Episodes
-
Vad är en familj? Hur behöver den se ut för att räknas? Moa Herngren har funderat mycket på den frågan och delar med sig av sina tankar och erfarenheter. Hon berättar bland annat om hur hon vågade välja både sin son och sin man genom att bli särbo när bonusfamiljen inte fungerade. Vi försöker också analysera varför tv-serien Bonusfamiljen är så poppis över hela världen.
Och så äntligen - efter att i 28 avsnitt ställt frågan “Kniper du när du nyser?” så träffar Ulrika och Johanna någon som verkligen tagit detta på allvar och gått en knipkurs hos en knipterapeut, förtjusningen är total!
-
Annica hamnade i en livskris när barnen blev större och hennes “jobb” som mamma inte var lika nödvändigt längre. För att komma vidare bestämde hon sig för att följa sitt hjärta och började en tvåårig teaterutbildning “det var ett slags galenskap, jag var 52 och det var bara en massa 20-åringar på skolan”. Men utbildningen bar frukt, hon medverkade i Ruben Östlunds Oscarsnominerade film The Square som tog henne vidare till Hollywood och fler roller.
Tillsammans konstaterar vi att har man överlevt klimakteriet så kan man göra vad man vill med sitt liv.
-
Anna Perlestam startade inte sitt Instagram-konto för att hon tyckte om sin kropp utan precis tvärtom; hon har sen många år, ända från tonåren, varit allmänt missnöjd med kroppen som man ju lärt sig att man ska vara.
Men nu är hon influencer och kroppsaktivist och hennes 12-åriga barnbarn tycker att det är supercoolt att ha en mormor som klasskompisarnas mammor följer på Insta!
Ulrika och Johanna känner sig inspirerade av Anna att börja titta snällt på kroppen som en helhet istället för att snöa in på detaljerna.
-
Det viktigaste för att börja göra vad fan man vill är att först komma på vad fan man vill. Och det är ju inte helt enkelt. Det är ju mycket enklare att vara till lags och göra det som förväntas av en. Till slut tröttnade Katrin på det.
Hon berättar varför föreställningen heter som den gör och att hon känner sig som en rockstjärna framför alla kvinnor som kommer och jublar.
Ulrika och Johanna får tänka till runt uttrycket “att bjuda på sig själv”. Varför säger man det?
Och är Häxan Surtant verkligen arg och elak?
-
Vad är du beredd att göra för att få det du drömmer om, vilka gränser är du beredd att gå över?
Emelie flyttade många gränser: fysiska, mentala och ekonomiska för sin dröm att få barn. Hon gjorde saker som hon från början sett som otänkbara. Det resulterade i att hon till slut, vid 48 års ålder, blev mamma.
Vi får höra hennes historia om hur det är att vara en äldre mamma och hur hennes långa längtansresa har påverkat henne.
Ulrika konstaterar att hon ofta passerar gränser i vardagen utan att tänka på det förrän efteråt när det är för sent.
-
När du väl får barn kommer du att älska det! Ja… men det gör jag ju med en sköldpadda också..?!
Alla vill inte ha barn, de har ingen biologisk klocka som tickar eller moderskänslor som plötsligt blossar upp. Vissa är helt enkelt barnfria och vill fortsätta vara det. Vicktoria berättar om hur hon kom på att hon inte ville ha barn och omgivningens reaktioner.
Hon berättar om sin erfarenhet att familj inte räknas om den inte innehåller barn och att hon ofta måste jobba vid jul, nyår och andra högtider.
Ulrika och Johanna konstaterar att säkert fler skulle välja bort föräldraskapet om det inte var en sån stark norm att man ska ha barn.
-
Emma berättar modigt och naket om sin resa till tillfrisknande alkoholist.
Det är ett innerligt program om dåligt samvete, om att inte ha kontroll, om att få smärtsamma insikter om sig själv och om att våga be om hjälp.
Om hur en låt kan förändra allt och hur man sen går vidare tillsammans med sin dotter.
-
Pia Herreras mamma dog i cancer, bara 64 år gammal och hon är fortfarande väldigt närvarande i Pias liv.
Johannas mamma dog efter ett långt och innehållsrikt liv och Johanna önskar att hon frågat lite mer om det.
Men det spelar ingen roll att förutsättningarna är olika; Pia och Johanna förenas i sorgen att ha förlorat sin mamma. De är båda lika sina mammor och inser att de gärna härmar deras sätt och gester.
I det här avsnittet så intervjuar Ulrika både Johanna och Pia och konstaterar att när mammor dör förlorar man en riktning
-
Vi grottar ner oss i tanten; när blir vi tanter och varför är det ofta så negativt att kallas TANT?
Karin Lövgren är forskare och universitetslektor i medie- och kommunikationsvetenskap på högskolan i Gävle. Hon forskar på ålder och genus, har koll på de flesta åldersmarkörer, upplever inte sig själv som tant och i sin garderobsforskning konstaterar hon att det är kläderna som är för små, inte vi kvinnor som har blivit för stora.
Vi får titta in i Ulrikas väldigt svarta garderob och Karin berättar hur tanten och klimakteriet beskrivs i tv-serier och i media.
-
-Är vi verkligen ihop på riktigt om vi inte bor ihop…? undrade Katarina när hon träffade sin livskamrat. Det var inte helt enkelt att bryta mot normen, att gå emot starka konventioner och förbli särbo, men nu efter 11 år så kan de konstatera att det var värt det.
Samtalet med Katarina handlar också om feministiska glasögon, om hennes starka vilja att jobba när hon var nybliven mamma och om att det kan vara skönt att bara vara två vuxna på julafton.
Ulrika undrar hur det blir på semestern, gnisslar det mer när man är särbo? Johanna ser fram emot den nya boken om Shirin, blir hon och Charlotta äntligen ihop?
-
Den där sista händelsen som gör att man tappar fotfästet och motvilligt inser att man måste förändra hur man ser på livet för att kunna ta sig vidare. Så var det för Anette och helt plötsligt befann hon sig på en plats där hon 57 år gammal måste lära känna sig själv på nytt. Hon packar bilen, åker på semester ensam och upptäcker att hon tycker om att vara i sitt eget sällskap.
Ulrika konstaterar att hon är dålig på att göra saker själv och Johanna tycker att klimakteriet har förändrat hur hon ser på livet. -
Kayos skor blev stulna och då fick hon låna ett par av Sanna, sen den dagen är det de två!
Kvinnlig vänskap är en sorts superkraft, vi har lätt att bli nära med varandra och prata viktiga saker redan från början. Sanna och Kayo berättar om vad vänskapen betyder, att den oftast är den längsta relationen i livet. Det är kärlek att säga det där som skaver, för man vill ju att vänskapen ska fortsätta.
Ulrika vill veta hur deras kriser sett ut och Johanna är nyfiken på om Kayo och Sanna nånsin sett sig som konkurrenter.
-
“Att bli övergiven av sin far är ett stort existentiellt svek”. Ulrika Nandras debutroman “Ett färgat liv” är inte självbiografisk, men den bygger på hennes egna erfarenheter. Vi pratar om att förstå och förlåta, om rasism och hedersförtryck. Hon berättar om att växa upp som färgad på 80-talet och om boken De oanständiga som fick oanade konsekvenser.
Johanna tror att man kanske måste förlåta för att gå vidare och Ulrika undrar om man överhuvudtaget kan förstå en förälder som förskjuter sitt barn.
-
”När jag väl tog mig ut ur huset var jag som ett spöke, jag hade ingen egen identitet ”
Mia Westman berättar utlämnande och ärligt om åren i ett destruktivt förhållande och konsekvenserna av det, som blev att hon förlorade sina döttrars tillit och sonens kärlek. Vägen tillbaka har varit snårig och tuff, men Mia har gott hopp om framtiden. Vi pratar med Marie Strömberg om hennes diktbok “Hennes uppgång och fall”; från den första kyssen, till de hånfulla orden och det första slaget, genom ångest och flykt och slutligen till ett nytt liv. Marie berättar också hur och varför hon engagerar sig för kvinnors sak.
Ulrika och Johanna konstaterar att det var ett svårt avsnitt att förbereda, får man fråga allt? Får man fråga: varför gick du inte? Är det möjligt att förstå?Om du eller någon du känner är utsatt för hot och våld, ring Kvinnofridslinjen 020-50 50 50. Eller besök roks.se för att komma i kontakt med en kvinno- eller tjejjour.
-
Vi gästas av Klimakteriepodden och Klimakterieportalen och pratar om klimakterieresan.
Vissa kvinnor glider igenom det helt besvärsfritt, men de flesta får någon typ av symptom; vallningar, humörsvängningar, minskad sexlust.
Ulrika får äntligen fråga två experter om varför de flesta av oss blir så förvånade över kroppens förändringar i klimakteriet. Och Johanna konstaterar lite förvånat (!) att vi ska vara beredda på klimakteriet redan när vi fyller 40.
-
“Känna in, känna av. Hantera och läsa av behov. Alltså andras behov. Låta andras behov ta väldigt stor plats. [...] Föreställningar om hur man borde vara och känna och tycka och leva. Påbud som man inte vet vad dom kommer ifrån, ändå lyder man. Eller gjorde.”
Ungefär så förklarar Helena von Zweigbergk det kvinnliga bullshitteriet som hon berättar om i boken “Mitt liv som dront - en självbiografisk inventering”.
Ulrika och Johanna känner igen sig och konstaterar att dom också är dronter. På varje sida i boken har de strukit under och skrivit “det handlar om mig!” Helena vet inte om hon ska säga “Grattis!” eller “Då hade ni det värre än ni trodde…”
-
Tack alla fantastiska kvinnor som har medverkat i vår första säsong.
Nu tar Femtipodden sommarlov och försöker sig här på en summering. Det blir oredigerat och lite rörigt, men det blir lätt så när man ska prata om nåt som betyder mycket för en. Johanna och Ulrika frågar sig varför många kvinnor blir så förvånade efter 50, de lärde sig att vi verkligen har många saker och känslor gemensamt och så funderar de på sina superkrafter.
Vi får veta hur allt startade, höra några klipp från säsongen och så pratas det om kommande säsong.
-
“Vem är jag nu? Vad vill jag göra resten av mitt liv, när dagarna bakom mig är fler än dom jag har framför mig?”
Så funderade Annica Carlsson Bergdahl när hon kom in i klimakteriet och hon tyckte att det var så tyst, ingen pratade om känslor och tankar runt klimakteriet. Hon fick en vision! Hon ville höra en kvinnokör sjunga ut alla känslor, erfarenheter och drömmar.
Det blev ett körverk, en bok och en vandringsutställning.
Med Äggen är slut vill hon ändra på att den medelålders kvinnan sällan får plats på kulturscener.
Det blir ett annorlunda avsnitt med körmusik och kvinnors funderingar på hur känns det när äggen tar slut.
Ulrika och Johanna är inte så bekymrade över att äggen är slut utan mer över att deras identiteter blivit kapade.
-
– Jag måste omfamna sorgen, jag måste ta den i handen och leva med den. Så säger en av de tre kvinnor vi hör i dagens avsnitt. Det är tre starka och känsliga berättelser om hur det är att leva livet utan barn. Hur blir man bemött av läkare (“Jag kan ju inte sjukskriva dig bara för att du har haft otur”), hur länge orkar man försöka och när är det dags att sätta stopp?
Johanna som har varit mamma hela sitt vuxna liv, värjer sig lite inför hela frågan och Ulrika inser när vi förbereder programmet, att hela hennes identitet ligger i att vara mamma. -
- Ja, men du förstår; det är slut med sånt nu, sa Eva Sanners manliga gynekolog och såg ledsen ut när hon frågade om lust och sex efter 50. Eva bytte gynekolog och bestämde sig för att ta reda på hur det egentligen var det där med njutning efter klimakteriet. Det resulterade i boken Ja till njutning: sex och självkänsla efter femtio som är fylld av feministisk historia, systerskap och konkreta tips.
I detta avsnitt får Ulrika omvärdera hela sin självbild om hur frigjord hon är och sitt mod runt sex. Johanna upptäcker att hon inte är särskilt pryd egentligen och att det kan vara bra att prata om det. Sex alltså. - Show more
