skrivit och ringt till Trafikverket och bett om att få ett nytt underlag  - men hittills utan resultat. I ett mejl till oss skriver Trafikverket att deras tidigare data kunde vara svårtolkad, men att de sedan dess har förnyat och kvalitetssäkrat sitt system. På frågan varför Jan-Eric och hans kolloger, efter ett och ett halvt år fortfarande inte har fått ta del av det nya kvalitetssäkrade materialet får vi inget svar.    Jan-Eric har dessutom ytterligare en fråga han gärna skulle vilja ha bevarad och den rör de inställda tågen. De tåg som Trafikverket för tillfället inte alls räknar in i förseningsstatistiken:   – Det har betydelse i väldigt många olika samman, givetvis för resenärerna som drabbas av det, men alltså när man ska förstå vad som händer ute i järnvägsnätet så har det ju en betydelse hur tätt tågen går. Om man då har ställt in ett tåg. Då löper ju allting på mycket smidigare. Då behöver man ju förstå varför det här har hänt. Det är en del utav underlaget för att bedöma kvaliteten i den trafiks om bedrivs. Men har ni efterfrågat den här informationen? Ja, vi har frågat efter det och vi jobbar en hel del med kollegor i England som har precis motsvarande typ utav frågor med motsvarande myndigheter i England och där finns den informationen. Så varför får VTI inte tillgång till statistiken över inställda tåg? Inför vårt första program om järnvägen träffade vi Trafikverkets ställföreträdande generaldirektör Caroline Ottosson och enligt henne finns det brister även i den statistiken.     – Vi har behov av att utveckla den kodningen och få bättre kvalitet i de inställda tågen. Men det är viktigt när man tittar på hur järnvägssystemet fungerar, att man tittar både på inställda tåg och på punktlighet. Men vad menar du med att kodningen inte fungerar? – Jag menar att vi måste precisera kodningen, både att de är inställda men vi är också intresserade koda orsaken till att de är inställda och där är vi inte idag så vi behöver förbättra kvaliteten i informationen. Förutom att föra statistik över hur många tåg som ställs in behöver Trafikverket alltså bli tydligare när det gäller att dokumentera varför tågen har ställt sin in. Men varför görs inte det idag?   – Vi vet att ett tåg är inställt men vi har idag inte krav i vår egen organisation att vi ska koda varför det blev inställt men det skulle vi vilja titta på tillsammans med branschen. Inte långt ifrån Jan-Eric Nilssons arbetsrum på VTI jobbar Jonas Eliasson – han är professor i transportsystemanalys på kungliga tekniska högskolan, KTH. Jonas Eliasson skulle gärna vilja räkna förseningarna i tågtrafiken på ett annorlunda sätt än det som görs idag. – Ja, helst vill man ju mäta det i personminuter, alltså det spelar ju ingen roll om ett tåg som är tomt blir sent eller inte. Och man vill ju också veta något om inställda tåg. Man vill ju också veta det längs hela tågets sträckning. Ibland så redovisas förseningar bara vid ankomststationen, alltså vid sista stationen, men det är ju inte heller så kul därför att om folk har klivit av längs vägen så är det ju där de kliver av, det är det som är det relevanta. Så man måste vikta förseningarna inte med tåg utan med personer och det görs väldigt sällan. Genom att mäta förseningarna i personminuter istället för tåg skulle förmodligen också fler resenärer kunna känna igen sig i statistiken – för det under under rusningstrafik och på storhelger, när det är mycket folk på tågen och många tåg på rälsen som risken för tågförseningar är som störst – men idag är det inte möjligt för Jonas Eliasson att ta reda på hur många resenärer som drabbas.   – Det beror på att vi helt enkelt inte vet hur många som kör på tågen och det är för att SJ och andra operatörer anser att det här är deras affärshemligheter. Det är faktiskt så illa att när vi ska räkna på stora, stora järnvägsinvesteringar, låt oss säga höghastighetståg mellan Stockholm och Göteborg så har vi inte ens tillgång till riktigt säkra siffror på hur många som åker med tågen idag. Och det säger sig ju självt att då är det hopplöst att veta om sådana här åtgärder är kostnadseffektiva eller inte. Det som hindrar Jonas Eliasson från att genomföra sin forskning är alltså inte att uppgifterna saknas eller är felaktiga utan att de som kör tågen, tågoperatörerna  inte vill lämna ut uppgifterna.     – De tycker att det här är deras affärshemligheter medan sådana som jag som forskar om det här tycker att liksom samhället tillhandahåller banor som ni kör tåg på. Då borde väl ni också berätta, visserligen förstås under affärsmässig sekretess, för regeringen, för Trafikverket och för forskning, åtminstone så pass mycket underlag så att vi kan fatta goda beslut om hur vi ska tillhandahålla spårkapacitet på ett bättre sätt. Men, ja så länge ingen tvingar dem så är det klart att det är bekvämare för dem att inte berätta saker. Varken Jan-Eric Nilsson på VTI eller Jonas Eliasson på KTH får alltså ut de uppgifter de behöver för att kunna ta reda på hur förseningarna i tågtrafiken skulle kunna minska. Men vem bär ansvaret för det? Och för att se til så att forskningen ska börja bedrivas på ett bra sätt? – Ja, regeringen är de som måste ålägga Trafikverket att göra det här och Trafikverket måste också svara regeringen att, ja, det gör vi och det kommer att lyckas. Därför att Trafikverket har en liten benägenhet att svara att, nej det går nog inte. Alternativt att ja, det ska vi göra och sedan gör de inte det ändå. Så att i regeringen kan man ibland skymta en viss frustration över att de prioriterar det här väldigt hårt men får väl inte riktigt det gensvar från Trafikverket de ibland skulle vilja. Vad kan det få för betydelse då att det finns så dåligt med underlag som du säger? – Ja, det värsta är ju att vi vet ju inte vilka åtgärder det är som skulle vara de mest kostnadseffektiva. Det är det absolut mest allvarliga. Vi vill veta vad vi ska göra åt det här och då är det orsakskodningen som är det helt avgörande. Vi måste veta varför förseningarna uppstår. Om vi inte vet det, då spelar det ingen roll, vi kan inte göra någonting då.    Forskning som inte kan genomföras för att tågoperatörerna inte vill lämna ut affärshemligheter och projekt som helt måste avbrytas på grund av att underlaget saknas eller är av för dålig kvalitet? Vad säger infrastrukturministern. moderaternas Catharina Elmsäter-Svärd om det? – Ja, det är i sådana fall beklagligt för min uppfattning är att det är ju att det är bra att använda forskningen och inte minst vårt eget transportforskningsintitut och de har ju många uppdrag. Det ska man också ha i minnet att varför Trafikverket bildades det var ju också ett sätt att kunna tänka sig att transportslagsövergripande få ut mer för pengarna, vara mer effektiv. De har ju varit igång i knappt två år så traditionen från det tidigare Banverket, in i det nya och hur man nu jobbar. Det är säkert så att finns förbättringspotential där. Det skulle jag säkert tro. De forskare vi har pratat med säger att det här är ett jätteproblem, att få fram data för att kunna forska på hur förseningarna ska kunna åtgärdas och var pengarna till järnvägen ska kunna användas bäst. Vad säger du om det? – Ja, jag delar uppfattningen att har man inte relevant underlag och kan man inte heller titta längre tillbaka i tiden så är det mycket, mycket svårare att göra rätt. Då blir det en prövofas. Jag delar också uppfattningen att jag tycker att det är bra att kunna ha bra siffror och statistik men också ha dem så öppna och trasperanta som möjligt. Men varför beordrar inte regeringen helt enkelt Trafikverket att lämna ut de här uppgifterna? – Ja, du måste väl utgå ifrån att uppgifterna finns och jag tolkar det som att de kanske inte finns. Nej, som vi kunnat berätta tidigare i programmet – finns inte en del av den data forskarna skulle behöva – det gäller till exempel varför tåg blir inställda – men i andra fall finns underlaget, men lämnas inte ut. Så hur prioriterad är den här frågan för regeringen? Infrastrukturminister Catharina Elmsäter-Svärd igen:  – Ja, just forskardelen den är mera ny för mig, utifrån din frågeställning. Det som jag tycker känns oerhört angeläget, det är att ska vi få ut så mycket infrastruktur som möjligt för pengarna, både i den tid som vi har tänkt oss men också till den kostnad vi har satt av pengar, för det är det som sen gör att resenärer kan börja komma i tid så gäller det att hitta hela det samspelta kittet och å är det data, det är bra information, det är uppföljning. Just den frågan, hur vi ska få så mycket infrastruktur som möjligt för pengarna har precis varit föremål för utredning av Riksrevisionen – Riksrevisionen är den statliga myndighet som både ska granska andra myndigheter och följa upp politiska beslut - så sent som i december förra året presenterades de sin slutrapport över hur satsningarna på vår infrastruktur görs. Claes Norgren är Riksrevisor. – Det vi har gjort under de senaste 3 åren, det är att titta på de 500 miljarder kronor som du och jag och andra skattebetalare sätter av för att investera i transportinfrastruktur de kommande 10-12 åren och får man valuta för pengarna? Sedan är det ju också så att ur ett medborgarperspektiv så är det ju viktigt också att man också kan lita på och ha förtroende för transportinfrastrukturen och här finns det ju klara problemindikationer med långa väntetider, förseningar och så vidare. Riksrevisionen har inte undersökt vad som behöver göras för att minska tågförseningarna, men när de har tittat på hur satsningarna på järnvägen har sett ut genom åren har de ändå kunnat hitta ett tydligt trendbrott i hur vi har använt pengarna som satsats på järnvägen. I början av 2000-talet kan man se att satsningarna på underhåll minskade kraftigt. Och ungefär samtidigt ökade kostnaderna för reparationer kraftigt. – Man har prioriterat om och där finns det en sorts rot till en del av de här problemen med förseningar skulle jag bedöma, att man har eftersatt underhållet. Alltmer pengar läggs alltså på att släcka bränder och reparera och mindre på att underhålla – numera ställs också många tåg in i förebyggande syfte när vädret blir dåligt och flera tågsträckor har fått en utökad restid redan i tidtabellen för att undvika förseningar. Åke Johansson som har jobbat på järnvägen sedan 80-talet, mestadels på tåget mellan Sundsvall och Stockholm, tycker att resenärerna har fått det sämre. – När X2000 kom 1990, då åkte man härifrån på 3 timmar, idag tar det 3 timmar och 40 minuter och ändå håller man inte tiden. Det är en utveckling som är onödig alltså. Skulle man satsa på den järnväg man pratar om att man ska satsa på, miljövänlig och så vidare, då skulle man lägga ut dubbelspår. Genast förbereda för det, men man skjuter på det, skjuter på det, skjuter på det. Och det skapar ju de här problemen för resenärerna, för järnvägsbolagen och för oss som jobbar på tågen. Finns möjligheten att återfå det goda rykte som järnvägen en gång hade? – Ja, visst finns det det. Det är bara att man bestämmer sig för att göra ett bättre jobb än det som sker idag. Men då krävs det också att, det är alltså inte en fråga för ett enskilt företag, varken för SJ eller Norrlandståg eller Tågkompaniet, utan det är en fråga för politikerna att ta sitt ansvar. Det är deras jobb nu att ta sitt ansvar för nu för järnvägstrafiken och för resenärernas förtroende för järnvägen. Att politikerna ska ta ett större ansvar kommer också Riksrevisionen fram till i sin rapport. Enligt den följer inte regeringen de riktlinjer som finns idag.  – Ja, alltså riksdagen har formulerat ett antal principer och när vi har granskat dem så ser vi att man inte lever upp till dem tillräckligt. Riksrevisor Claes Norgren igen. – Det innebär helt enkelt att man bör bättre prissätta samhällsekonomiska kostnader så att resandet blir på lämplig nivå. Och sen när man då ska investera, om jag ska använda ett enkelt intryck så, innan man börjar borra i Hallandsåsen så måste man fundera på om järnvägen kan åka en annan väg, om man kan vidta andra åtgärder så att man så att säga investerar de stora pengarna där de verkligen behövs. Och här i de granskningar vi har gjort så har vi sett avvikelser som indikerar att vi skulle kunna få mer valuta för pengarna. Men vad beror de här avstegen på? Varför följs inte de här direktiven? Hur ska det här bli bättre nu då? – Ja, vi rekommenderar egentligen regeringen och Trafikverket att följa Riksdagens principer. Riksrevisionen har också nyligen startat en ny utredning som fokuserar enbart på förseningarna i tågtrafiken, den förväntas vara klar i höst.   Under tiden vi har arbetat med den här serien har Trafikverket skickat ut ett pressmeddelande där de skriver att de nu inleder ett 10-årigt samarbete med forskare runt om i landet för att minska antalet förseningar.     Och efter vårt förra program om SJs prissystem som av många liknas vid ett lotteri – skriver SJ på sin hemsida att de under året kommer att installera ett nytt stödsystem – det ska göra att biljetterpriserna inte ska svänga så mycket som 1000% på bara några timmar. Det pågår en diskussion mellan Trafikverket och branschen om ifall man ska fortsätta presentera den totala tågpunktligheten för resenärerna med 15 minuters marginal. Som ett led i det systematiska punktlighetsarbetet planerar man också att ta reda på vad resenärerna upplever som en försening. Vi går steget längre än så – och har frågat resenärer på Stockholms Central – hur de – om de fick drömma helt fritt – skulle önska att tågtrafiken i Sverige fungerade. – Att de kommer i tid och att det inte är för mycket snö på spåret för då funkar det aldrig. – Jag skulle önska att de satte lite såhär typ som Ryanair, alltså att du vet att ”så här många biljetter finns för det har priset, sen så går det upp till nästa prissteg”. Jag tror att fler skulle åka med tåget om det var tydligare priser, för nu är det lite ruffel och båg-känsla. – Snabbtåg till alla storstäder. – Alltid i tid och sittplats, jag älskar att åka tåg. – Ja, drömma helt fritt så skulle det vara en tågtrafik som på något sätt bekostades genom skattemedel så att alla kunde åka gratis vart som helst. För det känns som en bra grej i och med att det är så miljövänligt när det går på el. – Den skulle komma i tid och avgå i tid. Det är ungefär det som skulle vara drömmen tror jag faktiskt. Om man inte  behöver oroa sig för att komma för sent så är det ett fantastiskt sätt att resa på.  Tågmästare Åke Johansson som gav politikerna lågt betyg för hur järnvägen sköts – hyser desto högre tilltro till tågresenärerna:   De flesta resenärer är tålmodiga, de är positiva och tycker att det är bra att åka tåg. Det är ju positivt att åka tåg miljömässigt och man kan göra en massa saker på tåget. Man kan tänka sig att efter alla förseningar som alla upplever att de skulle sluta åka tåg, men de fortsätter. Jag tycker de är värda bättre möjligheter att färdas och komma fram i tid.   Reportrar: Micha Arlt och Jimmy Karlsson Producent: Eskil Larsson

    starstarstarstarstar
  • 00:53:59

    Jan Eliasson

    · Sommar & Vinter i P1

    Diplomat, FN:s vice generalsekreterare, före dette utrikesminister Jan Eliasson avslöjar i Sommar i P1 sina fyra främsta förhandlingsknep och berättar om den gången Olof Palme hittade honom halvnaken på en toalett. I programmet berättar han också om de små detaljerna som blev avgörande när han 1988 förhandlade om en freduppgörelse mellan Iran och Irak. Walkie-talkies i väntrummen gjorde att de båda ländernas delegationer kunde komma in i förhandlingsrummet exakt samtidigt och därmed undvika att någon behövde vänta på den andra.  Eftersom ingen av parterna var beredda att prata direkt med varandra utan bara via FN placerades borden som en trekant så att båda förhandlingsdelegationerna var vända mot FN-personalen och inte mot varandra. Kaffebordet placerades just där iraniernas och irakiernas bord möttes och ledde till slut fram till informella samtal under kaffepauserna. - Diplomati på mikronivå men med konsekvenser på makro-nivå, säger Jan Eliasson i programmet. Om Jan Eliasson Vice generalsekreterare i FN sedan ett år tillbaka. Arbetar med allt ifrån konflikter i världen till FN:s mål om vatten och sanitet. Har tidigare varit ordförande i FN:s generalförsamling, svensk ambassadör i Washington och utrikesminister. Har varit fredsmäklare i bland annat Iran-Irak-konflikten och i Sudan. Har haft personliga möten med bland andra Saddam Hussein, Muammar Kadaffi liksom med fem amerikanska presidenter. Var den förste som tog studenten i sin släkt. Jan Eliasson har tidigare varit Sommarvärd 1996 och 2005 Producent: Helena Bremberg

    starstarstarstarstar
  • 00:38:42

    Anders Eliasson – komponerandet som överlevnad

    · P2 Dokumentär

    I ett spartanskt möblerat råtthål (hans egna ord) i Gamla stan i Stockholm, sitter Anders Eliasson och sänder ut den mest enastående, klichébefriade musik - kall och het, avskalad och myllrande, bortom dur och moll. Symfonier, kammarmusik, oratorier; allt komponerat inom helt egna ramar som han kallar "systemet" - pilar, trianglar, tusenåriga tonarter och energilära varvat med antik filosofi. Det enda sättet för tonsättaren Anders Eliasson att överleva är att befinna sig i musiken. Det gäller att dra fram den hörbara musiken ur tystnaden och inte sitta och jollra. Allt utom musikens egen smak är oviktigt. Som en musikarbetare på femskift fortsätter Anders Eliasson att kommunicera med ”musikhavet” och ”musikängeln”, en potentiell musik i dräktig förväntan, betydligt större än hans egna tankar. Först reder han ut vad som klingar därinne. Ett kärl ska fyllas. Det gäller att dra fram den hörbara musiken ur tystnaden och inte sitta och jollra. Snart börjar musiken spinna och skruva sig efter ”vad musiken själv vill”. I en intervju i Hufvudstadsbladet i samband med Nordiska rådets musikpris svarade Eliasson så här: ”Det är fullständigt betydelselöst hur jag håller i koppen. Det som är intressant är kaffet jag dricker.” Underförstått: Allt utom musikens egen smak är oviktigt. En P2 Dokumentär av Mikael Strömberg (repris)     Tonsättaren Anders Eliasson (1947-2013) gick bort två månader efter att denna P2 Dokumentär sändes första gången den i mars 2013.

    starstarstarstarstar
  • 00:38:42

    Anders Eliasson – komponerandet som överlevnad

    · P2 Dokumentär

    I ett spartanskt möblerat råtthål (hans egna ord) i Gamla stan i Stockholm, sitter kompositören Anders Eliasson och sänder ut den mest enastående, klichébefriade musik - kall och het, avskalad och myllrande, bortom dur och moll. Symfonier, kammarmusik, oratorier; allt komponerat inom helt egna ramar som han kallar "systemet" - pilar, trianglar, tusenåriga tonarter och energilära varvat med antik filosofi. Det enda sättet för Anders Eliasson att överleva är att befinna sig i musiken. Det gäller att dra fram den hörbara musiken ur tystnaden och inte sitta och jollra. Allt utom musikens egen smak är oviktigt. Som en musikarbetare på femskift fortsätter Anders Eliasson att kommunicera med ”musikhavet” och ”musikängeln”, en potentiell musik i dräktig förväntan, betydligt större än hans egna tankar. Först reder han ut vad som klingar därinne. Ett kärl ska fyllas. Det gäller att dra fram den hörbara musiken ur tystnaden och inte sitta och jollra. Snart börjar musiken spinna och skruva sig efter ”vad musiken själv vill”. I en intervju i Hufvudstadsbladet i samband med Nordiska rådets musikpris svarade Eliasson så här: ”Det är fullständigt betydelselöst hur jag håller i koppen. Det som är intressant är kaffet jag dricker.” Underförstått: Allt utom musikens egen smak är oviktigt. En P2 Dokumentär av Mikael Strömberg   Tonsättaren Anders Eliasson gick bort två månader efter att denna P2 Dokumentär sändes.

    starstarstarstarstar
  • 01:22:37

    44: One woman's quest to run a girls school in war-torn Afghanistan—with CNN Hero Razia Jan

    · The Shin Fujiyama Podcast | Social Entrepreneurship | Nonprofit Organizations | International Development Aid | NGOs

    Every morning for nearly a decade, CNN Hero Razia Jan drank a cup of water from her school's well to make sure it hadn’t been poisoned overnight by the Taliban.   She works in a part of Afghanistan where girls face unimaginable obstacles just to attend school. They must face the threat of getting acid thrown onto their faces, risk buying snacks with grenades hidden inside them, and make sure nobody has sprayed poisoned gas into their classrooms. Razia Jan worked as a tailor and dry cleaner before starting Razia's Ray of Hope Foundation in 2008, a nonprofit organization dedicated to improving the lives of women and children in Afghanistan through education. She operates the Zabuli Education Center, a school that she founded in rural Afghanistan that provides a free education to 625 girls.  Please leave a review of the episode on iTunes and/or Stitcher. Show Notes for Razia Jan Razia was a single mother when she started her own tailoring and dry cleaning shop Even as a tailor, Razia was involved in community volunteering Razia was the only Afghani in her entire town during 9/11 After 9/11, Razia sent blankets and quilts to the Ground Zero rescue mission Razia sent care packages and 30,000 shoes to the US Army during the war in Afghanistan Razia returned to Afghanistan after 9/11, 38 years after she had moved to the US. During that visit, she could not find her old home as everything had been destroyed When Razia opened the Zabuli Education Center, they started with just 100 girls The students at the Zabuli Education Center learn both Arabic and English When Razia Jan joined the local Rotary Club, she was the only woman, and the only Muslim She simply tried to blend in at the Rotary Club and eventually became the President “Service Above Self” -Rotary International Razia has been a part of Rotary International for 20 years “You can’t do things on your own.” All the houses in the village are mud houses and the roads are unpaved. There are no trees in the village Drought has affected Razia’s village where many families depend on their grape orchards to make a living Razia Jan lived in Afghanistan for eight years (2007-2015) so she could be present 24/7 at the project In 1920, the king of Afghanistan had built a boy’s school that was later destroyed. It was on that land that Razia Jan began building the Zabuli Education Center for girls The land, by then a garbage dump, was given to Razia by the Ministry of Education The community wanted a boys school at first, and not a girls school The community members said that the boys were the backbone of Afghanistan and they needed to improve their future. Razia answered: “The girls are the eyes of Afghanistan. And unfortunately, you all are blind.” The community members did not like Razia’s vision at first, but ten years later, they finally understand the importance of girls education “If you educate a boy, you educate a boy. If you educate a girl, you educate the whole family.” In the community, it is common for girls to get married as young as age ten A family can get a dowry payment by marrying off their daughters A mayor in the village decided to marry a 16-year-old girl. In exchange, he wanted to marry off his daughter (in the 10th grade) to the 70 year old father of the bride. After the marriage, the daughter of the mayor was beaten repeatedly, her ribs and nose were broken, and she was burned by the new family. She refused to stay in the marriage and in the end, her father supported her and brought her back. That girl just graduated from school and is going to a midwife college. The documentary about Razia’s work, What Tomorrow Brings, took seven years to create In the trailer, Razia Jan is deciding where the blackboard should go during the construction of the third story of the school building. I asked her what was going through her head at that very moment. “Each brick was set in front of me. I just wanted to make sure.” Razia Jan hired an engineer and countless villagers to build the Zabuli Education Center, which provided steady employment to many men The construction workers who work for Razia’s Ray of Hope make about $20/day in a place where most people make about $30/month. Providing jobs improves the support the Zabuli Education Center gets from the community The four-year-old students in kindergarten write their fathers’ names in Arabic and in English and they give these letters to their fathers. The fathers get ecstatic and become supportive of the school Only about 0.7% of the community supported the Zabuli Education Center when they first started. Now, about 99% of the community members are in support Zabuli Education Center offers classes that other schools in Afghanistan don’t offer, such as international social studies, English, and computer literacy. The families are excited about their daughters learning English 14 students in Zabuli Education Center are engaged but they won’t get married until they graduate A 7th grader and a 9th grader are already married. A 12-year-old girl in the 7th grade lived with a father who was addicted to drugs and two sisters. An uncle took them in and eventually decided to marry the three sisters off to his three sons who were much older. The oldest daughter tried to commit suicide because she didn’t want to marry her cousin and getting married would be ending her education. She traded in a bar of soap to buy rat poison at the corner shop. When the uncle said she was no longer going to school, the girl drank the rat poison. The following day, Razia took her to the hospital and she survived. The uncle felt bad and allowed the girl to go back to school and postponed the wedding. But shortly after, the uncle married off the three sisters and they left the village “Each drop of water delivers, and we are each a drop of water and one day there will be a massive waterfall of educated girls in the developing world.” -Razia Jan Someone was against the Zabuli Education Center building a three story building because having windows so high up would meant the girls could look at the homes in the village. So Razia Jan put the windows a little higher as a compromise Razia Jan focuses on the girls and not as much on the community The Zabuli Education Center provides bus transportation to their students as a security measure Every morning, Razia Jan drank a cup of water from the school well to make sure it hadn’t been poisoned Every morning, Razia and her staff make sure that the Taliban hasn’t sprayed the classrooms with poison gas Once, a suspicious car (possibly Taliban) drove towards the Zabuli Education Center and five vigilant men from the nearby shop chased them away Razia Jan keeps a low profile in Afghanistan for herself and for the school, which is necessary for their safety Only a few people came to the opening day of the school. One guy wanted to obstruct the construction of the Zabuli Education Center by lying down in front of the bulldozer Razia Jan’s response: “I’ll be very happy if you come lie down. I will bury you here and put a flag that says, ‘this guy never wanted a school here.’” People make all kinds of empty threats and bluffs 9 of Razia Jan’s graduates are hoping to attend American University at Kabul The first year, Razia Jan raised just $5,000, mostly through her Rotary Club and friends Public speaking engagements are the organization’s best fundraising strategy The Zabuli Education Center has a child sponsorship program where donors give $300/year A sponsor receives a letter and photo from the child, and frequent updates Razia Jan answers the critics who criticize NGOs that utilize child sponsorship programs Razia’s Ray of Hope has only three staff members in the US Razia Jan doesn’t get stressed out from all the speaking engagements she has Razia Jan always had self confidence The Zabuli Education Center now offers courses on midwifery, computer science, and accounting Razia is upset with the controversy in the book, Three Cups of Tea   Razia had no idea what CNN Heroes was about. And they did two years of research on Razia’s Ray of Hope to verify everything. The phone call came as a surprise and honor to Razia Jan Razia Jan recently received the Rotary International Women in Action Award The girls at the Zabuli Education Center are so excited that one girl said she wanted to be an engineer but she had no idea what it meant to be an engineer and said she would find out very soon what it meant.

    starstarstarstarstar
  • 00:03:59

    "Det är ovärdigt att ge upp, sa Alva" Ekots: Agneta Furvik, New York

    · Utrikeskrönikan

    Utrikeskrönikan den 19 december 2016. New York. New York, måndag.Just precis nu skulle jag börja skriva en krönika om Ivanka Trump och om den alldeles särskilda roll hon kommer att ha som dotter till USA:s nästa president, den alldeles särskilde Donald Trump.Jag hade tänkt berätta om hur Ivanka Trump alltmer går in i en roll som nationens första dotter, och hur allt tyder på att hon kommer att bli betydligt mer framträdande än den Melania Trump som om bara några veckor blir USA:s första dam.Dessutom om hur mer och mer pekar på att Donalds dotter inte bara blir Vita husets främsta kvinnliga ansikte utåt, som värdinna för diverse evenemang, utan också kommer att bli en röst med verkligt politiskt inflytande, med en alldeles egen kanal, rakt in i pappa presidentens öra.Jag tänkte också berätta hur en fika med Ivanka Trump ena dagen auktioneras ut till högstbjudande, och hur de designsmycken som bär hennes namn nästa dag reklamlanseras med bilder från intervjuer med hennes pappa, vars entreprenör geni hon klart och tydligt ärvt.Men så gick jag förbi teven på väg ut i köket, och hela den historiska och på många sätt häpnadsväckande utmaning av oskrivna, och kanske också skrivna, lagar som Donald Trump och hans krets nu utgör, bara försvann ur mitt sinne.Blev så fullständigt oviktig.För där i teven, på en sjukhusbår, satt ett litet barn med totalt tom blick och hårt ihopknipen mun, med blodiga sår och med hår hoptovat av damm och murbruk.Runt omkring andra barn, lika skadade, skakade och stumma dom, medan vuxna antingen skrek förtvivlat efter sina egna, nu döda, barn, eller gick runt med papper, penna och stetoskop, och med nödvändig effektivitet registrerade det senaste lasset med skadade efter det senaste bombardemanget av hus där familjer och grannar dött och överlevt huller om buller.En tolvårig pojke stod med sin månadsgamle och alldeles döda lillebror i famnen och kunde inte förmå sig att släppa honom i från sig.Syrien förstås.Aleppo.Och jag bara sjönk rakt ner i soffan och kunde inte röra mig ur fläcken på en lång, lång stund efter att de där fullkomligt fasaväckande bilderna och berättelserna från en alldeles vanlig dag i Aleppo rullat färdigt på teven.Vad spelar det för roll vem Ivanka Trump är och vad hon gör?Vad spelar det ens för roll vad Donald Trump hittar på när han nu snart är världens mäktigaste man?Hur kan jag sitta här och krönikera om lite vad som helst, eller rapportera om den politiska värld som kollektivt håller andan i väntan på nästa oförutsägbara drag från den man som vann presidentvalet just på grund av sin oförutsägbara och assymetriska personlighet?Vi är så många som delar de här kompakta känslorna av maktlöshet och overklighet - det är väl ändå inte möjligt att detta i Syrien verkligen pågår? Jo, det är det, och det gör det, och varför är då inte varenda en av oss fullt och konkret upptagna med att hjälpa och rädda de här barnen och deras mammor och pappor?Ni vet den där hopplösheten som bara vill att man ska ge upp.Att jag till slut kunde resa mig upp från soffan berodde nog mest på Jan Eliasson. Och på Alva Myrdal.För när jag häromdagen träffade FN:s avgående vice generalsekreterare Jan Eliasson, så pratade vi förstås mycket om Syrien.Jag frågade honom bland annat hur han står ut, om inte människan Jan Eliasson blir lika förtvivlad som alla vi andra? Jo, det blir jag, sa Jan Eliasson. Men då tänker jag på vad Alva Myrdal brukade säga - att man inte får ge upp, att det är ovärdigt att ge upp. Ovärdigt, sa Alva.Så då gör jag inte det.Agneta Furvik för P1 Morgon i New York. agneta.furvik@sverigesradio.se

    starstarstarstarstar
  • 00:37:55

    Avsnitt 51: Jan Eliasson

    · Dagens människa

    I Dagens människa avsnitt 51 möter vi FN:s vice generalsekreterare Jan Eliasson som berättar om andakten som ledde till att han fick skäll. Vi pratar om hopp och frustration i arbetet med att medla i världens konflikter och om kritiken från den före detta kollegan Anders Kompass. Jan Eliasson delar också med sig av konfliktlösnings-tips som kan fungera för att skapa förståelse, mellan både presidenter och familjemedlemmar.

    starstarstarstarstar
  • 00:26:26

    Jan Eliasson avvisar skärpta Sudansanktioner

    · Ekots lördagsintervju

    Jan Eliasson, FN-sändebud till Darfur i Sudan, vill inte ha skärpta sanktioner mot den sudanesiska regimen. Därmed går den förre utrikesministern mot sina socialdemokratiska partikamrater, som kräver att den svenska regeringen tar initiativ till hårdare sanktioner. Jan Eliasson anser att det skulle störa hans förhandlingsarbete. – Jag har inget emot att det finns trummor i bakgrunden när jag förhandlar. Men det är också viktigt att trummorna inte hörs så mycket så att jag blir överröstad när jag talar med parterna. – Jag hoppas att diplomatin kan få en chans under en begränsad tid framåt. Det finns faktiskt början till en politisk process, och vi bör se om denna kan genomföras. För vi måste lösa grundfrågorna, annars är det som att sätta plåster på infekterade sår, vi får fortsatta problem i Sudan. Jan Eliasson, socialdemokratisk utrikespolitiker och FN-sändebud i Darfur intervjuas av Tomas Ramberg.

    starstarstarstarstar
  • Om manipulation och rikspolischef Dan Eliasson i Retorikiska podden.

    · Retorikiska podden

    Det hela började med rikspolischefens krönika i Svensk Polis, polisens egna tidning. Eliassons ord ledde till att polis efter polis uttryckte sin missnöjdhet i sociala medier. Ekot snappade upp detta och intervjuade Polisförbundets första vice ordförande Anna Nellberg Dennis som sedan följdes  upp med en längre intervju av Dan Eliasson i Studio Ett. Det är där jag kommer in. Jag tyckte det var så intressant att lyssna på manipulationsteknik efter härskarteknik efter maktteknik som flödade ur rikspolischefens mun att jag skrev ett inlägg där jag dekonstrerade några av teknikerna han använde. Jag kallade det Hur du manipulerar som rikspolischef Dan Eliasson. När jag skriver detta har fler läst detta inlägg än det finns poliser i Sverige. (21 716, bip.) Innan räkneverket valde att ge upp igår kväll stod det på 3551 delningar på fb. (Om det är någon av er som läser detta som har förslag på hur jag kan återfå informationen ber jag dig omgående kontakta mig. Det känns, som ni förstår, rätt snöpligt för en statistiknörd att bli av med statistiken.) Det skrivna ordet må vara starkt, men ibland är det talade tyngre. Jag har därför kontaktat ansvarig utgivare Olle Zachrison på Studio Ett och bett att få använda några citat från deras program i ett specialavsnitt för Retorikiska podden #retpod vilket han godkände. Tack igen Zachrison för att jag via citaträtten fick ta del av ert material. Detta avsnitt innehåller således min retoriska och semiotiska analys av rikspolischef Dan Eliassons framträdande i Studio Ett. För att ytterligare underbygga min argumentation har jag bett en annan röst vara med i dagens avsnitt av #retpod. Tack Sophia Willander, ordförande för Polisförbundet i Region Syd för att du ville dela med dig av din bild av svensk polis verklighet. Som du lyssnare säkert redan förstått kontrasterar den rikspolischefens. Hela Dan Eliassons krönika "Vi klarade även denna sommar" kan du läsa här hos Svensk Polis. Hela intervjun i Studio Ett kan du lyssna på här hos Sveriges Radio. Vill du veta mer om hur poliser ser på sin arbetssituation rekommenderar jag Retorikiska podden med Anna Nellberg Dennis, Polisförbundets första vice ordförande, där hon lägger ut orden lite mer.  Och vill du lära dig mer om hur manipulationstekniker ser ut och hur du neutraliserar dem kan du läsa Härskarteknikskolan. Ord är makt och ord förför. Alltid. Och om jag vore du skulle jag se till att följa Retorikiska i sociala medier för att säkra att du inte missar något.       Peppar Camilla Eriksson, retorikiskan Inlägget Om manipulation och rikspolischef Dan Eliasson i Retorikiska podden. dök först upp på Retorikiska.

    starstarstarstarstar
  • 01:00:53

    Ingemar Eliasson

    · Sommar & Vinter i P1

    Före detta riksmarskalk och politiker (fp) I sitt Sommarprogram berättar Ingemar Eliasson om en kolsvart natt i sitt liv. Hans Sommar i P1 tar sin början i historien om Sofie, hans morfars syster som vid 14- års ålder emigrerade till Nordamerika. Trots alla hinder kom hon att trivas i sitt nya hemland. - Hur tar vi vara på dem som kom till oss? På deras erfarenheter och kunskap? Får de vara med och bygga Sverige starkare, klokare, bättre? Eller ser vi nedlåtande på Sofies systrar? Som ett enda stort problem? säger Ingemar Eliasson i sitt Sommarprat och föreslår: - Tänk om vi skulle pröva ett annat synsätt. Tänk om vi skulle säga: Välkomna att hjälpa till. Här är en spade. Här är en hacka. Så mycket arbete väntar på att bli gjort. Ja, och så var det historien om hur Ingemar Eliasson tjänade tre miljarder på en enda kväll... Om Ingemar Eliasson Som riksmarskalk medverkade han i planeringen av Kronprinsessan Victorias bröllop. Var Kungens närmaste man och chef för hovförvaltningen. Inledde yrkeskarriären i föräldrarnas lanthandel hemma i Värmland, utbildade sig till civilekonom, blev politiskt aktiv i folkpartiet, riksdagsman, statssekreterare och till slut arbetsmarknadsminister 1980-82. Avslutade den politiska karriären 1990 då han blev landshövding i Värmland. Har nyligen gett ut memoarboken Jag vet var jag kommer ifrån. Älskar fotboll och att snickra. Producent: Ann Victorin

    starstarstarstarstar
  • Jan Eliasson – Öga mot öga med Saddam Hussein

    · Förhandlingspodden

    Träffa Jan Eliasson, mästerförhandlaren och diplomaten, som har titlar som ordförande för FN:s generalförsamling, Sveriges utrikesminister och vice generalsekreterare för FN på sitt CV. Jan berättar om hans fyra framgångsfaktorer för en lyckad förhandling. Receptet kommer kryddat med massor av fantastiska anekdoter såsom episoden när han satt öga mot öga med Saddam Hussein och en slarvig översättning av tolken skapade en väldigt otäck stämning. Det extralånga avsnittet med Jan Eliasson är också avslutningen på säsong III av Förhandlingspodden. Någon gång när kräftskivorna tagit slut och höstregnet börjar piska mot rutorna kommer vi tillbaka med säsong IV. Till dess hoppas vi att ni alla får en skön sommar då ni hinner ta del av avsnitt som ni kanske missat, tipsar vänner och bekanta om podden samt går in och gör en trevlig review i Itunes/Podcaster. Trevlig sommar! Skicka gärna frågor eller tips på gäster till forhandlingspodden@maqs.com. Teknik/klippning: Simon Löfving

    starstarstarstarstar
  • 00:52:50

    Musikplats LA - en svensk framgångssaga

    · P4 Dokumentär

    Svenska låtskrivare står skyhögt i kurs i USA och delar av musikbranschen har flyttat dit. Musikjournalisten Fredrik Eliasson träffar svenska hitmakare som tagit sig in i den stenhårda konkurrensen. Fredrik Eliasson hälsar på i Max Martins studio, går på svenskfestival i Downtown och träffar rutinerade LA-svenskar som Andreas Carlsson och Jonas Åkerlund. Han intervjuar också svenska låtskrivare som just börjat etablera sig i den stenhårda internationella konkurrensen.  När man rullar in i Los Angeles med taxin känner man att här finns så mycket historia, så många drömmar. Det är som i en film. Men vi vet att vi behöver jobba minst 17 timmar per dygn, berättar Miss Li och Sonny Gustafsson som just börjat åka mellan Stockholm och Los Angeles för att skriva låtar. Samtidigt som en del svenska låtskrivare och producenter åker till LA för att jobba vittnar många om hur viktigt det är för musikskapandet att ha en fot kvar i Sverige.   Samtidigt som det blir allt viktigare att vara på plats i Los Angeles pekar flera stora hitmakare på vikten av att ha kvar minst en fot hemma i Sverige inte minst för att hitta nya infallsvinklar och idéer, säger Fredrik Eliasson som gjort dokumentären. Johan Shellback Schuster, som gjort låtar till bland andra Pink och Taylor Swift, ett tydligt exempel på hur bland andra Håkan Hellström inspirerat till superhits han skapat ihop med radarpartnern Max Martin. - Det är bra att vara hemma och insupa allt som händer i svensk musik och kunna ta det till USA, säger Johan Shellback Schuster. Här kan du lyssna på serien i fyra delar som sänts i P4 Stockholm Programmet är gjort av Fredrik Eliasson

    starstarstarstarstar
  • Free Thinking - Olafur Eliasson. Andrey Kurkov. Mary Dejevsky and Zinovy Zinik on Soviet Culture.

    · Arts and Ideas

    Philip Dodd talks to the artist Olafur Eliasson who famously created artificial sunlight in the Weather Project at Tate Modern. He's also been responsible for engineering four man-made waterfalls in New York, founded a company producing solar powered LED lights, and has just published a cook book. The Ukrainian writer Andrey Kurkov discusses his latest, The Bickford Fuse, an allegorical study of the Soviet soul set between the end of World War 2 and the fall of communism. And to consider the Russian soul today, Philip is joined by columnist and Russian commentator, Mary Dejevsky, and novelist Zinovy Zinik. The Kitchen by Studio Olafur Eliasson and Unspoken Spaces by Olafur Eliasson are out now. Andrey Kurkov's The Bickford Fuse is published on the 6th of May. Zinovy Zinik's latest novel, Sounds Familiar or The Best of Artek, is published now.Producer: Craig Smith

    starstarstarstarstar
  • 00:26:03

    Dan Eliasson hotar hänga ut kommuner

    · Ekots lördagsintervju

    Det är skandalöst att många kommuner inte vill ta emot ensamkommande flyktingbarn. Det säger Migrationsverkets nye chef Dan Eliasson, som hotar att hänga ut de kommuner som inte erbjuder sig att hjälpa till med barn som flytt till Sverige. Enligt Eliasson har alla kommuner råd om de bara vill. – Kommunerna är väldigt långsamma i det avseendet. Många kommuner vill inte ta något ansvar alls. Jag tycker faktiskt att det är skandalöst i dagens Sverige där kommunerna har mycket bra ekonomi. De borde kunna ta större ansvar tycker jag. Dan Eliasson, ny generaldirektör för Migrationsverket, intervjuas av Tomas Ramberg.

    starstarstarstarstar
  • Eine Reise durch die Welt der Achtsamkeit mit dem Experten Jan Esswein

    · PeaceLife - Die Talkshow für dein erfülltes Leben

    Du bist interessiert an Achtsamkeit oder bist bereits wie ich „Big in Love“ mit diesem Konzept des bewussten Lebens? Dann ist dieser Talk Champagner für deine Seele! In diesem Interview spreche ich mit Deutschlands meistgelesenen Autor zum Thema Achtsamkeit – Jan Esswein. Jan beschreibt Achtsamkeit als einen zutiefst heilsamen Geistesfaktor und inspirierte in seinen Vorträgen und Trainings bereits tausende Menschen zu einer regelmäßigen Achtsamkeitspraxis. Unser Gespräch wurde zu einer bunten Reise durch das Themenfeld der Achtsamkeit und bietet Einsteigern und Fortgeschrittenen interessante Einblicke, neue Entdeckungen sowie handfeste Tipps für ein bewussteres, glücklicheres und selbstbestimmteres Leben. Wieder einmal hat sich für mich bestätigt, dass Achtsamkeit kein Hobby, sondern ein Lifestyle ist. Wie Jan so schön treffend formulierte, hat die Achtsamkeitspraxis mehrere Stufen, die man Stück für Stück mit fortschreitender Übung tiefer herabsteigen kann. Wie weit jeder gehen kann und möchte ist nicht wichtig, wichtig ist nur zu wissen, dass sich jede Stufe lohnt. Ich wünsche dir viel Spaß beim hören dieser neuen Peace-Perle und freue mich über dein Kommentar! Abonniere den Podcast auf iTunes In der Anfangszeit ging es Jan bei der Mediation um die Selbsterforschung und darum, ein tieferes Verständnis der Funktionsweisen seines Körpers und Geistes zu erlangen. Heute verlagerten sich dann seine Gründe der Meditation hin zu einem bewussten, achtsamen Leben und die regelmäßige „Sortierung“ der eigenen Gedankenwelt. Jan Meditierte früher täglich ein- bis zwei Stunden, heute beginnt er seinen Tag mit einer 15- 30 minütigen Meditation. Das hilft ihm dabei, seine Alltagsgedanken aufzulösen und wieder schneller in den gegenwärtigen Moment zu kommen. Der gegenwärtige Moment ist die zentrale Ausrichtung der Achtsamkeit – es bedeutet: wahrzunehmen was geschieht, während es geschieht Dies ist die Gegenseite von eingefahrenen Verhaltensweisen. In diesem Zustand der Achtsamkeit können alltägliche Dinge wie Gespräche mit den Arbeitskollegen oder Lebenspartnern oder das eigene Essverhalten klarer wahrgenommen werden. Und dies führt in diesen Beispielen zu glücklicheren Beziehungen und einer gesünderen Ernährung. Wie oft jeder achtsame Momente im Alltag haben kann, hängt von der Übung und dem jeweiligen Lebenskontext ab. Es ist natürlich leichter in einem Kloster die volle Achtsamkeit zu erfahren als im beruflichen Alltag einer modernen Großstadt. Dennoch ist es durchaus möglich und nicht sonderlich schwer, auch im hektischen Tagesgeschehen eine achtsame Haltung zu erlangen. Als Jan dann von seinem Klosteraufenthalt erzählte, war ich ziemlich baff! Seine Tagesaufgabe bestand darin, täglich 14-16 stundenlang zu meditieren und zu versuchen, jede Veränderung von Millisekunde zu Millisekunde wahrzunehmen. Falls du dich schon mal ein wenig in Meditation geübt hast, kannst du dir vielleicht ein bisschen vorstellen was für eine unfassbare Aufgabe das war. Und hier ging es nicht um einen Tag sondern um 6 volle Monate! Doch denk jetzt nicht, dass es für Jan eine lockere Nummer war. Im Gegenteil – er spielte sogar mit dem Gedanken abzubrechen. Doch dazu möchte ich an dieser Stelle noch nicht zu viel verraten, höre dir einfach diese bunte Reise durch die Welt der Achtsamkeit an und lasse dich zu einer eigenen Mediationspraxis inspirieren. Im Internet erreichst Du Jan über seine Webseite, bei Facebook oder bei Instagram. Wenn Du Lust auf mehr Achtsamkeit mit Jan hast, dann kann ich dir dieses Buch (Affiliate Link) empfehlen. Es ist ein top Buch mit tollen Meditationen und wichtigem Grundwissen zum Konzept der Achtsamkeit. Dort ist auch der Bodyscan drauf, von dem ich in diesem Talk gesprochen habe! Guck es dir mal an, es lohnt sich! Auf diese Fragen bekommst Du vom Achtsamkeitsexperten Jan Eßwein inspirierende Antworten: Wie Jan seine „Kaugummiblasen“ im Gehirn direkt am Morgen beseitigt (1:30) Welche unfassbar schwere Aufgabe Jan in seinem Klosteraufenthalt gestellt wurde (5:30) Mit welcher einfachen Technik sie die eigenen Emotionen gut ergründen lassen (17:05) Kloster vs. Moderne Welt? Dies ist Jans Erkenntnis dazu (20:15) Kann man als Mensch ungeeignet sein zum meditieren? (25:10) Was erwarten sie Firmen von einem Achtsamkeitstraining für ihre Mitarbeiter? (27:20) Mit welchen Argumenten kommst Du um die Ecke, um rational denkende Manager von Meditation zu überzeugen? (30:30) Mein Leben ist voll: Wie kann ich Platz für Achtsamkeitstraining schaffen? Und wie schaffe ich den ersten Einstieg in die Achtsamkeit? (38:55) Wann meditiert es sich am besten – morgens oder abends? (42:00) Wie viele Minuten reichen aus, um die positiven Effekte der Mediation durch die regelmäßige Praxis beizubehalten? (46:05) Achtsamkeit ist ja kein Waschbrettbauch den man im Spiegel sehen kann. Ab wann ist man „achtsam“, wie merke ich, dass mein Achtsamkeitsmuskel gut trainiert ist? (49:20) Warum Achtsamkeit kein Snack für Zwischendurch ist, sondern sie besser als ein Lifestyle eignet (54:00) Du bist auch Inhaber einer Physiotherapie Praxis in der Nähe von München. Welche Rolle spielt der Körper für Dich im Hinblick auf die Achtsamkeit? (56:50) Kann man dem Geist auch andere Aufgaben über die Mediation geben? Um zum Beispiel ein besseres Ernährungsbewusstsein zu erlangen oder eine bessere Beziehung zu führen? (59:55) Wie siehst Du die Zukunft von Achtsamkeit und Mediation. Wo stehen sie in 10 Jahren? (01:06:35) Welche Gefahr steckt hinter der digitalen und medialen Dauerbeschallung durch Smartphone und Co? (01:12:15) Was würdest Du aus heutiger Sicht dem 18 jährigen Jan Eßwein mit auf dem Weg ins Leben geben? (01:15:15)

    starstarstarstarstar
  • 00:43:25

    Jan Eliasson

    · Sommar & Vinter i P1

    Diplomat och politiker I mitt program vill jag se både i backspegeln och i kikaren. Jag kommer att se tillbaka på möten med goda och onda i världen och på mina år i diplomatin och i USA. Men jag vill också se framåt och tala om framtiden och våra förhoppningar om en bättre värld. Det blir både rötter och vingar i programmet och musik därefter. Om Jan Eliasson Var ordförande i FN:s generalförsamling 2005-2006 och Sveriges utrikesminister mellan den 24 april och 6 oktober 2006. Tidigare medlare i Iran-Irak-konflikten, FN-ambassadör, undergeneralsekreterare vid FN med ansvar för katastrofbistånd och humanitära frågor och kabinettssekreterare vid UD. Har även varit Washington-ambassadör. Blev år 2001 ekonomie hedersdoktor vid Göteborgs universitet. Jan Eliasson har varit Sommarvärd 1996 och 2013. Producent: Eva Sjöstrand

    starstarstarstarstar