Shakespeare Podcasts
-
Morsning korsning, det har blivit dags för ännu ett A du! Denna gången om Studioteatern, Sveriges äldsta amatörteaterförening, som var verksam från slutet av 40-talet ända fram till 1996. Det är en historia som börjar i ett handbollslag, tar vägen via Shakespeare och slutar med gästspel av självaste Eva Rydberg.
Patreon: https://www.patreon.com/adupodd
Swish: 1230521088 (markera gåvan med A du! i meddelandefältet)
Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.
-
Deckardrottningen Agatha Christie fortsätter att fängsla världen med sina kluriga mordgåtor och mysterier, som hennes huvudpersoner Hercule Poirot och miss Marple alltid lyckas lösa.
Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play.
Med karaktärer som den omsorgsfullt klädde Hercule Poirot och den mer blygsamma Miss Marple fångade Agatha Christie en bred skara läsare. Hennes böcker beräknas ha sålt i ungefär två miljarder exemplar. Det är bara Bibeln och Shakespeare som slår de siffrorna. Men trots, eller kanske på grund av, sina stora kommersiella framgångar avfärdades Agatha Christie ofta av kritiker som en lättviktare i deckargenren. Men det går inte att förneka att hennes romaner varit minst sagt trendsättande.
I veckans Stil tittar vi närmare på den så kallade mysdeckaren och frågar oss hur man överlever på den brittiska landsbygden, där det, i alla fall i fiktionens värld, tycks gömma sig en mördare runt varje husknut. Vi djupdyker även in i det som vissa menar är det mest oförutsägbara om Agatha Christie, att hon räknas som något av en pionjär inom surfing. Dessutom träffar vi deckarförfattaren Marie Bengts som är en stor beundrare av Agatha Christie. Hennes egen amatördetektiv Hannah Lönn är en aspirerande modeskapare som ofta hamnar mitt i en mordgåta.
Veckans gäst är Lotta Olsson, journalist och deckarkritiker i Dagens Nyheter.
Programmet är en repris från 1 oktober 2021.
-
Det är premiärsäsong på teatrarna och i detta avsnitt möts vi i den violblå timmen mellan två föreställningar på Bertolt Brechts 125:e födelsedag för att prata om några uppsättningar vi sett på sistone: De livrädda av Talajeh Nasiri på Unga Dramaten, Shakespeares Julius Caesar i Jonas Österberg Nilssons version på Uppsala Stadsteater, Lost Lake av Paula Stenström Öhman på Kulturhuset Stadsteatern och Nassim av Nassim Soleimanpour på Riksteatern.
Det blir mycket prat om berättande om berättande och dödsföraktande kikar vi ner i det kaninhål av referenser via T S Eliots The Waste Land som Lost Lake bjuder in till (och går lite vilse).
Medverkande: Loretto Villalobos och Cecilia Djurberg (även klipp & red) -
Att vara eller icke vara...?
I dagens avsnitt hänger vi med Shakespeares Hamlet och... Galenskaparna?
Vi samtalar om yrkesvärlden för litteraturvetare och konstaterar att valmöjligheterna är oändliga mellan butiksmedarbetare eller projektledare.
Sedan går vi vidare till Hamlet och diskuterar Shakespeares beskrivning av samhället som håller även i modern tid.
Hamlet är en mört och vi tillsammans med Virginia Woolf spekulerar kring Shakespeares "syster".
Häng med oss i varandet eller icke varandet.
Glad lyssning!
Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.
-
Filmstjärnan som sadlade om till en både avgudad och hånad livsstils-entreprenör.
Nya avsnitt från P3 ID hittar du först i Sveriges Radio Play.
Gwyneth Paltrow är kändisbarnet blev en av nittiotalets it-girls.
Med roller i filmer som Emma, The Talented Mr Ripley och Shakespeare in Love blev hon en uppburen karaktärsskådespelare, men bytte filmkarriären mot en framtid som livsstils-entreprenör med företaget Goop. Ett företag som även kritiserats hårt för vilseledande marknadsföring.
Hon fick sin skådespelarkarriär delvis uppbyggd av den sexbrottsdömde filmproducenten Harvey Weinsten och blev senare en bidragande orsak till hans fall.
Avsnittet gjordes av Studio Olga hösten 2022
Programledare: Carl-Johan Ulvenäs
Avsnittsmakare: Klara Fredén
Producent: Carl-Johan Ulvenäs & Axel Winqvist
Ljudmix: Fredrik NilssonMedverkande: Caroline Hainer kulturjournalist och författare och Helena Kopp Kallner gynekolog och forskare.
Klippen i avsnittet är hämtade från: BBC, New Line Cinema, AP, Universal, Oscars, Coldplay, New York Times, Sveriges Radio, Netflix, Jimmy Kimmel, Howard Stern Show, CBS, AP archive, Holly Willoughbys podcast: By the light if the moon, Entertainment tonight, NBC Today, Entertainment tonight, Cityline, ABC, New York Times Events, CBS Morning, Netflix, Aftonbladet TV, Spence School
Boken She said: Breaking the Sexual Harassment Story That Helped Ignite a Movement av Jodi Kantor och Megan Twohey har varit stor hjälp i researcharbetet.
-
Vi börjar med att logga in och fråga ChatGPT vad ChatGPT är. Svaret tickar fram på skärmen:“ChatGPT är en förkortning av "chat-based generative pretrained transformer". Det är en typ av maskininlärningsmodell som används för att generera svar på frågor och föra samtal. Modellen är tränad på en stor mängd textdata för att förstå språket och kan sedan användas för att ge realistiska svar på frågor som ställs till den. Chat GPT används ofta i olika typer av chattbotar och andra språkanalysverktyg.”
Om avsnittet:
Målgrupp: allmänheten, tjänstemän, utvecklare, studenter, ledare, beslutsfattare
Lär dig: Instruct GPT, OpenAI, ChatGPT, chatbot, AI, tekniksprång
ChatGPT är en tillämpning av AI, som har blivit populär nu. En utveckling av textgeneratorer från OpenAI, vid första anblicken en vanlig chatbot: ställ en fråga och få ett svar. Skillnaden nu är att svaren är mindblowing bra formulerade!
Anledningen är att man har använt nya sätt att träna neurala nätverk; testat sig fram med algoritmer, tills det blir riktigt bra. Denna gång i form av en dialog, alltså mänsklig kommunikation - där människor rejtat svaren. Tidigare versioner som Instruct GPT fick kritik eftersom den saknade bl a moraliska ramar och vara rasistisk.
Mind-blowing
Den ifrågasatte aldrig frågan, men det gör Chat GPT. AI:n försöker att bevisa den tes du ställer framför den. Är frågan rimligt ställd? AI:n kommer ihåg vad du sagt tidigare, så du kan ställa preciserande följdfrågor.Vill du ha svaret så som en specifik författare (Hemingway, Shakespeare) skulle ha formulerat det? Skriv det! Naturligtvis är den engelska versionen klockren, men även den svenska är bra.
Redan nu kan den skriva artiklar, skoluppsatser eller skapa kod (med tillägget att “du behöver de här verktygen för att kunna exekvera koden”!). I förlängningen kan den skriva en bok med den twist du önskar!
Röster har höjts att AI:n kan användas för att fuska med examensarbeten och rapporter. I framtiden kan vi inte skilja på en forskares arbete och en students. Men är det fel? Förr var det fusk att använda datorer, sen internet, nu AI. Ett problem i teknikskiftet, men över tid ett naturligt verktyg.
Välj att anamma demokratiseringen av ny teknik; tillgängligheten av AI-skriven text kommer att skapa en våg av innovationer. Ett tekniksprång!Vem behöver vara orolig för sitt jobb? Människor som skriver, men inte bidrar med egen kreativitet. Eller så blir de språkliga programmerare och bygger upp AI:n!
Hur ska jag tänka runt AI i dagligt arbete? Henrik och Joakim ger oss två svar:
Mindsetet är att automatisera allt vi gör på jobbet. Vi frigör tid för att slippa formalia, administration. Istället kan vi människor designa, kolla kvalitet och moral.
Testa själv, utforska OpenAI. De har mängder av intressanta verktyg.
Henrik Rendahl, Joakim Wahlqvist, Jonas Jaani (23:24)
Videoversion av avsnittet:
https://youtu.be/SsKUiIWnUpQ
https://youtu.be/SsKUiIWnUpQ
Länkar / mer information:
ChatGPT
OpenAI
Alla avsnitt av digitaliseringens podcast Effekten
Prenumerera:
Apple Podcasts
Google Podcasts
Spotify:
https://open.spotify.com/show/5Z49zvPOisoSwhwojtUoCm
Effekten på Spotify -
Shakespeares tragedi Kung Lear blottar familjeproblem och maktgirighet som för 600-talets England till apokalypsens rand. Jalle och Robin diskuterar Shakespeares stora drama och gör många jämförelser med vår tids problem.
Inlägget Kung Lear – svåra familjeproblem i det gamla England dök först upp på Dagens Svegot.
-
Shakespeares tragedi Kung Lear blottar familjeproblem och maktgirighet som för 600-talets England till apokalypsens rand. Jalle och Robin diskuterar Shakespeares stora drama och gör många jämförelser med vår tids problem.
Stöd vårt arbete:
https://www.svegot.se/support
https://www.svegot.se/donera
SWISH: 123 510 57 62 (märk "Gåva")
This is a public episode. If you’d like to discuss this with other subscribers or get access to bonus episodes, visit www.sveating.se/subscribe -
En fars är en genre där vanliga människor hamnar i ovanliga situationer. Det skiljer sig från komedi där det är ovanliga människor i vanliga situationer. Fars kräver enorm precision för att alla delar ska kunna samspela i högt tempo utan att krocka. I föreställningen “Arsenik & gamla spetsar” på Uppsala Stadsteater slås det i dörrar, springs i trappor, göms lik och snubblas. I dagens avsnitt tar vi reda på mer om hur regissören jobbar för att det ska bli underhållande och inte rörigt. Och så försöker vi förstå: Vad är det som är roligt med fars, egentligen? Philip Zandén, en av Sveriges mest erfarna regissörer, berättar om sin arbetsmetod, om varför repetitionerna kan bli så långtråkiga och hur det till slut blir så fantastiskt roligt för publiken när föreställningen väl drar igång.
Philip Zandén är skådespelare och regissör, utbildad på Teaterhögskolan i Malmö. Sedan regidebuten i början av 1990-talet har han regisserat allt från drama och opera till fars av dramatiker som Ibsen, Strindberg och Shakespeare.
Programledare: Beata Wickbom.
Producent: Jens Back.
Mixning: Stray Dog Studios.
Podden görs med stöd av Kulturrådet.
Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.
-
Vår eminenta radiomedarbetare på Kulturredaktionen och Radiofyndsredaktör Karsten Thurfjell går i pension. Vi hyllar honom med ett utdrag ur hans program Elvis Presley och årets svenska högtider.
Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play.
I många år skrev Karsten Thurfjell fantasifulla historier om Elvis Presleys olika resor i Sverige som sändes i Kulturnytt i samband med olika högtider som Elvis Presley visade sig vara oväntat intresserad av.
"När Elvis Presley kom till Sverige så blev midsommar för första gången något annat än en litterär konstruktion för Elvis. Han hade förstås sett Shakespeare och läst en och annan novell av de svenska arbetarförfattarna..." Och sen bär det av till ett pensionat i Eskilstuna.
Så börjar Karsten Thurfjells program "Elvis Presley och årets svenska högtider" från 1998 i uppläsning av vetenskapsradions mångårige medarbetare Rolf Herson.
I detta avsnitt som också blev det sista besöker Elvis Presley Saltsjöbaden för att titta närmare på Saltsjöbadsandan och Vår gård.
Intervjuare í programmets inledning är Elin Claeson.
-
Historiens hjältar och skurkar är populära gestalter på filmduken, från Robin Hood till Stalin. Men i takt med att vi lär oss mer om det förflutna utmanas stereotyperna.
Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play.
I den nya biofilmen ”The Lost King” får vi följa en amatörhistoriker som försöker ge upprättelse åt en av Shakespeares värsta nidingar: medeltidskungen Rikard III.
Frilansjournalisten Karin Svensson har träffat Steve Coogan, manusförfattare och skådespelare, regissören Stephen Frears och huvudpersonen Philippa Langley, samt historikerna Helen Carr och Hannah Craig.
Producent: Eskil Krogh Larsson
-
Malin är tillbaka och har med sig Halloween-tips, Niklas levererar filmsvep och så blir det den näst sista Westerosrapporten av HotD för 2022.Jonas, Tove, Niklas och Malin (!) håller låda den här veckan, och vi börjar med att snacka The Sims 5-nyheter. Vi pratar även vidare om Razer Edge, Netflix kommande annonsabonnemang och satsning på mobilspel (och eventuellt molnspelande?), att Scorseses Gangs of New York blir tv-serie, en nyversion av Den Nakna Pistolen och den gamla katastroffilmen Twister, att Harrison Ford göra entré i Marvels Cinematiska Universum och slutligen att den älskade skådespelaren Robbie Coltrane (Hagrid i Harry Potter) har gått ur tiden.Malin har såhär lagom till Halloween två skräcktips: Supermassive (skaparna av Until Dawn) -spelet The Quarry samt en comic: Something is Killing the Children.I veckans filmsvep har Niklas sett Jurassic World Dominion (ingen tvingade honom), Rosaline - en komedi om Romeos första tjej från Shakespeares klassiker och Kevin Smiths Clerks 3.Slutligen blir det Westerosrapport av House of the Dragon - EP09: The Green Council.Tack & Förlåt, Puss Hej!
-
Hey nonny nonny! Det är dags för Martha och Doktorn att få träffa Shakespeare i egen hög person. De råkar i sin tur på tre elaka häxor som vill använda Shakespeares genialitet för att öppna en portal och invadera världen - eller är det bara tre kvinnor som kämpar för sitt släktes överlevnad? Heter man Doomfinger och Bloodtide är det svårt att veta. Vi är glada över ett avsnitt som hyllar konsten och kulturens kraft i alla fall. Och att serien äntligen adresserar lite maktstrukturer, även om det skojas bort av doktorn.
-
Fyra essäer om lyriska bilder som ibland kan uppfattas som klichéer men som ruvar på oupptäckta hemligheter. Karin Nykvist läser en diktsamling om rosor och känner doften från årtusenden av kronblad.
Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play.
ESSÄ: Detta är en text där skribenten reflekterar över ett ämne eller ett verk. Åsikter som uttrycks är skribentens egna. Essän sändes ursprungligen 2017.
Jag läser Olga Ravns diktsamling ”Den vita rosen” och befinner mig plötsligt i en mörk tungt doftande trädgård upplyst enbart av bleka blommande rosor. För boken formligen svämmar över av dem. Det är besjälade vita rosor med dödslängtan, rosor med handskar, med tårar, med tänder, rosor som gråter, lyder, blomstrar, skälver, dör. Och jag tänker att rosen, den har en alldeles egen litteraturhistoria.
För de finns ju överallt, rosorna. Alldeles nyss hos Jenny Tunedal, där rosen framför allt fick stå för smärta och förlust: den demenssjukes förlust av språket, och den närståendes förlust av den sjuke. Tunedals rosor är rosa och minner därför lite paradoxalt om den ros Evert Taube liknade sin älskling vid för snart hundra år sen: en nyutsprungen skär. Taube minde i sin tur om skotten Robert Burns som hade gjort nästan detsamma mer än hundra år tidigare när han skrev att ”my Luve is like a red red rose /That’s newly sprung in June”.
Ytterligare ett par tusen år innan dess hade morgonrodnaden varit som en ros: varje gång solen går upp hos Homeros är det ju den rosenfingrade Eos som visar sig. Och mellan Taube och Homeros breder rosorna ut sig över århundradena: hos Shakespeare ger sig Julia ut i språkfilosofiska funderingar när hon tänker över varför Romeo så tvunget måste gå och heta Montague: namnet skymmer ju människan, menar hon, och utbrister att rosor ju doftar fantastiskt vad vi än kallar dem. Gustaf Fröding var inne på samma linje när han skrev att rosor i spruckna krus också är rosor, medan helt andra ting var på gång när älskaren kastade sin röda ros i kvinnans vita sköte i Edith Södergrans mest kända dikt ”Dagen svalnar”.
Den mest slitna av metaforer kan också bli ny och dofta på nytt.
För det var ju inte en vanlig ros han kastade. Rosen i litteraturen är nämligen sällan bara ros: dess metaforiska möjligheter verkar nästan gränslösa. Stjälkens falliska form och blommans alla kronblad gör att den exempelvis lämpar sig väl både som bild för mannens och kvinnans anatomier. Om rosen är manlig hos Södergran är den kvinnlig hos Taube, inte bara i tangon där älsklingen är en nyutsprungen skär, utan också i visan där den uppenbart prostituerade flickan i Havanna något desperat erbjuder sjömatrosen sin röda ros. Andra gånger, hos åter andra författare, kan rosen bli en bild för det flyktiga livets och ungdomens blomning, eller tvärtom få stå för det allra mest beständiga: det gudomliga - så är det är ju enligt 1500-talspsalmen en ros utsprungen ur Jesse rot och stam.
Och det stannar inte där: rosen, har det visat sig, kan användas också inom filosofin. Både Olga Ravn och Jenny Tunedal har lånat rosor från alla poeters favoritfilosof Ludwig Wittgenstein, som på nära nog litterärt vis använde tanken på en ros med tänder för att fundera över språksystemets gränser som kunskapsverktyg.
När Olga Ravn därför väljer att kalla sin rosa bok för ”Den vita rosen” är det ingen tvekan om att hon vet vad hon gör. Med sig in i samlingen drar hon fullt medvetet rosens mångtusenåriga litteraturhistoria, språkhistoria och kulturhistoria.
Men vad gör hon då med alla dessa rosor: jo, hon vevar igång en klichétröska som med hjälp av de allra mest slitna av språkets och poesins alla verktyg gestaltar världen på nytt, får rosorna att dofta, metaforerna att verka.
Det sätter igång redan på sida ett. Precis som när Gertrude Stein i ett försvar av rosen som just ros istället för urvattnat tecken skrev att: ”rose is a rose is a rose is a rose” där samma fras upprepas trefalt, som i en besvärjelse, inleder Ravn med att tre gånger ge oss samma korta dikt:
Allt
vad jag
har gjort
för att
behålla dig
blomstrarAllt
vad jag
har gjort
för att
behålla dig
blomstrarAllt
vad jag
har gjort
för att
behålla dig
blomstrarRosen är rosen är rosen: men där Gertude Stein ville plocka bort metaforikbagaget som skymde sikten plockar Ravn fram den igen och håller upp den för oss: allt jag har gjort blomstrar. Den mest slitna av metaforer kan också bli ny och dofta på nytt.
Inledningens upprepning är den första av många i diktsamlingen Men upprepningen är inte bara ett retoriskt grepp eller uttryck för magiskt tänkande. Nej, hos Ravn blir den framför allt ett grepp som gestaltar tvångstanken och den klaustrofobiska, plågsamma upplevelsen av att sitta fast och inte komma loss – i tanken, i livet och i förtvivlan. Upprepningen och rundgången gör också något med tidsuppfattningen: här står allting stilla. Samma bilder kommer om och om igen och de hämtas alla från ett par tre bildsfärer: framförallt då trädgårdens och vattnets. Ord som ”blomstrar”, ”gräs”, ”nässlor”, och – så klart – ”ros” möter väta i flera former: det är vått gräs, svart vatten, hav, och så olja som droppar. Dessa bilder tas om så många gånger, att de liksom Steins ros till slut nästan framstår som helt nya, tömda på sitt litteraturhistoriska bagage.
”I gryningen lyfter de vita rosorna sina blad av fett”.
Till skillnad från många av litteraturhistoriens rosor är Ravns blommor inte heller ljuvliga på något vis. De är snarare nästan skrämmande i sin blekhet. Istället för röda, blodfulla och passionerade är de anemiskt vita, och minner snarare om döden och sorgen.
På ytan gestaltas maktlösheten när den man älskar blir svårt sjuk. Men rosendikterna handlar också om minnet av kärleken, om fruktbarhet och skapande, och om självföraktet hos den som inte älskar tillräckligt eller på rätt sätt:
Alla gåvorna
som jag mottog
jag har varit
för bortskämd och för
ruttenPå baksidan till den svenska utgåvan kallas ”Den vita rosen” för systemdikt. Och visst: Ravns diktsamling är starkt formbunden – den består av 160 dikter som alla är fem korta rader långa. Tillsammans med upprepningarna och de återkommande tomma sidorna ger den sken av att följa ett intrikat system vars principer jag inte lyckas kartlägga. Men jag tänker att det snarare är längtan efter systematik och ordning som är själva systemet hos Ravn. Och det som skenbart framstår som tänkt och ordnat saknar en tydlig plan - liksom så ofta i livet självt, där vi människor lever som om varje verkan hade en orsak. Den stränga regelbundenheten blir något att hålla fast i: den tvingar fram ett lugn och en stadga i det förtvivlans kaos som dikterna ger uttryck för. Samtidigt blir formen en bild för det fängelse som sjukdomen är: både för den sjuke och för den som står bredvid.
Och liksom sjukdomen har ett förlopp har dikten det: samlingen gestaltar en böljande rörelse där nedåtstiganden följs av uppåtstiganden. Inledningsvis dominerar rörelsen nedåt: allt dryper, droppar, faller och böjs nedåt, och den älskade vänder ansiktet bort och ner i gräset. ”Mitt hjärta faller som en fettdroppe” skriver Ravn i en dikt. Men här finns också stigandet. Bara några sidor senare skriver hon att ”I gryningen lyfter de vita rosorna sina blad av fett”. I avslutningens dikter blir fallet och uppåtgåendet ett, när solens strålar faller i den första solen – soluppgången. Och med den nya solen kommer en ny färg: rosaröd, som den friska kinden. Eller som den rosenfingrade Eos, morgonrodnaden. Så dundrar hela litteraturhistorien in igen. Och den blomstrar.
Karin Nykvist, litteraturvetare
Litteratur
Olga Ravn: Den vita rosen. Johanne Lykke Holm. Modernista, 2017. -
Välkommen till Audiovideoklubben. En podcast om regissörer och filmserier med Viktor Estemar Landegren och Alexander Wahlgren.
I det andra avsnittet av miniserien om Baz Luhrmann pratar Alex och Viktor om William Shakespeare's Romeo + Juliet.
Viktor tycker att Shakespeare är en dålig författare, Alex tror inte på att Luhrmann är hetero, vi analyserar Munsters-trailern och pratar om The Pussy Posse, Parks and Recreation, hur filmen återigen inte kan hålla sin ton, skärgården och Grotesco.
Hur pitchade Baz filmen? Funkar Tybalt i en modern kontext? Är prästen filmens skurk?
Detta, och mycket mycket mer i veckans Audiovideoklubben.
Gilla, dela och sprid gärna våra inlägg. Det hjälper oss verkligen att nå ut till nya lyssnare i poddbruset!
Följ oss gärna på Instagram, Twitter och Facebook.
Hjälp oss nå våra mål genom att bli en Patreon på Audiovideonattklubben där du kan ta del av extramaterial som tack för ditt stöd.
Patreon.com/audiovideoklubben
Instagram.com/audiovideoklubben
Facebook.com/audiovideoklubben
Twitter.com/audiovideoklubb
Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.
- Show more
