"Sluten" Podcasts

  • Han gör en eurodiscohit med På spåret-kollegan Josefin Johansson, medverkar i Alla mot alla med Filip och Fredrik, ger ut en bok om tennisspelaren Robin Söderling, förutom sitt vardagliga jobb på Sveriges Radio. Idag är Johar Bendjelloul dessutom gäst i P4 Extra.

    Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play.

    -Jag kanske säger ja lite för ofta men i grunden är det ju bra, man känner att man lever! säger han till Erik Blix.

    Johar berättar att han gillar eurodisco - en energigivare som får igång hjärnan när man sover lite för lite som småbarnsförälder. Detta och hans tyskakunskaper ledde honom ända in i skivstudion som Johar Untz - ihop med Josefin Johansson, även känd som Josefinito.

    Det är inte så många som vill spela quizspel med honom, men det skulle inte falla honom in att fuska och låtsas att inte kunna något för att vara hygglig.

    -Nej! Man måste ta alla spel på allvar. Och jag är en väldigt dålig förlorare - jag blir nästan sjuk när jag förlorar, men jag har lärt mig som vuxen att inte visa det!

    När han skrev boken "Sluten", om Robin Söderling insåg han att prestationsångesten och pressen finns inom alla skikt av samhället och är väldigt allmänmänskligt. Även för någon som är världsbäst.

    -Jag hade själv den här typen av problem 2008 och var borta en period. Jag jobbade på SVT och var på väg att göra en chefsbana då jag bröt tån och det ihop med pressen på jobbet ledde till känslan det verkligen var som en vägg - jag kunde bara inte gå in i tv-huset.

    I intervjun berättar Johar Bendjelloul också om sin trygga uppväxt i Ängelholm, där han fick sitt intresse för litteratur och språk. Han talar flera språk flytande och älskar att bara forma olika språkljud. Han beskriver sina språkkunskaper som en stor tillgång i jobbet, som ger honom tillgång till andra medier och världsbilder.

    Han berättar också om sin bror, den oscarsbelönade Malik, som avslutade sitt liv 2014.

    -Det är ju ett före och ett efter. Det kommer ju aldrig att bli bra, jag kommer inte att bli glad på det rena sättet som jag kunde vara tidigare. Jag har en tyngd i själen som jag alltid kommer att ha. Det är väl en process, men jag minns honom som en levande person istället för att fokusera på själva händelsen.