palme

  • Nouvel abandon de la taxe «Nutella» sur l'huile de palme en France

    · Chronique des Matières Premières

      Les députés français renoncent encore une fois à taxer les importations d'huile de palme, en attendant un projet de loi du gouvernement qui inclura toutes les huiles alimentaires.     La taxe sur l'huile de palme est de nouveau abandonnée en France. Ce n'est pas faute d'avoir essayé : en trois ans, le législateur aura proposé trois versions de taxe « Nutella », du nom de la pâte à tartiner contenant de l'huile de palme. Dans les deux premiers textes de loi, sur la sécurité sociale et la modernisation du système de santé, le projet de taxer les importations était justifié par la teneur élevée de l'huile de palme en acide gras saturés, mauvais pour les artères ; dans la nouvelle loi sur la biodiversité, on cherchait à décourager la déforestation créée par les plantations de palmiers à huile. C'est pourquoi la taxe devait épargner les productions dites « durables et responsables ».   Flou et risque juridiques   Cette idée de taxe différenciante satisfaisait d'ailleurs les industriels qui s'étaient engagés, au sein par exemple de l'Alliance pour une huile de palme durable et responsable, à s'approvisionner en huile de palme « zéro déforestation » à plus ou moins brève échéance, en Asie comme en Afrique, avec l'aide des ONG comme Greenpeace et TFT (The Forest Trust).   Mais aucun critère de durabilité n'avait été défini, le flou était trop grand pour que l'article de loi soit applicable. On ne peut pas négliger non plus la menace à peine voilée des grands exportateurs d'huile de palme, Indonésie et Malaisie, de ne plus commander d'avions à la France ! Enfin ne viser que l'huile de palme était jugé discriminatoire par la Fédération européenne des industries des oléagineux (FEDIOL), cela fragilisait juridiquement le texte.   La menace de réputation plus efficace qu'une taxe ?   La taxe « Nutella » attendra donc une réforme de l'ensemble de la taxation sur les huiles alimentaires en France, dans les six mois qui viennent. Car seule l'huile de palme à usage alimentaire est visée en France depuis trois ans. Pas les biocarburants à base d'huile de palme, l'Union européenne interdit déjà de s'approvisionner aux dépens des forêts ou des tourbières.   Les cosmétiques ne sont pas concernés non plus, ce qui n'a pas empêché L'Oréal de prendre les devants et de s'engager à retrouver l'origine de tous les dérivés chimiques de l'huile de palme employés dans ses labos. La priorité de ces entreprises est avant tout de préserver leur réputation auprès des consommateurs européens, plus regardants à ce jour que les consommateurs asiatiques.  

    starstarstarstarstar
  • Retour de la taxe sur l’huile de palme en France

    · Chronique des Matières Premières

    Le projet de loi sur la biodiversité doit être voté cette semaine en France et il prévoit une taxe sur l'huile de palme, qui ne respecterait pas l'environnement. L'amendement de la loi sur la biodiversité qui revient à l'Assemblée nationale ce mardi 15 mars prévoit 90 euros de taxe supplémentaire par tonne d'huile de palme importée en France. Mais ce n'est pas exactement le retour de la taxe Nutella, du nom de la pâte à tartiner Ferrero qui contient de l'huile de palme. D'une part, le montant est très réduit par rapport au projet initial (300 euros) et d'autre part la taxe ne s'appliquera pas à la production certifiée durable, plus respectueuse de l'environnement et en particulier des forêts. Chez les industriels de l'agroalimentaire, dont Ferrero et Nestlé, qui affichent l'objectif de 100% d'huile de palme durable dans ses ingrédients en 2020, on est plutôt satisfait de cette distinction, qui récompensera leurs efforts. Un champ d'application réduit Le législateur a ciblé l'usage alimentaire de l'huile de palme, mais pas les cosmétiques ni les biocarburants. Or, l'huile de palme complètera fatalement l'approvisionnement de la France si elle veut atteindre ses objectifs d'incorporation de biocarburants dans les moteurs. Le colza (transformé en diester, production phare du groupe Avril) et les huiles de récupération (bientôt transformées par Total en huiles végétales hydrogénées dans sa raffinerie de La Mède) n'y suffiront pas. La taxe voit donc son champ d'application très réduit, pourtant les réactions sont très hostiles dans les pays producteurs d'huile de palme. Ils craignent un effet tache d'huile dans toute l'Europe, leur troisième débouché derrière la Chine et l'Inde, qui ralentissent leurs achats : l'Indonésie, premier exportateur mondial, a convoqué l'ambassadeur de France et la Malaisie juge la taxe discriminatoire par rapport aux règles de l'Organisation mondiale du Commerce. En Côte d'Ivoire, les planteurs veulent qu'on les soutienne dans leur démarche de certification, pas qu'on les taxe du jour au lendemain.

    starstarstarstarstar
  • Sauver les orangs-outans grâce à l'huile de palme certifiée durable ?

    · Chronique des Matières Premières

    L'huile de palme responsable et durable peut sauver les orangs-outans d'Indonésie, mais aussi les grands singes d'Afrique centrale, estime le primatologue français Marc Ancrenaz. Le scientifique installé à Bornéo depuis 20 ans était cette semaine de passage à Paris. Sauver les orangs-outans indonésiens et les grands singes africains grâce à l'huile de palme certifiée durable ? L'idée peut sembler provocatrice. C'est pourtant celle du primatologue Marc Ancrenaz, co-fondateur et directeur scientifique de l’ONG française HUTAN, il gère le « Kinabatangan Orangutan Conservation Programme » à Sabah, la province malaisienne de l'île de Bornéo. Et il travaille particulièrement sur l’adaptation des orangs-outans à la dégradation de leur milieu naturel : « Nos recherches à Sabah montrent que certains orangs-outans commencent à utiliser les palmeraies établies, il y a quelques années. Ils quittent la forêt pour rentrer dans les palmeraies, ils arrivent parfois à faire des nids dans les palmes, à se nourrir des fruits, ils se déplacent au sol pour bouger d'une forêt à l'autre en traversant les plantations. L'évolution se fait devant nos yeux : on a des animaux intelligents, versatiles et adaptables, qui commencent à utiliser un nouveau milieu, le milieu agricole. » L'orang-outan peut survivre à condition qu'il n'y ait pas de chasse et qu'il lui reste des zones de forêts préservées, insiste Marc Ancrenaz. « Des zones qui sont vraiment importantes pour la biodiversité, il faut être sûr de les conserver, de ne pas y toucher. Ensuite tout autour de ces zones qui seraient protégées, qui ne seraient pas développées, mettre en place des pratiques qui respectent l'environnement, par exemple en respectant des corridors de forêt le long des rivières, ou en créant des petits isolats de forêts à l'intérieur des plantations, pour créer une mosaïque, une variété, une diversité dans le paysage. Cela permettrait à de nombreuses espèces de survivre, de se promener à l'intérieur des plantations » Il est illusoire de vouloir empêcher l'extension de la culture de l'huile de palme, estime le primatologue, il faut exiger la certification RSPO pour les plantations d'huile de palme. Une certification renforcée, qui imposerait au minimum 10% d'espaces vierges et une gestion de la vie sauvage dans la plantation. Il y a urgence : en Indonésie, 60% des zones allouées à l'huile de palme par le gouvernement n'ont pas encore été développées et elles abritent 10 000 orangs-outans. En Afrique équatoriale, ce sont les gorilles, les chimpanzés, les bonobos et les éléphants qui sont menacés par le développement de l'huile de palme, s'il est mené de façon anarchique.

    starstarstarstarstar
  • Huile de palme: Amnesty International dénonce les conditions de travail

    · Chronique des Matières Premières

    Travail forcé, travail des enfants... Amnesty international a recueilli des témoignages dans les plantations indonésiennes qui accablent le géant de l'huile de palme Wilmar. Après avoir été accusé de détruire la forêt par Greenpeace, le géant singapourien de l'huile de palme est cette fois pointé du doigt pour non-respect des droits humains. Amnesty International a interrogé 120 ouvriers de cinq plantations et usines qui fournissent Wilmar dans les provinces de Kalimantan et de Sumatra. Les conditions décrites par Sabine Gagnier s'apparentent au travail forcé, avec des objectifs de résultat irréalisables. « On leur demande de récolter un très grand nombre de kilos de fruits par jour. S'ils ne remplissent pas leurs objectifs, leur charge de travail est reportée à celle du lendemain. S'ils se plaignent de leur condition de travail, ils sont menacés de ne pas être réemployés ». Du coup les enfants sont sollicités par leurs parents, ils portent des charges lourdes, manipulent des produits dangereux. Quant aux femmes elles travaillent à la tâche, sans protection sociale... Pas tout à fait la définition de l'huile de palme durable, à laquelle Wilmar s'est engagé en collaboration avec The Forest Trust depuis 2013. Directeur de cette fondation, Bastien Sachet reconnaît qu'il reste encore beaucoup de problèmes à régler. « Wilmar c'est une entreprise à travers laquelle transitent 45 % du volume d'huile de palme mondial. C'est un peu comme si on s'attaquait à l'Everest : il y a énormément de travail. Les premières problématiques auxquelles on a été confronté, c'est bien sûr les problématiques de lutte contre la déforestation. Il y a eu un gros travail en interne chez Wilmar pour voir où sont les plus gros risques et engager un dialogue avec les fournisseurs, qui a parfois abouti à une exclusion des fournisseurs les moins bons. La partie sociale, c'est une partie complexe qui, je dois dire, n'a pas été forcément la partie qui a été regardée en premier. » Mais le rapport d'Amnesty International pourrait accélérer les choses, Wilmar a déjà réagi en demandant à l'ONG de l'aider, en collaboration avec les autorités indonésiennes, à mettre fin à ces violations du droit du travail, dans les plantations et les usines d'huile de palme qui le fournissent.

    starstarstarstarstar
  • Indonésie: vers une réduction des zones cultivées d'huile de palme

    · Chronique des Matières Premières

    L’Indonésie ne veut plus attribuer de nouveaux terrains pour les plantations d’huile de palme. Les industriels s’inquiètent de cette mesure. Les gigantesques feux de forêt qui se répètent, chaque année dans le pays, ne sont pas étrangers à cette décision. Premier producteur mondial d’huile de palme, l’Indonésie veut interdire les nouvelles plantations de cette huile végétale, utilisée dans de nombreux produits de consommation, allant des gâteaux aux produits de maquillage. Ces dernières années, les cultures se sont multipliées sur l’île de Sumatra, et dans la partie indonésienne de l’île de Bornéo. Encouragés par les industriels, les petits paysans indonésiens pratiquent la culture sur brûlis et défrichent des terrains, pendant la saison sèche. Les feux étouffent toute la région, détruisent les forêts et libèrent des gaz à effet de serre, mais ils font place nette aux cultures de l'huile de palme. Des feux de forêts renforcés par l'épisode de sécheresse provoqué par El Niño. Réduire la destruction de l'environnement Ce moratoire sur les cultures d'huile de palme a pour objectif de réduire la destruction de l’environnement. Les feux de forêt géants entraînent, en effet, la destruction de la forêt tropicale qui abrite des espèces animales en voie de disparition. Ils provoquent, également, de nombreuses infections respiratoires sur la population locale. Les industriels du secteur s’inquiètent de cette idée de moratoire. Bien qu’elle soit nocive pour la planète, la culture de l’huile de palme est vitale pour l’économie indonésienne. Ce secteur stratégique représente, aujourd'hui, vingt-quatre millions d’emplois directs ou indirects dans le pays. Il contribue à hauteur de 19 milliards de dollars aux exportations. Quant aux défenseurs de l’environnement, ils attendent pour juger sur les faits. Cette mesure ne sera, selon eux, efficace que si la réglementation est stricte. Dans le collimateur de ces ONG : les administrations locales, qui refusent d’appliquer, depuis 2011, un moratoire sur les nouveaux permis de déboisement de forêts. 

    starstarstarstarstar
  • Olof Palme och medierna

    · Vetenskapsradion Forum

    Med anledning av att det är 25 år sedan Olof Palme sköts till döds sänder Sveriges Radio flera program om Palmes politiska gärning, och i Vetenskapsradion Forum handlar det om hans relation till medierna. Palme var ju en i högsta grad medialiserad politiker - han utnyttjade medierna för att få ut sitt budskap, han var ofta debatterad i medierna, men han var också emellanåt utsatt för olika kampanjer. Gunnela Björk är historiker verksam vid Örebro universitet och författare till boken "Olof Palme och medierna". Hon säger att Palme var en central person i de förändringar som präglade mediesituationen under mitten av 1900-talet, inte minst när det gäller förhållandet mellan medier och politiker. Programledare är Urban Björstadius.

    starstarstarstarstar
  • Olof Palme ermordet (28.02.1986) - 28.02.2011

    · Neun vor Neun - Bayern 1

    Der schwedische Ministerpräsident Olof Palme bricht am 28. Februar 1986 mitten in Stockholm auf der Straße zusammen. Mit einem Schuss in den Rücken aus nächster Nähe wird Palme ermordet. Der Täter entkommt zu Fuß. Palme war mit seiner Frau Lisbet auf dem Rückweg von einem Kinobesuch - ohne Polizeischutz - in Skandinavien damals keine Seltenheit. Der Mord am Sozialdemokraten Palme ist bis heute nicht aufgeklärt. Indizien deuten darauf hin, dass die Tat vielleicht in Südafrika geplant wurde.

    starstarstarstarstar
  • Lutte contre la déforestation: l’industrie alimentaire recourt au satellite

    · Chronique des Matières Premières

    Les géants de l’agroalimentaire ont pris des engagements contre la déforestation. Certains, comme Nestlé ou Ferrero, vont jusqu’à surveiller leur approvisionnement en huile de palme par satellite. Pour lutter contre la déforestation, l’industrie alimentaire recourt désormais au satellite. C’est pour l’instant une solution pilote. Mise au point par Airbus Defence and Space, SarVision et The Forest Trust, elle a été développée pendant 14 mois pour deux clients, Nestlé et Ferrero. Le géant des barres chocolatées et celui de la pâte à tartiner peuvent désormais suivre de près l’évolution des plantations asiatiques qui leur fournissent de l’huile de palme, grâce à des cartes satellites qui zooment jusqu’à un mètre et demi du sol. Tout feu suspect est visible, ce qui permet de demander des comptes au fournisseur : s’agit-il d’une extension de la plantation aux dépens des forêts, ou seulement d’une replantation ? Des rapports sont fournis et décryptés par The Forest Trust tous les trois mois. Dès qu’une alerte est donnée sur telle ou telle zone, un rapport en images est fourni dans les 10 jours. Des efforts rares, mais des engagements salués Après avoir peu à peu identifié précisément le chemin que prenait leur huile de palme - alors qu’elle était, il y a quelques années encore, livrée en vrac indifférencié dans les ports de Rotterdam - Nestlé et Ferrero font un pas supplémentaire dans le contrôle de leur chaîne d’approvisionnement. Un effort de traçabilité encore trop rare de la part des entreprises qui utilisent des matières premières agricoles susceptibles de causer la déforestation. Le nouveau rapport de douze ONG sur l’application de la Déclaration de New York pour la préservation des forêts salue le fait que les deux tiers des 600 entreprises exposées ont pris un engagement contre la déforestation, contre la moitié seulement l’an dernier. Mais les observateurs déplorent que seul un quart de ces compagnies publient des informations sur leurs résultats. Surtout, elles ne s’attellent pas à toutes les denrées. L’approvisionnement en bœuf, principal responsable de la déforestation, notamment au Brésil, ou l’approvisionnement en soja ne sont pas aussi bien surveillés que l’approvisionnement en huile de palme, sans doute plus médiatisé, et désormais scruté par satellite par les grands fabricants de barres chocolatées.

    starstarstarstarstar
  • 01:32:17

    Palmemordet 30 år - lyssnarnas minnen

    · Karlavagnen

    På söndag är det 30 år sedan Olof Palme mördades. En händelse som många anser förändrade Sverige i grunden. Hur minns du mordet? Hur fick du nyheten? Och har vi lärt oss något av det som hänt? Den 28 februari 1986 mördades Sveriges statsminister Olof Palme mitt i centrala Stockholm. På söndag är det 30 år sedan. Skotten på Sveavägen skakade om hela nationen och ingen trodde väl då något annat än att mordet snart skulle klaras upp. 30 år senare vet vi fortfarande inte vem som avlossade skotten.Hur minns du mordet? Hur fick du nyheten? Och hur kände du när du verkligen förstod vad som hänt? Eller var du inte ens född, men fascineras ändå av alla teorier och spår som fortfarande dyker upp?Senast i veckan trädde Olof Palmes statssekreterare Ulf Dahlsten fram och berättade, efter många års tystnad, om nya uppgifter som pekar mot Christer Pettersson, mannen som dömdes i tingsrätten men friades av hovrätten i brist på tekniska bevis. Många menar att Sveriges förändrades i grunden den natten, att det finns ett före och ett efter Palme-mordet. Hur går dina tankar idag kring att en statsminister kunde mördas på öppen gata och att det fortfarande efter tre decennier är ouppklarat? Och har vi lärt oss något av det som hände 1986? Ring Johanna Linder ikväll och prata om mordet på Olof Palme, hur det har påverkat dig och hur du tror att det har påverkat Sverige. Slussen öppnar 21.00. Numret dit är 099-110 90, eller mejla redan nu till karlavagnen@sverigesradio.se. Vi finns även på Facebook, Twitter och Instagram @P4Karlavagnen. Programmet startar klockan 21.40.Karlavagnen Karlavagnen@sverigesradio.se

    starstarstarstarstar
  • 00:29:39

    Kaliber fyller tio år!

    · Kaliber

    Det har handlat om svenska basketligan, biltvättar och nagelsalonger, om gängkriminalitet, sexhandel och om den svenska alkoholkulturen. Vi har mött pälsbutiksägare, uzbekiska gästarbetare och skattefifflande läkare. Vi har varit i alltifrån de norrländska urskogarna till kinesiska smyckesfabriker. 252 program och många banbrytande avslöjanden. Kaliber fyller tio år! Och idag blickar vi tillbaka på åren som gått. Det första Kaliber sände söndagen den 4 april 2004. Det avslöjade hur kollekt från svenska kyrkan går till dem som kringgår kyrkans regelverk och hur 4 miljoner kronor lämnade kyrkans kontroll och hamnade i meningsmotståndarnas händer. Och de som var med då vid starten det var Sanna Klinghoffer, Anna Jaktén och Kristina Hedberg. - Anna Jaktén, du var reporter när Kaliber startade. Hur väl minns du det första programmet? - Ja, det här första programmet minns ju jag varenda ord helt och hållet och till fullo känns det som. Och själva jobbet att granska Svenska Kyrkan var ju som att sticka huvudet rakt in i ett getingbo. Och det var omtumlande också att få det genomslaget eller den uppmärksamheten som det blev. Och för mig var det också omtumlande att jobba i grupp, som vi gjorde. Att vi jobbade på Kaliber så tydligt ihop. För mig var det fantastiskt. - Kristina Hedberg, du var programledare, det var dig vi hörde här, hur var det då när ni startade Kaliber?  - Det var som Anna säger. Jag tycker det reportaget var så bra för det satte tonen för Kaliber. Det var en hemmablind fläck, det var ett ganska ogranskat område. Det var ett reportage, inte bara faktaradio. Att det blev så känns ju som att det var ganska mycket tur och slump och vi hade alla möjligheter men det var ju väldigt lite bestämt och fastslaget och beslutat när vi startade, utan vi fick ju hitta fram dit själva och vi simmade runt och…vi delade på en telefon i början, vi hade en dator, vi hade noll riktlinjer. Men fantastiskt att få det förtroendet också, samtidigt, av Sveriges Radio. - Sanna Klinghoffer, du var producent när det startade, hur var det att dra igång ett program för undersökande journalistik, håller du med om det som Kristina precis beskrev här?  - Ja, jag håller absolut med. Det var helt fantastiskt. Och jag tror att när vi började så förstod vi inte riktigt vidden av det, och det var nog tur att vi inte riktigt förstod vidden av det. Vi lärde oss ju nya grejer efter varje program. Och vi blev också sakta men säkert djärvare, modigare och ville mer. Och klarade mer. Och den resan var jättekul och jättehäftig att göra, säger Sanna Klinghoffer.  - Men det var ju många saker som höll fast också. Som till exempel att vi från början var väldigt transparenta med hur vi jobbade. Att man redovisar så här gjorde vi, det här bakgrundsmaterialet har vi, det hade vi redan från första början, säger Anna Jaktén.  - Och det är så de flesta redaktioner som jobbar med granskande journalistik idag faktiskt gör. Vi ska lyssna på några korta klipp från tre program. Först det här som sändes 2005: ”- Jag har också nybörjartur och vinner 100 kronor. Jag säger till butiksinnehavaren som säger att han snart ska komma ut. - När du vinner pengar står du inte och skriker utan du kommer hit.  Mannen i butiken ger mig en hundralapp, men han säger åt mig att jag måste prata tyst om att jag fått ut en vinst.   - Du får komma fram till disken, annars får du inga pengar. Förstår du? - Ja, man får ta det lite diskret. - Man får ta det diskret, ja.” - Kristina Hedberg, du var en av reportrarna bakom den här granskningen av spelkungen. Kan du berätta, vad var det för granskning?  - Ja, det handlade om den illegala spelmarknaden som hade en ganska legal fasad. Men det är bara en sak som jag inte kan låta bli att tänka på när jag hör just det här klippet var hur vi var liksom så dåligt rustade att vi skulle göra då en dold inspelning vid en spelautomat. Och Mikael Funke hade en pytteliten bandspelare, men vi hade ingen pytteliten mikrofon, så han var nog den osmidigaste spelautomatspelaren som de hade sett i den butiken men de genomskådade honom inte. Vi granskade framförallt en ganska stor makthavare på den kriminella marknaden får man väl säga, Rade Kotur, som idag sitter fängslad för de skattebrott han höll på med där, att undanhålla pengar från den vita marknaden. - Vilka svårigheter ställdes ni inför under den här granksningen?  - Förutom det där med mikrofonen? Nämen, det är ju alltid svårt att granska just kriminalitet för det finns ju liksom inga officiella dokument på det. När man talar med en politiker så är det ju ganska att kontrollera att den personen verkligen har gjort det den personen säger. Men när du pratar med en medhjälpare som har jobbat i något skumt nätverk för länge sedan så finns det ju ingen liksom…Man får kolla folk på andra sätt då. Det lärde vi oss i den här granskningen. - Anna Jaktén, du gjorde flera program om häkteshängningar, bland annat om Leo i Mariestad. Och vi ska lyssna en bit från det programmet som var från 2008: ”Det är i början av april. Kortet med sista hälsningar har bleknat av regnet. Och någon har lagt ut grus och spångar på leran och gräset där två bröder visar till rätt grav. Här under blommorna och jorden och leran ligger en tredje bror, en lillebror. Vi kan kalla honom Leo. Det är om Leo det här programmet handlar. - Älskar dig och kommer alltid att älska dig. Det är ifrån flickvännen och dottern. Någon som vill vara anonym har genom sitt arbete fått insyn i vad som hände på häktet i Mariestad två veckor tidigare, den första februari. Källan är trovärdig, säger att sanningen måste fram, och berättar. ”Häktespersonalen lät honom bara hänga.  När ambulanspersonalen kom möttes de av en låst dörr. Och när de tog ner honom levde han! Under de drygt två veckor som har gått är det uppenbart att man ifrån Kriminalvården gör allt för att mörka händelsen. Det är helt säkert att chefer vet vad som har hänt, men de vill uppenbart inte ta sitt ansvar.” – Vad handlade det här om? – Det handlade om en ung man som hängde sig på häktet i Mariestad och där vårdarna som hade ansvar för honom och hans hälsa och liv inte tog ner honom utan lät honom hänga kvar. Och ambulanspersonalen när de kom så tog de ner honom, och faktiskt igång hjärtat på honom. Men skadorna på hjärnan var för stora, så han klarade sig inte. Och den här historien kom inte fram förrän vi eller jag i det fallet började granska det. – Men vad ledde det fram till? – Det ledde till flera olika saker. Det ledde till utbildningsinsatser och så på svenska häkten. Det ledde också till en debatt om synen på självmord. Och det ledde till att tre vårdare dömdes i tingsrätt för tjänstefel. Ett av de program som kanske har fått mest uppmärksamhet genom åren det var granskningen i tre program av Sverigedemokraterna 2009. Tre personer gick med i partiet för att se om Sverigedemokraterna hade gjort upp med sitt rasistiska förflutna, om det som partiet förmedlade utåt var samma inom partiet. Såhär lät det då. ”– Det kommer bara mer och mer invandrare till staden. Och vi vill inte ha hit de jävla kossorna. När de kommer med åtta barn i släptåg. Sverigedemokraterna är ett parti som fortfarande får epitetet främlingsfientliga i nyhetssändningar. Själva är de tydliga med att personer med rasistiska åsikter ska uteslutas. Linjen inåt ska vara samma som den utåt. De som kommer från de här länderna är riktiga barbarer, de har det i ryggmärgen, säger den här partimedlemmen. De andra skrattar eller håller med." - Sanna Klinghoffer du var en av reportrarna i det här programmet, och producent för den här serien. Delar av det vi hörde var inspelat med dold mikrofon. Vad tänker du om den här granskningen idag? - Jag tycker den är jättespännande med tanke på också den här diskussionen som är nu och som har pågått i olika vändor gällande Sverigedemokraterna och deras politiska arv som har kommit upp i flera olika omgångar och när jag tänker på den idag så tycker jag att den är djärv, modig och att den visade på någonting som är väldigt viktigt. - Det blev ju en ganska kraftig debatt och diskussion eftersom det handlar om dolda mikrofoner som ju är en kontroversiell arbetsmetod inom journalistiken. Hur resonerade redaktionen där? - Vi hade väldigt svårt att förstå att ett parti som hade haft en sådan tydlig främlingsfientlig hållning tidigare helt ändrar ideologi och hade tydliga signaler på att de inte riktigt hade gjort det. Så vi gjorde två saker. Vi intervjuade Jimmie Åkesson och andra öppet. Och sen så beslöt vi att låta först en reporter gå med i Göteborgsavdelningen. Men så tänkte vi såhär att om vi nu skulle få någonting där eller inte få någonting där så säger inte det något om hela partiet. För att ge en sann bild så lät vi tre reportrar gå med i partiet, för att se vad som sägs på möten. Och det är ju ingenting som de hade sagt till oss om det var så. Och det märkte vi på öppna intervjuer. Så det var vårt ända sätt att få reda på vad de sa. Och där var instruktionerna till de här reportrarna väldigt tydliga. Att inte inleda, att vara passiv, att inte själv ha en rasistisk…rasistiskt sätt att prata. Utan att vara ögon och öron. - Tack så mycket för att ni kom hit, Sanna Klinghoffer, Anna Jaktén och Kristina Hedberg. Ni som faktiskt var med när Kaliber faktiskt startade. Vi ska nu lyssna på fler klipp ur några av de 252 program som har sänts under Kalibers tio år. Obol: ”I Taormina på Sicilien - inte långt från vulkanen Etna - går en man in på ett hotell. Han talar vant med personalen på italienska. Vi har just ätit lunch på en uteservering. Strax ska vi påbörja en intervju. Men intervjupersonen ser först en flygel och sätter sig. Han som just satt sig vid flygeln i Taormina heter Bo Johansson. Samtidigt som han är här på Sicilien så rapporterar medierna i Sverige om honom - och om hans Obol.” Det var ett avslöjande som skakade om den svenska idrottsvärlden. En schweizbaserad miljardkoncern som hette Obol hade fått ett rykte om sig som svensk idrotts välgörare. Obol erbjöd generösa sponsringskontrakt med idrottsklubbar. I utbyte hjälpte klubbarna till att få företag och privatpersoner att placera pengar i bolaget – ju fler investerare, desto mer sponsring. ”Kronan på verket det var när Obol nu i höst tecknade ett femtonårigt sponsoravtal med basketbollförbundet. Och sedan dess heter basketligan Obol basketball league.” Men Obol visade sig vara en gigantisk bluff. ”Idrottssponsor granskas av finansinspektionen för kapitalförvaltning utan tillstånd” ”De har sagt att de är schweizbaserade, men finns inte alls där. Och de har varken tillstånd för fondhandel i Sverige, Schweiz, eller i Kanada, där de också säger sig arbeta.” I samband med avslöjandet lämnade Obols huvudmän landet och höll sig borta ända tills Kaliber fick träffa den pianospelande finansmannen Bo Johansson ett och ett halvt år senare – på Sicilien. - Det finns ett sätt att få reda på vem som står bakom Obol investment och det är att jag säger vem det är. – Varsågod. – Nej, det kommer jag inte att göra. Det kommer jag aldrig att göra. – Men varför kommer du inte göra det? – Varför skulle jag göra det? – För att vinna i trovärdighet, för att… – Är jag intresserad av min trovärdighet? Är jag intresserad av att rentvå mig nu när jag kommer och träffar er? – Jag hade…Om jag hade varit du hade jag varit intresserad utav att rentvå mig. – Ja, men det är inte mitt intresse. Inte på något sätt. Jag är inte intresserad av att rentvå mig. Jag vill att kunderna ska få tillbaka de pengar som vi kan uppbringa.” Kina: ”Luften är mättad av sötaktigt stendamm och bullret är på gränsen till outhärdligt redan från början. Men det ska bli värre. Mr Huang är klädd i flanellskjorta och brun kavaj och ser butter ut. Han verkar från första början lite förbryllad över ”affärsmännen” från Sverige som går och skriker för sig själva hela tiden.” 2006 granskade Kaliber den svenska handeln med Kina. Genom att utge sig för att vara affärsmän lyckades Kalibers reportrar besöka flera fabriker som levererar granit och smyckestenar för export. ”Redan när vi kommer på tio meters avstånd från byggnaden ser vi hur dammet yr från ingången. Och Mr Huang själv börjar vifta besvärat framför munnen. Sen vinkar han in oss.” Kaliber kunde berätta om arbetsförhållanden som var så dåliga att många av de kinesiska arbetarna fick den dödliga sjukdomen stendammslunga. ”Och för att skona oss från dammet knuffar chefen till arbetarna en efter en för att få dem att sluta slipa just när vi går förbi. Efter bara tio minuter därinne har vi redan munnarna fulla av fint damm och börjar få svårt att hålla den affärsmässiga attityden uppe. – Det där var riktigt, riktigt illa faktiskt. Det gick knappt att vara där inne. Jag har hela munnen full med små, små partiklar.” Efter Kalibers granskning stoppade flera svenska kommuner sin import av sten från Kina. Och Sveriges Stenindustriförbund tog fram en uppförandekod för sina medlemsföretag. Bland annat finns det nu krav på att all importerad sten ska vara märkt, så att arbetsförhållandena i ursprungslandet går att kontrollera. Sverigedemokraterna: 2009, ett år innan riksdagsvalet, gjorde Kaliber alltså en granskning av Sverigedemokraterna, som då var ett parti på väg in i riksdagen. Tre reportrar hade gått med i partiet, och dokumenterade möten och andra samtal med dold mikrofon. Syftet var att undersöka om det var som partiet sa, att de gjort upp med sitt rasistiska förflutna, och att det inte fanns någon skillnad mellan det som sas inåt och det som sas utåt. ”De som kommer från de här länderna är riktiga barbarer. De har det i ryggraden, säger den här partimedlemmen. De andra skrattar eller håller med.” Reportagen avslöjades en rasistisk jargong på politiska möten och andra sammankomster. Och på en resa med nyblivna unga partimedlemmar så sjöng och spelade ledande Sverigedemokrater vit makt-musik. ”Det är alltså den svenska symbolsången för svensk trettiotalsnazism som Erik Almqvist kallar för en cool antimarxistisk sång” Det sjöngs också en sång om Olof Palme. ”Skottet brann, blodet rann, Olof Palme han försvann. Olof Palme gick på bio.” Partiledaren Jimmie Åkesson, som sjöng med i sången om mordet på Olof Palme, ville efter att han lyssnat på programmet inte ge Kaliber en intervju. Däremot uttalade han sig i andra medier, här i SVT:s Debatt: – Jag förstår att det är stötande på många olika sätt. Och jag vill också säga att jag tar fullt ansvar för den här enskilda händelsen som jag upplever egentligen som i de här två programmen från Kaliber som vi har hört hittills som är riktigt, riktigt illa. Inte heller idag vill Jimmie Åkesson ge Kaliber en intervju angående programmen. Det meddelar Sverigedemokraternas presstjänst. Den tidigare riksdagsledamoten Erik Almqvist skriver via mail att den nazistiska propagandasången som han sjöng, ”Friheten Leve”,  är ”symboliskt kritisk mot både marxism och borgerlighet. Något jag står för även om jag sannolikt inte delar mycket av låtskrivarens åsikter i övrigt.” Skogen: ”– De här ringarna vid barken på granen, det är spår av tretåig hackspett, som är en rödlistad fågel. – Du menar det schackmönstrade där, det är tretåig hackspett alltså?   – Ja.” Nej, det är inte ett inslag från naturmorgon, utan Kalibers reporter Ola Sandstig, som är ute i en urskog utanför Kvikkjokk i Norrbotten. En unik skog med utrotningshotade arter, som snart skulle huggas ner. ”Det är ingen skog för virke, utan kommer förmodligen bli till pappersmassa, och till slut kanske hamna i brevlådan som reklamblad.” Kaliber kunde visa hur skogsbolag struntade i lagens krav om miljöhänsyn, och hur skyddsvärda så kallade nyckelbiotoper avverkades. Dessutom kunde Kaliber visa hur Skogsstyrelsen, den myndighet som har ansvar för att skydda naturvärden, tystade ner känslig statistik om hur skogsföretagen skadar miljön, efter att bolaget Stora Enso Skogs vd ringt upp myndigheten. All inclusive: ”– Det är smidigt med barnen. Och bufféerna är fantastiska för just barnen.” 2011 granskade Kaliber den hetaste semestertrenden, all inclusiveresor. Sol och bad, gratis mat och drinkar – allt ingår. Gästerna betalar i förväg. ”De kan äta tills de storknar från de välfyllda bufféerna. Revbensspjäll, vattenmelon och frasiga baguetter.” Men Kaliber kunde visa att all inclusive-trenden har en mörk baksida. Små restaurangägare slogs ut när turisterna slutade komma, och hotellanställda vittnade om arbetstider och löner som bröt både mot lagar och internationella konventioner. ”Känns det som att ni har gjort tillräckligt för att kontrollera att de hotellen ni har avtal med håller det som ni i sin tur lovar till turisterna? – Nej, absolut inte.  Kajsa Moström, på Apollo Sverige, ett av de reseföretag som granskades.  - Vad ska ni göra då?   – Nä det är bara att vi.. att vi ser till att vi kollar det.” Cytotec: ”– De kanske nämnde att man kommer att blöda lite eller att man förstod det i och med att man liksom skulle krysta ut fostret men de nämnde ju inte hur mycket man verkligen kommer att blöda, för att det är ju enorma mängder blod. Man tror du man ska förblöda när man står där.” Det presenterades som ett säkert, effektivt och inte minst billigt alternativ till godkända läkemedel på marknaden. 2012 kunde Kaliber berätta om preparatet Cytotec, som blivit vanligt inom svensk kvinnosjukvård. Cytotec är egentligen en magsårsmedicin, men orsakar också kraftiga sammandragningar hos gravida, och används därför flitigt vid till exempel uteblivna missfall. Stora delar av läkarkåren betraktade cytotec som säkert. Men kvinnor som Kaliber träffade hade en helt annan bild. ”– Alltså det var ju, det forsade ju liksom ut. Så kändes det i alla fall, eller det kändes inte bara så utan det var så för man såg ju på golv och på väggar och det var blod överallt. – Du säger på väggarna på toaletten? – Ja, alltså jag stod ju. Jag blev väl liksom chockad och stod väl antagligen och vred och vände och undrade hur jag skulle få stopp på det här och hur jag skulle… Så det blev blod överallt, det var enormt mycket.” Cytotec används också vid förlossningar, något som utländska myndigheter varnat för. Här var läkarkåren delad och vissa menade att det fanns risker, eftersom medicinen var svår att dosera. Idag använder fler kliniker Cytotec vid igångsättning av förlossningar än när Kalibers granskning gjordes. Förespråkarna säger att medicinen är säker om den doseras rätt. Språkanalyserna: – Jag sa till henne att jag inte vill åka landet som jag inte kommer ifrån. Det är bättre att om ni ska skicka mig tillbaka till Somalia. Där kommer jag ifrån. Men jag vill inte åka nåt… en annat land som Migrationsverket hittat på. Det vill jag inte åka. För lite mer än två år sedan träffade vi Aisha Sharif, som skulle utvisas till Tanzania – ett land hon själv säger att hon aldrig satt sin fot i. Anledningen till att hon skulle utvisas just till Tanzania var att en så kallad språkanalys som visade att hon pratade språket swahili. Själv hävdar Aisha att hon kommer från Somalia och talar språket bajuni, som är närbesläktat med swahili. När Kaliber granskade ärendet så visade det sig att språkanalytikern som skrivit rapporten inte själv kunde bajuni. Det fanns också en annan språkanalys som visade att Aisha kunde somaliska. Och en världsledande expert på östafrikanska språk menade att det var uteslutet att hon kom från Tanzania. Språkanalyser utförs av privata bolag, och språkanalytikernas identitet är skyddad, så när som på ett anonymiserat cv som ligger som bilaga till själva analysen. När Kaliber gick igenom 1200 språkanalyser som gjorts under 2011 så visade det mindre än en tredjedel av analytikerna har någon som helst språkrelaterad utbildning och de inte alltid hade språket de analyserade som modersmål. – Vi har försökt vara på Tanzanias ambassad, och de har sagt att de absolut inte kommer släppa in mig, för att jag kommer inte från Tanzania. – De kan inte utvisa mig och jag vet inte vad som kommer att hända med mig. De kan inte utvisa mig och de vill inte att jag får stanna här i Sverige. Aisha Sharif lever fortfarande i Sverige. Hon har inte kunnat utvisas, eftersom Tanzania inte heller tror på att hon är medborgare i landet och vägrar ta emot henne. - Det här var alltså ett axplock från de tio år som Kaliber har sänts. Nuvarande producent är Sabina Schatzl. Du tog över 2011. Det är ju en väldig bredd vi hör här..... - Ja, det är Kalibers styrka. Vi håller oss inte bara till de klassiska myndighetsgräven, utan tvätom så ger vi oss ut även i oväntade ämnen. - Vad har hänt med programmet sedan starten 2004? - Vi har hållt fast vid att vi ska vara djärva och modiga, att reportaget är viktigt. Det typiska för Kaliber är kvar, men idag är det 40 program istället för 20 och det är väldigt roligt för vi är med lyssnarna en större del av året och har blivit väldigt självklara inom Sveriges Radio, flera redaktioner vill följa upp det vi gör. - Kaliber bygger ju en hel del på tips från våra lyssnare - hur ska man göra om man vill komma i kontakt med oss? - Man kan mejla och på vår hemsida finns också instruktioner hur du gör om du vill lämna väldigt känsliga uppgifter och hur du kan skydda dig själv och källor. Du kan ockås ringa såklart, avslutar Sabina Schatzl. Det vi har hört idag är bara några av alla de 252 program som gjorts. Reportrar: Markus Alfredsson och Annika H Eriksson Producenter: Sofia Boo och Annika H Eriksson kaliber@sverigesradio.se

    starstarstarstarstar
  • Kino: Xavier Dolan – underbarnet

    · Kino i Kulturradion

    Alla talar om Palme, och den bioaktuella Palmedokumentären av Maud Nycander och Kristina Lindström. Kinos Lisa Bergström bestämde träff med regissörerna vid en av de platser som de tycker representerar Palme bäst. Det blev Holländaregatan 32. Det gamla Kårhuset. Dit Palme gick en natt under kårhusockupationen i egenskap av utbildningsminister för att möta arga studenter. Om igen är lyssnarnas programpunkt i Kino, där de berättar om vilken film de sett flest gånger. Den här gången är det Marie Lundgren i Norrköping som har sett Sofia Coppolas film Marie Antoinette med Kirsten Dunst i huvudrollen mer än 50 gånger. 23 år gammal har han redan börjat växa ur rollen som underbarn - Xavier Dolan, den fransk-kanadensiske regissören som gjorde debut i Cannes redan 2009 med Jag dödade min mamma, och sedan gjorde om bedriften 2010 med sin andra film Hjärtslag. I helgen är det Sverigepremiär på hans tredje film Laurence Anyways, och Kinos Roger Wilson passar på att göra ett lite längre specialporträtt av regissören som älskar slowmotion-scener och filmer om omöjlig kärlek. Kinos Nina Asarnoj tipsar om tre filmer/tv-program att kolla in i helgen och veckan som kommer. Programledare: Roger WilsonProducent: Lisa Bergström Xavier Dolan är inget mindre än ett filmiskt underbarn. Bara 23 år gammal har han redan hunnit med att visa tre långfilmer på filmfestivalen i Cannes. Han står för regi, manus och kläddesign - och spelar dessutom själv huvudrollen i filmerna Jag dödade min mamma och Hjärtslag. Inför den svenska premiären på hans senaste film Laurence Anyways, kartlägger Kino Dolans karriär i den internationella filmvärlden - från gapig tonåring i kanadensiska Québec till firad internationell regissör. Dessutom pratar vi med filmarna Maud Nycander och Kristina Lindström om deras dokumentär Palme, berättar om brittiska Hammer films satsning på skräcklitteratur samt tar reda på varför man ser filmen Marie Antoinette 50 gånger.

    starstarstarstarstar
  • 00:10:01

    Fredag 25 februari

    · Klartext

    Programmet handlar om det här: Flera sjukhus i Sverige har haft problem med att någon förstör med flit. Någon sticker hål i de paket med operations-saker som läkarna använder. I paketen finns till exempel operations-knivar som måste vara helt rena. Annars kan patienterna skadas. Människorna har tagit kontroll över flera städer i Libyen under de senaste dagarna. Många i Libyen i Nordafrika vill ha demokrati och väntar nu på att landets ledare Muammar Kadaffi ska sluta sitt jobb. I staden Tobruk är människorna inte längre rädda för Kadaffis våld säger de. Många människor som är psykiskt sjuka i Sverige har svårt att få jobb. Ungefär 50 tusen av dom är arbetslösa. Men det skulle kunna finnas en lösning på det här problemet. För regeringen har gett särskilda pengar för att just de här människorna ska kunna få ett jobb. Sammanlagt 500 miljoner kronor. Och dom pengarna kan kommunerna runt om i landet söka för att kunna hjälpa de som behöver det. Men det är väldigt få av kommunerna som har sökt de här pengarna. Det har kommit en ny bok som handlar om Olof Palme. På måndag har det gått exakt 25 år sedan Palme mördades och nu har Göran Greider skrivit en bok om honom. Greider är själv socialdemokrat, precis som Palme var. Han tycker att dagens socialdemokrater ofta glömmer bort det som Palme sa och gjorde.

    starstarstarstarstar
  • 700 sidor senare- Palmes biograf hos Nordegren och Anita Strandell sjunger Vreeswijk och Thorvall

    · Nordegren i P1

    I dag ska vi tala om några av 1900-talets giganter inom politik respektive underhållning: Olof Palme och Cornelis Vreeswijk. Författaren Henrik Berggren kommer hit och han ska tala om sin 700-sidiga Olof Palme-biografi som Thomas Nordegren just läst ut och som Augustprisjuryn så skamligt förbigick. Och så kommer Anita Strandell hit och ska sjunga Kerstin Thorvalls dikt: När du tar på mig. Anita Strandell var Cornelis Vreeswijks sista fru så vi ska också tala med henne apropå filmen Cornelis - en man en röst, en legend som har premiär på fredag. Side kick i dag: Maja Aase! I dag ska vi tala om några av 1900-talets giganter inom politik respektive underhållning: Olof Palme och  Cornelis Vreeswijk. Författaren Henrik Berggren kommer hit och han ska tala om sin 700-sidiga Olof Palme-biografi som Thomas Nordegren just läst ut och som Augustprisjuryn så skamligt förbigick. Och så kommer Anita Strandell hit och ska sjunga Kerstin Thorvalls dikt: När du tar på mig. Staffan Linder ackompanjerar på gitarr. Anita Strandell var Cornelis Vreeswijks sista fru så vi ska också tala med henne apropå filmen Cornelis - en man en röst, en legend som har premiär på fredag. Sidekick i dag: Maja Aase!

    starstarstarstarstar
  • 00:28:38

    La palme carrée de Ruben Östlund !

    · Le ciné club d'Inter

    durée : 00:28:38 - Le ciné club d'Inter - par : Augustin TRAPENARD - Il est cinéaste et son quatrième film "The Square" a remporté la Palme d’Or lors du dernier Festival de Cannes ! Ruben Östlund est l'invité d'Augustin Trapenard. - invités : Ruben Ostlund - Ruben OSTLUND réalisateur de The Square, palme d'Or au dernier Festival de Cannes - réalisé par : Lola COSTANTINI

    starstarstarstarstar
  • 00:28:38

    La palme carrée de Ruben Östlund !

    · Boomerang

    durée : 00:28:38 - Boomerang - par : Augustin TRAPENARD - Il est cinéaste et son quatrième film "The Square" a remporté la Palme d’Or lors du dernier Festival de Cannes ! Ruben Östlund est l'invité d'Augustin Trapenard. - invités : Ruben Ostlund - Ruben OSTLUND réalisateur de The Square, palme d'Or au dernier Festival de Cannes - réalisé par : Lola COSTANTINI

    starstarstarstarstar
  • #16 Gunnar Wall - Del 2 om Palmemordet

    · #OAndrasidan

    Välkommen till det andra avsnittet av OAndrasidans Palmespecial där Dogge & Jörgen träffar Sveriges kanske främsta Palme spanare Gunnar Wall! Var han en landsförädare och en säkerhetsrisk för Sverige? Varför var han en så provocerande politiker?Varför mördades Olof Palme? Vilka var motiven? och Vem kan ha gjort det? Hur hade Sverige sett ut idag om mordet som skakade Sverige 1986 aldrig skett?Allt detta och lite till reder vi ut med denna tunga expert i veckans avsnitt av OAndrasidan som leds av Dogge, Sveriges första riktiga rappare som var sex år när mordet inträffade och det världsberömda mediumet Jörgen Gustafsson som minns hur provocerande vissa tyckte att Palme var på sin tid som politiker.Följ OA-podden i sociala medier: FB, Insta, Twitter, YT: @oandrasidan #oandrasidan OAndrasidan.se Mail@oandrasidan.seDigital Artist © 2017

    starstarstarstarstar
  • Un nouveau carburant à base d'huile alimentaire usagée

    · Chronique des Matières Premières

    Le géant français du pétrole Total s'associe à Suez, le spécialiste de l'eau et des déchets pour fabriquer un nouveau biodiesel à partir d'huiles alimentaires usagées. Mais il faudra compléter largement avec des huiles végétales - de colza, ou plus sûrement de palme. Ne jetez plus vos huiles de fritures, elles peuvent faire rouler vos voitures ! Total a mis au point un nouveau procédé pour en faire un biocarburant que l'on peut mélanger sans limite au diesel, ce qui n'était pas possible avec le diester de colza, limité à 7% dans les moteurs, pour des raisons techniques. Ce nouveau procédé d'huiles végétales hydrogénées (HVO), le géant français du pétrole y consacre son ancienne raffinerie de La Mède, près de Marseille. Et c'est le spécialiste de l'eau et des déchets, Suez, qui fournira à Total les huiles alimentaires usagées. Un gisement important, 100 000 tonnes en France : moins de la moitié pourtant est recyclée, principalement par le concurrent de Suez, Veolia, mais en biodiesel classique. Suez ne peut pour l'instant mettre à disposition de Total que 1 500 tonnes d'huile alimentaire usagées.   Le groupe promet d'organiser la collecte auprès des restaurateurs et des particuliers pour qu'ils lui livrent leur huile usagée. Mais à l'arrivée il manquera toute de même 60 à 70% de l'huile nécessaire pour faire tourner l'usine de La Mède. Le complément sera donc fourni par l'huile végétale la moins chère du marché : l'huile de palme.   Le nouveau biocarburant, même fabriqué en partie à partir de déchets d'huiles, ne sera donc que pour une petite part de deuxième génération. La filière de première génération, celle du colza, avec son diester classique, ne se prive pas de le rappeler. Elle dénonce le fait qu'il faudra importer en France beaucoup d'huile de palme pas forcément durable alors qu'on produit en Europe de l'huile et des tourteaux de colza.   Total répond que la France importe de toute façon près de la moitié de sa consommation de biodiesel et qu'il y a de la place pour tout le monde. Les deux filières partagent en revanche la même inquiétude sur le projet de la Commission européenne de diviser par deux le pourcentage de biocarburants de première génération dans les moteurs d'ici 2030.

    starstarstarstarstar
  • Bruxelles veut moitié moins de biocarburants de première génération en 2030

    · Chronique des Matières Premières

    Dans un projet de directive, la Commission européenne divise par deux son objectif de biocarburants de première génération, accusés d'émettre plus de CO2 que l'essence ou le Diesel. Un compromis qui ne satisfait personne   Bruxelles veut moitié moins de biocarburants de première génération pour 2030. Mais le projet de directive européenne ne satisfait ni les écologistes ni la filière européenne des biocarburants. Le biodiesel, fabriqué à base de colza ou d’huile de palme, et le bioéthanol, extrait de la betterave, du sucre ou du blé, ne devront plus dépasser 3,5 % de la totalité des carburants dans les transports européens en 2030, contre 7 % prévus initialement. À l’origine, l’incorporation de ces biocarburants de première génération avait été encouragée pour limiter la part des carburants fossiles, essence et Diesel, dans les transports, un quart des émissions de gaz à effet de serre en Europe. Mais un rapport a depuis conclu que le remède pouvait être pire que le mal si l’on tenait compte des émissions de CO2 provoquées par le changement d’affectation des sols, notamment la disparition des forêts et des tourbières, au profit de l’huile de palme, importée en complément pour alimenter les moteurs européens. Une décision qui ne passe pas Cet été, Bruxelles avait du coup tout bonnement décidé d’exclure le biodiesel et le bioéthanol de ces objectifs en 2030. Le fait que la Commission projette finalement de maintenir leur incorporation, même réduite de moitié, fait donc enrager l’association écologiste Transport et Environnement. Mais les producteurs européens de colza ne sont pas non plus satisfaits de ce compromis de Bruxelles. Si le débouché du colza, qui s’est imposé dans les rotations, est à ce point réduit, le prix de l’huile de colza va s’effondrer. La survie des exploitations céréalières européennes est en jeu autant que les usines de diester. On produira moins de tourteaux de colza pour le bétail européen et l’on importera encore plus de tourteaux de soja du Brésil. Les biocarburants de deuxième génération ne sont pas prêts à prendre le relais, utiliser la paille pour faire du carburant plutôt que de l’épandre sur les sols entraînera par ailleurs un usage plus important d’engrais, estime Didier Nedelec, directeur général d’Offre et demande agricole. Il aurait peut-être été plus judicieux d’exclure l’huile de palme des calculs d’incorporation dans les carburants européens.  

    starstarstarstarstar
  • 00:52:24

    Ingvar Carlsson

    · Sommar & Vinter i P1

    FD STATSMINISTER. När jag förberett det här programmet har jag börjat tvivla. Var det jag själv som styrde mitt liv? Blev det inte väldigt ofta tillfälligheter som ställde till det, på gott och ont? Ödet om ni så vill. Jag vill i detta program berätta för er om händelser, stora och små. Som ibland på sekunder totalt förändrat och ibland dramatiskt kullkastat mitt liv. I sitt Sommarprogram berättar Ingvar Carlsson både om politik och om privatliv. Om hur han träffade sin hustru Ingrid på en kräftskiva 1954, varför fjällvandringar varit viktiga för honom och om hur han vid 23 års ålder blir uppringd av Olof Palme som erbjuder honom att bli politisk sekreterare i Tage Erlanders statsrådsberedning. Carlsson talar också om hur han blev statsminister efter mordet på Olof Palme 1986.- När jag på morgonen den 1 mars, dagen efter mordet, lämnar Rosenbad, sluter omedelbart två livvakter upp vid min sida. Så kommer jag att leva under tio år framåt. Med starkt begränsad personlig frihet. Ständigt bevakad, var jag än befinner mig, dag som natt. Ett helt annat liv än jag tänkt mig, väntar.Ingvar Carlsson berättar också om en märklig händelse någon vecka efter valförlusten 1991, då han slår på TV:n när de borgerliga partiledarna, som just blivit klara med sin regeringsbildning, ska medverka i direktsändning.- Tro det eller ej. I detta ögonblick exploderar min TV och börjar brinna. Jag säger till mig själv. Det här är för bra för att inte tro på. Den här regeringen blir inte långvarig. Plötsligt känns det meningsfullt och nästan lustfyllt att börja förbereda oppositionsarbetet.Om Ingvar CarlssonBlev statsminister och partiordförande i Socialdemokraterna efter mordet på Olof Palme 1986. Har tidigare innehaft poster som bland annat utbildningsminister, bostadsminister och Sveriges första miljöminister.Uppväxt i ett arbetarhem i Borås. Började i statsrådsberedningen 1958 där han var sekreterare åt statsminister Tage Erlander. Ordförande i SSU 1961 och invald i Riksdagen 1964.Avgick som partiledare och statsminister 1996. Har därefter haft många nationella och internationella uppdrag. Har utrett folkmordet i Rwanda åt FN.Läser Det går an av Carl Jonas Love Almqvist nästan varje år. Tittar gärna på fotboll, helst Elfsborg.Producent: Henrik Johnsson

    starstarstarstarstar
  • Michelin veut du caoutchouc zéro déforestation pour ses pneus

    · Chronique des Matières Premières

    Le numéro un mondial du pneu Michelin s'engage à n'acheter que du caoutchouc zéro déforestation. Encore faut-il se mettre d'accord sur les critères avec les fournisseurs, Claire Fages. Michelin veut du caoutchouc zéro déforestation pour ses pneus. C'est une première dans cette filière, après des années d'initiatives comparables dans les secteurs de l'huile de palme ou du papier. Le pneumaticien français, géant du secteur, adopte même les critères les plus exigeants, à savoir le respect y compris des forêts secondaires et des tourbières, si elles ont un degré élevé de stockage du CO2 (High Carbon Stock ou HCS). Encore faut-il que ses fournisseurs soient compatibles. C'est le cas de Barito Pacific, avec lequel Michelin a conclu un accord de co-entreprise pour se fournir en caoutchouc naturel indonésien. Mais pas de la Socfin : la société belgo-luxembourgeoise ne s'est pas encore imposé de tels critères de durabilité dans ses plantations d'Asie et d'Afrique, elle ne s'interdit que les parcelles à haute valeur de conservation (High Conservation Value), principalement celles qui abritent les espèces menacées. Greenpeace presse Michelin de renoncer à ce fournisseur, tant qu'il ne respecte pas aussi les aires forestières à stockage élevé de carbone. A Sao Tome, des zones où la biomasse est très dense ont disparu des cartes satellites au profit des plantations de la Socfin, estime l'association environnementale. D'autres forêts seraient cernées par les plantations d’hévéas en République du Congo, au Cameroun et au Liberia. Tracer les approvisionnements durables peut certes s'avérer difficile mais les manquements peuvent aussi coûter très cher à l’industrie aujourd'hui. Le géant de l'huile de palme IOI en fait l'amère expérience. En mars dernier le groupe malaisien a perdu sa certification RSPO, dont il était pourtant membre fondateur, parce qu'une de ses filiales avait abattu des forêts sur l'île de Bornéo. Depuis, IOI a perdu ses plus gros clients : Nestlé, Mars, Unilever, ADM et Louis Dreyfus. L'action du fournisseur d'huile de palme a chuté de 15%, IOI pourrait aussi voir sa note dégradée par Moody's.

    starstarstarstarstar