leif gw Persson

  • SIVP14: Sælg uden at sælge med Leif Carlsen, Social Selling Specialist

    · Succes I Veterinær Praksis Podcast - Sammen om at

    Se noter og links på sivp.dk/14 Den klassiske købsproces Leif deler den klassiske kunderejse alle kunder skal igennem op i 4 elementer. Tidligere var vi med tidligt i købsprocessen (ved nr. 2), men det er vi ikke så meget mere og kommer først ind før nr. 4 Processen ser sådan her ud:BehovInformationEvalueringKøb / ikke-køb Der opstår først et behov, som en kunde ønsker at dække. Kunden kommer dermed ”i markedet” for en ydelse eller et produkt. Det kan være så simpelt som, at foderposen er tom, men også at Fidos ben pludseligt er brækket.Derfra samler kunden informationer i egne netværk, på sociale medier og via søgninger.Så bliver alle de indsamlede informationer evalueret og det ender så (selvfølgelig) med at kunden enten køber eller ikke køber hos netop dig.Vores kunder tager nu en stor del af den rejse selv, fortæller Leif. Hvor vi tidligere havde muligheden for at vise vores kompetencer i informationssøgningen, er vi nu sat lidt af. Dialogen om pris Idet at kunder tager meget mere af købsprocessen selv, vil de ofte møde os senere i forløbet end de tidligere har gjort.De kan måske allerede være nået til det sted i processen, hvor de tænker på prisen, men endnu ikke har snakket med os dyrlæger.Det giver både en udfordring i, at vi ikke på samme måde for lov til at opbygge tilliden først og at klienten kan have dannet sig et forkert indtryk først. På den måde kommer vi lidt bagefter og skal på en måde sende klienten tilbage i processen først, fortæller Leif.Leif foreslår at vi i stedet arbejder på, at det bliver lige netop os, klienten finder med viden og inspiration til hvordan et givent problem kan løses eller forebygges.På den måde kan vi være med til at få kvalitetsniveauet op og få skubbet samtalen væk fra altid den laveste pris.To effekter af at skabe og dele mere relevant fagligt indhold:Vi kan blive fundet oftere når klienterne søger svar på et spørgsmålVi kan vise vores kompetencer tidligere i processen At tale til dem, der ikke er i markedet Leif anbefaler os at bruge de forskellige online medier til at vise vores faglighed og samtidig vise, at vi er rigtige mennesker.Ved at dele en god kundehistorie fra en ejer, der var glad for vores ydelse, eller ved at fortælle om en særlig oplevelse, kan vi nå flere mennesker. Leif nævner eksemplet med at operere på en boaslange.Vi skal nemlig også huske at tale til de mennesker, der ikke er i markedet og leder efter en dyrlæge lige nu. Der er de sociale medier rigtig effektive til at dele den slags historier.Ideen er, at folk så skal have os i tankerne, når de så en dag alligevel kommer i markedet og begynder at lede efter en kompetent dyrlæge.Langt størstedelen af de kunder vi taler til dagligt, er slet ikke på jagt efter en dyrlæge – men vi skal være på pletten, så vi er synlige også på det tidspunkt hvor det pludselige alligevel opstår et behov. Facebook, Google og LinkedIn Den store forskel på Google og Facebook er, at Facebook er et underholdningsmedie, hvor folk typisk følger med regelmæssigt, mens Google først kommer i spil, når folk søger svar på et spørgsmål.Google viser næsten aldrig opslag fra Facebook, så versioner af det samme indhold bør ifølge Leif deles både på klinikkens hjemmeside og på Facebook.Derudover anbefaler Leif at bruge LinkedIn Pulse, som et blogværktøj i miniformat knyttet til din personlige profil på LinkedIn. Opslag i Pulse vil som minimum nå ud til dit eget netværk, men kan potentielt blive spredt meget bredt ud og nå mange flere.Ud over det bliver Pulse-blogindlæg fundet af Google, hvilket vil give endnu mere synlighed. Vil du være billigst eller bedst? Når kunder søger mere informationer selv og tager så meget af kunderejsen på egen hånd, vil der også i fremtiden komme et øget fokus på pris.At være ”bedst” kan være mange ting, men Leif mener, at vi aktivt skal vælge hvilken lejr vi vil ligge i.Her kan Social Selling komme ind som et rigtig effektivt værktøj, hvor vi kan vise vores værdier og hvordan vi ser os selv som bedst.Du kan have verdens bedste dyrlægeteam, men du skal huske at fortælle det. Der går for lang tid, hvis det kun går fra mund til mund.Link: Social Selling på Social Selling Company og Wikipedia Hvad er Content Marketing? Vi kan ikke bare hele tiden skrive ”køb her, køb her”. Det bliver ufedt. Vi skal i stedet forsøge at skabe noget indhold – altså content - og bruge det i vores markedsføring.Content kunne for eksempel være:BillederVideoer – For eksempel 30 sek. med en sød hamster eller en hund, der kan stå på hænder.Et blogindlæg (for eksempel på LiknedIn Pulse)

    starstarstarstarstar
  • Leif GW Persson 2011

    · 00:45:02 · Sommar & Vinter i P1

    Kriminolog och författare I sitt Sommarprogram berättar Leif GW Persson om när hans tidigare arbetsgivare, Rikspolisstyrelsen, försökte få honom att gå i pension. - För säkerhets skull så skickade mig tre brev och chefen ringde till mig. Själv har jag alltid levt i den föreställningen att jag ska jobba till jag dör, inleder Leif GW Persson. Och så berättar han om hur jobbet på polisen går till. Om Leif GW Persson En av våra mest populära deckarförfattare som fått Svenska Deckarakademins pris tre gånger, senast 2010 för Den döende detektiven. Har sammanlagt kommit ut med nio kriminalromaner, varav flera blivit film. Medverkar i SVT:s programserie Veckans brott. Var dessförinnan expert i programmet Efterlyst i TV3 under många år. Utnämndes till professor vid Polishögskolan 1991 och har i egenskap av kriminolog även skrivit ett stort antal fackböcker. Har ett passionerat förhållande till korv och tycker om att lyssna på italiensk opera. Leif GW Persson har varit Sommarvärd 2004 och 2011 samt Vintervärd 2011. Producent: Peter R Ericson

    starstarstarstarstar
  • Sådan sælger du ved hjælp af content

    · Social Selling Radio

    Sådan sælger du ved hjælp af content (eller på dansk indhold) er overskriften for den nyeste podcast med Leif Carlsen fra Social Selling Company og Leon Birdi fra birdi.dk. Denne gang taler Leif og Leon om, hvordan du kan arbejde med begrebet "content" eller på dansk indhold, når du skal arbejde med salg og markedsføring anno 2015 og snart 2016 - også kendt som social selling og content marketing. I vanlig stil snakker Leon og Leif løs, og det gør de faktisk lidt over halvanden time, men omvendt er content også et stort emne at komme rundt omkring. I podcasten kan du høre masser af konkret viden og inspiration til hvordan du kan anvende content i dine daglige salgs- og markedsføringsindsatser. Leif gennemgår også, hvordan du helt præcis kan opbygge og skrive et blogindlæg.   I podcasten kommer Leon og Leif blandt andet ind på: Hvad er content? Hvilke forskellige former for content findes der? Hvordan kan du anvende content i dit salgsarbejde? Content er vejen til at få kunderne til at komme til dig af sig selv Sådan skriver du et blogindlæg Hvad skal du lade være med at skrive i et blogindlæg? Hvor ofte skal du poste content? Du kan høre podcasten ved at klikke på play-knappen i toppen af dette blogindlæg eller ved at klikke på SoundCloud play-knappen nedenfor.   Abonnér gratis på vores podcast Du kan også abonnere på vores podcast, så du automatisk får besked når der kommer nye episoder. Det er helt gratis og utrolig nemt. For at abonnere på podcasten via iTunes, så klik på "iTunes" knappen til højre for denne tekst:   For at abonnere på podcasten via Stitcher (Android), så klik på dette link. For at abonnere på podcasten via SoundCloud, så klik på dette link.   Giv os gerne feedback Vi vil rigtig gerne have feedback på vores podcast således, at vi dels kan blive bedre og dels behandle emner, som giver værdi for dig. Du er derfor meget velkommen til både at komme med feedback, stille spørgsmål til os eller komme med idéer til nye emner. Hvis du synes godt om podcasten og får værdi ud af den, så bliver vi rigtig glade, hvis du kan lokkes til at gives os et godt review på iTunes og måske også 5 stjerner på iTunes :-) Det hjælper os med at få udbredt vores budskaber til andre interesserede. God fornøjelse :-) Leon og Leif   Sådan finder du Leon på de sociale medier: LinkedIn: https://dk.linkedin.com/in/leonbirdi Facebook: https://www.facebook.com/leonbirdi Twitter: https://twitter.com/leonbirdi Google+: https://plus.google.com/+LeonBirdi/   Sådan finder du Leif og Social Selling Company på de sociale medier: Leif på LinkedIn: https://dk.linkedin.com/in/leifcarlsen LinkedIn Company Page: https://www.linkedin.com/company/social-selling-company Facebook Page: https://www.facebook.com/socialsellingcompany.dk Twitter: https://twitter.com/socialsellingco Google+: https://plus.google.com/+SocialsellingcompanyDk/ Instagram: https://instagram.com/socialsellingcompany Pinterest: https://www.pinterest.com/socialsellingco/     The post Sådan sælger du ved hjælp af content appeared first on Social Selling Company.

    starstarstarstarstar
  • Riva kärnkraftverk kan bli dyrare än att bygga nytt

    · 00:19:20 · Vetandets värld

    Att riva kärnkraftverk kommer de närmaste åren att bli en allt viktigare fråga, i takt med fler och fler kärnkraftverk läggs ner. I hela världen idag finns mer än 125 kärnkraftverk som är nedlagda och väntar på att rivas - och det är ett tidskrävande och dyrt arbete. I många av de här kärnkraftverken har arbetet inte ens påbörjats trots att de varit nedlagda i flera år. Programmet sändes första gången i februari 2013  −Ers majestät! Mina damer och herrar. Vårt mål är att så snabbt som möjligt skaffa oss en sådan fond av erfarenheter rörande reaktorer att vi effektivt ska kunna bilaga till landets energiförsörjning i framtiden. (Ur ”Svensk atomkraft på väg” 26/11 1954) När det svenska kärnkraftprogrammet satte igång på 50-talet, med försöksreaktorn R1 i ett bergrum under Kungliga Tekniska högskolan i Stockholm så var det inte många som tänkte på vad det en gång kommer att kosta att riva de här anläggningarna. Hundratusentals ton stål och betong som måste monteras ned och tas om hand på olika sätt. Tungt vatten, neutronbestrålning, radiologiska karteringar, friklassning, avfallsmanagement, dekontamination, sönderdelning av interndelar. Ja, sådana saker. En dyr och långsam process som inte är så rolig att tänka på. Det är som att städa upp efter en fest. Fram till idag så är också den enda riktiga reaktorn som någonsin rivits i Sverige just försöksreaktorn i KTH:s källare, och där rivningsskrotet idag förvaras i ett bergrum under Östersjön i Uppland. Men R1 var en mycket liten anläggning i jämförelse med de kommersiella kärnkraftverken.  − Som nästa steg är det som sagt troligt att vi kommer att bygga en verkligt energialstrande reaktor och vad den kommer att kosta kan man inte med någon säkerhet förutsäga idag. (Ur ”Svensk atomkraft på väg” 26/11 1954) Så vad kostar det att riva ett stort kärnkraftverk? Frågan är viktig. Det är vi som idag använder elen från kärnkraften som också ska se till att anläggningarna försvinner när de tjänat ut, så att framtida generationer slipper få en springnota på halsen. Kostnaden står kärnkraftsbolagen för. Och det är dyrt att riva kärnkraftverk. Ta till exempel ilvinas Jurkšus, chef för rivningen av kärnkraftverket Ignalina i Litauen, han tycker inte att kostnaden på 25 miljarder kronor är dyrt - det är vad det kostar, säger han. – Den totala kostnaden för att avveckla anläggningen är 2,9 miljarder euro, säger ilvinas Jurkšus. I Sverige är det företaget Svensk kärnbränslehantering, SKB, som är ansvarigt för att räkna ut hur mycket det kommer att kosta - så att kärnkraftverken kan betala in pengar till en fond som ska täcka rivningskostnaderna. Och 25 miljarder kronor, priset för Ignalinarivningen, det är ungefär vad SKB i sin senaste rapport räknar med att det kommer att kosta att riva alla Sveriges 12 reaktorer.  Nu är förstås Ignalina en helt annan sorts kärnkraftverk än de svenska, och i de 25 miljarderna ingår dessutom kostnader för en massa andra saker. Men att kostnaden för att riva de svenska kärnkraftverken är för lågt satt har länge påpekats, bland annat av Miljöorganisationernas kärnavfallsgranskning. – När man har börjat riva kärnkraftverk runtom i världen så har kostnaderna varit betydande jämfört med de som man hade tänkt sig att det skulle vara. Då har vi helt enkelt misstänkt att det i fallet Sverige skulle kunna vara likadant, att SKB:s rivningskostnader skulle ha kunnat varit underskattade, säger MKGs kanslichef Johan Swahn. – Hur länge har ni påpekat det här för dem, under hur många år? – Jag tror att första gången var 2006 då vi lämnade in vårat yttrande tillsammans med naturskyddsföreningen, svarar Johan Swahn. Varför är det så att SKB år efter år räknat med att Sverige skulle kunna riva för ett pris långt under vad andra länder får betala? Den mest konkreta rivningsplanen som finns idag är för det nedlagda Barsebäck, en samling stålgrå byggnader med en strålande utsikt över sundet och Köpenhamn. – Den kostnadsuppskattning som är gjord för Barsebäcks del ligger ungefär på 4,3 miljarder och då är det för hela anläggningen, säger Leif Roth som är chef för rivningsplaneringen på Barsebäck. – Så ni räknar med att kunna riva Barsebäck för 4,3 miljarder? – Det är den uppskattningen, det är den kunskap vi har idag, ja, svarar Leif Roth. 4,3 miljarder. Det blir alltså drygt två miljarder per reaktor. Låt oss behålla denna siffra i huvudet under resten av det här reportaget. En reaktor - två miljarder. Svenska SKB räknar alltså med att klara av att riva varje svensk reaktor för två drygt miljarder kronor per styck. För att jämföra prislappen på Barsebäck så förflyttar vi oss nu till Tyskland, till resterna av kärnkraftverket Würgassen vid den lilla floden Weser i närheten av Kassel. Precis som Barsebäck ägs det av Eon, och dessutom är det samma typ av reaktor som Barsebäcks. 1997 lades Würgassen ner på grund av att det var trasigt och för dyrt att laga - istället påbörjades rivningen.  I Eons reklamfilmer från rivningen ser man arbetare i orangea overaller flytta runt tolv centimeter tjocka stålplattor som skydd mot strålning när de arbetar i kärnkraftverket. Traverser åker fram och tillbaka och fjärrstyrda robotar dyker ner i det blåskimrande vattnet i reaktortanken. Det talas om centimeterprecision och noga timat arbete. Om två år ska Würgassen vara färdigrivet och beräknas då ha kostat drygt sex miljarder kronor för en enda reaktor - alltså tre gånger så mycket som vad SKB och Barsebäck räknat med. I en artikel i Sydsvenskan från 2005 säger dåvarande informationschefen på Barsebäck att rivningen i Tyskland är en förebild och att tillvägagångssättet kommer att bli snarlikt på Barsebäck. Det talas också om fördelarna med att kunna göra rent det radioaktiva skrotet så att det blir mindre volymer - det kan spara stora pengar, enligt företaget Studsvik som intervjuas i artikeln. Men idag åtta år senare, vill inte Leif Roth jämföra med rivningen av Würgassen. – Vi har ju tittat på Würgassen och sett hur de gör. Men själva genomförandet som rivningsprojekt, det... koncepten skiljer sig mycket åt, anser Leif Roth. Skillnaden i koncept som chefen för rivningsplanering, Leif Roth, talar om är att i Tyskland och andra europeiska länder så måste det radioaktiva skrotet från kärnkraftverk kapas ned i småbitar så att det kan gjutas in i tunnor och slutförvaras. I Sverige är planen istället att på amerikanskt manér plocka ut så stora bitar som möjligt, packa dem i containrar och köra bort dom som de är till slutförvar - så kallad "rip and ship". Genom att göra så räknar SKB med att spara in stora pengar. Det här berättade vi om i det första programmet i serien Atomnotan, en metod som Leif Roth, förklarade så här. – Det är ju som man säger "Rip and Ship", man river ner och transporterar bort avfallet från anläggningen. Man behandlar det inte så mycket på anläggningen för att till exempel tvätta och göra sådana här delar för att få det rent, utan man plockar ner det och skickar iväg det, säger Leif Roth. Sedan 2005, då Barsebäck såg Würgassen som en förebild, så tycks det alltså ha skett en omsvängning i synen på hur rivningen ska gå till. Det mycket noggranna Tyskland är ingen förebild längre. Istället har man låtit sig inspireras av USA. I ett flertal rapporter jämförs kostnaderna för att riva amerikanska reaktorer. Det är amerikansk teknik och tillvägagångsätt som inspirerat SKB. Vi ska återkomma till USA och vad det kostar att riva där. Men först vill vi veta mer om varför det är så att Tyskland är dyrt. På Öko-institut i Darmstadt i södra Tyskland finns Gerhard Schmidt. Hans institut arbetar med rivningsfrågor på uppdrag av tyska strålsäkerhetsmyndigheter och har många års erfarenhet av rivningsarbete på flera tyska kärnkraftverk. Han säger att det inte alltid har varit dyrt att riva kärnkraftverk i Tyskland, utan att kostnaderna i takt med växande erfarenhet från ett flertal omfattande rivningsprojekt gått upp. – Det var inte alltid så dyrt som idag. Med erfarenhet av att riva flera reaktorer så har kunskapsbasen blivit bättre och bättre och utgifterna har ökat i takt med den ökande kunskapen, säger Gerhard Schmidt. I Tyskland har man helt enkelt lärt sig att vara försiktiga. – Om man inte tidigare har rivit en stor reaktor, så kan det verka billigare än det blir i slutändan, förklarar Gerhard Schmidt. En sak som Tyskarna lärt sig av sina rivningar är att det är viktigt med omfattande och noggranna kontroller för att se till att allt går rätt till. – Det är ganska dyrt att följa friklassningsreglerna för metall och betong, enligt Gerhard Schmidt. Det mesta av ett kärnkraftverk är trots allt inte radioaktivt men för att vara säker på att det inte är det så måste det kontrolleras. Varenda vägg, varenda tak, varenda manick, skruv och verktyg måste mätas så att man vet säkert att det är fritt från radioaktivitet. Det innebär att tusentals ton skrot måste köras in i en särskilt mätanläggning. Detta arbete kallas för friklassning och kräver en mycket omfattande kontrollapparat som är dyr och omständig. I Tyskland görs många av de här kontrollerna av fristående konsulter på uppdrag av myndigheterna. Dyrt och omständigt kanske, men tack vare det så har vi också upptäckt fel som har gjorts, säger Gerhard Schmidt. När Barsebäck och de andra kärnkraftverken i Sverige så småningom ska rivas så kommer det att vara ägarna själva som ser till att allt går rätt till. Strålsäkerhetsmyndigheten, SSM, gör bara stickprovskontroller, förklarar Henrik Efraimsson som arbetar med rivningsfrågor: – Det är en skillnad i hur man utövar tillsyn och vilken grad av oberoende kontroller som man kräver. Vår reglering och tillsyn bygger väldigt mycket på att tillståndshavarna själva ska ta ansvaret. De ska själva förvissa sig om att de ligger inom våra gränser, säger Henrik Efraimsson. Mindre omfattande säkerhetskontroller av att friklassningsarbetet går rätt till kan alltså bidra till att göra rivningar billigare i Sverige. – Ett alternativ för att spara pengar är förstås att ha en låg säkerhetsstandard , men det kan straffa sig om befolkningen tappar förtroendet för vad du gör så blir du inte av med ditt rivningsskrot, resonerar Gerhard Schmidt: Vi återvänder till det tomma och ekande Barsebäck igen. Planen är alltså att Barsebäck ska rivas med en amerikansk metod. Att det bara ska kosta drygt 2 miljarder att riva varje reaktor i Barsebäck har den amerikanska konsultfirman TLG Services räknat ut. – De har erfarenhet. Vi har utnyttjat dem och vi tror att den [studien] håller ganska hög kvalité, enligt Leif Roth. Men hur billigt är det då att riva i USA? Vetenskapsradion har sammanställt kostnaden för de fem största av de amerikanska reaktorerna som rivits och som är jämförbara i storlek med de svenska. Våra siffror visar att det i USA, trots billiga metoder, har kostat dubbelt så mycket att riva kärnreaktorer där som vad SKB räknar med. Att det inte blir billigare än så att riva i USA bekräftas också av NRC (Nuclear Regulatory Commission) USA:s motsvarighet till Strålsäkerhetsmyndigheten. I en mejlväxling med vetenskapsradion nämner de genomsnittspriser för att riva en reaktor som är två till tre gånger så höga som SKB:s beräkningar. NRC skriver också att det som gör att vissa rivningar har blivit mycket dyrare i USA på senare år beror på hur rent man vill att det ska vara på marken när kärnkraftverket väl är borta. Vi snackar alltså om den gröna ängen igen. När ett kärnkraftverk har rivits så finns en gräns för hur mycket radioaktivitet det får finnas kvar i marken. Vi frågar rivningsexperten Henrik Efraimsson på Strålsäkerhetsmyndigheten, hur det här gränsvärdet kan påverka kostnaderna för att riva. – Den kan ha väldigt stor betydelse. Särskilt om man har en anläggning där man har haft läckage, mark som har blivit förorenad, där den här jorden då kan vara väldigt stora mängder [volymer] om den måste hanteras som radioaktivt avfall eller inte, svarar Henrik Efraimsson på SSM. Genom åren har det skett flera läckage av radioaktiva vätskor på Barsebäck som runnit ner och förorenat marken. Det handlar om 700 kubikmeter jord som förorenats. En volym som motsvarar cirka 100 personbilar. Men i den amerikanska kostnadsstudien för Barsebäck så utgår beräkningarna för att ta hand om den förorenade marken från de amerikanska gränsvärdena för hur rent det måste vara efter avslutad rivning av Barsebäck. En gräns som är 25 gånger högre än till exempel i Tyskland. En anledning till att USA satt ett högt gränsvärde är att man på flera platser i landet sprängt atombomber och tillverkat plutonium som förorenat marken och grundvattnet. − På många platser har de en väldigt besvärlig situation efter kärnvapenprogrammet där man har haft kontamination av grundvattnet och där radioaktiva vätskor kommit ut. Man har ju till och med sprängt kärnvapen i landet i öknar och så. Så man har en annan skala på problemen där, förklarar Henrik Efraimsson. I Sverige har Strålsäkerhetsmyndigheten ännu inte bestämt hur mycket radioaktivitet kärnkraftverken ska få lämna efter sig där de en gång stod. Men allt tyder på att det blir en mycket lägre nivå än i USA, eftersom vi i Sverige från början inte har förorenat marken och därmed kan ställa högre krav. – Förhoppningsvis så kan man komma ner till väldigt låga nivåer i Sverige, säger Henrik Efraimsson. Så hårda krav på hur ren marken måste vara efter rivningen kan alltså driva upp kostnaderna för att städa upp efter Barsebäck och de andra svenska kärnkraftverken. – Jag tycker att det ska vara väldigt rent och noggrant kontrollerat att det inte finns några radioaktiva föroreningar kvar som är av betydelse, säger Henrik Efraimsson. – Du ska våga åka dit med dina barn och bada med dem där? – Precis, bekräftar Henrik Efraimsson. Ännu dröjer det många år innan kuststräckan vid Salviken i Skåne är en grön äng, eller en badstrand, kanske. Och många årtionden innan alla kärnkraftverk är rivna. Så vad kommer det att kosta då? Ja, om vi jämför oss med Tyskland så har SKB räknat nästan 50 miljarder kronor för lågt. Om vi jämför oss med USA så kan det saknas mer än 20 miljarder kronor.  Men redan med de kostnadsberäkningar som finns idag så är rivningen av de svenska kärnkraftverken den enskilt största kostnaden för hela det svenska kärnavfallsprogrammet och dubbelt så dyrt som till exempel vad det beräknas kosta att bygga slutförvaret för använt kärnbränsle. Problemet med att SKB under många års tid räknat med för låga rivningskostnaderna är att det nu saknas pengar i de fonder som ska bekosta rivningarna och därmed en potentiell risk för att det i slutändan blir skattebetalarna som får stå för notan. Nu till våren ska uppdaterade rivningsrapporter för alla de svenska kärnkraftverken vara klara. SKB anser att det är fullt möjligt för Sverige att riva reaktorer för hälften mot vad det kostar i USA. − Vi bedriver ingenting som i USA. Varför ska vi driva rivningar som i USA? De har sina lagar, de har sitt sätt att driva projekt på, vi har vårt eget. Så jag har ingen anledning att tro på något annat. Har vi några siffror, ja då har vi gjort vårt absolut bästa för att göra den bedömningen och ligger de där så är det de siffror vi har och inga andra, säger Saida Laârouchi Engström som är direktör på SKB. – Känner du till en reaktor i världen jämförbar i storlek med de svenska som har rivits för två miljarder kronor? – Nej jag har inte letat heller så jag känner inte till någon, svarar Saida Laârouchi Engström. – Tror du att det finns någon? – Ingen aning, fortsätter Saida Laârouchi Engström. – Men vad tror du? – Jag tror att när vi river en av våra reaktorer så kommer de siffror vi har att ligga i den härad som vi har räknat fram, avslutar Saida Laârouchi Engström. Reportagen i serien Atomnotan görs av Marcus Hansson och ansvarig producent är Johan Bergendorff. Referenser:

    starstarstarstarstar
  • Batman-Leif hittad – med ny Batmobile

    · 00:19:41 · Verkligheten i P3

    Han har kronofogden och ett antal fordringsägare efter sig, och den pantsatta Batmobilen tycks vara försvunnen. Men i ett garage i Arboga hittar vi till slut Leif Garvin. Där väntar en stor överraskning. För när andra skulle dra sig ur om det blåser hårt höjer istället Batman-Leif insatsen. Ikväll fortsätter Magnus Arvidson berätta den fantastiska historien om jakten på den försvunna Batmobilen. Detta har hänt. Leif Garvin bygger en exakt kopia av Batmans superhjältebil, värderad till åtta miljoner. Han gör sig ett namn, till och med i TV4:s Idol. P3-legendaren Bobbo Krull börjar ett samarbete. De ska bygga en ny bil, cruisa runt i USA och filma alltihopa. Men allt går åt helvete. Nu är den pantsatta Batmobilen försvunnen, kronofogden och ett antal fordringsägare är efter Leif, bland annat en lurad förtidspensionär i Hälleforsnäs. Men var är han?  I andra delen av berättelsen hittar Magnus Arvidson till slut Leif, i ett garage i Arboga. Där visar det sig att Leif har stora planer. Han bygger på en tredje Batmobile, en kopia av Tumblern. Leif inspireras av den senaste Batman-filmen: "Why do we fall? So we can learn to pick ourselves up again."

    starstarstarstarstar
  • Riva kärnkraftverk kan bli dyrare än att bygga nytt

    · 00:19:46 · Vetandets värld

    Att riva kärnkraftverk kommer de närmaste åren att bli en allt viktigare fråga, i takt med fler och fler kärnkraftverk läggs ner. I hela världen idag finns mer än 125 kärnkraftverk som är nedlagda och väntar på att rivas - och det är ett tidskrävande och dyrt arbete. I många av de här kärnkraftverken har arbetet inte ens påbörjats trots att de varit nedlagda i flera år.  −Ers majestät! Mina damer och herrar. Vårt mål är att så snabbt som möjligt skaffa oss en sådan fond av erfarenheter rörande reaktorer att vi effektivt ska kunna bilaga till landets energiförsörjning i framtiden. (Ur ”Svensk atomkraft på väg” 26/11 1954)  När det svenska kärnkraftprogrammet satte igång på 50-talet, med försöksreaktorn R1 i ett bergrum under Kungliga Tekniska högskolan i Stockholm så var det inte många som tänkte på vad det en gång kommer att kosta att riva de här anläggningarna.  Hundratusentals ton stål och betong som måste monteras ned och tas om hand på olika sätt. Tungt vatten, neutronbestrålning, radiologiska karteringar, friklassning, avfallsmanagement, dekontamination, sönderdelning av interndelar. Ja, sådana saker. En dyr och långsam process som inte är så rolig att tänka på. Det är som att städa upp efter en fest.  Fram till idag så är också den enda riktiga reaktorn som någonsin rivits i Sverige just försöksreaktorn i KTH:s källare, och där rivningsskrotet idag förvaras i ett bergrum under Östersjön i Uppland. Men R1 var en mycket liten anläggning i jämförelse med de kommersiella kärnkraftverken.   −Som nästa steg är det som sagt troligt att vi kommer att bygga en verkligt energialstrande reaktor och vad den kommer att kosta kan man inte med någon säkerhet förutsäga idag. (Ur ”Svensk atomkraft på väg” 26/11 1954)  Så vad kostar det att riva ett stort kärnkraftverk? Frågan är viktig. Det är vi som idag använder elen från kärnkraften som också ska se till att anläggningarna försvinner när de tjänat ut, så att framtida generationer slipper få en springnota på halsen. Kostnaden står kärnkraftsbolagen för. Och det är dyrt att riva kärnkraftverk. Ta till exempel ilvinas Jurkšus, chef för rivningen av kärnkraftverket Ignalina i Litauen, han tycker inte att kostnaden på 25 miljarder kronor är dyrt - det är vad det kostar, säger han. - Den totala kostnaden för att avveckla anläggningen är 2,9 miljarder euro, säger ilvinas Jurkšus.  I Sverige är det företaget Svensk kärnbränslehantering, SKB, som är ansvarigt för att räkna ut hur mycket det kommer att kosta - så att kärnkraftverken kan betala in pengar till en fond som ska täcka rivningskostnaderna. Och 25 miljarder kronor, priset för Ignalinarivningen, det är ungefär vad SKB i sin senaste rapport räknar med att det kommer att kosta att riva alla Sveriges 12 reaktorer.  Nu är förstås Ignalina en helt annan sorts kärnkraftverk än de svenska, och i de 25 miljarderna ingår dessutom kostnader för en massa andra saker. Men att kostnaden för att riva de svenska kärnkraftverken är för lågt satt har länge påpekats, bland annat av Miljöorganisationernas kärnavfallsgranskning. - När man har börjat riva kärnkraftverk runtom i världen så har kostnaderna varit betydande jämfört med de som man hade tänkt sig att det skulle vara. Då har vi helt enkelt misstänkt att det i fallet Sverige skulle kunna vara likadant, att SKB:s rivningskostnader skulle ha kunnat varit underskattade, säger MKGs kanslichef Johan Swahn. - Hur länge har ni påpekat det här för dem, under hur många år? - Jag tror att första gången var 2006 då vi lämnade in vårat yttrande tillsammans med naturskyddsföreningen, svarar Johan Swahn.  Varför är det så att SKB år efter år räknat med att Sverige skulle kunna riva för ett pris långt under vad andra länder får betala?  Den mest konkreta rivningsplanen som finns idag är för det nedlagda Barsebäck, en samling stålgrå byggnader med en strålande utsikt över sundet och Köpenhamn. - Den kostnadsuppskattning som är gjord för Barsebäcks del ligger ungefär på 4,3 miljarder och då är det för hela anläggningen, säger Leif Roth som är chef för rivningsplaneringen på Barsebäck. - Så ni räknar med att kunna riva Barsebäck för 4,3 miljarder? - Det är den uppskattningen, det är den kunskap vi har idag, ja, svarar Leif Roth.  4,3 miljarder. Det blir alltså drygt två miljarder per reaktor. Låt oss behålla denna siffra i huvudet under resten av det här reportaget. En reaktor - två miljarder. Svenska SKB räknar alltså med att klara av att riva varje svensk reaktor för två drygt miljarder kronor per styck.  För att jämföra prislappen på Barsebäck så förflyttar vi oss nu till Tyskland, till resterna av kärnkraftverket Würgassen vid den lilla floden Weser i närheten av Kassel. Precis som Barsebäck ägs det av Eon, och dessutom är det samma typ av reaktor som Barsebäcks. 1997 lades Würgassen ner på grund av att det var trasigt och för dyrt att laga - istället påbörjades rivningen.  I Eons reklamfilmer från rivningen ser man arbetare i orangea overaller flytta runt tolv centimeter tjocka stålplattor som skydd mot strålning när de arbetar i kärnkraftverket. Traverser åker fram och tillbaka och fjärrstyrda robotar dyker ner i det blåskimrande vattnet i reaktortanken. Det talas om centimeterprecision och noga timat arbete. Om två år ska Würgassen vara färdigrivet och beräknas då ha kostat drygt sex miljarder kronor för en enda reaktor - alltså tre gånger så mycket som vad SKB och Barsebäck räknat med.  I en artikel i Sydsvenskan från 2005 säger dåvarande informationschefen på Barsebäck att rivningen i Tyskland är en förebild och att tillvägagångssättet kommer att bli snarlikt på Barsebäck. Det talas också om fördelarna med att kunna göra rent det radioaktiva skrotet så att det blir mindre volymer - det kan spara stora pengar, enligt företaget Studsvik som intervjuas i artikeln. Men idag åtta år senare, vill inte Leif Roth jämföra med rivningen av Würgassen. - Vi har ju tittat på Würgassen och sett hur de gör. Men själva genomförandet som rivningsprojekt, det... koncepten skiljer sig mycket åt, anser Leif Roth.  Skillnaden i koncept som chefen för rivningsplanering, Leif Roth, talar om är att i Tyskland och andra europeiska länder så måste det radioaktiva skrotet från kärnkraftverk kapas ned i småbitar så att det kan gjutas in i tunnor och slutförvaras. I Sverige är planen istället att på amerikanskt manér plocka ut så stora bitar som möjligt, packa dem i containrar och köra bort dom som de är till slutförvar - så kallad "rip and ship".  Genom att göra så räknar SKB med att spara in stora pengar. Det här berättade vi om i det första programmet i serien Atomnotan, en metod som Leif Roth, förklarade så här. - Det är ju som man säger "Rip and Ship", man river ner och transporterar bort avfallet från anläggningen. Man behandlar det inte så mycket på anläggningen för att till exempel tvätta och göra sådana här delar för att få det rent, utan man plockar ner det och skickar iväg det, säger Leif Roth.  Sedan 2005, då Barsebäck såg Würgassen som en förebild, så tycks det alltså ha skett en omsvängning i synen på hur rivningen ska gå till. Det mycket noggranna Tyskland är ingen förebild längre. Istället har man låtit sig inspireras av USA. I ett flertal rapporter jämförs kostnaderna för att riva amerikanska reaktorer. Det är amerikansk teknik och tillvägagångsätt som inspirerat SKB. Vi ska återkomma till USA och vad det kostar att riva där. Men först vill vi veta mer om varför det är så att Tyskland är dyrt.  På Öko-institut i Darmstadt i södra Tyskland finns Gerhard Schmidt. Hans institut arbetar med rivningsfrågor på uppdrag av tyska strålsäkerhetsmyndigheter och har många års erfarenhet av rivningsarbete på flera tyska kärnkraftverk. Han säger att det inte alltid har varit dyrt att riva kärnkraftverk i Tyskland, utan att kostnaderna i takt med växande erfarenhet från ett flertal omfattande rivningsprojekt gått upp. - Det var inte alltid så dyrt som idag. Med erfarenhet av att riva flera reaktorer så har kunskapsbasen blivit bättre och bättre och utgifterna har ökat i takt med den ökande kunskapen, säger Gerhard Schmidt.  I Tyskland har man helt enkelt lärt sig att vara försiktiga. - Om man inte tidigare har rivit en stor reaktor, så kan det verka billigare än det blir i slutändan, förklarar Gerhard Schmidt. En sak som Tyskarna lärt sig av sina rivningar är att det är viktigt med omfattande och noggranna kontroller för att se till att allt går rätt till. - Det är ganska dyrt att följa friklassningsreglerna för metall och betong, enligt Gerhard Schmidt.  Det mesta av ett kärnkraftverk är trots allt inte radioaktivt men för att vara säker på att det inte är det så måste det kontrolleras. Varenda vägg, varenda tak, varenda manick, skruv och verktyg måste mätas så att man vet säkert att det är fritt från radioaktivitet. Det innebär att tusentals ton skrot måste köras in i en särskilt mätanläggning.  Detta arbete kallas för friklassning och kräver en mycket omfattande kontrollapparat som är dyr och omständig. I Tyskland görs många av de här kontrollerna av fristående konsulter på uppdrag av myndigheterna. Dyrt och omständigt kanske, men tack vare det så har vi också upptäckt fel som har gjorts, säger Gerhard Schmidt.  När Barsebäck och de andra kärnkraftverken i Sverige så småningom ska rivas så kommer det att vara ägarna själva som ser till att allt går rätt till. Strålsäkerhetsmyndigheten, SSM, gör bara stickprovskontroller, förklarar Henrik Efraimsson som arbetar med rivningsfrågor: - Det är en skillnad i hur man utövar tillsyn och vilken grad av oberoende kontroller som man kräver. Vår reglering och tillsyn bygger väldigt mycket på att tillståndshavarna själva ska ta ansvaret. De ska själva förvissa sig om att de ligger inom våra gränser, säger Henrik Efraimsson.  Mindre omfattande säkerhetskontroller av att friklassningsarbetet går rätt till kan alltså bidra till att göra rivningar billigare i Sverige. - Ett alternativ för att spara pengar är förstås att ha en låg säkerhetsstandard , men det kan straffa sig om befolkningen tappar förtroendet för vad du gör så blir du inte av med ditt rivningsskrot, resonerar Gerhard Schmidt:  Vi återvänder till det tomma och ekande Barsebäck igen. Planen är alltså att Barsebäck ska rivas med en amerikansk metod. Att det bara ska kosta drygt 2 miljarder att riva varje reaktor i Barsebäck har den amerikanska konsultfirman TLG Services räknat ut. - De har erfarenhet. Vi har utnyttjat dem och vi tror att den [studien] håller ganska hög kvalité, enligt Leif Roth.  Men hur billigt är det då att riva i USA? Vetenskapsradion har sammanställt kostnaden för de fem största av de amerikanska reaktorerna som rivits och som är jämförbara i storlek med de svenska. Våra siffror visar att det i USA, trots billiga metoder, har kostat dubbelt så mycket att riva kärnreaktorer där som vad SKB räknar med.  Att det inte blir billigare än så att riva i USA bekräftas också av NRC (Nuclear Regulatory Commission) USA:s motsvarighet till Strålsäkerhetsmyndigheten. I en mejlväxling med vetenskapsradion nämner de genomsnittspriser för att riva en reaktor som är två till tre gånger så höga som SKB:s beräkningar.  NRC skriver också att det som gör att vissa rivningar har blivit mycket dyrare i USA på senare år beror på hur rent man vill att det ska vara på marken när kärnkraftverket väl är borta. Vi snackar alltså om den gröna ängen igen. När ett kärnkraftverk har rivits så finns en gräns för hur mycket radioaktivitet det får finnas kvar i marken.  Vi frågar rivningsexperten Henrik Efraimsson på Strålsäkerhetsmyndigheten, hur det här gränsvärdet kan påverka kostnaderna för att riva. - Den kan ha väldigt stor betydelse. Särskilt om man har en anläggning där man har haft läckage, mark som har blivit förorenad, där den här jorden då kan vara väldigt stora mängder [volymer] om den måste hanteras som radioaktivt avfall eller inte, svarar Henrik Efraimsson på SSM.  Genom åren har det skett flera läckage av radioaktiva vätskor på Barsebäck som runnit ner och förorenat marken. Det handlar om 700 kubikmeter jord som förorenats. En volym som motsvarar cirka 100 personbilar.  Men i den amerikanska kostnadsstudien för Barsebäck så utgår beräkningarna för att ta hand om den förorenade marken från de amerikanska gränsvärdena för hur rent det måste vara efter avslutad rivning av Barsebäck. En gräns som är 25 gånger högre än till exempel i Tyskland. En anledning till att USA satt ett högt gränsvärde är att man på flera platser i landet sprängt atombomber och tillverkat plutonium som förorenat marken och grundvattnet.  −På många platser har de en väldigt besvärlig situation efter kärnvapenprogrammet där man har haft kontamination av grundvattnet och där radioaktiva vätskor kommit ut. Man har ju till och med sprängt kärnvapen i landet i öknar och så. Så man har en annan skala på problemen där, förklarar Henrik Efraimsson.  I Sverige har Strålsäkerhetsmyndigheten ännu inte bestämt hur mycket radioaktivitet kärnkraftverken ska få lämna efter sig där de en gång stod. Men allt tyder på att det blir en mycket lägre nivå än i USA, eftersom vi i Sverige från början inte har förorenat marken och därmed kan ställa högre krav. - Förhoppningsvis så kan man komma ner till väldigt låga nivåer i Sverige, säger Henrik Efraimsson.  Så hårda krav på hur ren marken måste vara efter rivningen kan alltså driva upp kostnaderna för att städa upp efter Barsebäck och de andra svenska kärnkraftverken. - Jag tycker att det ska vara väldigt rent och noggrant kontrollerat att det inte finns några radioaktiva föroreningar kvar som är av betydelse, säger Henrik Efraimsson. - Du ska våga åka dit med dina barn och bada med dem där? - Precis, bekräftar Henrik Efraimsson.  Ännu dröjer det många år innan kuststräckan vid Salviken i Skåne är en grön äng, eller en badstrand, kanske. Och många årtionden innan alla kärnkraftverk är rivna. Så vad kommer det att kosta då? Ja, om vi jämför oss med Tyskland så har SKB räknat nästan 50 miljarder kronor för lågt. Om vi jämför oss med USA så kan det saknas mer än 20 miljarder kronor.   Men redan med de kostnadsberäkningar som finns idag så är rivningen av de svenska kärnkraftverken den enskilt största kostnaden för hela det svenska kärnavfallsprogrammet och dubbelt så dyrt som till exempel vad det beräknas kosta att bygga slutförvaret för använt kärnbränsle. Problemet med att SKB under många års tid räknat med för låga rivningskostnaderna är att det nu saknas pengar i de fonder som ska bekosta rivningarna och därmed en potentiell risk för att det i slutändan blir skattebetalarna som får stå för notan.  Nu till våren ska uppdaterade rivningsrapporter för alla de svenska kärnkraftverken vara klara. SKB anser att det är fullt möjligt för Sverige att riva reaktorer för hälften mot vad det kostar i USA.  −Vi bedriver ingenting som i USA. Varför ska vi driva rivningar som i USA? De har sina lagar, de har sitt sätt att driva projekt på, vi har vårt eget. Så jag har ingen anledning att tro på något annat. Har vi några siffror, ja då har vi gjort vårt absolut bästa för att göra den bedömningen och ligger de där så är det de siffror vi har och inga andra, säger Saida Laârouchi Engström som är direktör på SKB. - Känner du till en reaktor i världen jämförbar i storlek med de svenska som har rivits för två miljarder kronor? - Nej jag har inte letat heller så jag känner inte till någon, svarar Saida Laârouchi Engström. - Tror du att det finns någon? - Ingen aning, fortsätter Saida Laârouchi Engström. - Men vad tror du? - Jag tror att när vi river en av våra reaktorer så kommer de siffror vi har att ligga i den härad som vi har räknat fram, avslutar Saida Laârouchi Engström. Reportagen i serien Atomnotan görs av Marcus Hansson och ansvarig producent är Johan Bergendorff.  Referenser:

    starstarstarstarstar
  • Svenskt bokförlag vek ner sig för kriminella, Danmarks säkerhetstjänst förhandscensurerade bok och löpsedelsoraklet Leif GW Persson.

    · 00:29:45 · Medierna

    Bokförlaget Brombergs vek sig efter påtryckningar från kriminella. Säkerhetstjänsten i Danmark förhandscensurerade journalistisk bok. Leif GW Persson ett allvetande löpsedelsorakel. Bokförlaget Brombergs vek sig efter påtryckningar från kriminella (från minut 1) De stora mediehusen har idag fått anpassa sig till en vardag där hot präglar arbetet. Säkerhetsavdelningar har växt och riskmedvetenheten har blivit större. Trots det hör vi återkommande hur utgivare och publicister tar strid för det fria ordet, betonar vikten av att inte låta sig tystas. Men i en annan del av publicistikens mylla, bokförlagen, som också lever på det fria ordet, hur står det egentligen till med kampviljan där? Och vilka förväntningar kan vi ha? Vår reporter Jonna Westin har i veckan träffat krimreportern Ann Törnkvist. Kontraktet för hennes bokmanus, om det kriminella Södertäljenätverket, det var påskrivet och utgivningsdatum var satt. Men när påtryckningar från de kriminella kom, då ville bokförlaget inte längre vara med. Hur mycket Leif GW Persson tål Sverige? (från minut 11) Han gör succé i SVT:s Veckans Brott, har ett eget mord-program i Tv4, är expert i Expressen TV:s Brottscentralen och är nu också aktuell med ett polisdrama för Kanal 5. Därtill skriver han själv i tidningen, är flitigt intervjuad om varje nytt krimfall och han tar plats på löpsedlar och förstasidor oftare än någon annan. Bara de senaste 30 dagarna har han varit på inte mindre än 11 av Expressens förstasidor. Leif GW Persson är omåttligt populär. Men det faktum att hans teorier och spekulationer ges så stort utrymme är också något som regelbundet kritiseras så även den här veckan. Reporter: Therese Rosenvinge Danmarks säkerhetstjänst förhandscensurerade bok på lösa grunder (från minut 21) Den 17 oktober förra året var det tänkt att boken "Sju år som spionchef" skulle komma ut i Danmark. Men till följd av dess baksidestext blev inget som tänkt. Boken är skriven av journalisten Morten Skjoldager, till vardags krimreporter på tidningen Politiken. Huvudperson i boken är Jacob Scharf, som efter sju år som chef för danska underrättelsetjänsten PET, bestämmer sig för att berätta om åren som gått. I kapitel efter kapitel går boken igenom de terrorattentat som varit på väg att genomföras i Danmark och vilka metoder som PET använt för att kartlägga och beivra terroristerna. Men bara några dagar innan boken skulle nå allmänheten, lyckas PET i ett föreläggande förbjuda att den sprids. Ett föreläggande som än idag skapar stor debatt om förhandscensur, pressfrihet och det fria ordets ställning i Danmark. Reporter: Johan Cedersjö.

    starstarstarstarstar
  • Leif GW Persson 2004

    · 00:47:22 · Sommar & Vinter i P1

    Kriminolog och professor i brottsforskning vid Rikspolisstyrelsen Leif GW Persson börjar med att prata om när han själv bodde i Knutby. Om Leif GW Persson Kriminolog och professor i brottsforskning vid Rikspolisstyrelsen. Har varit sakkunnig på Justitiedepartementet. Vass kritiker av poliskåren. Även skönlitterär författare till mycket uppskattade kriminalromaner. Deltar som expert i tv-programmet Efterlyst. Leif GW Persson har varit Sommarvärd 2004, 2011 och Vintervärd 2011. Producent: Peter R Ericson Musiken som spelades i programmet: John Denver ”Take Me Home Country Road” John Denver GREATEST HITS (JOHN DENVER) / RCA PD 80374 Maria Stenz ”Jeg Er Kvinde” Peter Skellern HJÖRNE AF MIN DRÖM, ET / SONET SLPS 1548 The Drifters (Usa) ”Save The Last Dance For Me” Doc Pomus THE DRIFTER’S GOLDEN HITS / ATLANTIC 781 440-2 Arvingarna ”Jeannie” Alexander Bard COOLA KILLAR / MILL MICD 5051 Ulla Billquist ”Aj Aj Aj Vilken Röd Liten Ros” Jules Sylvain ULLA BILLQUIST KLASSIKER / KLARA SKIVAN KLA 7801-2 Rolf Wikström ”Jag Har Hört Om En Stad Ovan Molnen” Trad EN SALIG SAMLING / FESTIVAL FACD 012 Thorstein Bergman ”Omkring Tiggar’n Från Luossa” Gunde Johansson DAN ANDERSSON / EMI CDP 7 46721 2 Jussi Björling ”Pagliacci (10)” Ruggiero Leoncavallo THE FIRST TEN YEARS / NIMBUS NI 7835 Janis Joplin ”Me And Bobby Mcgee” Fred Foster PEARL / COLUMBIA COL 492865 2 Randy Crawford ”Knockin’ On Heaven’s Door” Bob Dylan RICH AND POOR / WARNER BROS 926 002-2 Totta Näslund ”Han Har Öppnat Pärleporten” Alfred Dulin EN SALIG SAMLING / FESTIVAL FACD 012 Gösta Snoddas Nordgren ”Skogsflanören” Sam Samson FLOTTARKÄRLEK / CUPOL CLP 21/30 Gunnar Wiklund ”Han Måste Gå” Audrey Allison MEST AV ALLT GUNNAR WIKLUND / EMI 7243 5 31117 2 4 Jussi Björling ”L’elisir D’amore (18)” Gaetano Donizetti AIRS D’OPÉRAS - OPERA ARIAS - OPERN-ARIEN / EMI CDH 7 61053 2

    starstarstarstarstar
  • Möt skådespelaren Leif Andrée

    · Teaterprogrammet

    Leif Andrée är en folkkär skådespelare, som gjort otaliga roller på teatern, i tv och på film. Han är just nu aktuell med monologen Leif, baserad på hans eget liv, på Stockholms Stadsteater. Leif Andrée är skådespelare och född 1958 i Stockholm. Han är självlärd och började sin teaterbana på den fria gruppen Galeasen i Stockholm på 80-talet. Han har gjort mängder av roller på tv, till exempel i adventskalendrarna Kaspar i Nudådalen och Pelle Svanslös. Han har gjort film: Stig Larssons Kaninmannen, Tomten är far till alla barnen, Livet är en schlager med flera. Men framförallt har han hela tiden stått på scen. Han har fått både Svenska Dagbladets Thaliapris och Medeapriset, och sedan många år är han knuten till Stockholms Stadsteater där han bland annat har medverkat i flera uppsättningar av klassiker. Han har spelat Tjechov, Ibsen, Brecht, men även Norén. Och man kan just nu se honom i monologen Leif – skriven av Lucas Svensson, regisserad av Ole Anders Tandberg och baserad på hans eget liv. Själv sade han inför premiären av Leif (i en intervju i SVT) att ”Det är det mest bisarra, dummaste och roligaste jag har gjort. Jag måste vara knäpp som tackar ja till en sådan här sak.”   Som sitt klipp ur Drama-arkivet valde Leif Andrée August Strindbergs Erik XIV. Hela dramat finns att lyssna till här nedan.

    starstarstarstarstar
  • OoM 078: Extreme Ownership with Leif Babin

    · 00:46:27 · Order of Man: Protect | Provide | Preside

    Extreme Ownership is a concept that you've heard me talk a ton about on this podcast and in our conversations. Today, I wanted to invite my guest, co-author of the book, Extreme Ownership, Navy SEAL Leif Babin to talk about what extreme ownership means, the "default aggressive mentality," humility's role in all of this, and how to take ownership of every area of your life. Leif Babin  LEIF BABIN is a decorated former Navy SEAL officer, author ofExtreme Ownership: How U.S. Navy SEALs Lead and Win, and co-founder of Echelon Front, where he serves as leadership instructor, speaker, and executive coach. A graduate of the U.S. Naval Academy, Leif served thirteen years in the Navy, including nine as a Navy SEAL. As a SEAL platoon commander in SEAL Team Three’s Task Unit Bruiser, he planned and led major combat operations in the Battle of Ramadi that helped the “Ready First” Brigade of the US Army’s 1st Armored Division bring stability to the violent, war-torn city. Task Unit Bruiser became the most highly decorated special operations unit of the Iraq War. He is the recipient of the Silver Star, two Bronze Stars, and a Purple Heart. In 2011, Leif left active duty and co-founded Echelon Front, a leadership consulting company that helps others build their own high-performance winning teams. Leif speaks on leadership, U.S. military strategy, and foreign policy matters. His editorials have been published in the Wall Street Journal and he has appeared on a variety of national television news and radio programs. Please leave us a review at http://www.orderofman.com/itunes Shownotes: http://www.orderofman.com/078 Website: http://www.orderofman.com

    starstarstarstarstar
  • Mannen bakom Sveriges märkligaste skiva

    · 00:36:29 · P4 Dokumentär

    Han låg bakom Sveriges märkligaste skiva men försvann spårlöst efter att hans mytomspunna singel spelades in 1974. Vem var Leif Andersson? Ett år efter den första dokumentären om Leif får vi svaret. Historien om Sveriges märkligaste skiva kom att bli den mest delade P4 dokumentären genom tiderna då den sändes påsken 2015. I det programmet rätar Stefan Sundberg ut frågetecknen runt Leif Anderssons singel Kind mot kind/Med andra ord från 1974. Men många frågor återstod. Vem var han och varför gjorde han sin skiva som kallats allt ifrån fruktansvärd till nyskapande och avantgardistisk? I den andra dokumentären om Leif Andersson får vi nu svaren. Leif spelade inte in fler singlar och försvann sedan lika snabbt som han dykt upp. Sedan dess har han varit som ett spöke för fantaster, skivsamlare och musikarkeologer. Ingen vet vart han tog vägen och i och med det har både singeln och Leif blivit föremål för oändliga teorier, rykten och myter. Men så plötsligt får Stefan Sundberg ett mail som gör att han kan spåra upp Leif.stefan.sundberg@sverigesradio.se  

    starstarstarstarstar
  • SEO oversat til dansk

    · Social Selling Radio

    SEO oversat til dansk er en snak om, hvad SEO (Search Engine Optimization) anno 2016 går ud på i almindelige vendinger - i hvert fald når Inbound CPH's Henning Madsen bliver interviewet af en ikke-SEO person som Social Selling Company's Leif Carlsen. Grunden til at Leif har inviteret Henning i studiet for at tale SEO, skyldes at de to herrer mødtes til et foredrag, hvor de henholdsvis skulle tale om social selling og SEO. I den forbindelse var Leif en tand for kæk, da han nemlig proklamerede overfor deltagerne, at man skam ikke behøver at tænke i SEO, og bruge penge på SEO, så længe at man bare poster rigtig god content/indhold. Imidlertid fik Henning ikke nogen chance for at svare igen på Leifs kække påstand, da han var nødt til at køre umiddelbart efter sit indlæg, hvilket selvfølgelig ikke var helt fair overfor Henning. Heldigvis tog Henning kontakt til Leif efterfølgende med henblik på at få afklaret "misforståelsen", og det resulterede faktisk i nærværende podcast :-) I podcasten kommer vi blandt andet ind på: Hvad er SEO egentlig for en størrelse? Hvad er forskellen på søgeord og adwords? Hvad er linkbuilding? Skal alle virksomheder bruge penge på SEO? Skal jeg kun rette min SEO-indsats mod beslutningstagere? Hvilke klassiske SEO-fejl findes der? Hvad er "duplicate content"? Hvad er en SEO-migreringsplan? Hvad er autoritære links? Hvad er relevante links? Skal man ikke bare outsource sin SEO-indsats? Du kan høre podcasten ved at klikke på play-knappen i toppen af dette blogindlæg eller ved at klikke på SoundCloud play-knappen nedenfor.   Abonnér gratis på vores podcast Du kan også abonnere på vores podcast, så du automatisk får besked når der kommer nye episoder. Det er helt gratis og utrolig nemt. For at abonnere på podcasten via iTunes, så klik på "iTunes" knappen til højre for denne tekst:   For at abonnere på podcasten via Stitcher (Android), så klik på dette link. For at abonnere på podcasten via SoundCloud, så klik på dette link.   Giv os gerne feedback Vi vil altid gerne have feedback på vores podcast således, at vi dels kan udvikle os og dels tale om emner, der giver værdi for lige netop dig. Du er derfor altid meget velkommen til både at komme med feedback, stille spørgsmål eller komme med idéer til nye emner. Hvis du synes godt om vores podcast og føler at du får konkret værdi ud af den, vil vi blive mere end glade for et godt og positivt review på iTunes, og at du måske også vil give den 5 stjerner i evaluering :-) Det hjælper os nemlig med at få spredt vores budskaber til andre interesserede. God fornøjelse med podcasten :-) Henning og Leif   Sådan finder du Henning på de sociale medier: LinkedIn: https://dk.linkedin.com/in/henningwmadsen Twitter: https://twitter.com/henningmadsen Website: https://inboundcph.dk   Sådan finder du Leif og Social Selling Company på de sociale medier: Leif på LinkedIn: https://dk.linkedin.com/in/leifcarlsen LinkedIn Company Page: https://www.linkedin.com/company/social-selling-company Facebook Page: https://www.facebook.com/socialsellingcompany.dk Twitter: https://twitter.com/socialsellingco Google+: https://plus.google.com/+SocialsellingcompanyDk/ Instagram: https://instagram.com/socialsellingcompany Pinterest: https://www.pinterest.com/socialsellingco/     The post SEO oversat til dansk appeared first on Social Selling Company.

    starstarstarstarstar
  • Sådan konverterer du tilbud til ordrer

    · Social Selling Radio

    "Sådan konverterer du tilbud til ordrer" er temaet for den seneste podcast med Leon Birdi fra birdi.dk og Leif Carlsen fra Social Selling Company. I denne podcast taler Leon og Leif om, hvordan du kan arbejde med at blive bedre til at konvertere tilbud til ordrer - både i forhold til, hvad du kan gøre under dit møde med kunden, men også efterfølgende. Det bliver til en lang række forskellige forslag, tips og tricks til, hvad du kan gøre for at forbedre din konverteringsrate. I vanlig stil taler Leon og Leif direkte ud af posen uden omsvøb, hvilket er ensbetydende med, at du får konkrete værktøjer ud af podcasten, som du kan bruge med det samme og få mere værdi ud af din salgsproces.   I denne podcast kommer Leon og Leif blandt andet ind på: Sådan laver du bedre tilbud til dine kunder Kan du slippe for at lave et tilbud og rent faktisk lukke ordren på selve mødet? Derfor skal du i stedet kalde dine tilbud for forslag Sådan kan du blive bedre til at konvertere dine tilbud til ordrer Spørger du nok til, hvad kundens behov og "pains" rent faktisk er? Du kan høre podcasten ved at klikke på play-knappen i toppen af dette blogindlæg eller ved at klikke på SoundCloud play-knappen nedenfor.   Abonnér gratis på vores podcast Du kan også abonnere på vores podcast, så du automatisk får besked når der kommer nye episoder. Det er helt gratis og utrolig nemt. For at abonnere på podcasten via iTunes, så klik på "iTunes" knappen til højre for denne tekst:   For at abonnere på podcasten via Stitcher (Android), så klik på dette link. For at abonnere på podcasten via SoundCloud, så klik på dette link.   Giv os gerne feedback Vi vil altid gerne have feedback på vores podcast således, at vi dels kan udvikle os og dels tale om emner, der giver værdi for lige netop dig. Du er derfor altid meget velkommen til både at komme med feedback, stille spørgsmål eller komme med idéer til nye emner. Hvis du synes godt om vores podcast og føler at du får konkret værdi ud af den, så vil vi blive rigtig glade for et godt og positivt review på iTunes og måske også 5 stjerner i evaluering :-) Det hjælper os nemlig med at få spredt vores budskaber til andre interesserede. God fornøjelse :-) Leon og Leif   Sådan finder du Leon på de sociale medier: LinkedIn: https://dk.linkedin.com/in/leonbirdi Facebook: https://www.facebook.com/leonbirdi Twitter: https://twitter.com/leonbirdi Google+: https://plus.google.com/+LeonBirdi/   Sådan finder du Leif og Social Selling Company på de sociale medier: Leif på LinkedIn: https://dk.linkedin.com/in/leifcarlsen LinkedIn Company Page: https://www.linkedin.com/company/social-selling-company Facebook Page: https://www.facebook.com/socialsellingcompany.dk Twitter: https://twitter.com/socialsellingco Google+: https://plus.google.com/+SocialsellingcompanyDk/ Instagram: https://instagram.com/socialsellingcompany Pinterest: https://www.pinterest.com/socialsellingco/     The post Sådan konverterer du tilbud til ordrer appeared first on Social Selling Company.

    starstarstarstarstar
  • Historien om Reva

    · 00:28:17 · Kaliber

    Drygt ett år har gått sedan debatten om Reva var som mest intensiv. Då handlade det om ID-kontroller i tunnelbanan och om polisens hänsynslösa jakt på papperslösa. Men vad hände med debatten? Kalibers nyhetsdokumentär handlar idag om det kontroversiella projektet Reva. Då, för drygt ett år sedan, var debatten intensiv. I debattartiklar, på kultursidor och i reportage diskuterades Migrationsverkets, Gränspolisens och Kriminalvårdens nya projekt Reva. Ett projekt med syfte att öka antalet avvisningar. Men kritiken landade mest i gränspolisens knä och debatten kom att handla mycket om hur invandrare krävdes på id-kort i tunnelbanan, hur polisen slog till på borgerliga vigslar och häckade utanför barnpsykiatrin. Allt för att få fast papperslösa som skulle skickas hem till sina hemländer. Det pratades om stasimetoder och att en ny polisstat växt fram, där invandrare eller de som såg ut som invandrare, skulle kontrolleras. Men vad var det som ledde fram till den här förändringen? Och hade medierna och allmänheten verkligen förstått vad Reva egentligen handlade om?   Nu, 2014, har debatten om Reva tystnat. Men på olika håll fortsätter kampen. Till exempel här i Jesusparken nära Möllevångstorget i Malmö där ett gäng aktivister tältar i protest mot att flera afghaner ska avvisas. Det är fortfarande kallt ute och en av de som riskerar att avvisas, Zabihullah Nadeem, visar runt i tältlägret. – This is the tent. We fixed it yesterday and we were here last night also.  You have some beds here and blankets. – Yes some warm things, it was very hard to stay here last night.  You slept here? – Yes we slept here. But it was very cold, and some friends got sick, but we will continue this. De flesta här är med i olika nätverk såsom Aktion mot Deportation och Asylgruppen som jobbar aktivt mot Reva. De berättar att en del blivit sjuka av kylan men att de ska fortsätta med protesterna. En av de som sökt sig hit är Zabi Rahimi. Han säger att han avskyr Reva.  – No I am actually not interested to talk about Reva. Because I really hate it. Why do you hate it? – Because it´s a fucking stupid system.   Have you protested against it? – Yeah, many times. As much as I could. And why? – Cause I really hate it. It´s an indecent system. Hej jag kommer från Sveriges radio och gör ett program om Reva. Vad tycker du om Reva? – Jag tycker att Reva är förkastligt, säger aktivisten Heram Li.  Varför då? – Dels för att det utgår från rasprofilering. Man kan ju inte ha ett rättsväsende där polisen kollar och ser hur du ser ut och därefter stoppar dig. Det är ju mot allt som har med mänskliga rättigheter och demokrati står för. Aktivisterna här är långt ifrån ensamma med att ha uppfattningen att Reva handlar om id-kontroller på stan. Den föreställningen har också flitigt förmedlas i olika medier. I till exempel SVT:s morgonsoffa då det lät så här för ett år sedan. “Ska polisen få stoppa och kräva identifiering av människor som ser ut vara i Sverige utan tillstånd? Ja det har diskuterats intensivt de senaste veckorna efter polisens så kallade Reva-projekt där man stoppat människor i till exempel Stockholms tunnelbana på jakt efter papperslösa”. SVT, Gomorron Sverige SVT var inte ensamma. I Dagens Nyheter och i Svenska Dagbladet med flera kunde man läsa om polisens Reva-kontroller. Och när Jonas Hassen Khemiri skrev ett öppet brev till justitieminister Beatrice Ask kopplade även han ihop Reva med de inre utlänningskontrollerna. Men Reva handlade inte om id-kontroller på stan. – Reva-projektet är egentligen något ganska tråkigt administrativt som kanske framförallt sker inne på Migrationsverkets kontor bland deras handläggare. Det handlar om att effektivisera handläggningen av verkställighetsärenden, säger Peter Leander som står bakom en färsk rapport från den väns­terorienterade tankesmedjan Arena idé. I rapporten har Peter Leander granskat polisens inre utlänningskontroller och hur de uppkommit. Enligt honom har Reva lett till att man fått mer tid över till att göra fler id-kontroller på stan. Men han menar att det inte går, som många medier har gjort, att sätta likhetstecken mellan Reva och polisens id-kontroller.  – Man pratar om polisens Reva-projekt, man pratar om Reva-poliser, polisens Reva-kontroller. I media av någon anledning så används det här Reva-begreppet på just inre utlänningskontroller. Det finns ett missförstånd där. Men det har varit felaktigt? – Ja det är det. Man har slarvat. Det blir väl mer slagkraftigt att kalla det Reva. För att förstå hur Reva kom till får man gå tillbaka till december 2008 då regeringen skickade ut sina regleringsbrev. Alltså de uppdrag som varje år delas ut till Sveriges myndigheter från regeringen.   I regleringsbreven till Migrationsverket, Kriminalvården och Gränspolisen uttryckte regeringen att man ville att de tre myndigheterna skulle göra en översyn för att öka antalet verkställigheter, alltså att fler skulle skickas tillbaka till sina hemländer. Detta hade regeringen aldrig uttryckt tidigare. En av anledningarna var att få ner de långa handläggningstiderna och att minska trycket på Migrationsverkets förvar. Året efter, 2009, avsattes 10 miljoner kronor och en av satsningarna blev Reva, en förkortning av Rättssäkert och effektivt verkställighetsarbete. Och projektet gick ut på att jobba smartare i byråkratin. Det handlade bland annat om att tjänstemän skulle ta över ärenden när deras kolleger blev sjuka och att dela in ärenden efter svårighetsgrad. Inne på polisstationen i Malmö sitter gränspolisens chefer Kristina Hallander Spångberg och Leif Fransson. Här var man först ut med projektet som först skulle testas i Skåne. Och den nya metoden nådde framgång. – Vi blev effektivare. Vi ökade antalet verkställigheter markant. Skånes verkställigheter gick upp med 25 procent från 2010 till 2011, säger Kristina Hallander Spångberg. – Innan har det varit så att de svårare ärendena hade man aldrig tittat på innan. Nu avdelade man ett antal utredare som i lugn och ro fick jobba med de här svårare ärendena och då ledde det också till att man nådde en framgång där och sedan var det en grupp som bara jobbade med de här lite snabbare ärendena. Så att med en tydlig uppdelning får man också en specialisering och med det får man också upp en kunskap och en snabbhet i olika ärenden, säger Leif Fransson. Det var alltså det här Reva handlade om - att dela upp olika ärenden poliser emellan efter svårighetsgrad. Inte om de inre utlänningskontrollerna. Leif Fransson och Kristina Hallander Spångberg säger att det spred sig en frustration inom polisen när medierna inte förstod vad Reva egentligen var. – Det är klart att det är frustrerande. Jag tyckte och kände så här: fast man levererade sakliga uppgifter så fastnade inte det hos ett antal journalister, säger Leif Fransson. - De journalister som faktiskt beskrev vad Reva var. De försvann ju, säger Kristina Hallander Spångberg. I debatten menar du? – Ja, det försvann. Det kom aldrig upp. – Man vill ju alltid ha ytterligheterna. Det jag kan tycka är tragiskt är att journalister inte engagerar sig mer i att ta reda på vad sanningen egentligen är. Vad är det här? Utan man har redan förutbestämt att så är det. Det kan jag tycka det är synd att man inte kan ha en nyanserad debatt - att det här är Reva och här är det som är fel, säger Leif Fransson. – Det som är trist med det är att när det blir en sanning i media, då styrs ju också den allmänpolitiska debatten, det blir väldigt polariserat och det tjänar ju inget syfte, säger Kristina Hallander Spångberg. Men även om Reva var en administrativ metod så kontrollerades ju människor på stan, till exempel i tunnelbanan. Någonting hade ju hänt. För att förstå hur de inre utlänningskontrollerna har blivit allt fler får man backa till 2001. Då Sverige går med i Schengen. Syftet med Schengen var att människor skulle kunna röra sig helt fritt mellan de EU-länder som ingår i samarbetet. Men för att kunna öppna gränserna ställdes ett motkrav från EU. De inre utlänningskontrollerna, som gick ut på att polisen skulle göra kontroller innanför landets gränser. Det för att motverka illegal invandring och gränsöverskridande brottslighet såsom människosmuggling. Men till en början gjordes det få kontroller. Det framgår av Gränskontrollutredningens betänkande från 2004. Där beskrivs det också att det fanns en osäkerhet inom polisen hur kontrollerna skulle genomföras. Man var orolig att kontrollerna skulle bryta mot diskrimineringslagen. 2007 började polisen föra statistik över antalet kontroller. I statistiken kan man se att polisen då börjat prioritera kontrollerna. 2007 gjordes 10 000 kontroller året efter 17 000. Sedan, i juni 2011, hände något. Då Rikspolisstyrelsen i en FAP, alltså i sina allmänna råd och föreskrifter, gav ut en text om de inre utlänningskontrollerna till polismyndigheterna runt om i landet. Nu slog man fast att kontrollerna skulle vara en integrerad del av polisens olika verksamhetsgrenar. Här förklarade man också att kontrollerna var en viktig åtgärd eftersom vi gått med i Schengen. Det här var alltså orsaken till varför de inre utlänningskontrollerna hade ökat så markant. Men i Skåne fanns det även en annan bidragande faktor till varför antalet inre poliskontroller ökade. I slutet av 2011 drabbades Malmö av en mordvåg och polisen stod handfallen. Skånepolisen beslutade därför att begära en nationell förstärkning från andra polismyndigheter - poliser som skulle bistå Malmöpolisen i kampen mot mordvågen. Malmöpolisen förstärktes och sammalagt arbetade en tid 300 poliser I Malmö som hjälpte till dels med mordutredningarna men också med att patrullera på Malmös gator. Satsningen döptes till Operation Alfred. – Så man ökade antalet poliser i yttre tjänst dramatiskt och de gjorde ju många personkontroller. På hotspots, där man vet att det begås brott och de kontrollerna förstod jag när den debatten kom bakades ihop med de inre utlänningskontrollerna, säger Kristina Hallander Spångberg. Skåne var först ut med Reva. Men snart skulle andra polismyndigheter också implementera den nya administrativa metoden i sitt arbete. 2013 inleddes projektet i Stockholm.   I bland annat SVT och P3 Nyheter kunde vi för ett år sedan höra flera personer som berättade om hur de blivit kontrollerade av polisen i tunnelbanan. "- Ja, det var så att jag stod och väntade på en kompis innanför spärrarna och jag hade dragit mitt SL-kort och jag hade inte plankat eller någonting. Och då kom det en polis och frågade mig om jag skulle kunna följa med åt sidan. Jag skulle vilja se ditt pass för du är misstänkt för att ha kommit illegalt in i Sverige Vad känner du när det här händer? - Det känns dåligt. Det känns diskriminerande" " - De frågade mig först på engelska om jag kan prata svenska. Hur kom jag hit och hur länge hade jag bott här. Hade han någon anledning att stanna dig tycker du?  - Absolut inte. " Vittnesmål från tunnelbanan SVT och P3 Nyheter I de större medierna rapporterade man om polisens Reva-kontroller. Men faktum var att när de första medierna började skriva om kontrollerna hade inte ens Reva startat i Stockholm.  – Ja de har vi ju genomfört under flera år, säger Per-Uno Johansson som är enhetschef vid Gränspolisens utredningsenhet i Stockholm. Så det hade ingenting med Reva att göra? - Nej, absolut inte. Och ändå kopplades det ihop, hur kunde det bli så tror du? – Det kan inte jag förklara för vi förklarade för journalisterna gång efter annan både jag och min chef i ett antal intervjuer att det fanns ingen koppling. Men du berättade det här för journalisterna att det här hade inte med Reva att göra ändå så skrev de att det hade med Reva att göra, vad tänker du om det? – Ja, jag tycker det är tråkigt att de inte lyssnar på vad man säger. Jag får intrycket av att de redan hade bestämt sig att här ska vi köra en drive och då gjorde man det oavsett vad vi sa.    Sen då all den här kritiken som kom då, varför upplevde så många att de blev diskriminerade i tunnelbanan? – Ja, det kan ju inte jag svara på.  För det var ju många som upplevde då att de blev diskriminerade. – Ja, men då uppmanade vi dem att de skulle göra en anmälan så att man får utreda det. Men hur lätt eller svårt är det att genomföra den här typen av kontroller utan att diskriminera någon? – Ja nu förstår jag inte riktigt hur du menar. Vi upplever inte att de här kontrollerna var diskriminerande. Nej, men det var ju många som gjorde det. – Jag kan ju inte svara för hur de upplevde det. Jag kan inte svara på hur andra upplever vissa kontroller. Men går ni på utseende? – Nej, vi går inte på utseende utan vi går på andra omständigheter och nu måste jag bryta för nu har de här minuterna gått för länge sedan. Ja, okej. Tack så mycket. – Tack, hej. Även om frågan om diskriminering i tunnelbanan fortfarande är känslig för polisen så kvarstår faktum. Reva hade inte ens inletts i Stockholm när medierna började skriva om id-kontrollerna i tunnelbanan. Även i Skåne pekades vissa metoder ut som en del av Reva. Till exempel att man slog till på borgerliga vigslar i jakten på papperslösa. – Att vi kontrollerar borgerliga vigslar. Så länge jag har varit här och några år innan dess har man gjort det, säger Leif Fransson vid Gränspolisen i Skåne.  Det var långt innan Reva? – Ja, det var långt innan. Det var 10 år. Alltså så länge man har sysslat med utlänningsverksamhet så har man kontrollerat borgerliga vigslar. Men var gick det fel då, var kommer det här ifrån, den här missuppfattningen då? – Jag tycker du ska fråga Linda Stark som skrev den första artikeln, säger Kristina Hallander Spångberg. Det var där det blev fel? – Ja. Linda Stark var en av de första journalisterna som skrev om Reva-projektet i reportagetidningen Re:public. – Idén kom egentligen från redaktionen och de frågade om jag ville undersöka vad det var som gjorde att ungdomar som levde gömda i Malmö kände sig väldigt rädda för att gå ut och de kände att de var extra bevakade av polisen, säger Linda Stark. Vad var det du kom fram till då? – Först och främst tog jag kontakt med de som jag hade kontakt med innan som träffade gömda i Malmö. Och de bekräftade den bilden. Och jag hörde av mig till flera och alla sa samma sak. Och när jag kollade runt lite på nätet så hittade jag på något sätt ett dokument från polisen där det handlade om Reva. I den längre artikeln som fick stort genomslag och som lade grunden till hur andra medier uppfattade vad Reva var kunde man läsa att id-kontrollerna på stan, stormningar av borgerliga vigslar och påringningar till BUP, allt var nya metoder som en del av Reva. – Jag tycker också att det är problematiskt om man säger Reva-kontrollerna i tunnelbanan. Jag har inte velat använda det. Men för du skriver ju också det att id-kontroller på stan är en del av Reva? – Ja, för att kan man koppla ihop samman de här arbetsmetoderna med Reva? Ja, ju mer effektiva vi är i det administrativa arbetet desto mer tid har vi för spaningsarbetet och det är ju inre utlänningskontroller. I Linda Starks artikel står det att polisens arbetsmetoder var en del av Reva. Men hon tycker ändå inte att det är hennes ansvar vad andra medier senare har skrivit. – Alltså jag kan bara ta ansvar för min artikel. Där jag är tydlig med att skriva att det är en konsekvens av Reva. Sedan om andra medier har skrivit det kritiserade Reva-projektet när det kom till Stockholm. Det får ju stå för dem. Men kunde du ha varit tydligare så här i efterhand? – Det jag kunde ha varit tydligare med var kanske att metoderna i sig kanske inte var nya. Gränspoliserna Leif Fransson och Kristina Hallander Spångberg igen. -- Många hade en grov missuppfattning. Men mycket av upprördheten kom ju från de här metoderna man använde. Att man går in på borgerliga vigslar till exempel. Spelar det någon roll att man kallar det för Reva eller inte? – Nej, men då tycker jag att journalisterna ska föra ut att när det gäller borgerliga vigslar handlar det om rätten att göra inre utlänningskontroller. Alltså som journalist tycker jag att det är viktigt att man åtminstone för ut ett korrekt budskap så att folk åtminstone kan ta ställning till - vill jag ha en inre utlänningskontroll? Då får man förklara vad är en inre utlänningskontroll och så får man ha en diskussion utifrån det och då kan man ju ha en livlig debatt. I Debatt på teve eller var som helst. Men man måste åtminstone leverera korrekta slutsatser på ett korrekt material. Annars går det inte att förändra något? – Nej, det är ju helt omöjligt. För då pratar vi om äpplen, medan journalisterna pratar om päron och sen uppfattar allmänheten det som apelsiner. Alltså det är helt omöjligt att få ut något vettigt eller konkret av det. Nils Funcke är författare, publicist och expert i yttrandefrihetsfrågor. Han menar att den här typen av missuppfattningar kan skada allmänhetens förtroende för journalistiken.  – Det är ju alltid så att man ska beskriva saker och ting sakligt. Det tjänar ju inget till att bedriva och gå ut med överdrifter, för rätt som det är kommer sanningen ikapp det här och då undergräver man ju tilltron till medierna och risken är ju att man utsätter myndigheterna för medborgarnas avoghet när det faktiskt inte är motiverat. Så ska ju en bra journalistik inte fungera heller utan vi ska ju dra upp oegentligheter och tillkortakommanden och allt vad det nu kan vara, men man ska ju ändå beskriva verkligheten på ett korrekt sätt. – Och sedan som sagt var då också att tilltron till myndigheterna minskar och jag säger inte att ambitionen ska vara att de ska ha hög trovärdighet, men ska de falla, så ska de falla på att de faktiskt gör dumheter eller felaktigheter. Inte att man målar upp en bild av att de är korrupta eller att de är invandrarfientliga eller vad det nu kan ha varit i det här sammanhanget. I Kalibers nyhetsdokumentär har du idag fått höra om hur medier rapporterat om Reva. Hur en missuppfattning spridit sig om att Reva handlade om de inre utlänningskontrollerna. Men att Reva aldrig handlade om det, utan var en administrativ metod som användes av bland annat polisen. Men hur har det gått då? Antalet inre utlänningskontroller har ökat år för år. 2012 gjordes det över 42 000 inre utlänningskontroller i Sverige. Samtidigt har polisen i Stockholm beslutat att inte längre genomföra kontroller på tunnelbanan. Reva-projektet kommer i sommar att avslutas och bli en ordinarie del av Polisens, Migrationsverkets och Kriminalvårdens verksamheter. Men samtidigt har man blivit mindre effektiv och lyckats avvisa färre personer under 2012 och 2013 än i början av projektet.   Peter Leander på Arena idé som skrivit rapporten om de inre utlänningskontrollerna tror att Reva-debatten hade kunnat landa annorlunda om det inte skett någon missuppfattning om vad Reva var. – Polisen har fått bära ett hundhuvud i den här debatten som kanske skulle kunnat ha getts till politikerna. Vad hade hänt då om debatten hade riktats mer åt det hållet? – Det är ändå en ansvarsfråga. Vad beror den här viljan på? Man kunde ställt politiker mer till svars för de inre utlänningskontrollerna, än enbart polisen. Att se den politiska dimensionen av det här. Och i Jesusparken i Malmö fortsätter tältprotesterna. Och även om man här har börjat förstå att Reva inte är samma sak som de inre utlänningskontrollerna så tycker i alla fall aktivisten Heram Li att debatten lett till något positivt. – Jag tror generellt på ett sätt att det har blivit bra. För man här ändå uppmärksammat frågor kring det och folk har fått en djupare förståelse kring det. Sen hade man kanske kunnat önska sig att debatten inte tog slut när det blev ointressant efter en månad när Jonas Hassen Khemiri hade skrivit en debattartikel och alla hade lajkat den på Facebook och sen va alla nöjda och gick hem. Och där tog ju varken Reva eller de inre gränskontrollerna slut. Det är väl någonting man kanske kan tycka är tråkigt. Men samtidigt så tror jag att fler i samband med det har engagerat sig, kollat upp mer, läst på mer. Att det ändå finns en mer levande debatt efter än före. Reporter Mikael Funke kaliber@sverigesradio.se Producent Sofia Boo sofia.boo@sverigesradio.se

    starstarstarstarstar
  • Den perfekte LinkedIn profil

    · Social Selling Radio

    Den perfekte LinkedIn profil er en podcast med Dorthe Gotthold Nielsen og Leif Carlsen fra Social Selling Company, som giver dig konkrete tips og tricks til, hvordan du kan brande dig selv personligt og din virksomhed via en skarp og professionel LinkedIn profil. Dorthe og Leif taler blandt andet om, hvordan du kan "tune" og optimere din LinkedIn profil således, at du får professionaliseret din erhvervsmæssige identitet på nettet. Det blev til en podcast på cirka 50 minutter med en fuldstændig gennemgang af, hvad den perfekte LinkedIn profil skal indholde samt gode idéer til, hvordan du professionelt set kan arbejde med din LinkedIn profil. Du kan med fordel lytte til podcasten medens du er logget på LinkedIn. Så kan du opdaterer din profil, og så bare trykke på pauseknappen efter behov.   I podcasten kommer Dorthe og Leif blandt andet ind på: Hvorfor skal du have en opdateret og professionel LinkedIn profil? Hvilke elementer skal du sørge for altid er opdateret på din profil? Sådan kan du have flere sprogmæssige udgaver af din LinkedIn profil Hvordan kan du gøre din profil mere attraktiv og interessant? Du kan høre podcasten ved at klikke på play-knappen i toppen af dette blogindlæg eller ved at klikke på SoundCloud play-knappen nedenfor.   Abonnér gratis på vores podcast Du kan også abonnere på vores podcast, så du automatisk får besked når der kommer nye episoder. Det er helt gratis og utrolig nemt. For at abonnere på podcasten via iTunes, så klik på "iTunes" knappen til højre for denne tekst:   For at abonnere på podcasten via Stitcher (Android), så klik på dette link. For at abonnere på podcasten via SoundCloud, så klik på dette link.   Giv os gerne feedback Vi vil gerne have feedback på vores podcast således, at vi dels kan blive bedre og dels behandle emner, som giver værdi for dig. Du er derfor altid velkommen til både at komme med feedback, stille spørgsmål til os eller komme med idéer og forslag til nye emner. Hvis du synes godt om vores podcast og får konkret værdi ud af den, så bliver vi glade, hvis du kan lokkes til at gives os et godt review på iTunes og måske også en rating på 5 stjerner på iTunes :-) Det hjælper os med at få udbredt vores budskaber til andre interesserede. God fornøjelse :-) Dorthe og Leif   Sådan finder du Dorthe og Leif på de sociale medier: Dorthe på LinkedIn: https://www.linkedin.com/in/dorthegottholdnielsen Leif på LinkedIn: https://dk.linkedin.com/in/leifcarlsen LinkedIn Company Page: https://www.linkedin.com/company/social-selling-company Facebook Page: https://www.facebook.com/socialsellingcompany.dk Twitter: https://twitter.com/socialsellingco Google+: https://plus.google.com/+SocialsellingcompanyDk/ Instagram: https://instagram.com/socialsellingcompany Pinterest: https://www.pinterest.com/socialsellingco/     The post Den perfekte LinkedIn profil appeared first on Social Selling Company.

    starstarstarstarstar
  • Sådan får du bedre kontrol over din pipeline

    · Social Selling Radio

    Oplever du at beslutningen om et potentielt projekt bliver skudt igen og igen fordi beslutningstageren hos kunden venter på information fra andre eller en godkendelse? Eller har du prøvet at miste en ordre som du følte dig sikker på at du ville få? De fleste brancher har igennem de seneste år oplevet, at der er længere mellem ordrerne, og at det derfor mere end nogensinde er vigtigt at vinde de ordrer, der rent faktisk findes. For at hjælpe dig med at vinde flere ordrer, har Leif Carlsen fra Social Selling Company og Leon Birdi fra birdi.dk været i studiet for at lave en podcast fuld af inspiration og idéer til, hvordan du kan få bedre kontrol over din pipeline ved at bruge en kombination af den klassiske salgsmodel og social selling. Som sædvanlig kan Leon og Leif nærmest tale dagen lang, og denne podcast er ingen undtagelse. Det blev nemlig til ikke mindre end en time og 40 minutters engagerende og energifyldt snak om, hvordan du blandt andet gennem udvidede spørgeteknikker samt brugen af social selling og content marketing kan påvirke både nuværende og potentielle kunder på en mere effektiv og målrettet måde.   I podcasten kommer Leon og Leif blandt andet ind på: Hvordan er kundernes købsproces opbygget? Hvordan kan du påvirke købsprocessens forskellige faser via henholdsvis klassisk salg og social selling? Stiller du tilstrækkeligt med spørgsmål til dine kunder? Sådan får du kunderne til at komme til dig gennem brugen af content marketing Hvordan du også kan arbejde med betalingsbetingelser som en konkurrencefordel? I stedet for at sende tilbud, så arbejd i stedet for med oplæg, som giver dig mulighed for at komme i videre dialog med kunden Har du fået klarlagt Value Propositions for din virksomhed og produkter? Du kan høre podcasten ved at klikke på play-knappen i toppen af dette blogindlæg eller ved at klikke på SoundCloud play-knappen nedenfor.   Abonnér gratis på vores podcast Du kan også abonnere på vores podcast, så du automatisk får besked når der kommer nye episoder. Det er helt gratis og utrolig nemt. For at abonnere på podcasten via iTunes, så klik på "iTunes" knappen til højre for denne tekst:   For at abonnere på podcasten via Stitcher (Android), så klik på dette link. For at abonnere på podcasten via SoundCloud, så klik på dette link.   Giv os gerne feedback Vi vil rigtig gerne have feedback på vores podcast således, at vi dels kan blive bedre og dels behandle emner, som giver værdi for dig. Du er derfor meget velkommen til både at komme med feedback, stille spørgsmål til os eller komme med idéer til nye emner. Hvis du synes godt om podcasten og får værdi ud af den, så bliver vi rigtig glade, hvis du kan lokkes til at gives os et godt review på iTunes og måske også 5 stjerner på iTunes :-) Det hjælper os med at få udbredt vores budskaber til andre interesserede. God fornøjelse :-) Leon og Leif   Sådan finder du Leon på de sociale medier: LinkedIn: https://dk.linkedin.com/in/leonbirdi Facebook: https://www.facebook.com/leonbirdi Twitter: https://twitter.com/leonbirdi Google+: https://plus.google.com/+LeonBirdi/   Sådan finder du Leif og Social Selling Company på de sociale medier: Leif på LinkedIn: https://dk.linkedin.com/in/leifcarlsen LinkedIn Company Page: https://www.linkedin.com/company/social-selling-company Facebook Page: https://www.facebook.com/socialsellingcompany.dk Twitter: https://twitter.com/socialsellingco Google+: https://plus.google.com/+SocialsellingcompanyDk/ Instagram: https://instagram.com/socialsellingcompany Pinterest: https://www.pinterest.com/socialsellingco/     The post Sådan får du bedre kontrol over din pipeli...

    starstarstarstarstar
  • Historien om Sveriges märkligaste skiva

    · 00:38:29 · Tendens – kortdokumentärer

    När Leif Andersson klev in i en skivstudio för att spela in sitt livs enda singel anade han nog inte att resultatet senare skulle uppfattas som det mest udda som givits ut. Vem var Leif? Leif Anderssons förbryllande singel, som spelades in 1974, har kallats allt ifrån fruktansvärd till nyskapande och avantgardistisk. Ryktena om hur skivan skapades har varit många och Stefan Sundberg har sökt efter sanningen bakom denna unika utgivning.  Det finns något genuint och äkta i Leifs inspelning som gör att singeln känns som något annat än en ren ploj och jag hade inte fattat hur otroligt många beundrare Leif har. Mycket ny fakta har kommit upp till ytan om denna inspelning sedan jag började jobba med programmet vilket känns fantastiskt, säger Stefan Sundberg.Leif spelade inte in fler singlar och försvann sedan lika snabbt som han dykt upp. Men vem var han och hur hamnade han egentligen i en skivstudio?Genialisk eller olyssningsbar? En sak är dock säker; Leif Anderssons singel lämnar ingen oberörd.Ett program som bygger på P4 Dokumentären Historien om Sveriges märkligaste skiva och som är gjort av Stefan Sundberg.

    starstarstarstarstar
  • Hur man river ett kärnkraftverk

    · 00:19:18 · Vetandets värld

    Det tar längre tid att riva ett kärnkraftverk än det tar att bygga. Det radioaktiva skrotet måste tas om hand och 100 000-tals ton betong och metallskrot måste kontrolleras att det är garanterat fritt från strålning. I hela världen finns idag mer än 125 reaktorer som väntar på att rivas eller som har börjat monteras ned. I Sverige står Barsebäck på tur - en stålgrå koloss vid Salviken i södra Skåne. Programmet sändes första gången i februari 2013 Trots att det har gått åtta år sedan den sista reaktorn i det nedlagda kärnkraftverket Barsebäck precis norr om Malmö togs ur drift så har rivningen inte kommit igång. Det högradioaktiva bränslet är visserligen bortfraktat men själva den radioaktivt bestrålade anläggningen finns kvar. Men hur river man ett kärnkraftverk egentligen? Vad gör man med det radioaktiva skrotet och med de 350 000 ton som hela anläggningen väger? I Sverige har aldrig tidigare en stor kärnreaktor rivits, och knappt någon liten heller för den delen. Vetandets värld handlar om det mödosamma och tidskrävande arbetet med att riva Barsebäck - ett arbete som tar minst tjugo år och därmed långt mer än det tog att en gång bygga det. Tillsammans med besöksansvariga Fanny Viksten är jag på väg in till reaktor 1 i det nedlagda kärnkraftverket Barsebäck. Vi har på oss vita rockar, bygghjälmar och skoskydd. Det är kallt, tomt och nedsläckt i korridorerna och de mer än 1000 rummen som finns här. Det starkt radioaktiva kärnbränslet finns inte kvar här, det har fraktats bort och ska om 50 år eller så grävas ner djupt under kärnkraftverket Forsmark i Uppland, inkapslat i vattentät lera och koppar. Men det som är kvar här, det bestrålade kärnkraftverket, en jätteanläggning som väger 350 000 ton, vad ska hända med det? När man river ett kärnkraftverk så kan man inte bara ta en stålkula och dunka sönder byggnaderna. Utan allt måste plockas ner bit för bit. Ett arbete som beräknas ta minst 10 år. Det här har aldrig tidigare gjorts i Sverige. 18 000 ton, 700 containrar med radioaktivt avfall måste alltså tas om hand, berättar Leif Roth som är chef för rivningsplaneringen. Dessutom finns själva reaktortankarna, hjärtat i ett kärnkraftverk, och bland de mest bestrålade delarna i hela anläggningen. De väger 540 ton och är mer än 20 meter långa. Tanken är att de ska lyftas ut i ett enda stycke. Planen som Leif Roth arbetar på är alltså att packa det radioaktiva avfallet i containrar - och sen köra bort det. Det är en amerikansk metod som kallas för Rip and Ship. En snabb, effektiv metod som ger låga stråldoser till personalen och som dessutom är billig enligt Leif Roth som räknar med att man kommer att spara mellan 100-200 miljoner på att reaktortanken tas ut i ett stycke. I Barsebäck har man alltså låtit sig inspireras av en amerikansk rivningsmetod som ska vara snabb, enkel och billig. För att få veta mer om den här metoden åker vi till Stockholm och Solna, där Strålsäkerhetsmyndigheten ligger. Henrik Efraimsson är en av ungefär fem personer där som jobbar med den allt viktigare rivningsfrågan. Och han tror att vi står inför en stor utmaning när det handlar om att riva kärnkraftverken. I USA läggs de radioaktiva reaktortankarna i ett enkelt hål i sanden i bland annat Nevadaöknen, och täcks över med sand. Sen får dom ligga där. Och förklaringen till att man gör så i USA är förstås att öknen där tankarna ligger redan är radioaktivt kontaminerad av USAs atombombsprov. I USA har man alltså utvecklat en billig, enkel och snabb metod att riva kärnkraftverk - eftersom det är lätt att göra sig av med det radioaktiva skrotet i öknen. Och det är alltså enligt samma princip som Barsebäck och även de andra svenska kärnkraftverken ska rivas - rip and ship. Sverige är ensamt bland de stora kärnkraftsländerna i Västeuropa enligt Henrik Efraimsson om att använda den amerikanska metoden att ta stora radioaktiva delar från kärnkraftverk och slutförvara dom som dom är. Bara i Frankrike görs nånting liknande, men med mycket begränsade delar. Men i Sverige finns ju inga öknar som är radioaktivt kontaminerade, som i USA. Så var ska avfallet ta vägen här då? Efter att ha rest med båt runt Sveriges kust kommer det radioaktiva skrotet, inklusive de 20 meter långa och 540 ton tunga reaktortankarna att angöra hamnen vid kärnkraftverket Forsmark i norra Upplands skärgård. Här, femtio meter under kobbarna och skären ligger en grotta som heter SFR, slutförvar för kortlivat radioaktivt avfall. Grottan under Forsmark tillhör SKB, svensk kärnbränslehantering, som är det bolag som har till uppgift att bygga slutförvar både för det använda kärnbränslet, men även för rivningsavfall från kärnkraftverken. Men hur bra är egentligen lösningen att lägga det radioaktiva avfallet i en grotta, bara 50 meter under havet? Och varför har man valt att göra så? Vi söker svaret i Tyskland, det land i Europa med i särklass störst erfarenhet av att riva kärnkraftverk och dessutom det land som har de kanske hårdaste riktlinjerna för hur man ska hantera radioaktivt avfall. På Öko-institut, som ofta anlitas för konsultjobb av tyska strålsäkerhetsmyndigheter, finns ingenjören Gerhard Schmidt, med 24 års erfarenhet av rivnings- och avfallsfrågor inom kärnkraftbranschen. Gerhard Schmidt förklarar att kortlivat avfall, från bland annat rivning av kärnkraftverk, på 70 och 80-talen ansågs relativt ofarligt. Kunskapsnivån var lägre då, och därför blev det också enkla lösningar för de här soporna. Ett exempel på det är grottan i Forsmark, eller SFR alltså, som planerades på 70-talet och byggdes på 80-talet. - Grottan är visserligen inte i marknivå, men de femtio meter granit som skyddar avfallet från omgivningen, är för lite för att hindra läckage av radioaktiva ämnen, säger Gerhard Schmidt. -Idag vet vi mycket bättre att det inte finns något kortlivat avfall utan allt avfall innehåller långlivade partiklar, fortsätter han. SFR är alltså ett slutförvar. Det betyder att när det i framtiden har fyllts med radioaktivt avfall så kommer ingångarna att pluggas igen, och så lämnas det radioaktiva avfallet åt sitt öde. Länspumparna som idag ser till att grottan inte svämmar över av det vatten som hela tiden droppar in, kommer att stängas av och innehållet att dränkas i saltvatten från Östersjön, som får det radioaktiva skrotet att långsamt brytas ner. Gerhard Schmidt anser att SFR inte förtjänar att kallas för slutförvar, utan snarare är en anläggning för att under kontrollerade former spä ut radioaktiviteten i havet utanför Uppland. Visserligen kommer strålningen som läcker ut att vara låg, på grund av att den späds ut i stora mängder vatten. Men man stoppar alltså inte radioaktiviteten, utan späder bara ut den, säger han. - I Tyskland skulle ingen idag ens komma på idén att bygga ett så undermåligt slutförvar, säger Gerhard Schmidt. Ja så hur gör tyskarna då? Deras slutförvar för låg- och mellanaktivt avfall heter ”Schacht Konrad” - alltså gruvschaktet Konrad. Det är beläget på minst 800 meters djup och ett 400 meter tjockt lager med lera skyddar miljön från det radioaktiva avfallet. Det betyder att läckage från Konrad kommer att behöva 10 000-tals år att nå ut till miljön, till skillnad från SFR alltså, där radioaktivitet kommer att börja läcka ut mycket snart efter att länspumparna stängs av och grottan förslutits. - Krav på säkerhet ändras över tid - ju mer du vet desto högre säkerhetsstandard krävs. På 80-talet med den kunskap man hade då så var SFR en acceptabel lösning. Men idag är det inte det längre, säger Gerhard Schmidt. I Göteborg finns Miljöorganisationernas kärnavfallsgranskning, MKG. Johan Swahn är kanslichef där och kritisk till SFR. - Platsvalet helt enkelt att man lägger det på ett ställe där det läcker rakt ut i havet. Frågan var om det var en bra placering när man tog det beslutet på 80-talet, undrar Johan Swahn. I år kommer svensk kärnbränslehantering, SKB, att lämna in en ansökan om att få bygga ut SFR-grottan i Forsmark så att den blir tre gånger så stort som idag, en utbyggnad som planeras på 100 meters djup, för att undvika högre vattenflöden i berget. Och utbyggnaden behövs för att rivningsskrotet från Barsebäck å dom andra kärnkraftverken ska få plats. Det handlar om utrymme som motsvarar 17 000 personbilar. - Nu vill industrin bygga ett nytt avfallslager SFR 2 och placera det på samma ställe och där tycker jag att man ska tänka efter väldigt noga om det ska vara på det sättet eller om man ska lägga det någon annanstans, säger Johan Swahn igen: -Hur bedömer du risken att SKB inte får tillstånd i slutänden att bygga ut SFR under Forsmark? - Väldigt svårt att bedöma. Ett problem med ett sådant scenario att inte SFR 2 blir av snabbt, det är att rivningen av Barsebäck kan fördjupas, svarar Johan Swahn. I Tyskland är det alltså inte Rip and Ship som gäller, utan istället skär man ned sina uttjänta kärnkraftverk i småbitar. Ett exempel är i Greifswald på den tyska östersjökusten. Där pågår det största rivningsprojektet av ett kärnkraftverk i världen; nedmonteringen av sammanlagt fem reaktorer som en gång i tiden försåg östtysk industri och hushåll med el och fjärrvärme. Sedan 20 år tillbaka en gigantisk betongkoloss och arbetsplats för 100-tals rivningsarbetare. I Tyskland har man utvecklat teknik för att såga sönder reaktortankar och andra stora komponenter i småbitar. Stora fjärrstyrda bandsågar och specialmaskiner sågar sig långsamt igenom det ofta flera decimeter tjocka specialstålet i kärnkraftverket. Sen kan man tvätta bort radioaktiviteten från de flesta delarna och friklassa materialet så att det kan återanvändas. Gudrun Oldenburg från pressavdelningen förklarar att det mesta materialet tack vare den här metoden går att återanvända som vanligt skrot. Den här tvättningen av skrotet innebär inte att radioaktiviteten försvinner. Däremot så koncentreras den och volymerna med radioaktivt rivningsavfall blir mindre. Med den tyska metoden blir det bara en fjärdedel så mycket radioaktivt skrot som måste slutlagras, jämfört med Barsebäck. Målet i Tyskland är helt enkelt att ha så lite radioaktivt material som möjligt kvar i slutändan. En viktig anledning till att Tyskland gör så här är för att det inte går att köra ner stora delar som själva reaktorn i Konrad-gruvschaktet. Lösningen är alltså att skära ner det i småbitar och sen packa bitarna i transportbehållare. I Sverige har den här metoden fått kritik för att vara dyr och omständig och för att utsätta arbetarna för onödig strålning. Men att höga stråldoser skulle vara ett problem i samband med rivningen av kärnkraftverk i Tyskland tillbakavisas av de experter Vetenskapsradion talat med. De menar att säkerhetskraven är rigorösa och att tekniken att kapa sönder avfallet och behandla det har utvecklats och dessutom blivit billigare. Tyskland har också till skillnad från Sverige redan rivit flera kärnkraftverk och skaffat sig värdefulla erfarenheter. Det finns till och med en professor i hur man river kärnkraftverk, Sascha Gentes vid Karlsruhes tekniska institut, ett av Tysklands ledande tekniska universitet. – När man jämför med hur långt andra länder i Europa har kommit så är Tyskland ett föregångsland, säger Sascha Gentes. Han anser att Tyskland valt rätt väg som tar tag i problemen nu på en gång. - Även om det blir dyrare till en början i och med att man sågar sönder och behandlar reaktorbehållare så effektivt som det går, så blir det i slutändan både billigare och säkrare och man skjuter inte problemen framför sig utan löser de här och nu, hävdar Sascha Gentes. Slutlagerexperten Gerhard Schmidt på Öko-institut i Tyskland tror att det finns en risk för att rip and ship-lösningen med slutlagring i SFR i framtiden måste göras om. Även Strålsäkerhetsmyndigheten, som i slutändan är de som ger tillstånd för SFR-utbyggnaden, har sagt åt SKB att fundera på om man inte kan bygga ett slutförvar för rivningsskrot någon annanstans. Men, då kommer det här med rip and ship in igen. Om man istället bygger ett förvar i inlandet, till exempel i en gruva, som i Tyskland, så måste kärnkraftverket hackas upp i småbitar. Och det är avskräckande dyrt. - Vår anläggning är utmärkt. Den lever upp till de krav vi har. Vi tror på den. Vi är nöjda med den. Myndigheterna tycker också att det är en bra lösning och de har godkänt den. Så jag har ingen anledning ens att jämföra oss med Tyskland eller med något annat land, säger Laârouchi Engström direktör på SKB. - Du menar alltså att det inte kommer att läcka ut några radionukleider alls till biosfären? – Om 500 år naturligtvis räknar man med att någonting kan läcka ut, mendet som läcker ut ska vara på en nivå som helt enkelt inte leder till en ökning av aktiviteten kring anläggningen på ett avsevärt sätt. Det är de krav vi har att leva efter och det kommer vi att göra, svarar Saida Laârouchi Engström på SKB. Även chefen för rivningsplanering, Leif Roth, håller fast vid den valda metoden rip and ship. - För att den är säker och även billigast och snabbast, säger Leif Roth. - När räknar ni med att vara helt klara? - Vi är ju beroende av att SFR är färdigbyggt. Då skulle vi kunna vara klara ungefär år 2028-2029, svarar Leif Roth. Reportagen i serien Atomnotan görs av Marcus Hansson och ansvarig producent är Johan Bergendorff.

    starstarstarstarstar
  • Hur man river ett kärnkraftverk

    · 00:19:46 · Vetandets värld

    Det tar längre tid att riva ett kärnkraftverk än det tar att bygga. Det radioaktiva skrotet måste tas om hand och 100 000-tals ton betong och metallskrot måste kontrolleras att det är garanterat fritt från strålning. I hela världen finns idag mer än 125 reaktorer som väntar på att rivas eller som har börjat monteras ned. I Sverige står Barsebäck på tur - en stålgrå koloss vid Salviken i södra Skåne. Trots att det har gått åtta år sedan den sista reaktorn i det nedlagda kärnkraftverket Barsebäck precis norr om Malmö togs ur drift så har rivningen inte kommit igång. Det högradioaktiva bränslet är visserligen bortfraktat men själva den radioaktivt bestrålade anläggningen finns kvar. Men hur river man ett kärnkraftverk egentligen? Vad gör man med det radioaktiva skrotet och med de 350 000 ton som hela anläggningen väger? I Sverige har aldrig tidigare en stor kärnreaktor rivits, och knappt någon liten heller för den delen. Vetandets värld handlar om det mödosamma och tidskrävande arbetet med att riva Barsebäck - ett arbete som tar minst tjugo år och därmed långt mer än det tog att en gång bygga det. Tillsammans med besöksansvariga Fanny Viksten är jag på väg in till reaktor 1 i det nedlagda kärnkraftverket Barsebäck. Vi har på oss vita rockar, bygghjälmar och skoskydd. Det är kallt, tomt och nedsläckt i korridorerna och de mer än 1000 rummen som finns här. Det starkt radioaktiva kärnbränslet finns inte kvar här, det har fraktats bort och ska om 50 år eller så grävas ner djupt under kärnkraftverket Forsmark i Uppland, inkapslat i vattentät lera och koppar. Men det som är kvar här, det bestrålade kärnkraftverket, en jätteanläggning som väger 350 000 ton, vad ska hända med det? När man river ett kärnkraftverk så kan man inte bara ta en stålkula och dunka sönder byggnaderna. Utan allt måste plockas ner bit för bit. Ett arbete som beräknas ta minst 10 år. Det här har aldrig tidigare gjorts i Sverige. 18 000 ton, 700 containrar med radioaktivt avfall måste alltså tas om hand, berättar Leif Roth som är chef för rivningsplaneringen. Dessutom finns själva reaktortankarna, hjärtat i ett kärnkraftverk, och bland de mest bestrålade delarna i hela anläggningen. De väger 540 ton och är mer än 20 meter långa. Tanken är att de ska lyftas ut i ett enda stycke. Planen som Leif Roth arbetar på är alltså att packa det radioaktiva avfallet i containrar - och sen köra bort det. Det är en amerikansk metod som kallas för Rip and Ship. En snabb, effektiv metod som ger låga stråldoser till personalen och som dessutom är billig enligt Leif Roth som räknar med att man kommer att spara mellan 100-200 miljoner på att reaktortanken tas ut i ett stycke. I Barsebäck har man alltså låtit sig inspireras av en amerikansk rivningsmetod som ska vara snabb, enkel och billig. För att få veta mer om den här metoden åker vi till Stockholm och Solna, där Strålsäkerhetsmyndigheten ligger. Henrik Efraimsson är en av ungefär fem personer där som jobbar med den allt viktigare rivningsfrågan. Och han tror att vi står inför en stor utmaning när det handlar om att riva kärnkraftverken. I USA läggs de radioaktiva reaktortankarna i ett enkelt hål i sanden i bland annat Nevadaöknen, och täcks över med sand. Sen får dom ligga där. Och förklaringen till att man gör så i USA är förstås att öknen där tankarna ligger redan är radioaktivt kontaminerad av USAs atombombsprov. I USA har man alltså utvecklat en billig, enkel och snabb metod att riva kärnkraftverk - eftersom det är lätt att göra sig av med det radioaktiva skrotet i öknen. Och det är alltså enligt samma princip som Barsebäck och även de andra svenska kärnkraftverken ska rivas - rip and ship. Sverige är ensamt bland de stora kärnkraftsländerna i Västeuropa enligt Henrik Efraimsson om att använda den amerikanska metoden att ta stora radioaktiva delar från kärnkraftverk och slutförvara dom som dom är. Bara i Frankrike görs nånting liknande, men med mycket begränsade delar. Men i Sverige finns ju inga öknar som är radioaktivt kontaminerade, som i USA. Så var ska avfallet ta vägen här då? Efter att ha rest med båt runt Sveriges kust kommer det radioaktiva skrotet, inklusive de 20 meter långa och 540 ton tunga reaktortankarna att angöra hamnen vid kärnkraftverket Forsmark i norra Upplands skärgård. Här, femtio meter under kobbarna och skären ligger en grotta som heter SFR, slutförvar för kortlivat radioaktivt avfall. Grottan under Forsmark tillhör SKB, svensk kärnbränslehantering, som är det bolag som har till uppgift att bygga slutförvar både för det använda kärnbränslet, men även för rivningsavfall från kärnkraftverken. Men hur bra är egentligen lösningen att lägga det radioaktiva avfallet i en grotta, bara 50 meter under havet? Och varför har man valt att göra så? Vi söker svaret i Tyskland, det land i Europa med i särklass störst erfarenhet av att riva kärnkraftverk och dessutom det land som har de kanske hårdaste riktlinjerna för hur man ska hantera radioaktivt avfall. På Öko-institut, som ofta anlitas för konsultjobb av tyska strålsäkerhetsmyndigheter, finns ingenjören Gerhard Schmidt, med 24 års erfarenhet av rivnings- och avfallsfrågor inom kärnkraftbranschen. Gerhard Schmidt förklarar att kortlivat avfall, från bland annat rivning av kärnkraftverk, på 70 och 80-talen ansågs relativt ofarligt. Kunskapsnivån var lägre då, och därför blev det också enkla lösningar för de här soporna. Ett exempel på det är grottan i Forsmark, eller SFR alltså, som planerades på 70-talet och byggdes på 80-talet. - Grottan är visserligen inte i marknivå, men de femtio meter granit som skyddar avfallet från omgivningen, är för lite för att hindra läckage av radioaktiva ämnen, säger Gerhard Schmidt. -Idag vet vi mycket bättre att det inte finns något kortlivat avfall utan allt avfall innehåller långlivade partiklar, fortsätter han. SFR är alltså ett slutförvar. Det betyder att när det i framtiden har fyllts med radioaktivt avfall så kommer ingångarna att pluggas igen, och så lämnas det radioaktiva avfallet åt sitt öde. Länspumparna som idag ser till att grottan inte svämmar över av det vatten som hela tiden droppar in, kommer att stängas av och innehållet att dränkas i saltvatten från Östersjön, som får det radioaktiva skrotet att långsamt brytas ner. Gerhard Schmidt anser att SFR inte förtjänar att kallas för slutförvar, utan snarare är en anläggning för att under kontrollerade former spä ut radioaktiviteten i havet utanför Uppland. Visserligen kommer strålningen som läcker ut att vara låg, på grund av att den späds ut i stora mängder vatten. Men man stoppar alltså inte radioaktiviteten, utan späder bara ut den, säger han. - I Tyskland skulle ingen idag ens komma på idén att bygga ett så undermåligt slutförvar, säger Gerhard Schmidt. Ja så hur gör tyskarna då? Deras slutförvar för låg- och mellanaktivt avfall heter ”Schacht Konrad” - alltså gruvschaktet Konrad. Det är beläget på minst 800 meters djup och ett 400 meter tjockt lager med lera skyddar miljön från det radioaktiva avfallet. Det betyder att läckage från Konrad kommer att behöva 10 000-tals år att nå ut till miljön, till skillnad från SFR alltså, där radioaktivitet kommer att börja läcka ut mycket snart efter att länspumparna stängs av och grottan förslutits. - Krav på säkerhet ändras över tid - ju mer du vet desto högre säkerhetsstandard krävs. På 80-talet med den kunskap man hade då så var SFR en acceptabel lösning. Men idag är det inte det längre, säger Gerhard Schmidt. I Göteborg finns Miljöorganisationernas kärnavfallsgranskning, MKG. Johan Swahn är kanslichef där och kritisk till SFR. - Platsvalet helt enkelt att man lägger det på ett ställe där det läcker rakt ut i havet. Frågan var om det var en bra placering när man tog det beslutet på 80-talet, undrar Johan Swahn. I år kommer svensk kärnbränslehantering, SKB, att lämna in en ansökan om att få bygga ut SFR-grottan i Forsmark så att den blir tre gånger så stort som idag, en utbyggnad som planeras på 100 meters djup, för att undvika högre vattenflöden i berget. Och utbyggnaden behövs för att rivningsskrotet från Barsebäck å dom andra kärnkraftverken ska få plats. Det handlar om utrymme som motsvarar 17 000 personbilar. - Nu vill industrin bygga ett nytt avfallslager SFR 2 och placera det på samma ställe och där tycker jag att man ska tänka efter väldigt noga om det ska vara på det sättet eller om man ska lägga det någon annanstans, säger Johan Swahn igen: -Hur bedömer du risken att SKB inte får tillstånd i slutänden att bygga ut SFR under Forsmark? - Väldigt svårt att bedöma. Ett problem med ett sådant scenario att inte SFR 2 blir av snabbt, det är att rivningen av Barsebäck kan fördjupas, svarar Johan Swahn. I Tyskland är det alltså inte Rip and Ship som gäller, utan istället skär man ned sina uttjänta kärnkraftverk i småbitar. Ett exempel är i Greifswald på den tyska östersjökusten. Där pågår det största rivningsprojektet av ett kärnkraftverk i världen; nedmonteringen av sammanlagt fem reaktorer som en gång i tiden försåg östtysk industri och hushåll med el och fjärrvärme. Sedan 20 år tillbaka en gigantisk betongkoloss och arbetsplats för 100-tals rivningsarbetare. I Tyskland har man utvecklat teknik för att såga sönder reaktortankar och andra stora komponenter i småbitar. Stora fjärrstyrda bandsågar och specialmaskiner sågar sig långsamt igenom det ofta flera decimeter tjocka specialstålet i kärnkraftverket. Sen kan man tvätta bort radioaktiviteten från de flesta delarna och friklassa materialet så att det kan återanvändas. Gudrun Oldenburg från pressavdelningen förklarar att det mesta materialet tack vare den här metoden går att återanvända som vanligt skrot. Den här tvättningen av skrotet innebär inte att radioaktiviteten försvinner. Däremot så koncentreras den och volymerna med radioaktivt rivningsavfall blir mindre. Med den tyska metoden blir det bara en fjärdedel så mycket radioaktivt skrot som måste slutlagras, jämfört med Barsebäck. Målet i Tyskland är helt enkelt att ha så lite radioaktivt material som möjligt kvar i slutändan. En viktig anledning till att Tyskland gör så här är för att det inte går att köra ner stora delar som själva reaktorn i Konrad-gruvschaktet. Lösningen är alltså att skära ner det i småbitar och sen packa bitarna i transportbehållare. I Sverige har den här metoden fått kritik för att vara dyr och omständig och för att utsätta arbetarna för onödig strålning. Men att höga stråldoser skulle vara ett problem i samband med rivningen av kärnkraftverk i Tyskland tillbakavisas av de experter Vetenskapsradion talat med. De menar att säkerhetskraven är rigorösa och att tekniken att kapa sönder avfallet och behandla det har utvecklats och dessutom blivit billigare. Tyskland har också till skillnad från Sverige redan rivit flera kärnkraftverk och skaffat sig värdefulla erfarenheter. Det finns till och med en professor i hur man river kärnkraftverk, Sascha Gentes vid Karlsruhes tekniska institut, ett av Tysklands ledande tekniska universitet. – När man jämför med hur långt andra länder i Europa har kommit så är Tyskland ett föregångsland, säger Sascha Gentes. Han anser att Tyskland valt rätt väg som tar tag i problemen nu på en gång. - Även om det blir dyrare till en början i och med att man sågar sönder och behandlar reaktorbehållare så effektivt som det går, så blir det i slutändan både billigare och säkrare och man skjuter inte problemen framför sig utan löser de här och nu, hävdar Sascha Gentes. Slutlagerexperten Gerhard Schmidt på Öko-institut i Tyskland tror att det finns en risk för att rip and ship-lösningen med slutlagring i SFR i framtiden måste göras om. Även Strålsäkerhetsmyndigheten, som i slutändan är de som ger tillstånd för SFR-utbyggnaden, har sagt åt SKB att fundera på om man inte kan bygga ett slutförvar för rivningsskrot någon annanstans. Men, då kommer det här med rip and ship in igen. Om man istället bygger ett förvar i inlandet, till exempel i en gruva, som i Tyskland, så måste kärnkraftverket hackas upp i småbitar. Och det är avskräckande dyrt. - Vår anläggning är utmärkt. Den lever upp till de krav vi har. Vi tror på den. Vi är nöjda med den. Myndigheterna tycker också att det är en bra lösning och de har godkänt den. Så jag har ingen anledning ens att jämföra oss med Tyskland eller med något annat land, säger Laârouchi Engström direktör på SKB. - Du menar alltså att det inte kommer att läcka ut några radionukleider alls till biosfären? – Om 500 år naturligtvis räknar man med att någonting kan läcka ut, mendet som läcker ut ska vara på en nivå som helt enkelt inte leder till en ökning av aktiviteten kring anläggningen på ett avsevärt sätt. Det är de krav vi har att leva efter och det kommer vi att göra, svarar Saida Laârouchi Engström på SKB. Även chefen för rivningsplanering, Leif Roth, håller fast vid den valda metoden rip and ship. - För att den är säker och även billigast och snabbast, säger Leif Roth. - När räknar ni med att vara helt klara? - Vi är ju beroende av att SFR är färdigbyggt. Då skulle vi kunna vara klara ungefär år 2028-2029, svarar Leif Roth. Reportagen i serien Atomnotan görs av Marcus Hansson och ansvarig producent är Johan Bergendorff.

    starstarstarstarstar
  • Den oromantiska kreativiteten – Cecilia Persson och Jazzkatten

    · P2 Dokumentär

    Ett nytt verk av Cecilia Persson fick premiär på Jazzkatten 2015. I dokumentären följer vi kompositören under hennes process - som handlar mer om hantverket, än väntan på den kreativa snilleblixten.  - Musik ska vara spännande, överraskande och ge öronen en upplevelse som de inte är beredda på. Den får heller inte vara exkluderande. Med den synen på jazzen har pianisten och kompositören Cecilia Persson blivit en av de största stjärnorna på den svenska jazzscenen. 2014 blev hon för andra gången tilldelad priset som Årets kompositör på Sveriges Radios gala Jazzkatten – och med den äran kom även en begäran om att hon skulle skriva ännu ett beställningsverk som uruppförs på Jazzkattengalan 2015  Det är inte helt nytt för Cecilia Persson att skriva till Jazzkatten. Men det som gör årets verk speciellt är att hon har fått vissa krav på sig – verket ska innehålla nya element. För att uppfylla dessa krav valde hon att skriva för en mindre uppsättning musiker än vanligt, och även till tre stråkspelare – instrument som hon aldrig tidigare hade skrivit för. Cecilia Persson är uppväxt i Kristianstad, men bor numera i Stockholm där hon jobbar som sjuksköterska varvat med att hon spelar och komponerar. I den här dokumentären får vi följa henne under arbetets gång – en process som hon beskriver som ganska oromantisk, men som lägger grunden för det improvisatoriska frispelet som blir verkets kreativa kärna på scenen. Vi möter även saxofonisten Anna Högberg som träffat Cecilia Persson och spelat hennes musik för första gången i samband med verket. En P2 Dokumentär av Dawn Anthony

    starstarstarstarstar