manlig

  • Manlig Undergivenhet är det så Annorlunda? — RFMS033

    · Röster från Mörka Sidan

    Manlig undergivenhet är ett ämne som skapar debatter om könsroller för en del och referenser till Prodominor för andra. Könsroller och undergivna män som inte vågar synas samverkar i en salig röra till att skapa en bild av manlig undergivenhet som är både spretig och kontroversiell. Men vad handlar manlig undergivenhet om egentligen? The post Manlig Undergivenhet är det så Annorlunda? — RFMS033 appeared first on KinkyPod.

    starstarstarstarstar
  • Avsnitt 15 – manlig infertilitet med Dr Claes Gottlieb

    · ivfpodden

    I säsongens sista avsnitt av ivfpodden lägger vi till en viktig pusselbit: manlig faktor. I det här avsnittet reder vi ut många olika frågor som berör just manlig fertilitet och infertilitet. Har antalet spermier betydelse? Vad gör testosteronet? Inga spermier-vad gör man?   Som expert på området har vi Dr Claes Gottlieb som gäst. Claes […]The post Avsnitt 15 – manlig infertilitet med Dr Claes Gottlieb appeared first on ivfpodden.

    starstarstarstarstar
  • Bromance - manlig nära vänskap

    · 01:27:49 · Karlavagnen

    Vi har översvämmats av bilder på två goa vänner på senaste tiden, två män som är vänner och kollegor, förre presidenten Barack Obama och hans vicepresident Joe Biden. Manlig vänskap är kvällens ämne. Har du som man någon förtrogen vän? Statistiken visar att nästan var sjätte man (17,3% enligt statistiska centralbyrån, SCB) inte har någon nära vän. Kvinnor har fler nära vänner att ringa, umgås med och anförtro sig åt. Var tionde svensk kvinna har inte någon nära vän (10,8% enligt SCB). Mest ensamma är äldre män. När umgicks du som man senast med en nära kompis? Eller ringde och anförtrodde dig? Har du någon du kan ringa och bara snacka med, eller måste det till något annat - fotboll, jakt eller musik för att ni ska kunna umgås? Har du "bara" din fru som bästa vän eller är du kanske helt ensam? Du som kvinna - vad tänker du om hur män umgås med varandra - och inte umgås med varandra? Blir du avundsjuk när mannen drar iväg med killgänget på något kul och du också velat följa med på punkkonserten? Tycker du att din man har för få män som nära vänner? Du som inte har någon nära vän - hur känner du kring det? Vem pratar du med? I Karlavagnen ikväll pratar vi om manlig vänskap. Vi vill prata med dig som har en nära vän. Och dig som inte har någon. Och vi vill få både kvinnors och mäns syn på mäns vänskap. Ring till Håkan Montelius i kväll och prata om manlig vänskap. Slussen öppnar klockan 21 och programmet drar igång 21.40. Du kan mejla redan nu till karlavagnen@sverigesradio.se eller höra av dig till oss i sociala medier @p4karlavagnen.   Karlavagnen karlavagnen@sverigesradio.se

    starstarstarstarstar
  • De rättslösa unga: Del 2 - Manlig personal sliter kläderna av våldtäktsoffer

    · Ekot granskar

    Hur ser livet ut för tvångsvårdade unga i isoleringscellerna på ungdomshemmen? Sommaren 2010 sänder Ekot och Kaliber ett reportage om hur unga flickor, som bland annat ska vårdas för att de blivit våldtagna, tvingas bli avklädda av manlig personal, om hur självmordsbenägna lämnas ensamma i bara underkläderna och hur tolvåringar tvingas torka upp sina egna spyor. Det här är del två av två i en serie av Ekots Daniel Velasco Hur ser livet ut för tvångsvårdade unga i isoleringscellerna på ungdomshemmen? Sommaren 2010 sänder Ekot och Kaliber ett reportage om hur unga flickor, som bland annat ska vårdas för att de blivit våldtagna, tvingas bli avklädda av manlig personal, om hur självmordsbenägna lämnas ensamma i bara underkläderna och hur tolvåringar tvingas torka upp sina egna spyor. Det här är del två av två i en serie av Ekots Daniel Velasco

    starstarstarstarstar
  • Ett jävligt besvärligt fruntimmer!: Staffan Sonning i London

    · 00:03:03 · Utrikeskrönikan

    Utrikeskrönikan den 4 maj 2017. London. London torsdag, och nu börjar temperaturen höjas rejält inför förhandlingarna om Storbritanniens utträde ur EU. Alla medier är fyllda av nyheter, analyser och skandalrubriker och analyser, men också en del uppkok av gamla nyheter. Det är inte alldeles lätt att sålla i floden för en svensk utrikeskorrespondent. Gårdagens mest citerade utspel var premiärminister Theresa Mays löfte, att EU skulle upptäcka, att hon är en bloody difficult woman i förhandlingarna  ett jävligt besvärligt fruntimmer - är nog en bra översättning till svenska, om man tar hänsyn till den avsedda innebörden. Jättelika rubriker överallt. Den som inte redan vet det, får läsa noga, innan man inser, att det är ett slags skämt av May, en anspelning på hur en äldre manlig partikamrat beskrev henne i det han trodde var ett samtal med en kollega och inte förstod att en tevekamera och en mikrofon var på. Så här lät det: ILL Theresa är ett jävligt besvärligt fruntimmer, men både du och jag har jobbat med Margaret Thatcher, säger Ken Clarke till en gammal kollega, när han inte förstår att kamera och mikrofon registrerar allt. Ken Clarke har varit finansminister och haft en rad andra ministerposter i konservativa Tory-regeringar. De båda äldre herrarna förenas i muntra skratt. De satt och diskuterade möjliga kandidater efter att David Cameron avgått som följd av folkomröstningen om utträdet ur EU. Det är något oklart, vad Clarke menade, men flera kommentatorer påpekade, att oavsett vad han menade, så borde uttrycket tolkas som ett starkt beröm av May: En politiker som står upp för vad hon tycker, vet vad hon vill och har förmågan att genomföra sida idéer så hade det nog uttryckts om det var en beskrivning av en manlig politiker, misstänkte många. Det bildades omgående stödgrupper för May på sociala medier, en har förstås hashtagen #BloodyDifficultWoman. Där kunde man band annat läsa kvinnor undra var de kunde köpa t-tröjan. En hel del brittiska medier valde att bortse från bakgrunden, och tolka Mays löfte att vara bloody difficult i förhandlingarna som någon slags krigsförklaring mot EU-representanterna på den andra sidan det kommande förhandlingsbordet. Förpostfäktningarna inför förhandlingarna är i full gång från båda sidor. Tuffa utspel bullrar fram som på en bowlingbana. Båda sidor anklagar varandra för ohemula hotelser. Gamla förhandlingspositioner värms upp igen och presenteras och refereras som om de vore nya. Främst den brittiska tabloidpressen tävlar i nya geniala skandalrubriker. Det kräver sin korrespondent att sortera i för-förhandlingsfloden. Staffan Sonning för P1-morgon i London staffan.sonning@sverigesradio.se

    starstarstarstarstar
  • 12. En jude med förhud och en omskuren gentile

    · 01:28:59 · Februaripodden

    Podden som nästan inte finns handlar den här gången om livet utan förhud, manlig chiclit, Leonardo DiCaprios disciplinerade kåthet, avundsjuka och Patrik Klüft som manlig förebild. Stötta gärna Februaripodden på Patreon.com eller via Swish 0703335621. T-shirts, tygpåsar och muggar finns att köpa på shirtpod.se.

    starstarstarstarstar
  • Andra världskriget som äventyrsberättelse

    · 00:09:31 · OBS

    Andra världskriget och nazismen är en outsinlig källa till populärkulturell underhållning maskerad till vetenskap. Aase Berg ser närmare på det hon kallar för "hitlerier". Ett av de mest misslyckade raggningsförsöken jag har blivit utsatt för var när en dejt sa såhär: "Om jag hade levt i Nazityskland, då är jag säker på att jag hade tillhört motståndsrörelsen".Syftet var väl att visa oförvitlighet och moralisk tyngd, men hans försök tog i trävirket. Stolpe ut. När den oreflekterade självgodheten tar över, då är den verkliga godheten långt borta.Det är svårt att veta hur de psykologiska mekanismerna såg ut under kriget, hur man hade betett sig då. Och vad är egentligen motstånd? Det är en enklare fråga i backspegeln än i nutid. Det pågår ju infekterade gräl mellan alla som vill väl: ska vi snacka med de onda eller är det bättre att tiga ihjäl dem?Att vara antinazist kan vara farligt, eftersom det är vardagsmat med hot från grupperingar på högerkanten. Men det finns också en inre hotbild - den narcissistiska kreddvinsten i att stå på den moraliskt goda sidan. Tryck gilla på rätt inlägg och rätt upprop och du får poäng.Alla antinazister är förstås inte ute efter att låna tyngd, varken medvetet eller omedvetet.Men för att kunna kämpa ogrumlat för sin sak måste man ha pejl på grumlet. Därför är det viktigt att undersöka underströmmarna, både godhetens och ondskans.Hur ser då nazisternas grummel ut?Nynazismen är en förklaringsmodell för missnöjda. Men vad menar högerspökena egentligen, när de ställer sig i opposition mot den politiska korrektheten? Även om de inte själva har tänkt igenom detta begrepp särskilt tydligt, så borde vi som hamnar i PK-facket faktiskt göra det. Exakt vad är det rasister och nazister gör uppror mot?Jag vet inte svaret. Men jag ställer i alla fall frågan.Dessutom kanske förklaringen till de bruna ideologiernas ökande lockelse inte enbart finns hos uttalade nazister, utan också hos alldeles vanliga människor. Det har ju som alla vet hänt förr.Väldigt många har i alla fall nazismen som specialintresse. Tidskrifter som Populär Historia och Historiska ögonblick har en stor kundkrets, liksom halvdåliga dokumentärer om Andra världskriget. Här beskrivs nazismen skenvetenskapligt och samtidigt spänningsmättat, som om den vore en actionrulle från Hollywood.De här dokumentärerna, vi kan kalla genren för hitlerier, har dramatisk berättarröst och rafflande musik, som ur Star Wars. De är märkligt sammanhangslösa och snöar in på partikulära grejer: Nazi Megastructures, Hitlers hemliga vapen, Hitlers livvakt, Hitlers hundar och så vidare i all oändlighet.Artiklarna i tidskrifterna är suggestivt illustrerade och redogör för strategiska förflyttningar av stora bökiga pansarfordon, slagskepp, fulrobotar och ökenarméer, de utreder invasioner, blixtanfall, spionaffärer och cyanidkapselknaprande bunkerbrudar i minutiös detalj. Och varje år är det nån som har hittat Hitlers guldtåg - ett helt jävla tåg med 40 vagnar fullpackade med guldtackor - sedan länge försvunnet. Det är bara Indiana Jones med safarihatten som fattas.Vilka vanliga människor är det då som konsumerar dessa massproducerade äventyrsberättelser?Jo, män. Nästan bara män. Inte nazistiska män. Normala vettiga män. Banktjänstemän, hantverkare, bruksarbetare och fermenteringshipsters.Det senaste decenniet har det hänt nåt med de vettiga människornas perception. Den breda allmänheten har väl alltid svalt all underhållning hel, men också personer som förr brukade vinnlägga sig om kritiskt tänkande eller åtminstone såg populärkultur som kitsch, med ett slags dubbel blick, har nu börjat anamma den motståndslöst.Det är tidstypiskt att anything goes. Det är inte en naiv hållning, det är ett beslut.Hitlerierna är gjorda för just den här typen av motståndslös konsumtion. Det finns ingen psykologisk bakgrund, ingen analys, bara yta och fakta.Berättelserna erbjuder bland annat flykt från empati och skuldkänslor. Lite som när torskar brukar förklara sexköp med att det är så skönt att slippa hålla på och trassla med känslor.Det är en skenbar objektivitet som handlar om att dölja det fula, sunkiga och ruttet irrationella, och förstås också det sköra och ynkliga, för att visa fram en yta av manlig kontroll. Ett slags journalistiska hipsterskägg, en sista rest av manlighet.Den populärhistoriska naziporren är en fullt accepterad sysselsättning, där männen samsas i det gemensamma krigsintressets varma homosocialitet. Det är spooky med män som formerar sig i grupp.Å andra sidan är det rätt kusligt när kvinnor formerar sig i grupp också. Kvinnor konsumerar i och för sig inte Hitlerdokumentärer i samma omfattning, men de fullkomligt frossar i prinsessbröllop och barndop i kungahuset.Både hitlerporren och familjeslisket från kungahuset handlar om identifikation med vinnarens makt och glamour.Absurt nog är Hitler nämligen ingen förlorare i naziporren. Han står för det som i manlig vokabulär brukar kallas prestanda, mycket hästkrafter och muskler och vapenskrammel, förakt för svaghet.Detsamma gäller vurmen kring kungafamiljen: här tronar kvinnan i sin yttersta makt, som i slutändan gör henne till segrare bland andra kvinnor i manssamhället: hon har hängt in en högviltklassad karl i äktenskapet och lyckats bli på smällen för att tämja honom slutgiltigt. Hon har äntligen kontroll över den oroande manligheten. Ingen slump att det tar sig uttryck i barndop: i patriarkatet är barnet kvinnans vapenskrammel.Sen spelar det absolut ingen roll att vinnaren är en lögn. Som kvinna kan man i och för sig känna sig förbryllad över Hitlers dragningskraft på vanliga snubbar år 2016 - på de bevarade filmklippen står han ju mest och skriker plus att han hade kroniskt dålig hår-dag.En möjlig förklaring dyker upp när jag lyssnar på robotforskaren Danica Kragic Jensfelts sommarprogram. Hon berättar om begreppet Uncanny Valley - om en robot blir alltför lik en människa i rörelsemönstret kommer vi att se den som obehaglig eller skrämmande. Man kan också gå åt andra hållet och fråga sig hur olik en människa kan vara en människa innan fascinationen över det lätt avvikande slår över i obehag.I alla dokumentära klipp som finns bevarade av Hitler rör han sig lite för fort, för ryckigt, knackigt och lynnigt, beroende på den skraltiga filmtekniken, på gränsen mellan människa och robot. Är han en varelse från Uncanny Valley, som vi bara inte kan släppa med blicken för att vi inte förstår vad vi ser?Samma princip gäller för kungahuset. De är nästan människor men rör sig hämmat och hårdbevakat, kvinnorna har nåt slags konstiga rustningar i form av obekväma pumps och hårt designade kläder, ibland till och med hatt eller sånt där spetsrysch med fjädrar på huvet. Dessutom pratar de som robotar.De påminner litegrann om zombies, men inte losiga zombies, som de underklassbetonade vraken i vanliga zombiefilmer.Om Hitler och kungahuset är bilden av vad flockmänniskorna vill bli, om det är lyckade zombies de strävar efter att vara, då har jag inte särskilt mycket hopp om mänskligheten.Aase Berg, författare och kritiker 

    starstarstarstarstar
  • Smoking, pumps och

    · Bröllopspodden - podcasten för ditt bröllop

    Hög tid att prata manlig stil i Bröllopspodden! Och det gör vi med ingen mindre än Fredrik af Klercker. Fredrik har både givit ut en bok i ämnet manlig stil samt driver den egna podden och youtube-kanalen "Stiljournalen". Det snackas smoking, jacket och så klart hur man bär en frack. Vad ska man köpa? Vad är det bättre att hyra? Och

    starstarstarstarstar
  • #95 – Inför Oscarsgalan 2016 (utmana oss!)

    · GeekPodden

    Oscarsgalan 2016 är alldeles runt hörnet och givetvis har Geekpodden samlats för att diskutera filmvärldens största gala! Självklart blir det oförglömliga minnen, analyser och förutspåelser!Dessutom har DU (ja du som lyssnar!!) chansen att utmana oss i Geekpodden! Vi har tippat vinnarna i ett antal kategorier vilket du också kan göra! Gå in på vår Facebooksida och skriv ned vinnarna i kategorierna Manlig & Kvinnlig-biroll, originalmanus, sång, animerad film, visual effects, manlig & kvinnlig huvudroll, regi samt bästa film!Den som har flest rätt får bära, inte bara äran, utan även titeln ”Årets Oscarsmästare”. En titel som Geekpoddens Magnus Sörensen har innehavt två år i rad! Dags för en ny mästare?Se till att skicka in dina svar INNAN galan börjar, för att vara med i tävlan JGivetvis blir det lite nyheter och annat smått och gott från popkulturens värld också.Medverkar i detta avsnitt gör Fredrik Fornänger och de två inbjudna filmnördarna Florian O´Hara och Sara Hast! MedverkandeFredrik FornängerFlorian O'haraSara Hast

    starstarstarstarstar
  • Våldtäkterna på psyket

    · 00:29:20 · Kaliber

    Unga kvinnor som tvångsvårdas utsätts för sexuella övergrepp av andra patienter. Kaliber idag om tafsande medpatienter, misstänkta våldtäkter som inte polisanmäls och om tjejerna som inte skyddas. Där har vi den.Vad är det för något? Det är skötarbroschen.Tommie Olsson är i 50-årsåldern och jobbar numera som väktare. Han visar stolt upp sin blåa och vita brosch som han fick när han jobbade som skötare inom vuxenpsykiatrin i Malmö. Det är alltså jag har dubbelkompetens som både undersköterska och mentalskötare. Det jag har sett är att allra helst yngre kvinnor som har varit intagna på Piva har blivit utnyttjade av manliga patienter. Det var ofta att man tog väldigt lätt på det och viftade gärna undan det som en bagatell.Det är ett tungt ansvar vi lägger på dem som arbetar inom psykiatrin.Särskilt kanske på de slutna avdelningarna.Många av de tjejer som vårdas här lider av självskadebeteende. Inte sällan är de självmordsbenägna. Därför är många av dem inlagda med tvång.De är på ett sätt omyndighetsförklarade och fråntagna sina rättigheter. Om de skulle bli utsatta för övergrepp så kan de inte ta sig härifrån.Det här är en utsatt grupp som är i starkt behov av skydd. Men lyckas man verkligen ge skydd de här tjejerna? Och hur hanterar vården det när man inte lyckas?Är det så att man till och med försöker dölja när det har gått fel?Jag är och träffar en mamma utanför BUP-kliniken i Stockholm. Hon är här för att hämta ut sin dotters journal.Varför är det så viktigt för dig att få ut den här journalen? Jag har belägg för att det finns saker som inte är korrekta.Amanda - som egentligen heter något annat -  är en av dem som blivit utsatta för sexuella kränkningar av andra patienter, det menar hennes mamma.   Vi har berättat om Amanda tidigare i Kaliber. Att efter att hon vårdades på BUP i Stockholm tog livet av sig. Det var i somras. Hon var då 16 år.I programmet beskrev verksamhetschefen själv sin klinik för en skadad organisation med en otrygghet i personalgruppen.För Amanda innebar vården ideliga bältningar och långa tider i isolering. I Kaliber vittnade personal om att isoleringen och bältningarna flera gånger hade skett på sätt som inte är tillåtna.I journalen vill Amandas mamma hitta svar om brister i vården. Hon vill också veta mer om de sexuella trakasserier och kränkningar som Amanda har berättat om har skett under vårdtiden.   Men det står där i journalen? Det kan jag inte svara på. Men jag tror att det finns ledtrådar i alla fall.Efter vårt reportage om Amanda - i november - får vi ett samtal.   Hej, det här är . Jag ringer dig för jag vill berätta att det i fredags skedde en incident här på kliniken...Det är en av en av våra källor inifrån kliniken som ringer. Han vill berätta att två tjejer har blivit utsatta för sexuella övergrepp, inne på kliniken. Den senaste händelsen ska ha skett nu i början av december.   Tjejen befann sig i teve-rummet och så kommer en patient dit. Under fem-sex minuter som är obevakade så händer det hela.Det skedde på en fredag - nu under vintern - i mörkaste december. En 15-årig tjej ligger på en blå soffa och kollar på Idol.Den här kvällen jobbar en sjuksköterska och två skötare på avdelningen. De är alla tre vikarier eller inhyrda via bemanningsföretag. De gör inhopp och då och då, och vet knappt namnen på de intagna patienterna eller ens på varandra. Det framgår av de polisförhör som senare görs.Efter att Idol är slut lämnar personalen patienterna i teverummet obevakade. Och det är då den 15-åriga tjejen blir våldtagen av en flera år äldre patient, enligt åtalet. Och när hon skriker då kommer personalen. Och då sitter hon på soffan med byxorna nere. Och pojken står precis mitt emot henne. Hon säger att han har förgripit sig på henne.Sten Jacobsson är chefsläkare och ansvarar över patientsäkerheten inom Stockholms Läns sjukhusområde. Ja, det här ska inte inträffa. Spontant skulle jag säga här har ju övervakningen brustit, säger han.   I klinikens egen avvikelserapport kan man läsa om händelsen. I rapporten skriver personalen att den misstänkte patienten aldrig borde ha tagits in på avdelningen, eftersom han varit inblandad i en liknande händelse - som skett tidigare - på klinikens akutavdelning. Det är samma pojke. Han hade försökt förgripa sig på en annan patient på akuten två veckor innan på en toalett, säger en skötare som vill vara anonym.När den här typen av händelser sker - som den på toaletten - har personalen en skyldighet att skriva en avvikelserapport. Men enligt vår källa finns det ingen rapport skriven. Men skötaren berättar att tjejen är 16 år och hade extravak, vilket innebär att hon inte får lämnas ensam. Han följde efter henne och vid ett oövervakat ögonblick, och låser in sig med henne på toaletten. Man missade att hon hade en övervakningsgrad 3. Det måste jag säga är vårt fel. Där har vi gjort fel, faktiskt, säger en anonym skötare.Vi tar kontakt med en annan källa - också en skötare på kliniken - som bekräftar uppgifterna.Ja, hon var på toaletten, han gick in där. Och det där är ju lite märkligt. För när man har ett vak ska det stå en personal utanför toaletten och dörren ska stå på glänt. Då har man inte haft full koll. Det är illa. Och här måste man ju tänka, hur ska man skydda de här tjejerna?  Vad som skedde på toaletten är oklart. Vi vet inte vad som egentligen hände.Men i fallet med den 15-åriga flickan i teve-rummet pågår det en rättegång. Polisen har hittat DNA från den misstänkta i flickans underliv. Pojken har vid ett av förhören också erkänt våldtäkten. Vi gör så gott vi kan, sen finns det lägen där om det är mycket, det är stökigt, det blir en rörig situation Nä, vi har inte full koll. Det har jag varit med om, vi har inte full koll, säger en anonym skötare.För Amanda - som vi har gjort reportage om tidigare - var det efter att hon flyttades från BUP till vuxenpsyk som hon började berätta om att hon blivit utsatt för sexuella kränkningar.Det var hösten 2014. Hon var då 15 år. Men barn under 18 år som är inlagda med tvång ska inte vårdas bland vuxna. Det har Sverige skrivit under i barnkonventionen där det tydligt står att frihetsberövade barn ska hållas åtskilda från vuxna.Per-Olof Björck är verksamhetschef på BUP i Stockholm och har det yttersta ansvaret över vården på BUP. Det är inte många man skickar dit. Men det har hänt.Hur lämpligt är det att skicka barn och unga till Piva? Det kan jag säga är helt olämpligt. Det är förkastligt.Men ändå gör man det? När man har gjort det tror jag situationen har varit helt omöjlig att hantera.Amanda blir kvar på vuxenavdelningen i fyra och en halv månad. Hennes mamma berättar att de andra patienterna var mellan 25 och 40 år, de flesta var män. Amandas mamma var ofta och hälsade på på avdelningen för att stötta sin dotter. Hon berättar att personalen sagt till Amanda att hon inte fick ha kjol på sig. För det kunde vara triggande gentemot, bara det att man inte får klä sig som man vill för det var inte så att hon hade väldigt korta kjolar, men hon fick inte ha kjol. För det kunde triggaTrigga vadå? Trigga dom andra männen som var där på avdelningen till att bli ett objekt som var okej att antasta.Att läkare tar beslut om patienters kläder är inget konstigt, enligt den ansvariga chefsläkaren Sten Jacobsson. Bedömer den ansvarige läkaren att det här är olämpligt på grund kjolens utseende, så är det en del i bedömningen av hur vården bäst ska bedrivas.Men trots att Amanda inte använde kjol, blev hon snabbt sexuellt trakasserad, enligt hennes mamma.   Hon kunde också uttrycka det, både till mig och hon försökte det till personalen också. Jag känner mig inte trygg här. Männen sätter sig bredvid, det var mestadels män, de satte sig bredvid henne i de rummen som var gemensamma, och tog på henne och försökte kyssa henne. De tafsade på henne, och hon sa till personalen hjälp mig!.Vad gjorde personalen då?   Ja, då får du flytta på dig.Det var vad de sa till henne? Det var vad en del sa till henne ja.Att Amanda inte kände sig trygg på vuxenavdelningen framgår också av en anmälan som hon gjorde från avdelningen till Inspektionen för vård och omsorg, IVO. I anmälan uppgav hon bland annat att hon kände sig rädd inne på avdelningen. Hon kunde ju ringa och prata med mig på nätterna och gråta. På kvällarna och nätterna ringde hon ofta och grät. Hon var ju förtvivlad, säger Amandas mamma.Den ansvarige chefsläkaren Sten Jacobsson säger att personalen på Piva är väl medveten om den här problematiken och att det finns klara rutiner, och är det fråga om brott ska det anmälas till polisen. Han reagerar över vad personalen ska ha sagt till Amanda - att hon skulle flytta på sig - när hon kände att hon blev utsatt för sexuella kränkningar.   Att formulera det på det viset, det tycker jag är olämpligt, säger Sten Jacobsson.Varför då? Patienten vistas ju där för vård och då handlar det ju om att vi i samråd med patienten planerar den vården. Och vården görs ju tillsammans med patienten, det är ju inte enbart patientens sak att flytta på sig.De här fallen på vuxenavdelningen och på BUP i Stockholm är bara några exempel på när tjejer berättat om övergrepp och kränkningar inom psykiatrin.Men hur ser det ut generellt i Sverige?IVO som tar emot anmälningar av patienter registrerar inte ärendena efter kategorier som t ex sexuella trakasserier eller övergrepp, så det är svårt att ge en heltäckande bild av hur ofta det sker. Men vi hittar snabbt flera rättsfall.Det senaste är från Sundsvall, där en manlig patient i våras dömdes för flera våldtäkter som han begått inne på en av de psykiatriska avdelningarna.  I tre dagar i rad tog sig mannen in i en kvinnlig patients rum och våldtog henne. Först vid den tredje våldtäkten upptäcktes han av en skötare.  I Malmö har flera fall av våldtäkter varit aktuella de senaste åren, en på BUP 2014, och två på en och samma avdelning - 2011 och 2013 - på den psykiatriska intensivvårdsavdelningen Piva. Ett av dom fallen ledde till fällande dom.Det var strax efter klockan 10 den 6 september 2013. En 20-årig tjej hade varnats av personalen för en av de manliga patienterna. Men just den här förmiddagen ligger avdelningen öde.Personalstyrkan är på ett rapporteringsmöte och avdelningen är helt tom på personal.Den manliga patienten, som är några år äldre, tvingar in den 20-åriga tjejen på sitt rum. Där våldtar han henne.Flera gånger skriker hon på hjälp, men eftersom det inte finns någon personal på avdelningen så är det ingen som hör henne.I Malmö har bristerna inom psykiatrin varit i fokus på grund av de många självmorden som skett. Sen 2013 har fler än 40 patienter tagit livet av sig. Självmorden har skett inne på avdelningarna, i anslutning till utskrivning eller under permission.I somras rapporterade Sydsvenskan om en hemlig internrapport som avslöjade en skrämmande arbetsmiljö inne på den psykiatriska kliniken. Det handlade om mobbning och trakasserier personal emellan. Företaget bakom rapporten varnade för anarki och pekade på en betydande risk för patientsäkerheten. Vi hade manliga patienter som lurade in kvinnliga patienter på sina rum och visade könet för dom och såna här grejer. De blottade sig, det var mycket tafsande och kladdande rent allmänt, säger en anonym skötare.Vi får kontakt med flera före detta anställda på vuxenavdelningen Piva, där våldtäkten skedde 2013. Det är tre skötare som oberoende av varandra vill berätta. Eftersom de vill vara anonyma har vi bytt deras röster. Du kan ju ha manliga patienter som vill sitta väldigt nära, som lägger händerna på låren och klappar dem på rumpan eller tar dem på brösten.Skötarna berättar alla tre om att det hände att yngre tjejer blev trakasserade och utsatta för sexuella övergrepp av de manliga patienterna.En av skötarna som vill vara med med sitt riktiga namn - Tommie Olsson - slutade på kliniken efter en konflikt med arbetsgivaren. Enligt honom var det flera i personalen som inte tog övergreppen på allvar. Och det är där det brister många gånger, viss personal bryr sig inte om det utan tycker att det är deras sak.Men du reagerade på det här, men hur var det i resten av personalgruppen, hur såg man på det här? Ja, vissa hade samma inställning som jag att det var fel, men många sket ju också i det. Så man har en väldigt skev inställning till i en del av personalgruppen på grund av att man accepterar mer bara för att de är intagna med tvång, säger Tommie Olsson. Alla i personalen visste att det förekom, men det var ingen som lyfte på ögonbrynen. Men när det är så och du har en patient som har den typen av problematik och du låter det ske så gör du patienten sjukare. Det går inte försvara det, säger en anonym skötare.Men varför gjorde inte du mer för att stoppa de här?   Man är så inne i det. Man är så inne i jargongen på något sätt. Det blir en sjuk del utav vardagen.Vi kontaktar Region Skånes pressansvarige för psykiatrifrågor Klas Andersson. Vi vill göra en intervju med någon med ansvar för avdelningen. Vi vill ha svar på hur man arbetar för att förhindra sexuella övergrepp. Han ska återkomma med besked.Skötarna i Malmö berättar om flera händelser där kvinnliga patienter utsatts för trakasserier och övergrepp. De säger att det tystades ner.Den före detta skötaren Tommie Olsson berättar att han under ett pass upptäcker att två patienter har sex i ett av rummen. Den kvinnliga patienten säger direkt efteråt att hon blivit tvingad. Tommie Olsson tyckte därför att det skulle anmälas. Detta rapporterades till ansvarig sjuksköterska. Men det rycktes bara på axlarna och ja, vad ska vi göra åt det? Och sen så tystades det ner.Hur påverkades den här tjejen av det här? De närmaste dagarna var hon dämpad och deppig. Jag försökte prata med henne, men hon ville inte prata. Hon var allmänt uppgiven.Tommie Olsson beskriver hur han försökte övertala andra på avdelningen att de skulle göra en polisanmälan. Men den misstänkta våldtäkten anmäldes aldrig, enligt Tommie Olsson.   Jag tog också upp det här med vår avdelningschef och hon sa bara då att det är upp till patienten att anmäla det.Så det blev inte någon avvikelse? Nej, inte ens en avvikelse.Jag har begärt ut uppgifter om händelser såsom sexuella trakasserier och våldtäkter som har registrerats inom vuxenpsykiatrin i Malmö av Region Skåne.I svaret uppger man att det inte finns några rapporter eller avvikelser gällande sexuella trakasserier. Inte en enda.När det gäller våldtäkter redovisar man de två rättsfall som har har varit kända sedan tidigare. Den misstänkta våldtäkten Tommie Olsson berättar om finns inte med.Vi ber återigen Region Skåne att svara på våra frågor. Varför anmäldes inte den misstänkta våldtäkten - som Tommie Olsson berättar om - till polisen?Klas Andersson är pressansvarig för psykiatrifrågor på Region Skåne.Hej.Hej, jag har försökt här ett tag och få till en intervju med en ansvarig på Piva. Mmmm. Ja, just det. Nej, jag har inget namn till dig, det kan jag svara på en gång.Ingen ansvarig på Piva eller högre upp i organisationen vill svara på våra frågor, men Klas Andersson säger att han ska fortsätta försöka.För att kunna förbättra vården och se till att misstag inte sker igen finns systemet med avvikelser. En avvikelse ska skrivas när något har brustit i verksamheten, på så sätt kan man utreda händelsen och sedan förbättra arbetssätt eller rutiner. Men skötarna berättar att avvikelser inte uppskattades av enhetschefen. För många avvikelser skulle göra att avdelningen skulle få dåligt rykte. Du ska ju alltid skriva en avvikelserapport, så skrevs det ju alltså sällan eller aldrig någon avvikelserapporter på Piva.Men varför gjordes inte det då? Det är den här tysta jargongen. Hjälper jag dig så hjälper du mig. Många ser det som ett svek.Även på BUP i Stockholm vittnar anställda vi har kontakt med om en tysthetskultur. De säger att det inte alltid uppskattas när man skriver avvikelser. Särskilt när det gäller händelser som kan skada kliniken.I fallet med den 16-åriga tjejen som blev inlåst av en manlig medpatient på en toalett, begicks det flera fel av personalen. Det säger de anställda som vi har kontakt med.Eftersom patienten hade extravak borde det inte kunna ske att en annan patient lyckas låsa in sig med henne på toaletten.   Chefsläkaren Sten Jacobsson har inte hört om händelsen förrän nu. Det är en allvarlig avvikelse. Självklart ska det finnas en avvikelse på den händelsen.  Varför är det allvarligt om man inte har skrivit en avvikelse? Ja, ur patientsynvinkel så ska man vara skyddad när man vårdas i sjukvården. Det ingår i hälso- och sjukvårdslagen. Vi ska ge patienterna trygghet och klarar vi inte av att ge patienterna trygghet, då måste vi överväga om det här ska anmälas enligt Lex Maria.Vi ber om att få ta del av de avvikelser som har skrivits under den här tidsperioden. Vi vill se om man valt att inte skriva en avvikelse på händelsen, om man har försökt dölja misstagen. Handlingarna är offentliga och brukar lämnas ut av sjukhusen efter att de strukit över känsliga uppgifter. Men kliniken vill inte lämna ut avvikelserna och hänvisar till sekretessen. Vi ber då istället vår källa att kontrollera om avvikelsen finns. Vi vet ju att händelsen har inträffat, eftersom den beskrivits skriftligt av personalen tidigare. Efter några dagar får vi besked. De skrevs aldrig någon avvikelse.Hej, jag skulle få titta på en förundersökning. Är det något som är beställt?  Här på tingsrätten ligger den sekretessbelagda förundersökningen som gjordes i våldtäktsfallet 2013 - då en 20-årig tjej blev våldtagen av en äldre patient, medan hela personalstyrkan var på ett möte. Sjukhusets hantering av det här fallet är fullt av brister. Inte bara det att personalen lämnat hela avdelningen tom när de visste att den manliga patienten kunde vara farlig, utan också det som händer efteråt. I förundersökningen framgår det att det är en sommarvikarie som tills slut upptäcker den pågående våldtäkten i ett av rummen. Den kvinnliga patienten flyttas efteråt till en annan avdelning. Och till en början vill hon inte anmäla det som hänt till polisen, eftersom hon är rädd att den manliga patienten ska hämnas. Men i polisförhören framgår det att det sker diskussioner på avdelningen om man ska göra en anmälan ändå. Men det dröjer fem hela dagar innan man anmäler våldtäkten till polisen.Under de här dagarna hinner personal tvätta de båda patienternas kläder. De städar också rummet, där våldtäkten skedde, flera gånger. För polisen innebar det här att man inte kunde genomföra en teknisk undersökning.Varför anmäler man inte våldtäkten till polisen på en gång?Vi frågar Region Skåne. Den pressansvarige för psykiatrifrågor, Klas Andersson, säger att det inte var sjukhuset som anmälde våldtäkten till polisen, eftersom de inte får anmäla den här typen av brott.Klas Andersson, pressansvarig: Vi får inte polisanmäla själva som organisation, så kan inte vi polisanmäla en brottslig handling utförd av en individ mot en annan.Uppgiften har fått av en av de före detta chefsläkarna. Men vi tittar efter i förundersökningen. Bland alla handlingar finns också den polisanmälan som till slut gjordes.I den står det tydligt att det är sjukhuset som står som anmälare till våldtäkten. Vi kontrollerar också vad som gäller, och visst får man på sjukhuset anmäla om det sker en våldtäkt.Vi ringer upp Klas Andersson igen. Jag tar tillbaka allt jag har sagt till dig. Det var fel av mig, säger han.På Region Skåne tar man tillbaka det man tidigare sagt. Vi får också besked via mejl att man visst får anmäla våldtäkter. Men anledningen varför polisanmälan dröjer - vilket kan ha riskerat polisens utredning - vill man inte svara på. Jag kan inte svara på några av dina frågor, säger Klas AnderssonJag kontaktar den dåvarande enhetschefen. Enligt henne är anledningen istället en annan.Hon säger att polisanmälan dröjde på grund av att sommarvikarien som upptäckte våldtäkten inte berättade om vad hon sett. Enligt chefen visste ingen på avdelningen vad som hade hänt.  Men förundersökningen visar något annat. Här bland vittnesmål och journalanteckningar står det tydligt att vikarien beskrev händelsen samma dag i en omvårdnadsanteckning. Hon berättade också om våldtäkten för andra i personalen. I polisförhören framgår det att läkare, vårdare och andra ansvariga på avdelningen, redan samma dag, visste vad som hade hänt.Vi har nu fått tre olika besked av Region Skåne om varför man dröjde i fem dagar med att polisanmäla våldtäkten. När vi granskar svaren ser vi att de inte stämmer. Men i handlingarna på tingsrätten hittar vi ytterligare en förklaring.Här går det att läsa att personal på avdelningen vittnar om att man ville tysta ned händelsen, eftersom den inte var bra för avdelningen.Vi får aldrig någon intervju med ansvariga för psykiatrin i Malmö. De vill inte ställa upp innan programmet ska sändas.Istället får vi skicka våra frågor via mail. Vi ställer 20 frågor om kritiken som framkommer i vårt program.Dagen efter får vi svar. Det är klinikens verksamhetschef Hans Brauer som skriver:Det är ett ytterst tragiskt fall som ni tar upp och jag är den förste att beklaga att något sådant har kunnat hända i vår verksamhet. Som patient ska du kunna känna dig säker och trygg under din vårdtid hos oss. I detta fall har vi uppenbarligen inte lyckats med vårt uppdrag.Han skriver också att sedan han började på kliniken 2015 har han inte fått in några avvikelser gällande trakasserier. Han skriver också att alla anställda har en anmälningsskyldighet att skriva avvikelser. I januari har personalen också påbörjat en utbildning i bland annat etik och bemötande-frågor.I det här reportaget har vi försökt få svar på om kvinnliga patienter inom den slutna psykiatriska vården får tillräckligt skydd när de blir utsatta för sexuella trakasserier och övergrepp. Det finns många psykiatriska inrättningar i Sverige och vi vet inte hur det ser ut på dem alla. Men i flera händelser - från t ex Malmö och Stockholm - har vi kunnat visa att skyddet har brustit.Vi är tillbaka vid receptionen på BUP i Stockholm. Hej, ska hämta en journal ...det var ett annat ärende. Men här kommer ditt. Så varsågod.En mamma vars dotter har tagit livet av sig hämtar ut det som finns kvar. Två bruna kuvert. Två tjocka luntor med papper. Det är journalerna över vården som har getts. Innan vi träffas har Amandas mamma sagt att hon inte vill läsa journalerna. Hon är inte redo än. Men när hon har blivit det tänker hon använda allt material för att driva Amandas fall vidare. Så småningom när jag är stark vill jag ha papprena för jag tänker det kan ju inte stanna vid det här, utan jag måste gå vidare.Det är flera saker hon vill ha svar på. Inte bara om kränkningarna, utan också om de många bältningarna och den långa isoleringen som vi har berättat om i våra tidigare program. Idag kan jag tänka så här, ja, med facit i hand, hade inte de här besluten fattats så hade kanske min dotter levt.Reporter: Mikael FunkeProducent: Andreas LindahlKontakt: kaliber@sverigesradio.se

    starstarstarstarstar
  • Avsnitt 23 ­- Dr Claes Gottleib och allt om spermiedonation

    · ivfpodden

    Ungefär 10% av alla som försöker få barn har svårigheter att lyckas. I runda tal säger man att ungefär en tredjedel av dessa orsakas av manlig faktor, alltså att man vid en fertilitetsutredning upptäcker en avsaknad av spermier eller att de spermier som finns är avvikande i form, antal eller rörelsemönster. Många par där man hittat en manlig faktor får hjälp genom fertilitetsbehandlingar och vissa behöver donerade spermier för att lyckas. I det här avsnittet har vi Dr Claes Gottlieb i studion som hjälper oss att reda ut frågor om just spermiedonation. Claes är gynekolog och fertilitetsspecialist på ivfgruppen vid Sophiahemmet där Carolina och Claes även är kolleger. Claes har många års erfarenhet av att arbeta med spermiedonation och har flera vetenskapliga studier med sig i bagaget som han delar med sig av i det här avsnittet . Ett stor tack till dig, Claes, som kommer och delar med dig av dina kunskaper på ettfantastiskt bra sätt!

    starstarstarstarstar
  • 6. Manlig fåfänga med Bingo Rimér

    · Ytligheter

    Bingo Rimér berättar om vilken kroppsdel han är mest nöjd med hos sig själv, var han tycker gränsen går för manlig fåfänga och vad han skulle säga om hans dotter ville plastikoperera sig.

    starstarstarstarstar
  • Spermier, djuretik och näthat

    · 00:40:18 · Nordegren & Epstein i P1

    Hormonstörande ämnen, kemikalier har många dåliga effekter på människan, bland annat så producerar män färre spermier. Vi reder ut spermietillståndet tillsammans med Alexander Giwertsman professor i andrologi vid Universitetssjukhuset Skåne. Larmen om snabbväxande kycklingar och trångbodda grisar avlöser varandra när det gäller hur maten produceras. Men vad kan vi äta utan att känna dåligt samvete? Hur ser våra moraliska rättigheter och skyldigheter ut i förhållande till djurens? Per Jensen professor i Etologi Linköpings universitet och Helena Röcklingsberg, universitetslektor i djuretik på SLU medverkar. Angela Larsson provade att skriva inlägg på nätet under två olika namn, ett med manlig signatur och ett med en kvinnlig. Kommentarerna hon fick var helt olika och hatet mot henne som kvinna var betydligt mer intensivt än när hon skrev under med en manlig underskrift.

    starstarstarstarstar
  • Skepsis mot att skelett tillhör okänd människoart

    · Vetenskapsradions Veckomagasin

    Kinesiska benrester kan vara ny art av människa, det har vi rapporterat i veckan. Det handlar om skelettfynd som är 11000 år gamla och enligt de kinesiska forskarna har skelettresterna en märklig blandning av både ålderdomliga och moderna anatomiska drag. De menar att det tyder på att det rör sig om en hittills okänd art av människa.Men paleontolog Lars Werdelin, på Naturhistoriska riksmuseet, är skeptisk till den här slutsatsen. Han tror att det handlar om en variant av den moderna människan Homo sapiens. Reporter Mimmi Billing.#ljud=3829836# Amerikanska forskare hävdar att omskärelse kan minska risken för prostatacancer. Deras forskning publicerades i ansedda tidskriften Cancer. Tanken är att om man har förhuden kvar är utrymmet där under ett utmärkt tillhåll för olika mikroorganismer, och bakterier kopplade till exempelvis könssjukdomar skulle kunna orsaka en kronisk inflammation i prostatakörtlar som med tiden sen skulle kunna leda till cancer. Men Henrik Grönberg som är professor i cancerepidemiologi vid Karolinska institutet tror inte på slutsatserna.--Undersökningen är för liten och man har inte kompenserat för andra faktorer. Anna Mia Ekström, HIV-forskare och docent i internationell hälsa vid Karolinska institutet, menar att det finns andra hälsovinster med manlig omskärelse.Reporter Michael Borgert.#ljud=3829843# Det är en missuppfattningen att vargens sanna natur är att leva fjärran från mänsklig boning, och att det på något sätt är fel på vargar som stryker runt husknuten. Det säger vargforskaren Diane Boyd, som Lars Broström träffat. Vargen närmar sig gärna mänskliga samhällen eftersom det finns mat där, och det har människan utnyttjat när vargen tämjdes till hund.#ljud=3829849# David Bowman, professor i skogsekologi vid Tasmaniens universitet, vill plantera ut afrikanska elefanter i Australien för att förhindra gräsbränder. Det handlar om att beta ner det högväxta eldfängda gambagräset. Professorn i zoologi Ari Hoffmann tycker det är en vansinnig idé. Reporter Albert Ehrnrooth.#ljud=3829856# Ulrika Björkstén berättar om Vetenskapsradions satsning "Nya forskningsländer".#ljud=3829861##ljud=3829866# Skepsis mot att kinesiskt skelettfynd skulle tillhöra hittils okänd människoart. Kritik mot amerikansk studie som påstås visa att manlig omskärelse skulle minska risken för prostatacancer. Om vargens sanna naturliga beteende, enligt amerikansk vargforskare. Forskare vill plantera ut afrikanska elefanter i Australien för att minska risken för gräsbränder. Vetenskapsradion inleder satsning på att bevaka frontforskning i stora växande ekonomier som Brasilien, Kina och Indien.

    starstarstarstarstar
  • Våldtäktsoffer får kläder avslitna av manlig personal

    · 00:29:31 · Kaliber

    Unga flickor som blivit våldtagna strippas av manlig personal. Självmordsbenägna ungdomar lämnas ensamma i bara underkläderna. Och tolvåriga flickor tvingas torka upp sina egna spyor. Detta är några av de saker som sker när barn och ungdomar sätts i isoleringscell på Sveriges statliga ungdomshem. Kaliber fortsätter sin granskning av tillvaron på ungdomshemmen. En granskning som återigen visar på de stora olikheterna i villkoren för dem som är intagna på landets fängelser och för dem som tvångsvårdas på våra ungdomshem. Vet du mer? Hör av dig till oss!

    starstarstarstarstar
  • Slutna rum och öppna dörrar -fängelser, balettsalar och det allra innersta

    · Kino i Kulturradion

    I veckans Kino gläntar vi på dörren till slutna rum som få får tillträde till, men som vi gärna fantiserar kring. Vi möter även de som valt att öppna dörren till sitt innersta och visa upp sina liv för biopubliken. I veckan går kritikerhyllade "En profet" upp på de svenska biograferna. Kino tittar närmre på fängelsefilmen som genre. En brutal, våldsam och mycket manlig värld som verkar vara oemotståndlig för filmskapare. Bland annat träffar vi X-cons förening Fängslande kultur för att försöka reda ut vad som är fängelsedramats oemotoståndliga charm. Den danske regissören Nils Malmros saknar aldrig idéer till sina filmer. Sedan början av 70-talet har han gång på gång hämtat inspiration från sin barndom och uppväxt till sina långfilmer. Till exempel Kunskapens träd från 1981, som till och med räknas som dansk kulturkanon på filmområdet. I sin senaste film Kærestesorger skildrar han sin gymnasietid, och den olyckliga kärlekens våndor. Att berätta om sig själv och sitt liv är inte ett grepp som dokumentärfilmaren Frederick Wiseman gillar. Följ med den legendariske regissören in på Parisoperans balettrepetitioner. Där är Wiseman en tyst iakttagare som med kameran visar hierarkierna, perfektionen och dansens verkliga pris. Programledare: Roger Wilson I veckans Kino gläntar vi på dörren till slutna rum som få får tillträde till, men som vi gärna fantiserar kring. Vi möter även de som valt att öppna dörren till sitt innersta och visa upp sina liv för biopubliken. I veckan går kritikerhyllade "En profet" upp på de svenska biograferna. Kino tittar närmre på fängelsefilmen som genre. En brutal, våldsam och mycket manlig värld som verkar vara oemotståndlig för filmskapare. Bland annat träffar vi X-cons förening Fängslande kultur för att försöka reda ut vad som är fängelsedramats oemotoståndliga charm. Den danske regissören Nils Malmros saknar aldrig idéer till sina filmer. Sedan början av 70-talet har han gång på gång hämtat inspiration från sin barndom och uppväxt till sina långfilmer. Till exempel Kunskapens träd från 1981, som till och med räknas som dansk kulturkanon på filmområdet. I sin senaste film Kærestesorger skildrar han sin gymnasietid, och den olyckliga kärlekens våndor. Att berätta om sig själv och sitt liv är inte ett gre

    starstarstarstarstar
  • S:2 3 Magnus Betnér gästar

    · Tonårshat

    Detta FANtastiska avsnitt gästas av ingen mindre än Magnus Betnér! Vad händer om man korsar en vit, manlig komiker, med två feministiska tonårstjejer? Det får ni höra här! De snackar om hur man skaffar vänner, om Magnus lärarplaner, provokativa humor, … Läs mer →

    starstarstarstarstar
  • Avsnitt 42: En klänning som söker sig till den kolorerade veckopressens ideal

    · 00:51:03 · Nord & Francke

    När Franckes klänning recenserades av en manlig bloggare. Och så har vi läst Marie Göranzon-biografin och vältrat oss i det kvinnliga kvittret, Jan Malmsjö och dieten ”1 kycklingvinge om dagen”.

    starstarstarstarstar
  • Indiens kvinnor hittar nya rum för frihet

    · 00:09:50 · OBS

    Har synen på sexualbrott och den indiska kvinnans frihet förbättrats sedan den uppmärksammade gruppvåldtäkten 2012? Per J Anderssons tycker att mycket tyder på det. ESSÄ: Detta är en text där skribenten reflekterar över ett ämne eller ett verk. Åsikter som uttrycks är skribentens egna. Neelam är 19 år och bor med sin mamma i ett förrådsliknande kyffe på bottenvåningen i ett flerfamiljshus i New Delhi. De har flyttat hit från en fattig by på landet i hopp om ett bättre liv i storstaden. Eftersom Neelams pappa har vigt sitt liv åt andlighet och bor i ett tempel försörjer sig mor och dotter på att städa åt tjänstemännen och universitetslärarna som bor i de finare lägenheterna högre upp i huset. Förvisso inget ovanligt öde för den fattiga delen av världens befolkning. Men alldeles vanlig är inte Neelams berättelse, eftersom hon till skillnad från de flesta andra fattiga 19-åriga indiska flickor ännu är ogift och det är hon för att hon själv valt det, och trots sin illitterata mammas påtryckningar om att familjen snarast borde hitta en make till henne, så att de kan flytta tillbaka till byn, och allt bli som det en gång var. Men Neelam vill annorlunda. Hon vill bo kvar i stan och hon vill utbilda sig. När hon är ledig läser hon in gymnasiet och går en kurs i datoranvändning på ett privat institut. Och så skaffar hon sig kontakter och umgås med en vid krets av människor från olika sociala skikt via Facebook och Whatsapp. varje år aborteras 750 000 flickfoster. Jag läser om Neelam och hennes önskan om ett annat liv i De kallade henne Delhi Braveheart, en reportagebok av journalisten Julia Wiræus som tar avstamp i den internationellt uppmärksammade gruppvåldtäkten i New Delhi hösten 2012 och som försöker ringa in den indiska kvinnans sociala status fem år efter världens kanske mest kända sexualbrottsfall. När jag läser om tonåriga Neelam tänker jag på mitt besök häromåret på världens största litteraturfestival i Jaipur, 20 mil söder om New Delhi. Mer än en kvarts miljon besökare trängdes framför de olika scenerna i ett gammalt maharajapalats från 1800-talet för att lyssna på diskussionerna om allt från att komma ut som homosexuell till arbetssituationen för kvinnliga författare. Ett framträdande hade döpts till "A room of ones own", ett eget rum, syftande på Virginia Woolfs klassiska, feministiska essä från 1929. På scenen jämförde en författare från Calcutta kvinnans situation i tjugotalets England ...jämförde en författare från Calcutta kvinnans situation i tjugotalets England med den för kvinnorna i dagens Indien. Hon sa att precis som i dåtidens England har Indiens kvinnor fortfarande totalansvar för markservicen, samtidigt som maken för deras talan i offentliga sammanhang. Hon menade att Indiens kvinnliga författare också måste skapa sig ett eget rum både metaforiskt och rent fysiskt för att överhuvudtaget kunna skriva. Jag tänker att det är precis det den hårt arbetande och pluggande underklassflickan Neelam gör när hon loggar in på Facebook. Julia Wiræus analys är lika sinnesvidgande för oss som ofta klagar på sociala mediers förmåga att innesluta och avskärma, som den är självklar som medel för frigörelse för Indiens hårt hållna kvinnor. I ett trångbott samhälle där egna fysiska rum är en lyx blir de digitala rummen desto viktigare. Inte minst skapar de möjligheter att ifrågasätta, mötas och ta del av information på ett nytt sätt och över köns-, kast- och klassgränser. Idag finns det drygt 800 miljoner mobiltelefoner och nästan en kvarts miljard Facebookanvändare i Indien. Sociala medier kan samtidigt vara skarpa vapen i kampen mot strukturellt förtryck. Som för Varnika Kundu, en ung cool medelklasstjej som jobbar som DJ i staden Chandrigarh i nordvästra Indien. När hon sent en kväll i augusti i år var på väg hem från jobbet blev hon förföljd och stoppad av ett gäng berusade killar som undrade vad en sån söt flicka gjorde ute på stan mitt i natten. Hon kände sig hotad och ringde polisen som snabbt var på plats för att lugna ner situationen och ta emot hennes anmälan. Historien kunde ha slutat där. Men en av killarna visade sig vara son till den lokala ledaren för hindunationalistiska högerpartiet BJP och gick några dagar senare ut i media och undrade varför Varnika var ute och körde bil efter midnatt, ett ifrågasättande som är vanligt i Indien. Syftet var förstås att skuldbelägga offret att skicka en signal om att kvinnor ska hålla sig kvar i hemmen efter mörkrets inbrott. Men Varnika slog tillbaka och det gjorde hon på Twitter. Hon berättade vad som hänt, la ut en bild på sig själv ute på stan sent om natten och så uppmanade hon andra tjejer att göra likadant under hashtaggen AintNoCinderella, det vill säga: Jag är inte Askungen. Uppropet blev snabbt viralt. Tiotusentals unga urbana medelklasskvinnor runt om i Indien började lägga ut bilder på sig själva när de dansar på klubbar och traskar omkring på egen hand på gatorna med kommentarer som Hej, det är midnatt och jag är inte hemma. Och: Mamma brukade sarkastiskt nog kalla mig Askungen eftersom hon gett mig ett klockslag då jag måste vara hemma. Men nu är det slut med det. Och så: Jag är en fri själ, jag är en modern kvinna, jag har en egen vilja. Men vad hände med politikersonen och hans jetsetkompisar? Jo, de blev åtalade för rattfylla, stalkning och försök till kidnappning. Den här gången hjälpte det varken med mutor eller med att komma från en inflytelserik familj. Istället för ett befästande av uråldriga könshierarkier blev händelsen en murbräcka för de indiska kvinnornas väg ut i samhället. Att den indiska kvinnans status generellt sett är låg råder det inget tvivel om. Något som bland annat tar sig uttryck i att det varje år aborteras 750 000 flickfoster. Men situationen är komplex och full av motsägelser, precis som hela det mångkulturella Indien är som land. Enligt revisionsnätverket Grant Thorntons jämförelse av näringslivet i 32 länder minskar antalet kvinnliga vd:ar i de flesta länder i Europa och Nordamerika, medan de blir stadigt fler i Indien, där 15 procent av alla toppchefer idag är kvinnor. Och landet fick ju med Indira Gandhi en kvinnlig regeringschef redan 1967, något som Sverige ännu väntar på. Dessutom har Indien helt kvinnliga militära bataljoner och har haft 16 kvinnliga chefsministrar, som är titeln på regeringscheferna i delstaterna och nyligen fick man en kvinna på posten som landets försvarsminister, en klassisk manlig domän i de flesta länder på jorden. När man reser runt i Indien, som jag gjorde nyligen, läser man allt oftare i tidningarna om våldtäkter och sexuellt ofredande. Det är en stor skillnad från situationen före den uppmärksammade gruppvåldtäkten för fem år sedan. Men de flesta bedömare tror inte att sexualbrotten ökat, utan att det handlar om att tystnadskulturen ersatts av en ökad benägenhet bland offer att anmäla och bland journalister att rapportera. Med andra ord kan de dåliga nyheterna i dagstidningen egentligen vara tecken på en god nyhet. Det finns till bypatriarkernas förtret allt för många sätt att sprida information om övergrepp och orättvisor Att familjerna lämnar byn för staden, att allt fler flickor går i skolan och att tidningarna oftare skriver om brott mot kvinnor. Allt det där tenderar att leda till ökad jämlikhet. Men nya sätt att sprida information är också centralt när det gäller att frigöra Indiens kvinnor. Manligt dominerade byråd runt om i landet har upptäckt faran och har därför försökt förbjuda kvinnor att använda mobiltelefon i ett desperat försök att återfå den patriarkala kontrollen. Men det är för sent. Idag finns det drygt 800 miljoner mobiltelefoner och nästan en kvarts miljard Facebookanvändare i Indien. Det finns till bypatriarkernas förtret allt för många sätt att sprida information om övergrepp och orättvisor och skapa egna digitala rum för diskussioner bortom männens traditionella värld. Per J Andersson, journalist och författare till flera böcker om Indien   Litteratur De kallade henne Delhi Braveheart av Julia Wiræus (Leopard förlag 2017). Ett eget rum av Virginia Woolf, översättning av Jane Lundblad (Modernista, 2015). #AintNoCinderella: Indian women mock politician who blamed stalking victim, artikel i The Guardian 9 augusti 2017.

    starstarstarstarstar
  • Varför får inte Boye vara tvetydig?

    · 00:11:47 · OBS

    "Kanske är det normativa skygglappar som hindrar heteros från att se något annat än en medelålderskris där man annars kunde upptäcka ett smärtsamt mirakel", säger författaren Lyra Koli. ESSÄ: Detta är en text där skribenten reflekterar över ett ämne eller ett verk. Åsikter som uttrycks är skribentens egna. Passar inte till upprorsman / och tvangs ändå bli det. / Varför är inte mitt öde privat? Så börjar Karin Boyes dikt Bekännelse, som lika gärna kunde vara en fråga till samtiden. Vad är det med henne som lockat fram så många myter, romanfantasier och upprörda diskussioner? Johan Svedjedals biografi Den nya dagen gryr har hyllats för att den gör upp med bilden av Boye som helgonlik, livskrisande och tvehågset homosexuell och istället presenterar henne som just upprorisk. Biografin är som ett lackmustest för tidsandan. Här framstår Boye som alla människor helst ska vara idag: samhällsengagerad, sexuellt utlevande och kalkylerat viljestark tar hon sig an sitt eget liv. Hon badar, sportar och skämtar. Förändringen framställs som en frigörelse av Svedjedal: tidigare har patriarkala blickar förminskat Boye till ett sorgset offer, han vill istället beskriva henne som praktisk feminist och självironisk yrkeskvinna. Kanske är det snarare normativa skygglappar som hindrar heteros från att se något annat än en medelålderskris där man annars kunde upptäcka ett smärtsamt mirakel. Men den gamla blick som han oftast tar avstånd ifrån är inte manlig. 1931 disputerade Margit Abenius som sjätte kvinna i landet i litteraturvetenskap, och hon kom att få mycket stor betydelse för litteraturklimatet genom sina radiokrönikor, sina artiklar och sina introducerande översättningar av Franz Kafka och Simone Weil. 1950 skrev hon den första biografin över Karin Boye, Drabbad av renhet. Själva titeln visar hur obegriplig Abenius har blivit idag. Idag blir man inte drabbad av något, åtminstone inte något som kommer inifrån, det låter passivt och ofrivilligt och är alltså dåligt. Och renhet, vad betyder det ens? Enligt Svedjedal har hennes biografi stora brister: hon tog för stor hänsyn till de efterlevande, hon visade för lite av den vardag där Boye var glad och gick på nattklubbar och spelade tennis, och hon hade en förkärlek för att välja prosalyriska utflykter framför verifierbara detaljer. Hans så kallade feministiska agenda verkar gång på gång driva honom till att förminska en lysande kvinnlig skribent. I ena sekunden säger han att Abenius bidrog till en patriarkal litteratursyn när hon läste Boyes texter i för nära relation till hennes liv; i nästa sekund antyder han att hon lade för stor vikt vid Boyes ångest för att hon mådde för dåligt själv: Kanske, skriver han, var Abenius stora intresse för dödsmakterna i Boyes diktning [] ett utslag av hennes egen kamp mot dem. För mig skaver det när Svedjedal ska befria Boye från rollen som homosexuellt offer. Han verkar inte veta något om vad det innebär att förhålla sig till sin egen sexualitet som en svårbegriplig tvetydighet. Kontrasten mellan de två biografierna visar hur litteraturvetenskapen har förändrats. Just det som han kallar prosalyriska utflykter är Abenius främsta styrka: förmågan att känna in andra författares inre världar direkt med sitt eget språk. När hon beskriver hur den idealiserande förälskelsen som utgör bakgrunden till romanen Kris gav sig tillkänna redan i ungdomsdikterna fångas stämningen exakt: höstklarhet solljus uppfångat genom frost. När Svedjedal ska försöka sig på målande bildspråk blir det snarare underliga bastardmetaforer som att Boye stod ensam i pubertetens segelbåt och frihetsviljan glittrar som trumpetstötar i romanen. Hans styrka finns istället i de verifierbara detaljerna. Hans gren, litteratursociologin, är idag en av de mest framträdande inom litteraturvetenskapen. Istället för att fokusera på exempelvis stilistik sysslar litteratursociologin med det mätbara, som hur författare har försörjt sig. Hans biografi är full av siffror som ger en mycket tydlig bild av hur Boyes materiella villkor har påverkat hennes liv och skrivande. Om Abenius modus kan beskrivas som inkännande kan Svedjedals kallas kalkylerande. Hos honom framställs händelserna i Boyes liv som materiellt villkorade men också som resultat av medvetna beslut: han föreslår till och med att hon medvetet sökte upp omöjliga förälskelser eftersom de gjorde henne mer litterärt produktiv. Ibland ger det nästan ett dissekerande intryck när han beskriver hennes känsloliv: hon befann sig i en praktiserande vuxen homosexuell verklighet eller en komplicerad men inte otypisk medelålderskris. I förordet till Kris flätar Abenius samman författarens dagboksanteckningar, brev och uppsatser för att åskådliggöra romanens teologiska grundmotsättning mellan transcendens och immanens, men tillägger också: Kris löser inga frågor, besvarar inga teser definitivt, läsarna känner sig övertygade om att makterna ska fortsätta slåss om den ensamma själen. Med andra ord är det en olöslig, existentiell kamp som skildras. Vad är det man spränger när man spränger ängeln Karin Boye[...]? En inställning som tar livet och litteraturen på hjärtskärande stort allvar, som söker sanningen i kärleken och smärtan snarare än i det mätbara i våra liv. I Svedjedals tolkning heter det att huvudpersonen Malin Forst är en ung kvinna, försedd med uppgiften att avgöra hur hon ska leva sitt liv och med vilka mål som i slutändan utvecklas till en demokratisk individualist och en fullvuxen kvinna, redo för ett eget liv. Det är tydligt att han skriver i en tid där ångest betraktas som ett praktiskt och medicinskt problem. Han påminner faktiskt en smula om läkaren i Kris, som säger åt Malin att inte grubbla för mycket och skriver ut lugnande medicin. Hur kan man sitta och se så tragisk ut med sådan näsa? tänker läkaren. På liknande vis skrockar Svedjedal inombords när Hjalmar Gullberg i sin minnesdikt beskriver Boye som mörkögd och klädd i resdräkt när hon försvann. Svedjedal anmärker att effekten hade blivit annorlunda om Gullberg hade valt polisrapportens uppnos. Det är såhär han vill rädda Boye från den högspända helgonmyten, spränga ängeln som han kallar det. Hon var inte ett rov för några ofrivilliga känslor, hon var inte bytet, utan jägaren som kalkylerat valde att begära kvinnor som inte ville ha henne för att det fick henne att skriva bättre poesi. För mig skaver det när Svedjedal ska befria Boye från rollen som homosexuellt offer. Han verkar inte veta något om vad det innebär att förhålla sig till sin egen sexualitet som en svårbegriplig tvetydighet. Kanske är queera blickar inte bara förvridna av förtryck, kanske ser vi något verkligt i den skrämmande virvel av identifikation och lust och skam och högre ideal som kärleken utgörs av. Kanske är det snarare normativa skygglappar som hindrar heteros från att se något annat än en medelålderskris där man annars kunde upptäcka ett smärtsamt mirakel. Om man tror att livet och döden är oförklarliga mysterier så blir den existentiella ångesten oundviklig. Den kan inte botas av liberala framsteg, antidepressiv medicin eller rationella personliga beslut; den angår alla och kan hos vissa författare få ett nästan allmängiltigt språk. Vad är det man spränger när man spränger ängeln Karin Boye, ett monument som Svedjedal anklagar Abenius för att ha rest? En inställning som tar livet och litteraturen på hjärtskärande stort allvar, som söker sanningen i kärleken och smärtan snarare än i det mätbara i våra liv. Margit Abenius Boye stod på de svagas, de brustnas och fördömdas sida. Johan Svedjedals står på de yrkesarbetandes, samhällsengagerades och skojigas sida. Kanske är båda bilderna av författaren sanna. Men det är inte hennes debattartiklar eller skämt som har överlevt i snart hundra år, utan hennes värkande vackra dikter och romaner, där hon ber om ett djupt allvar och att få möta livets makter vapenlös. Skamset men stolt kliver hennes författarjag vidare genom desillusion, förödmjukelser och inre strider. Och trots att hon aldrig finner det hon söker vågar hon, som Malin Forst i Kris, ändå på nytt anförtro sig åt sin längtan, och lyda och lyda en svidande eld, / som fram ur mörkret blommar. Lyra Koli, författare och kritiker Litteratur Margit Abenius: Drabbad av renhet en bok om Karin Boyes liv och diktning. Albert Bonniers förlag, 1950. Johan Svedjedal: Den nya dagen gryr Karin Boyes författarliv. Wahlström & Widstrand, 2017.

    starstarstarstarstar