kina

  • Svenskt stål viker sig? Kaliber om stålindustrin

    · 00:28:56 · Kaliber

    Är stålindustrin en parentes i svensk historia? Samtidigt som det satsas stort i Sydkorea och på andra ställen i Asien så lägger man ner i Sverige. I veckan har 78 anställda på rörtillverkaren OSTP i Storfors varslats om uppsägning. I en serie i tre delar tittar Kaliber närmare på verksamheter och branscher som är viktiga lokalt runt om Sverige och som samtidigt är beroende av det som sker globalt. I Degerfors är det järnverket som  är motorn i samhället. Runt den har många småindustrier[AL3]  vuxit fram. En stor gammal skylt i stål med orden Degerfors Järnverk lyser stolt i blått. Stora tegelbyggnader vägg i vägg med moderna fabrikslokaler ligger inne på området. Här har det jobbats med järn sedan mitten av 1600-talet och det har med åren växt fram ett stort beroende av den här industrin. Skulle den läggas ner skulle det vara katastrof för kommunen, säger kommunalrådet Roland Halvarsson. Här möter jag Sabina Bergkvist som jobbat på järnverket som ägs av den finländska stålkoncernen Outokumpu. - Ja, man känner alltid en liten oro. Speciellt eftersom man fått gå hem flera gånger. Ända sedan jag började har det varit oroligt. Man är lite rädd för att man skulle kunna få gå hem vilken dag som helst, att det kan läggas ner. Man försöker ju hänga med lite vad som händer runtomkring. I dagens kaliber ska vi titta närmare på stålindustrin. Den som byggde upp stora delar av Sverige men som nu flyttat fokus till Asien. Så vad kommer hända med de gamla svenska bruksorterna när som vi ska se exempelvis Sydkorea satsar enorma resurser på att komma ifatt det svenska yrkeskunnandet.  För jobben är i fara, varnar många och enligt en rapport som kom i fjol från fackförbundet Metall har ungefär 160 000 jobb försvunnit från den svenska industrin sedan år 2000. Det är här sånt Sabina Bergkvist går och tänker på när hon går runt på det smutsiga fabriksgolvet i lilla Degerfors. - Ja, att det är hård konkurrens från andra länder, Kina och överallt. Så det är ju lite svårt. Och så har det ju inte så bra för Outokumpu de senaste åren så det är man lite orolig för, att det måste gå med vinst. För det gör det ju inte, det går ju med förlust hela tiden? - Ja, det går med förlust hela tiden. Så man funderar ju hela tiden hur länge det kan gå med förlust, vad kommer hända i framtiden. Det är man ju lite orolig för, säger Sabina Bergkvist. I Degerfors jobbar var tredje person över 16 år inom industrin. Motsvarande siffra i landet är var sjunde. Det innebär att om järnverket i Degerfors skulle läggas ner så skulle en betydande del av den vuxna befolkningen tvingas ut i arbetslöshet. Tiotusentals jobb har redan försvunnit inom svensk stålindustri och fler lär det bli. För de svenska bruksorterna som en gång i tiden byggdes upp kring järnhanteringen innebär det allt färre och allt äldre invånare. Men det är inte bara i Degerfors som det ser ut så här. Jan Jörnmark som är docent i ekonomisk historia pekar på vilket utsatt läge de svenska bruksorterna har. -- Alltså att vara ensidigt beroende av stålindustrin som Degerfors eller Avesta det är att vara känslig. Det är samma verklighet som finns på 50, eller 100, eller 150 andra bruksorter runt om i Sverige. Man kan väl ibland tänka att industrialiseringen så som den blev från sent 1800-tal och som levde upp på 1950 och 60-talet. Sverige var ju så ensamt så då levde Fagersta och Degerfors och allt det där upp. Men du kommer aldrig ifrån att det där var ganska mycket av en parentes, för det byggde ju på att Europa var i splendid isolation. Och det är inte Europa länge, minst av allt alltså, säger Jan Jörnmark.   Industrin försvann från Långshyttan trots stora investeringar För snart ett år sedan upplevde lilla Långshyttan i Hedemora kommun i Dalarna dramatiska dagar. Den 13 februari 2014 presenterar Outokumpus dåvarande Sverigechef Jarmo Tonteri beslutet att Klosterverken i Långshyttan ska läggas ner. - Jag önskar er alla välkomna och vi har idag informerat personalen om att vi kommer starta MBL-förhandlingar och målet är att stänga aktiviteten i Kloster, säger Jarmo Tonteri. Beslutet kommer som en total överraskning. Nermin Basic som är ordförande för fackklubben IF Metall i Långshyttan säger  att det var de värsta dagarna i hans liv. - Det var helt oväntat att man ska lägga ner. Vi hade hela tiden genom koncernfackliga möten varit oroliga för Nybys framtid, men Långshyttan kunde vi aldrig tänka oss. Men när det beskedet kom kunde vi inte tänka klart överhuvud taget. Jag ska tala om för dig, jag fick veta som fackrepresentant tre dagar innan det blev officiellt och det var de tre längsta dagarna i mitt liv. Jag kunde inte tala om för mina arbetskamrater, jag var tvungen att ljuga till och med och tala om att det är lugnt, det kommer gå bra. Så, det kändes åt pipan, säger Nermin Basic. Åtta år tidigare hade Outokumpu investerat en halv miljard kronor i Klosterverken.  Framtidstron var stor och investeringen sågs som en garanti för att verken skulle finnas kvar lång tid framåt. Men idag är allt det där som bortblåst. För nu står anläggningen stilla. När vi går in i lokalen är det bara fläktsystemet och en truck som hörs. Några anställda jobbar kvar för att hålla igång värme och annat. Jag vandrar runt i lokalerna tillsammans med produktionschef Håkan Morelius och fackklubbens Nermin Basic. De visar upp moderna maskiner och reservdelar som ligger staplade prydligt längs väggarna. Maskiner för miljardbelopp står nu oanvända och de 180 personer som jobbade här är idag inte längre kvar. Håkan Morelius funderar mycket kring hur det ska gå för svensk basindustri när en sådan här modern anläggning inte är värd att hålla igång. - Jag blir ganska fundersam över vad som kommer att ske med basindustrin i Sverige, för att min klara bedömning är att fabriken är i ett mycket mycket bra skick. Det är modern maskinutrustning, det är moderna lokaler. Vi har haft ett modernt arbetssätt. Att inte den verksamheten får en ekonomisk bärkraft, då blir jag lite fundersam på hur det ser ut i andra fabriker och vad finns det för omvärldsfaktorer som påverkar möjligheten att bedriva en verksamhet med lönsamhet för det är ju ändå det som måste ske, säger Håkan Morelius. Förutom att 180 personer blir av med sitt jobb innebär nedläggningen att Långshyttans absolut största arbetsgivare inte längre finns kvar.   I Sydkorea satsas det miljardbelopp på nya anläggningar   Men hur ser det ut för stålindustrin i andra delar av världen? För att ta reda på det åker jag till Sydkorea och möts av en helt annan värld. För samtidigt som ett modernt järnverk läggs ner i Dalarna råder nybyggaranda på andra håll i världen. Det är tydligt när jag landar i Sydkorea. Sydkorea är det land i världen som använder mest stål per invånare. I den moderna huvudstaden Seoul kan man förstå varför, här ligger skyskraporna tätt intill varandra. Men det är framförallt bilindustrin som kräver stål. Hyundai Steel grundades helt enkelt för att leverera stål till bilmärket med samma namn. Idag tillverkas även stål till bygg- och varvsindustrin. Jag blir upphämtad i hotellentren i Gangnam i Seoul av två välklädda personer i kostym respektive dräkt från Hyundai Steels informationsavdelning. Vi sätter oss i en ny bil och rullar ut ur Seoul. Det är framtidens stålindustri vi ska åka till och känslan av modernitet är slående. Bilen vi åker i är till stor del byggd av stål från Hyundai steel. Men koncernen växer snabbt och nu ligger man i startgroparna till att ta fram nya produkter, att hitta nya marknader och då kommer man bli ännu en konkurrent till den svenska stålindustrin. När vi efter en dryg timme är framme så möts vi av ytterligare två personer från informationsavdelningen. Vi kliver in i en ny bil och åker runt på anläggningen. Hyundai Steels senaste och största. Totalt rör det sig om 88 miljoner kvadratmeter, vilket gör området lika stort som en medelstor svensk stad. Vi åker runt, från anläggning till anläggning. Vi besöker enorma halvklotsformade lokaler där järnmalm från Australien eller Brasilien förvaras. Vi passerar  skelettet till en ny anläggning som byggs inne på området, en anläggning som enbart ska producera specialstål. Överallt är det rent och prydligt. Hela anläggningen kommer om ett år kunna producera 16 miljoner ton per år vilket är 7 miljoner ton mer än nordens största stålproducent SSAB. Samtidigt är det här alltså bara en av Hyundai Steels anläggningar. Men hur stora Hyundai Steel än är jämfört med de svenska stålproducenterna så är de inte ens med på tio i topplistan över världens största stålproducenter. Hyundai Steel är inte ens störst i Sydkorea. Konkurrenten Posco har ungefär dubbelt så stor kapacitet. Men Hyundai Steel gör en enorm satsning. Hittills har anläggningen i Dangjin kostat 70 miljarder kronor att bygga upp. Koncernen har idag 500 utvecklingsingenjörer och tänker anställa ytterligare 100 som enbart jobbar med produktutveckling. Vi går runt med Hyenongseok Lee som arbetar i stålverket. På hans hjälm sitter ett klistermärke där det står Säkerheten först. Han visar stolt upp valsverken och ugnarna. Inne i ett av kontrollrummen berättar han hur mycket han tror på den sydkoreanska stålindustrin.   Stålindustrin i Sverige kritisk till ökade miljöavgifter Hemma igen i Sverige är känslorna upprörda över flera förslag som den nya rödgröna regeringen lagt i budgeten. Den framtidstro jag mötte i Sydkorea möter jag inte på hemmaplan. Istället rasar stålbranschen mot miljöavgifter som föreslås i regeringsbudgeten. Ett av utspelen kom från Anders Ferbe som efterträdde Stefan Löfvén som förbundsordförande för IF Metall. - Jag tror att alla vill värna miljön, men det blir ju också väldigt svårt om vi i Sverige ska ha en så skarp lagstiftning som gör att de svenska tunga företagen tvingas lägga ner eller minska sin produktion till förmån för andra länder i Europa som inte har den här typen av straffbeskattningar, säger Anders Ferbe. Men när regeringens budget faller så drar stålindustrin en lättnadens suck. Men det finns annat som retar stålindustrin. Ett hittar vi i Oxelösund där SSAB har en av sina stora anläggningar, alldeles vid östersjökusten. Oxelösund har en av Östersjöns djupaste hamnar och härifrån skeppas stål till hela världen. 90 procent av stålet från SSAB:s anläggning går på export via Östersjön. Men Östersjön har samtidigt stora problem med miljögifter och därför har EU skärpt kraven. Det innebär att fartygstrafiken på Östersjön måste använda sig av bränsle med lägre svavelhalt. Bränslet är mycket dyrare och man beräknar att det kommer att fördyra transportkostnaderna för svensk del kraftigt. Men det som ska rädda miljön slår mot industrin, konstaterar PO Stark som är chef för specialstålsdivisionen på SSAB. - Det kommer medföra merkostnader för oss på drygt 100 miljoner kronor per år, så det är en väsentlig konkurrensförsämring. Problemet är som jag sa, stål är en internationell marknad och stål har ett världsmarknadspris. Vi kan inte långsiktigt ha väsentligt högre avgifter än vad våra konkurrenter har. Konsekvensen av det blir egentligen att vi slår ut delar av svensk stålindustri, ersätts av annan. Stålet kommer att tillverkas och säljas någon annanstans och kanske tillverkas i länder eller hos bolag där man inte är lika miljömedveten. Vi har idag i svensk stålindustri en av de mest resurssnåla och miljövänliga tillverkningssätten för stål, säger PO Stark.   Stålindustrin är global, därför måste även miljöavgifterna vara globala, resonerar stålbranschen i Sverige. Annars riskerar fler järnverk att slås ut. Det har hänt förr. På 70-talet drabbades världens stålindustri av kris. De svenska stålbolagen som överlevde gjorde det tack vare att de  började nischa sig, de gick sina egna vägar och slutade mer eller mindre att konkurrera med varandra. Nu satsade man på specialstål. Inte volymproduktion, utan specialproduktion. Svenska järnverk tillverkar till exempel inte armeringsjärn. I Degerfors till exempel görs plåtar till kemtankar eller plåtar till kärnkraftsindustrin. Men även om SSAB och de andra svenska tillverkarna varit framgångsrika inom specialstål så ökar pressen för varje dag. Hyundai steel och många andra satsar som sagt på specialstål och bedömare menar att konkurrensen kommer bli allt tuffare inom området. - Vi konkurrerar med kinesiska stålverk som har byggt ut kapaciteten kraftigt de senaste åren. Korea, Japan, Australien, Nordamerika, Brasilien, Tyskland, Spanien, Frankrike, you name it det finns ståltillverkare nästan överallt, säger PO Stark.   Järnverket i Degerfors går med förlust - Man måste vara med på noterna när man kör genom valsningen här. Du kör ju spakarna här, rullbanan och såna här grejer. Svårt att förklara hur aktiv jag ska va men det ser du ju nu när jag kör här va. Det är på g snart va? - Ja nu är det på g. Nu tar han ut det från ugn där. Just det, man ser det på bildskärmen att nu kommer den snart. - A, stämmer bra det, säger Stefan Örn. Direkt från ugnen kommer en 1200 grader varm plåt farande på valsverket. Det är ett mäktigt skådespel. Oljudet och den intensiva hettan från den rödglödgade plåten. Stefan Örn övervakar det från sin hytt i Outokumpus fabrik i Degerfors. Outokumpu gjort stora investeringar där. Så sent som i maj i fjol satsade den finländska stålkoncernen en miljard som bland annat resulterat i tre nya ugnar och ett helt nytt system som kyler de rostfria plåtarna och samtidigt renar kylvattnet. I Degerfors görs bland annat plåt till kemtankar åt fartyg. Specialiseringen har drivits till sin spets. Men Stefan Örns arbetskamrater har blivit färre. Verket går liksom många andra inte för full styrka. Orderböckerna[AL80]  har blivit tunnare. Och Outokumpu blöder ekonomiskt. Bjarne Rasmussen som är metalls ordförande i Outokumpu med djup och långvarig insyn i koncernen är mycket pessimistisk kring framtiden. Bjarne Rasmussen: - Tredje kvartalet minus 77 miljoner euro. Det innebär att 7,5 år har vi hållit på nu, kvartal efter kvartal och bara förluster så vi är väl uppe i 26, 27 miljarder spänn. Hela koncernen? - Ja, hela koncernen. Hur länge är det här hållbart? - Äh, det är ju inte ens hållbart i ett år tycker jag. Men hur täcker man de här ständigt återkommande förlusterna? - jaa du, det skulle jag också väldigt gärna vilja veta hur man gör men det är olika finansiella transaktioner hela tiden. Vi har sålt pryttlar för ungefär tio miljarder kronor och ändå har vi den här förlusten. Det är aktieemissioner, det är lån och vi lever på kassaflödet, säger Bjarne Rasmussen. Men det är inte bara de ständiga förlusterna som gör Bjarne Rasmussen orolig för framtiden. För Outokumpu har övergivit den modell som fick den svenska stålindustrin att överleva på 70-talet, menar han. I fjol gjordes nämligen en omstrukturering av koncernen. Man tog bort specialstålsdivisionen och Bjarne Rasmussen är rädd att det kommer leda till att koncernens svenska järnverk kommer att tappa i produktutveckling och på sikt kan det leda till ytterligare nedläggningar av järnverk, menar han. Men Outokumpus ledning håller inte med. Koncernen ska fortsätta tillverka specialprodukter, menar ledningen som ser en ljus framtid för de svenska järnverken.   Kinesiska subventioner och dumpning av priserna har lett till handelskrig  Vi vänder blicken till den globala nivån igen. Kina står för hälften av världens stålproduktion. Många av de gigantiska stålverken där är statliga och lassar in kraftiga subventioner. Det här har lett till en överproduktion av standardstål och att Kina börjat exportera billigt stål och dumpat priserna vilket ställt det för i stort sett all världens stålproducenter. 2010 gick USA ut och satte tullar för att minska importen av billigt kinesiskt stål till USA. Och det ledde till ett vakuum som utnyttjades direkt av bland andra Sydkorea. I somras gick USA:s  handelskammare ut igen med att Sydkorea och sju andra länder översvämmat den amerikanska marknaden med alltför billiga stålprodukter till byggindustrin. I somras gick även EU ut med att kinesiskt stål exporteras till Europa till orimligt låga priser och att det påverkar de europeiska producenterna negativt. Eu-kommissionen tillsatte en så kallad antidumpningsutredning som ska pågå till i sommar. I den här konflikten är Sverige en försvinnande liten spelare. Sverige står bara för tre promille av den totala stålproduktionen. En som talar med erfarenhet om handelskrigen och den globala konkurrensen är Johnny Sjöström, som är vd för Uddeholm i värmländska Hagfors. Han jobbade fyra år i Kina, bland annat för SSAB. - Det jag såg när jag jobbade på Scana var när kinesiska regeringen bestämde att valsar bara fick köpas av statligt producerande företag för att gynna de andra statliga stålföretagen så tappade vi halva vår orderbok över en natt. Det slog jättehårt mot oss. Tyvärr ingenting vi kan vara med och påverka, säger Johnny Sjöström. Så vad borde göras då tycker du. I början här pratade vi om så olika villkor för kinesiska stålbolag och svenska? - Ja, det tycker jag var en av de jobbigaste delarna med att flytta hem. När man jobbade i Kina så kunde man se hur den kinesiska stålindustrin fick enorma subventioner, indirekta subventioner i form av minskade kostnader på råmaterial, energikostnader som dras ner, indirekta subventioner på det sättet. Och framför allt fördelaktiga lån där man långar pengar utan amorteringskrav och utan räntekrav, det vill säga att de ger ut pengar till kinesiska stålföretag och då finns inga avskrivningskrav heller. De jobbar helt enkelt med en kostnad som är subventionerad. Så kommer man tillbaks till Sverige. Vi har ju allt annat än subventioner här. Vi har ju verkligen inga subventioner utan vi har jättemånga regler, avgifter, skatter. Så att här i Sverige lägger man på istället en stor kostnad, medan i Kina så drar man av en stor kostnad. Ytterst ansvarig för de här frågorna i Sverige är socialdemokraten och näringsministern Mikael Damberg. Vad säger han om hotet från Kina som stålindustrin upplever? - Det är sant att vi haft anledning att kritisera från Eu:s sida Kina som har använt regelverk på ett sätt som vi kanske inte tycker är förenligt med fri och rättvis konkurrens på den globala marknaden. Men Sverige är en frihandelsnation och vi tycker det är viktigt att man också tittar på hela effekten om man börjar diskutera olika former av motreaktioner mot Kina så måste man titta på vad det innebär för svensk stålindustri, verkstadsindustri i Sverige och se till att små och medelstora företag inte drabbas hårdare av det. Erfarenheten av stora handelskrig mellan EU och Kina är inte de bästa. Det har drabbat europeisk stålindustri när vi haft de väldigt hårda motsättningarna globalt sett så vi förespråkar att man tar tag i de här frågorna internationellt, att man är väldigt tydliga med Kina att de inte kan bete sig på det här sättet. Men att jobba just med  handelspolitiska sanktioner mot Kina har inte historiskt visat sig vara en framgångsrik väg för svensk och europeisk stålindustri. För det kan slå tillbaka mot svensk stålindustri menar du? - Ja, för att det här är några av de marknader som växer mest globalt sett och där vi också vill vara i större utsträckning som litet exportberoende land. Den svenska exporten går ju mycket till Europa idag och det är bra men om man tittar på tillväxtprognoserna de kommande åren framöver så är det ganska svag tillväxt i Europa medans Asien är framförallt den kontinent där det växer hårt och fortsätter att växa mycket framöver så det är viktigt för de svenska globala företagen att finnas tillgängliga på de här tillväxtmarknaderna, säger näringsminister Mikael Damberg.   "Stålindustrin kommer inte tillbaka och det är ingen idé att sörja"  Som Kaliber visat i det här reportaget står mycket på spel för den svenska stålindustrin och bruksorterna som är beroende av den. Tusentals jobb är hotade och för bruksorterna som är uppbyggda kring stålindustrin innebär det arbetslöshet, färre och färre och allt äldre invånare. För som produktionschefen i de nedlagda Klosterverken Håkan Morelius säger. Hur ska svensk basindustri klara sig om det inte går att få lönsamhet ens i en modern anläggning som den i Långshyttan? Därför måste de svenska bruksorterna hitta andra branscher som ortens invånare kan jobba inom. Det menar i alla fall Jan Jörnmark som är docent i ekonomisk historia. För jobben inom industrin kommer fortsätta försvinna, säger han. Och det är ingen mening att gråta över det. - Jag brukar alltid säga att det är ingen mening att sörja för de försvinner i alla fall. Och då behöver vi anpassa oss till det. Vi behöver omskola människor. Orter som varit starkt beroende av den typen av industrier behöver antingen minskas i omfattning eller att såna orter hittar en huvudsysselsättning, om det är turism eller någon form av ny-agrar produktion. Jag vet inte vad. Men de behöver i alla fall acceptera att det sker, för stålindustrin, eller svetsindustrin eller vad det kan vara, kommer inte tillbaks, säger Jan Jörnmark. Ytterst handlar det kanske om en fråga om stad och landsbygd. Många som jag mött under min resa har uttryckt en bitterhet kring att de inte räknas. Det är tjänstejobben i de stora städerna som lyfts fram i den allmänna debatten, har jag fått höra många gånger. En av de som säger det är Sabina Bergkvist på järnverket i Degerfors. - Nä, det är ju så tyvärr att det är storstaden som räknas och det är lite finare med tjänstejobben än industrin. Det tror jag väl de flesta tycker det att det är inte lika fina jobb, det är inget man vill lyfta fram. Stå på ett skitigt industrigolv, säger Sabina Bergkvist.    Peter Bjurbo P4 Örebro, reporter Andreas Lindahl, producent kaliber@sverigesradio.se

    starstarstarstarstar
  • Senkaku/Diaoyu - stormaktsspel om småöar

    · 00:55:39 · Konflikt

    Om kampen mellan Japan och Kina om några kobbar i Östkinesiska sjön. Senkakuöarna - en konflikt som bottnar i historiska oförrätter och drömmar om gigantiska rikedomar under havets botten. Konflikts Kristian Åström åkte dit för att skildrar upptrappningen på havet och de lokala fiskarnas syn på maktspelet mellan Tokyo och Peking.  Det var i september 2012 som dispyten mellan Kina och Japan, om fem småöar och tre små kobbar i Östkinesiska sjön, blossade upp på nytt. Den japanska regeringen hade då köpt upp och nationaliserat Senkakuöarna, som i Kina heter Diaoyu och som Kina hävdar är deras sedan århundraden tillbaka - långt innan Japan ockuperade dem i slutet på 1800-talet.   Och det här sker i en tid då Kina har tagit över Japans roll som världens näststörsta ekonomi, medan Japan kämpar med sin krympande ekonomi. Samtidigt är länderna starkt beroende av varandra - inte minst ekonomiskt. Konflikten om vem som har rätt till öarna, har pågått i över 30 år men det är först på senare år som de kinesiska anspråken har skärpts och konflikten trappats upp, både tillhavs och i luften. Fartyg från kustbevakning och örlogsflottor utmanar och avvisar varandra. Och stridsflyg från båda länder har mött varandra i luften för att markera sina revir. Från Kina hör vi röster som inte värjer för krig och i Tokyo vill nationalister rusta upp Japans försvar. Konflikts Kristian Åström begav sig till ön Ishigaki där Senkaku-öarna förvaltas. Där tycks fiskarna inte se så allvarligt på konflikten, fisket kring öarna är inte så rikt, men visst vore det bra om politikerna i Tokyo löste frågan. Men på ön finns även en aktivist, som har arbetat med frågan i 20 år, och han tror att det finns oerhörda rikedomar kring öarna i form av olja och gas och att det är därför som Kina visar ett sådant stort intresse. Men överlag har konflikten för den lilla ön inneburit ett uppsving, då den japanska kustbevakningen tidvis har förlagt en stor del av sin flotta till ön -  sjömännen både äter och dricker på restaurangerna. För de kinesiska fiskarna i provinsen Fujian i södra Kina har konflikten däremot inneburit stora problem och omfattande ekonomiska förluster, rapporterar Sveriges Radios Kina-korrespondent David Carlqvist från Shenhu. Och de ser öarna som självklart kinesiska och kan tänka sig att konflikten leder till krig ifall japanerna inte ger med sig. Sedan konflikten om de omtvistade öarna i Östkinesiska sjön trappades upp i höstas, har japanska politiker gjort uttalanden som för bara några år sedan, skulle ha uppfattats som ytterst olämpliga i den japanska efterkrigskulturen. I Tokyo mötte Kristian Åström nationalisten och artisten Tokma som driver en politisk kampanj för att försvara Japans rätt till öarna. Han anser att ett starkare försvar och tydligare signaler från den japanska regeringen, ska stoppa kineserna. På det japanska Industriförbundet tonar man ned konflikten och hänvisar till handeln. Båda länder är så pass beroende av varandra så det finns ett politisk intresse att lösa frågan, säger Kazuyuki Kimbara vid Industriförbundet Keidanren. Men alla håller inte med i Tokyo. En av japans mest kända utrikeskommentatorer, Birei Kin, ser konflikten om öarna, som ett exempel på hur det nya expansionistiska Kina agerar. Men hur ser den officiella kinesiska versionen ut av konflikten, och vilken är Kinas hållning? Daniela Marquardt intervjuade andresekreteraren Liu Yu på den kinesiska ambassaden i Stockholm. Han betonar vikten av goda relationer, men understryker samtidigt att det inte råder någon tvekan om att öarna hör till Kina. Linus Hagström, statsvetare, specialiserad på Japansk utrikespolitik, verksam vid Utrikespolitiska institutet och ansvarig för Östasienprogrammet, anser att konflikten om öarna framför allt handlar om symbolik. Det är en territoriell motsättning som blir en måttstock på de båda ländernas styrka. Kina växer kraftigt, medan Japan kämpar med nolltillväxt, eller till och med en krympande ekonomi. Astrid Nordin, lektor på universitetet i Lancaster, specialist på Kinas internationella relationer, anser att man måste se in i det kommunistiska partiet och det högsta ledarskapet för att förstå konflikten. För att hålla ihop landet, går det inte att släppa någon del av territoriet, då ser andra delar av landet, som tex Tibet, att det går att lämna moderlandet – vilket skulle utmana nuvarande strukturer och kunna leda till inbördeskrig.   Programledare: Daniela Marquardt Producent: Kristian Åström, Lotten Collin

    starstarstarstarstar
  • Om att vara journalist i Kina: Ekots Hanna Sahlberg i Peking

    · 00:03:20 · Utrikeskrönikan

    Utrikeskrönikan den 5 oktober 2016. Kina. Peking, onsdag.En lyssnare som hette Bengt skrev till mig efter min förra krönika. Han undrade om jag, som till och med har en kinesisk svärmor, verkligen kan kallas för svensk journalist. Så här skrev Bengt:" med Din ...oerhörda lust till landet Kina, kan man väl undra över om Du kan vara korre för Sverige???? Och om Din lusta för Kina och dess människor leder till att Du skyddar Kina???Bäste Bengt skrev jag i mitt svar så här tänker jag om mig själv medan jag står vid skrivbordet i gamla stan i Peking och skriver till dig:Jag är i första hand en journalist och reporter, i andra hand har jag en nationalitet eller flera, i tredje hand är jag man eller kvinna, och så vidare. I min yrkesutövning är hedersbegreppen källkritik och opartiskhet, därtill kommer kännedom om de människor, platser och företeelser som beskrivs. Dessutom krävs förmåga till empati; för att kunna uppfatta och ge varje part rätt till sitt "bästa citat".  Jag har märkt att det är samma uppfattning om yrket som utmärker oberoende journalister i Kina och på andra platser på jorden. Tyvärr uppmuntras den inte av statliga medier i Kina, där ord som patriotism och säkerhet i stället blivit vägledande. Det är oroande att den tendensen tycks öka just nu, samtidigt som privatägda kinesiska medier får allt svårare att publicera oberoende journalistik.  Jag vet inte hur många gånger jag har hört kinesiska yrkeskollegor besviket konstatera att deras reportage slängts eller redigerats till oigenkännlighet kvällen innan publicering. Det är också en av orsakerna till att många journalister byter yrke i Kina. Jag har under det senaste året i Peking känt mig mer ensam och privilegierad än någonsin därför att jag får ha en arbetsgivare som tillåter mig att fritt rapportera det jag iakttagit - inklusive sådant som skulle kunna uppfattas som ofördelaktigt för Sverige som nation. Jag är alltid stolt över att kunna säga till människor i Kina, när de frågar: "Nej, jag arbetar inte för svenska ambassaden. Nej, jag måste inte gå dit för att ta emot förhållningsorder. Jag får till och med lov att skriva en avslöjande rapport om svenska myndigheter. Där jag kommer ifrån har vi haft en tryckfrihetslag i 250 år.Men tryckfrihet är inte ett "svenskt" värde. Lika lite som "frihet", "jämlikhet" eller "jämställdhet". Mänskliga rättigheter respekteras i många situationer i Sverige, på ett sätt som verkar himmelskt jämfört med Kina just nu. Men mänskliga rättigheter och tryckfrihet är inte "svenska", utan mycket större än så. Just nu, i vår tid, omfattar Sveriges regering och många människor i Sverige dessa värderingar. Så har det inte alltid varit. Man kan bara hoppas att det fortsätter att vara så. Personligen hoppas jag att Kina, det land jag kom till som 20-åring, i framtiden också kommer att vara ett hem för både tryckfrihet och mänskliga rättigheter. Jag vet inte om du har funderat över vilka värderingar hos mig som du tycker är viktigast för att kunna lita på mig som korrespondent i din radio. Men när du har tänkt färdigt får du gärna berätta det för mig. Vänliga hälsningar,Hanna SahlbergHanna Sahlberg, Peking Hanna.Sahlberg@sverigesradio.se

    starstarstarstarstar
  • Mysteriet i Baltistan

    · 00:55:32 · Konflikt

    Om det storpolitiska skuggspelet i Pakistans otillgängliga bergsområden. Vad betyder rapporterna om tusentals trupper från Folkets Befrielsearmé i den pakistanska regionen Gilgit-Baltistan? De betyder att mycket mer står på spel i Pakistan är kampen mot talibaner och terrorister. I skuggorna pågår en våldsam dragkamp mellan jättarna Kina, Indien och USA, en kamp som riskerar att destabilisera en redan explosiv region. I nyhetsdramaturgin har Pakistan kommit att representera allt läskigt som uppstår i mötet mellan skäggiga beväpnade män, fanatism, naturkatastrofer och en korrupt, dubbelspelande, kärnvapenbestyckad stat.  Men i den här floden av nyheter om terrorister och talibaner var det för några veckor sedan en rapport som stack ut. Det var New York Times som publicerade en artikel av en amerikansk forskare, Selig Harrison, där han hävdade att den kinesiska armen, Folkets Befrielsearmé, mer eller mindre höll på att ockupera en del av norra Pakistan, provinsen Gilgit Baltistan – och det med pakistaniernas goda minne. Åtminstone vi på redaktionen hajade till. Kina? I Pakistan? Varför då? Har det något att göra med de talibaner och terrorister vi vant oss att höra om? Men vad är detta Gilgit-Baltistan? Och hur upplever man den kinesiska närvaron där på plats? På kartan ser man att provinsen ligger inklämt bland de höga bergen på gränsen mellan Afghanistan, Kina och Indien. De senaste åren har det kommit rapporter om en ökad kinesisk närvaro i Gilgit-Baltistan och Kina är inblandande i flera genomförda och planerade megaprojekt som dammbyggen, vattenkrafverk och en tåglinje som ska sträcka sig till den pakistanska kusten vid Indiska Oceanen. Samtidigt bygger man ut Karakoram Highway - också känd som den Kines-Pakistanska vänskapsvägen - som ska öppna upp för tunga väg transporter från Kina till Pakistan. Konflikts Ira Mallik ringde upp en journalist i centralorten Gilgit, en stad med drygt 10 000 invånare, som de senaste åren skakats av såväl nationella protester som sekteristiskt våld. Eftersom journalisten är kritisk till den pakistanska regeringen och regionen som han säger är "full av säkerhetsfolk" vill han inte framträda med sitt namn. I New York Times-artikeln, som väckte så mycket uppmärksamhet när den publicerades i slutet av augusti, stod det: ”En tyst geo-politisk kris utspelar sig i de himalyska gränslandet i norra Pakistan, där Islamabad har gett upp de facto-kontrollen av den strategiska regionen Gilgit-Baltistan till Kina”. Artikeln skrevs av Selig Harrison, en äkta, för att använda ett amerikanskt uttryck, old Asia hand - riktig gammal Asien-räv. Han bevakade Syd- och Ostasien för AP och Washington Post från 1951 fram till 70-talet och var bland annat den förste västjournalisten som fick intervjua Kim Il Sung i Nordkorea 1972. Sedan dess har han jobbat som forskare på Carnegie Endowment, och nu senast som chef för Asien-programmet på den oberoende tankesmedjan Center for International Policy i Washington. Han har skrivit flera böcker, bland annat en med den högaktuella titeln China, Oil and Asia - conflict ahead? Den kom ut 1980. När Konflikts Ivar Ekman nådde honom på hans kontor i Washington började han genast reda ut den akuta politiska situationen i kommunistiska Nordkorea. Efter att artikeln publicerades har Harrison blivit hårt ansatt både från pakistanskt och kinesiskt håll. I den pakistanska tidningen Dawn kallades uppgifterna om Gilgit-Baltisan ”löjliga”. Å artikeln fortsatte: ”Men inget är löjligt när det kommer till ett hett propagandakrig, i synnerhet när indierna vill göra västs huvudstäder rädda för Kina. Och Mr. Harrison följer helt Indiens linje”. Hur ser man då på saken från officiellt kinesiskt och pakistanskt håll? Vad man än tror om Gilgit-Baltistan, är det ingen hemlighet att Kina investerar stort, både i hemlandet och i allt större utsträckning internationellt, i bättre infrastruktur, och att man har stora planer på ett internationellt nät av järnvägar, pipelines och hamnar – allt för att kunna hantera en ständigt växande handel. Att Pakistan är en av de viktigaste pusselbitarna i Kinas långsiktiga plan för energiförsörjning och handel, det är också tydligt. Men när man ser på utvecklingen från ett strategiskt, politiskt perspektiv blir det hela genast både otydligare, och känsligare. Än en gång – på kartan ser man tydligt hur Pakistan gör vägen från Kina till både Mellanösterns olja, Afrikas råvaror och den europeiska marknaden betydligt kortare. Samtidigt ser man hur Indien plötsligt har anledning att känna sig lite inklämt. Hur är det då? Är de kinesiska  projekten i Pakistan en naturlig del av nya fredliga handelsvägar? Eller är dom ett strategiskt spel för att manövrera ut Indien och säkra Kinas framtida kontroll över den östra delen av Euroasien? Sveriges Radios Kina-korrespondent Hanna Sahlberg försökte få svar, och upptäckte att svaret helt beror på vem man frågar. Hon började på Pekings universitet, med den biträdande professorn i internationella relationer, Han Hua. Och det är alldeles tydligt att synen på vad som faktiskt händer i den för världen så oerhört viktiga regionen kring Indiska oceanen, ja, den förbyts helt beroende på vilka glasögon, och vilket lands intressen man företräder. Det kan man också upptäck på mycket nära håll, för även i Sverige, i Stockholm bekymrar sig forskare, civila och militära beslutsfattare för vad som sker med säkerheten i Asien till följd av Kina och Indiens växande styrka och USA :s omfattande engagemang. Häromdagen ordnades ett seminarium på Institutet för Säkerhet och utveckling i Nacka utanför Stockholm, med titeln Regional Power and Maritime Security in Asia. Men vid läsningen av kallelsen till seminariet anade man inte att både Folkets befrielsearmé och den Indiska regeringens strateger skulle vara på plats. Konflikts Mikael Olsson tog sig dit. Programledare: Mikael Olsson Producent: Ivar Ekman

    starstarstarstarstar
  • Kina och västvärlden – hur ska man se på det globala ledarskapet?

    · www.timbro.se - Poddradio

    Kinas ekonomiska uppgång märks mer och mer på den globala politiska arenan. Kommer Kina att ta på sig rollen som global ledare, och om Kina gör det, kommer de kinesiska värderingarna och institutionerna kunna existera i samspel med västvärldens? Kinas ambitioner att skapa en kinesisk investeringsbank för infrastruktur har de senaste månaderna väckt konflikt. Det är bara en i raden av satsningar som Kina har för att forma de institutioner som styr Asiens politiska angelägenheter och inom regionen blir man mer och mer kritisk till vilka intentioner den politiska ledningen i Beijing egentligen har. Kinas initiativ utmanar också Europa och USA som ekonomiska världsledare och belyser vikten för regionerna att försvara sina positioner. I teorin finns det starka skäl för västvärlden att börja samarbeta mer med Kina, men vilken värld vill Kina ha och ser vi en konvergens eller en divergens i relation till västvärlden? I panelen: Carl Bildt är tidigare statsminister och utrikesminister i Sverige. I dag är han co-chair vid European Council on Foreign Relations och styrelsemedlem i International Crisis Group. Han är också ordförande i the Global Commission on Internet Governance. Ambassadör Frank Lavin var tidigare Undersecretary of Commerce i USA (2005-2007) och har haft flera ledande positioner i amerikanska regeringar. Efter sin tid vid politiken i USA återvände han till Asien 2010 och startade ett e-handelsbolag riktat särskilt mot kinesiska konsumenter. Frank Lavin är en erkänd expert på relationerna Kina-USA och har länge skrivit om frågor som rör Kinas ekonomi och utrikespolitik. Kristina Sandklef är ekonom och expert på Kina och kinesisk ekonomi. Hon arbetade tidigare på East Capital men driver i dag sin egen konsultbyrå. Sandklef har följt den ekonomiska och politiska utvecklingen i Kina sedan tidigt 1990-tal då hon började studera kinesiska. Hon har även arbetat som Kinaanalytiker på Ericsson och på Försvarsmakten. Modererar gör Fredrik Erixon , vd, ECIPE. Seminariet kommer att hållas på engelska och sker i samarbete med tankesmedjan ECIPE . Välkommen! ________________________________________________________________________________________________ TID 20 maj, kl 14:00 - 16:00 . PLATS Timbro, Kungsgatan 60 , Stockholm. (Porttelefon) ANMÄLAN Bindande anmälan senast den 18 maj . Deltagare som uteblir utan att ha avanmält sig per e-post: info@timbro.se eller telefon 08-587 898 00 debiteras 100 kronor.

    starstarstarstarstar
  • Kina - en filmvärld i censurens skugga

    · Kino i Kulturradion

    I veckans kino blickar vi österut, mot Kina. Hur ser filmvärlden ut i ett land som aktivt motarbetar yttrandefrihet och konstnärlig frihet? Hanna Sahlberg guidar oss genom den kinesiska biograftoppens utbud och upptäcker att själva biosalongerna i Kina kanske snarare är en större plats för hångel än för filmisk njutning. Hör om varför kostymdramat är så populärt, och biografägaren som tycker att filmskoleeleverna borde titta mer på reklamfilm. I Kina betyder independentfilm en helt annan sak än i västvärlden. I Kina är oberoende film detsamma som produktioner som genomförs trots att manus och filmskapare fått avslag från Myndigheten för tv, radio och film. En del av dem visas utomlands, och tack vare internet börjar nu en del av de kinesiska independentfilmarna också bli sedda i hemlandet. Möt David Bandurski, grundaren till independentbolaget Lantern films i veckans Kino. Hur tolkar en kinesisk filmskapare en stenhård amerikansk film noir-rulle? Göran Sommardal har sett hur det gick när Zhang Yimou gav sig på att göra en egen version av bröderna Coens debutfilm Blood Simple. Eller Tre pistolskott som får dig att slå dig på knäna i förskräckelse, som den kinesiska titeln lyder, fritt översatt till svenska. Nästa vecka är det dags för guldbaggegalan. En av de nominerade filmerna i dokumentärklassen är Så nära. En film om två tonåringar som gör en pilgrimresa från Rågsved till Madame Tussauds vaxkabinett i Berlin för att se en glimt av en vaxdocka föreställande Bill i popgruppen Tokio Hotel. Kino träffar regissörerna Emelie Wallgren och Ina Holmqvist som berättar om sin resa med fansen, full av förväntningar och drömmar. "Medan åren går" heter Mike Leighs nya film om livslång kärlek och kärnfamiljens varma eld, som räcker till även för mindre lyckligt lottade vänner. Eller är det i själva verket så att den eviga singeln Mary och den överviktige Ken är precis det bränsle Toms och Gerrys kärnfamiljsbrasa behöver för att spraka så trivsamt? Nina Asarnoj har funderat över den välvilliga ondskan. Programledare: Roger Wilson Producent: Lisa Bergström I veckans kino blickar vi österut, mot Kina. Hur ser filmvärlden ut i ett land som aktivt motarbetar yttrandefrihet och konstnärlig frihet? Hanna Sahlberg guidar oss genom den kinesiska biograftoppens utbud och upptäcker att själva biosalongerna i Kina kanske snarare är en större plats för hångel än för filmisk njutning. Hör om varför kostymdramat är så populärt, och biografägaren som tycker att filmskoleeleverna borde titta mer på reklamfilm. . I Kina betyder independentfilm en helt annan sak än i västvärlden. I Kina är oberoende film detsamma som produktioner som genomförs trots att manus och filmskapare fått avslag från Myndigheten för tv, radio och film. En del av dem visas utomlands, och tack vare internet börjar nu en del av de kinesiska independentfilmarna också bli sedda i hemlandet. Möt David Bandurski, grundaren till independentbolaget Lantern films i veckans Kino. Hur tolkar en kinesisk filmskapare en stenhård amerikansk film noir-rulle? Göran Sommardal har sett hur det gick

    starstarstarstarstar
  • Kinesisk höst – kulturen satt under hård press

    · 00:09:40 · OBS

    Kulturklimatet hårdnar i Kina och nu riktar myndigheterna in sig på den översatta litteraturen. Ulrika Kärnborg reflekterar över vad det innebär att leva på det fria ordet i ett ofritt land. I mitten av april ligger mångmiljonstaden Peking insvept i en fin slöja av avgaser. Körsbärsträd och syrener vecklar ut sina späda blomknoppar i det bleka solljuset, men fotgängarna som skyndar förbi på trottoarerna iförda sina andningsmasker av vitt tyg, andas tungt. Solen är skymd bakom en hinna av avgaser. Istället för vår känns det som höst. Höst håller det också på att bli i det kinesiska kulturlivet. Många vittnar om hur klimatet har hårdnat under Xi Jinpings styre. Reportrar utan gränser kallar Kina för världens största fängelse för journalister, bloggare och cyber-dissidenter med 29 journalister och 70 aktiva nätanvändare i förvar. Samtidigt får en uppsjö officiell kinesisk media stort finansiellt stöd av regeringen för att sprida statsvänliga nyheter, framför allt nyhetsagenturen Nya Kina och tevebolaget CCTV. Samma sak gäller för den kinesiska skönlitteratur som regimen uppmuntrar. För att stärka vår kulturella soft power, måste vi demonstrera den kinesiska kulturens unika charm, skriver Xi Jingping uppfodrande i standardverket The governance of China. Det är inte tomma ord. Jag besöker Peking i egenskap av författare och medan representanter för Kinas intellektuella elit passerar revy, försöker jag sätta mig in deras situation. Hur är det att leva på sin penna i ett land där det fria ordet ständigt hotas. Där man varje kväll går till sängs medveten om att man kan bli arresterad nästa morgon. Där man varje dag hör berättelser om kollegor som bara försvinner, som den svenske förläggare och affärsmannen, Gui Minhai, som rövades bort från sin semesterbostad i Thailand den 17 oktober 2015. Trots upprepade påtryckningar från den svenska regeringen har han inte setts i livet sedan 2016. Den berömde författaren Yan Lianke, professor vid Renmin-universitet i Peking och flerfaldigt nominerad till Man Booker International Prize, har till exempel allt större problem med att få sina samhällskritiska romaner utgivna, samtidigt som flera av hans redan utgivna böcker dras in eller hindras från att tryckas om. Dissidenten och författaren Murong Xuecun och flera andra författare jag möter menar att det hårdnande kulturklimatet beror på den försämrade ekonomiska situationen. En pressad ekonomi ger en pressad befolkning. När möjligheterna att tjäna snabba pengar försvinner, är det som om en viktig ventil upphör att fungera. Priserna stiger lönerna halkar efter. Långt efter. Människors drömmar finner inget utlopp längre, och det inser regimen. Instängda ambitioner och uteblivet hopp gör det kinesiska samhället till en tryckkokare. Så länge Kinas ekonomi gick på högvarv, till svindlande nytta för utländska investerare och oss glupska konsumenter i väst, blev det kutym att låtsas som om diktaturen Kina var en normal marknad. I goda tider är det lätt att blunda för obekväma sanningar. Lite svårare att göra det nu. Enorm kapitalflykt, överkapacitet i tillverkningsindustrin och skenande skulder, skriver Svenska Dagbladets Andreas Cervenka, gör världens största ekonomi till en av världens skakigaste. Företag efter företag varslar om massuppsägningar, medan regimen försöker ställa om från industri och investeringar till service och konsumtion. Vilket kan bli svårt eftersom Kina inte har lyckats bli något välfärdssamhälle av västerländskt mått. De sociala skyddsnäten är för svaga, pensionerna för låga, individen är utelämnad åt eget sparande, vilket dämpar den inhemska konsumtionen. Mitt i alltihop funderar den rikaste delen av den kinesiska medelklassen över hur man på bästa sätt får sina sparpengar ur landet. Enligt en enkätundersökning beställd av dagstidningen The Financial Times överväger 45 procent av Kinas medelinkomsttagare att växla in minst 10 procent av sina tillgångar i utländsk valuta. Men Kina är ett paradoxernas land. Här finns ju samtidigt en blomstrande kulturindustri och en ständigt expanderande bokmarknad med massor av litteratur i alla typer av genrer, från hårt nischad underhållningslitteratur direkt för nätet till smal, postmodernistisk lyrik. Eller fanns. För våren 2017 har kinesiska myndigheter beslutat att ta i med hårdhandskarna mot det västerländska inflytandet i form av importerad och översatt litteratur, och då framför allt barnlitteraturen. Precis som miljoner andra unga läsare över hela världen har kinesiska barn vuxit upp med västerländska barn- och ungdomsböcker som Roald Dahls Fantastic Mr Fox eller Harry Potter-serien. Nu har Peking bestämt sig för att införa nya kvoter för översatt barn och ungdomslitteratur. Kritiker menar att reglerna kommer att minska antalet översatta titlar på den kinesiska marknaden från flera tusen om året, till bara några hundra. Allt detta kommer naturligtvis att få allvarliga konsekvenser för västerländska mediehus som försöker slå sig in på den kinesiska bokmarknaden. Bonnierförlagen har till exempel nyligen öppnat kontor i Peking. Kommer det att tvingas slå igen? Svenska förlag tillsammans med Kulturrådet har hoppats mycket på Kina, speciellt när det gäller försäljningen av barn- och ungdomslitteratur. En inhemsk, bästsäljande författare som Zhang Hongying kan ha en årsomsättning på samma nivå som den svenska kulturbudgeten. Och Pippi har ju gått bra i Peking, liksom Martin Widmarks och Helena Willis serie om Lasse-Majas detektivbyrå. Generellt föredrar kinesiska föräldrar anglosaxiska barnböcker, som nordirländaren Sam McBratneys sentimentala Gissa hur mycket jag tycker om dig. Men självklart är inte udden i den nya kulturpolitiken riktad mot utländska intressen, utan mot kineserna själva. Det viktigaste för Xi Jinpings regering är inte att utlänningar stängs ute från den kinesiska marknaden, utan att kinesiska barn slipper utsättas för den indoktrinering som läsning av västerländska barnböcker tros innebära. Under de senaste tre decennierna har världen förundrats över det tillväxtmirakel som har lyft hundratusentals människor ur fattigdomen (Världsbanken talar om så många som 800 miljoner). Många kineser har sett en generation växa upp med en levnadsstandard som man tidigare bara har kunnat drömma om. Och under tiden har den kinesiska regimen ingått en skrämmande pakt med befolkningen: om ni lämnar oss ifred, kommer vi att låta er vara. Bli hur rika ni vill, skaffa er en massa personlig frihet, men håll er borta från politiken! För äldre kineser, som växte upp med Mao Zedong, skriver Murong Xuecun, har just friheten ibland känts överväldigande. Är det slut med den nu? Vi författare lever för våra minnen och våra känslor, och det är våra minnen och känslor som gör oss till författare, skriver Yan Lianke. Vad han menar är att ingen statlig censur i världen kan ta ifrån författaren hans eller hennes personliga erfarenheter. I dagens Kina är det ett ytterst politiskt uttalande. Ulrika Kärnborg, författare och kulturskribent

    starstarstarstarstar
  • Kina Snak uge 15, 2016

    · Kina Snak

    Efter en lang periode med overkapacitet i kinesisk svineproduktion er der pludselig blevet mangel på svinekød i Kina, og det har fået priserne til at eksplodere. Hør, hvad det betyder for danske Danish Crown, når jeg taler med deres mand i Hongkong. Derefter får jeg besøg af Jens-Anders Palmquist, som står i spidsen for Danske Banks nye kontor i Kina. Spørgsmålet er, hvor Danske Bank først etablerer sig i Kina nu – hvor alle de store konkurrenter for længst er på plads. Det får du et svar på om ca. 15 minutter. Medierne bærer en stor del af ansvaret for den måde, vi danskere ser på Kina – og selvom jeg selvfølgelig altid forsøger at være meget nuanceret her i Kina Snak, så er der meget der tyder på, at de store danske medier har en tendens til at fastholde dækningen af Kina i stereotypen om menneskerettighedskrænkelser og diktatur. Sidst i udsendelsen skal det handle om et meget særligt kinesisk fænomen. Nemlig det faktum, at ofre i trafikulykker ofte bliver efterladt alene, blødende, døende mit på vejen, mens trafikken bare fortsætter uhindret. Jeg har inviteret antropolog og lektor ved Kina-studier på Københavns Universitet Mikkel Bunkenborg til en snak om, hvorfor kineserne tilsyneladende ikke tør hjælpe folk i nød. Christina Boutrup

    starstarstarstarstar
  • Kina Snak uge 8, 2016

    · Kina Snak

    I dag får jeg besøg af Jens Ive, som er borgmester i Rudersdal Kommune, men også er næstformand for KL's internationale udvalg. Vi taler om, hvilken rolle KL kan og bør spille i forbindelse med, at et stigende antal kommuner samarbejder med Kina. Derefter sætter vi fokus på den tidspidsede situation i det sydkinesiske hav. Liselotte Odgaard, som er forsker ved Forsvarsakademiet, følger situationen tæt og giver sit bud på, om USA og Kina virkelig er på vej i krig. Kina er som bekendt blevet en meget mere aktiv og synlig spiller på den internationale scene. Ikke mindst i Mellemøsten, hvor Kina også har meldt sig ind i den globale kamp mod terror. Lars Erslev Andersen har forsket i terror i årtier, og han er lige kommet hjem fra Kina, hvor han har undersøgt, hvad der driver kinesernes engagement i Mellemøsten. Sidst skal du møde Informations nye Kina-korrespondent Laura Dombernowski, som har skrevet ph.d. om journalistik i Kina. Christina Boutrup

    starstarstarstarstar
  • Kina Snak uge 3, 2016

    · Kina Snak

    I denne uge har verdens mest indflydelsesrige erhvervsledere og politikere været samlet i den lille schweiziske alpeby Davos til topmødet World Economic Forum, og Kinas økonomi har været et af de helt store samtaleemner. Det skyldes, at Kina netop har offentliggjort, at væksten sidste år landede på 6,9 pct., hvilket er det laveste niveau i 25 år. Derudover har det kinesiske aktiemarked startede en kædereaktion af faldende aktiekurser i hele verden. Men hvor alvorlig er situationen i Kinas økonomi, og hvor bekymret skal man være for sin pensionsopsparing, hvis den er investeret i kinesiske aktier? Få svaret fra økonom Ib Fredslund Madsen, chefaktiestreg i Jyske Bank. Derefter tager vi en tur til Davos, hvor Børsens debatredaktør Thomas Bernt Henriksen har opholdt sig hele ugen. Han er i øvrigt også økonom, og han mener, at der har været alt for meget snak om Kina på World Economic Forum. Højt på dagsordenen i Davos er også det, man kalder den fjerde industrielle revolution, som handler om, hvordan robotter, big data og automatisering kommer til at spille en større rolle i verden. Vi skal først se på, hvordan robotterne er begyndt at indtage Kinas fabrikker – og andre dele af samfundet. Jeg taler med Kurt Nielsen, som er ansvarlig for et nyt robotcenter under Teknologisk Institut, der holder til i Odense. Han har naturligvis også Kina – som er verdens største marked for robotter - på radaren. Derefter taler jeg med Michael Larsen, som er formand for brancheforeningen for dronevirksomheder i Danmark. Droner er jo flyvende robotter, og det er faktisk et område, hvor Kina for alvor er ved at gøre sig gældende – og faktisk går forrest rent teknologisk. Sidst i udsendelsen sætter vi fokus på menneskerettigheder i Kina – eller manglen på samme. I oktober forsvandt en boghandler fra Hongkong, som udgiver kritiske bøger om Kinas politikere, og han dukkede pludselig op på kinesisk stats-tv, hvor han kom med en meget underlig tilståelse om en trafikulykke, der skete for mange år siden. Cui Minhai er i øvrigt svensk statsborger, men han siger i sin tilståelse, at de svenske myndigheder skal holde sig uden for. Det samme skete for svenskeren Peter Dahlin, som har grundlagt en organisation i Beijing, som arbejder for bedre menneskerettigheder i Kina. Først blev han arresteret, og ingen kunne komme i kontakt med ham. Pludselig tonede han så også frem med en mystisk tilståelse på kinesisk tv tidligere på ugen. Der er ingen tvivl om, at de begge er blevet tvunget til at optræde på den måde, og det er dybt alarmerende, at Kina kan slippe afsted med den slags i 2016. Christina Boutrup

    starstarstarstarstar
  • Kina från alla håll - ekonomi, politik, sport och mat

    · 00:40:51 · Radiokorrespondenterna

    Dagens land i Sonning i P1 är Kina. Kinas ekonomi har börjat hacka, vilket bekymrar ganska många. Just idag är ämnet dessutom toppaktuellt eftersom Kina devalverade sin valuta i morse för att få fart på ekonomin. Hur påverkar det här resten av världen, inklusive Sverige? Vi pratar med Hanna Sahlberg, journalist, på väg att återuppta uppdraget som Sveriges Radios korrespondent i Kina, och Frederic Cho, fristående Kinarådgivare. Båda gästerna har alltså bott i Kina och Hanna Sahlberg är mitt i flytten tillbaka. Hur är det att bo i Kina och vilka byråkratiska besvärligheter kan man kan stöta på mitt i flyttlasset? Vi pratar också om Kinas ekonomi kopplat till sport. Snart börjar friidrotts-VM i Peking och 2022 invigs vinter-OS i samma stad. Varför är det så viktigt för Kina att anordna stora och dyra evenemang? Radiosportens Bengt Skött bevakade sommar-OS i Peking 2008 och berättar vad som är annorlunda med att arbeta med ett olympiskt spel i Kina jämfört med andra länder. Och så fortsätter det osa och fräsa i studion. Huskocken Erik Videgård har precis kommit ut med en kokbok om Sichuanköket och lagar tre små rätter på två små kokplattor. Det gäller bara att komma ihåg att slå av brandlarmet

    starstarstarstarstar
  • Vem är rädd för stora stygga Kina?

    · 00:56:25 · Konflikt

    Om Volvo, vindpinade golfmysterier och världens mäktigaste bank. Kinesiska staten och kapitalet sitter i samma båt - men vem styr och i vilken riktning, nu när Kinas makt växer över världen? Hör om Volvoarbetarna som försöker tyda de kinesiska tecknen och om kommunistpartiets okända jättebank. Följ också med till de karga utmarkerna på nordostligaste Island, där kineser ska spela golf - eller? Australiens förre premiärminister Kevin Rudd, sammanfattade för en tid sedan vad han kallade vår tids största utmaning: Väldigt snart kommer vi att nå en punkt i historien där för första gången på tre sekler en icke-engelsktalande, icke-demokratisk stat kommer att vara världens största ekonomi. Hur kommer Kina att hantera denna mäktiga position? Kommer Kina att acceptera normer och strukturer i den rådande internationella ordningen eller kommer Kina att förändra dem? Och hur ska vi förhålla oss till detta? På nordöstra Island, vid det lilla samhället Grimsstadir, vill en excentrisk kinesisk miljardär, Huang Nubo, bygga en enorm golfanläggning. Det osannolika med hans planer har fött många rykten om vad som kan vara på gång bakom kulisserna – är det hela egentligen ett sätt för Kina att få geostrategiskt fotfäste i Nordatlanten, nära ett alltmer upptinat Arktis? Sveriges Radios Nordenkorrespondent Jenny Sanner Roosqvist reste dit för att ta reda på mer. Planerna på en turistanläggning i det ogästvänliga klimatet på norra Island må vara extrema men knappast de enda kinesiska affärsidéer som väcker mer oro än förhoppningar, särskilt som Kinas ekonomiska makt idag sträcker sig över i stort sett hela jordklotet. Det finns en institution som mer än någon annan drivit på den här kinesiska globala ekonomiska expansionen. Det är en institution som på många sätt är mer inflytelserik än både Världsbanken och amerikanska Federal Reserve. Konflikts Ivar Ekman har tittat närmare på den okända finansjätten Kinesiska Utvecklingsbanken eller CDB - China Development Bank - som den heter på engelska. Bland annat intervjuade han Michael Forsythe, reporter på nyhetsbyrån Bloomberg och en av författarna till boken Chinas Superbank, om den Kinesiska Utvecklingsbanken. För att få en inblick i hur man resonerar på kinesiskt håll begav vi oss till den Kinesiska ambassadens ekonomi-och handelsavdelning, där Konflikts reporter Kajsa Boglind intervjuade handelssekreteraren Li Guangdjun. Man måste se Kina med egna ögon för att förstå landet, menar han. Också här i Sverige har kinesiska företag och investerare ökat sina ekonomiska aktiviteter på senare år. Storslagna projekt med utlovade miljoninvesteringar och mängder av arbetstillfällen har väckt hopp hos kommuner och företag runt om i landet. Men kinesiska investeringar handlar inte bara om luftslott i Kalmar eller projekt med fantasieggande namn som Dragon Gate, i Älvkarleby. Konflikts Daniela Marquardt åkte till Göteborg för att ta reda på vad som händer när Volvo, ett av Sveriges största och mest traditionstyngda företag, hamnar i kinesisk ägo? Gäst i Konflikt för att tala om vårt kluvna förhållande till Kina är Malin Oud, som har jobbat med mänskliga rättighetsfrågor i Kina under många år, bland annat för Raouls Wallenberginstitutet, SIDA och FN och nu verkar som fristående konsult. Programledare: Daniela Marquardt Producent: Ivar Ekman

    starstarstarstarstar
  • Brasilianska satelliter ska vaka över Amazonas

    · 00:19:28 · Vetandets värld

    Brasilien har förvånat många med sitt ambitiösa rymdprogram: 200 miljoner dollar per år satsas på att skjuta upp satelliter. Vill man tävla med andra uppåtgående forskningsnationer som Kina och Indien? Inte i första hand. Man har ett stort land att övervaka, inte minst regnskogen i Amazonas. Nu satsar man på tre nya satelliter som ska förbättra kameraövervakningen över landet. Programmet sändes första gången 10 maj 2012. Att Amazonas övervakas från rymden är inget nytt. För 20 år sen inledde Brasilien ett samarbete med Kina, som har större kapacitet att skjuta stora, tunga satelliter. Men för några år sen slutade de satelliterna att fungera, och i dagsläget köper Brasilien bilder från 5-6 engelska satelliter som tar bilder över regnskogen. Det är den brasilianska regeringen som låter det nationella rymdforskningsinstiutet INPE ta fram bilder var fjortonde dag för att inte illegal nedhuggning av skog ska ske. – Med vårt övervakningssystem ger man grova indikationer på att skog försvinner, vi behöver nu bättre bilder, menar Marco Chamon, teknikchef på INPE (Instituto Nacional de Pesquisas Espaciais, Sao Jose dos Campos). Därför har Brasilien på gång tre nya satellitprojekt. Det första ska resultera i uppskjutningen av en satellit, Cbers3, i samarbete med Kina, redan hösten 2012. Och 2014 ska Amazonia 1, en helt egen brasiliansk raket, och Cbers4 (med Kina) skjutas upp. Med sig har de satelliter som tillsammans ska kunna ge en god bild av vad som sker i Brasilien, till land och till havs. Det är ännu oklart var alla dessa raketer ska skjutas upp. Det enda som är klart är att Brasilen utvecklar den kamerateknik som ska sitta i satelliterna. Man har även samarbete med Ukraina, i det så kallade Cyclone-projektet, en bärraket som kan komma att användas för Amazonia 1, och sannolikt väljer man uppskjutningsplats utanför Brasilien. Det finns ju kapacitet i andra länder: Guyana, Ryssland och Kina. Det finns en uppskjutningsplats i Brasilien, i Alcantara, belägen i nordöstra Brasilien, nära staden Sao Luis. Men Alcantara-basen har ännu inte kapacitet för uppskjutningar av de riktigt stora raketerna. Vid INPE finns LIT, Laboratorio de Integracao e Testes, som utför test av satellitutrustning. – I speciella kammare kan man utsätta den för olika tryck, elektromagnetisk strålning, temperaturskiften, allt som en satellit måste klara ute i rymden, berättar Ana Rodrigues, som arbetar vid labbet. Jämför man Brasiliens rymdprogram med Kina och Indien, ser man skillnader i pengar satsat, enligt Marco Chamon. Kina satsar 2 miljarder dollar/år, Indien 1 miljard dollar/år, Brasilien 200 miljoner dollar/år. Men skillnad är det också när det gäller inriktningen. Medan Kina satsar på rymdstationer och bemannade rymdfärder inriktar sig Brasilien på övervakning av det egna landet.

    starstarstarstarstar
  • Nya satelliter ska vaka över Amazonas

    · 00:19:43 · Vetandets värld

    Brasilien har förvånat många med sitt ambitiösa rymdprogram: 200 miljoner dollar per år satsas på att skjuta upp satelliter. Vill man tävla med andra uppåtgående forskningsnationer som Kina och Indien? Inte i första hand. Man har ett stort land att övervaka, inte minst regnskogen i Amazonas. Nu satsar man på tre nya satelliter som ska förbättra kameraövervakningen över landet. Repris fr 10 maj. Att Amazonas övervakas från rymden är inget nytt. För 20 år sen inledde Brasilien ett samarbete med Kina, som har större kapacitet att skjuta stora, tunga satelliter. Men för några år sen slutade de satelliterna att fungera, och i dagsläget köper Brasilien bilder från 5-6 engelska satelliter som tar bilder över regnskogen. Det är den brasilianska regeringen som låter det nationella rymdforskningsinstiutet INPE ta fram bilder var fjortonde dag för att inte illegal nedhuggning av skog ska ske. – Med vårt övervakningssystem ger man grova indikationer på att skog försvinner, vi behöver nu bättre bilder, menar Marco Chamon, teknikchef på INPE (Instituto Nacional de Pesquisas Espaciais, Sao Jose dos Campos). Därför har Brasilien på gång tre nya satellitprojekt. Det första ska resultera i uppskjutningen av en satellit, Cbers3, i samarbete med Kina, redan hösten 2012. Och 2014 ska Amazonia 1, en helt egen brasiliansk raket, och Cbers4 (med Kina) skjutas upp. Med sig har de satelliter som tillsammans ska kunna ge en god bild av vad som sker i Brasilien, till land och till havs. Det är ännu oklart var alla dessa raketer ska skjutas upp. Det enda som är klart är att Brasilen utvecklar den kamerateknik som ska sitta i satelliterna. Man har även samarbete med Ukraina, i det så kallade Cyclone-projektet, en bärraket som kan komma att användas för Amazonia 1, och sannolikt väljer man uppskjutningsplats utanför Brasilien. Det finns ju kapacitet i andra länder: Guyana, Ryssland och Kina. Det finns en uppskjutningsplats i Brasilien, i Alcantara, belägen i nordöstra Brasilien, nära staden Sao Luis. Men Alcantara-basen har ännu inte kapacitet för uppskjutningar av de riktigt stora raketerna. Vid INPE finns LIT, Laboratorio de Integracao e Testes, som utför test av satellitutrustning. – I speciella kammare kan man utsätta den för olika tryck, elektromagnetisk strålning, temperaturskiften, allt som en satellit måste klara ute i rymden, berättar Ana Rodrigues, som arbetar vid labbet. Jämför man Brasiliens rymdprogram med Kina och Indien, ser man skillnader i pengar satsat, enligt Marco Chamon. Kina satsar 2 miljarder dollar/år, Indien 1 miljard dollar/år, Brasilien 200 miljoner dollar/år. Men skillnad är det också när det gäller inriktningen. Medan Kina satsar på rymdstationer och bemannade rymdfärder inriktar sig Brasilien på övervakning av det egna landet.

    starstarstarstarstar
  • Brännpunkt Stilla Havet

    · 00:55:58 · Konflikt

    Om en ny kanonbåtsdiplomati under uppsegling. Vad styr egentligen Kinas militära upprustning och vad ligger bakom USA:s nya Asienfokus? Hör om Sydostasien som en allt mer explosiv arena för dragkampen mellan Kina och USA. Reportage från Filippinerna - en av brickorna i stormakternas strategispel. Sydkinesiska sjön har under flera decennier varit en konfliktyta i Sydostasien. Vattnen är rika på fisk och man tror att det finns stora olje- och naturgastillgångar där. Vattenvägarna är också livsviktiga transportleder, här passerar en tredjedel av världens varuhandel och hälften av världens olje- och gastransporter. Vietnam, Kina, Filippinerna och Malaysia har alla olika åsikter om hur havsgränserna ska dras, och ett antal till synes oansenliga öar och små korallrev har blivit åtråvärda troféer i kampen om naturresurserna. På den senaste tiden har situationen förvärrats, under förra året ökade antalet konfrontationer mellan fiskebåtar i Sydkinesiska sjön drastiskt, enligt en rapport från International Crisis Group. I takt med Kinas snabbt växande styrka - såväl ekonomiskt som militärt - har också de mindre nationernas oro vuxit för att ett aggressivare Kina ska ta kontrollen över hela området. Och allt ivrigare har de efterlyst USA:s stöd som motvikt till Kina. Och att USA håller på att öka sin närvaro i Sydostasien, det märkte Konflikts Lotten Collin när hon nyligen besökte Filippinerna under militärövningen "Balikatan", som kan översättas med sida vid sida, och som den filippinska och amerikanska marinkåren genomför tillsammans varje år. På andra sidan den Sydkinesiska sjön, i Kina, har konflikten med Filippinerna lett till en allt hätskare patriotisk propaganda i nationella medier. En rad ledarartiklar de senaste veckorna försvarar vad man kallar Kinas historiska rätt till i stort sett hela Sydkinesiska sjön. Den regeringstrogna China Daily skrev häromdagen att "oavsett hur villiga vi är att diksutera frågan så är den filippinska ledningen inställd på att tränga in oss i ett hörn där inget annat val återstår än att ta till vapen". Hanna Sahlberg har träffat en av den hårda linjens förespråkare professor Su Hao på Pekings diplomatiska universitet. Han ser den uppblossade konflikten som ett uttryck för den ökade spänningen mellan USA och Kina. I USA diskuteras sedan länge hur man ska hantera ett allt starkare Kina - ska man försöker fördjupa handelsförbindelser och bejaka Kinas allt viktigare roll i Asien, eller snarare se Kinas militära upprustning som ett hot? En hint om vilken väg Vita Huset valt kom i januari i år, då president Barack Obama offentliggjorde det som kommit att kallas "Asia Pivot" - svängen mot Asien. När USA nu avslutar krigen i Afghanistan och Irak ska man satsa på Stilla Havsregionen, och fördjupa sitt försvarssamarbete med flera av Kinas grannländer, något som inte ses med blida ögon av Peking. Och att det rör sig om ett strategiskt skifte i USA:s försvarspolitik blev tydligt för Konflikts Ivar Ekman när han besökte Washington för några månader sedan. För att få inblick i hur de olika sidorna i debatten resonerar ringde han upp den konservativa tidningskolumnisten Bill Gertz, professorn i internationell politik Andrew Bacevich samt Kina-experten Bonnie Glaser.  Filippinerna är ett tydligt exempel på det nyvaknade amerikanske intresset för Sydostasien. Förutom de årliga militärövningarna förs nu också diskussioner om att fördjupa ländernas ömsesidiga försvarsavtal. Samtidigt tredubblar USA i år det militära biståndet till Filippinerna - till 30 miljoner dollar, motsvarande 220 miljoner kronor. Däremot förnekas från officiellt håll alla spekulationer om nya permanenta amerikanska militärbaser på Filippinerna. Det har gått 20 år sedan de amerikanska styrkorna tvingades lämnade Filippinerna efter omfattande protester men nu är många filippinier oroade över att de är på väg tillbaka. Lotten Collin var med på en demonstration utanför den amerikanska ambassaden i Manila. Programledare: Daniela Marquardt Producent: Lotten Collin

    starstarstarstarstar
  • Nya satelliter ska vaka över Amazonas

    · 00:19:18 · Vetandets värld

    Brasilien har förvånat många med sitt ambitiösa rymdprogram: 200 miljoner dollar per år satsas på att skjuta upp satelliter. Vill man tävla med andra uppåtgående forskningsnationer som Kina och Indien? Inte i första hand. Man har ett stort land att övervaka, inte minst regnskogen i Amazonas. Nu satsar man på tre nya satelliter som ska förbättra kameraövervakningen över landet. Att Amazonas övervakas från rymden är inget nytt. För 20 år sen inledde Brasilien ett samarbete med Kina, som har större kapacitet att skjuta stora, tunga satelliter. Men för några år sen slutade de satelliterna att fungera, och i dagsläget köper Brasilien bilder från 5-6 engelska satelliter som tar bilder över regnskogen. Det är den brasilianska regeringen som låter det nationella rymdforskningsinstiutet INPE ta fram bilder var fjortonde dag för att inte illegal nedhuggning av skog ska ske. – Med vårt övervakningssystem ger man grova indikationer på att skog försvinner, vi behöver nu bättre bilder, menar Marco Chamon, teknikchef på INPE (Instituto Nacional de Pesquisas Espaciais, Sao Jose dos Campos). Därför har Brasilien på gång tre nya satellitprojekt. Det första ska resultera i uppskjutningen av en satellit, Cbers3, i samarbete med Kina, redan hösten 2012. Och 2014 ska Amazonia 1, en helt egen brasiliansk raket, och Cbers4 (med Kina) skjutas upp. Med sig har de satelliter som tillsammans ska kunna ge en god bild av vad som sker i Brasilien, till land och till havs. Det är ännu oklart var alla dessa raketer ska skjutas upp. Det enda som är klart är att Brasilen utvecklar den kamerateknik som ska sitta i satelliterna. Man har även samarbete med Ukraina, i det så kallade Cyclone-projektet, en bärraket som kan komma att användas för Amazonia 1, och sannolikt väljer man uppskjutningsplats utanför Brasilien. Det finns ju kapacitet i andra länder: Guyana, Ryssland och Kina. Det finns en uppskjutningsplats i Brasilien, i Alcantara, belägen i nordöstra Brasilien, nära staden Sao Luis. Men Alcantara-basen har ännu inte kapacitet för uppskjutningar av de riktigt stora raketerna. Vid INPE finns LIT, Laboratorio de Integracao e Testes, som utför test av satellitutrustning. – I speciella kammare kan man utsätta den för olika tryck, elektromagnetisk strålning, temperaturskiften, allt som en satellit måste klara ute i rymden, berättar Ana Rodrigues, som arbetar vid labbet. Jämför man Brasiliens rymdprogram med Kina och Indien, ser man skillnader i pengar satsat, enligt Marco Chamon. Kina satsar 2 miljarder dollar/år, Indien 1 miljard dollar/år, Brasilien 200 miljoner dollar/år. Men skillnad är det också när det gäller inriktningen. Medan Kina satsar på rymdstationer och bemannade rymdfärder inriktar sig Brasilien på övervakning av det egna landet.

    starstarstarstarstar
  • DEN NYA KAPPLÖPNINGEN OM AFRIKA

    · 00:55:25 · Konflikt

    Lördag 13 september Kina och Indien konkurrerar om råvaror, handel och inflytande på den afrikanska kontinenten. De vet vad de vill ha ut av Afrika - men kan de afrikanska länderna också få ut vad de behöver av förhållandet till de nya asiatiska stormakterna?Om en dryg vecka arrangerar Nordiska Afrikainstitutet i Uppsala en stort upplagd internationell konferens om Kina och Indien i Afrika. Ungefär samtidigt har det brittiska Afrikainstitutet en något mindre konferens i samma ämne. Kinas intåg och expansion i Afrika är välkänd, massiv och håller hög profil. Indiens har skett senare, i mindre skala och mer lågmält.Dessa två framväxande, och rivaliserande, asiatiska stormakters förhållande till Afrika, som ger upphov till rader av konferenser och floder av artiklar och böcker har nu också börjat dyka upp i deckarvärlden, senast i Henning Mankells bok Kineser.Frågan är hur den nya kampen om Afrika kan bli till gagn för kontinenten och inte destruktiv, som den koloniala kampen om Afrika på slutet av 1800-talet.Reportage av frilans-journalisten Karine Mannerfeldt som har besökt kopparbältet i norra Zambia, det land där det finns starkast anti-kinesiska känslor. I gruvsamhället Chambishi lever kineserna isolerade bakom höga murar. Gruvarbetarna är frustrerade över dåliga arbetsvillkor i de kinesiska gruvorna och jämför med indiska gruvor där villkoren är bättre. Den franske journalisten Serge Michel har följt det kinesiska spåret genom Afrika. Tillsammans med journalisten Michel Beuret och fotografen Paolo Woods skildrar han den kinesiska expansionen i en nyutkommen bok: ”La Chinafrique” - med undertiteln Pekings erövring av den svarta kontinenten. Det som gjorde starkast intryck på Serge Michel var kinesernas uppfattning av Afrika som en kontinent full av möjligheter, dit man åker i hopp om framgång och rikedom. Daniela Marquardt intervjuar Serge Michel.Läs mer av Serge Michel:He Wenping är professor vid institutet för Västasiatiska och Afrikastudier i Peking, och forskar om relationen mellan Kina och Afrika. I höst är hon gästforskare vid Nordiska Afrikainstitutet i Uppsala, där Konflikts Marie Liljedahl träffade henne. Läs mer av He Wenping:I den kinesisk-indiska konkurrensen ligger Indien långt efter men de har en betydelsefull kulturell konkurrensfördel. Bollywood – den indiska filmindustrins svulstiga alster med sina melodramatiska handlingar och storslagna sång-och dansscener, har en förbluffande genomslagskraft i Afrika - långt bortom de regioner och länder där det finns indiska samfund. Shashank Bengali, afrikakorrespondent för den amerikanska tidningskedjan McClatchy Newspapers och själv av indisk härkomst, har till sin häpnad stött på  Bollywoodfans på de mest oväntade ställen. Bollywood-musik som hörs i programmet:För en afrikansk analys av den indisk-kinesiska kapplöpningen och av kampen om Afrika ringde Agneta Ramberg upp Elizabeth Sidiropoulos, chef för det sydafrikanska utrikespolitiska institutet i Johannesburg. Delar av den nutida kampen om Afrika har drag som kan påminna om kolonialmakternas kamp om inflytande och råvaror under det sena 1800-talet. Afrika på 2000-talet är visserligen ett annat Afrika än 1800-talets men en viktig parallell är att Afrika nu som då saknar en egen strategi för vad vi vill ha ut av förhållandet, säger Elizabeth Sidiropoulos.Läs mer av Elizabeth Sidiropoulos:Institutet har en hel avdelning för forskning under rubriken ”Kina i Afrika”, vars arbete ska gå ut på att bidra till att Afrika får ut vad det behöver. Chefen för den avdelningen, Chris Alden sammanfattar förhållandet till Kina på följande sätt: ”Skiljelinjerna mellan Kina som utvecklingspartner, Kina som ekonomiskt hot och Kina som partner till icke-rumsrena regimer är svåra för många i Afrika att urskilja och att befästa ett förhållande som blir till ömsesidig nytta är en väldig uppgift.” Men, skriver Chris Alden på det sydafrikanska utrikespolitiska institutet, ”Afrikas framtid, precis som världens, är förmodligen kinesisk.”Programledare: Agneta RambergProducent: Daniela Marquardt

    starstarstarstarstar
  • SPELET OM "PIPELINEISTAN"

    · 00:56:49 · Konflikt

    Lördagen 1 mars Om de den väv av intriger, allianser och intressen som vävs längs den gamla Sidenvägen. Där forna sovjetiska republiker med auktoritära ledare, fattig befolkning, islamistiska krafter och narkotika blivit spelplats för ett nytt stormaktspel om det olje- och gasrika Centralasien. Konflikt tittar närmre på Shanghai Cooperation Organisation, SCO. Samarbetsorganisationen SCO bildades på initiativ av Kina och har alltmer antagit karaktären av en allians mellan medlemsländerna Kina, Ryssland, Kazachstan, Kirgizistan, Tadzjikistan och Uzbekistan. Motiven från början var gemensam säkerhet genom att lösa gränstvister och samordna terroristbekämpning. Men SCOs arbete tog fart först efter att den amerikanska närvaron och aktiviteten i området ökade efter den 11 september, 2001. Så det är svårt att inte se SCO som också delvis en motoffensiv till USA:s framryckning i området. På det senaste årliga mötet i Bishek var samarbetet kring olje- och gasfyndigheterna i fokus. Två dagar efter mötet skrev Kina på två stora avtal - ett med oljerika Kazachstan om en ny pipeline till Kina och ett annat med gasrika Turkmenistan om en ny gasledning till Kina - avtal som ytterligare ökar spänningen, också mellan de tillfälligt allierade Ryssland och Kina och som understryker att de nu självständiga centralasiatiska republikerna nu kan göra affärer av sin självständighet.I studion kommenterar två svenska forskare som, var och en för sig och tillsammans, skrivit mängder om spelet i Centralasien och Kaukasus; Nicklas Norling, forskare vid Institutet för Säkerhets- och Utvecklingspolitik ochNiklas Swanström, chef för samma institut samt associate professor vid The Central Asia-Caucasus Institute vid Johns Hopkinsuniversitetet i Washington.  Ariel Cohen, expert på geopolitik och energisäkerhet på den tongivande konservativa tankesmedjan Heritage Foundation i Washington, är orolig. Han ser två nygamla imperier resa sig. Vad vi bevittnar i Centralasien är Kinas ökande styrka som ekonomisk, men också politisk makt, säger han. Och likadant är det med Ryssland, som under Putin har, återgått till en gammal ordning av hårt centralstyre och liknar nu det Ryssland som fanns före 1917 års revolution, säger Ariel Cohen. En stormakt som med geopolitisk tyngd kastar sig in i maktspel både i väst och längs sin södra gräns.En vanlig amerikansk hållning till Shanghai Cooperation Organization är att det är inget annat än en rysk-kinesisk allians för att kasta ut USA ur Centralasien. Men det är en kraftig förenkling och inte hela sanningen säger Stephen Blank, professor vid institutet för strategiska studier på USAs krigshögskola i Pennsylvania. SCO erbjuder möjligheter för Ryssland och Kina att lösa sina egna intressekonflikter, som är många, säger han. Organisationen svarar också för hjälp till att upprätthålla och ordning i de egna staterna gentemot inre och yttre fiender. Vi tittar också på det kinesiska perspektivet. Professor Pan Guang är chef för Centret för internationella studier I Shanghai. Han har en lett forskning och skrivit om en lång rad ämnen som berör Kinas utrikespolitik och relationer, terrorism och religionsmotsättningar, han har ett flertal akademiska uppdrag I USA, han har anlitats av FN:s generalsekreterare och har fått hedersmedalj av Vladimir Putin för sina bidrag till relationerna mellan Kina och Ryssland. Och han är chef för Shanghai Cooperation organisations eget forskningscenter. Professor Pan Guang tycker inte att USA är längre utgör något större hot, deras storhetstid i regionen blev kort. I spelet om inflytande och resurser i de kaukasiska och centralasiatiska republikerna finns det ju ytterligare minst en storspelare, EU. Men många menar att EU-länderna inte har förstått, hur viktigt övriga stormakters spel om Centralasien är och vilka konsekvenser det kan få för Europa. EU håller på att bli överspelat. Mer om det i programmet. Turkmenistan, i Centralasien har den senaste tiden varit fokus för stormaktsspelet om naturresurserna. För första gången deltog nämligen Turkmenistan i ”Shanghai Cooperation Organizations”, SCO:s årliga möte i höstas. Något som kom att oroa de amerikanska förhandlare som skymtade möjliga framgångar i förhandlingar om utvinning av Turkmenistans stora gasfyndigheter. Författaren och skribenten Gunnar Ohrlander bestämde sig nyligen för att åka dit för att ta reda på mer. Hör hans reseberättelse i Konflikt.Vi berättar också om dokumentären Shadow of the Holy Book som visas i mars på Tempofestivalen i Stockholm. I centrum för filmen står boken Ruhmana - boken som den förra turkmenska presidenten Niyazov gav ut 2001 och som har kommit att bli landets viktigaste propagandaverktyg. Idag har boken översatts till över 40 språk. Det visar sig att boken har blivit ett viktigt smörjmedel om man vill göra affärer med en världens värsta diktaturer. Konflikt talar med jursisten Kevin Frasier, som varit med och gjort dokumentären Mer informationProgramledare Mikael OlssonProducent Petra Quiding

    starstarstarstarstar
  • Techtopia #9: Er Kina det nye Silicon Valley?

    · 00:37:57 · TechTopia

    Er det i Kina , at banebrydende ny teknologi møder forretningsideer, som kan forandre verden med en pose risikovillig kapital?

Kina er fuld fart med at ændre Made in China til Invented in China. Virksomheder som Baidu - det kinesiske Google, Alibaba - det kinesiske Amazon og Tencent - det kinesiske Facebook - er ikke bare toppen af isbjerget - de giver også på mange måder baghjul til deres vestlige tvillinger. Men for mange af os europære er Kina og det kinesiske internet stadig en fremmed fugl. Techtopia har besøg af en garvet, dansk kina-ekspert, som også kan blive overrasket i Shanghai. Vi taler også med en kinesisk investor, som leder efter danske start-ups, der gerne vil flytte til Kina.

    starstarstarstarstar
  • Ring in: Vad undrar du om Kina?

    · 00:41:00 · Radiokorrespondenterna

    Åt vilket håll går utvecklingen i Kina? Hur varmt är det på sommaren? Är det svårt eller lätt att bevaka Kina? Ring in din Kina-fråga i direktsändning 08-22 45 00. Idag kan du som lyssnar ringa in i direktsändning. Hanna Sahlberg är ju som bekant Sveriges Radios Kinakorrespondent, som förutom Kina också bevakar Nord- och Sydkorea, Japan och Taiwan. Hela veckan har vi pratat om Kina på olika sätt, men vad tycker du att vi har missat att ta upp? Ta chansen och ring in till programmet och ställ din fråga till Hanna!Hur är det med kinesisk opera? Hur ser kineser på resten av världen? Vad går bäst att odla i pekingska köksträdgårdar? Hur ser den feministiska rörelsen ut i Kina? Inga frågor är för små eller stora.För att få svar på lyssnarnas frågor har Hanna bjudit in en panel till dagens talkshow. Till studion kommer Karl Hallding, forskningsledare på Svenska Miljöinstitutet. Och liksom igår har vi med oss Tilde Lewin, frilansjournalist och tidigare Pekingbo, från Göteborg. Dessutom medverkar Michael Schoenhals, professor i kinesiska. Ring in i direktsändning: 08-22 45 00. Telefonslussen öppnar 14:30.Epost: korrespondenterna@sverigesradio.seProgramledare: Hanna Sahlberg Producent: Nina Kruse

    starstarstarstarstar