Episodes
-
Efterdyningarna, Daniel och Frej håller låda om härom helgens krympburkssymposium, språkar kring vad som hänt med våra burkar under projektets gång och dividerar angående varandras övergripande estetik. Som slutkläm tänks det högt i grupp om burkrelaterade planer för framtiden, total trevlighet.
-
Daniel och Frej sitter öga mot öga och bubblar för första gången på en bra stund. De har strålat samman på Sätergläntan för att jämföra krympburkar, metod och don. Total trevlighet infinner sig.
-
Missing episodes?
-
I en halvtrött eftersnackis försöker jag och Frej för femtioelfte gången bena ut var tillfredställelsen egentligen ligger i att bara hålla på. Är livet roligt hela tiden?
-
kallbryggt kaffe, ett halvt ton gödsel och Frejs nya fläkiga skölp. Den här veckans krympburksnackis har tamefan allt.
-
Äntligen är det dags att språka om det som räknas, åtminstone för ett mer eller mindre avdunstande ögonblick i processen. Jag och Frej går över våra respektive metoder för att holka ur och skära rent innanmätet på våra burkar. Vi glänser även över Frejs ebay-premiär och dryftar kring den ansenliga mängd energi jag lägger på att lägga minimalt med energi på att döma hur andra slöjdar.
-
Kroppsavsnittet, Daniel och Frej pratar om svårigheterna med att ägna sig åt fysiska aktiviteter som är så sköjiga och givande att en, utan att riktigt märka det, låter dem bryta ner kroppen. Ett vanligt tema inte bara för slöjden är att först när en förslitningsskada uppstått börja tänka på att stärka och underhålla kroppen. Mästerklipparn lundberg presentarar del två av två från ett härom veckan-snack.
-
Både ämnen och slöjdare spricker i värmen. Daniels företagscoach tycker att han borde rationalisera sin verksamhet ytterligare. För vad finns det egentligen för värde i att bara hålla på för att hålla på och hur ska det egentligen gå med den där rotburken han började på tillsammans med Gunnel Eriksson för fyra år sedan? Del ett av två, nu när både Daniel och Frej ska bedriva kurseri i någon vecka men ändå vill hålla varannan söndag-schemat.
-
Vad som kunde ha blivit århundradets podd degenererar snabbt till ett synnerligen internt snack om lock i ett stycke kontra limmets varande inom ramverket för vårt nyfolkliga görande och hur en bäst ljuger för sina kunder. Vi gjorde ett tappert försök efter det men halkade likt förbenat in i en nyanserad materialdiskussion, för vilken har egentligen mest motstånd, al eller sälg?
-
Daniel och Frej har en grovhuggen plan, tanken är att manövrera samtalen någotsånär efter krympburksprocessens olika moment utan att glida iväg alldeles för långt. Den här veckan språkar vi därmed om materialet och hur vi tar oss an utsidan på våra burkar och lyckas ändå hålla oss någorlunda till ämnet. Nå avstickare kring näverlurar och lust kontra rutin får en ändå räkna med.
-
Över sommaren och in i hösten kommer Daniel och Frej att slöjda en massa krympburkar. I den här snackisen försöker vi beskriva och ringa in projektet. Det känns alltid lite förmätet att fara med p-ordet, men nu har vi har ändå fått ett projektbidrag av Nämnden för Hemslöjdsfrågor för att kunna ta den värefulla tiden att riktiga gräva ner oss i burkprocessen och inte minst dokumentera och dela med oss av vad vi hittar där nere.
-
This week Emmet and Daniel (me, writing this in third person) chat about Emmet's aching bones and short lived skateboarding career, why Daniel doesn't have fun when he works and enjoys being shit at things. Oh and also Daniel chats a bit about pole lathe turning there towards the end.
-
Back in 2018 Emmet and I, Daniel, talked about how we should and would start recording a podcast looking sort of thing about carving and, well, living and meaning I guess. So nothing too pretentious. Anyhow, here's a first episode, to think it only took us two years and a plague to actually start.
-
Två slöjdare och en gnällande soffa pratar om görande, drivkraft, att lajva allmogeslöjd och varför en ens håller på, det är ju bara skedar.
-
Barn and I ramble about his shop in London, smug old men and their lathes, our love for sharp chainsaws, and the most beautiful way to carve a spoon.