slakt

  • De bortglömda sockensamerna (R)

    · 00:19:21 · Vetandets värld

    I hela sitt liv har Anita burit på ett okänt arv. Men genom släktforskning fann hon hästslaktare, korgmakare och rovdjursjägare. De kallades sockensamer - en bortglömd samisk kultur i Mellansverige. Anita Järvenpää i Vaxholm och Lasse Pettersson i Björklinge utanför Uppsala bär på samma historia och samma anor.Anita är släkt med Lapp-Tomas, Tomas Berger, som föddes 1812 och var sockensame i Alfta socken inom nuvarande Ovanåkers kommun i Hälsingland. Lasse var släkt med Lapp-Brita, Brita Stina Åberg, född 1835 i Ingbo i nordvästra Uppland.Det här kan man läsa i boken Hästslaktare och korgmakare från 1999, skriven av etnologen Ingvar Svanberg vid Uppsala universitet.Svanberg skriver i boken att omkring sekelskiftet 1800 fanns en så kallad sockensamisk befolkning i landskapen Jämtland, Dalarna, Ångermanland, Medelpad, Hälsingland, Gästrikland och norra Uppland.En socken hade i regel en eller två samer anställda för att hjälpa till med diverse sysslor som slakt av hästar och andra husdjur. Samerna försåg också allmogen med förstklassigt hantverk, framför allt rotslöjd som korgar och fiskeredskap.Samerna anlitades också för att jaga rovdjur och det finns även uppgifter om att sockensamerna i Dalarna under en period även hade små renhjordar.Spåren efter sockensamerna finns framför allt i gamla handlingar som landshövdingerapporter, kyrkoböcker och traditionsuppteckningar. De har också lämnat efter sig massor av ortnamn i mellansverige där ordet lapp förekommer.Men det finns idag nästan inga fysiska lämningar av samerna, men arkeologen Gunilla Larsson, som har börjat inventera samiska fornminnen, har hittat unika lämningar utanför Hudiksvall.I programmet medverkar de sockensamiska ättlingarna Anita Järvenpää, Vaxholm och Lasse Pettersson, Björklinge, Ingvar Svanberg, etnolog vid Uppsala universitet, Gunilla Larsson, arkeolog Uppsala universitet och Erik Nilsson, Skarmyran, Hudiksvall.Programmet är en repris från den 16 november 2015.Reporter: Jörgen Heikki vet@sverigesradio.se

    starstarstarstarstar
  • De bortglömda sockensamerna

    · 00:19:44 · Vetandets värld

    I hela sitt liv har Anita burit på ett okänt arv. Men genom släktforskning fann hon hästslaktare, korgmakare och rovdjursjägare. De kallades sockensamer - en bortglömd samisk kultur i Mellansverige. Anita Järvenpää i Vaxholm och Lasse Pettersson i Björklinge utanför Uppsala bär på samma historia och samma anor.Anita är släkt med Lapp-Tomas, Tomas Berger, som föddes 1812 och var sockensame i Alfta socken inom nuvarande Ovanåkers kommun i Hälsingland. Lasse var släkt med Lapp-Brita, Brita Stina Åberg, född 1835 i Ingbo i nordvästra Uppland.Det här kan man läsa i boken Hästslaktare och korgmakare från 1999, skriven av etnologen Ingvar Svanberg vid Uppsala universitet.Svanberg skriver i boken att omkring sekelskiftet 1800 fanns en så kallad sockensamisk befolkning i landskapen Jämtland, Dalarna, Ångermanland, Medelpad, Hälsingland, Gästrikland och norra Uppland.En socken hade i regel en eller två samer anställda för att hjälpa till med diverse sysslor som slakt av hästar och andra husdjur. Samerna försåg också allmogen med förstklassigt hantverk, framför allt rotslöjd som korgar och fiskeredskap.Samerna anlitades också för att jaga rovdjur och det finns även uppgifter om att sockensamerna i Dalarna under en period även hade små renhjordar.Spåren efter sockensamerna finns framför allt i gamla handlingar som landshövdingerapporter, kyrkoböcker och traditionsuppteckningar. De har också lämnat efter sig massor av ortnamn i mellansverige där ordet lapp förekommer.Men det finns idag nästan inga fysiska lämningar av samerna, men arkeologen Gunilla Larsson, som har börjat inventera samiska fornminnen, har hittat unika lämningar utanför Hudiksvall.I programmet medverkar de sockensamiska ättlingarna Anita Järvenpää, Vaxholm och Lasse Pettersson, Björklinge, Ingvar Svanberg, etnolog vid Uppsala universitet, Gunilla Larsson, arkeolog Uppsala universitet och Erik Nilsson, Skarmyran, Hudiksvall.Reporter: Jörgen Heikki vet@sverigesradio.se

    starstarstarstarstar
  • De bortglömda sockensamerna

    · 00:19:21 · Vetandets värld

    I hela sitt liv har Anita burit på ett okänt arv. Men genom släktforskning fann hon hästslaktare, korgmakare och rovdjursjägare. De kallades sockensamer - en bortglömd samisk kultur i Mellansverige. Anita Järvenpää i Vaxholm och Lasse Pettersson i Björklinge utanför Uppsala bär på samma historia och samma anor.Anita är släkt med Lapp-Tomas, Tomas Berger, som föddes 1812 och var sockensame i Alfta socken inom nuvarande Ovanåkers kommun i Hälsingland. Lasse var släkt med Lapp-Brita, Brita Stina Åberg, född 1835 i Ingbo i nordvästra Uppland.Det här kan man läsa i boken Hästslaktare och korgmakare från 1999, skriven av etnologen Ingvar Svanberg vid Uppsala universitet.Svanberg skriver i boken att omkring sekelskiftet 1800 fanns en så kallad sockensamisk befolkning i landskapen Jämtland, Dalarna, Ångermanland, Medelpad, Hälsingland, Gästrikland och norra Uppland.En socken hade i regel en eller två samer anställda för att hjälpa till med diverse sysslor som slakt av hästar och andra husdjur. Samerna försåg också allmogen med förstklassigt hantverk, framför allt rotslöjd som korgar och fiskeredskap.Samerna anlitades också för att jaga rovdjur och det finns även uppgifter om att sockensamerna i Dalarna under en period även hade små renhjordar.Spåren efter sockensamerna finns framför allt i gamla handlingar som landshövdingerapporter, kyrkoböcker och traditionsuppteckningar. De har också lämnat efter sig massor av ortnamn i mellansverige där ordet lapp förekommer.Men det finns idag nästan inga fysiska lämningar av samerna, men arkeologen Gunilla Larsson, som har börjat inventera samiska fornminnen, har hittat unika lämningar utanför Hudiksvall.I programmet medverkar de sockensamiska ättlingarna Anita Järvenpää, Vaxholm och Lasse Pettersson, Björklinge, Ingvar Svanberg, etnolog vid Uppsala universitet, Gunilla Larsson, arkeolog Uppsala universitet och Erik Nilsson, Skarmyran, Hudiksvall.Reporter: Jörgen Heikki vet@sverigesradio.se

    starstarstarstarstar
  • 13. Lika gärna skicka till slakt

    · Örebropodden

    Avsnitt 13 av Örebropodden, ”Lika gärna skicka till slakt”. Medverkar gör Tobbe Holm och Oskar Gustafsson. Veckans avsnitt handlar bland annat om Tobbes travengagemang, Södra Station, att kolla Indianerna/Black Knights, Wyclef Jeans Frimis-besök, Vårruset, ICA Maxi, säkra Örebro-kort och den Continue reading →

    starstarstarstarstar
  • Hästkött från livsmedelsindustrins bakgård

    · Kaliber

    Hur kom det sig att hästkött i det dolda blev en betydande råvara för den europeiska livsmedelsindustrin? Kaliber har följt leveranskedjan bakåt genom Europa, i spåren efter hästköttskandalen - och hittat en del av matindustrin som få tidigare ens visste existerade. Fattiga bönder som utnyttjas av en livsmedelsindustri i jakt på billigt kött, sjuka, antibiotikabehandlade hästar som förs till slakt. Och vildhästar som fångas in och säljs. Kaliber har granskat handeln med hästkött i Europa. – Då händer följande att vi ska bege oss upp till vår biograf. Jag hoppas alla har namnbricka med färgkoder? En solig tisdag i april. Det är öppet hus hos Findus i det lilla skånska samhället Bjuv. I röd-rutiga skjortor hälsar informatörer kockar och även VD folket välkomna. Hela 2 100 personer vill se hur produktionen går till i det numera världskända företaget. – Där tvättas ärtorna på sommaren.   Man vill städa ut - hästskandalen är över. Nu är det nya tag och det är lite av en kick off känsla på plats. Och budskapet är tydligt. – Det viktigaste är att vi vill visa upp oss och berätta hur vi jobbar här på Findus, att vi är ärliga och transparenta och vi vill bygga upp vårt förtroende hos konsumenterna. Och det finns anledning för företaget att putsa på sin image. Precis som för många andra - som Ica, Coop, Axfood, Dafgårds och grossisterna Martin&Servera och Menigo. Alla sålde de produkter som misstänkts innehålla hästkött istället för nötkött. Företagen säger sig att ha blivit lurade av andra företag inom den europeiska livsmedelsindustrin.  Men vi undrar - borde inte företagen frågat sig: Vad ligger egentligen bakom det så billiga inköpspriset? I matlandet Sverige har vi köpt oxfiléer, lasagner, rostbiffar och köttbullar  till ständigt låga priser. Företagen har på ett näst intill magiskt vis kunna pressa priserna. Och en varukorg med enbart kött som 1990 kostade 1000 kr kostar idag 650 kr. Och köttet det flödar som aldrig förr över de europeiska ländernas gränser. Kors och tvärs. Vi följer den så omtalade lasagnen för att se var vi landar. Häng nu med. Findus, Ica, Coop och Axfood, och företag från 15 andra europeiska länder köpte lasagne av det franska företaget Comigel som i sin tur lät dotterbolaget Tavola tillverka den i en stor fabrik i Luxemburg som sen fick sin köttfärs genom franska köttgrossisten Spanghero som i sin tur köpte köttet från en av Europas 500 olika kött-tradare som de kallas i branschen. I det här fallet var det Draap trading, ett företag registrerat på Cypern fast med Holländsk ägare och som ägs av bolag på brittiska Virgin Islands. Och kanske där köttdiscot skulle stannat upp ett ögonblick.  För det holländska ordet Draap - betyder häst om man läser det baklänges. Och den här bolagschefen är också sen tidigare dömd för fiffens med märkningen av kött. Men Spanghero såg till att få köttet stämplat som franskt och visst hade köttstyckena suttit på nötkreatur menade man. Bara det att när inspektörer åka till Spanghero och kolla i deras lådor - så stod där att köttet inte alls kom från Frankrike utan i själva verket  kom från Rumänien. Och nej det var inte heller nötkött. Från Rumänien hade man sålt hästkött. Men varför har det lönat sig att sälja rumänskt hästkött som nötkött och vad är det för hästar som hamnat på styckbordet och sugits in i köttkvarnarna egentligen. Vi bestämmer oss för att ta reda på mer om den här delen av livsmedelsindustrin som vi tidigare knappt ens visste existerade - hästköttsindustrin.   Och finner en bransch med sjuka, medicinerade hästar, kriminell verksamhet och förfalskade papper. Du lyssnar på Kaliber i P1. Vi är på slakteriet Doly-Com i nordöstra Rumäninen. Det var här som hästarna slaktades och styckades innan köttet hamnade i kedjan av företag för att slutligen landa som lasagne på de svenska tallrikarna. Det är inte vanligt att äta hästkött i Rumänen så det mesta som styckas här går till export.  Vi hör djuren och skymtar dem genom en låg dörr bakom slaktmaskinerna. Just nu är det kor som står på tur. På förmiddagarna slaktas det häst - på eftermiddagarna nötkreatur. Men ingenting blandas försäkrar företagsrepresetanterna. Efter att hästköttskandalen briserade har efterfrågan på hästkött också minskat får vi veta.  Rumänien har sedan EU-inträdet 2007 seglat upp som en storsäljare av hästkött i Europa. Härifrån forslades det förra året 6 000 ton hästkött. Och sedan EU-medlemskapet har landets export av hästkött till andra EU-länder i princip dubblerats enligt den officiella statistiken, men hur mycket som sålts svart finns det ingen siffra på. Efter att hästkött upptäckts i matvaror som enligt innehållsförteckningen skulle ha innehållit nötkött - startades ett massivt analysarbete inom EU. 7000 provtagningar utfördes av europeiska myndigheter. Var tjugonde DNA-testad vara visade sig i hemlighet innehålla hästkött istället för det som utlovats på förpackningen. Till detta ska läggas företagens egna analyser och upptäckter som gjort att hundra tusentals ton mat har kallats tillbaka då man hittat hästkött eller funnit misstanke om det. Hur mycket hästkött som vi i Europa har tuggat i oss utan att veta om det är det ingen som riktigt vet. Men en sak är klar: hästkött har i det dolda varit en betydande råvara för den europeiska livsmedelsindustrin. Genom att hästkött märkts om till nötkött har det funnits stora pengar att tjäna. Hästkött som är lämpat för köttfärs är tio kronor billigare per kilo, när det kommer från det  här slakteriet. Vi dröjer oss kvar vill veta mera men företagsrepresentanterna vill snabbt gå vidare.   – And the documents come from? Det är här, på slakteriet, som mycket av den tidigare rapporteringen om hästköttskandalen slutat. Men vi bestämmer oss för att undersöka branschen närmare - vilka är egentligen hästarna som hamnat på styckborden och så småning om i köttfärsen? Vi ger oss ut på den Rumänska landsbygden. Det är vår i norra Rumänien. En gång i veckan är det marknad och bönderna reser från bergen och byarna runt omkring för att sälja och köpa det dom behöver. Här finns allt från gummistövlar, kläder och plastleksaker i gälla färger till potatis, lök, kycklingar och hästar.  I Rumäninen finns det många bönder som driver små lantbruk med några hektar mark. Hästen är ett av de viktigaste redskapen i arbetet. Här på marknaden är det många som köper och säljer sina arbetsdjur. Men det är inga muskolösa ardenner-hästar det handlar om utan ofta hästar av det mer spensliga slaget. En del är mer professionella hästhandlare - köper upp och säljer vidare - en del av lantbrukarna sköter det på egen hand. Och slakterierna har varit en pålitlig köpare. Finns det några hästar i en by som man vill bli av med - är slakteriet med sina lastbilar där efter ett telefonsamtal. Slakterierna åker också själva runt och ber om att få köpa djuren. Med på resan är vår rumänska journalist-kollega Radu Ciorniciuc och han blir på rak arm erbjuden att köpa en häst när vi vandrar runt på marknaden. Vi vet att varje häst enligt regelverket ska ha ett microchip insatt under pälsen för att det ska gå att hålla koll på dess bakgrund och var den slutligen hamnar. Dessutom ska det finnas veterinärpapper på hästens hälsa. Så kallat hästpass. Men när Radu frågar om det blir svaret nej. Hästen har varken microchip eller papper. Men det är en helt bra häst tillägger försäljaren. Och blir lite fundersam över Radus frågor. Det brukar inte köpare fråga efter.    Det är många av hästarna som vi ser på våra resa genom Rumäninen som ser rätt eländiga ut. Magra - ofta inte avmaskade - med revbenen väl synliga under pälsen. Bönderna är fattiga men försöker ta hand om sina djur så gott de kan. Vi får höra om motorolja och får-fett som smörjs in på sår och onda leder. Radu fortsätter att fråga runt bland de som säljer hästar på marknaden och det blir klart att inte ens hälften av hästarna här varken har microchip eller papper. Men det är inga problem att sälja dem ändå säger alla vi pratar med. Vi börjar prata med en av männen som ägnar sig åt hästhandel på heltid – Constantin Robota. Constantin berättar ingående om hur sjuka en del hästar är. Det vanligaste är lungsjukdomar och problem med hovarna, säger han. Och så fortsätter han med att både han och hästägarna försöker behandla dem på olika vis med mediciner som de kan få ut på apoteken utan recept. Även antibiotika som egentligen kräver recept från veterinär. Men även sjuka hästar går att sälja till slakterierna är det många som vi möter som vittnar om. Hästar utan registrering och veterinärpapper. Bönder som trots allt kan sälja sin gamla häst och tjäna en slant. Men, ska det visa sig, försäljningen av hästar inte alltid är frivillig. Hästbranschen har blivit big business i Rumänien, exporten har dubblerats, men det är inte alltid bönderna som tjänar pengarna. Vi reser vidare på gropiga vägar, förbi stora fält och ståtliga berg. I utkanten av samhället Codlea i Transylvanien bor människorna i ruckel till hus med stora glipor. Jordvägarna är leriga och ett sopberg tornar upp sig intill. Det är ett romskt samhälle och människorna som bor här lever under konstant hot om vräkning får vi veta.   Hästar går och betar på ett fält nedanför husen, framför industriområdet. I bakgrunden skymtar snötäckta bergstoppar. Det är fattigt och arbetslösheten är stor. Barnen springer runt i smutsiga kläder och leker med de till synes herrelösa hundarna. Hästen är för många här det viktigaste arbetsredskapet de äger, men i vintras gjorde avsaknaden av pengar att många tvingades sälja sina djur. Slakterierna kom glatt och köpte dem berättar byborna. För en summa på knappa 400 svenska kronor. Ofta köper bönderna hästarna här för 5 000 svenska kronor. En kvinna som presenterar sig som Maria sticker ut huvudet genom ett fönster och pratar med oss. Hon är ledare för det grannskapet. Hon berättar om hur slakterierna kom och köpte deras hästar för att sedan kunna sälja köttet till ett mycket högre pris. Men när pengarna som bönderna tjänat så var slut står byborna utan sina så viktiga hästar. I stället kan de ha hamnat via flera olika länder och företag kan ha hamnat i färdiglagad lasagne eller köttbullar och filéer i Sverige och resten av Europa.  Men än värre är hur hästarna också blir stulna säger hon sedan. Och blir man av med sin häst är det som att mista ett barn eller en arm säger hon. Häststölderna är ett utbrett problem i Rumänien. Och vi får höra att de har blivit fler de senaste åren. Codlea är inget undantag. En man vid namn Ion Ilie berättar att han själv ofta låter sin häst gå och beta på fältet intill. Men på natten har det kommit män med lastbilar och tagit flera hästar åt gången berättar han. Det finns ju pengar att tjäna. Säljer dem till slakterierna. Och de som kommer och tar hästarna är farliga säger han. Vi lever i rädsla här. Polisen gör ingenting heller säger Ion Ilie. Även om ommärkningen  ofta verkar ha skett utanför Rumäniens gränser så upptäcker vi en del märkliga fall även här. Till exempel hur det dumpats 1 ton kött i en rumänsk sjö. Köttet var packeterat och fullt ätbart. Men det var inte märkt. Efter en analys stod det klart att det var just hästkött. Varför någon dumpat köttet i sjön ännu oklart. Kriminella nätverk som tjänat pengar på illegala slakterier och svarthandel med hästkött har uppdagats i de områden som vi besöker i Rumäninen. Hästkött som redan i Rumäninen har märkts om till nötkött har varit fall för de rumänska myndigheterna redan för ett par år sedan. Och vår granskning visar en tydlig trend: Hästaffärerna tog rejäl fart vid Rumäninens EU-inträde då den europeiska livsmedelsindustrin fann ett nytt land att jaga billig råvara ifrån. Vi reser vidare genom Rumänien. För att träffa en veterinär som vittnar om en hästhandel i landet som är utom all kontroll.  Vi träffar Bogdan Novenschi på ett rökigt hotellrum i stan Iai. Han har jobbat som rådgivare åt den rumänska myndigheten för livsmedelsäkerhet. Bogdan Novenschi är mycket orolig för utvecklingen inom hästbranschen i Rumänien. Han beskriver hur häststölderna blivit allt vanligare och att hästar säljs till slakt utan någon som helst fungerande kontroll. Hästarna ska ha mikrochip för identifikation och så kallade hästpass där medicinering finns antecknat av veterinär. Men rätt papper saknas ofta säger Bogdan Novenschi. Mindre än fem procent av hästarna i hans distrikt har pass där medicinering finns antecknad säger han. Men hans erfarenhet är att hästar medicineras på egen hand av sina ägare - utan veterinärers inblandning. Han berättar att antibiotika, som ska skrivas ut av veterinärer, kan köpas direkt av bönder på apotek, mot alla regler. Och det görs också. Och det antecknas aldrig i några papper. Antibiotika som kan finnas kvar i hästen när den säljs till slakterier. Vi kollar upp antibiotikan som Bogdan Novenschi berättar om. Särskilt enrofloxacin, som bönderna mot reglerna kan få tag på utan recept. Det är en så kallad fluorokinalon, en grupp antibiotika som är listat av världshälsoorganisationen som extra viktigt för människor. De ska därmed användas mycket sparsamt för att förhindra antibiotiskaresistens. Veterinären Bogdan Novenschi som jobbat med frågorna i flera år menar att många av slakterierna väljer att blunda, att man köper hästar utan papper. Hästar som kan ha antibiotika i sina kroppar när de säljs. Vi har fått tips om en storhandlare när det gäller hästar i Transylvanien. En man som blivit rik på att handla med djuren. Adam Ion har skinnväst och en svart amerikansk baseball-keps. Han har genom åren handlat med över 3000 hästar och många har inte haft några papper, berättar han. Och det är inget snack om saken när det gäller vad som är det bästa med hästbusinessen "Pengarna" säger han och knäpper med fingrarna. Han fortsätter sedan med hur hästaffärerna har gjort honom rik. Hur han kunnat köpa 30 olika bilar av fina modeller. Och hur han levt ett gott liv. Nu är han gammal och håller på att dra sig tillbaka. Men han har haft mycket glädje genom sin business säger han. Men sen säger han ngt som får oss att rycka till. Han börjar prata om vildhästar. Hur han fått fina pengar när han sålt vildhästar till slakterier. Vilda hästar alltså. Sålda och slutligen landade på styckbordet på slakterierna. Det är gryning vid Rumäniens kust mot Svarta Havet. Vi åker båt genom morgondimman rakt in Donau-deltat. Solen stiger rödgul mot himlen bortom vidderna. Storkar, svanar och en och annan pelikan lyfter från strandkanten när vi åker förbi. Det är här som några av Europas sista vildhästar lever. Vi kliver i land på en av sandbankarna. Den lilla byn har just vaknat efter natten. En ung kille som heter Maxim ska visa oss vägen till vildhästarna. Han möter oss med häst och vagn. Vi hoppar upp. Men vi får inte åka så lång väg - området är ett reservat. Vi går över fälten. Buskage, skogsdungar och öppna hedar. En räv smyger förbi, harar skuttar längre lite längre bort och så där... Där inne vid skogsbrynet ser vi dem. Nyfiket tittar de på oss. Sedan vänder de om och springer i väg. De har lärt sig att vara rädda för människor. Det finns idag runt 1000 vilda hästar här i reservatet  - men det finns ett pris på deras huvud. Genom artiklar och berättelser från personer vi träffar får vi höra om hur drygt 50 vildhästar fångades in för att slaktas här 2011. I maj 2011 kommer en beställning till byborna. De som vill tjäna en hacka erbjuds att fånga in vildhästarna. Priset för varje häst är 25 euro. Beställningen är på dryg 50 hästar. En del nappar på uppdraget och ger sig ut för att leta rätt på vildhästarna. De tränger ihop dem. Kastar rep om deras halsar. Motar in dem i ett fång. Hästarna sparkar och slår. En del faller omkull. Ögonen är uppspärrade och en del blöder ur munnen. Hästar har fångats in förr och sålts till slakterier får vi veta, men den här gången får en djurrättsorganisation nys om det och finns på plats när hästarna trängs in i lastbilen som blir överfylld. Efter 30 timmar på vägen stoppar polisen lastbilen. Omtumlade hästar släpps ut. En del har fallit i lastbilen och är skadade. En häst kommer inte ut alls utan ligger död kvar. Enligt djurrättsorganisationen hade också hästarna slagits så hårt under tumultet att ett par fått skallarna spräckta. Vi läser om fallet i artiklar och hör bybornas berättelser. Den här gången stoppar djurrättsorganisationen slakten av vildhästarna, och det är deras bilder vi tittar på från händelsen. Men andra gånger har det skett utan att någon fått reda på det enligt flera vi pratar med. Uppgifterna vi får veta om hur sjuka hästar, stulna hästar och till och med vildhästar kan hamna på Européernas tallrikar bekräftas av många som har insyn i den rumänska hästbranschen som vi har varit i kontakt med. Även personer som själva jobbat på slakterierna. Vi träffar en man som berättar att han tidigare jobbat vid just Doly-Com - slakteriet som levererat hästkött som sedan hamnat i färdiglasagnen i  Sverige och många andra europeiska länder och vars hästkött har märkts om till nötkött av andra företag i livsmedelskedjan. Han säger att han själv sett hur hästar utan papper sålts till slakteriet. Som sedan på kontoret skapat ett dokument för dem. Vi pratar en stund med honom en bit från slakteriets byggnader men sedan blir han nervös och vill lämna bilen. Hyrbilens nummerplåtar från Bukarest gör att vi på långt håll visar att vi inte kommer härifrån. Vi har utlovats en intervju med chefen på Doly-Com, Julian Cossacks. Vi har blivit kontrollerade både på köttets kvalité och spårbarhet säger han. De har sålt hästkött som hästkött och inget annat. Men slakteriet har blivit rentvått. Vi får se papper som bevisar detta. Men vi har andra frågor. Frågor om sjuka hästar, om falska eller obefintliga papper. Om vildhästar och stulna hästar. Han börjar skruva på sig – lyfter från stolen. Jag har inte kontroll över djuren i Rumänien men djuren som kommer till slakt har dokument med sig säger han. Vi har väntat på honom i ett par timmar och det är många frågor vi vill ställa. Men efter sju minuter får han nog. Han blir irriterad – reser sig upp, kliver ut ur kontoret och slår igen dörren.  Det som först verkade vara ett enstaka fall av felmärkning visade sig efter närmare kontroller vara en skandal i hela Europa. Vår granskning av denna dunkla del av livsmedelsindustrin har visat hur slakterier kunnat tjäna pengar på fattiga bönders hästar, hur sjuka medicinerade hästar riskeras slaktas för att säljas som mat och hur några av Europas sista vildhästar fångas in för att bli köttfärs i Västeuropa. Livsmedelsindustrins köttkvarnar söker ständigt efter det lägsta priset och urvalet är ibland urskiljningslöst. I butiken blir konsumenterna lurade av innehållsförteckningen. I jakten på lågprisköttet skapas det möjligheter för kriminella att tjäna stora pengar. Och idag är handel med falsk mat big business för de som är beredda att gå utanför regelverket. Det bekräftas inte minst av Europeiska polismyndigheten Europol som i allt större utsträckning arbetar med matkriminalitet. För tillskillnad från droger - som utredare vid Europol säger – så är mat något som vi alla vill ha och behöver. Det är en lukrativ marknad. På Findus i skånska Bjuv fortsätter rundvandringen. Findus vill gå vidare. Har sagt upp avtal med franska matproducenten Comigel. Nu ska man ha bättre koll säger man. Köttet ska köttet ska levereras från Sverige, Finland, Irland och Brasilien.  – Vi vill göra allt vi kan för att återupprätta förtroendet för Findus och visa att vi verkligen är ärliga och transparenta och att vi är ett varumärke man kan lita på. Men den europeiska hästköttskandalen är inte över. Ständigt uppdagas nya fall. Och ibland kan inte ens de mest avancerade analysverktyg svara på vad det är vi egentligen stoppar i oss. Brittiska BBC gjorde nyligen en egen undersökning på snabbmat och fann att köttet inte var det som utlovats på restaurangernas meny. Men vad det var istället fick de inte fram. Det laboratoriet kunde konstatera var att det inte var – människokött.   Reportrar: Malin Olofsson, Sofia Boo och Radu Ciorniciuc Producent: Eskil Larsson

    starstarstarstarstar
  • Är vi släkt?

    · 01:16:29 · Karlavagnen

    Att släktforska genom att läsa kyrkböcker och tyda gamla skrifter har gjorts länge men när DNA-tekniken började användas har intresset kring släktforskning växt mycket snabbt i stora delar av världen. I Sverige har antalet släktforskare som använder DNA-teknik till sin hjälp ökat från några hundra till 30 000 personer på tio år. Vem är du? Hur långt sträcker sig ditt släktträd och var härstammar du från egentligen? Har du koll på din släkt längre tillbaka än mor- och farföräldrarna? Karlavagnens programledare Pekka Kenttälä är född i finska Rovaniemi men hur finsk är han egentligen? Pekka får svaret i direktsändning när han öppnar DNA-testet han gjort på sig själv. Vi vill veta hur resultat från släktforskning har påverkat dig? Vad har du upptäckt? Har du hittat en okänd syster, bror eller förälder? Vilken betydelse har det haft för dig att känna till din bakgrund? Eller du som inte vill veta? Vad är det du vill undvika eller är rädd för? Ring 099-110 90. Programmet börjar 21:40 och slussen öppnar klockan 21. Karlavagnen karlavagnen@sverigesradio.se

    starstarstarstarstar
  • Högtidsmat - Los Vegos style

    · Los Vegos

    klurigt att fixa ihop en grön högtidsmiddag för släkt och vänner? Eller bara sugen på nya idéer till helgmiddagen? Här kommer vego-kroppkakor, vegan-Janzon och en härligt rökig brysselkålssallad! Recept: Therese SvenssonNu tolkar vi högtidsmat som härligt stinn svensk bonnamat som man ska dela med nära och kära på en söndagsmiddag eller något annat festligt tillfälle. För kruxet som många har är att man kanske inte riktigt vet vad man ska bjuda på när ett kärt vego slår sig ned till högtidsbordet. Så jag hoppas att dagens program ska ge en liten skjuts i rätt riktning oavsett vilken mattyp du är. Vegan Janzon med svartkål och havregrädde med ansjoviskryddorVegan, glutenfritt, laktosfritt, mjölkfrittVegansk Janzons frestelse är en game changer på högtidsbordet – istället för potatis har jag mustig rotselleri och svartkål som fått puttra i havregrädde infuserad med kryddorna man använder i ansjovis. Det vill säga, det kommer smaka äkta Jansson på bästa sätt utan minsta tillstymmelse till vare sig fisk eller trista konserver. Den passar även perfekt för de som inte äter potatis av hälsoskäl.Ingredienser: 1 ugnsform1 rotselleriEtt knippe svartkål2 gula lökarCa 1 liter havregrädde eller annan växtbaserad matlagningsgräddeMjölkfritt smörSalt, vitpepparAnsjoviskryddor 1/2 tsk av vardera:Muskot, kryddpeppar, nejlika, kanel, ingefäraGör så här:Skala och skiva en rotselleri tunt och skär till halvmånar. Skala och skiva lök. Dra bort mittnerven i svartkålen och skär till mindre bitar.Fräs löken i en stor kastrull i rapsolja och en klick mjölkfritt smör tills glansigt.Tillsätt kryddor, rotselleri och svartkål. Häll på havregrädde och en till stor klick smör.Låt puttra ihop lite, rör om då och då, smaka av grädden och ha i mer kryddor om det smakar för lite.Häll över kalaset i en smörad ugnsform. Skjutsa in i mitten av ugnen ca 40 minuter på 200 grader eller tills rotsellerin är genommjuk när du prickar den med en kniv och allting ser oemotståndligt gott ut.Servering: Ät och var beredd på paltkoma. Kroppkakor på jordärtskockor med fräst svamp, syrlig rödkål och vegan kantarellmajo eller brynt hasselnötssmörVegetariskt, glutenfrittMin släkt kommer från Skellefteå och Renån i Jämtland – gemensamt med bägge ställen, förutom otroligt vacker natur, är att man är väldigt förtjust i olika typer av palt. I Västerbotten är Pitepalt kanske mest vanlig och i jämtland kallas den för kams. Skillnaderna mellan alla palter är lite förvirrande, men en fingervisning är att pitepalt oftast bara görs på vetemjöl, vanlig palt består av råriven potatis medans kams gör på kornmjöl. På Öland och Småland heter palten kroppkaka och där gör man den på kokt potatis. Jag gör den däremot på favoriten jordärtskockor. Men det går också bra att göra dem på sötpotatis och salvia.VEGAN: Själva kroppkakorna är vegan, så skippa det brynta smöret om du vill hålla det så. Ät i så fall gärna med vegankantarellmajon!Ingredienser: 1 kg jordärtskockorHavremjölMaizenaSalt, vitpeppar, mald muskotpulverNågra nävar kantareller eller valfri blandad svampEn eller två skivor citron Brynt hasselnötssmör:500 gram smörCa 1 dl skalade grovkrossade hasselnötter Syrlig rödlök:1-2-3 lag: 1 dl vitvinsvinäger, 2 dl socker, 3 dl vattenEn bit strimlad rödkål Vegankantarellmajo: 1 dl sojamjölkRapsolja1 tsk vitvinsvinägerSalt, nymald svartpepparNågra kantareller/svampar från svampfräset Gör så här:Skala och koka skockorna med en citronskiva så de håller den fina ljusa färgen, häll av vattnet, låt skockorna ånga sig torra i kastrullen.Mosa skockorna i en bunke. Salta, peppra och pudra över lite muskot. Rör om och häll i 1 matsked maizena och 1/2 dl havremjöl.Rör om och strö över lite mer havremjöl tills det blir en fin deg - prova genom att ta upp en klick och rulla mellan händerna som en köttbulle - håller det ihop så är det perfa. Är det svårt att få att hålla ihop hutta i en till matsked maizena.Rulla bollar av degen, ungefär lika stora som en pingisboll gör en liten grop i mitten av varje boll som du fyller med stekt svamp. Knip ihop gropen och rulla så att fyllningen täcks.När alla kroppkakor är klara tippar du försiktigt ned dem i en stor kastrull med sjudande (ej kokande) vatten. De är klara när de flyter upp till ytan vilket tar ca 10-15 min. Ta upp de klara kroppkakorna och lägg dem att vila på en tallrik. Nu kan du äta dem som de är, eller så smör- eller rapsoljesteker du dem precis innan servering.Brynt hasselnötssmör: Klicka i smör i en kastrull med en handfull krossade hasselnötter och låt smöret smälta. Rör om tills smöret får en brun färg, fluffigt skum och en nötaktig magiskt god doft. Häll då snabbt över smöret i en skål. Klart. (Stelnar sen det brynta smöret är det bara att värma på det lite igen. Du kan ha det i kylen som vanligt smör.)Syrlig rödkål: Koka upp ingredienserna till en 1-2-3-lag (1 dl ättika eller vinäger, 2 dl socker, 3 dl vatten) så att sockret löser sig och låt sedan svalna. Skiva rödkål, lägg i en ren glasburk, häll över lagen så det täcker

    starstarstarstarstar
  • Legolas - stjärnhästen som kunde gått till slakt

    · Svenska ikoner

    Han föddes svag, sjuklig och man funderade på slakt. Men det slutade med att Legolas med sin stora charm tog 19 raka segrar och blev travsportens mest betydande häst i början av 1980-talet.

    starstarstarstarstar
  • Legolas - stjärnhästen som kunde gått till slakt

    · Svenska ikoner

    Han föddes svag, sjuklig och man funderade på slakt. Men det slutade med att Legolas med sin stora charm tog 19 raka segrar och blev travsportens mest betydande häst i början av 1980-talet.

    starstarstarstarstar
  • Den svenska ekomaten som försvann

    · Kaliber

    Regeringens vision är mer svensk och ekologisk mat. Hur är det i kommuner och landsting? Kaliber går på jakt efter den svenska och ekologiska maten i våra skolkök, äldreboenden och sjukhuskök. Det är jättegott. Jag brukar inte gillar korv, men jag gillar det med ris.Eleverna Molly Klinteman, Felicia Christensson och Milla Nilsson som går på Ängelholms Montessoriskola äter lunch. På porslinstallrikar ligger en av dagens två rätter. Morötter och korvgryta.Det är korv Stroganoff och ris.Har ni någon koll på var maten kommer ifrån? Nej, jag vet inte vad riset kommer ifrån, det har jag säkert glömt.Vad tror du korven kommer ifrån? Kanske grisen.Morötterna då? Från ett frö.Vad tycker du är viktigast med maten? Att det är gott. Och ekologiskt. Det är bra.Stefan Löfven i regeringsförklaringen 2014:En långsiktig livsmedelsstrategi tas fram för att öka matproduktionen i Sverige och stödja svensk och ekologisk matkonsumtion.Visionen om mer svenskt och ekologiskt på tallriken är tydlig. Hur ser det ut i verkligheten?Idag handlar Kaliber om maten i kommuner och landsting om maten våra skolbarn, äldre och sjuka äter.Frågan är om målen i skolkök, äldreboenden och sjukhusmatsalar går hand i hand med regeringens.Sven-Erik vad har du ätit för lunch idag? Jag åt ugnsgratinerad torsk. Det var fantastiskt gott.Sven-Erik Bucht (S) är landsbygdsminister och den som är ytterst ansvarig för arbetet med att ta fram en nationell livsmedelsstrategi den som ska leda till mer svensk och ekologisk mat. Han satte igång med jobbet dagen efter statsminister Stefan Löfvens regeringsförklaring 2014 då han som nytillträdd statsminister nämnde strategin första gången. Planen är att ha den klar till försommaren. Vi är ett av få länder i Europa som saknar en nationell livsmedelsstrategi. Vi har alla möjligheter att producera mycket mera livsmedel i Sverige. Och det anser regeringen att vi ska göra. Det skapar jobb på landsbygden, men det handlar också om att vi har en hållbar produktion i Sverige. Vi har väldigt säkra och miljövänliga livsmedel och det vill vi ta vara på. Vi kan inte bara förlita oss på världen i övrigt att hämta allt käk utifrån. Vi måste producera själva också, säger Sven-Erik Bucht.Är svenska livsmedel viktiga? Mycket viktiga. Och framförallt är säkra och väldigt klimatsmarta jämfört med andra länder. Så jag vill väldigt gärna att svenska livsmedel konsumeras mer. Både i vårt land men också i världen i övrigt."De miljöregler vi har gör ju en kostnad"Vi är hos Bengt Johansson, på hans gård i Horred, en tätort i södra delen av Marks kommun belägen på västra sidan av Viskan. På visitkortet står det naturvårdare. Det är den stora delen med nötkreatur, det är de sköter betesmarker och naturmarker och sånt, säger bonden Bengt Johansson, som driver vidare gården efter sina föräldrar. Han har gjort den ekologisk och har här 400 kor och så en hel del mark. Det är intresset som man tycker, att förvalta det kulturlandskapet som vi har då va.Att gården är ekologisk innebär bland annat att det inte används kemiska bekämpningsmedel eller genetiskt modifierade organismer här och att djuren först och främst äter ekologiskt foder härifrån.På sommaren går korna på naturbete vilket också är en förutsättning för att gården ska få kallas ekologisk. Nu är det torkat gräs som Bengt Johansson skyfflar fram för hand som gäller. Det här puttar jag till flera gånger om dagen. Det finns ju maskiner för det här, men de kostar ju pengar och då måste man ju få bra betalt för sina varor om man ska kunna investera i ytterligare maskiner och hjälpmedel. Och så länge lönsamheten inte hänger med får armar och ork ta det istället, säger Bengt Johansson.Köttet från den här gården slaktas och styckas några mil härifrån och säljs sen på restauranger i närheten. Restauranger som stoltserar med köttets ekologiska stämpel och ursprung i menyn. Men till de offentliga köken kommer det inte, trots att ekologiskt kött hamnar högt på kommunernas önskelista. Sen är det väl oftast prislappen som styr, för vid upphandlingar är man ju två parter. Jag vill ha så mycket som möjligt och köparen vill ge så lite som möjligt. Men det vi måste trycka på från lantbrukarled är ju att offentlig upphandling måste följa svensk djurskyddslag, och de miljöregler vi har i Sverige gör ju en kostnad som gör att våra produkter blir mycket dyrare och då måste vi få betalt för det. Man måste vara konsekvent där, att ställer man en lag som kräver att vi ska ha mer utrymme till djuren, låg antibiotikaanvändning och att vi ska ha miljöregler som är långt vida övriga länder, då tycker jag att man ska följa själv och köpa enligt de lagar och förordningar, säger Bengt Johansson.Hej! Hej!Claes-Erik Bergstrand är också ekologisk nötköttsproducent. Hans gård ligger i Vallda i Kungsbacka, några mil från Bengt Johanssons gård. För några år sen serverades kött härifrån på skolor i Göteborg. Men priset gjorde att det konkurrerades ut av utländskt. Den grossisten fick billigare kravgodkänt kött från Holland vid det tillfället, säger Claes-Erik Bergstrand.Ville ni fortsätta sälja till kommuner? Ja, det är en prisfråga. Vi måste ju hålla de priser vi har för att kunna betala våra leverantörer som gör ett bra jobb.Kossor i fjärdedelar hänger i rader i krokar i taket. De hängmöras i fjorton dagar innan de styckas i rummet bredvid. Det är djur från den egna gården på andra sidan gatan men också från kravmärkta gårdar häromkring som hamnar i de stora vita frigolitlådorna som går till den privata marknaden. Det här är kött som ska till en hamburgerrestaurang i Kungsbacka som maler själva och gör hamburgare.Ekologiskt framför svensktMen Claes-Erik Bergstrand hoppas liksom Bengt Johansson i Horred att köttet kan nå förskolor, skolor och äldreboenden i närheten. Han säger att det skulle betyda mycket för ekonomin om det skulle gå att få till en leverans med kontinuitet vilket är förhoppningen med att leverera till en kommun. Han har nyligen varit i kontakt med Kungsbacka kommun. Det skulle såklart vara kul att leverera till den kommun man verkar i.Är de beredda att betala? Ja, det får vi se.Regeringen har som mål att vi ska producera och äta mer svenskt och ekologiskt. Så bönderna Bengt Johansson och Claes-Erik Bergstrand borde väl ha stora möjligheter att få in sitt kött i de offentliga köken. De är ju både svenska och ekologiska. Men så är det alltså inte - och vi undrar om det är så här det ser ut i hela Sverige?Kaliber går på jakt efter den svenska och ekologiska maten i skolkök, på äldreboenden och i sjukhuskök.För där - hos kommuner, landsting och regioner serveras runt tre miljoner måltider varje dag.Och det visar sig vara en hel del som står i vägen för svenska bönders mat i de offentliga köken.Enligt GPS:en ska det ta 27 minuter att köra från Claes-Erik Bergstrands gård i Vallda till centrala Göteborg. Det är drygt tre mil. För några år sen landade alltså en del av köttet från den ekologiska gården i Vallda i Göteborg. Men, inte längre.Vad ser vi, EU-ekologisk står det, det är en EU-jordbruksstämpel på den. Ja, Felix. Köttbullar, strimlad falukorv och skivad falukorv står väl där, du ser kanske.EU-ekologisk eller svensk-ekologisk?Gunilla Williander som är kökschef på Johannebergsskolan i Göteborg visar vad som står på de rostfria hyllorna i frysen. Det är kartonger med ekologiska nötfärsbiffar, ekologisk pytt i panna och MSC-märkt fryst fisk som används i nödfall när den färska inte räcker. Här har vi kycklingkorven, men det är ursprung Italien.Tillsammans letar vi efter klisterlappar på kartongerna som ska berätta hur innehållet är producerat om det är ekologiskt eller inte och varifrån det kommer. För de olika klisterlapparna berättar mycket, man kan kort säga att svenska ekologiska livsmedel med den svenska så kallade KRAV-certifiering har producerats under hårdare krav än samma livsmedel som kommer från ett annat EU-land och istället har en EU-ekologisk märkning. Det handlar framförallt om djurens välfärd, till exempel måste grisar få beta utomhus på en KRAV-gård till skillnad mot en EU-ekologisk gård och organisationen KRAV ställer hårdare krav kring slakt och djurtransporter.Nu vill ju regeringen att vi ska äta mer av den svenska och ekologiska maten och i frysrummet i Göteborg visar det sig att de ekologiska köttbullarna är gjorda på svensk nötfärs. Men annars är det som sagt EU-ekologiskt på det mesta, tyvärr, säger Gunilla Williander.Jag tar hjälp av Lena Ekelund Axelsson som är professor vid Sveriges Lantbruksuniversitet, eftersom jag vill ha reda på vilka livsmedel som egentligen är bra och på vilka sätt. Hon har speciellt intresserat sig för livsmedel och klimat- och miljöfrågor.Vi letar oss fram till köttdisken i en matvarubutik i Lomma och använder oss av det danska köttet för att jämföra kött från ett annat EU-land med det svenska. Man har helt andra regler i Danmark även för det ekologiska. Även fast det ekologiska danska är djurmässigt bättre än det konventionella danska så har man inte så strikta regler som de svenska produktionerna, säger Lena Ekelund Axelsson.Så det svenska ekoköttet är det högst upp i skalan? Ja, absolut. Ja.Sen kan inte Lena Ekelund Axelsson säga vad hon tycker kommer på andra plats. Men landsbygdsminister Sven-Erik Bucht slår som sagt ett slag för det svenska jordbruket, som han anser är tillräckligt bra som konventionellt. Svenskt så kallat konventionellt jordbruk brukar jag säga är egentligen det svenska miljöanpassade jordbruket och sen har vi det svenska ekologiska jordbruket som har speciella kriterier, säger Sven-Erik Bucht. Om vi nu importerar ekoprodukter istället för konventionella odlade så bidrar vi till ekologisk odling någon annanstans. Så det är en poäng med eko. Sen är ju en annan fråga om man i den offentliga sektorn ska bidra till det lokala näringslivet. Och det är ingen enkel fråga. Eller ska man tänka på något annat sätt. Ska man tänka globalt, vad som är billigast för eller ska man tänka på något annat sätt, säger Lena Ekelund Axelsson.Landsbygdsministern Sven-Erik Bucht brinner alltså extra mycket för den svenska maten. Frågan är hur det ser ut på de tallrikar som våra barn, äldre och sjuka får.Vanligt med ekologiska målNär Kaliber i en enkät frågar landets kommuner, regioner och landsting om deras mål för maten i de offentliga köken i våra skolkök, äldreboenden och sjukhusmatsalar till exempel så kör det allra flesta på med mål som i Göteborg. Där har man har mål kring andelen ekologiska livsmedel, men inga satta mål kring matens ursprung.198 kommuner och 17 landsting och regioner har svarat på Kalibers enkät och det visar sig att åtta av tio har mål för hur mycket av maten som ska vara ekologisk.Betydligt färre - två av tio - har uttalade mål om andelen svenskproducerade eller ännu mer lokala livsmedel. Ännu färre har mål om att den ekologiska maten också ska vara svensk.Flera ringer och mejlar mig och tycker att frågan om mål om den svenska maten är korkad eftersom den inte går ihop med lagen om offentlig upphandling (LOU) - lagen som kortfattat säger att man inte får premiera mat från det egna landet. Lagen bygger på EU-regler och syftet är det ska vara lika för alla inom EU. I praktiken innebär det att svenska ekologiska livsmedel har svårt i konkurrens med utländska ekologiska, eftersom de generellt är dyrare. Samma sak gäller för svenska konventionella livsmedel i förhållande till utländska. Naturligtvis vill vi köpa svensk mat, men nu är det så att Sverige är en del av Europa och då är det Europa som är varukorgen. Olyckligtvis är det så, säger Ulla Lundgren som jobbar på miljöförvaltningen i Göteborgs kommun med hållbar mat. Sen är det så att man naturligtvis vill ha mer svenskt, men det är en omöjlig ekvation. Det handlar om pengar naturligtvis.Råvarorna i den stora grönsakskylen på Johannebergsskolan skvallrar om kommande meny. Det är blandade rivna rotfrukter i stora plastpåsar och spänstiga röda tomater på kvist i kartong. Vi hittar ekologiska livsmedel som är odlade i olika EU-länder, bland annat Spanien och Holland. Men kökschefen Gunilla Williander skulle önska att mer av innehållet hade svenskt ursprung. Det är en prisfråga för det mesta. Är det några kronor så köper man hellre svenskt då, men det får inte skilja för mycket. Det får inte vara tjugo kronor kilot eller så, det blir väldigt mycket pengar om man ska göra för 1100. Då får man ha ett litet tillskott i ekonomin så hade det funkat, säger Gunilla Williander.Göteborgs kommun är alltså en av dem som har mål kring andelen ekologiskt. De har jobbat för att 40 procent av alla livsmedel som serveras på kommunens skolor, förskolor, äldreboenden och vårdboenden ska vara ekologiska 2018. Målet är redan nått. Hur mycket som är svenskt, det vet man inte. Och det är inte heller så viktigt. Det finns ingen skillnad egentligen i om köttet är producerat i Sverige, Danmark eller Polen. Frågan är hur de har producerats. Men sen finns det ett egenvärde i att man inte kör saker för långt, säger Ulf Kamne som är miljöpartist och kommunalråd i Göteborg med ansvar för miljöfrågor.Hur kommer det sig att ni vill ha ekologisk mat i kommunen? Därför att vi vet att det finns väldigt många fördelar, både för dem som äter men framförallt för den miljöpåverkan som matproduktionen innebär. Och det är egentligen det enda mätbara sättet att använda sig av. Alla andra mått, eller verktyg, man pratar om att köpa närproducerat och svenskt, det är så väldigt diffust och det är väldigt varierande vad man faktiskt får då, säger Ulf Kamne.Och om han skulle få bestämma själv så skulle han vilja att kommunen jobbade för att all mat som serveras här ska vara ekologisk så småningom.  Alltså, allt annat verkar ju tokigt. Vi kan ju inte säga att det är bra med en viss mängd bekämpningsmedel och syntetiska handelsgödsel och så där. Vi måste ju naturligtvis se att målet är 100 procent ekologiskt. Men det är ingenting som kommunen har bestämt och det är inget som vi har något årtal för. Och nu sitter vi i diskussioner kring hur vi ska se på det här för de närmaste två åren och då ska jag inte prata bredvid mun tror jag, för då blir de bara sura.Det finska exempletSari Väänänen jobbar som projektledare för Ekocentria i Finland. Det är en nationell utvecklingsenhet som jobbar för en hållbar matkedja och särskilt för de offentliga köken. I Finland har kommunerna valt en annan väg än de svenska.  We work both for organic food and finish food, but the most important thing is that it is local and finish food, säger Sari Väänänen och berättar att de i Finland framförallt jobbar för att maten ska vara lokal och finsk.Finland är ganska likt Sverige när det kommer till mat i offentliga kök. Vi är båda med i EU och har alltså samma regler att förhålla oss till och så erbjuder vi båda fri mat i skolan. Därför har jag valt att jämföra de båda grannländerna med varandra.En undersökning som Ekocentria har gjort tillsammans med Ruralia-institutet vid Helsingfors universitet är 70 procent av maten i de finska offentliga köken från Finland och 15 procent är så kallad lokal mat vilket innebär att det är uppfött eller producerat i samma kommun som den tillagas och serveras i.I Sverige finns ingen heltäckande statistik över det här alltså varifrån maten, som landar i de svenska kommunala köken, kommer. Och vi lyckas inte heller ta reda på det eftersom majoriteten av kommunerna inte mäter ursprung.Istället har Kaliber tagit reda på vad kommuner och landsting har för mål när det kommer till svensk och ekologisk mat, så vi har inga siffror som går att jämföra med de finska.Why is it important for the public kitchen in Finland to have finish food? They want to support our farming system, they think that our farming system here is pure and clean, they want products with short transportation. And they think that the food is fresh when they buy it from near, and they think that the quality is better.Sari Väänänen på Ekocentria säger att lokalpolitiker i Finland vill stötta de finska bönderna, bland annat handlar det om de tycker att maten är fräschare när ursprunget är nära. Och så anser de att kvaliteten är bättre, säger hon. Det här har bland annat lett till att finska kommuner i hög grad säger nej till ekologisk mat eftersom mycket av ekomaten i Finland är importerad. Därför säger de nej till ekologisk mat, eftersom de hellre vill ha finsk eller lokal mat i de offentliga köken.Så, frågan som måste ställas är om inte EU är sura på Finland för att de aktivt jobbar för sina inhemska livsmedel. Men så är det inte alls, säger Sari Väänänen. Oh no, they are not angry. They also want us to use finish products.Hon säger att man i Finland använder sig av kriterier och krav inom lagen för att nå så mycket inhemsk mat som möjligt. I Sverige säger flera kommuner och landsting att lagen sätter stopp. Men även inom våra landsgränser går det att tolka lagen på olika sätt.Hej, jag letar efter matsalen. Matsalen har du där borta, om du går igenom glasdörrarna och följer efter barnen där borta så har du matsalen där.Tack så mycket!Ängelholms Montissoriskola är en skola i ett plan. Det var i den här matsalen vi började."Vi vill inte krocka med det svenska"Genom stora fönster som går hela vägen upp till taket ser man ner mot vattnet. I Ängelholms kommun står livsmedel från närområdet högst på listan. Bakom det här ligger till största del måltidschefen i Ängelholms kommun sen tre år tillbaka Jennie Andersson. När jag kom hit fanns det inget svenskt överhuvudtaget. Och man hade i stort sett inget ekologiskt alls. Första året när jag kom och vi mätte så hade vi tre procent ekologiskt och inget svenskt. Så kom jag rakt in i upphandlingen och vi satte jättemånga krav för att styra mot det svenska i alla fall, vilket lyckades väldigt väl, säger Jennie Andersson.Men det handlar inte bara om det svenska: Ängelholms kommun har också som mål att 25 procent av den mat som kommunen köper in och som sedan alltså hamnar på bland annat de här porslinstallrikarna här på Ängelholms Montessoriskola ska vara ekologisk nästa år. Men som det ser ut nu så är det där vi har satt gränsen. För vi vill inte krocka med det svenska mot det ekologiska. Vi vill ha inriktningen svenskt kött, och sen när vi har valt det ekologiska ska har vi valt vitkål, morötter och mjölk, sånt som vi vet är både svenskt och ekologiskt, säger Jennie Andersson.Du sa att ni inte vill krocka, är det lätt hänt? Ja, när man kommer upp till större mängd ekologiskt så finns det en risk att man kan krocka eftersom det inte finns så mycket svenskt ekologiskt kött att få tag i och det stiger i priser också.Om en halvtimme kommer första gänget elever till matsalen, yngst först. Christina Svensson och Stina Persson som jobbar i köket jobbar så att maten blir klar efter hand när eleverna dyker upp. Ris och bulgur kokas i stora bleck, grönsakerna till salladsbuffén hackas, rivs, kryddas och strimlas. Rödbetor, palsternacka jobbar vi mycket med. Rotselleri är de inte så glada för, men rödbetor är de jätteglada för. Så de kör vi i ugnen med lite salt och olja på. Sen kyler vi ner dem och smular ner lite fetaost. Och sen ut i salladsbuffén. Så nu har de börjat äta mer och mer av det.Och till dagens korv Stroganoff går det åt 17 kilo svensk strimlad falukorv till de fyrtio liter som ska ut idag. Det är det eller den vegetariska mexikanska grytan som går att välja mellan. I grytan så har jag lagt ekologisk krossad tomat. Sen föredrar vi att slå sönder löken så att den inte märks så tydligt i grytorna så får de i sig grönsaker i alla fall. Vare sig de vill eller inte.Allt färskt kött som serveras i kommunen kommer från Skåne. Morötter och potatis från Skåne eller Halland. Kycklingen är svensk. Och kommunen strävar efter att allt som köps in och serveras ska produceras så nära som möjligt antingen i Skåne eller Halland, eller Sverige det beror på vilka livsmedel det handlar om, säger Jennie Andersson.I upphandlingar ställer kommunen krav om bland annat tid till slakt, att kött inte ska vacuumförpackas och att djur ska bedövas helt innan det tappas på blod allt för att maximera chansen att det kommer från Sverige. Alltså svensk djurskyddslag är den som ställer mest krav och då tycker vi att då måste man leva upp till det kravet på det köttet vi serverar i restaurangen också.Vi är ju med i EU och det är ett frihandelsavtal. Går man inte runt det när man skriver upphandlingar som ni gör? Nej, egentligen med de kraven vi har ställt kan vem som helst lämna nu, alltså det spelar ju ingen roll vilket land bara du lever upp till alla kraven som vi har ställt. På så sätt gör vi helt rätt. Sen om det är en dansk som har en djuruppfödning som lever upp till alla de kraven så är det okej det också, men vi vet att de svenska djurskyddhållningsreglerna är de mest omfattande. Och då vore det ju konstigt om våra barn inte ska få köttet härifrån också, säger Jennie Andersson.Inga pekpinnarDet handlar alltså om en regering som vill att vi ska producera och konsumera mer svenskt och ekologiskt med betoning på det svenska - och kommuner och landsting som till största del satsar ekologiskt, men inte får till det, eller helt enkelt inte vill satsa på det svenska.Vi ska tillbaka till landsbygdsminister Sven-Erik Bucht. Han är medveten om de hinder som kommuner och landsting möter, och han är inte särskilt förvånad över att det är få kommuner som jobbar med satta mål för att få in svenska livsmedel. Och trots sin vurm för den svenska maten vill han inte styra över det. Jag känner att politiken inte ska gå in allt för hårt och säga vad du ska ha på ditt frukostbord eller lunchbord. Utan vi från politiken ska ge god information till svenska konsumenter och se till att det finns möjligheter att producera livsmedel på ett hållbart sätt. Sen är det konsumenten som får möjlighet att göra medvetna val.Så vi kan inte förvänta oss några nationella mål? Mål kan ju beskrivas på många sätt än med ett procenttal. Men jag är övertygad, när det kommer till den nationella livsmedelsstrategin att vi kommer att vilja öka vår totala livsmedelsproduktion i Sverige, säger Sven-Erik Bucht.Landsbygdsministern hoppas att de nya upphandlingsreglerna som är på gång ska ge en skjuts för den svenska maten och vill alltså inte genom den kommande livsmedelsstrategin ge några pekpinnar till det offentliga Sverige. Jag tycker inte att vi från nationell nivå ska styra hur kommunerna väljer att prioritera. Kommunerna i Sverige har ett självstyre och allra högsta grad i de här frågorna så måste de själva ta ställning i hur de prioriterar. Jag blir glad om de prioriterar höga djurskyddskrav eller ekologiskt, eller djurvälfärd och så vidare.Jennie Andersson, måltidschefen i Ängelholm, hoppas däremot på en hjälpande hand i och med livsmedelsstrategin: Det är väl ett stort hopp till den. Det kan inte vara meningen att om vi man vill ge barnen bra mat, att det ska vara så himla jobbigt att få det. Jag hoppas att den kommer att göra så att det underlättar för oss som upphandlar. Hade man kunnat skriva att det ska vara svenskt kött för att leva upp till det, så hade det underlättat väldigt mycket istället för att vi ska behöva skriva flera sidor för att få det.Reporter: Samira OthmanProducent: Annika H ErikssonKontakt: kaliber@sverigesradio.se         

    starstarstarstarstar
  • Ett liv ifrån sin familj och släkt

    · Ögonblicket med Mohamed El Abed

    När Omid är 16 år flyr han från Afghanistan, en resa som tar honom barfota genom bergen, via Irans skjutande gränspatruller, genom Europa hägnades under en lastbil och till Malmö, där han sökte asyl. När Omid Mahmoudi är 16 år gammal så flyr han efter ett liv av trakasserier från Afghanistan, en resa som tar honom barfota genom öknen, via Irans skjutande gränspatruller, över bergen mitt i vintern, genom Europa hängande under en lastbil och till slut till Malmö, där han sökte asyl.I Sverige grundar Omid ensamkommandes förbund, som stöttar ensamkommande flyktingbarn, där han försöker ge andra som genomlevt samma resa som honom, en trygghet, trots att de varken har familj eller släkt.

    starstarstarstarstar
  • Han kröp neandertalaren inpå generna

    · 00:19:45 · Vetandets värld

    Neandertalaren är vår närmaste släkting och 2009 lyckades en internationell forskargrupp ta fram den första skissen över deras arvsmassa. Forskningen leddes av svensken Svante Pääbo. Får han Nobelpriset i kemi i nästa vecka? Neandertalmänniskan dog ut för 30 000 år sedan. Genom att undersöka miljontals små DNA-fragment från benbitar som hittats i grottor runtom i Europa fick Svante Pääbo och hans kolleger fram hela neandertalarens arvsmassa. Ingen lätt uppgift, eftersom det är så lite och så fragmenterat DNA återstår efter så många tusen år. Kartläggningen var en viktig milstolpe för förståelsen av hur människan utvecklats. Den som ledde projektet var svensken Svante Pääbo på Max Planck-institutet för evolutionär antropologi i Leipzig i Tyskland. – Vi är så nära släkt med varandra att du kan vara närmare släkt med neandertalarna än med mig, konstaterade Svante Pääbo efter att den första skissen tagits fram. Reportaget sändes första gången 2009. Reporter: Marcus Hansson Reporter: Lena Nordlund

    starstarstarstarstar
  • Är släkten bäst bakom glas och ram?

    · 01:27:33 · Karlavagnen

    Hur har du det med din släkt är frågan vi ställer i kväll. Påsken står för dörren och andas förväntningar med ledighet, god mat och umgänge, men med vem, familj och släkt eller vänner? I Karlavagnen måndag är du välkommen att prata med Leif Hedegärd i Göteborg. Ring 099-110 90 i kväll eller mejla karlavagnen@sverigesradio.se! Du kan också kommentera här på hemsidan eller på vår Facebooksida. Visst är det härligt att tänka sig ett matbord där släkten är samlad, äter gott och har det uppriktigt trevligt. Ingen skickar några giftiga pilar till varandra och skeletten är för länge sedan utrensade ur garderoben, men det är nog få som känner igen sig i den här idylliska bilden.  Har du skrapat ihop en mosaik av släktingar som du vill umgås med och struntar i vad de tycker som du valt bort. Finns det en påsk du helst vill glömma eller har ni lagt upp en strategi så att släktkalasen skall bli så bra som möjligt? Ring till Leif Hedegärd 099 110 90 eller skicka redan nu ett mejl till karlavagnen@sverigesradio.se!

    starstarstarstarstar
  • Nyheter från Vetenskapsradion

    · 00:05:03 · Vetenskapsradion

    Stor internationell kartläggning ger överraskande resultat om rovfåglars släktskap. Örnar är närmare släkt med gamar än med andra rovfåglar, och till exempel ormvråken är närmare släkt med den lilla talgoxen än med havsörnen. Tjuvjakten på noshörningen är den värsta sedan mitten av 80-talet då noshörningen i Afrika nästan utrotades och nu hotas tjugofem års återhämtning.

    starstarstarstarstar
  • 08.12.2014 Kan man svare på en slakt?

    · NRK – Kulturhuset

    Forfatteren Tore Renberg svarte i helgen på Morgenbladets slakt av boka hans med et personangrep på anmelderen. Er det mulig for en forfatter å svare en kritiker som har slaktet ham uten å virke smålig og snurt?

    starstarstarstarstar
  • Lätta löpsteg glada kor och körsång mot medicin

    · 00:40:52 · Nordegren & Epstein i P1

    Tidigare medeldistansaren och löparstjärnan Maria Akraka är aktuell med boken Den magiska milen, och gäst idag hos Louise & Thomas. Så - var ligger nu hemligheten med att hitta ett lätt och elegant löpsteg? Sverige anses ha stränga djurskyddsregler, ändå skadas många klövdjur på väg till slakt berättade Dagens Eko i dag. Djuren packas tätt allt för att göra produktionen så lönsam som möjligt. Men vad skulle ett kilo fläskfilé kosta från en gris som haft ett bra liv ända fram till slakt? Vi pratar med Bo Algers professor i djurhälsa, grisexpert och Carina Anderson som är Krav-grisproducent på Högsta lantbruk. Att sjunga i kör är en viktig del för att må bättre - det anser man på äldreboendet Östralycke i Karlshamn. Och faktum är att medicineringen mot oro och aggressivitet har minskat sedan körsången kom igång i januari. Hör en av de boende på Östralycke, Ingegerd Stam, direkt efter ett körsångspass. Hör också Per-Olof Sandman, professor i omvårdnadsforskning, om musikens roll för en god äldrevård. Programledare: Louise Epstein Bisittare: Thomas Nordegren Producent: Ulph Nyström

    starstarstarstarstar
  • Pinochets klasskamrater

    · P1 Dokumentär

    Pinochet arresteras i London 1998 och Juan Diego Spoerer åker tillbaka till Chile. Ett Chile utan Pinochet men alltjämt helt i skuggan av honom. Juan Diego vill höra släktens version av vad som hänt de senaste trettio åren. Juan Diego Spoerers släkt var inte bara Pinochetanhängare utan deltog även aktivt i kuppen. Några tillhör också Pinochets inre krets. "Pinochets klasskamrater" är en familjekrönika – Chiles historia speglad i en släkt på båda sidor barrikaderna. Programmet fick Stora Journalistpriset 1999.   Har du egna erfarenheter från militärkuppen i Chile? Skriv i fältet här nedanför. 

    starstarstarstarstar
  • Blir det vår nu i Irak?

    · 00:55:47 · Konflikt

    Om sektprotester, släktfester och Sadamnostalgi i Irak, tio år efter den amerikanska invasionen. Vad kostade kriget i blod och splittring för irakierna? Vad blev den mänskliga och moraliska notan för amerikanerna? Och framför allt: hur mycket frihet och demokrati gav egentligen Operation Iraqi Freedom? Hör röster från Bagdad, Kerbala och Najaf om irakiernas stapplande försök att forma sin egen framtid och om möjligheterna till en arabisk vår i Irak. 10 år har gått sen USA invaderade Irak, en invasion som inleddes med ett ihållande bombanfall över Bagdad den 20 mars 2003. Kriget varade åtta år, och orsakade en stor ekonomisk, humanitär och politisk skada. Sekterism, bristande demokrati och en sönderfallande infrastruktur är några av resterna som krigsåren lämnat. Även om många irakier idag också poängterar att Saddam Hussein knappast hade kunnat störtas om det inte vore för Operation Iraqi Freedom. USA plödje ner ofantliga summor pengar i Irak. Lastflygplan fulla med dollarsedlar flög över Atlanten och meningen var att pengarna skulle gå till barnsjukhus, skolor, vägar och byggnader som skulle hysa de nya demokratiska institutionerna. Men idag syns väldigt lite av de projekt som skulle förbättra irakiernas vardag. El, vatten och mat saknas på många håll, och sekterism snarare än idédebatt och sakfrågor präglar parlamentets arbete. Konflikt har gjort många program om Irakkriget och följderna det fick för världen. Men såhär på 10-årsdagen närmar vi oss följderna av den amerikanska invasionen på ett helt annat sätt, tillsammans med Konflikts före detta medarbetare Mikael Olsson. För redan innan den amerikanska invasionen av Irak hade kriget med Iran, hårda sanktioner och Saddam Husseins förtryck spritt irakierna över världen. En av alla dessa exil-irakier var Mikael Olssons pappa Fadel Al Safandi som under många år levde i Tyskland. Strax innan invasionen var han på väg att hälsa på sin stora släkt i Irak - men fick ställa in besöket när kriget bröt ut. Och nu helt nyligen såg det ut att kunna bli av eftersom säkerhetsläget förbättrats - men då ville ödet annorlunda igen. Fadel Al Safandi dog innan han hann återvända till hemlandet. Sveriges Radios Mikael Olsson for till Irak för att begrava sin far. Det var hans första resa dit och det blev det första mötet med en stor släkt där alla bär olika berättelser om hur amerikanernas intåg förändrade livet. Fastän irakierna alltså fick hjälp att störta sin diktator så har den demokratiska utvecklingen i landet ändå gått trögt. Tio år efter diktaturens fall präglas politiken av sekterism och nationell splittring. Den senaste tiden har stora demonstrationer mot regeringen blossat upp runt om i Irak. Och även om de protesterna är ett tecken på att yttrandefriheten fungerar till en viss grad, så är många också oroliga över att ett nytt inbördeskrig ska bryta ut. Frilansjournalisten Duraid Al Khamisi begav sig till Bagdad för att se vilka utmaningar irakierna står inför idag. Med för att kommentera och analysera vad kriget betytt och vad det fått för konsekvenser för både USA och Irak finns Cecilia Uddén, Sveriges Radios Mellanösternkorrespondent på plats i Bagdad, och Ginna Lindberg, SR:s före detta korrespondent i Washington. Programledare: Kajsa Boglind Producent: Lotten Collin

    starstarstarstarstar