ta judarna sist

  • Ta judarna sist av Bosse Lindquist 1998 – 20090611

    · 00:57:37 · P1 Dokumentär

    I dokumentären Tag judarna sist undersöker Bosse Lindquist svensk flykting politik gentemot Nazityskland under andra världskriget. De flesta svenskar har växt upp i tron att greve Folke Bernadotte var en av de få svenska hjältar i andra världskriget. Den allmänna uppfattningen var att syftet med Röda Korsets expedition till det nazistiska Tyskland främst var att rädda judar från koncentrationslägren. Dokumentkontroll visade dock att det fanns mycket motstånd, bland ledning och personal, mot att utvidga expeditionen från att omfatta nordiska medborgare till judar från hela Europa. Det som faktiskt visade sig var att expeditionen var mycket mer komplicerad än det hade beskrivits i svenska historieböcker.

    starstarstarstarstar
  • Sist med det senaste i P4 med Annika Lantz den 5 november

    · Sist med det senaste - sänds inte längre

    I en tid då kvinnans enda chans att få en arbetsskada klassad som arbetsskada är att ingå pakt med jävulen, behövs Sist med det senaste. I en tid då rovdjur är fritidspedagogikens sista hopp, behövs Sist med det senaste. I en tid då arkeologiska fynd används som sexfällor för franska miljöbrottslingar, behövs Sist med det senaste. I en tid då Håkan Juholt känner sig tvungen att åka till Indien för att be om ursäkt för sin övernattningslägenhet på fyra rum och kök, behövs Sist med det senaste. I en tid då CSN är diktaturens största fiende, behövs Sist med det senaste. Annika Lantz sammanfattar nyhetsveckan med Maria Lundqvist och Inger Nilsson.

    starstarstarstarstar
  • Sist med det senaste i P4 med Annika Lantz den 5 nov 2011

    · Sist med det senaste - sänds inte längre

    I en tid då kvinnans enda chans att få en arbetsskada klassad som arbetsskada är att ingå pakt med djävulen, behövs Sist med det senaste. I en tid då rovdjur är fritidspedagogikens sista hopp, behövs Sist med det senaste. I en tid då arkeologiska fynd används som sexfällor för franska miljöbrottslingar, behövs Sist med det senaste.I en tid då Håkan Juholt känner sig tvungen att åka till Indien för att be om ursäkt för sin övernattningslägenhet på fyra rum och kök, behövs Sist med det senaste. I en tid då CSN är diktaturens största fiende, behövs Sist med det senaste. Annika Lantz sammanfattar nyhetsveckan tillsammans med Maria Lundqvist och Inger Nilsson.

    starstarstarstarstar
  • AMK Morgon 28 september

    · 01:52:09 · AMK Morgon

    Gäster: Albin Olsson, Fredrik Andersson, Simon Gärdenfors --- Missa inte att köpa biljetter till AMK Late Night, höstens stora stand up-turné med komiker ni känner från programmet! Premiär 8 okt på Scalateatern i Stockholm, därefter hela Sverige fram till 28 nov i Malmö, Norrköping, Eskilstuna, Uppsala, Linköping, Växjö, Kalmar, Karlstad, Västerås, Göteborg, Örebro, Jönköping, Gävle, Sundsvall och Borlänge.  Biljetter och komiker på http://amklatenight.se/ https://www.facebook.com/AMK-Morgon-182299282128249/?fref=ts   Denna veckan sponsras vi av www.bagish.se :designade och handsydda väskor och accessoarer. Materialen är uteslutande naturläder, buffelskinn och hårdvaxad canvas och de har ett brett sortiment av portföljer, weekendbags, handväskor mm.  Skriv in rabattkoden AMK för 20% rabatt, och $5+ patrons får hela 30% rabatt med en kod som kommer att dyka upp på www.patreon.com/amkmorgon  Erbjudandet gäller denna vecka fram till sön 1 okt.   Biljetter till Specialisterna comedy club: www.underproduktion.se/biljetter        ---   Vi pratar om:   …specialisternas kurs i ”skönt”   …att Hugh Hefner är död https://www.svt.se/kultur/playboy-grundaren-hugh-hefner-ar-dod https://twitter.com/johabbed   …paprika som handfrukt och torkat kött i bältet   …kreativt användande av vattenmeloner https://www.youtube.com/watch?v=Nxls1KnKCA4   …att Martin gärna somnar till hårresande Google translate-uppläsningar http://swordandscale.com/   …Olof Gustavsson och Kevin Skarsgård i säsong 8 av Narcos https://twitter.com/olof_gustafsson   …Larry David-beteende och andra divalater   …bakteriehärdar i dansbandsbussar   …vilka duos som fått ligga https://sv.wikipedia.org/wiki/Allgott_%26_Villgott   …Albins topp 3 Swishförolämpningar   …NMRs demonstrationsväg och stadgar http://www.aftonbladet.se/nyheter/a/o4pGV/polisen-haller-presskonferens-infor-nazistdemonstrationen https://www.nordfront.se/tycker-du-att-judarna-ska-fa-bestamma-hur-svenskar-demonstrerar.smr https://antifa.se/2017/09/24/afa-research-informationsmaterial-goteborg-30-september/ https://i.redd.it/8lxhstryasyx.jpg     Låtarna som spelades var:   The Knife - Like A Pen Lastkaj 14 - Våra dar Marilyn Manson - Disposable Teens Simon G - Jag Längtar Tills Du Blir Ful     Alla låtar finns i AMK Morgons spellista här: https://open.spotify.com/user/ratzattack/playlist/6ALIQSLm570Iw0M4A9bElJ   ---   Ni kan ställa frågor till Martin om allt på https://docs.google.com/forms/d/e/1FAIpQLSeeJdr0qOR5uHC8p3jHYLCkej1jU5fLR7giZeH2qWuNiSd2sg/viewform?c=0&w=1 så kanske det blir besvarat.   Bli patron på www.patreon.com/amkmorgon! Extramaterial, extrapoddar, extra allt. Förtur och rabatt på biljettsläpp och merchandise. Och du stöttar AMK Morgon så vi kan ge er två timmar underhållning varje dag för alltid.     Tack för att ni stöttar!

    starstarstarstarstar
  • Konspirationsteorier: Alla har rätt till egna åsikter, men inte till egna fakta

    · 00:10:21 · OBS

    Erik Åsard, professor emeritus i nordamerikastudier tecknar konspirationsteorins historia. Varför är de så livskraftiga och populära? Bara timmar efter 11 september-attackerna 2001 började de första konspirationsteorierna om händelserna att spridas på nätet. Flera hemsidor utpekade Israel som ansvarigt för terrordåden, ett rykte som fick stor spridning i delar av arabvärlden. Namnen på de arabiska flygplanskaparna sades vara baserade på förfalskade identifikationer, och i stället handlade det om en judisk konspiration iscensatt för att misskreditera araber, islam och de muslimska länderna.Den typen av spekulationer fick inget större genomslag i USA, det land som oftast förekommer i konspirationsteoretiska sammanhang. Där har det varit betydligt vanligare att konspirationstroende beskyllt den amerikanska statsledningen och dess myndigheter för att ligga bakom terroristdåden. Teorierna finns i ett otal varianter på nätet i filmer, dokumentärer, böcker och artiklar. Ett vanligt argument går ut på att krafter inom Bushadministrationen genom attackerna ville få en förevändning för fortsatta militära interventioner i Mellanöstern och andra strategiskt viktiga områden. För att nå det målet ska de alltså ha anordnat massmord på den egna befolkningen.Attackerna mot New York och Washington var spektakulära händelser av det slag som regelmässigt brukar ge upphov till konspirationsteorier. Ett annat exempel är angreppet på satirtidningen Charlie Hebdo i Paris i januari 2015, då två beväpnade islamister trängde in på redaktionen och kallblodigt mördade tolv personer. Efter dådet dröjde det inte länge innan de sociala medierna svämmade över av teorier om vilka det var som egentligen låg bakom. Ånyo utpekades Israel, judarna och/eller den amerikanska regeringen som förövare, och syftet ska ha varit att förtala islam. Videobilderna som bland annat visar hur gärningsmännen dödar en fransk polis påstås vara förfalskade.Ordet konspiration kommer från det latinska conspirare, och syftar på en hemlig plan som tillverkas av två eller flera personer i samverkan. En fullfjädrad konspiration består av tre delar: en grupp av konspiratörer, en hemlig plan och ett illasinnat syfte. Konspirationen är definitionsmässigt en handling, medan en konspirationsteori är en övertygelse som uttrycker oro för en befarad konspiration. Såväl handlingen som övertygelsen kan vara av större eller mindre omfattning, inkludera enskilda platser och länder eller rentav hela världen. Empiriskt gäller att ju större geografisk utbredning teorin har, desto falskare är den. Det betyder inte att konspirationsteorier alltid är helt igenom falska ibland händer det att teorierna träffar rätt, mer eller mindre, eller att de innehåller delar som är sanna. Men även teorier som bygger på delvis korrekta fakta brukar haverera när konstruktörerna ska dra slutsatser om huvudaktörerna och orsakssambanden.Konspirationsteorier återfinns i några av de äldsta bevarade skrifterna i vår kultur, men det var först i och med franska revolutionen 1789 som de fick ett brett genomslag. Att det franska kungadömet vräktes över ända var en så monumental händelse att den fordrade en lika storslagen förklaring. För rojalister och försvarare av den gamla ordningen kunde monarkins fall inte förklaras som en effekt av de härskandes vanstyre eller inkompetens. I stället pekade de ut ett antal hemliga sällskap som skyldiga till omvälvningen, främst de så kallade Illuminaterna i Bayern, Frimurarna och Tempelherreorden. Historiskt är det just den typen av hemliga sällskap som tillsammans med judarna oftast har beskyllts för att stå bakom allsköns ogärningar.I vår tid har det tillkommit mängder av andra konspiratörer som internationella bankirer och vapenhandlare och privata sammanslutningar som Bilderberggruppen och den så kallade Trilateralen. Båda grupperna består av globala makthavare inom politik, näringsliv och medier och håller sina möten utanför offentligheten, vilket föranlett spekulationer om deras mål och ambitioner.De konspirativa berättelser som i dag sprids är till sin struktur märkvärdigt lika de teorier som varit i omlopp under de senaste drygt tre hundra åren. I centrum står ständigt en farlig fiende som tros ha överlägsna resurser till sitt förfogande och som i hemlighet smider lömska planer för egen vinnings skull. Den stora massan är lyckligt ovetande om vad som pågår. De enda som genomskådat konspiratörerna är ett fåtal upplysta skeptiker, som gör sitt bästa för att varna allmänheten för den annalkande faran. På grund av sitt modiga upplysningsarbete motarbetas de av makten och dess hantlangare. Därför tvingas kritikerna allteftersom höja röstläget och ringa i varningsklockorna.Det utmärkande för konspirationsteorierna är att de bygger på ett selektivt urval av fakta, att de fokuserar på någon bisak eller inte helt utredd detalj för att kunna utså tvivel om helheten, vidare att de sällan eller aldrig utpekar någon specifik förövare eller något trovärdigt alternativt scenario samt att de genomgående bortser från den betydande roll som misstag, tillfälligheter och inkompetens spelar i det verkliga livet. I stället projiceras en synnerligen välordnad fantasivärld som saknar tvetydigheter, motsägelser och motsättningar. Konspirationsteoretikernas värld har inget av det kaos, det slumpartade och de klavertramp som präglar den verklighet vi alla lever i.Vad är det som gör konspirationsteorierna så populära i vår tid? En given faktor är internet som idag blivit den ledande förmedlaren av olika rykten och där den som så önskar dagligen kan få sina åsikter bekräftade. Internet möjliggör för den uppfinningsrike att konstruera motberättelser, som fungerar som ett kritiskt vapen mot en arrogant överhet. En annan faktor är de faktiska konspirationerna, som när de avslöjas ger de tvivlande ny energi och sporrar till ansträngningar att uppdaga nästa sammansvärjning.Såväl 11 september - som Charlie Hebdo-attackerna var högst reella konspirationer, fast i bägge fallen med oönskade förövare. Mordiska jihadister duger inte i konspirationsteoretikernas idévärld, varför de måste uppfinna egna, mer potenta demoner. Den mest kända politiska konspirationen i modern tid är Watergateaffären i USA, som ledde till president Nixons avgång 1974. Den illustrerar hur svårt det är att hemlighålla en stor komplott i länder med en fri press och fri åsiktsbildning.Ytterligare en faktor återfinns i tankefiguren stor händelsestor orsak. När något stort och dramatiskt inträffar, finns det en lockelse att söka efter en lika storslagen förklaring. Om en framstående statsledare mördas letar vi gärna efter en förövare av samma dignitet, en kriminell organisation eller en skurkstat, inte efter en suput eller en lodis. Förtroendet för de styrande spelar också in. Ju större misstro det finns mot makthavare och myndigheter, desto större utbredning har konspirationstänkandet.Tron på konspirationer kan också vara ett sätt för den sekulariserade nutidsmänniskan att skapa reda i en alltmer komplex och hotfull värld. Tror man inte länge på ett högre väsen, kan man åtminstone tro på ett lägre. Någon måste för ordningens skull inneha makten, om det så skulle vara djävulen själv.Vi lever i en tid då vi översköljs av information som inte sällan är desinformation, åsikter som saknar insikter och fakta som ofta är vinklade eller uppdiktade. Det är lätt att ge upp när man ser mängden av sakfel, hat och lögner på nätet. Men om vi gör det sviker vi inte bara det kritiska uppdraget, vi lämnar också fältet fritt för bluffmakarna att fortsätta förgiftningen av debattklimatet. Därför är det viktigt att bedriva källkritik, att stå upp för det rationella tänkandet och att bemöta faktaförvrängare. Som det heter i ett klokt engelskt uttryck: You are entitled to your own opinion, but you are not entitled to your own facts. Erik Åsard, professor emeritus i nordamerikakunskap med inriktning mot statskunskap. Utkom nyligen med boken "Konspirationsteorierna och verkligheten - Sex historiska gåtor"

    starstarstarstarstar
  • Den moderne frälsaren

    · 00:09:04 · OBS

    Historien är full av människor som varnar för förfall och som lovar att vrida historien åt rätt håll. Mattias Hagberg ser närmare på frälsargestalter i litteraturen. Någonstans halvvägs in i Olga Tokarczuks väldiga roman Jakobsböckerna tappar jag andan. Det är så oerhört skickligt gjort. Sakta, sakta bygger hon upp sin mångstämmiga berättelse om Polen vid mitten av sjuttonhundratalet. Det är en roman som nästan bokstavligt förflyttar mig in i en annan värld. Med stor omsorg om detaljerna frammanar Olga Tokarczuk såväl den fysiska som den intellektuella verkligheten. Jag anar dofterna, jag ser de leriga gatorna och jag känner mig till och med delaktig i samtalen.I centrum för denna roman, vackert översatt av Jan Henrik Swahn, står den judiska predikanten Jakob Lejbowicz Frank. Han är en historisk person. Vid mitten av sjuttonhundratalet framträdde han med en mystisk lära om själavandring. Enligt honom hade en rad messiasgestalter inkarnerats i varandra; från Jesus fram till honom själv.I Polen samlade han tusentals anhängare bland fattiga judar med ett budskap om frälsning och befrielse.I historieböckerna beskrivs Jakob Frank som en äventyrare och bedragare. Han var enligt de flesta bedömare en charlatan som utnyttjade judisk mystik för att berika sig själv.I Olga Tokarczuks roman är han en undflyende gestalt, en man med smak för lyx, stora gester och unga kvinnor, en man som glider genom tillvaron utan några som helst samvetskval. Han är en karismatisk person som väcker folks drömmar och begär. Han är en projektionsyta för religiösa önskningar långt bortom det realistiska.Han är, skulle man kunna säga, en sol-ochvårare i elitklass.Jag läser girigt om makten, lögnerna och drömmarna men som så ofta nu för tiden solkas min läsupplevelse av vår samtid. Bakom Jakob Frank anar jag hela tiden en annan gestalt en självupptagen, rödhårig amerikan. Donald Trumps anletsdrag lägger sig över Jakob Franks, och till slut är det bara fastighetsmogulen och presidentkandidaten jag ser.I Olga Tokarczuks roman upptäcker många av Jakob Franks följare att han är en bedragare utan några djupare religiösa motiv. De ser narcissismen, lögnerna och maktbegäret, men fortsätter ändå att följa honom.Varför? Hur kunde det komma sig att en person som Jakob Frank lyckades att behålla sina anhängare? Vad var det för fantasier och idéer han levde på?Jag tror att svaret är enkelt. Det handlar om messianism; drömmen om en frälsare som stiger fram och vrider historien rätt.Och jag tänker på Donald Trump igen. I Jakob Franks bedrägliga messiasgestalt ser jag åter presidentkandidatens ansikte.Är jag verkligen allvarlig? Donald Trump som en messiasfigur?Ja, jag menar allvar.Men för att förstå måste vi göra en djupdykning i historien.Det finns ett antal föreställningar som på djupet präglat det västerländska tänkandet och samhället ända sedan antiken. En av de viktigaste är föreställningen att historien är linjär och meningsfull och att den har ett mål.Det är en tanke med rötter långt ner i den judiska forntiden. Någon gång under bronsåldern började olika judiska stammar att föreställa sig sin gud som en kung med en plan för historien. De började betrakta tiden som en linje med en tydlig startpunkt och en lika tydlig slutpunkt. Judarna såg med tillförsikt fram mot den dag då gud skulle bryta in i historien, frälsa sitt folk och återupprätta Israel. Ja, återupprättelse var vad det handlade om. De judiska stammarna drömde om en forntida guldålder som skulle återkomma med guds hjälp.Det var en fascinerande och helt ny idé som delade in tiden i tre klart urskiljbara delar: ett dåtida lyckorike, ett samtida förfall och en kommande återfödelse.Men hur skulle denna upprättelse gå till? Hur skulle Herren bryta in i världen och ställa historien till rätta? Jo, genom sin utvalde tjänare, den smorde, messias.Judarna knöt alltså sin vision till en enskild gestalt en människa som på guds uppdrag skulle förlösa världen en frälsare, som skulle rädda alla andra. Återigen en ny och fascinerande idé som skulle visa sig ha en mycket stark livskraft.Med kristendomen spreds denna föreställning om historien över världen och blev snabbt en naturlig del av all teologi, filosofi och politik. Faktum är att den sedan dess dykt upp där man minst anar det.Många filosofer och samhällstänkare har till exempel påpekat att marxismen bär tydliga drag av denna syn på historien. Med arbetarklassen som historisk förlösare skulle mänskligheten återvända till ett kommunistiskt urtillstånd.Inom den tyska nationalsocialismen fanns samma messianska föreställningar. Tyskland hade degenererat, men skulle återuppstå genom Hitler. Det tredje riket var för nazisterna en apokalyptisk pånyttfödelse.Nyliberalismen bär liknande drag. Historien är på väg mot sitt slut, mot den punkt där alla konflikter upphört och världen förvandlats till ett marknadsanpassat lyckorike. Francis Fukuyamas nyliberala bibel från början av nittiotalet heter till och med Historiens slut och den sista människan.Även i det amerikanska samhällsbygget finns tydliga spår av denna syn på historien. Enligt den amerikanska självbilden är landet och dess befolkning utvalt, exceptionellt, med en moralisk mission att upprätta det perfekta samhället, och sedan sprida sitt goda exempel över världen. Enligt denna självbild är USA den gyllene staden på kullen för att citera Ronald Reagan.Men på senare år har denna amerikanska självbild fått en hel del törnar. Och därmed är vi tillbaka vid Donald Trump. Hans tal om att göra Amerika stort och starkt igen ekar av messianism. Han personligen ska ju förlösa det amerikanska samhället och se till att det återföds i sin ursprungliga form.Tyvärr är Donald Trump inget undantag. Världen är som bekant full av figurer med liknande anspråk: Viktor Orbán i Ungern, Jarosaw Kaczyski i Polen, Marine Le Pen i Frankrike, för att nämna några.Alla har de kopplat in sig på samma gamla föreställningar om förfall och återupprättelse.Så vad finns det för alternativ? Hur skall vi komma från denna enkla och uppenbarligen farliga bild av historien?Kanske finns även svaret på den frågan i Olga Tokarczuks roman om Jakob Frank. Hon har själv påpekat att hon är livrädd för alla som försöker tvinga in historien och framtiden i ett färdigt schema. Jakobsböckerna är därför ett ambitiöst försök att skildra historien som något ofärdigt och motsägelsefullt. Hon vill att vi hela tiden skall tänka på dåtiden som en öppen berättelse, en berättelse som måste omtolkas gång på gång. Och hon påpekar att framtiden aldrig är sluten och inskriven i historien.Hon har så klart rätt. Vi kan aldrig återskapa det som en gång varit. Framtiden kan aldrig bli en kopia av dåtiden. Det som ska komma är alltid öppet och förhandlingsbart. Framtiden, men faktiskt också dåtiden, är något vi skapar inte återskapar.Mattias Hagberg, författare och kulturskribentEssän sändes första gången 2016.

    starstarstarstarstar
  • Alla har rätt till egna åsikter, men inte till egna fakta

    · 00:10:30 · OBS

    Erik Åsard, professor emeritus i nordamerikastudier med inriktning mot statskunskap tecknar konspirationsteorins historia. Varför är de så livskraftiga och populära? (repris från maj 2016)Bara timmar efter 11 september-attackerna 2001 började de första konspirationsteorierna om händelserna att spridas på nätet. Flera hemsidor utpekade Israel som ansvarigt för terrordåden, ett rykte som fick stor spridning i delar av arabvärlden. Namnen på de arabiska flygplanskaparna sades vara baserade på förfalskade identifikationer, och i stället handlade det om en judisk konspiration iscensatt för att misskreditera araber, islam och de muslimska länderna.Den typen av spekulationer fick inget större genomslag i USA, det land som oftast förekommer i konspirationsteoretiska sammanhang. Där har det varit betydligt vanligare att konspirationstroende beskyllt den amerikanska statsledningen och dess myndigheter för att ligga bakom terroristdåden. Teorierna finns i ett otal varianter på nätet - i filmer, dokumentärer, böcker och artiklar. Ett vanligt argument går ut på att krafter inom Bushadministrationen genom attackerna ville få en förevändning för fortsatta militära interventioner i Mellanöstern och andra strategiskt viktiga områden. För att nå det målet ska de alltså ha anordnat massmord på den egna befolkningen.Attackerna mot New York och Washington var spektakulära händelser av det slag som regelmässigt brukar ge upphov till konspirationsteorier. Ett annat exempel är angreppet på satirtidningen Charlie Hebdo i Paris i januari 2015, då två beväpnade islamister trängde in på redaktionen och kallblodigt mördade tolv personer. Efter dådet dröjde det inte länge innan de sociala medierna svämmade över av teorier om vilka det var som egentligen låg bakom. Ånyo utpekades Israel, judarna och/eller den amerikanska regeringen som förövare, och syftet ska ha varit att förtala islam. Videobilderna som bland annat visar hur gärningsmännen dödar en fransk polis påstås vara förfalskade.Ordet konspiration kommer från det latinska conspirare, och syftar på en hemlig plan som tillverkas av två eller flera personer i samverkan. En fullfjädrad konspiration består av tre delar: en grupp av konspiratörer, en hemlig plan och ett illasinnat syfte. Konspirationen är definitionsmässigt en handling, medan en konspirationsteori är en övertygelse som uttrycker oro för en befarad konspiration. Såväl handlingen som övertygelsen kan vara av större eller mindre omfattning, inkludera enskilda platser och länder eller rentav hela världen. Empiriskt gäller att ju större geografisk utbredning teorin har, desto falskare är den. Det betyder inte att konspirationsteorier alltid är helt igenom falska - ibland händer det att teorierna träffar rätt, mer eller mindre, eller att de innehåller delar som är sanna. Men även teorier som bygger på delvis korrekta fakta brukar haverera när konstruktörerna ska dra slutsatser om huvudaktörerna och orsakssambanden.Konspirationsteorier återfinns i några av de äldsta bevarade skrifterna i vår kultur, men det var först i och med franska revolutionen 1789 som de fick ett brett genomslag. Att det franska kungadömet vräktes över ända var en så monumental händelse att den fordrade en lika storslagen förklaring. För rojalister och försvarare av den gamla ordningen kunde monarkins fall inte förklaras som en effekt av de härskandes vanstyre eller inkompetens. I stället pekade de ut ett antal hemliga sällskap som skyldiga till omvälvningen, främst de så kallade Illuminaterna i Bayern, Frimurarna och Tempelherreorden. Historiskt är det just den typen av hemliga sällskap som tillsammans med judarna oftast har beskyllts för att stå bakom allsköns ogärningar.I vår tid har det tillkommit mängder av andra konspiratörer som internationella bankirer och vapenhandlare och privata sammanslutningar som Bilderberggruppen och den så kallade Trilateralen. Båda grupperna består av globala makthavare inom politik, näringsliv och medier och håller sina möten utanför offentligheten, vilket föranlett spekulationer om deras mål och ambitioner.De konspirativa berättelser som i dag sprids är till sin struktur märkvärdigt lika de teorier som varit i omlopp under de senaste drygt tre hundra åren. I centrum står ständigt en farlig fiende som tros ha överlägsna resurser till sitt förfogande och som i hemlighet smider lömska planer för egen vinnings skull. Den stora massan är lyckligt ovetande om vad som pågår. De enda som genomskådat konspiratörerna är ett fåtal upplysta skeptiker, som gör sitt bästa för att varna allmänheten för den annalkande faran. På grund av sitt modiga upplysningsarbete motarbetas de av makten och dess hantlangare. Därför tvingas kritikerna allteftersom höja röstläget och ringa i varningsklockorna.Det utmärkande för konspirationsteorierna är att de bygger på ett selektivt urval av fakta, att de fokuserar på någon bisak eller inte helt utredd detalj för att kunna utså tvivel om helheten, vidare att de sällan eller aldrig utpekar någon specifik förövare eller något trovärdigt alternativt scenario samt att de genomgående bortser från den betydande roll som misstag, tillfälligheter och inkompetens spelar i det verkliga livet. I stället projiceras en synnerligen välordnad fantasivärld som saknar tvetydigheter, motsägelser och motsättningar. Konspirationsteoretikernas värld har inget av det kaos, det slumpartade och de klavertramp som präglar den verklighet vi alla lever i.Vad är det som gör konspirationsteorierna så populära i vår tid? En given faktor är internet som idag blivit den ledande förmedlaren av olika rykten och där den som så önskar dagligen kan få sina åsikter bekräftade. Internet möjliggör för den uppfinningsrike att konstruera motberättelser, som fungerar som ett kritiskt vapen mot en arrogant överhet. En annan faktor är de faktiska konspirationerna, som när de avslöjas ger de tvivlande ny energi och sporrar till ansträngningar att uppdaga nästa sammansvärjning.Såväl 11 september - som Charlie Hebdo-attackerna var högst reella konspirationer, fast i bägge fallen med oönskade förövare. Mordiska jihadister duger inte i konspirationsteoretikernas idévärld, varför de måste uppfinna egna, mer potenta demoner. Den mest kända politiska konspirationen i modern tid är Watergateaffären i USA, som ledde till president Nixons avgång 1974. Den illustrerar hur svårt det är att hemlighålla en stor komplott i länder med en fri press och fri åsiktsbildning.Ytterligare en faktor återfinns i tankefiguren stor händelse-stor orsak. När något stort och dramatiskt inträffar, finns det en lockelse att söka efter en lika storslagen förklaring. Om en framstående statsledare mördas letar vi gärna efter en förövare av samma dignitet, en kriminell organisation eller en skurkstat, inte efter en suput eller en lodis. Förtroendet för de styrande spelar också in. Ju större misstro det finns mot makthavare och myndigheter, desto större utbredning har konspirationstänkandet.Tron på konspirationer kan också vara ett sätt för den sekulariserade nutidsmänniskan att skapa reda i en alltmer komplex och hotfull värld. Tror man inte länge på ett högre väsen, kan man åtminstone tro på ett lägre. Någon måste för ordningens skull inneha makten, om det så skulle vara djävulen själv.Vi lever i en tid då vi översköljs av information som inte sällan är desinformation, åsikter som saknar insikter och fakta som ofta är vinklade eller uppdiktade. Det är lätt att ge upp när man ser mängden av sakfel, hat och lögner på nätet. Men om vi gör det sviker vi inte bara det kritiska uppdraget, vi lämnar också fältet fritt för bluffmakarna att fortsätta förgiftningen av debattklimatet. Därför är det viktigt att bedriva källkritik, att stå upp för det rationella tänkandet och att bemöta faktaförvrängare. Som det heter i ett klokt engelskt uttryck: "You are entitled to your own opinion, but you are not entitled to your own facts."Erik Åsard, professor emeritus i nordamerikakunskap med inriktning mot statskunskap.

    starstarstarstarstar
  • Drömmen om frälsaren

    · 00:09:24 · OBS

    Historien är full av människor som varnar för förfall och som lovar att vrida historien åt rätt håll. Mattias Hagberg ser närmare på frälsargestalter i litteraturen, och i USA:s presidentval. Någonstans halvvägs in i Olga Tokarczuks väldiga roman Jakobsböckerna tappar jag andan. Det är så oerhört skickligt gjort. Sakta, sakta bygger hon upp sin mångstämmiga berättelse om Polen vid mitten av sjuttonhundratalet. Det är en roman som nästan bokstavligt förflyttar mig in i en annan värld. Med stor omsorg om detaljerna frammanar Olga Tokarczuk såväl den fysiska som den intellektuella verkligheten. Jag anar dofterna, jag ser de leriga gatorna och jag känner mig till och med delaktig i samtalen.I centrum för denna roman, vackert översatt av Jan Henrik Swahn, står den judiska predikanten Jakob Lejbowicz Frank. Han är en historisk person. Vid mitten av sjuttonhundratalet framträdde han med en mystisk lära om själavandring. Enligt honom hade en rad messiasgestalter inkarnerats i varandra; från Jesus fram till honom själv.I Polen samlade han tusentals anhängare bland fattiga judar med ett budskap om frälsning och befrielse.I historieböckerna beskrivs Jakob Frank som en äventyrare och bedragare. Han var enligt de flesta bedömare en charlatan som utnyttjade judisk mystik för att berika sig själv.I Olga Tokarczuks roman är han en undflyende gestalt, en man med smak för lyx, stora gester och unga kvinnor, en man som glider genom tillvaron utan några som helst samvetskval. Han är en karismatisk person som väcker folks drömmar och begär. Han är en projektionsyta för religiösa önskningar långt bortom det realistiska.Han är, skulle man kunna säga, en sol-ochvårare i elitklass.Jag läser girigt om makten, lögnerna och drömmarna men som så ofta nu för tiden solkas min läsupplevelse av vår samtid. Bakom Jakob Frank anar jag hela tiden en annan gestalt en självupptagen, rödhårig amerikan. Donald Trumps anletsdrag lägger sig över Jakob Franks, och till slut är det bara fastighetsmogulen och presidentkandidaten jag ser.I Olga Tokarczuks roman upptäcker många av Jakob Franks följare att han är en bedragare utan några djupare religiösa motiv. De ser narcissismen, lögnerna och maktbegäret, men fortsätter ändå att följa honom.Varför? Hur kunde det komma sig att en person som Jakob Frank lyckades att behålla sina anhängare? Vad var det för fantasier och idéer han levde på?Jag tror att svaret är enkelt. Det handlar om messianism; drömmen om en frälsare som stiger fram och vrider historien rätt.Och jag tänker på Donald Trump igen. I Jakob Franks bedrägliga messiasgestalt ser jag åter presidentkandidatens ansikte.Är jag verkligen allvarlig? Donald Trump som en messiasfigur?Ja, jag menar allvar.Men för att förstå måste vi göra en djupdykning i historien.Det finns ett antal föreställningar som på djupet präglat det västerländska tänkandet och samhället ända sedan antiken. En av de viktigaste är föreställningen att historien är linjär och meningsfull och att den har ett mål.Det är en tanke med rötter långt ner i den judiska forntiden. Någon gång under bronsåldern började olika judiska stammar att föreställa sig sin gud som en kung med en plan för historien. De började betrakta tiden som en linje med en tydlig startpunkt och en lika tydlig slutpunkt. Judarna såg med tillförsikt fram mot den dag då gud skulle bryta in i historien, frälsa sitt folk och återupprätta Israel. Ja, återupprättelse var vad det handlade om. De judiska stammarna drömde om en forntida guldålder som skulle återkomma med guds hjälp.Det var en fascinerande och helt ny idé som delade in tiden i tre klart urskiljbara delar: ett dåtida lyckorike, ett samtida förfall och en kommande återfödelse.Men hur skulle denna upprättelse gå till? Hur skulle Herren bryta in i världen och ställa historien till rätta? Jo, genom sin utvalde tjänare, den smorde, messias.Judarna knöt alltså sin vision till en enskild gestalt en människa som på guds uppdrag skulle förlösa världen en frälsare, som skulle rädda alla andra. Återigen en ny och fascinerande idé som skulle visa sig ha en mycket stark livskraft.Med kristendomen spreds denna föreställning om historien över världen och blev snabbt en naturlig del av all teologi, filosofi och politik. Faktum är att den sedan dess dykt upp där man minst anar det.Många filosofer och samhällstänkare har till exempel påpekat att marxismen bär tydliga drag av denna syn på historien. Med arbetarklassen som historisk förlösare skulle mänskligheten återvända till ett kommunistiskt urtillstånd.Inom den tyska nationalsocialismen fanns samma messianska föreställningar. Tyskland hade degenererat, men skulle återuppstå genom Hitler. Det tredje riket var för nazisterna en apokalyptisk pånyttfödelse.Nyliberalismen bär liknande drag. Historien är på väg mot sitt slut, mot den punkt där alla konflikter upphört och världen förvandlats till ett marknadsanpassat lyckorike. Francis Fukuyamas nyliberala bibel från början av nittiotalet heter till och med Historiens slut och den sista människan.Även i det amerikanska samhällsbygget finns tydliga spår av denna syn på historien. Enligt den amerikanska självbilden är landet och dess befolkning utvalt, exceptionellt, med en moralisk mission att upprätta det perfekta samhället, och sedan sprida sitt goda exempel över världen. Enligt denna självbild är USA den gyllene staden på kullen för att citera Ronald Reagan.Men på senare år har denna amerikanska självbild fått en hel del törnar. Och därmed är vi tillbaka vid Donald Trump. Hans tal om att göra Amerika stort och starkt igen ekar av messianism. Han personligen ska ju förlösa det amerikanska samhället och se till att det återföds i sin ursprungliga form.Tyvärr är Donald Trump inget undantag. Världen är som bekant full av figurer med liknande anspråk: Viktor Orbán i Ungern, Jarosaw Kaczyski i Polen, Marine Le Pen i Frankrike, för att nämna några.Alla har de kopplat in sig på samma gamla föreställningar om förfall och återupprättelse.Så vad finns det för alternativ? Hur skall vi komma från denna enkla och uppenbarligen farliga bild av historien?Kanske finns även svaret på den frågan i Olga Tokarczuks roman om Jakob Frank. Hon har själv påpekat att hon är livrädd för alla som försöker tvinga in historien och framtiden i ett färdigt schema. Jakobsböckerna är därför ett ambitiöst försök att skildra historien som något ofärdigt och motsägelsefullt. Hon vill att vi hela tiden skall tänka på dåtiden som en öppen berättelse, en berättelse som måste omtolkas gång på gång. Och hon påpekar att framtiden aldrig är sluten och inskriven i historien.Hon har så klart rätt. Vi kan aldrig återskapa det som en gång varit. Framtiden kan aldrig bli en kopia av dåtiden. Det som ska komma är alltid öppet och förhandlingsbart. Framtiden, men faktiskt också dåtiden, är något vi skapar inte återskapar.Mattias Hagberg, författare och kulturskribent 

    starstarstarstarstar
  • Kärleken till sanningen - eller till gemenskapen?

    · 00:09:49 · OBS

    Sociologen Eva Illouz granskar med kritiska ögon den israeliska demokratin i sin nya bok. Författaren Göran Rosenberg läser essäer vars rötter sträcker sig långt ner i den judiska traditionen. Det sägs att Israel är Mellanösterns enda demokrati och i flera avseenden är det korrekt, även om det nog säger mera om styrelseskicken i Mellanöstern än om styrelseskicket i Israel. Jämför man demokratin i Israel med demokratierna i Västeuropa upptäcker man ganska snart att det här rör sig om en demokrati som inte så lätt låter sig jämföras med andra eftersom det är en demokrati som i praktiken satt sig över en av den västerländska demokratins mest grundläggande principer; alla medborgares likhet inför lagen, oavsett ras, religion eller ursprung.Det är sant att alla medborgare i staten Israel har rösträtt och yttrandefrihet och att formell likhet inför lagen råder på de flesta områden, om än inte alla.Men det är också sant att det i staten Israel görs en grundläggande skillnad på judar och icke-judar, en skillnad som antyds redan i själva definitionen av Israel som en judisk stat.Man skulle kunna tycka att det inte är mycket konstigare än att Sverige definierar sig som en svensk stat eller Frankrike som en fransk stat, men låt oss säga att Sverige hade definierat sig som de etniska svenskarnas stat, med särskild hemortsrätt för människor födda av en svensk mor och med bevarandet av en etniskt svensk majoritet som en förutsättning för demokratin, så hade de flesta av oss nog tyckt att det var en speciell form av demokrati trots allt.Och kanske inte riktigt vad vi menar med demokrati.Konflikten mellan judiskhet och demokrati skulle naturligtvis ställas på sin spets den dag Israel fick en icke-judisk majoritet, och frågan om vad slags stat Israel ska vara, och för vem, blev en fråga för demokratiskt beslut, men också i det Israel som inom 1967 års gränser har en betryggande judisk majoritet, är det nog ingen tvekan om hur prioriteringsordningen ser ut; först judisk sedan demokratisk.Den israeliska demokratin är därmed inte ett folkstyre vilketsomhelst utan ett styre där den judiska befolkningsgruppen har en företrädesrätt till staten som ytterst inte är baserad på demokrati utan på etnisk-religiös tillhörighet.För ett sådant styrelseskick finns ett annat namn än demokrati, nämligen etnokrati.Hur ett sådant etnokratiskt styre manifesterar sig i dagens Israel och hur det på område efter område kommer i konflikt med demokratins principer, har professorn i sociologi vid Hebreiska universitetet i Jerusalem, Eva Illouz, skärskådat i en bok med den till synes intetsägande titeln Israel, sociologiska essäer, utgiven på Daidalos förlag. Man behöver dock bara läsa några av essätitlarna för att förstå att det här rör sig om allt annat än intetsägande texter:"Är Israel för judiskt? Varför finns det inga israeliska israeler? Den etniska tillhörighetens allmakt.Skarpt och oförväget tar Eva Illouz här itu med några av de ur demokratisk synvinkel mest problematiska aspekterna av det israeliska samhällsbygget, och därmed också av den judiska identiteten såsom den påverkats av staten Israels tillkomst.Eva Illouz växte upp i en religiös judisk-sefardisk familj, först i Marocko och sedan i ett Frankrike där hon, på ett för henne självklart sätt, kunde förena sin judiska tillhörighet med sitt franska medborgarskap. Inte vid något tillfälle, skriver hon, upplevde jag att min ortodoxa tro krockade med de vänsterorienterade, socialistiska och liberala värderingar jag haft sedan jag var ung.När Eva Illouz i vuxen ålder emigrerade till Israel upplevde hon snart motsatsen; hur hennes religiositet förvandlades till en förlängning av staten och hur hennes judiska tro smulades sönder av den judiska statens anspråk på att tolka och företräda den.Natten den 4 november 1995, då Israels premiärminister Yitzhak Rabin mördades av en judisk extremist, fick Eva Illouz som hon skriver, en sekulär uppenbarelse.Ja, så skriver hon. Från en stund till en annan slutade jag att vara religiös. Det som under årtionden hade varit en stark, betydelsefull erfarenhet förlorade med ens sin mening. Med sin täta sammankoppling med en specifiks stat intressen hade den judiska religionen [för mig] förlorat sin helighet.Om judarna som hårt utsatt minoritet i förskingringen hade goda skäl att slå vakt om sin etnisk-religiösa särart, så har samma överlevnadsstrategi i händerna på en judisk majoritet blivit rentav farlig, skriver Eva Illouz. Den har tillåtit rasistisk diskriminering att sippra in i statens lagar och legitimerat och förstärkt rasistiska attityder och normer i stora delar av befolkningen. Detta är också vad som gjort det politiskt möjligt att på de ockuperade områden upprätthålla en regim som med brutala och primitiva medel stänger in och kväver palestinierna, och som i allt högre grad isolerar israelerna från världssamfundet och från judarna i diasporan.De flesta av texterna i boken har tidigare publicerats som artiklar i den israeliska dagstidningen Haaretz, vilket indikerar att vad gäller offentlig debatt och kritik så har Israel fortfarande vad som krävs av en demokrati. Det är också som inlägg i en sådan debatt som de här texterna främst ska läsas och förstås, och där man plötsligt kan stöta på en passionerad maning till de israeler för vilka demokrati och jämlikhet fortfarande betyder något [] att stå upp mot det tyranni som har släckt Israels demokratiska anda.Men särskilt optimistisk är hon inte.  Kan man vara en judisk intellektuell? frågar sig Eva Illouz i en av essäerna.Kanske, men det är inte lätt, är hennes svar, eftersom kravet på lojalitet med den judiska gemenskapen riskerar att komma i konflikt med det intellektuella kravet att sätta kärleken till sanningen före kärleken till gemenskapen.I den judiska världen, skriver hon, måste kritik alltid kombineras med kärleksbetygelser, annars riskerar den att stämplas som antisemitism eller antisionism.Att den här lojalitetskonflikten existerar och är i tilltagande, råder nog ingen tvekan om, inte bara i det alltmer nationalistiska Israel där Eva Illouz verkar, utan också i judiska församlingar världen över.Till tröst och uppbyggelse för de alltfler judar, intellektuella eller inte, som likväl föredrar att sätta kärleken till sanningen såsom de ser den, före kärleken till gemenskapen såsom det krävs av dem, bör dock påpekas att de har en flertusenårig judisk tradition i ryggen, den kanske äldsta traditionen av öppen maktkritik som vi känner. Den hebreiska bibeln, Gamla testamentet, skriven av judar för judar, är till stora delar fylld av skoningslösa självanklagelser för den ena försyndelsen efter den andra. Inget annat folk har väl så visat upp sina tillkortakommanden inför världen som det judiska. Man hinner knappt öppna profeten Jesaja förrän där står:Låt mig slippa se era illdåd. Sluta göra det onda och lär er göra det goda. Sträva efter rättvisa, stöd den förtryckte. För den faderlöses talan, skaffa änkan rätt.Det är i den judiska traditionen som Eva Illouz verkar, vare sig hon åberopar sig på den eller inte. Och det är i den traditionen som jag själv tror och hoppas att den judiska kritiken av dagens Israel på nytt ska finna kraft och inspiration.Göran Rosenberg, författareEva Illouz. Israel. Sociologiska essäer. Daidalos 2016.  

    starstarstarstarstar
  • På rymmen med Mr Bacon, superstjärnor och chassiderna i Williamsburg

    · 01:46:17 · Morgonpasset i P3

    Martina, David och Hanna firar torsdag tillsammans och David har en fundering; Julia Roberts hade en tid där hon var med i verkligen allting, likaså Bruce Willis, så, den stora frågan är, vem är nutidens Julia Roberts respektive Bruce Willis? David hittar en nyhet om en minigrisen Mr Bacon som varit försvunnen. Journalisten och författaren Nina Solomin kommer idag och ger en unik berättelse från stadsdelen Williamsburg där de chassidiska judarna lever sida vid sida med hipsters. Martina, David och Hanna firar torsdag tillsammans och David har en fundering; Julia Roberts hade en tid där hon var med i verkligen allting, likaså Bruce Willis, så, den stora frågan är, vem är nutidens Julia Roberts respektive Bruce Willis? David hittar en nyhet om en minigrisen Mr Bacon som varit försvunnen. Journalisten och författaren Nina Solomin kommer idag och ger en unik berättelse från stadsdelen Williamsburg där de chassidiska judarna lever sida vid sida med hipsters.

    starstarstarstarstar
  • Konspirationsteorier: Alla har rätt till egna åsikter, men inte till egna fakta

    · 00:10:19 · OBS

    Erik Åsard, professor emeritus i nordamerikastudier med inriktning mot statskunskap tecknar konspirationsteorins historia. Varför är de så livskraftiga och populära? Bara timmar efter 11 september-attackerna 2001 började de första konspirationsteorierna om händelserna att spridas på nätet. Flera hemsidor utpekade Israel som ansvarigt för terrordåden, ett rykte som fick stor spridning i delar av arabvärlden. Namnen på de arabiska flygplanskaparna sades vara baserade på förfalskade identifikationer, och i stället handlade det om en judisk konspiration iscensatt för att misskreditera araber, islam och de muslimska länderna.Den typen av spekulationer fick inget större genomslag i USA, det land som oftast förekommer i konspirationsteoretiska sammanhang. Där har det varit betydligt vanligare att konspirationstroende beskyllt den amerikanska statsledningen och dess myndigheter för att ligga bakom terroristdåden. Teorierna finns i ett otal varianter på nätet i filmer, dokumentärer, böcker och artiklar. Ett vanligt argument går ut på att krafter inom Bushadministrationen genom attackerna ville få en förevändning för fortsatta militära interventioner i Mellanöstern och andra strategiskt viktiga områden. För att nå det målet ska de alltså ha anordnat massmord på den egna befolkningen.Attackerna mot New York och Washington var spektakulära händelser av det slag som regelmässigt brukar ge upphov till konspirationsteorier. Ett annat exempel är angreppet på satirtidningen Charlie Hebdo i Paris i januari 2015, då två beväpnade islamister trängde in på redaktionen och kallblodigt mördade tolv personer. Efter dådet dröjde det inte länge innan de sociala medierna svämmade över av teorier om vilka det var som egentligen låg bakom. Ånyo utpekades Israel, judarna och/eller den amerikanska regeringen som förövare, och syftet ska ha varit att förtala islam. Videobilderna som bland annat visar hur gärningsmännen dödar en fransk polis påstås vara förfalskade.Ordet konspiration kommer från det latinska conspirare, och syftar på en hemlig plan som tillverkas av två eller flera personer i samverkan. En fullfjädrad konspiration består av tre delar: en grupp av konspiratörer, en hemlig plan och ett illasinnat syfte. Konspirationen är definitionsmässigt en handling, medan en konspirationsteori är en övertygelse som uttrycker oro för en befarad konspiration. Såväl handlingen som övertygelsen kan vara av större eller mindre omfattning, inkludera enskilda platser och länder eller rentav hela världen. Empiriskt gäller att ju större geografisk utbredning teorin har, desto falskare är den. Det betyder inte att konspirationsteorier alltid är helt igenom falska ibland händer det att teorierna träffar rätt, mer eller mindre, eller att de innehåller delar som är sanna. Men även teorier som bygger på delvis korrekta fakta brukar haverera när konstruktörerna ska dra slutsatser om huvudaktörerna och orsakssambanden.Konspirationsteorier återfinns i några av de äldsta bevarade skrifterna i vår kultur, men det var först i och med franska revolutionen 1789 som de fick ett brett genomslag. Att det franska kungadömet vräktes över ända var en så monumental händelse att den fordrade en lika storslagen förklaring. För rojalister och försvarare av den gamla ordningen kunde monarkins fall inte förklaras som en effekt av de härskandes vanstyre eller inkompetens. I stället pekade de ut ett antal hemliga sällskap som skyldiga till omvälvningen, främst de så kallade Illuminaterna i Bayern, Frimurarna och Tempelherreorden. Historiskt är det just den typen av hemliga sällskap som tillsammans med judarna oftast har beskyllts för att stå bakom allsköns ogärningar.I vår tid har det tillkommit mängder av andra konspiratörer som internationella bankirer och vapenhandlare och privata sammanslutningar som Bilderberggruppen och den så kallade Trilateralen. Båda grupperna består av globala makthavare inom politik, näringsliv och medier och håller sina möten utanför offentligheten, vilket föranlett spekulationer om deras mål och ambitioner.De konspirativa berättelser som i dag sprids är till sin struktur märkvärdigt lika de teorier som varit i omlopp under de senaste drygt tre hundra åren. I centrum står ständigt en farlig fiende som tros ha överlägsna resurser till sitt förfogande och som i hemlighet smider lömska planer för egen vinnings skull. Den stora massan är lyckligt ovetande om vad som pågår. De enda som genomskådat konspiratörerna är ett fåtal upplysta skeptiker, som gör sitt bästa för att varna allmänheten för den annalkande faran. På grund av sitt modiga upplysningsarbete motarbetas de av makten och dess hantlangare. Därför tvingas kritikerna allteftersom höja röstläget och ringa i varningsklockorna.Det utmärkande för konspirationsteorierna är att de bygger på ett selektivt urval av fakta, att de fokuserar på någon bisak eller inte helt utredd detalj för att kunna utså tvivel om helheten, vidare att de sällan eller aldrig utpekar någon specifik förövare eller något trovärdigt alternativt scenario samt att de genomgående bortser från den betydande roll som misstag, tillfälligheter och inkompetens spelar i det verkliga livet. I stället projiceras en synnerligen välordnad fantasivärld som saknar tvetydigheter, motsägelser och motsättningar. Konspirationsteoretikernas värld har inget av det kaos, det slumpartade och de klavertramp som präglar den verklighet vi alla lever i.Vad är det som gör konspirationsteorierna så populära i vår tid? En given faktor är internet som idag blivit den ledande förmedlaren av olika rykten och där den som så önskar dagligen kan få sina åsikter bekräftade. Internet möjliggör för den uppfinningsrike att konstruera motberättelser, som fungerar som ett kritiskt vapen mot en arrogant överhet. En annan faktor är de faktiska konspirationerna, som när de avslöjas ger de tvivlande ny energi och sporrar till ansträngningar att uppdaga nästa sammansvärjning.Såväl 11 september - som Charlie Hebdo-attackerna var högst reella konspirationer, fast i bägge fallen med oönskade förövare. Mordiska jihadister duger inte i konspirationsteoretikernas idévärld, varför de måste uppfinna egna, mer potenta demoner. Den mest kända politiska konspirationen i modern tid är Watergateaffären i USA, som ledde till president Nixons avgång 1974. Den illustrerar hur svårt det är att hemlighålla en stor komplott i länder med en fri press och fri åsiktsbildning.Ytterligare en faktor återfinns i tankefiguren stor händelsestor orsak. När något stort och dramatiskt inträffar, finns det en lockelse att söka efter en lika storslagen förklaring. Om en framstående statsledare mördas letar vi gärna efter en förövare av samma dignitet, en kriminell organisation eller en skurkstat, inte efter en suput eller en lodis. Förtroendet för de styrande spelar också in. Ju större misstro det finns mot makthavare och myndigheter, desto större utbredning har konspirationstänkandet.Tron på konspirationer kan också vara ett sätt för den sekulariserade nutidsmänniskan att skapa reda i en alltmer komplex och hotfull värld. Tror man inte länge på ett högre väsen, kan man åtminstone tro på ett lägre. Någon måste för ordningens skull inneha makten, om det så skulle vara djävulen själv.Vi lever i en tid då vi översköljs av information som inte sällan är desinformation, åsikter som saknar insikter och fakta som ofta är vinklade eller uppdiktade. Det är lätt att ge upp när man ser mängden av sakfel, hat och lögner på nätet. Men om vi gör det sviker vi inte bara det kritiska uppdraget, vi lämnar också fältet fritt för bluffmakarna att fortsätta förgiftningen av debattklimatet. Därför är det viktigt att bedriva källkritik, att stå upp för det rationella tänkandet och att bemöta faktaförvrängare. Som det heter i ett klokt engelskt uttryck: You are entitled to your own opinion, but you are not entitled to your own facts.Erik Åsard, professor emeritus i nordamerikakunskap med inriktning mot statskunskap. Utkom nyligen med boken "Konspirationsteorierna och verkligheten - Sex historiska gåtor"

    starstarstarstarstar
  • Kritikstorm efter antisemitisk fråga och UD-anklagelse utan täckning

    · 00:34:47 · Medierna

    Frågan om judarna själva har något ansvar för den växande antisemitismen har lett till skarp kritik mot Sveriges Radio och blev även en internationell nyhet. Hur kunde det blir så fel? Expressen anklagade utrikesminister Margot Wallström för att ha lagt sig platt för Ryssland. Men några belägg för att det var så det gick till går inte att hitta. I spåren av hot och terrorattentat i Europa stärks säkerheten på svenska mediehus. Men frågan är vad som då händer med öppenheten, källskyddet och oberoendet till polisen. Internationell kritik efter antisemitisk fråga Under en intervju med Isaac Bachman, Israels Sverigeambassadör, ställde Sveriges Radios nyhetsmagasin Studio Ett en fråga som har fått omvärlden att rasa. Frågan om ifall judarna själva har något ansvar för den växande antisemitismen blev också i sig en internationell nyhet. Vi har träffat producenten och programledaren och frågat hur det kunde gå såhär fel och hur det är möjligt att en sådan här fråga slinker igenom i ett av Sveriges Radios främsta flaggskepp. Reportrar: Erik Petersson och Martin Wicklin. Anklagelse mot UD utan täckning Den svenska säkerhetspolitiken är ett ämne som ständigt har varit på agendan den senaste tiden, och kanske då framför allt Sveriges förhållande till Ryssland, som har skärpts betydligt. I veckan publicerade Expressen en samtalsuppteckning mellan Utrikesdepartementet och Rysslands ambassadör inför en flygövning, och i löpsedeln och rubriken kunde man läsa att ”Wallström har gått med på Vladimir Putins krav”. Men vilka krav handlade det egentligen om? Och hade Utrikesdepartementet verkligen vikit sig för Ryssland? Det var det svårare att hitta belägg för i artikeln. Reporter: Jonna Westin. Slutnare redaktioner när säkerheten höjs Året har börjat svart när det gäller hotbilden mot journalister och mediehus i Europa. Efter dåden i Paris som sammanlagt krävde tolv dödsoffer, kom nu förra helgen också skjutningen mot yttrandefrihetsmötet i Köpenhamn. Här på hemmaplan har det också varit flera incidenter, till exempel greps nyligen nazister utanför Expressen med knivar i bilen. Mot den här bakgrunden diskuteras just nu vikten av fler konkreta säkerhetsspärrar ute på redaktioner och mediehus. Men att öka den fysiska säkerheten innebär en svår balansakt för mediehusen. Åtgärderna riskerar att hamna i konflikt med viktiga journalistiska värden om öppenhet, källskydd och oberoende. Reporter: Therese Rosenvinge

    starstarstarstarstar
  • Sist med det senaste Forum Special 20120504

    · Sist med det senaste - sänds inte längre

    Lyssna på den utmärkta urpremiären av Sist med det senaste Forum Special med Annika Lantz och Anders G Carlsson - en avknoppning från satirprogrammet Sist med det senaste. Sist med det senaste utgår som radioprogram den här veckan på grund av Hockey-VM. I Sist med det senaste Forum Special sätter sig Annika Lantz i studion tillsammans med projektledaren och samhällsintressenten Anders G Carlsson och analyserar veckans inrikespolitiska händelser, tills ni inte känner igen dom längre. Adressen till granskningsnämnden är www.radioochtv.se/Tillsyn/Granskning-av-program/Anmalan/

    starstarstarstarstar
  • Välkommen till Ozarkerna – från Winter's Bone till Donald Trump

    · 00:29:49 · Kulturpoddar i P1

    Den fattiga glesbygden i Ozarkerna, där filmen "Winter's Bone" spelades in, är ett av republikanernas starkaste fästen. Inför valet åkte vi dit och träffade dem som är stolta att vara hillbillys. Inför förra valet, för fyra år sedan, åkte Petra Glimåker-Socolovsky till Ozarkerna och träffade bland andra Marideth Sisco som sjöng i filmen Winter's Bone  filmen som handlar om bittra familjefejder och metamfetaminmissbruk i en av USA:s fattigaste glesbygder. Nu har Petra återvänt för att undersöka varför folk röstar på Trump. Ja, den amerikanska staten stal folks mark här och det är inte alls länge sedan, så det är klart att folk gillar en presidentkandidat som spyr galla på etablissemanget, säger Marideth Sisco. Vi är på Marideths mark, vid hennes stuga i skogsbrynet. I hagen bredvid står korna med vatten upp till magen i en damm och svalkar sig. Det är varmt idag, men frosten närmar sig och Marideth har skördat det mesta. Sist jag var här, för fyra år sedan, stod vi i samma trädgårdsland för att prata om valet, precis som nu. Vi pratar också om den uppmärksammande filmen Winter's Bone från 2010 filmen som är baserad på en sann historia, om en gammal släktfejd i trakten som blir ännu blodigare när de börjar koka metamfetamin i sina skjul ute i skogen.  Den 17 år gamla Ree har tvingats hoppa av skolan för att ta hand om småsyskonen och sin deprimerade mamma. Hon får reda på att familjen kan förlora sitt hus om hennes försvunna pappa inte dyker upp till en stundande rättegång och ger sig därför ut på jakt för att hitta honom. På vägen möter hon våld, kriminalitet och hopplöshet.   Vem som helst skulle kunna bli som dem, om de hade utsatts för ett par hundra års incest och undernäring, sade Marideth Sisco, som sjöng i filmen. Jag har hållit kontakt med Marideth på Facebook sedan jag var här sist. Hon stöttar Hillary och jag har sett hur hon diskuterar, resonerar och presenterar fakta för Trump-anhängarna på sina trådar. Vi sätter oss i soffan, bland högar av papper, böcker och tidningar. Marideth har haft trassel med lungorna, men är bättre nu. Hon är 73 år, liten och satt, med svullna fötter. Njurarna är inte heller som de ska. Hunden Bella lugnar ner sig och Marideth börjar berätta. Hon är stolt över att vara en "hillbilly" som folk från Ozarkerna och Appalacherna kallas. Hon växte upp i Butterfield, ett litet samhälle med 120 invånare: Fast vi kunde aldrig hitta alla 120, så vi misstänkte att de hade räknat några hundar också.  Hon berättar en historia om sin mamma. När mamman var liten kom hon hem från skolan och berättade att en större flicka slagit henne. Då sa hennes pappa åt henne att slå tillbaka. Men om jag inte kan då?  Då tar du upp en sten. Och det gjorde Marideth.  Folk häromkring skvallrar inte och ber inte om hjälp. De reder sig själva, precis som i filmen Winter's Bone, och Marideth är inte rädd av sig. När Marideth var 23 dog båda hennes föräldrar, mamman i cancer och sen pappan av en hjärtinfarkt. Hon hade inga syskon och hade precis kommit ut som lesbisk och jobbade som musiker i San Fransisco. Men hon kom tillbaka hit Ozarkerna, först för att ta hand om sjuka släktingar, sedan för att jobba på lokaltidningen. I trettio år har hon förklarat omvärlden för de som bor i Ozarkerna; som journalist, musiker, berättare och lärare. Det har blivit dags att åka till centralorten West Plains för att träffa Trumpväljare. Marideth lovar att sjunga för mig när jag kommer tillbaka. På disken på Republikanernas kampanjkontor står en gallerbur med en mask av Hillary Clinton i. Trump-kampanjen drivs lika mycket av hat mot Hillary, som av stöd för Trump. Terry Bartolmy har kommit för att köpa en Trump-skylt att sätta utanför sitt hus, men skyltarna är slut. Han ska rösta på Trump, för Hillary och demokraterna är mördare, som tillåter abort, anser han. De  låter barn födas och sätter sedan en korkskruv i huvudet på dem och dödar dem, menar Terry Bartolmy. Det är sådant som sprids i Trump-vänliga medier nu och som är en version av att demokraterna vill möjliggöra abort efter vecka 22 i vissa undantagsfall; om kvinnans liv är i fara eller fostret är allvarligt skadat. Terry Bartolmy tror även att Hillary Clinton vill ta ifrån honom hans rätt att bära vapen. Han brukar bära vapen, men inte just idag. Terry Bartolmy är en förtidspensionerad svetsare och har flyttat hit till Ozarkerna från Chicago. Marideth har förklarat att Ozarkerna ibland kallas Arken, den som ska rädda de rättfärdiga undan syndafloden. Så konservativt religiöst är det här området och många flyttar hit just därför. Ward Franz är chef för kampanjkontoret och satt i delstatskongressen för Republikanerna i åtta år. Han hör att Terry blivit utan Trump-skylt och frågar var han bor. Vi har en stor skylt kvar, säger Ward Franz och pekar på en tre meter lång skylt. Men vi vill helst att den sätts uppe vid motorvägen där den syns. Terry Bartolmy får gå hem tomhämt. Ward Franz berättar att folk häromkring gillar det Trump säger om immigration och minoriteter. Ward hade en afroamerikansk anställd förut, men rasismen blev för mycket för henne och hon flyttade. Ward säger att han hade föredragit Marco Rubio som partiets kandidat, för Donald Trump gör honom nervös. Men eftersom partiet har valt Trump, så stöttar Ward honom. Han tror det blir jämt i valet, för Trump har lockat ut nya väljare som inte syns i opinionsundersökningarna.  På väg ut möter jag Sean Rhoades. Jag intervjuade honom för fyra år sedan, när han kampanjade för att efterträda Ward i politiken. Sean har lagt på sig och blivit lite gråare sen sist. Då var Sean Rhoades en av stans mest populära poliser. Nu verkar han mest trött. Donald Trump var inte hans första val, men han stöttar kandidaten ändå, även om han är en slemmig typ. För Trump kan ju ändra sig, som Sean Rhoades präst säger.  Jag får intrycket att både Sean Rhoades och Ward Franz vill att valet ska vara över. Att det är jobbigt att prata om Trump. Jag åker och träffar Sean Rhodes främsta rival i valet till delstatskongressen i Missouri, Terry Hampton. Han jobbar på ett dagcenter för funktionshindrade och idag firar de tioårsjubileum med tårta och ett tremannaband. Det finns tydligen gott om bra musiker här i Ozarkerna. Terry och jag träffades också förra gången jag var här. Då jobbade hon på tidningen och förvånade mig genom att vara djupt religiös och för abort. Progressiva kristna är inte så vanliga just här. Nu ställer Terry upp som oberoende i valet. Hon är frustrerad över de två stora partierna och båda presidentkandidaterna, och den mörka och råa tonen i kampanjen är direkt smärtsam, tycker hon. Ungdomar ser ingen framtid och blir deprimerade, säger Terry. Och allt detta kvinnoförakt och rasismen som har kommit upp till ytan med Trump. Jag trodde vi hade kommit över det, men det kanske bara var på ytan, säger Terry. Och nu måste vi göra upp med det på riktigt: Vi behöver gå i massterapi hela bunten efter valet, säger Terry Hampton. Valet har kluvit landet  i två läger, gjort familjer och vänner osams. Och Terry berättar om en vän till henne som sade att "det är så här det måste ha känts under amerikanska inbördeskriget". Jag lämnar Terry och går fram till en lång blond tjej som jobbar på dagcentret. Audrey Thomas är 22 år och bor i ett området känt för sitt timmer och sina spindlar. Det är där de giftiga Svarta änkorna finns. Audreys man jobbar i skogen och spindlarna gillar metallen i skogsmaskinerna.  Den bistra naturen har format människorna. Drogerna och armodet också. Audrey säger att hon kände igen mycket i filmen Winter's Bone. Hon känner också igen sig i Trumps skildring av Amerika: hotat från alla håll, med svag ekonomi och kantstött rykte som global militär makt. Hennes familj har alltid varit republikaner, och många är militärer, förklarar Audrey. Jag undrar om hon gillar tanken att Trump skulle ha hand om kärnvapenkoderna. Trump säger som det är. Vi behöver det just nu, säger Audrey. Att han pratar som han gör om kvinnor tycker hon inte är så allvarligt. En äldre kollega till Audrey kommer fram till oss och jag får känslan av att hon vill skydda Audrey, eller kolla vad hon säger. Hon ställer sig bredvid och börjar prata om att Hillary inte kan skydda USA:s gränser från drogerna som kommer in från Mexiko. Kvinnan ger sig inte utan står och lyssnar. Grupptrycket är stort. -- På det hela taget så speglar Trump mina kristna värderingar bättre än Hillary Clinton, säger Audrey. Att ha fem barn med tre olika kvinnor, som Trump, brukar ju inte direkt ses som kristet beteende av högern i USA, men  Audrey står fast vid sin ståndpunkt, trots att jag går igenom dom sedvanliga punkterna som Trump brukar kritiseras för. Skaffa något att tro på, säger Audrey Thomas. Demokraterna anklagar ofta Trump-väljare för att vara faktaresistenta. Men är vänstern mer rationell i sitt beslutsfattande? Nej, menar psykologen Jonathan Haidt. I boken The Righteous Mind försöker han förklara och överbrygga de politiska klyftorna i USA. Han menar att man måste börja med att inse att högern och vänstern bara har vuxit upp med olika ideér om vad som är bäst för samhället. Vänstern anser att ett samhälle fungerar bäst om beslut har omsorg, rättvisa och jämlikhet som utgångspunkt, medan högern värderar patriotism, lojalitet mot gruppen, respekt för hierarkier och kyrkan, familjen och traditioner. Alla fattar beslut på magkänsla, baserat på värderingar vi inmundigat med modersmjölken, menar Haidt. De logiska argumenten är bara efterkonstruktioner, till för att försvara våra känslomässiga beslut. En av de nyaste böckerna om den vita arbetarklassen är Hillbilly Elegy av JD Vance. I den beskriver han sin egen  resa från den våldsbenägna bergskulturen till elituniversitetet Yale. Boken ligger fyra på New York Times bästsäljarlista och har gjort Vance till hillbillykulturens talesman i intellektuella kretsar.  Vance har jämfört Trump med heroin, drogen som ödelägger så många liv på den amerikanska landsbygden nu. För det känns skönt att rösta på Trump. Han erbjuder en enkel flykt undan vardagens smärta, och har enkla lösningar på komplicerade problem, menar Vance, som till exempel bygg en mur, bomba IS, fixa så att jobben kommer tillbaka. Jag åker tillbaka ut till Marideths stuga i skogsbrynet. Hennes vänner Pat, Lois och Van har kommit för att spela.  Pat Hight och Marideth var tillsammans förut. Nu är Pat och Lois Reborne gifta. Alla häromkring vet om att de är lesbiska, men ingen pratar om det. Kvinnosynen är konservativ. På dagcentret träffade jag en kvinna som önskade att hon hade det som på 1950-talet. Hon var vit, va? frågar Marideth när jag berättar. Marideth vill inte tillbaka till 50-talet, då en vit kvinna slapp jobba och tänka. Bara hon födde barn och höll gubben på gott humör, så slog han henne inte, säger Marideth. Våld i hemmet är ett enormt problem här. 72 procent av Trump-väljarna tycker det var bättre på 1950-talet, enligt opinionsinstitutet Public Religion Research Institute.  Då var USA segregerat. Hur fattig en vit amerikan än var, så hade han det ju bättre än dom svarta. 96 procent av befolkningen i det här Countyt är vita. Medelinkomsten är bland de lägsta i USA. Marideth går och hämtar en bok. Det är en upplaga med texterna till de fem första åren av ett program som Marideth har på lokalradion. Marideth läser berättelsen om när hon kom tillbaka till sin hemby och upptäckte att det inte alls var sant att det aldrig bott afroamerikaner i området. Du är inte härifrån eller hur? Det är det de säger här, när de vill markera att någon inte hör hit. Att det är vi mot dem. Och slavarna som låg begravda utanför de vitas kyrkogård hörde inte till. Någon måste föra vidare de här berättelserna. Van Colbert som spelar banjo har ny hatt, med en röd fjäder i. Det vita skägget är flätat och han silverringar med turkoser på alla fingrar. De ska spela "Motherland". Ozarkerna är bland världens äldsta bergskedjor - nedslipade av regn och vind till böljande nejder med forsar i djupa dalar, med magra jordar och sten överallt. Det här var landet ingen ville ha. De som stannade här när den amerikanska Västern koloniserades, var folk som ville vara ifred och hatade överhögheten. Men när USA bestämde sig för att skapa nationalparker på 1960-talet så tvingades folk att sälja sina gårdar till staten, hemmen som de lagt ner generationers svett och tårar på, säger Marideth. Marideth säger att de har ett talesätt i Ozarkerna. Om någon kommer och säger att jag är här från myndigheterna för att hjälpa, så kör ut dem medsamma. Vi går ut i solen igen. Musikerna har åkt hem. Marideth skojar att folk häromkring är "så konservativa att de aldrig vill göra något för första gången". De är rädda för allt som är främmande. Men varför kom hon tillbaka hit då? Hon kunde ju gått långt i San Fransisco eller Los Angeles där hon bodde förut. Jag gillande inte den person jag förvandlats till i musikvärlden, svarar Marideth. Här är folk är hyggliga för det mesta och så är det ju så vackert. Hon vänder sig mot skogsranden där lövträden skiftar färg nu. Sockerlönn, skogskornell och hickory. Om en färg hade en smak skulle hickoryns gula smaka smörkola, säger Marideth och solen börjar gå ner över skogsbrynet. Petra Glimåker-Socolovsky

    starstarstarstarstar
  • Att vara österrikare är att vara kluven

    · 00:10:27 · OBS

    Undermåligt klister på kuverten anges som skäl till att helgens presidentval i Österrike skjutits upp till december. Kulturredaktionens Gunnar Bolin funderar kring ett land med komplicerad historia. Vilka associationer ger namnet Österrike idag?Jag gissar att alper, folkdräkter och valser ligger högt bland svarsalternativen. Och de två första; alperna och folkdräkterna, får det nog att rotera friskt i många österrikiska gravar, i alla fall på kyrkogårdarna i Wien.Bruno Kreisky, den legendariske socialdemokratiske förbundskanslern skrev till exempel i sina memoarer hur man med fasa såg på den nya stat som bildadades när det enorma kejsardömet Österrike-Ungern gick i graven efter första världskriget: Han skrev: Denna nya stat bestod ju bara av staden Wien och så en massa berg som det bodde religiösa tysknationalister i!För de tyskspråkiga i Österrike-Ungern så var närheten till Bratislava, Budapest och även Zagreb mycket mer påfallande än närheten till de stora bergen i väster, med sina småstäder.Och själva namnet "Österrike" sågs som en omöjlighet att bevara, ja nästan som ett hån av dess invånare, när det som kom att kallas den första republiken bildades efter fredsförhandlingarna i ST Germain 1919.Ett imperium Österrike-Ungern som drog i krig med drygt 50 miljoner invånare hade efter nederlaget förvandlats till ett pytteland med drygt 6 miljoner invånare.Året före fredsfördraget hade österrikarna själva redan skapat ett land med namnet Tyskösterrike, de hade bildat en provisorisk nationalförsamling i Wien i förhoppning om att de segrande makterna skulle se att de som nu styrde var inte de gamla monarkisterna.Det nya landet hade drygt tio miljoner invånare och inbegrep de mest betydande tyskspråkiga delarna av den gamla dubbelmonarkin Österrike-Ungern. Det vill säga dagens Österrike plus delar av Tjeckien och Italien, grovt sett.Socialdemokraterna i Österrike som nu skämdes över att ha först ha stött kriget, men som aldrig trott på kejsardömet, hade i krigets slutskede förhoppningar om ett fredsfördrag som skulle se radikalt annorlunda ut.I ett förslag skrivet den 2 oktober 1918, en dryg månad innan freden proklamerades, kan man läsa att socialdemokraterna ville att de små nationerna inom Österrike-Ungern framöver genom allmänna val skulle utse representanter till regeringen i Wien, och även själva föreslå hur stor del av landets styrelse man ville låta stanna i den egna nationen, och vad som skulle överlåtas till centralmakten i Wien. En allmän nedrustning i Europa krävdes och en internationell fond, finansierad av alla krigförande parter måste skapas för att finansiera återuppbyggnaden av länderna.Men segrarmakterna ville något annat. Så redan i november 1918 insåg den provisoriska regeringen i Wien att alla planer på en fortsatt federation av stater från det gamla Österrike-Ungern var en utopi, och det var inte bara segrarmakterna kallsinnighet som fick de att inse fakta: även folkgrupperna som det gällde, tjecker, slovaker, kroater, serber, ungrare och rumäner var helt ointresserade av en fortsatt centralmakt med säte i Wien.Tyskösterrike grundades istället. För det var ju vad de som var kvar var: tyskarna i Österrike, det är lätt att glömma, man talade inte om de tyskspråkiga Österrikarna, de var tyskar, på samma sätt som det fanns ungrare eller tjecker inom det gamla Österrikiska väldet.Vid första världskrigets slut var Tyskland knappt femtio år gammalt. Att tyskarna i Österrike hade lämnats utanför den nya stat som Bismarck skapat, var något som många i Wien såg som en historisk parentes. Låt oss backa bandet:Efter Napoleonkrigen och Wienkongressen 1815, så bildades det Tyska förbundet. Det bestod av runt 35 små tyskspråkiga stater och några med andra språk men som råkade ha tyska furstar, även Preussen ingick. Detta förbund skulle ersätta det Tysk-Romerska kejsardömet som gick under i Napoleonkrigen 1806. Tyska förbundets säte sattes i Frankfurt och den österrikiske kejsaren var inskriven som ständig ordförande.Kampen om var Tysklands centrum låg och vad som ingick i en eventuell ny statsbildning hade börjat:Var Tyskland en stat med ett katolskt hjärta i Wien eller en med ett protestantiskt-preussiskt i Berlin? Tyskland idag hade lika gärna kunnat ha just Wien som huvudstad och med Preussen som ett eget land uppe i norr som inte hörde till.Men historien och Bismarck ville annat.Det var i norr som de starkaste tyska enhetstankarna frodades. Bismarck ville se en så kallad Lilltysk lösning, en utan Österrike. Så lite förenklat startades det tyska enhetskriget mellan Preussen och Österrike 1866, där Preussarna vann en snabb seger. Men Bismarck ville inte förnedra den besegrade Österrikiske kejsaren Franz Joseph, till den tyske Kejsar Wilhelms stora förtret så fick han inte i triumf marschera in i Wien, nej Österrike skulle kunna komma till användning som bundsförvant i kommande konflikter. Bismarck krigade vidare och kunde till sist bilda sitt Tyskland 1871.Österrike slickade såren och bildade Österrike-Ungern, i det som på tyska kallas der Ausgleich utjämningen. Och det som skulle jämnas ut var maktförhållandena mellan just ungrare och tyskar. Kejsar Franz Joseph blev kung i Ungern och kejsare i Österrike och därmed regent över det som hånfullt kallades Kakanien, efter som riket kallades Ka und Ka k och k som till många svenskars munterhet skrivs k.u.k. på tyska.Och då kommer vi tillbaka till stämningarna efter första världskriget. Från höger till vänster i Tyskösterrike ville man att den lilla klump som var kvar av det gamla stolta imperiet skulle få gå upp i det tyska riket. Tyskland var ju ändå byggt på en mängd disparata furstendömen, det skulle väl gå bra att lägga till den här lilla tyskspråkiga delen? Socialdemokraterna var lika ivriga påhejare som de som kallade sig tysknationella, men bevekelsegrunderna var olika, från socialdemokratiskt håll ansåg man förutom den kulturella gemenskapen, att arbetarklassen inte kände några gränser och att de tyska och tyskösterrikiska arbetarpartierna skulle kunna nå större segrar gemensamt.Ingen trodde att den nya republiken skulle kunna överleva, det här var ju bara en ensam liten tyskspråkig del av ett rike som hade haft sin kornbod i Ungern sin industri i Böhmen och Mähren och ingen wienare kunde tänka sig att det numera var Linz och Innsbruck man skulle orientera sig mot. Vad fanns det där?Segrarmakterna ville något annat. Med ett Tyskösterrike som gick upp i Tyskland skulle ett av de förlorande länderna Tyskland bli väsentligt större, det var otänkbart, och namnet Tyskösterrike på den nya republiken var inte heller acceptabelt, Österrike fick det bli.Men viljan hos österrikarna att bli del av Tyskland levde kvar länge, under tjugotalet fortsatte många politiker från höger till vänster att propagera för ett enat tyskt rike. När nazisterna tog över makten i Tyskland 1933, fick paradoxalt nog de österrikiska fascisterna kalla fötter: de avskaffade demokratin och efter ett kort inbördeskrig förbjöds det socialdemokratiska partiet, och såväl nazister som socialdemokrater fängslades av de så kallade austrofascisterna.Och 1938 när Nazityskland annekterade Österrike så kan man förvånas över hur många, till och med vissa socialdemokrater, resignerat menade att det var trots allt den enda lösningen, nu var det bara att vänta på en ny regim i Berlin så hade det lilla Österrike till sist fått bli del av Stortyskland.Vi vet hur det gick. Efter kriget dröjde det ända till 1955 innan den så kallade andra republiken Österrike fick sin fulla suveränitet tillbaka, först då lämnade ryska, amerikanska, franska och engelska trupper landet. Och samma år bildades FPÖ, "de frihetliga", det främlingsfientliga parti där en gång Jörg Haider var ledare och som nu har Norbert Hofer som sin presidentkandidat.FPÖ:s förste ledare var Anton Rheinthaller en gammal SS-officer som suttit fängslad för krigsförbrytelser, och släppts ur fängelset 1955.Sammanfattningsvis så har den österrikiska identiteten till sist blivit full och fast. Viljan att gå upp i den stora tyska grannen har försvunnit. Men att vara österrikare är fortfarande att vara kluven. "Hälften Balkan, hälften Tyskland" som en kroatisk konstnär karaktäriserade Wien, i en intervju jag gjorde för många år sedan, när Jugoslavienkriget härjade som värst.Är det något som historien inte verkar upprepa så är det insikten att Österrike inte är något utan andra länder, minnena från den gamla jättemonarkin är som bortblåsta i stora lager av befolkningen. Länge kunde Österrike inte överleva inom sina gränser, nu anser många att man inte kan det om man öppnar dem.Det är väl historiens ironi.Gunnar Bolin

    starstarstarstarstar
  • Sist med det senaste med Annika Lantz och Nour El-Refai

    · Sist med det senaste - sänds inte längre

    Sist med det senaste, del ett av tre med det bästa från vårens nyhetssatirsändningar med Annika Lantz. Här möter du Birgitta Olsson hos politikerpsykologen, du får vara med när Lars Nyberg, vd för Telia Sonera, går på SFI, svenska för industriledare och och du får möta Daniel Wilhelmsson, Black Armys ordförande som är något av Sist med det senastes expertkommentator i detta program. Och från Furuviksparken berättar de hur det går för Dominique Strauss-Kahn på primatterapin och Annika Falkengren ger bästa tipset för hur du räddar långkoket. Och så TVÅ låtar av DJ Beppo. Med mycket mera. Missa inte!

    starstarstarstarstar
  • Sist med det senaste med Lantz, El-Refai och Hjelt 20120601

    · Sist med det senaste - sänds inte längre

    För sista gången i P4 är nu Annika Lantz Sist med det senaste. Den här veckan med hjälp av ytterligare två nyhetsankare: Henrik Hjelt och Nour El-Refai. Sist med det senaste är med på Lundsberg när Reinfeldt besöker denna Sveriges brottstätaste plats. DJ Beppo levererar en dystopisk miljöserenad om vilken skit vi lämnar till våra barn och vår glesbygdskorrespondent Eric Ericson träffar Skinnets trädgårdsmästare Mike Jönsson och rapporterar om det nyaste nya -skinnbyxan som odlas direkt på kroppen. Och Fredrik Reinfeldt vågar sig till slut till politikerpsykologen för att berätta om ett speciellt möte. Dessutom medverkar Daniel Wilhelmsson. Han ger sin syn på schlagern och hoppar på Nanne Grönvalls gamla låt och föreslår otillåtna grepp i melodifestivalen. Mer nyheter om Peak Woman blir det också.

    starstarstarstarstar
  • Sist med det senaste med Annika Lantz 20120525

    · Sist med det senaste - sänds inte längre

    Krig har upphört och folk har enats för i Stockholm har det firats prinsessdop. I Sist med det senaste reder Annika Lantz ut det vi alla undrat över - vilka känslor drog det här igång hos Magnus Hedman? På plats i Cannes visar vår reporter Barbro ”Lill-Babs” Svensson att det finns hopp för kvinnorna inom filmindustrin. Nu instiftas det nya priset Tjejpalmen. Vi får höra Jonas Sjöstedt lätta på det politiska trycket hos politikerpsykologen. Mari Jungstedt är på plats i studion tillsammans med Annika och från ett skogslän långt från dig rapporterar vår glesbygdskorrespondent Eric Ericson om Det norrländska näverguldet, som fått företaget Nävrex att bli en riktig börsraket. Detta och mycket annat i ett program som garanterar att alltid vara sist med det senaste.

    starstarstarstarstar
  • Apokalypsen i politiken

    · 00:55:55 · Konflikt

    Om tidens slut, och längtan efter en bättre människa i en ny värld. Varför är den längtan så stark just nu? Följ med på jakten efter undergången, från Vita huset via Syrien till Jerusalem. I såväl världsreligionerna som många politiska ideologier finns föreställningar om de sista dagarna och vad som ska hända vid tidens slut. Det verkar som att det finns en grundläggande mänsklig vilja att föreställa sig ett slut, en apokalyps, en rening något som ska bereda vägen för en pånyttfödd bättre mänsklighet. Och det verkar som tanken på undergången just nu påverka politiken mer än på länge. Vi träffar den judiska extremisten  Gershon Salomon, som är förbjuden att vistas på tempelberget i Jerusalem efter det att han 1990 bar fram en hörnsten till ett nytt judiskt tempel och orsakade upplopp. Då betraktades han som en galen extremist i Israel, närmast som ett skämt. Idag är situationen annorlunda och alltfler pratar om templet som skulle innebära annekteringen av tempelberget och de muslimska heliga platser som ligger där idag som en realistisk möjlighet. Vi pratar med historikerna Meir Margalit och Anita Shapira som berättar om framväxten av en rörelse som vill frammana de sista dagarnas ankomst. I Syrien berättar vi om den så kallade Islamiska Statens tro på apokalypsen. I sin propaganda har IS lyft fram att deras strid är den sista stora striden, åtminstone fram tills för ett år sedan. För vad händer när profetian inte uppfylls? Hör religionsprofessorn David Cook, sociologen Evin Ismail och Salahuddin Barakat, vid Islamakademin i Malmö. Slutligen berättar vi om USA, och hur inflytelserika eskatologiska och apokalyptiska idéer hamnat i dagspolitiken där. Bland amerikanska evangelikala kristna finns många som tror att Donald Trump är den som ska frigöra USA så att landet med kraft kan delta i den strid som förebådar Kristus återkomst. Trump fick också 81 procent av dom vita evangelikalas röster. Vi pratar med Matthew Sutton, historieprofessor vid Washington State University och författare till boken American Apocalypse.   I reportaget om Tempelberget sägs att Klippdomen/klippmoskén är en moské. Det stämmer inte. Det är en muslimsk helgedom. Det sägs också att judarna väntar på att Messias ska komma tillbaka, enligt judendomen har Messias aldrig kommit.       Programledare: Ivar Ekman ivar.ekman@sr.se Producent: Simon Moser simon.moser@sr.se

    starstarstarstarstar
  • Del 23 SD:s nya fiende – hatet skiftar från judar till muslimer

    · Det svenska hatet

    Hösten 2009 kan ses som en vändpunkt för Sverigedemokraterna. Partiet som grundats av tidigare nazister, hade nu, tjugo år senare, definitivt och slutgiltigt utsett en ny huvudfiende i stället för judarna – muslimerna.

    starstarstarstarstar