sveriges

  • Special: Sveriges Radio 90 år

    · 00:38:57 · Medierna

    Grattis Sveriges Radio som fyller 90 år! Medierna bjuder på sportlovslyssning i ett hyllningsprogram till radiomediet. Vi utlovar radioguld och tar dig med på en ljudresa till radions barndom och framtid. Det blir Sven Jerring, Hassan, piratradio, Ekots frigörelse från makten och första lyssnarstormen. Lyssna! Medierna special: Sveriges Radio 90 år Grattis Sveriges Radio som fyller 90 år! Medierna bjuder på sportlovslyssning i ett hyllningsprogram till radiomediet. Vi utlovar radioguld och tar dig med på en ljudresa till radions barndom och framtid. Det blir Sven Jerring, Hassan,  piratradio, Ekots frigörelse från makten och den första lyssnarstormen. Och så får du höra Sveriges Radios vd Cilla Benkö om framtidens utmaningar. Medverkar i programmet gör bland andra radiohistorikern Göran Elgemyr, Sveriges radioprofilen Kersti Adams-Ray, Erik Haag, Radioprofessor Bengt Bok, Sveriges Radios VD Cilla Benkö och skjutjärnsjournalisten Åke Ortmark.  Reportrar är Martin Wicklin och Tove Palén.

    starstarstarstarstar
  • Medieormen live från Almedalen med Cilla Benkö, Martin Jönsson & Fredrik Laurin

    · Medieormen - journalistisk utveckling och mediedeb

    Medieormenpodden live från Sveriges Radios scen i Almedalen. Måndag 30 juni kl 12.30-13.00Sveriges Radios vd Cilla Benkö, biträdande programdirektör Martin Jönsson och Fredrik Laurin, tillträdande redaktör för grävande journalistik på Sveriges Radio samtalar med Medieormens redaktör Cecilia Djurberg samt med publiken om journalistik i utveckling, om mediehändelser och satsningar under Supervalåret. Vi pratar om varför Sveriges Radio arrangerar seminarier om Snowdenavslöjandet (Lyssna på det här) och utrikesjournalistik i Almedalen. Direktsänds i P5 Almedalen och spelas in som poddradio. Medverkande: Cilla Benkö, vd, Sveriges Radio. Martin Jönsson, biträdande programdirektör, Sveriges Radio. Fredrik Laurin, tillträdande redaktör för grävande journalistik, Sveriges Radio. Programledare: Cecilia Djurberg, redaktör Medieormen Sveriges Radio.

    starstarstarstarstar
  • Lödöse – Sveriges framsida

    · Vetenskapsradion Historia

    Vetenskapsradion Historia besöker Gamla Lödöse, en av Sveriges största och äldsta städer där keramikfynd ger en ny bild av Sveriges historia. Och så letar vi avtryck från 3000-åriga barnafingrar. Nu letar arkeologerna efter Lödöses hemligheter, en av Sveriges äldsta och medeltidens största städer. Det här var en gång Sveriges port mot väster, och kanske kan fyndet av lokalproducerad keramik på platsen ge en ny bild av Sveriges historia. Gamla Lödöse är ju förhållandevis okänt, och det är konstigt med tanke på alla kända figurer som vistats här, som Birger Jarl, Heliga Birgitta och Magnus Eriksson, säger Christian Mühlenbock på Lödöse Museum. Dessutom träffar vi arkeologen Katarina Botwid som letar efter bronsålderns hantverkare i mångtusenåriga krukskärvor. För ett tränat öga kan keramiken till exempel avslöja hur duktiga forntidens krukmakare varit, och gamla fingeravtryck i leran berättar om barnarbete i bronsålderns Norrköping. Och så reder historikern Dick Harrison ut frågan om hur medeltidens rättsskipning egentligen gick till. Programledare är Tobias Svanelid.

    starstarstarstarstar
  • Hur är det att bli granskad?

    · Kaliber

    "Avslöjandet är det bästa som hänt oss." Hör Karin Hagman, kommunikationschef på Kommunal i panelsamtal med grävande journalister om hur det är att stå på andra sidan. Hela kvällen finns tillgänglig för lyssning på Medieormen. På scen under kvällen: "Så gör vi när vi gräver" - i panelen: Markus Alfredsson - producent/reporter, Kaliber, Sveriges Radio Karin Mattisson - reporter/programledare, Uppdrag granskning, SVT  Camilla Ziedorn - reporter, Kalla fakta, TV4  Daniel Velasco - reporter, Ekot, Sveriges Radio "Hur är det att bli granskad" med Karin Hagman, kommunikationschef på Kommunal - i panelen:  Nils Hanson, ansvarig utgivare, Uppdrag granskning, SVT Camilla Ziedorn - reporter, Kalla fakta, TV4 Lisa Helgesson - chef undersökande journalistik, Ekot, Sveriges Radio Dan Josefsson, frilansjournalist "Fake news - så påverkas den grävande journalistiken" - i panelen: Ida Lundqvist - producent P3 Nyheter  Karin Mattisson - reporter/programledare, Uppdrag granskning, SVT  Lisa Helgesson - chef undersökande journalistik, Ekot, Sveriges Radio Nils Hanson, ansvarig utgivare, Uppdrag granskning, SVT Dessutom: Dan Josefsson, frilansjournalist, Dokument inifrån på SVT berättar om sin högaktuella granskning av "Fallet Kevin". Daniel Velasco, reporter på Ekot Sveriges Radio, berättar om sin Prix Europa nominerade granskning "KGB-agenten och oljesmugglingen". Sofia Boo, reporter på Kaliber i P1, Sveriges Radio, berättar om sin Prix Europa-nominerade granskning "Fasthållen till döds Kriminalvårdens farliga grepp".

    starstarstarstarstar
  • Vinnaren är korad! Aris Fioretos får Sveriges Radios Romanpris 2016 för Mary

    · 00:27:57 · Kulturpoddar i P1

    Följ med lyssnarjuryn när den på ett infernaliskt vis smygtassar upp för trappan hem till författaren och överöser honom med fanfar, plakett, blommor, pengar och ännu fler frågor om hans Mary. Författaren Aris Fioretos tilldelas Sveriges Radios Romanpris 2016 för romanen Mary. Lyssnarjuryns motivering: "För Mary, en roman som genom ett starkt och berörande språk skildrar kontrasten mellan systemets förtryck och den enskilda människans styrka och känslighet". Detta är andra gången Aris Fioretos vinner det ärofyllda priset. Som författare tillbringar man långa tider ensam. Även om man kan känna både jubel och jävlaranamma under arbetets gång, är den vanligaste känslan nog osäkerhet, säger Aris Fioretos och fortsätter: När boken äntligen är vattenkammad och klar måste den stå på egna ben. Den skrivande har underligt nog gjort sig själv överflödig. Fast vem vill inte att boken skall hamna i goda läsares händer? Få saker lugnar en lika mycket som ett pris. Och inget lika självklart som ett pris utdelat av något så utomordentligt som en jury bestående av läsare. För övrigt innebär ett pris nog också en bångstyrig uppmuntran att fortsätta till nästa bok och ensamhet, till nästa osäkerhet, säger Aris Fioretos.Missa inte när Romanprisets lyssnarjury diskuterade "Mary" av Aris Fioretos tidigare i veckan. Under våren sänds Mary även som radioföljetong i P1, alla 35 delar går även att höra på sverigesradio.se och i appen Sveriges Radio Play. Mary var även nominerad till Augustpriset 2015. Vinnaren av Romanpriset får, förutom äran och prisplaketten, 50 000 kronor.Den prisbelönta författaren Aris Fioretos debuterade 1991 med den prosalyriska Delandets bok. Därefter har han utgivit en rad prosaböcker och romaner, däribland Stockholm noir (2000) och Den siste greken (2009), som vann Sveriges Radios Romanpris 2010.Det var även för Den sista greken som Aris Fioretos tilldelades Gleerups litterära pris och nominerades till Augustpriset. Året därpå fick den tyska översättningen av boken Literaturpreis der SWR-Bestenliste.Fioretos har även översatt författare som Paul Auster och Vladimir Nabokov till svenska. 2010 var han Sommarvärd i Sommar i P1 och 2012 utkom prosaboken Halva solen.  Hans senaste roman Mary, som tilldelas Romanpriset för, utkom hösten 2015. Aris Fioretos kommer från Lund och är bosatt i Stockholm och Berlin.Sveriges Radios Romanpris instiftades 1993 och delas ut för tjugotredje året i rad. Prissumman på 50 000 kronor ska gå till "en framstående svensk roman ur det gångna årets produktion". Det unika med priset är Lyssnarjuryn. Den förnyas varje år och består av bokläsande radiolyssnare i olika åldrar och med skiftande yrken som skrivit och anmält sitt intresse att vara med. Samtliga nominerade romaner till Sveriges Radios Romanpris 2016 var:  Gardet av Staffan Malmberg Mary av Aris Fioretos Masja av Carola Hansson Bära barnet hem av Cilla Naumann Linjen av Elise KarlssonI årets lyssnarjury satt Per-Olow Hedman, Anja Magnusson, Roger Svedberg, Henrik Gåverud, Ninni Skön, Emlan Wolke och Gunilla Gålne. Programledare: Jenny Teleman Reporter: Anna Tullberg Uppläsare: Hannes Meidal och Maria Salah Tekniker: Bengt Zetterman Producent: Maria Götselius

    starstarstarstarstar
  • Midsommarspecial: Hör åter historien om Sveriges Radios första 90 år

    · 00:30:48 · Medierna

    Medierna special: Sveriges Radio 90 år Grattis Sveriges Radio som fyller 90 år! Medierna bjuder på midsommarlyssning i ett hyllningsprogram till radiomediet. I en återutsändning från februari utlovar vi radioguld och tar dig med på en ljudresa till radions barndom och framtid. Det blir Sven Jerring, Hassan, piratradio, Ekots frigörelse från makten och den första lyssnarstormen. Och så får du höra Sveriges Radios vd Cilla Benkö om framtidens utmaningar. Medverkar i programmet gör bland andra radiohistorikern Göran Elgemyr, Sveriges radioprofilen Kersti Adams-Ray, Erik Haag, Radioprofessor Bengt Bok, Sveriges Radios VD Cilla Benkö och skjutjärnsjournalisten Åke Ortmark. OBS: På grund av gudstjänst är det ingen sändning av Medierna på lördagsförmiddagen. Denna sändning hörs bara på söndagsnatten kl 01.02 och på måndagskvällen kl 19.03. Reportrar är Martin Wicklin och Tove Palén.

    starstarstarstarstar
  • Vad kan Sverige lära av andra länder?

    · Kaliber

    Tusentals unga européer har anslutit sig till våldsbejakande islamister som IS. I Sverige är det många kommuner som fortfarande inte vet hur de ska förebygga radikalisering. Kaliber om vad Sverige kan lära från andra länder. Det är en varm septemberdag 2014. Vi är i den östra Londonförorten Walthamstow. På Lea Bridge road bland låga viktorianska hus, frisören Kashmir, grönsakshandlaren Class och en del andra småaffärer, ligger en av Storbritanniens alla avhopparverksamheter -Active Change. Vägg i vägg med en moské och lite dold bakom en busshållplats. Utanför byggnaden står ett tv-team och filmar. Internationell media har sprungit in och ut ur avhopparverksamhetens lokaler i ett kör den här septemberveckan. Och jag får vänta i över en timme för att få träffa organisationens grundare Hanif Qadir. - So you had lots of media here today? – Since two weeks its been everyday. Anledningen till att media från hela världen blickar åt London nu är att rapporteringen om europeiska IS-resenärer börjar ta fart hösten 2014. Och att Storbritannien har en lång tradition och stort utbud av olika avhopparverksamheter för våldsbejakande islamister. Hanif Qadir har personlig erfarenhet av att bli rekryterad till al-Qaida en gång i tiden. - When I arrived in Pakistan and when I saw some of the tactics used by al-Qaida I didn´t agree with that. Because yes the Americans were killing women and children – you know targeted or nontargeted but so was al-Qaida, sager Hanif Qadir. Han anslöt sig till terrororganisationen utifrån en känsla av ilska över att oskyldiga kvinnor och barn dog i USA:s krig mot terrorismen, berättar Hanif Qadir. Men han insåg snabbt att också al-Qaida dödade oskyldiga, säger han. Han åkte hem till London och startade Active Change. Och idag är Hanif Qadir en av Europas mest erfarna på att omvända våldsbejakande islamister. - I think Britain by far has the most effective counter radicalisation policy in the world, säger Hanif Qadir. Om Storbritannien är bäst på att motverka radikalisering eller inte finns det olika åsikter. Men Storbritannien har lång erfarenhet och många olika verksamheter - såväl statliga som oberoende projekt och Active Change är bara ett av alla. Vi ska återkomma till det. Sverige har till skillnad från många andra länder knappt någon avhopparverksamhet eller något förebyggande arbete som gäller våldsbejakande islamism. Om det handlade förra veckans Kaliber. Och enligt Säpo har minst 130 svenskar rest till Syrien och Irak för att strida med grupper som IS. Vi har träffat Maryam. Hon är i 50-årsåldern, och jobbar med språk. För nio månader sedan lämnade Maryams dotter Sverige. Dottern var då 19 är och bodde hemma. - Det var en vanlig dag en fredag. Jag var på jobbet när jag fick telefonen att de har rest igår. Jag trodde hon sov över hos en väninna, fast de hade resan rest, berättar Maryam. Det var pappan till en av dotterns vänner som ringde och berättade att deras döttrar hade åkt till Syrien. - Jag var hysterisk och skrek. Jag var i centrumet, jag fick kramp, jag fick…. Det var en polisbil där. Och jag skrek och skrek och hela centrumet tittade på mig, berättar Maryam, som egentligen heter något annat. Hon fick det där samtalet i somras hade hon i över ett år försökt få hjälp med dotterns radikalisering, berättar hon. Men också med dotterns depression som Maryam tror spelade en stor roll i hennes beslut att lämna Sverige för IS. Maryam säger att hon hade pratat med skolan, socialtjänsten, psykiatrin. Och efter att några andra tjejer som dottern umgicks med i en studiecirkel åkte till Syrien, kontaktade Maryam också polisen: – När första gruppen hade åkt gick jag till polisen och informerade och sa att jag är rädd. Jag är rädd att en grupp som min dotter har umgåtts med har åkt till Syrien. Jag är rädd, vad ska jag göra. Jag behöver er hjälp, jag vill att man ska hindra att hon ska åka, sa jag, berättar hon. - Vad sa polisen? - Vi har inte den befogenheten att stoppa henne. Vi har inte lagen på vår sida att stoppa henne. Maryam är inte ensam om att behöva hjälp. I förra veckans Kaliber fick kommunerna kritik för att föräldrar till IS-rekryter inte vet vart de ska vända sig när de söker hjälp. Och Kaliber frågade socialcheferna i Sveriges kommuner och storstädernas stadsdelsförvaltningar, om de anser att de har verktyg att förebygga våldsbejakande islamism bland ungdomar. Av de 132 som svarade ansåg 70 procent att de inte har verktyg att förebygga våldsbejakande islamism bland ungdomar. Sveriges kommuner och landsting, SKL, svarade då att kommunerna trots allt gör en hel del ”men vi behöver mer kunskap och den håller vi på att skaffa oss” sa SKL:s ansvariga för brottsförebyggande frågor, till Kaliber då. Den här veckan ska vi bege oss utanför Sverige för att se hur Storbritannien och Danmark arbetar med våldsbejakande islamism. Två länder som framhålls i internationella sammanhang för att ha kommit långt med arbetet. Men vi har också åkt till Norge. På polishögskolan i Oslo träffar jag professorn Tore Bjørgo en av de mer kända forskarna i Norge när det kommer till extremism och terrorism och de människor som dras till det: - De drar av ganska olika grunder, de är olika typer av människor som har olika drivkrafter olika drömmar och behov och därför finns ingen sådan ”one-size-fits-all” när det gäller att finna hur man kan förebygga det, säger Tore Bjørgo. Frågan om hur man ska förebygga resorna kompliceras alltså av att de här individerna är så olika och därför har olika motiv, menar han. - Några få, som är primärt ideologiskt och politiskt drivna, oftast väldigt resursstarka, de blir ofta ledarna och ideologerna. Och så har vi några som är spänningssökande och de kanske också kan få en överdos och uppleva att det inte var så spännande när de ser sin vän ligga där och vrida sig av smärta. Och så har du de som har en väldigt problematisk social bakgrund, traumatiserad, kanske upplevt krig, ofta varit inblandade i kriminalitet, de letar efter en frälse - och de kan vara ganska farliga människor, säger han. Och så ser det även ut i Sverige, säger Mona Sahlin, som är nationell samordnare mot våldsbejakande extremism. Ungdomarna kommer från olika delar av samhället och har olika drivkrafter. – Så när man tittar på ordet krigande eller resande så finns ju alltifrån djupt övertygade religiösa och politiska skäl till förvirrrande, ledsna, förtvivlade unga som letar efter en plats i tillvaron. Och det är därför det arbetet vi gör nu är så svårt men också viktigt. Att inte bara gå på den enkla lösningen, skärp en lag och ta ett pass, så har man blivit kvitt problemet. Man kanske har förhindrat problemet för några, men det är absolut ingen lösning, säger Mona Sahlin. Också rekryteringen ser väldigt olika ut. Den ser ut på ett sett i storstäderna och ett annat sätt på de mindre orterna säger Mona Sahlin: - Det är viktigt att förstå att det inte bara är de stora kommunerna som detta händer i och inte heller bara i de så kallade miljonprogramsförorterna - långt ifrån. Så rekryteringen sker ju antingen från person till person eller, vilket ju är betydligt svårare att komma åt, på nätet. Där det finns oändligt många rekryteringsfilmer- om vi kallar det så - där unga män poserar med en tuff Kalasjnikov och en coca-cola och ett leende på läpparna och berättar vilket häftigt arbete de har och det finns samtalsgrupper både fysiska, men också på nätet. Tillbaka i London och till avradikaliserings-verksamheten Active Change. I förra veckans Kaliber lyfte talesperson för göteborgsmoskén Mohammad El-Alti fram Storbritannien som ett land svenska myndigheter borde lära sig av. Shaf, som är en av ett tiotal projektledare och mentorer som jobbar på Active Change, visar runt i huset. Det är ganska blygsamma lokaler. Ett par små mörka kontor och en stor samlingslokal som ser ut som, och delvis också är, en fritidsgård. Långväggen här är täckt av graffitimålningar och längst den står det biljardbord och fotbollsspel. Active Change fungerar som en mötesplats för förortens ungdomar. Hit söker sig unga med olika behov; för att hänga vid något av alla spelen, låna en dator eller fråga mentorerna om råd. Här håller man också i workshops och debatter. Det öppnar upp till dialog och ger Active Changes mentorer möjlighet att fånga upp de unga som är på väg att radikaliseras. Och förutom aktiviteter i lokalarena, har man också ett team som ger sig ut i uppsökande verksamhet i stadsdelen, berättar Hanif Qadir. - So they will go out they will hang up leaflets. They will hang out with those young men and women who don’t come to the center. Those young men and women who we feel are in areas or in pockets of the community that don’t engage with us or other organisations. It is not always the individual that got a problem that we will engage with, it might be that it is a friend family member a sister that will give us some indication that someone they know who’s got a problem. So we will then find a way of engaging with that person. Mentorerna ger sig ut på gatan för att komma i kontakt med unga män och kvinnor som inte dyker upp på några ungdomsorganisationer. Unga som kanske ligger i farozonen för att radikaliseras. Då diskuterar vi aktuella frågor som Syrien, Irak och IS - för att höra hur de tänker, berättar Hanif Qadir. I många fall där radikaliseringen har gått väldigt långt är det oftast oroliga föräldrarna som ringer Active Change. Då tar vi först snabbt reda på så mycket som möjligt om deras barn och sen ser vi till att få träffa henne eller honom. Det viktigt att ställa frågor – de svåra frågorna, berättar Hanif Qadir. - You´re mother is concerned you’re father is concerned why do you want to go to Syria? When you have this concerns. So it’s about relaying the facts to the individual. Critically analysing the situation within that person. Something may have happened to that person. Efter de samtalen, där man försöker skapa sig en bild av processerna bakom personens radikalisering, kan avradikaliseringsarbetet börja, berättar Hanif Qadir. På Active Change arbetar inga socialarbetare eller psykologer. Alla de tiotal unga män och kvinnor som jobbar här är före detta gängmedlemmar eller före detta extremister själva. Och det är de som genom mentorskap ska hjälpa de unga som befinner sig i farozonen nu. Men i arbetet med att avradikalisera islamistiska extremister använder sig organisationen också av muslimska teologer. Och allt det här gäller ju det förebyggande arbetet, men Active Change har också tagit hand om personer som redan tidigare varit inblandade i terrorgrupper. Som organisationen har fått arbeta med både innan och efter fängelsestraff. Och för de som har åkt till Syrien och IS nu, borde man erbjuda en slags öppning säger Hanif Qadir. För att kunna hoppa av och komma tillbaka till samhället. - I think the government needs to have a corridor, with the right checks and balances obviously. Det måste ske under kontrollerade former så klart men myndigheterna bör hålla dörren öppen för de som vill hoppa av. Hanif Qadir är samtidigt tydlig med om någon av de unga misstänks vara i färd med att begå brott och skada någon – då är det nolltolerans som gäller. -We maintain a very strict policy that if somebody is going to cause harm to another person we will tell that person straight away we are going to report you to the police. That may mean you can get arrested. You can hate me today, but you can thank me tomorrow, sager Hanif Qadir. Man ringer polisen helt enkelt och det här är förutsättningar som de ungdomar organisationen jobbar med vet om, säger Hanif Qadir. Om en framtida avhopparverksamhet här i Sveriges säger han - att det är bara att starta upp. Hanif Qadir har varit i Sverige flera gånger och tycker att vi här slänger vi bort pengar på konferenser istället för att börja jobba. - I´m amazed that you know surprised that Sweden still hasn’t put a policy in place. For 4 or 5 years we’ve been engaged we’ve going to conferences. To a point where I say you no I’m not coming to you any conferences any more even if you pay me. I get frustrated that you want us to come and give you advice but talk is no good - do it! Jag har sagt att jag inte tänker åka till Sverige mer och gå på konferenser. Inte ens om ni betalar mig för ni vill bara prata - sätt igång arbetet istället, säger Hanif Qadir. Mona Sahlin, nationell samordnare mot våldsbejakande extremism i Sverige, bemöter kritiken: – Det kanske han har rätt i det vet inte jag. Jag kanske har varit på en eller två sådana konferenser. Men grundkritiken håller jag med om vi ha varit naiva vi har valt att blunda allt för länge och inte sett att det här har varit ett växande problem också hos oss, men sen kan man inte heller bara kopiera rakt av. Storbritannien har en helt annan historia till att börja med, sin koloniala roll i många av de här länderna och det är helt annan diskussion om religion och kritik än vad vi har i Sverige. Storbritannien har inte någon avhopparverksamhet att tala om vad gäller nazister eller högerextrema för där har de valt att blunda…. Så jag noterar vad han säger, men allt har sina skäl, säger Mona Sahlin. Sverige har fått kritik för att arbetet med att förebygga resandet av våldsbejakande islamister, går långsamt också nationellt - något som alltså den nationella samordnaren Mona Sahlin själv håller med om. Men det finns också delar av det svenska arbetet som även kritiker tycker är bra. I förra veckans Kaliber kritiserade psykologen Yassin Ekdahl kommunernas brist på beredskap att hjälpa föräldrar till IS-rekryter. Han jobbar nu ideellt med föräldrar vars barn har åkt till Syrien. Och Yassin Ekdahl är också med i nätverket RAN - ett EU-nätverk där sakkunniga utbyter erfarenheter och kunskap. Yassin Ekdahl har genom nätverket fått se olika länders arbete från nära håll. Och trots att de flesta andra länder han har besökt, har kommit längre i arbetet, ser Yassin Ekdahl fördelar med Sveriges sätt att angripa problemet. - Om man tittar på hur andra länder jobbar, till exempel England och inte minst Holland och Belgien där har man valt en mer konfrontativ linje. Och där i de muslimska samfunden känner sig mest utpekade att man pratar bara om muslimer och islam som våldsbejakande. Utifrån det så tycker jag att vi i Sverige är mer nyanserade. Vi pratar inte om jihadister. Vi pratar om våldbejakande oavsett om den är religiös eller ideologiskt politisk färgad och utifrån det så tycker jag att det är en bra strategi, säger Yassin Ekdahl. Inte minst att den nationella samordnarens uppdrag är att arbeta mot både höger, vänster och islamistisk extremism bidrar till nyanseringen, fortsätter Yassin Ekdahl. Men arbetet i Sverige bromsas upp av att en del ideella organisationer som skulle kunna jobba med frågan inte har resurser, menar han. - Sen är det så att vi i Sverige är lite mer myndighetsmarinerade när vi jobbar. Den idéburna sektorn, den civila sektorn, skulle vara mer delaktig. För i slutändan är det de som träffar de här föräldrarna och ungdomarna i det verkliga livet. Det är ingen myndighet som har den kontaktytan, menar Yassin Ekdahl. - Men det är ingen som hindar de från det? - Nej, absolut det är ingen som hindar det. Men däremot allting handlar också om resurser. Det kan inte vila på eldsjälar ett sådant viktigt arbete. De människor som jobbar med det här nu, gör det efter att de slutat sitt 8-5 jobb. Sen ska de ta sig an det här och göra det vid sidan om. Och det är en sak att kanske vandra på kvällarna, det är en annan att jobba med uppgivna och deprimerade föräldrar. Man behöver utbildning, man behöver kunskap, man behöver också en organisation att vila sig mot och vända sig till och få stöd. Av de olika modeller som finns för att förebygga, bearbeta och bemöta IS-resenärerna, tycker Yassin Ekdahl att den danska så kallade Århus-modellen är den bästa förebilden för Sverige. I Århus som är Danmarks näst största stad driver polisen, skolan och socialtjänsten ett gemensamt arbete som de kallar för ”förebyggande av radikaliseringen och diskriminering”. För några månader sen besökte Sveriges Radios Danmarks korrespondent Anna Landelius Århus i Studio Ett i P1: Poliskommissarie Allan Aarslev visar ett litet kök där man träffas för samtal med unga. Ibland finns även en psykolog med säger han. Köket ligger på andra våningen i ett litet gårdshus bakom den stora röda tegelbyggnaden som är den Östjyllenska polisens högkvarter. De unga kommer in via en dörr på baksidan så de ska slippa gå in via huvudingången. Och även om han idag har på sig sin polisuniform så brukar de poliser som träffar de unga vara lite mer ledigt klädda. - Vi kontaktar dem på telefon först vi vill snacka med er för att vi är bekymrade, säger Allan Aarslev. När polisen får in tips om att någon är på väg till Syrien då ringer de först och försöker få till ett möte med personen. Kommunen har inte någon särskild enhet för att arbeta med de radikaliserade ungdomarna. Men man har utbildat personal och skaffat specialkunskaper. Här finns också ett föräldranätverk, psykologer och mentorer som har regelbunden kontakt med de unga som ingår i projektet. När projektet startade 2007 så var det för att stävja politisk höger- och vänsterextremism. Sedan 2012 jobbar man också med de unga som planerar att resa till Syrien, men också de som redan åkt och sen återvänt. - När det kommer hem igen. Det är viktigt att vi inkluderar de i samhället igen för att minska risken att de begår kriminalitet det är en slags soft hand aproach, men det är också en dialogbaserad tillgång som vad ska man säga på längre sikt garanterar att de här ungdomarna blir en tillgång till samhället och inte en säkerhets risk för oss, säger Allan Aarslev. Det är viktigare att de ungdomarna som återvänder från Syrien känner sig inkluderade i samhället - viktigare än att straffa, menar alltså Allan Aarslev. Detta har fått kritik, men metoden är framgångsrik. Sen 2012, då Århus började arbetet med unga som åker till IS och liknade terrorverksamhet, har kommunen gått från 34 terrorist-rekryter de första åren – till noll som reste 2014. Sammanlagt 17 personer har återvänt. Av dem går flera på gymnasiet, någon på universitet och några jobbar. Det finns inget exempel på missbruk av de möjligheter de har fått, berättar Thorleif Link på polisen i Århus, när jag ringer för att få de senaste siffrorna. Han berättar också att kommunen har ett bra samarbete med föräldrarna, som i flera fall är aktiva i det lokala föreningslivet och är en god resurs för kommunen i arbetet mot våldsbejakande extremism. Och när Magnus Ranstorp, terrorismforskare vid Försvarshögskolan, och en av författarna bakom regeringsrapporten "Förebyggande av våldsbejakande extremism i konfliktzoner", ska välja ut ett land som Sverige borde studera särskilt - så är det just Danmark. – I Danmark har man en mjukare modell, den är mjukare på så sätt att det både är polisen och socialtjänsten som arbetar tillsammans med civilsamhället. Man har väldigt bra kopplingar till och är lyhörda för civilsamhället. Så jag tror att den danska modellen är mer användbar i ett svensk kontext än exempelvis den brittiska, säger Magnus Ranstorp. Samtidigt säger han att Storbritannien har längre erfarenhet, mer kunskap och fler sakkunniga i frågan om våldsbejakande islamism. Något hans norska kollega Tore Bjørgo instämmer i: – Jag tror nog att på många sätt har Storbritannien kommit väldigt långt i det att de har haft det här problemet länge och de har utvecklat en helhetlig strategi för att driva helhetlig arbete -både med förebyggande och efterföljder som gör att de har vart mest systematisk på detta. Då är det samtidigt så att man kanske har haft variationer i de olika europeiska länder på hur mycket man har satsat på förbyggande eller straff på det sättet har väl britterna varit mer strafforienterad än till exempel vad man har varit i Danmark som har varit mer rehabiliteringsorienterade, säger Tore Bjørgo. Så mer rehabilitering än strafforienterat. Och det gör att Bjørgos svenska kollega Ranstorp pekar på Danmark som en bra förebild för Sverige. Men det finns mycket kunskap och kompetens att hämta från Storbritannien också. Vad gäller Norge säger Tore Bjørgo att myndigheterna sen många år sökt samarbete med de muslimska samfunden och det kommer till användning nu. - I alla fall har vi i Norge positiva tendenser för att man har fått ett gott samarbete mellan myndigheter, poliser och moskéer i Norge och det har man haft många år på att bygga upp. Så man har en god tillit, ett kapital där, säger Tore Bjørgo. Och han tycker liksom Yassin Ekdahl att myndigheterna borde satsa mer på ett samarbete med frivilligorganisationerna i arbetet med att stävja extremism. - Och när det handlar om militanta islamister så må man uppenbart alliera sig med muslimska organisationer för det är de som känner ungdomarna och deras ideologier och har det sociala nätverken till att få dem tillbaka men samtidigt behövs en allians både på statlig och kommunal nivå, säger Tore Bjørgo. När jag har ställt min sista fråga till Tore Bjørgo, som har bråttom hem den här fredagseftermiddagen i slutet på januari, är det nästan tomt i polishuset i Oslo. Det slår mig att alla som jobbar med de här frågorna har bråttom och är på språng. Och det är bråttom – för medan svenska myndigheter fortfarande funderar över hur man ska arbeta åker unga européer till Syrien varje vecka. Enligt forskningsinstitutet ICSR har nu 4 000 personer från Västeuropa anslutit terrorgrupper som IS. Också Hanif Qadir i London hade bråttom när jag var där redan för ett halvår sen. Han skulle springa iväg till nästa intervju. Men innan det sa han så här: - In Europe, specially in Sweden, programs like this need to be developed very quickly. You may not have the right people, but I’m more than happy to go to anywhere to train people to give the experience. We are more than happy to cross over and help. Ja, Hanif Qadir träffar trots allt gärna svenskarna fler gånger - fast han är trött på att Sverige bjuder in till konferenser, men inte går till handling som han sa tidigare. Och så sent som i januari i år åkte faktiskt den nationella samordnaren Mona Sahlin tillsammans med representanter från Sveriges kommuner till just London för kunskapsutbyte igen. Maryam som vi träffade i början av programmet och vars dotter åkte till Syrien, sitter vid köksbordet och visar bilder på andra mödrar vars barn rest till IS. Medan svenska myndigheter fortfarande jobbar med att samla kunskap, har några av de föräldrar vars barn åkt till Syrien organiserat sig själva här i Sverige. Och det finns också internationella nätverk. Maryam åkte, som representant för det svenska nätverket, till Wien innan årsskiftet, där mödrar till Syrien-resenärer från hela Europa och Nordamerika träffades för att dela erfarenheter. - Vi träffas mest för att prata om hur vi kan få hjälp, motverka terrorismen, men mest för hur kan vi få hjälp att få tillbaka våra barn. Men mammorna som har förlorat sina barn behövde ett avslut, eftersom de inte har fått veta var deras barn dog. Vi hade olika problematik, säger Maryam. Maryam har inte lyckats få någon direktkontakt med sin dotter. Men via några av dotterns vänner, som hon åkte till Syrien med, vet hon att dottern lever. - Varje gång man hör på nyheterna att man har bombat hit och dit….De bor tillsammans med civila, alltså tjejerna är oftast inte i själva kriget alltså, de flesta är inomhus. Hon tycker att det är jobbigt. - Speciellt på kvällarna när vi kommer tillbaka i hemmet och sitter ensamma och tänker, hur har de haft det och vilken typ av fruktan som väntar, avslutar Maryam. Reporter: Sara Moein Producent: Andreas Lindahl Kontakt: kaliber@sverigesradio.se

    starstarstarstarstar
  • Minskat djurskydd för ökad lönsamhet

    · Kaliber

    Den svenska köttbranschen uppmanar oss konsumenter att köpa kött från djur som fötts upp med starkt svenskt djurskydd.Men bakom kulisserna driver grisnäringen ett kontroversiellt och storskaligt försök som vill förändra den svenska djurskyddslagen. Kaliber idag granskar vad den svenska grisnäringen gör för att överleva. Vi får ett brev från Jordbruksverket. I brevet ligger ett vykort. Det är en bild på svenska lantrasgrisar som skuttar och bökar utomhus på en solig sommaräng. I brevet ligger också en ansökan om projektstöd för ett djurförsök, som kallas för Djuromsorgsprogrammet.   Det är branschorganisationen Svenska Pig som vill testa att som det kallas "fixera" suggor vilket i praktiken innebär att de blir inlåsta bakom metallgrindar och inte kan vända sig medan de föder sina kultingar och börjar dia. Kultingarna ska också dia kortare tid och det ska vara fler grisar i varje box.   Vi konsumenter uppmanas att köpa svenskt kött, bland annat som här i en film från branschorganisationen Svenskt kött.    "Jag vet att den uppfödning som vi har sker på ett bra sätt. Och det sker på något sätt med respekt för djuren. Vi har en stark svensk djurskyddslagstiftning." (Maria Forshufvud, vd Svenskt kött)   Svenskt kött lyfter fram den svenska djurhållningen och vi konsumenter ska förstå att det är värt det högre priset i köttdisken. Efter fjolårets larm om resistenta bakterier, MRSA, i framför allt danskt fläskkött, så har också det svenska köttet vunnit mark.   Men den svenska grisnäringen gör inte reklam för sina försök att blir mer storskaliga och på sikt förändra den svenska djurskyddslagen. Ett exempel är deras försök Djuromsorgsprogrammet.  Och det ska visa sig att det inte är det enda försöket som testar att fixera suggor.   Bakgrunden till de förändringar som grisnäringen nu vill genomföra är den långvariga krisen. Tusentals grisbönder har lagt ned på grund av dålig lönsamhet.   I Havdhem på södra Gotland ligger ett öde grisstall. Grislukten finns fortfarande kvar.   - Här är ett av slaktsvinsavdelningarna på Almungs som är tomt.   - Varför är det tomt?   - Vi håller på att sluta med grisar. Det är inga grisar kvar.   Bengt Siggelin har varit en av de största grisbönderna på Gotland. Som mest har han haft sju anställda. Nu är det bara en. Trots stora investeringar i nybyggda stallar har han ändå tvingats inse att det inte går längre. Och i vår kommer den sista suggan på gården att slaktas.   - Det är ju dålig lönsamhet. Det kostar pengar när vi håller på med verksamheten. Det har vi inte råd med längre. Nu är det stopp.   - Hur känns det då?   - Det är väldigt tråkigt. Vi står här ännu med stora investeringar som vi gjorde och som inte är betalda. Men det är ju billigare att ha det tomt än att ha grisar i det. Så att det får vara så.   Krisen i grisnäringen har slagit hårt på Gotland. För 20 år sen fanns det över 200 grisgårdar. Nu är det bara ett 30-tal kvar.   - Nu är det matdags.    På en annan gotländsk grisgård, en av de få som fortfarande finns kvar, släpper Alf och Kickan Jakobsson fram de några dagar gamla kultingarna till suggorna. De har hållt på med grisar i 40 år och tog över släktgården i Lye på sydöstra Gotland på 90-talet.   - Det är tredje generationen på den här gården som har grisar nu. Affes farfar var den första på Gotland som började med avelsproduktion. Sen fortsatte hans far. Sen får vi se om sonen tar över.   Stallarna är mörka och gamla, ombyggda efter hand. De vill gärna modernisera, men har inte råd.   - Det har varit något enstaka år som det har gått bra då. Men det har varit en del år då det gått back. Fått låna pengar till driften.   Utvecklingen i Sverige är dramatisk. På 90-talet fanns det 14000 gårdar, nu är 12800 av dem borta. På de 1200 som finns kvar är grisarna ofta fler. Det totala antalet slaktsvin i Sverige har minskat från 3,3 miljoner till 2,5 miljoner per år under 2000-talet.   - Man ser ute i alla socknar, det blir ju mindre och mindre med gårdar. Vi är den enda grisgården kvar här i Lye socken.   - Gårdarna är färre och besättningarna är större?   - Jo, just det. Och kommer man på fastlandet så är det ännu större gårdar och kommer man ut i Europa så är det dubbelt så stora gårdar. Ska man bygga nu för suggor, det är ingen idé att bygga för under 1000 suggor. Det är ju storleksrationalisering hela tiden.   Här i köttdisken ser man den största orsaken till krisen i den svenska grisnäringen. Den här svenska fläskfilé kostar 149 kilot. Den här danska kostar 85 kronor kilot. Det billigare utländska fläskköttet har gjort succé bland de svenska konsumenterna under 2000-talet. Importen har blivit tre gånger så stor samtidigt som den svenska produktionen och fram till förra året minskat lika mycket i ton räknat - 100 000 ton.   I andra EU-länder som Danmark och Tyskland är produktionen mycket billigare. Storskaligheten och effektiviteten i industrin där är en förklaring.   De svenska djurskyddslagarna gör också att det är dyrare att producera här. Och prisskillnaden ökar hela vägen från gården till matkassen.   Vi ska till Danmark med Sveriges Radios Danmarks-korrespondent Anna Landelius för att se vad som skiljer den danska grisproduktionen från den svenska.   - Det är är det hela startar. Vi är i löpeavdelningen.   Ett hundratal suggor står på rad längs väggarna i små, små bås i en stor hall där de insemineras varje morgon. Niels Aagard Jorensen, som driver en relativt stor svinproduktion med 750 suggor här på Frenderupsgården på Själland säger att det är viktigt att få upp en effektivitet för att kunna få ut något av produktionen.   Här föder varje sugga i genomsnitt 18 ungar per kull. I Danmark som helhet är det 35 kultingar per år och sugga, vilket är fler än Sveriges cirka 28 kultingar.    - De kommer ut här.   - Oj, en helt nyfödd gris.   - Den är så ny som den kan vara.   - Oj, nu kom det två till.   Svinuppfödningen i Danmark är enorm. 30 miljoner svin produceras varje år, vilket gör industrin tolv gånger större än den svenska.   Till skillnad från i Sverige så får man fixera suggorna flera veckor i sträck här för att undvika att mamman ska ligga hjäl sina kultingar. Niels Aagard Jorensen tror att de flesta svenska svinuppfödare hade velat fixera sina suggor också. Om de fick.    - På många sätt kan jag förstå det svenska systemet, men att inte fixera vid födsel, det förstår jag inte.    Andra skillnader är att de danska kultingarna diar kortare tid och att grisarna får tre gånger så mycket antibiotika. Boxarna är också mindre och grisarna har lite eller inget strö alls. Danska grisbönder klipper rutinmässigt svansarna av kultingarna eftersom de annars biter knorrarna av varandra i brist på strö att böka med.   - Ni i Sverige har skogen som en råvara och vi i Danmark, vi ser grisarna som vår råvara och då gäller det att göra det bästa man kan för att maximera den, tycker Niels Aagard Jorensen.    - Om man ska kunna tjäna en förnuftig summa pengar till att kunna driva det här runt så ska det vara effektivt.   I Sverige finns det stark kritik mot den danska grisproduktionen. En av de mest högljudda kritikerna är Bo Algers, nypensionerad professor i husdjurshygien vid Sveriges Lantbruksuniversitet, SLU.   - Det är en intensiv djurhållning, som också tyvärr står i strid med Eus regelverk. De lever inte upp till de bestämmelser som ska gälla också för den danska grisproduktionen. Samtidigt har de ökat sin effektivitiet, sin produktivitet och ökat storleken på sina kullar?   Ja, danskarna avlar systematiskt på ökad kullstorlek. Man pratar nu till och med om 40 grisar per sugga och år. Det är enorma kvantiteter naturligtvis och suggan själv räcker då inte till.   - Hur ser du på den utvecklingen?   - Jag tycker att man har passerat det som biologin egentligen tillåter för förutsättningarna för den formen av grisproduktion innebär en stor användning av antibiotika, hållande av djur i bur och en väldigt hög dödlighet.   Det är inte bara i Danmark som spädgrisar dör. I Sverige dör fler än en halv miljon varje år. Nästan var femte kulting dör under sina första levnadsdagar. Och det är sämre än i Danmark där var sjunde spädgris dör.   Det vanligaste är att de dör av undernäring eller att de kläms ihjäl under suggan. Det är viktigt för branschen att fler grisar överlever och det finns också med som ett mål i den handlingsplan som tagits fram för att vända utvecklingen i den svenska grisnäringen. Regering, myndigheter, intresseorganisationer och branschen har tillsammans gjort handlingsplanen.   Slutsatserna är bland annat att den framtida grisproduktionen måste bli lönsammare och kommer ske i stora enheter med krav på hög effektivitet.   I praktiken innebär det att varje sugga ska få fler kultingar per år, 30 är målet. Och att halvera antalet spädgrisar som dör. Allt med en bibehållen hög djurvälfärd.   Ett annat spår i handlingsplanen är att få övriga länder i EU att nå svensk nivå inom djurskyddet och börja följa EUs gemensamma lagar och regler. De flesta länderna i EU bryter mot reglerna utan att straffas.   - Var det där? Är det här man svänger in?   Vi kommer till Kvarnlyckans Gård som ligger ett stenkast från Smygehuk längst ner på Skånes sydspets. Gården på den flacka slätten är en av de modernaste och effektivaste i Sverige och drivs av Mattias Espert. Han är Sveriges största smågrisproducent och kämpar för svensk grisproduktion.   - Här har vi suggkorten som vi står och tittar på här nu så heter den här suggan 2823. Hon är beräknad grisning idag, så hon är ju väldigt nära.   - Jag är väldigt stolt över min gård. Den här resan jag gjort på den här 10 åren knappt, är jag väldigt stolt över.   Mattias Espert byggde det här grisstallet för tio år sedan på familjegården. Det är ljust och i raderna av boxar av metallrör ligger högdräktiga suggor som ska föda fram nya griskullar. Här finns plats för 400 suggor. Men några mil bort på en annan gård har han 1600 suggor.  Mattias Espert sitter också i ledningen för de tongivande branschorganisationerna Sveriges Grisföretagare och Svenska Pig, som varit med att ta fram Handlingsplanen för att öka svensk grisproduktion.   Själv har han jobbat i Danmark och sneglar mycket på de danska grisböndernas arbetssätt.   - Det är alltid fint att måla upp en liten skärgårdsidyll med lite utegrisar här och lite sånt där och lite krusidull, men där är alltid en verklighet som kommer i kapp. Jag tror att effektiva, stora anläggningar...man ska vara duktig, man ska ha friska djur och man ska värdesätta det men man ska aldrig blunda för omvärldens framfart.   - Den här hon har precis satt igång. Den grisen kom ut nu bara för en halv minut sedan.   Precis som det står i Handlingsplanen har Mattias Espert målet att öka antalet kultingar till 30 per sugga och år och han är snart där. När suggorna får fler kultingar än vad de har spenar, flyttas kultingar till så kallade amsuggor, som har fått mindre kullar och har lediga spenar. Grisarna föds upp i boxar som byggts av ett danskt företag. Som på de allra flesta konventionella grisgårdar får grisarna aldrig gå ut.   Mattias Espert köper grissperma med avelsgener från Holland och Danmark, framförallt för att de suggorna avlats fram för att ge fler och större kullar och har bättre spenar. Han pratar till exempel om att optimera och maximera suggan.   - Det är som i allt företagande, du har dina djur, du har din yta, ditt stall och du har din personal. Ju fler grisar jag producerar på den här ytan och ju friskare mina djur är, ju bättre går mitt företag... och på så sätt kan jag reinvestera och komma vidare och utveckla företaget.   Vi tar på oss blåa tossor över de smutsiga stövlarna när vi går in i tillväxtavdelningen.   Mattias Espert oroas av att så många spädgrisar dör i Sverige, smågrisdödligheten är 18 procent. Det vill han göra något åt.   - Vi har ju ett gott djurskydd i Sverige och det står jag fast vid och det är jag väldigt stolt över. Men sen har vi vissa av de här delarna som spädgrisdödligheten som jag skäms över helt enkelt.   Där vill näringen att jag som producent ska stå och slå mig för bröstet och säga att vi har en av världens bästa djurskyddslagar. Så vill jag verkligen kunna stå bakom den i hela ledet och där är 18 procents spädgrisdödlighet inte okej så vi måste hitta vägar framåt.   Tillbaka till Alf och Kickan Jakobsson på sydöstra Gotland, som också har problem, framför allt under sommaren, med att smågrisar dör.   - Nu kommer vi in i en BB-avdelning. Det kan vara på sommaren när det är riktigt varmt då slänger sig suggan lite hursomhelst. Då kan de ju ligga ihjäl någon. Men jag tycker det funkar ganska bra. Det är mycket jobb och man får gå och plocka in smågrisar i smågrishörnen tre gånger om dagen.   Alf Jakobsson är tveksam till storskaligheten och djurvälfärden ute i Europa och vill inte närma sig det sättet att föda upp grisar. Han hoppas istället att få mer betalt för köttet och att svenska politiker kan få andra länder i EU att följa de gemensamma reglerna.   - Det är ju inte gott att konkurrera med dem helt enkelt. De har kunnat haft större besättningar. Sen har de mindre golvytor och då kan man bygga billigare än vad vi har kunnat här. Fixerade suggor och fler djur på mindre ytor. Det är ju en konkurrensnackdel för oss. Men vi har en eldsjäl i Bryssel och det är Marit Paulsen. Det är nog bra. Hon gör nog vad hon kan.   I EU-parlamentet i Strasbourg trycker svenska ledamöter på för att andra länder ska följa Grisdirektivet. Det är gemensamma regler, som de flesta länder inte följer. Enligt direktivet får man inte kupera svansar rutinmässigt och suggor får inte stå fixerade året runt.   Men folkpartisten Marit Paulsen låter uppgiven.   - Det här är fruktansvärt svårt att få igenom därför att när det är en sådan saftig majoritet i ministerrådet som slåss för att få lov att klippa svansarna så är det väldigt, väldigt svårt att göra någonting. Vi försöker att driva det igenom. Vi skriver till kommissionen och vi försöker att göra resolutioner och så vidare. Men....vi får luddiga svar, till intet förpliktigande svar skulle jag vilja säga. Så jag är osäker på hur i herrans namn vi ska kunna driva igenom det, säger hon.   - Vad krävs för att alla länder ska följa grisdirektivet?   - Du, just nu pågår en debatt här i parlamentet om vi ska försöka anmäla kommissionen till Eu-domstolen därför att de inte drar till exempel länderna som klipper svansar inför rätta. Det jag personligt har sagt det senaste året det är, snälla backa upp de svenska grisproducenterna. Det är upp till oss svenska konsumenter att och rädda dem eller inte.   Och konsumenterna har så smått börjat köpa mer svenskt kött. I köttdisken syns många blågula köttetiketter på förpackningarna och förra året såg Jordbruksverket en liten men tydlig vändning i den svenska konsumtionen av griskött. Från januari till september minskade importen av utländskt griskött med 6,6 procent och den svenska produktionen ökade med 1,1 procent.   Enligt Jordbruksverket beror det bland annat på larmen om resistenta bakterier i framförallt danskt fläskkött. Men i väntan på en ökad lönsamhet driver grisnäringen ett storskaligt försök som inte finns med i köttbranschens reklamfilmer.   Djuromsorgsprogramet har pågått på tolv anonyma gårdar i södra Sverige. Vi får inte veta vilka gårdarna är med motiveringen att lantbrukarna ska skyddas och att produktionsresultaten är känsliga. Men det gör försöket svårt att granska. Och ingen vet exakt hur många djur som är med i projektet.   Det vi får reda på av Svenska Pig, som driver försöket, är att 4 400 suggor är med och då kan det handla om mer än 100 000 grisar.   I försöket testar de bland annat att fixera suggor bakom skyddsgrindar i fem dagar vid grisfödsel, att stänga in suggor vid inseminering i upp till en vecka i liggbås där de inte kan vända sig. Och att kultingar får dia upp till en vecka kortare tid. Dessutom så testar de att ha fler slaktgrisar per box och fler grisar per stall. Eftersom det strider mot den svenska djurskyddslagen och svenska föreskrifter så har de sökt och fått tillstånd att bedriva djurförsök. Mattias Espert berättar vad syftet är:   - I grunden kan man säga att vi går tillbaka till djurskyddet. Vi vill uppnå hälsosammare och friskare grisar och framförallt få ner vår väldigt höga spädgrisdödligheten. Och de bitarna, även att suggan när hon lämnar den lilla grisen att hon ska vara i god kondition för att påbörja en ny kull.   Djuromsorgsprogrammet vill undersöka om färre smågrisar dör om suggorna fixeras bakom skyddsgrindar, då riskerar inte kultingarna att klämmas ihjäl under suggan. Och så vill de testa om suggan är i bättre kondition för att få en ny kull om kultingarna får dia kortare tid.   Svenska Pig vill förändra den svenska djurskyddslagen eller göra det möjligt att få undantag. Skyddsgrinden ser ut som en lång liggande gaffel och kan fällas ut på sidan av boxen och suggan stängs då in och kan ligga och resa sig, men inte vända sig.    - Är det där en skyddsgrind?   - Det är en skyddsgrind, svar ja.   På Mattias Esperts gård finns redan skyddsgrindar som idag bara får användas i undantagsfall.   - Hoppas du få använda den i större utsträckning?   - Vi får se hur, i och med att vi inte har någon beprövad, eller vi har ingen forskning och utveckling vad det gäller skyddsgrind i Sverige, med svenska förhållanden, med svenska djur så vet jag inte det. Men är det så att vi inte kan se någon förändring på suggan under den korta tiden vi pratar om, vid grisningen, och vi sparar grisarnas liv på det så absolut kan jag tänka mig det.   Men en av de starkaste kritikerna, SLU-professorn Bo Algers, tycker att det här är fel väg att gå.   - Ja, det tycker jag är att gå tillbaka till 60-talet och jag tror faktiskt inte att medborgarna idag accepterar att man sätter djur i bur så de inte ens kan vända sig om. Vi har ju varit väldigt stolta över den svenska djurskyddslagen som inte medger detta.   - Men hur ska man få ner smågrisdödligheten i Sverige?   - Man ska ha mindre kullar och man kommer att kunna ha en helt annan stolthet i produktionen och man kan sälja på även etiska mervärden.   Bo Algers ser risker med att kultingarna i Djuromsorgsprogrammet slutar dia efter fyra veckor istället för fem.     - En tidig avvänjning innebär en abrupt avvänjning för smågrisarna från modersmjölken till smågrisfoder. Och det vet vi också på ett helt annat sätt riskerar att påverka tarmfloran på ett negativt sätt, så att man får diaréer. Med detta kommer risken för en ökad antibiotikaanvändning som ett brev på posten.   Metoderna som testas för att fler kultingar ska överleva kan enligt kritikerna orsaka problem för suggan. Viveca Eriksson som är länsveterinär i Halland, där en av försöksgårdarna ligger, säger att suggan kan bli sjuk av att vara fixerad i fem dagar när hon föder. Hon ser också risker med att suggan stängs in i upp till en vecka vid inseminering. Det testas i Djuromsorgsprogrammet för att suggorna inte ska hoppa på och skada varandra. Men det gör också att de inte kan vända sig.   - I samband med inseminering innebär ju det att de bajsar där de ligger och det blir en väldigt smutsig miljö för suggan. Och hon kan ju inte röra sig där heller då. Jag tycker inte att jag ser så mycket fördelar med detta.   Viveca Eriksson har själv utan framgång försökt att få information om hur det går med försöken i Djuromsorgsprogrammet och efterlyser mer öppenhet.   - Jag tycker inte att man ska lägga locket på och inte vara transparent i en sådan här process i samhället. Särskilt inte nu när folk i allmänhet har fått upp ögonen för hur viktigt det är att köpa svenskt kött.   Och Viveca Eriksson tror inte att Djuromsorgsprogrammet i första hand handlar om djuromsorg.   - Syftet är väl att entrepenörerna som arbetar i branschen ska få mer lönsamhet och det är ju lovvärt, men det får ju inte ske på bekostnad av djurvälfärd och inte heller på bekostnad av vad konsumenterna ute i butikerna är okej med.   Tillbaka på Kvarnlyckans gård vid Smygehuk svarar Mattias Espert på kritiken om att Djuromsorgsprogrammet handlar mer om lönsamhet än om djurens bästa.   - Jag förstår den kritiken, sen går jag tillbaka hela tiden på att vi har en hög spädgrisdödlighet i Sverige och än en gång som bransch och som lantbrukare i mitt fall så är det min skyldighet att försöka hitta en väg framåt. När man hör det rakt upp och ner så låter det som om vi bara vill tjäna pengar eller något sådant. Jag har inte detta som en hobby. Jag har 16 anställda som ska ha lön varje månad.   - Kritiker menar att det är sämre för djuren att suggorna blir fixerade och att det är en kortare digivningstid för kultingarna?   - Det är där vi får se vad studien utvisar. Jag är av en annan uppfattning där men än en gång kan jag inte uttala mig mig om det för jag vet inte vad resultaten blir.   En veterinär som ser positivt på Djuromsorgsprogrammet och även deltagit i kontrollerna på försöksgårdarna är Erik Lindahl. Han är vd för Lundens Djurhälsa och säger att suggorna skulle må bättre ifall kultingarna får sluta dia tidigare innan de avvänjs och tas ifrån mammorna.   - När det gäller suggornas kondition efter avvänjning så finns det en avhandling som visar att den svenska utslagningen av suggor efter avvänjning icke är oansenlig.   Så att kultingarna diar kortare tid gör att suggorna bättre klarar fler kultingar per kull och tätare kullar, säger Erik Lindahl. Och han tror inte heller att det behöver innebära att kultingarna behöver mer antibiotika.   - Jag ser det som så att grisen idag är ju större idag vid avvänjning än vad den var för 15 år sen och det leder till att grisen har ganska bra förutsättningar redan idag. Vi får ju se vad försöket utvisar, om det blir så att antibiotikaförbrukningen ökar eller grisarna påverkas negativt på något sätt. Jag tror man måste vara lite ödmjuk för utvecklingen som faktiskt sker i det genetiska materialet.   Dagen efter vårt besök på Kvarnlyckans gård i Skåne får vi en första rapport om Djuromsorgsprogrammet, som formellt avslutades vid årsskiftet. Svenska Pig konstaterar bland annat att lönsamheten på grisgårdarna ökat och att de har skickat fler grisar till slakt än tidigare. Men det står inget om det är fler smågrisar som överlever eller nåt om hur suggorna har påverkats av att fixeras.   Det står att det varit problem med suggor som blivit smutsiga när de stängts in vid inseminering. De slutliga resultaten från Djuromsorgsprogrammet ska presenteras senare i vår. Det är Jordbruksverket som har godkänt Djuromsorgsprogrammet och gett projektstöd på drygt en miljon kronor, varav hälften kommer från EU.   Det finns alltså de som tycker att Djuromsorgsprogrammet är rätt väg att gå och de som tycker att det är fel väg. Men det finns ingen svensk vetenskaplig forskning på svenska förhållanden om fixering av suggor gör att fler smågrisar överlever.   I ett helt nytt projekt som få känner till så vill Sveriges Lantbruksuniversitet, SLU, göra en vetenskaplig studie på fixering av suggor. Anne-Charlotte Olsson är försöksledare:   - Syftet med projektet är ju att få fram objektiva siffror på smågrisdödligheten i två olika system i samband med grisning.   - Så det du säger är egentligen att Djuromsorgsprogrammet är inte en vetenskaplig studie?   - Ja, i princip är det det jag säger. Det är ett försök man gör. De tittar i ett antal besättningar och jämför med historiska siffror. Och det finns ingen möjlighet att publicera sådana siffror internationellt. Det är ingen vetenskaplig undersökning.   I SLUs försök ska minst 200 suggor ska vara med. Hälften ska fixeras i tre dagar när de föder. Försöket är tänkt att pågå i två år och det ska leda till en vetenskaplig rapport. Anne-Charlotte Olsson förklarar varför hon vill undersöka det här:   - Jag jobbar för att vi ska ha en svensk grisproduktion kvar och vi har en svensk grisproduktion som är betydligt bättre än i andra europeiska länder. Men jag ser ju samtidigt att våra svenska grisbönder har svårt att konkurrera och de har det tufft.   Köttbranschen fortsätter att uppmana oss konsumenter att köpa svenskt kött för att djuren föds upp enligt en av världens starkaste djurskyddslagar.Men det vi konsumenter inte informeras om är vad grisindustrin gör för att öka lönsamheten och på sikt överleva och att färre spädgrisar ska dö.   Det görs inga reklamfilmer om de försök som sker bakom kulisserna som vill förändra den svenska djurskyddslagen.Delar av grisnäringen vill gå mot en storskaligare och effektivare industri där suggor fixeras och kultingar diar kortare tid för att klara produktionstakten.   Det är långt ifrån idyllen på Jordbrukverkets vykort med grisarna som skuttar runt i gröngräset, men Mattias Espert säger att det inte finns någon väg tillbaka.   - Man kommer ju inte ifrån den grejen också, vare sig du använder skyddsgrind eller ej eller gör på något annat sätt så är det så att minska produktionen eller backa i produktionen, jag ser det som en utopi. Allting går ju framåt. Varför en utopi? För att klara sig, alltså kunna konkurrera, kunna få fram en bra, säker produkt så kan man inte backa en utveckling utan man måste följa den och bli bättre hela tiden.   Det finns också grisbönder som tvekar inför en utveckling mot en mer storskalig industri. En av dem är Alf Jakobsson på Gotland, som har nya kullar grisar på gång.   - Nu är vi i sinsuggstallet. De är nyinseminerade här en grupp, igår och idag.   Han vill helst inte fixera och maximera suggor.      - Då närmar vi oss övriga Europa. För konkurrensens skull så måste vi göra det om vi inte får bättre betalt. Det ska produceras så otroligt med smågrisar per sugga, det är ju 30 smågrisar per sugga och år vi ska upp till. Det blir intensivt. Det är dock i alla fall djur vi håller på med. Levande väsen.   Reportrar: Daniel Värjö och Anna Jutehammar, P4 Gotland. Anna Landelius, korrespondent, Danmark   Producent: Andreas Lindahl.   Kontakt: kaliber@sverigesradio.se    

    starstarstarstarstar
  • Seminarium från Almedalen: Utrikesrapportering i farozonen

    · Medieormen - journalistisk utveckling och mediedeb

    I mars 2014 dödades Sveriges Radios korrespondent Nils Horner under uppdrag i Kabul, Afghanistan. Vi ägnar det här Sveriges Radio-seminariet att diskutera betydelsen av utrikesjournalistik i världens farligaste områden, utrikesjournalistikens villkor, korrespondenters roll och arbetsvillkor. En inspelning från Almedalen 3 juli 2014, Wisby Strand Congress & Event. Medverkande: Cecilia Uddén, Mellanösternkorrespondent med stationering i Kairo, Sveriges Radio. Staffan Sonning, Ekonomikorrespondent med stationering i London, Sveriges Radio, Urban Hamid, frilansjournalist, Amelie von Zweigbergk, styrelseledamot Unesco, Björn Löfdahl, Programdirektör, Sveriges Radio.Moderator: Ginna Lindberg, Programchef på Ekot tidigare USA-korrespondent, Sveriges Radio.

    starstarstarstarstar
  • Mandelas arv och Sveriges svek

    · 00:55:24 · Konflikt

    Om en hjälte som har gått ur tiden - en ikon, en legend redan under sin livstid. En våg av varma hyllningsord sköljer över världen, men hur vårdar vi Nelson Mandelas arv? Hur förvaltar vi hans maning till fred, försoning och demokrati? Vad hände med Sveriges vänskap efter apartheidregimens fall - blev goda affärer viktigare än goda gärningar? Sverige var en avgörande vän i kampen mot den sydafrikanska rasdiskrimineringspolitiken apartheid. Bara några veckor efter hans frigivning i februari 1990 var Sverige det första landet utanför Afrika som Nelson Mandela besökte. Men vad blev det egentligen av den vänskapen när kampen var över? En av landets mest framträdande ledare, vid sidan av Nelson Mandela, är ärkebiskop Desmond Tutu. Hans stora tacksamhet till Sverige tyngs också av sorg över det svek han ser i vännens iver att pracka på det fattiga Sydafrika krigsflygplan. Hör frilansjournalisten Fredrik Sperlings reportage om deras möte julafton 2008. Och Desmond Tutu är inte ensam om att känna sorg och bitterhet överdet han uppfattar som Sveriges svek mot Sydafrika. Sydafrikanen Andrew Feinstein har i över ett decennium forskat om världens vapenhandel, inte minst den ökända JAS-affären mellan Sverige och Sydafrika. Resultatet blev boken The Shadow world - skuggvärlden. Dessförinnan var han aktiv i ANC under 90-talet och satt i det sydafrikanska parlamentet några år. Men när han krävde att vapenhandeln skulle granskas ordentligt blev han motarbetad och lämnade till slut både partiet och landet. Hör Konflikts Anja Sahlbergs intervju med Andrew Feinstein. Hör också samtal med Pierre Schori, tidigare socialdemokratisk biståndsminister, Magnus Walan från biståndsorganisationen Diakonia och Marika Griehsel, Afrikakännare och tidigare SVT:s korrespondent i Sydafrika. Konflikt ställer också frågan om hur det kommer sig att Sydafrika - nästan 20 år efter apartheidregimens falll inte har kommit längre i att jämna ut de stora klasskillnaderna och förbättra levnadsvillkoren? Frågan är högaktuell i landets många gruvsamhällen. Den nionde februari i år sände Konflikt programmet "Gruvdrift eller rovdrift" - om mineraler, mord och misär i Sydafrikas gruvnäring. Vad det blev av de bättre villkoren och högre löner som utlovades efter massakern på över 30 gruvarbetare i Marikana, sommaren 2012? Hör reportage av Sveriges Radios tidigare medarbetare Malin Olofsson, gjort för Konflikt i början av det här året. Vad är det för utmaningar ANC står inför idag? Sveriges Radios Afrikakorrespondent Richard Myrenberg beskriver stämningen utanför Nelson Mandelas hem i Johannesburg. Hör cokså samtal med Sveriges Radios tidigare Afrikakorrespondent Maria Sjöqvist på plats i Johannesburg tillsammans med forskaren Ylva Gumede. Producent: Kajsa Boglind Programledare:Daniela Marquardt

    starstarstarstarstar
  • Poddradio: Sveriges Radios sociala medier-hub om årets #SSRM -kurs

    · Medieormen - journalistisk utveckling och mediedeb

    Sociala medier-gruppen på Sveriges Radio arrangerade 1-3 oktober en omfattande utbildning för Sveriges Radios superanvändare i sociala medier. Här pratar de om varför Sveriges Radio håller en sådan kurs, vad den innehöll, vilka frågor som kom upp och tar tempen på hur Sveriges Radio hösten 2013 ligger till i omställningen till det nya medielandskapet beträffande sociala medier-utvecklingen på redaktionerna. Medverkande: Yasmine El Rafie, utvecklingsredaktör för sociala medier, Christian Gillinger, projektledare för sociala medier, samt Nicklas Malmberg samordnare för sociala medier (hörs på högtalartelefon från Göteborg, vi beklagar ljudkvaliteten). Samtalsledare är Cecilia Djurberg, redaktör för Medieormen på Sveriges Radio

    starstarstarstarstar
  • Högskolans kvalitetsmätning kritiseras internationellt

    · Kaliber

    Hur man ska mäta kvalitén av en högre utbildning är inte självklart. Kaliber berättar historien om hur Utbildningsdepartementet drev igenom en utvärderingsmodell, trots protester från både lärosäten, studenter och högskoleverket - en modell som nu kritiseras internationellt och riskerar att sätta den svenska högskolan i ett europeiskt B-lag. Statens utvärderingssystem för högskolan drevs igenom av regeringen trots protester från både lärosäten, studenter och regeringens egen expertmyndighet. I efterhand visade det sig att protesterna var befogade. Det är juni 2010 och en universitetskansler avgår. – Jag tror första gången jag sa det var under ett insynsrådsmöte. Då hade jag redan meddelat Peter Honeth, statsekreteraren, att det fick bli på det här sättet. – Med det förslag som låg i propositionen om hur man skulle mätte kvalitet på svenska studenter och utbildningar, jag såg att systemet inte skulle göra jobbet. Och systemet skulle ha alla möjligheter att bli djupt orättvist.   Anders Flodström hade tillträtt jobbet som chef för expertmyndighet för Högskoleverket 2007. Han kom närmast från KTH där han varit rektor i åtta år. Men i början av juni 2010 beslutar han att avgå som universitetskansler omgående. Vi sitter på Kungliga Tekniska Högskolans bibliotek i Stockholm. – Det växte väl fram, men det växte fram ganska fort. Anders Flodströms avgång är slutet på en process som börjar ett drygt år tidigare. Vi backar till 2009. Expertmyndigheten, Högskoleverket, har fått i uppdrag av regeringen att lämna in ett  förslag på kvalitetsutvärderingssystem med större fokus på utbildningarnas resultat. I september lämnar de in förslaget till Utbildningsdepartementet. Högskoleverket föreslår att man ska titta på tre saker när man bedömer kvalitén i landets utbildningar. Dels hur utbildningarna är utformade, studenternas examensarbeten, och hur studenterna upplever sin utbildning. Förslaget har tagits fram i samarbete med landets högskolor, universitet och studentorganisationer. Täta avstämningar har hållits mellan Högskoleverket och departementet under det senaste halvåret. – Efter den femtonde september tystnade den dialogen. Vi hade inga fler möten omkring det här. Lena Adamson är vid den här tiden huvudsekreterare och ställföreträdande myndighetschef på Högskoleverket och universitetskanslerns högra hand. Det är hon som i praktiken har tagit fram förslaget till utvärderingssystemet. – Vi fick ingen feedback på vad de tyckte om systemet förrän vi började höra utifrån att statssekretereraren är ute och pratar med bland annat förvaltningscheferna på universiteten och är mycket missnöjd med systemet och säger i princip att det ska slängas. I förra veckans Kaliber berättade vi om problemen med det utvärderingssystem av högskoleutbildningar som sedan infördes. Vi visade att metoden brister. Idag berättar vi vad som hände när regeringsdepartementet och dess expertmyndighet Högskoleverket blev oense om hur systemet skulle utformas. Svensk förvaltning bygger på att myndigheterna står så självständiga från regeringen. Och det är på myndigheterna, inte i regeringskansliet, som man tar fram de konkreta förslagen på hur regeringens politik ska genomföras. I det här fallet var det Högskoleverket som skulle utvärdera svenska högskolor och det var de som skulle utarbeta en metod för det. Tillbaka till hösten 2009. Huvudsekreteraren Lena Adamson och universitetskanslern Anders Flodström på Högskoleverket inser till slut att deras förslag på utvärderingssystem inte har godkänts på departementet. – Då startade processen om hur ett förändrat förslag skulle se ut och den hade en hel del humor. Departementets sakkunniga förvandlades till ett minihögskoleverk, det hyrdes in expertis från Lund. För mig var det lite som ett korplag skulle representera Sverige i VM. På Utbildningsdepartementet har nu delar av Högskoleverkets förslag hamnat i papperskorgen och departementet tar fram eget förslag till utvärderingssystem. En ovanlig ordning, då det alltså oftast inom svensk statsförvaltning är expertmyndigheten som tar fram underlag till nya propositioner på regeringens uppdrag. Men på Högskoleverket råder stiltje. Joakim Palestro är biträdande chef på utvärderingsavdelningen där under den här tiden. – Det kom inte några besked. Ju längre tiden gick, ju mer ansträngande tyckte jag personligen att det var att vi inte fick ett tydligt uppdrag. Vad ska vi göra? Det kom signaler om att vi ska göra om detta, och med tanke på att det hade tagit ett halvår att göra det förra förslaget så hoppades jag att det skulle gå tämligen fort. När ryktet sprids att departementet håller på att utveckla sitt egna förslag skriver ordföranden för universitet och högskolornas samarbetsorganisation, SUHF, i februari 2010 ett brev till högskoleministern. Hon uttrycker, å förbundets vägnar, oro för att departementet ska strunta i Högskoleverkets förslag, som är väl förankrat hos lärosätena. En kort tid innan förslaget på utvärderingssystem för högskolan ska klubbas i riksdagen bjuder departementet in representanter för högskolesektorn till ett möte. På det mötet presenteras ett helt nytt förslag på utvärderingssystem. – Där fick vi se en powerpointpresentation av ett nytt förslag för första gången och det var ju väldigt underligt att det kom ett nytt förslag på så kort varsel innan det skulle in till riksdagen, som presenteras med en powerpoint bara. Vi var ganska upprörda över det här.   Klas-Herman Lundgren, ordförande för Sveriges Förenade Studentkårer vid den här tiden, är med på mötet. Vi har stämt träff på en konferensanläggning. Bredvid porlar en fontän. – Man hade gått från ett förslag som hade diskuterats med sektorn till att departementet på så kort tid innan la fram ett helt eget förslag utan några reella underlag, utan bara en dragning i storsal. Man förstod att ett sånt förslag kanske inte skulle förändras så mycket innan det kom till riksdagen eftersom det var så kort tid kvar. Ledningen på Högskoleverket, den myndighet som haft till uppdrag att ta fram förslaget, får däremot inte komma på mötet. Lena Adamson: – Den inbjudan, där blev alltså Anders Flodström och jag nekade att komma till det mötet. – Vi fick ju höra förstås om detta möte från tredje part, men vi som skulle göra själva jobbet var inte erbjudna att delta. Joakim Palestro, fortfarande kvar på samma arbetsplats, före detta Högskoleverket som idag heter Universitetskanslersämbetet. – Och då var förtroendeklyftan monumental. Då tror jag många upplevde att det här kommer inte gå. Anders Flodström kommer att hoppa av. De som är inbjudna på mötet, har alltså bara en powerpointpresentation och några dagar på sig att lämna synpunkter på departementets förslag. Klas-Herman Lundgren, f d ordförande på Sveriges förenade studentkårer igen. – Från studenternas håll ifrågasatte vi att departementet hade gjort sitt egna förslag och struntat i sin expertmyndighet och åsikterna från sektorn. Speciellt som man samtidigt pratade om från departementets håll att det var väldigt viktigt med frihet inom högskolesektorn. Det var ändå ett ledord som man hade från departementet, att det var viktigt med frihet och autonomi. Att samtidigt göra så här med ett förslag, det var vi väldigt kritiska till. Det vanliga är att alla berörda remissinstanser har omkring tre månader på sig att läsa igenom utförliga skriftliga förslag och komma med synpunkter innan en proposition ska klubbas i riksdagen. Den här gången har de bara en powepointpresentation som underlag och några dagar på sig. Av de 28 synpunkter på departementets förslag som kommer in är 3 positivt inställda. Där finns rektorerna vid Uppsala universitet, KI, SLU och KTH. Övriga 25 är emot departementets förslag, bland andra Sveriges förenade studentkårer, 9 lärosäten och universitetslärarnas fackförbund SULF. Ann Fritzell som vid den här tiden är förbundets chefsutredare skriver att förslaget är “olämpligt, olyckligt, otydligt och delvis obegripligt”. – Ilskan var i första hand kopplat till processen, både själva hearingen och den orimligt korta tid vi fick på oss för att reagera. Eftersom jag vet hur arbetet går till i regeringskansliet, så innebar det ju att de ändrade ju inte en stavelse på någonting som man hade tänkt. Det var ju praktiskt taget omöjligt med den tidsplan man hade. Det var ju bara ett spel för gallerierna. Jag var också frustrerad över att detta blev slutet på den process som redan från början hade varit tveksam. Och det var då du skrev det här remissvaret? – Ja, jag har skrivit många remissvar genom åren. Det här är det mest ilskna, frustrerade remissvar jag någonsin har skrivit. – Det här som vi brukar berömma oss med i Sverige att vi har den svenska modellen och att experter utreder och att man försöker belysa saker från olika håll och titta på konsekvenser och så, och att det sen remissbehandlas innan man lägger förslag i proposition till riksdagen, hela den processen var ju helt överspelad och ignorerad. På Utbildningsdepartementet möter vi statssekreterare Peter Honeth, ministerns närmaste man och den som ledde arbetet med förslaget till ett nytt utvärderingssystem. Han menar att det inte är anmärkningsvärt att departementet frångick Högskoleverkets förslag och istället gjorde ett eget. – Det är inget konstigt med det. Och sen stämde vi av det lite snabbt innan vi la en proposition. Men det är fel att kalla det här ett hastverk. Det hade en lång historia med flera remisser. I propositionen ingick också andra förslag som remissbehandlats i traditionell ordning, men det gäller inte utvärderingssystemet. – Till syvende och sist måste det vara regeringen som tar ansvar för de förslag som föreläggs riksdagen. Myndigheten är just en expertmyndighet som tar fram ett förslag. Och sen är det inte alls ovanligt att det behöver ändras på olika sätt. Och speciellt som man i det här fallet inte hade följt de direktiv som man hade fått från regeringen. Resultatet blev något som vi inte tyckte stämde med uppdraget och inte heller något som var rimligt utifrån det här med vad som är statens roll. Statens roll är att se om resultatet av utbildningen blir det som förskrivs. Universitetskanslersämbetets förslag fokuserade inte tillräckligt tydligt på det utan gick mycket in i hur verksamheten skulle bedrivas. Det tycker vi är universitets och högskolors ansvar, inte statens att ha uppfattningar om. Det var en ganska viktig principiell grund för det förslag som sen lades fram. – De direktiv som förelåg var att ni ska utarbeta ett utvärderingssystem som ska ha fokus mot resultat och mot de självständiga arbetena. Och det tyckte vi ändå att det var det vi levererade. Joakim Palestro igen, vid den här tiden biträdande chef på Högskoleverkets utvärderingsavdelning. – Vi fick inget direkt uppdrag att det här ville man inte ha. Säkert antydningar, men det är väl symptomatiskt i statens nya styrning av myndigheter är att det sker via det som kallas mjuk styrning. Vi har mycket dialoger med regeringskansliet istället för konkreta uppdrag där man har ett underlag, det vill säga ett beslut och förordningar och regleringsbrev som underlag. Då kan man gå tillbaka. Här är lite svårare. Framför allt att kontrollera hur det faktiskt gick till. Det förekom i slutna rum mellan olika personer. Lena Adamson, dåvarande huvudsekreterare på Högskoleverket: – Vi följde allt det som fanns skriftligt beslutat. Och jag tycker fortfarande att vi försökte på alla sätt hitta en väg ut och det gjorde vi tills den dagen som riksdagen fattade sitt beslut och då gick vi därifrån. Och det tycker jag är det hederliga sättet att göra så. Efter det skriftliga regeringsuppdraget hölls det flera informella möten mellan departementet och expertmyndigheten för att följa upp arbetet med utvärderingssystemet. – Jag tror faktiskt, men det är min högst personliga uppfattning, att de nog var lite rädda att vi inte skulle göra som de sa. Att vi var sossifierade, eller hur man nu ska uttrycka det. Att vi under så lång tid blivit påverkad av den socialdemokratiska regeringen att vi inte ville förändra oss. Det vänder jag mig väldigt starkt emot. Vi som jobbar på myndigheter är väldig professionella. Vi lyssnar av och har ett uppdrag att leverera underlag. Sen är det våra politiker som beslutar. Men det fanns en vilja att kolla upp, och detta skedde i princip genom olika typer av möten som ägde rum, så ofta som en gång i veckan. Och det kan jag tycka att det är nästan ett orimligt inflytande ett regeringskansli kan ha på en myndighet, att man ska träffas så ofta för att stämma av saker. Det borde kanske kunna skötas en gång i månaden. I våras presenterade Statskontoret en rapport som visar att regeringen sen 2009 i högre grad än tidigare styr sina myndigheter informellt, alltså med tätare möten och avstämningar som komplement till den formella myndighetsstyrningen. Det finns fördelar med det, men det ställer också höga krav på både Regeringskansliet och myndighetsföreträdarna, så att informationsutbytet inte går utanför den formella styrningen. Tillbaka till tidig vår 2010 och den tidpunkt då Utbildningsdepartementet redovisar sitt förslag på nytt utvärderingssystem med hjälp av en powerpointpresentation. Istället för att vara med på det stora mötet med lärosätena och studenterna får Högskoleverkets ledning komma på ett enskilt möte före det stora. Det är Lena Adamson som går. – Och då var det så att Anders och jag hade ju pratat om det här och hade en misstanke om varför vi skulle se det här först. Man skulle vilja säga att det var förankrat på Högskoleverket. Jag hade ett uppdrag på det mötet och det var att göra tydligt att det här är inget som är förankrat hos Högskoleverket. Jag sa det vid tre tillfällen på det mötet så att det inte skulle kunna misstolkas. Det var inget roligt möte. Vid ett tillfälle sa jag att det här kommer inte att bli godkänt av ENQA, det uppfyller inte European Standards and Guidelines. Då säger han att regeringen kan bestämma vad den vill. Den kan bestämma vad du har för färg på väggarna på Högskoleverket. Det var den tonen som var. Tidigare under våren har Lena Adamson skrivit en debattartikel i Sveriges universitetslärarares facktidning. I artikeln varnar hon för att Sveriges nya utvärderingssystem kan bli underkänt av det Europeiska kvalitetsorganet för högre utbildning, ENQA. Hon skriver att regeringen har blandat sig i systemets utformning i allt för hög grad, vilket är förbjudet enligt ENQAs regler. Detta för att förhindra att länder med auktoritära statsskick lägger sig i sina myndigheters arbete för mycket. “Det är i det sällskapet vi befinner oss idag”, avslutar hon artikeln. – Som anställd på en myndighet ska man naturligtvis inte gå in i en politisk diskussion med departementet, det är inte alls ens roll. Men jag såg inte att jag gjorde det. Jag diskuterade metoden och försökte få dem att förstå att det här kommer inte att bli godkänt. Jag tycker att det var mitt ansvar i den här frågan. Jag visste, vi visste - vi visste att de visste - att det här systemet blir inte godkänt. Jag tycker att det är en enormt allvarlig fråga och då måste jag ta mitt ansvar att på olika sätt försöka förändra den situationen. Om man tyckte redan från departementets håll att Högskoleverket gör inte som vi säger och nu tycker de dessutom att vi är en diktatorisk regering? – Men då får man fråga sig, vad skulle vi göra? Skulle vi följa vår instruktion och regleringsbrev och regeringsuppdrag eller skulle vi följa det som sades informellt i sammanhang där man inte förde några minnesanteckningar? Det här är det man kallar för double bind. Att ge dubbla budskap. Man vet inte åt vilket håll man ska vända sig åt. Efter att regeringen till slut lagt fram sin proposition, Fokus på kunskap - kvalitet i den högre utbildningen, anmäler socialdemokraten Marie Granlund processen till Konstitutionsutskottet. Bland annat skriver hon att regeringens samlade agerande väcker en hel del allvarliga frågor kring hur styrningen av högskolan egentligen fungerar. Men Konstitutionsutskottet framför ingen kritik, utan pekar på de relativt stora befogenheter regeringen har att styra sina myndigheter. Anders Flodström, f d universitetskansler och chef för Högskoleverket: Ingår det inte i jobbet att lyda departementet? – Nej det tycker jag inte att det gör. Myndigheterna representerar en sakkunskap - som Högskoleverket, som forskningsråden, som universiteten och Socialstyrelsen, ska ha en egen kraft genom att låta sakkunskapen synas gentemot politiken. Regeringen ska lyssna på sina expertmyndigheter säger den f d myndighetschefen. Det är regeringen som ansvarar för politiken, säger statssekreteraren på Utbildningsdepartementet. Häri ligger konflikten, regeringen har ansvar för politiken, men den ska också lyssna på sina expertmyndigheter. I det här fallet är de två inte överens om vem som ska lyssna på vem, och hur mycket. Ann Fritzell, som tidigare arbetat på både universitetslärarfacket och på Utbildningsdepartementet, liknar processen vid ministerstyre. – Statssekreterarstyre skulle jag kalla det för, men det är ju samma sak som man brukar mena med ministerstyre. Att ministern lägger sig i detaljer och styr under myndighetens arbete. Statssekreterarstyre, hur reagerar du på det? Statssekreterare Peter Honeth igen. – Då har man inte förstått hur ett departement fungerar, för det är inte så enkelt att en enskild person - allra minst en statssekreterare kan sitta och bestämma på egen hand. Det kan inte ens ett statsråd göra. Det är ändå en omfattande beredningsprocess också i regeringskansliet före ett beslut. Förra veckan berättade Kaliber om de problem som finns med det nuvarande systemet för utvärdering av högskoleutbildningar. Idag berättar vi om hur systemet drevs igenom av Utbildningsdepartementet. Sedan den borgerliga regeringen tillträdde 2006 har reformerna duggat tätt från Utbildningsdepartementet. Man har fattat snabba beslut som man sedan delvis fått backa från, kring t ex nationella prov, individuella utvecklingsplaner och lärarlegitimationer. När det gäller högskoleutbildning har lärosätena fått mindre eller mer pengar om vartannat. Och det nya utvärderingssystemet fick myndigheten sjösätta mycket snabbt. Man fick lägga rälsen medan man körde, enligt tjänstemän där. I september förra året kom beslutet från den europeiska kvalitetsorganisationen för högre utbildning, ENQA. – The agency should have played a bigger role in the development of the system. Myndigheten borde ha haft en större roll i utvecklandet av utvärderingssystemet, säger Achim Hopbach, styrelseorförande på ENQA, som också menar att det finns storabrister i utvärderingsmetoden. – När vi då får så skarp kritik från ENQA som vi har fått, då skadas anseendet för svensk högre utbildning internationellt sett. Erik Arroy, ordförande för Sveriges förenade studentkårer: – Det påverkar ju förtroendet för svensk högre utbildning och de studenter som gått där. Joakim Palestro om kritiken från ENQA: – Den är mycket allvarlig. Det känns jobbigt att jobba utifrån de premisserna. Högskoleverket var en av de första organisationerna som blev ackrediterade. Vi har en bred internationell ansats där vi verkligen vill delta i internationella sammanhang och uppleva att det vi gör håller en bra kvalitet. Det påverkar vårt arbete och det kommer behöva göras ett antal åtgärder för att vi ska överstämma med ENQAs krav. Vissa saker måste vi revidera. Sverige är nu satt under granskning och kan uteslutas ur det europeiska samarbetet om bristerna inte rättas till. En universitetskansler avgår. Sverige får ett nytt utvärderingssystem för att mäta kvalitén i högre utbildning. Systemet underkänns av viktiga aktörer inom sektorn och av den Europeiska kvalitetsorganisationen ENQA. Peter Honeth på Utbildningsdepartementet igen.   – Jag tycker att de i vissa delar har rätt, i andra delar har de inte riktigt förstått hela systemet. Nu håller Universitetskanslersämbetet på med en förnyad ansökan och så får vi väl se hur ENQA bedömer den. Men då skulle det kräva att myndigheten hade större självständighet när det gäller att utforma utvärderingssystem? – Ja, eftersom det blev den här debatten så gick ju vi förhållandevis lite längre än vad vi hade önskat i att gentemot riksdagen beskriva hur det här nya systemet skulle fungera. Den typen av detaljer hade vi kanske normalt inte gjort. Och det har vi också sen sagt att Universitetskanslersämbetet måste få ett större ansvar att närmare utforma systemet. Peter Honeth tycker att det är naturligt att utvärderingssystemet nu justeras i efterhand. Och enligt den senaste budgetpropositionen kommer man att fortsätta med det nuvarande systemet. Är du självkritisk i någon mening? – Ja, det måste ju vi också vara, för det blev ingen bra process mellan oss och dåvarande Högskoleverket. Det är bara att konstatera. Det var ju inte bra. Och vi hade säkert skuld i detta  och det hade säkert Högskoleverkets dåvarande ledning, och vi får väl på båda sidor fundera över vad det berodde på. Vi har ändå som resultat av den här processen ett system som fungerar. Det kan behöva justeras i vissa detaljer, men det fungerar. Hur tror du att det kommer sig att det blev så infekterat att den dåvarande universitetskanslern avgick? – Ja, det får du fråga honom om. I mina ögon är det inte konstigt att en myndighet och regeringen har olika uppfattningar. Tillbaka till Kungliga Tekniska Högskolans bibliotek dit den förre universitetskanslern Anders Flodström återvände till jobbet som professor efter sin avgång. Hur kunde det gå sådan prestige i det här, hur kunde det bli så låsta positioner? – Det är en sådan fråga som jag fortfarande rannsakar mig själv. Det är en fråga som får ställas till mig, som du gör nu, och till Peter Honeth. Och jag tror tyvärr att även mot den erfarenhet vi har nu efter tre år, om vi skulle diskutera det här igen, så tror jag inte vi skulle hitta någon annan lösning. Jag tycker att ett system att mäta de verkliga resultaten från utbildningarna är alldeles utomordentligt, men problemet ligger i att utföra den här politiska logiken, så har man varit fruktansvärt usel och man har ställt till en helvetes massa bekymmer. Reportrar: Anna Iversen och Maja Lagercrantz  

    starstarstarstarstar
  • PODDRADIO: Sociala verktyg i journalistiken - hur klarar vi omställningen?

    · Medieormen - journalistisk utveckling och mediedeb

    SEMINARIUM/SOCIALA MEDIER. Sveriges Radios anställda hör till de flitigaste journalisterna i sociala medier. Sveriges Radio är också en av de få svenska institutioner som man kan prata med i sociala medier på nationella minoritetsspråk. Samtidigt krävs det en omställning för vissa redaktioner för att få in sociala verktyg som en naturlig del i redaktionens arbete. Hör diskussionen om fördelar och utmaningar med dessa nya arbetsmetoder i ett samtal från Sveriges Radios scen i Almedalen.Medverkande: Martin Jönsson, biträdande programdirektör på Sveriges Radio, Cecilia Djurberg, redaktör för mediedebattsidan Medieormen på Sveriges Radio och Augustin Erba, författare, regissör och projektledare för Radioteaterns Världshistorien.Moderator: Nina Glans En inspelning från Sveriges Radios scen i Almedalen 5 juli 2013.

    starstarstarstarstar
  • Från makten till människors vardag – seminarium om nätverksjournalistik

    · Sveriges Radio i Almedalen

    Så flyttas perspektiven när Sveriges Radios lokala kanaler utnyttjar publiknätverk i journalistiken. Över 4 300 lyssnare har gått med i radions publiknätverk runtom i landet - och deras röster och idéer förändrar innehållet i radion. För två år sedan startade det första nätverket av radiolyssnare i Jämtland. Nu har ett tiotal av Sveriges Radios redaktioner publiknätverk och fler är på gång. Och när SR Metropol 93,8 satte fokus på vardagsrasism med satsningen Hur känns det? kom över 500 berättelser från människor som själva utsatts för vardagsrasism in till redaktionen, via nätverk i bland annat sociala medier. När många lyssnare bidrar aktivt med sina berättelser, tips och synpunkter påverkas innehåller i radions nyheter och program. Perspektiven förändras, från makthavarnas och experternas syn på vad som är viktigt till frågor som ligger nära människors vardag. Hör diskussionen om hur publiken kan förändra journalistiken. Medverkande: Björn Löfdahl, Sveriges Radios programdirektör, Ca Så flyttas perspektiven när Sveriges Radios lokala kanaler utnyttjar publiknätverk i journalistiken. Över 4 300 lyssnare har gått med i radions publiknätverk runtom i landet - och deras röster och idéer förändrar innehållet i radion. För två år sedan startade det första nätverket av radiolyssnare i Jämtland. Nu har ett tiotal av Sveriges Radios redaktioner publiknätverk och fler är på gång. Och när SR Metropol 93,8 satte fokus på vardagsrasism med satsningen Hur känns det? kom över 500 berättelser från människor som själva utsatts för vardagsrasism in till redaktionen, via nätverk i bland annat sociala medier. När många lyssnare bidrar aktivt med sina berättelser, tips och synpunkter påverkas innehåller i radions nyheter och program. Perspektiven förändras, från makthavarnas och experternas syn på vad som är viktigt till frågor som ligger nära människors vardag. Hör diskussionen om hur publiken kan förändra journalistiken. Medverkande: Björn Löfdahl, Sveriges Radios programdirektör, Ca

    starstarstarstarstar
  • Kan Världen komma tillbaka?

    · Lantzkampen

    Förra veckans omgång av Lantzkampen blev oerhört rafflande. Först när det återstod 35 sekunder av programmet lyckades Hanna Hellquist och Thomas Nordegren knipa den sista poängen och erövra Sveriges Radios första seger. Världens Margareta Winberg och Fredrick Federley var förstås besvikna, men samlade. Nu stundar en ny omgång, där Lag Världen har specialkompetens när det gäller väder och språk, medan Sveriges Radio har sin spets i nyheter och musik. De aktuella laguppställningarna: Lag Världen: Patrik Hadenius, chefredaktör för bl a Språktidningen, och "Väder-Pererik" Åberg, meterolog på SVT. Lag Sveriges Radio: Marianne Hasslow, studioreporter på Ekot, och Esmeralda Moberg, programledare för Nya Klingan i P2. Nu väntar vi bara på att matchen ska börja. Förra veckans omgång av Lantzkampen blev oerhört rafflande. Först när det återstod 35 sekunder av programmet lyckades Hanna Hellquist och Thomas Nordegren knipa den sista poängen och erövra Sveriges Radios första seger. Världens Margareta Winberg och Fredrick Federley var förstås besvikna, men samlade. Nu stundar en ny omgång, där Lag Världen har specialkompetens när det gäller väder och språk, medan Sveriges Radio har sin spets i nyheter och musik. De aktuella laguppställningarna: Lag Världen: Patrik Hadenius, chefredaktör för bl a Språktidningen, och "Väder-Pererik" Åberg, meterolog på SVT. Lag Sveriges Radio: Marianne Hasslow, studioreporter på Ekot, och Esmeralda Moberg, programledare för Nya Klingan i P2.

    starstarstarstarstar
  • Världens vattenbrist och sanningens ord om Sveriges Radio

    · 00:40:24 · Radiokorrespondenterna

    En personlig, internationell och underhållande talkshow med tonvikt på ämnen från Mellanöstern. Radiorösten Cecilia Uddén tar klivet fram på Sveriges Radios scen i Almedalen. Robert Malley från International Crisis group och tidigare rådgivare till president Obama, är i Almedalen för att tala om vilka konflikter i världen som vi bör hålla ett öga på. Hur ser han då på den nye presidentens strategi och utrikespolitik? Hur ska public service hantera fake news-fenomenet? Och hur klarar sig Sveriges radio? Hör Sveriges Radios utrikeschef Ginna Lindberg som följt fake news fenomenet i USA. Och så kommer kommunikationsexperten Staffan Dopping till scenen för att säga några sanningens ord om Sveriges Radio. Hur mycket är vi beredda att betala för vanligt vatten i framtiden? Vi ställer frågan till Fredrik Åkesson från GE Water. Slutligen gästas vi av stand up-komikern Marcus Berggren från systerkanalen P3 som är programledare för Tankesmedjan. Han kommer hit och berättar vem han är avundsjuk på. Programledare: Cecilia Uddén Producent: Jalal Lalouni Redaktör och foto: Ronnie Ritterland Programledare: Cecilia Uddén Producent: Jalal Lalouni Redaktör: Ronnie Ritterland

    starstarstarstarstar
  • Terrorbevakningen utvärderad och besök i mellanmjölksmediernas land

    · 00:34:45 · Medierna

    Redaktionerna utvärderar sin terrorbevakning. Sveriges Radio avpublicerar P3-dokumentären om Fallet Kevin efter SVTs och DNs granskning. Frukostbordets mediekanal: Vi besöker mjölkpaketsredaktionen. Terrorbevakningen utvärderad En månad har gått sedan terrorattacken i Stockholm, när en man i en lastbil mejade ner människor längs med Drottninggatan. I efterdebatten har medier fått kritik för att man spred felaktiga uppgifter om skottlossningar runt om i stan. Nu, en månad efter attentatet, har redaktionerna utvärderat sin egen bevakning. Hur klarade man uppdraget? Vad funkade bra? Vad gjorde man fel? Vår reporter Erik Petersson har i veckan tagit del av interna utvärderingar och pratat med mediechefer om hur dom ser på den egna insatsen. Sveriges Radio avpublicerar P3-dokumentär om fallet Kevin I veckan har Sveriges i särklass mest populära poddradioprogram, P3 Dokumentär, avpublicerat ett av sina avsnitt. Det handlar om dokumentären Mordet på Kevin som släpptes så sent som hösten 2015 men som nu plockats bort efter att nya uppgifter framkommit hos både Dagens Nyheter och SVT. P3 Dokumentär har prisats för sina fördjupande berättelser om vår samtidshistoria. För att berätta skeenden från början till slut med en blandning av folkbildning och spänning. Det är kanalens flaggskepp och det är knappast en överdrift att säga att programmen kommit att bli historisk lärobok för både vuxna och barn. I den nu avpublicerade P3 dokumentären Mordet på Kevin är det polisens historia som berättas. Det är dom två bröderna, fem och sju år gamla, som bär skulden för Kevins död. En skuldfråga, som ju DN och SVT nu satt i nytt ljus. Alla historier passar inte mallen för P3 Dokumentär. Berättelserna ska ha ett färdigt slut, några frågetecken ska efter lyssning inte finnas kvar. Så nu då, med facit i hand, var det verkligen rätt beslut att göra och sända dokumentären Mordet på Kevin? En dokumentär där två pojkar fem och sju år gamla än en gång pekades ut som skyldiga till fyraårige Kevins död. Reporter: Johan Cedersjö På besök i mellanmjölksmediernas land Nu i kosläppstider ska vi för en kort stund uppmärksamma Sveriges största analoga mediekanal. En mediekanal som de allra flesta åtminstone någon gång snurrat på vid frukostbordet. Under 42 års tid har jätten på marknaden Arla fyllt mjölkpaketets baksida med olika slags innehåll. Recept och marknadsföring av egna produkter förstås, men också texter av mer allmän, folkbildande karaktär. Om alltifrån miljö, klimat och träning, till kända byggnader, litteratur och dinosaurier. Hur går det egentligen till på Sveriges mjölkpaketsredaktion? Vår reporter Hedda Berglund har varit på besök. Men hon börjar hemma hos en entusiastisk läsare.

    starstarstarstarstar
  • Säsongsavslutning: Vad hände sen?

    · Kaliber

    I säsongens sista Kaliber följer redaktionen upp några av de senaste årens granskningar och tar reda på vad som hänt. Den här säsongen har vi bland annat granskat Jägarförbundets dubbla stolar, kollat på Gotlands nya försvar och gjort nyhetsdokumentärer om mordet på Lisa Holm och om när Sverige stängde gränsen för flyktingar.Vi har också gjort serien Mirakelmetoden i fyra delar om en kontroversiell metod för att hjälpa personer med till exempel utvecklingsstörningar som inte kan prata att kommunicera via datorn. Men idag ska vi följa upp några andra granskningar.Förundersökning om tvångsinjektioner återupptasFörst återvänder vi till en prisbelönt granskning vi sände hösten 2014 om att det förekom tvångsinjektioner av lugnande medel på människor när de skulle utvisas ur Sverige med flyg.Händelserna polisanmäldes och utreddes, men åklagare lade ner förundersökningen för att brott inte kunde styrkas.Men Kaliber tog reda på vad polis och åklagare egentligen hade gjort. Och vi kunde visa att de utsatta aldrig förhördes eftersom de, enligt åklagaren, inte var kvar i Sverige. Och Kaliber kunde i mars i år avslöja att en av dem faktiskt fanns i Sverige under hela förundersökningen.Och nu har åklagare Lotta Karlsson återupptagit förundersökningen.  Det är en miss från vår sida att vi inte upptäckt att den här målsägande fanns i Sverige och då får vi försöka rätta till det nu, säger åklagare Lotta Karlsson.I programmet "Tvångsinjektionerna - offren som ingen sökte" den 21 mars i år letade alltså Kaliber upp en av de som fått en injektion lugnande på flyget när han skulle utvisas. Så här lät det då:"Vi vet att mannen är i Sverige, men inte var han finns. Så vi skickar ett brev till Migrationsverket, som de vidarebefordrar till honom. Efter någon vecka får vi ett sms. Han vill träffas. Och det är så vi hamnar på hotellet med de gamla heltäckningsmattorna som vi hörde om i början på programmet. Ett av Migrationsverkets boenden.Det är här han är, mannen som skulle utvisas, men som aldrig blev insläppt i Libyen. Under hela förundersökningen var han registrerad hos Migrationsverket och han har haft regelbunden kontakt med gränspolisen. Ändå har ingen hört hans berättelse. Han vill inte att vi använder hans riktiga namn, utan ber om att få bli kallad för Nasir.Vi har inte berättat för Nasir exakt varför vi vill träffa honom, eftersom vi inte vill riskera att påverka hans berättelse. Det enda vi har sagt är att vi vill prata med honom om hans utvisning från Sverige. Det här är min berättelse om när jag skulle utvisas till Libyen 2012. De hämtade mig och jag sa okej, jag ska åka.Det var på morgonen de skulle åka och på flygplatsen så fanns det flera andra libyer. Men medan de gick ombord på planet så dröjde sig Nasir kvar, berättar han, och sa att han inte ville åka. Sätt mig tillbaka i häktet istället, berättar Nasir att han sa då.Enligt kriminalvården så betedde sig Nasir aggressivt, hotfullt och spottade. Han belades med fängsel och ikläddes en så kallad spotthuva.Nasir berättar att de befann sig inomhus när det hände. Han satt på ett bord, när han blev omringad av nio eller tio personer. Han ställer sig upp och visar hur de vred om armarna, tog ett grepp över nacken och i hans ena armhåla. Han visar på mig hur någon greppade tag om hans smalben bakifrån och drog omkull honom på golvet. Jag fick injektioner, berättar han, två stycken. Han visar på sin högra och vänstra skinka.Han visar hur han satt fingrarna i halsen för att kräkas. Det var så starka injektioner.Sen visar han hur de satte på honom handfängsel och fotfängsel. Någon la ett ben över hans nacke och någon satte på honom en huva. Han drar ner sin mössa över ansiktet för att visa. Det kändes som om jag inte hade någon kraft, jag var kraftlös.Nasir berättar hur injektionen fick honom att förlora all kraft. När han fördes ombord på flygplanet, han hade svårt och gå, säger han.Enligt rapporter från resan hade han mycket riktigt fängsel på händer och fötter, och någon hade dragit en så kallad spotthuva över hans huvud.10:05 "Börjar bli lite lugnare. Andas lite lugnare. Puls 86!"Vi läser i en rapport från sjuksköterskan, som var med på resan."Dock säger han sig vara illamående och göra tappra försök att kräkas utan resultat!"Under själva flygresan, beskriver Nasir, så var han vaken, men ändå inte, som ett djur som sover med öppna ögon. Han säger att hade svårt att röra sitt vänstra ben när han klev av planet.Det här är Nasirs berättelse. Flera detaljer stämmer med det vi kan läsa i rapporter från resan.Men det finns alltså också en annan version av hur det gick till när Nasir fick lugnande medicin - läkarens. Det har hållits ett polisförhör med honom om resan till Libyen, och då sa han något som inte står i hans rapport från resan: att Nasir tagit emot sprutan frivilligt. Det sa han också när vi ringde upp honom hösten 2014."Förundersökningen om de misstänkta tvångsinjektionerna lades alltså ned i slutet på förra året. Men nu efter Kaliber program har alltså Lotta Karlsson bestämt sig för att återuppta förundersökningen om misshandel. I och med att vi fick reda på att det fanns en målsägande i Sverige så finns det andra förutsättningar att utreda brott.Vad är det ni ska undersöka? Vi ska ju framförallt höra den här målsäganden och se vad han har att säga.Hur viktig kan just hans upplevelse vara? Den kan ju vara väldigt viktig för det här och för att han kan ge en bild av vad han anser ha hänt.Vem eller vilka är misstänka här? Det vill jag inte gå in på nu. Vi har återupptagit förundersökningen, huruvida det är misstankar gentemot utpekade personer just nu det vill jag inte svara på, på grund av förundersökningssekretessen.Vad tänker du om att det blev så här? Det är en miss från vår sida att vi inte upptäckt att det här målsägande fanns i Sverige och då får vi försöka rätta till det nu, avslutar åklagare Lotta Karlsson.Tvångsinjektionerna offren som inge sökte: http://sverigesradio.se/sida/avsnitt/695135?programid=1316Tvångsinjektioner av lugnande på utvisningsresor bryter mot svensk lag: http://sverigesradio.se/sida/avsnitt/448980?programid=1316Förvaltaren får snart sin domKommer ni ihåg Karolina Ahlström? Hon var med i en granskning om gode män och förvaltare som Kaliber gjorde för drygt två år sen.På senare tid har det varit mycket uppmärksamhet kring gode män och förvaltare. En undersökning som SVT gjorde nyligen visade att även i de fall där kommunen misstänker fiffel görs det sällan någon polisanmälan. Istället är det ofta en anhörig som slår larm. Precis som Karolina Ahlström gjorde.Hennes pappa bor på ett gruppboende för psykiskt funktionshindrade i Boden. Men en dag berättade personalen att pappa Stefan aldrig hade pengar, inte ens till det allra nödvändigaste, som vinterkläder.Och i förra veckan avslutades rättegången med den gode mannen som hade hand om pappans pengar."Huvudförhandlingen fortsätter i sal 2. Även Karolina Ahlström kallas till salen." Det var nervöst för jag var förväntansfull. Jag har väntat på det här i två och ett halvt år nu., på den här dagen. Sen när jag kom in i salen och såg förvaltaren och pappa sitta där i salen så fick jag ny kraft, ny energi och kände att nu ska jag göra det här för pappas skull, säger Karolina Ahlström när Kalibers reporter träffar henne i Luleå tingsrätt. Man kan väl säga om man vill vara lite skojig att det är ditt fel att vi sitter här idag. Eller i alla fall är det din förtjänst om man vill säga så, säger åklagare Mikael Holmquist i rättssalen.Kanske hade den här rättegången inte blivit av om det inte hade varit för Karolina Ahlström - men nu är den 17 maj och idag börjar rättegången mot hennes pappas före detta förvaltare. I åhörarsalen i Luleå tingsrätt slår sig ett 15-tal personer ner och stämningen är spänd. Förvaltaren som är i 50-årsåldern är åtalad för grov förskingring alternativt grov trolöshet mot huvudman i sammanlagt 11 fall. Men precis som åklagare Mikael Lundquist inledde med att säga så började allt med Karolina Ahlström: Ja, det här handlar ju om att den här dottern till en av de som har drabbats börjar ana oråd och grävde helt enkelt fram material på egen hand som visade att det såg jättekonstigt ut.Direkt efter att personalen hade berättat för Karolina att något inte stod rätt till med hennes pappas ekonomi kontaktade hon överförmyndarnämnden i Boden - det är den som har ansvar för att kontrollera att förvaltaren sköter sig. Men därifrån tyckte hon inte att hon fick något gehör. Jag kände att jag inte fick någon stöttning i det jag sa, utan det var mest: den här förvaltaren, han har ju så många uppdrag och det här är ju en väldigt pålitlig människa, sa Karolina då, som istället började gräva på egen hand. Eftersom förvaltaren hade slängt en hel del papper begärde hon ut årsredovisningar och fakturor från kommunen och så gick hon igenom mängder av kvitton från pappans konto på Coop. Och det är de kvittona som åklagaren nu har framför sig i en pärm i rätten när Karolina ska vittna:Åklagaren: Vi ska inte gräva ner oss i det här men det är ju väldigt många punkter som du tycker inte passar in på din pappa. Hur pass övertygad känner du dig om att det här kan han inte ha fått?Karolina: Väldigt övertygad.Åklagaren: Är det något särskilt som gör att du tycker att det känns orimligt att han skulle ha fått del av det här. Några särskilda poster?Karolina: Ja, det var väl utemöbler, det var hemmabiosystem, dvd-skivor, ljudböcker, tamponger, diverse skotertidningar, damtidningar, gummisnoddar till håret, ja.En stor del av inköpen handlar också om mat - men Karolinas pappa har en skada på matstrupen och har sondmatning - det är livsfarligt för honom att äta så han får bara väldigt små smakportioner. Det har funnits två kort kopplade till pappans konto på Coop - ett som personalen på boendet har kunnat använda och ett som förvaltaren har haft för att kunna handla till hennes pappa med - och det är inköp med det kortet som Karolina har reagerat på: Det är ju tacomiddagar, det är renstekar, det är ju oxfilé, det är ju laxfilé. Det är enorma mängder mat och jag tror inte att min pappa sitter hemma på fredagskvällen och har taco-mys eller käkar renstek. Och det är ingenting som jag tror att boendet skulle tillåta att han får i smakportioner heller, säger Karolina.Boden kommun anser inte att de har brustit i kontrollen, men det var först efter att Karolina hade polisanmält förvaltaren på egen hand och gått ut och berättat om det i tidningen som Boden kommun till slut också polisanmälde förvaltaren, då också för hans andra uppdrag. Sammanlagt handlade det om 14 stycken och elva av dem har gått till åtal. Man har ju viss möjlighet att agera och reagera och här har det ju pågått, jag har bara gått tio år tillbaka i tiden för skadeståndets del men det kan ha förekommit tidigare, säger advokat Rune Bäcklund företräder Karolinas pappa och de andra målsägarna. Det är uppenbart saker, ganska dyra saker som man borde lätt med ett telefonsamtal med personal eller anhöriga, eller den som sägs ha fått det kunnat fråga: har de fått det? Är det någon som använder telefon eller dator? Då hade det här blivit uppdagat och då skulle vi inte ha varit här, i alla fall inte i så många år.Hur skulle du säga att förvaltaren har skött sitt uppdrag? Väldigt dåligt. För han har ju orsakat huvudmännen kravavgifter, dröjsmålsräntor, man har tidvis inte haft pengar till det nödvändigaste. Man har inte fått kläder, man har inte fått tillräckligt med mat och så vidare, säger Rune Bäcklund.Förvaltaren nekar till alla anklagelser och hans advokat vill inte svara på några frågor. Han säger att han tycker att hans klient är dömd på förhand. Men inför rätten säger förvaltaren klart och tydligt att han tycker att han har gjort ett bra jobb - att han möjligen kan ha blandat ihop kontokorten någon gång eftersom han har haft flera huvudmän - men han har absolut inte begått något brott.Bland åhörarna här är det fler som, precis som Karolina, är anhöriga till personer som har haft förvaltaren. Och under den första pausen går en man fram till den åtalade och skäller ut honom och säger att han ska erkänna vad han har gjort. När rättegången börjar igen får han en tillsägelse av domaren, men stämningen piskas upp ytterligare när den åtalade svarar med att le och i smyg för rätten - ge fingret åt oss i åhörarsalen.Sammanlagt handlar det om 800 000 kronor som Rune Bäcklund nu kräver i skadestånd av förvaltaren för sina klienter och ungefär 180 000 av dem gäller Karolinas pappa.När Karolina har vittnat klart kommer hon också och sätter sig i åhörarsalen. Hon ser samlad ut, men när det är dags för personalen på hennes pappas boende att vittna, börjar tårarna rinna:Rune Bäcklund: Du talade om kläder, hur har han haft det med skor och sådant?Personal: Ja, det har varit dåligt, det har det. Stefan går ju oftast i gympaskor. Han har fått gympaskor av mig, jag har tagit dit gympaskor åt Stefan och annan personal och sen från Ria. Om Stefan har fått utav sin förvaltare, det kan jag inte heller svara på för det vet jag inte.Rune Bäcklund: Men du och Ria har gett?Personal: Ja.Rune Bäcklund: Varför köpte han inte själv?Personal: För att han inte hade pengar. Det fanns inga pengar så då tog vi hemifrån, min son hade ändå vuxit ur dem.Karolina Ahlström efter rättegången: Ja, jag har ju varit ganska iskall hela dan idag, jag ska vara stark, men sen på slutet så sista vittnesmålet så bröt jag ihop. När man fick höra vilken fruktansvärd misär han har levt i under de här åren och att jag inte har vetat om det. Fått gå till Ria Oasen, ett ställe där man kan få gå och hämta ut gratis kläder om man inte har så god ekonomi. Att han har fått springa där och hämta ut vinterkläder och skor. Att han inte ens har kunnat få köpa det för egna pengar. Fast det har funnits pengar, bara det att de har hamnat hos en annan familj.Mycket av det som åklagaren använder är faktiskt saker som du har tagit fram. Vad tänker du om det? Då känns det verkligen som att allt slit var värt det. Det var värt sena nätter, sena kvällar, alla telefonsamtal och telefonköer jag fick sitta i och ringa runt till företagen och böna och be om hjälp. Det var, många känner pappa sen tidigare sen när han var frisk och har umgåtts med honom så det var inga problem. Alla var väldigt hjälpsamma.Nu har ju din pappa fått en ny förvaltare. Hur funkar det nu? Det funkar jättebra nu, han har stenkoll på allt och jag märker ju vilken skillnad det är nu. Han har betalat av pappas skulder som den gamla förvaltaren har dragit på honom, allting är borta hos Kronofogden och han har upprättat ett sparkonto åt honom där han har en bra buffert nu. Pappa är mycket gladare nu när han vet att hans ekonomi inte är i fara längre, berättar Karolina Ahlström.Den första rättegångsdagen är över - två och ett halvt år efter att Karolina polisanmälde förvaltaren är den del av åtalet som rör Karolinas pappa avklarad. Det är med lätta steg jag går ut härifrån nu, det är det. Det känns jättebra att det är avklarat, att pappas del är avklarad. Jag hade velat vara med på alla förhandlingar. Men det går inte, jag måste ju hem, avslutar Karolina.Hela rättegången avslutades den 9 juni och domen kommer den 4 juli. Åklagaren yrkade på två års fängelse. Förvaltaren nekar till brott.Karolinas pappa blev av med flera hundra tusen - utan att någon reagerade:http://sverigesradio.se/sida/avsnitt/336445?programid=1316Flera personer utreds av åklagareNu om en uppmärksammad julmiddag som ledde till en mututredning.Hösten 2014 sände vi granskningen "Stimpirater och funny money", då vi undersökte vart musikens upphovsrättspengar tar vägen.Vi visade då bland annat att en julmiddag där Föreningen Svenska Tonsättare, FST, bjöd in landets kulturmakthavare, kunde uppfattas som en muta.Uppgifterna ledde till att åklagare på Riksenheten mot korruption startade en förundersökning, där nu flera personer utreds för misstanke om brott.Så här lät det i SVT:s Kulturnyheterna den 1 juni i år."Chefen för statliga konstnärsnämnden utreds för mutbrott. Den misstänkta mutan gäller Föreningen Svenska Tonsättares julmiddagar, där syftet kan ha varit att påverka makthavare inom musiklivet. Det var åtminstone så det lät när ordföranden intervjuades i radioprogrammet Kaliber. Julmiddagen är ett sätt att påverka politiker och tjänstemän att förstå vikten av samtida konstmusik. Och i sammanhanget tycker jag det är ganska billigt. Vi får ju mycket berättelser 'jag träffade den här konstnärlige ledaren och sen gav han mig en beställning' eller 'vi började spela mycket mer av den här tonsättaren tack vare de kontakter som togs på den här middagen' "Martin Q Larsson har senare backat från sitt uttalande i Kaliber. Men nu utreds ett 20-tal myndighetspersoner för misstanke om mutbrott. Chefsåklagare Alf Johansson vid Riksenheten mot korruption sa så här i SVT:s Kulturnyheterna i början av juni:"Vad är då skillnaden då på representation och det som kan uppfattas som en muta? Jag bryr mig inte om vad man kallar saker och ting, utan det vi tittar på, det är om det är en förmån i lagens mening och med det menas att det finns en påverkansrisk, säger Alf Johansson.Vilka förmåner konkret skulle man kunna tro att svenska tonsättare skulle ha fått genom de här bjudmiddagarna? Man behöver inte få några förmåner utan det kan räcka med att det finns en påverkansrisk, Man ska vara mycket restriktiv som myndighetsperson, säger Alf Johansson.Julmiddagarna har anordnats av Föreningen Svenska Tonsättare ska enligt åklagaren ha kostat mellan 1200 och 2000 kronor per person och bjudning. En av dem som utreds för misstanke om mutbrott är Ann Larsson, direktör för den statliga myndigheten konstnärsnämnden. Hon säger så här i ett mejl till Kulturnyheterna.'Den kostnad som föreningen meddelade utåt var 250 kronor per person 2013.'Ann Larsson säger också att hon välkomnar att den här typen av representation prövas."Stimpirater och funny money:http://sverigesradio.se/sida/avsnitt/456551?programid=1316Inväntar andra försök med fixeringEn Kalibergranskning, som ledde till en omfattande debatt efter att det sändes i februari förra året, handlade om ett kontroversiellt och storskaligt försök som den svenska grisnäringen drev. Där testade de bland annat att fixera suggor bakom så kallade skyddsgrindar vid grisfödsel, så att de bara kunde stå och ligga, men inte vända sig om.Försöket, som kallades djuromsorgsprogrammet eller kontrollprogram gris, pågick under ett år på tolv anonyma svenska gårdar och omfattade 4 400 suggor. Med försöket ville grisnäringen förändra de svenska djurskyddslagarna och reglerna eller få undantag från dem.Efter att programmet sändes kom resultaten av försöket och också en rapport från Jordbruksverkets experter.Kaliber besökte Kvarnlyckans Gård ett stenkast från Skånes sydspets. Det är en modern anläggning där slaktgrisar föds upp. Gården drivs av Mattias Espert, som också är vice ordförande i Sveriges Grisföretagare.Han berättar om syftet med djurförsöken. I grunden kan man säga att vi går tillbaka till djurskyddet. Vi vill uppnå hälsosammare och friskare grisar och framförallt få ner vår väldigt höga spädgrisdödligheten. Och de bitarna, även att suggan när hon lämnar den lilla grisen att hon ska vara i god kondition för att påbörja en ny kull, säger Mattias Espert.Grisnäringen ville alltså undersöka om färre smågrisar dör vid grisfödsel om suggorna rutinmässigt fixeras bakom skyddsgrindar. Och även testa om suggan är i bättre kondition för att få en ny kull om kultingarna diar kortare tid. Är det där en skyddsgrind? Det är en skyddsgrind, svar ja.På Mattias Esperts gård finns redan skyddsgrindar som idag bara får användas i undantagsfall i några få dagar. Skyddsgrinden ser ut som en lång liggande gaffel och kan fällas ut på sidan av boxen och suggan stängs då in och kan ligga och stå, men inte vända sig.Hoppas du få använda den i större utsträckning? Vi får se hur, i och med att vi inte har någon beprövad, eller vi har ingen forskning och utveckling vad det gäller skyddsgrind i Sverige, med svenska förhållanden, med svenska djur så vet jag inte det. Men är det så att vi inte kan se någon förändring på suggan under den korta tiden vi pratar om, vid grisningen, och vi sparar grisarnas liv på det så absolut kan jag tänka mig det, säger Mattias Espert.Nästan två månader efter att Kaliber sändes, i slutet av mars förra året, kom resultaten av grisnäringens försök.Dagens Eko 30 mars 2015:"Det sker en mycket, mycket liten minskning av spädgrisdödligheten om suggorna inte kan vända sig när de föder. Det visar de tester som gjorts. Gunnar Johansson var försökets veterinär: Nej, det är verkligen inte en stor skillnad. Och jag skulle säga att det inte är någon skillnad om man ska uttrycka sig försiktigt.Resultaten visade alltså att det var marginellt färre spädgrisar som dog vid grisfödsel.Försöket med att kultingar diade upp till en vecka kortare tid för att suggorna ska klara av att föda fler kultingar, visade på en något ökad produktion. Men det visade inte att det blev bättre för suggorna. Däremot minskade antibiotikabehandlingarna för diarré hos kultingarna.Med resultaten ansökte branschorganisationen Sveriges Grisföretagare om ett så kallat kontrollprogram till Jordbruksverket. Med ett kontrollprogram kan alla lantbrukare som blir godkända få göra undantag från gällande djurskyddsregler. Och i november förra året kom Jordbruksverkets experter med sin bedömning av grisnäringens försök.Gotlandsnytt 17 november 2015:"Ja, det bör fortsätta vara förbjudet för grisbönder att regelmässigt fixera suggor bakom skyddsgrindar i Sverige. Det finns inga belägg för att skyddsgrindar skulle rädda fler smågrisar från att klämmas ihjäl vid födseln. Det anser experten Per Wallgren, som är både statsveterinär och professor i djurhälsa: Det var faktiskt ingen skillnad om man har suggan fixerad eller inte. Och därför är vår rekommendation då att man inte ska göra det. Suggan är ju rimligtvis mer komfortabel om hon inte är fixerad, vilket hon ju är i stora delar av Europa. Så vi är lite unika på det här i Sverige och det är vi rätt stolta över.När det gäller en kortare ditid gjorde experterna bedömningen att det kan accepteras.Men efter experternas rapport har ansökan från Sveriges grisföretagare legat på is på Jordbruksverket.Grisföretagarna ska komma in med kompletteringar innan Jordbruksverket fattar något beslut. Och ordföranden Ingemar Olsson säger nu till Kaliber att de inväntar vad andra undersökningar kommer fram till. Vi ska se litegrand vad som kommer in. Det pågår ju lite studier runt om. Dels i Sverige, men även utomlands där man tittar på de här bitarna. Det är väl alltid intressant att se vad man kommer fram till i de undersökningarna, säger Ingemar Olsson.En undersökning som Sveriges Grisföretagare väntar in är den som Sveriges lantbruksuniversitet, SLU, håller på med just nu. Det är ett djurförsök där 100 suggor fixeras vid grisfödsel och jämförs med 100 suggor som inte fixeras.Ingemar Olsson säger att de inte släppt tanken på att få använda skyddsgrindar för att fixera suggan mer än vad som är tillåtet idag. Det kan finnas kvar i deras ansökan, trots experternas slutsatser. Jag vill inte säga varken bu eller bä förrän man ser mer resultat utav det. Och framför allt vad man kommer till på andra ställen. Visar det sig att det här fel väg, fel arbetssätt att jobba, att det finns bättre sätt, då är det givetvis det vi ska titta på. Men vi vill inte omkullkasta om det finns en eventuell möjlighet att gå vidare i detta spår, avslutar Ingemar Olsson.Minskat djurskydd för ökad lönsamhet:http://sverigesradio.se/sida/avsnitt/495082?programid=1316Nu tar Kaliber sommarlov och är tillbaka den 5 september med nya granskningar.På vår hemsida och i appen sverigesradio play kan du lyssna på alla våra tidigare granskningar. Reportrar: Markus Alfredsson, Micha Arlt, Andreas Lindahl, Daniel Värjö, Anna Jutehammar, Annika H ErikssonProducent: Annika H ErikssonKontakt: kaliber@sverigesradio.se         

    starstarstarstarstar
  • #5: På FoFRK del 2 – ”Sveriges förmåga får betyg, MSB:s generaldirektör och kvällspressens utsända”

    · Podd72

    http://pod.mittmedia.se/pod/filer/podd_72-5.mp3 Podden kan även laddas ned från iTunes och Acast. Folk och Försvars Rikskonferens (se programmet i efterhand här)  i Sälen har avslutats. I den här extra podden från Folk och Försvars Rikskonferens möter du: 00.22 Helena Lindberg, generaldirektör MSB. Samtal om planering för civilförsvar och de principer som idag styr svensk krishantering och vad som … Fortsätt läsa #5: På FoFRK del 2 – ”Sveriges förmåga får betyg, MSB:s generaldirektör och kvällspressens utsända” Inlägget #5: På FoFRK del 2 – ”Sveriges förmåga får betyg, MSB:s generaldirektör och kvällspressens utsända” dök först upp på Podd72.

    starstarstarstarstar
  • Franz Berwalds liv och musik i radioperspektiv - del 4

    · P2 Dokumentär

    Krönet på Berwaldåret 1968, 100 år efter tonsättarens död, var det sceniska uruppförandet av Drottningen av Golconda, den opera Berwald skrev för sin tidigare elev, storsångerskan Christina Nilsson. Ej en ton har jag komponerat till Drottningens roll utan att tänka på Dig, står det i ett av hans vänliga brev till henne. Varken hon eller någon operachef tog sig dock an verket under Berwalds livstid.Men i samband med 100-årsjubileet skulle operan ges en chans på Kungl. Teatern; initiativet hade kommit från Sveriges Radios musikavdelning. Operan innehåller mycket härligt fullödig musik även om den i likhet med Beethovens Fidelio saknar dramatik. Där är så otroligt granna arior, sa Tor Mann hänfört i en intervju. Han visste vad han talade om, för han hade dirigerat både ett konsertant framförande och den radioversion som spelades in 1958.Urpremiären av Drottningen av Golconda sändes direkt i Musikradion på Franz Berwalds dödsdag, och över huvud taget fick radiolyssnarna möjlighet att höra en stor del av Berwalds musikaliska produktion under året symfonier, kammarmusik och musikdramatiska verk. Också Skolradion uppmärksammade Berwald, och SVT producerade en Berwaldfilm på den tiden var SR och SVT samma bolag.Samma år som Berwald drog slutstrecket i Drottningen av Golconda, 1864, invaldes han sent omsider i Kungl. Musikaliska akademien, och tre år senare blev han av samma akademi utnämnd till kompositionslärare vid konservatoriet. Han fick också uppdraget att revidera Haeffners koralbok. Efter att ha livnärt sig som glasbruksdisponent under 1850-talet och därefter bland annat bedrivit affärsverksamhet, kunde han nu livnära sig inom det musikaliska området, och han fick erkännande och en position i musiklivet.Glädjen blev dock kortvarig. På våren 1868 insjuknade Franz Berwald i lunginflammation, och den 3 april gick han bort.Även om Berwald inte var helt bortglömd under senare delen av 1800-talet, var det ändå under 1900-talet som hans musik började förekomma alltmera frekvent på konsertprogrammen. Onekligen har Sveriges Radio genom sin medvetna odling av hans musik och genom att låta Berwaldkännare berätta om både verk och person, bidragit till att Berwald idag med all rätt har en plats som en av de mest betydande tonsättarna i den svenska musikhistorien.När invigningen av Sveriges Radios orkesterstudio närmade sig mot slutet av 1970-talet, diskuterades namnfrågan ingående. Till slut enades man om att kalla det nya konserthuset för Berwaldhallen helt följdriktigt kan det tyckas med tanke på den långa Berwaldtradition som finns inom företaget. Den 30 november 1979 tog Sveriges Radios Symfoniorkester under festliga former sin nya arbetsplats i bruk. På invigningsprogrammet stod bland annat Franz Berwalds uvertyr till Estrella de Soria och Sinfonie singulière. Dirigent var orkesterns dåvarande chefdirigent Herbert Blomstedt.I det fjärde och sista av Christina Tobecks programserie om Franz Berwalds liv och musik i radioperspektiv får vi bland annat höra delar av Ingmar Bengtssons högtidsanförande 1968, avsnitt ur biografiförfattaren Ingvar Anderssons stora Berwaldserie strax efter jubileumsåret, liksom Herbert Blomstedts, Nils Castegrens, Erling Lomnäs, Tor Manns reflektioner. Programmet innehåller också glimtar från Berwaldhallens invigning och citat ur musikinspelningar hämtade ur Sveriges Radios arkiv.En serie P2-dokumentärer av Christina Tobeck Musik av Franz Berwald i P2 i anslutning till dokumentärserien:Tisd 17.11. i Klassisk förmiddag kl 10.03: Pianokvintett nr 2 A-dur Torsd 19.11. i Klassisk förmiddag kl 10.03: Symfoni Ess-dur, Naïve Torsd 19.11. i Musik mot midnatt kl 21.00: Gunnar Bucht, Sinfonie gracieuse ou lApothéose de Berwald (SR:s beställningsverk till Berwaldjubileet 1996)

    starstarstarstarstar