Episodes
-
Renässansen är ett av de mest positivt värdeladdade epokbegreppen i Europas historia. Det står för nytänkande och kreativitet, för universalgenier, upptäckare och uppfinnare. Det leder tankarna till Leonardo da Vinci, Michelangelo och Rafael, liksom till Peterskyrkan i Rom, palatsen och konstmuseerna i Florens och till våra egna Vasaborgar i Kalmar och Vadstena. Men vad var egentligen renässansen? Hur revolutionerande var utvecklingen, om vi jämför den med medeltiden?För att komma renässansen in på livet måste vi styra kosan söderut, mot Italien. I 1400- och 1500-talens italienska kulturmiljöer väcktes intresset för antiken, både det klassiska latinska språket och den klassiska konsten och arkitekturen. Man uppfattade den tusenårsperiod som gått sedan romarrikets fall som en trist ”mellantid” (varvid termen ”medeltid” föddes) och föraktade dess ”gotiska” stil. Vägen framåt gick, menade man, via en återfödelse av antiken och dess syn på människa och samhälle. Genom att efterlikna de romerska och grekiska förebilderna skulle människan växa och bli större i kropp och ande. Likväl fanns det en gräns för hur långt man kunde sträcka sig. Till en början var det högt i tak och en renässansmålare kunde lägga in nästan vilka element som helst på sina dukar, men under 1500-talets andra hälft började inkvisitionen lägga sig i. Mästare som Veronese kunde få stora bekymmer – vilket vi kommer att få höra exempel på i podden.I detta avsnitt av podden Harrisons dramatiska historia samtalar Dick Harrison, professor i historia vid Lunds universitet, och fackboksförfattaren Katarina Harrison Lindbergh om renässansen – dess konst, litteratur och bildningsideal.Bild: Gud skapar Adam av Michelangelo, 1508–1512, takfresk i Sixtinska kapellet, Vatikanen. Wikipedia, Public DomainMusik: A Mighty Fortress is Our God av Martin Luther framförd av Calvary Choir 1917, Internet Archive, Public Domain.Klippare: Emanuel LehtonenProducent: Urban Lindstedt Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.
-
En av de verkligt stora europeiska omvälvningarna på 1500-talet hade sin grund i religionen: katolska kyrkan utmanades av reformatorer som grundade nya kyrkor, vilka sammanfattande brukar kallas protestantiska. I Sverige kom Martin Luthers idéer att bli banbrytande för hur kristendomen predikades och färgade samhällslivet under hundratals år. Lutherdomen blev en svensk statsideologi, och eftersom skolväsendet kontrollerades av kyrkan fick detta konsekvenser för alla svenskar.Men varför? Påven och hans kyrka hade kritiserats i århundraden, men före 1500-talet hade kritikerna, som kallades kättare, alltid utsatts för förföljelser och tvingats fly för att undkomma döden på bålet. Nu ändrades detta, mycket på grund av två nya element: boktryckarkonsten och den starka statsmakten. Tack vare tryckpressarna kunde idéer spridas mycket snabbare, och till många fler människor, än någonsin tidigare. Samtidigt ville kungarna och furstarna ta makten över kyrkan och tillskansa sig dess rikedomar – genom att konfiskera kyrkomark kunde de snabbt stärka sina positioner. Men historien var oförutsägbar. Det var långt ifrån självklart att försiktiga monarker som Gustav Vasa skulle våga sätta sig upp mot påven och genomföra reformationen. Vägen till lutherdomens seger i Sverige var lång och krokig.I detta avsnitt av podden Harrisons dramatiska historia samtalar Dick Harrison, professor i historia vid Lunds universitet, och fackboksförfattaren Katarina Harrison Lindbergh om reformationen, med särskilt fokus på hur protestantismen infördes i Sverige.Bild: Martin Luther som junker Jörg av Lucas Cranach d.ä. , Wikipedia.Klippare: Emanuel LehtonenProducent: Urban Lindstedt Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.
-
Missing episodes?
-
På en punkt är den svenska historien unik: till skillnad från i alla andra västerländska länder fick allmogen – vanliga bönder – en så stark samhällsställning att de tillerkändes rätten till representation i riksdagen. Vi fick ett ”fjärde stånd”, bondeståndet, vid sidan av adeln, prästerna och borgarna. Men historien är mer komplicerad än så: Sverige hade också, särskilt under Gustav Vasas regeringstid, ovanligt många bondeuppror. Hur går detta ihop?På 1400-talet och under 1500-talets första decennier blev den svenska allmogen stridbar. Våldet införlivades med böndernas politiska kultur, eftersom de insåg att militär konfrontation, eller hotet om sådan, faktiskt lönade sig. De lärde sig att kriga i skogar, arrangera överfall och tvinga fram politiska eftergifter från kungar, riksföreståndare, biskopar och andra stormän. Resultatet blev att skatterna sänktes och att böndernas självförtroende stärktes. När Gustav Vasa sedan ville vrida utvecklingen åt ett annat håll och flytta fram kungamaktens positioner i bygderna upplevdes detta som ett hot. Bönder, liksom herremän och kyrkoherdar, grep till vapen och utmanade kungen i flera revolter. Den allvarligaste utbröt i Småland på 1540-talet och har gått till historien som Dackefejden. Resultatet av dessa sammanstötningar var en besynnerlig kombination av stabil statsmakt och allmogeinflytande.I detta avsnitt av podden Harrisons dramatiska historia samtalar Dick Harrison, professor i historia vid Lunds universitet, och fackboksförfattaren Katarina Harrison Lindbergh om 1500-talets svenska bondeuppror, från 1520-talets daluppror till Dackefejden på 1540-talet.Bildtext: Den brända byn, Albert Edelfelt (1879). Albert Edelfelt, Wikipedia, Public Domain.Klippare: Emanuel LehtonenProducent: Urban Lindstedt Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.
-
För många svenskar börjar historien med Gustav Vasa – vår förste ”riktige” kung, nationalstatens grundläggare och rikets befriare från Kalmarunionens danska förtryck. Verkligheten var annorlunda: Sverige hade haft egna kungar i hundratals år, nationalstaten växte fram långt senare och Kalmarunionen var mycket mer än ett danskt projekt. Trots att detta idag är välkänt inom historikerkretsar har Gustav Vasa fortsatt att vara den enskilt mest kända härskaren i vårt förflutna. Varför? Vad gjorde Gustav som gör att han fortfarande sätter sin prägel på våra historieböcker?Frågorna går att besvara genom att vi närmar oss Gustav Vasa från två håll: genom att vi skapar oss en överblick av hans politiska gärning och sätter den i relation till både medeltidens Norden och 1500-talets Europa, och genom att vi detaljanalyserar Gustavs egen korrespondens, till exempel med fruar och barn. I så fall framträder bilden av en kung som med en blandning av effektivitet, hänsynslöshet, framsynthet och försiktighet byggde upp ett stabilt välde åt sig själv och sin familj. Vi möter en mångsidig gestalt: ena dagen misstänksam envåldshärskare med gott om fiender, andra dagen ömsint familjefar. Eftersom han fick regera så länge, från 1523 till 1560, hann Gustav verkligen göra skillnad. Han byggde kanske inte vår nationalstat, men han lade flera av grundstenarna.I detta avsnitt av podden Harrisons dramatiska historia samtalar Dick Harrison, professor i historia vid Lunds universitet, och fackboksförfattaren Katarina Harrison Lindbergh om Gustav Vasa, som för många svenskar fortfarande är en portalfigur i historien.Bild: Gustav Vasa, porträtt från omkring 1558 i porträttsamlingen på Gripsholm. Beskuret. Okänd konstnär, men med mycket snarlikt utförande trärelief av kungen, gjord av Willem Boy.Klippare: Emanuel LehtonenProducent: Urban Lindstedt Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.
-
För Främre Orienten, Kina och andra gamla högkultursområden är bronsåldern en rik och välkänd epok med grandiosa imperiebyggen och skriftlig dokumentation. Men så är det inte för Sverige. Många svenskar har svårt att visualisera denna period av vår förhistoria, och de flesta av oss svävar på målet om vi tillfrågas om bronsålderslämningar i det egna kulturlandskapet.Faktum är dock att bronsålderns människor har avsatt mängder av imponerande och synliga lämningar i Sverige. Vi har också monumentalarkitektur, förvisso inga pyramider, men väl stora rösen med gravar, som i fallet med Kiviksgraven i Skåne och Blå Rör på Öland. Under bronsåldern tillkom dessutom flertalet av våra hällristningar, inte minst i Tanum i Bohuslän, som är uppsatt på Unescos världsarvslista. På 265 platser i Tanum finns omkring 6 000 inknackade figurer och nästan 10 000 skålgropar. På hällarna trängs stiliserade skepp, människor, hjortar, oxar, hjulkors, fotsulor, handflator, slädar, vapen och mycket annat. Vissa figurkombinationer är tydliga och kan lätt tolkas – lurblåsning, plöjning, strider, jaktscener, och så vidare – medan andra tecken och sammanhang är gåtfulla. Ett annat högst sevärt hällristningsområde finns vid Tisselskog i Dalsland.I detta avsnitt av podden Harrisons dramatiska historia samtalar Dick Harrison, professor i historia vid Lunds universitet, med Katarina Harrison Lindbergh, historiker och författare, om den svenska bronsåldern – vad kan man se, och var kan lämningarna bäst beskådas?Bild: Hällristningsområdet i Tanum är ett område i Tanums kommun i Bohuslän där man funnit flera berghällar med stora mängder hällristningar från bronsåldern. De är alltså skapade någon gång mellan år 1700 och år 500 f Kr. Inte långt från den största av dem, Vitlyckehällen, är Vitlycke museum uppbyggt. Wikipedia, public domainKlippare: Aron SchuurmanProducent: Urban Lindstedt Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.
-
För alldeles för många svenskar är stenåldern en vag och svårpåtaglig epok i det mycket fjärran förflutna. Stenåldern förknippas med skämtteckningarnas grottmänniskor och med rader av flintpilspetsar och yxor i gamla museimontrar. Men hur gör man för att träffa på den riktiga svenska stenåldern? Var har den efterlämnat synliga spår?Sanningen är att stenåldern finns runt omkring oss, från Skåne till Lappland. Vi hittar den i skånska stendösar, i västgötska gånggrifter – till exempel på det väldiga gravfältet Ekornavallen – och i form av påfallande välbevarad norrländsk konst. Alla som vandrat på spångarna vid Nämforsen för att bekanta sig med de inknackade avbildningarna av älgar och andra djur är dömda att bli imponerade. För att inte tala om de som beväpnar sig med myggspray och traskar ut i Härjedalens vildmark på jakt efter hällmålningarna i Ruändan. För de mindre äventyrligt lagda finns det betydligt mer att avnjuta på våra museer än gamla vapen. Några av världens äldsta skidor är utställda till allmänt beskådande i Umeå. De hittades i en myr vid Kalvträsk 1924, då de legat bortglömda i omkring 5 200 år. Få svenska fornfynd är lika fascinerande och vackra som den lilla Alundaälgen, skulpterad i grönsten, som idag är utställd på Historiska museet i Stockholm.I detta avsnitt av podden Harrisons dramatiska historia samtalar Dick Harrison, professor i historia vid Lunds universitet, med Katarina Harrison Lindbergh, historiker och författare, om den svenska stenåldern – vad kan man se, och var kan lämningarna bäst beskådas?Bild: För 6000 år sedan ristades 2600 hällristningar in vid Nämforsen i Ångermaland. På berghällarna i och vid forsen ristade stenålderns jakt- och fångstfolk in sina bilder av älgar, båtar, människor, fåglar, fiskar och föremål, men också, för oss, svårtydda streck och linjer. Nämforsen är en av Europas största hällristningsplatser med 2595 hällristningar som antas vara 6 000–3 800 år gamla, det vill säga från ca 4 000–1 800 f.Kr, troligen finns det också ristningar i Nämforsen som är yngre än så, dvs från bronsåldern.Klippare: Aron SchuurmanProducent: Urban Lindstedt Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.
-
Det händer något väsentligt när den grå forntiden antar mänsklig skepnad, när individer framträder inför våra blickar – när Ramses II:s mumifierade kropp möter oss avlindad på museet i Kairo, när sargade offerlik och folk som mördats hittas i våra gamla mossar, eller när gestalter som Ötzi – ”ismannen” från Alperna – upptäcks av en slump. Vår förhistoria blir genast mer påtaglig; den får, bokstavligt talat, ansikten och kryddas med människoöden som pockar på att bli studerade och beskrivna. Under det senaste seklet, från upptäckten av Tutankhamons grav 1922, har mängder av forntida män och kvinnor grävts upp, analyserats och ställts ut till allmänt beskådande. Detta gäller även Sverige, med iögonfallande fynd som Barumkvinnan, Hallonflickan och Granhammarsmannen. Med hjälp av den allra senaste tekniken försöker vi lära oss hur de levt – vilken mat de ätit, vilka platser de har besökt – och hur de mötte döden. Det är inte ovanligt att vi införlivar dem i vår krets genom att skänka dem namn, som när ett av de äldsta upphittade exemplaren av de varelser som för tre–fyra miljoner år sedan höll på att utvecklas till människor döptes till Lucy, efter en Beatleslåt som var populär i forskningsteamet.I detta avsnitt av podden Harrisons dramatiska historia samtalar Dick Harrison, professor i historia vid Lunds universitet, med Katarina Harrison Lindbergh, historiker och författare, om individerna under forntiden – om egyptiska mumier, nordiska mosslik och andra döda män och kvinnor som idag kan beskådas och analyseras.ReprisBild: Mumien av Ramses den store, G. Elliot Smith - "Catalogue General Antiquites Egyptiennes du Musee du Caire: The Royal Mummies" Detaljer om farao Ramesses II mumifierade kropp. Kairo museum. Wikipedia, Public Domain.Klippning: Aron SchuurmanProducent: Urban Lindstedt Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.
-
”Vreden, gudinna, besjung, som brann hos peliden Akilles / olycksdiger, till tusende kval för akajernas söner.” Så lyder den första meningen i Iliaden, Homeros krigsepos från 700-talet f.Kr., och så inleds den västerländska litteraturens långa historia. Det är ingen fridsam och uppbygglig läsning. Krigaren Akilles är rasande över att hans chef, kung Agamemnon av Mykene, har berövat honom en slavinna. Alltså ber han sin gudomliga mor om hjälp, och hon utverkar hämnd från högre makter. Inbördesgrälet mellan grekerna gör att deras fiender, de belägrade trojanerna, kan gå till motanfall, med så många dödsfall att grekerna måste lära sig att samarbeta igen.I detta avsnitt av podden Harrisons dramatiska historia samtalar Dick Harrison, professor i historia vid Lunds universitet, med Katarina Harrison Lindbergh, historiker och författare, om människans äldsta kända krig, med fokus på de mytomspunna striderna vid Troja.Historierna om Akilles vrede och det trojanska kriget har varit kända och återberättade i årtusenden, och för många europeiska skolpojkar har Iliaden och dess fortsättning Odysséen varit obligatorisk läsning. Men hur mycket av det Homeros skaldade om har verkligen inträffat? Troja har numera, på goda grunder, identifierats med en ruinstad i västra Turkiet, och grekernas bronsåldersstäder har också blivit utgrävda, men kan vi vara säkra på att ett krig mellan de båda makterna utkämpades? Tack vare modern forskning, inte minst analyser av hettitiska skrifter, tror vi oss idag veta en hel del om verkligheten bakom de gamla sagorna.Bild: Akilles och Ajax spelar spel, c. 540–530 fvt, Vatican Museum Foto: Sailko, CC BY-SA 3.0 Klippning: Aron SchuurmanProducent: Urban Lindstedt Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.
-
Moses avbildades av renässanskonstnärerna som en gammal man med horn på huvudet, eftersom de hade läst en latinsk slarvöversättning av Bibeln. Idag visualiserar äldre och medelålders västerlänningar honom som en skäggig och grånad Charlton Heston, medan barn och ungdomar föreställer sig honom som en egyptisk buspojke. Moses är världslitteraturens förste store frihetshjälte, och hans namn har blivit symboliskt, för att inte säga identiskt, med vår äldsta lagstiftning. Det handlar förstås om Mose, den karismatiske patriarken som mötte Gud i den brinnande busken, ledde det israelitiska uttåget ur Egypten och mottog stentavlorna med de tio budorden på Sinai berg.I det sjätte avsnittet av podden Harrisons dramatiska historia samtalar Dick Harrison, professor i historia vid Lunds universitet, med Katarina Harrison Lindbergh, historiker och författare, om Mose och hans historiska bakgrund, men också om vår äldsta kända lagstiftning.Har Mose överhuvudtaget existerat? Är han och de andra gammaltestamentliga personerna verkliga gestalter i Främre Orientens förflutna, eller bör de istället etiketteras sagofigurer? Och om han är påhittad, varför har då lagarna och Moseböckerna fått namn efter honom? Frågorna om Mose leder lätt till vidare till andra frågor, inte minst om lagstiftningen som sådan. Hur kom det sig att bronsålderns kungar och hövdingar överhuvudtaget började stifta lagar och tvinga igenom dem i samhällen vars invånare aldrig hade upplevt något liknande? Var inleddes utvecklingen, och vad handlade de första lagarna om?Bild: Moses med horn av Michelangelo, 1513–1515, i Basilica San Pietro in Vincoli, Rom Foto: Jörg Bittner Unna, CC BY 3.0Lyssna också på Martin Luthers idéer blev grundstenen till Sveriges välstånd.Klippning: Aron SchuurmanProducent: Urban Lindstedt Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.
-
Cheopspyramiden är omkring 140 meter hög och den har beundrats som ett av världens byggnadsmirakel i fyra och ett halvt millennium. Grekiska, romerska och arabiska skribenter fyllde sidorna med utläggningar om vad monumentet egentligen var för något. En skattkammare? Ett spannmålsmagasin från gammaltestamentlig tid? Eller kanske ett gigantiskt bibliotek som byggdes av sagokungen Surid ibn Salhouk före syndafloden, för att bevara allt mänskligt vetande inför framtiden? Buden var många. Vissa historieskrivare träffade rätt, som när greken Herodotos på 400-talet f.Kr. rapporterade ryktet att det var en grav som kung Cheops låtit bygga för länge sedan. Det dröjde dock ända till 1800-talet innan detta kunde verifieras och den vetenskapliga utforskningen ta fart. Sedan dess har vi lärt oss åtskilligt. Cheopspyramiden har införlivats med global allmänbildning och blivit en av jordens största turistsevärdhet.I femte avsnittet av podden Harrisons dramatiska historia samtalar Dick Harrison, professor i historia vid Lunds universitet, med Katarina Harrison Lindbergh, historiker och författare, om Egyptens pyramider – framför allt Cheopspyramiden – och den roll de har spelat i vår kultur.Egyptens pyramider rymmer fortfarande många gåtor som pockar på lösningar och svar. Var det slavar som byggde monumenten, eller restes de av vanliga bönder som ålagts – och accepterat – hårda dagsverksplikter? Vad finns i de besynnerliga hål- och tomrum i stenmassorna som modern teknik har avslöjat, men som ingen människa hittills har tagit sig fram till?Bild: Cheopspyramiden, Foto: Nina Aldin Thune, Wikipedia, CC BY 2.5Lyssna också på Antikens sju underverk.Klippning: Aron SchuurmanProducent: Urban Lindstedt Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.
-
Gränsen mellan förhistoria och historia brukar ofta anses löpa mellan de epoker då människan bara har efterlämnat arkeologiska fynd och den era då hon lärt sig skriva. Skrivkonsten har ofta framställts som en vattendelare i utvecklingen mot avancerade civilisationer. Det faktum att vissa högkulturer – till exempel Inkariket och andra imperier i Sydamerika, samt mängder av afrikanska välden – inte utvecklade skriften har i regel ignorerats. Faktum kvarstår att något väsentligt hände när vi började använda abstrakta tecken för att bevara och förmedla kunskap.I det fjärde avsnittet av podden Harrisons dramatiska historia samtalar Dick Harrison, professor i historia vid Lunds universitet, med Katarina Harrison Lindbergh, historiker och författare, om våra äldsta skriftsystem, om den långa vägen från bilder till alfabet.Varför skedde detta? Hur, när och var tog människan steget över till att rita, knacka och trycka fram budskap på lerplattor, stenar, djurhudar och andra material som föregick papperet? Hur kom det sig att våra europeiska och västasiatiska förfäder – till skillnad från kineserna – vidareutvecklade och rationaliserade skriften till dagens bokstäver? Varifrån gick influenserna, och vilka samhällskrav låg bakom våra första kommunikationstekniska revolutioner? Minst lika intressant är frågan hur länge det dröjde innan vi lärde oss tolka de gamla hieroglyferna och kilskriftstecknen. Väl att märka är alla forntida skriftsystem ännu inte dechiffrerade och avkodade. Varför är det ännu omöjligt att läsa vad bronsåldersmänniskorna skrev på det minoiska Kreta och i induskulturens Pakistan?Bild: Kontrakt om försäljning av en åker och ett hus i den kilformade kilskriften anpassad för lertavlor, Shuruppak, ca 2600 f.Kr, Wikipedia, Creative Commons.Klippning: Aron SchuurmanProducent: Urban Lindstedt Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.
-
På Göbekli Tepe, eller Isterbukskullen, har några av de mest häpnadsväckande och överraskande fynden inom modern arkeologi gjorts under de senaste decennierna: forskare har hittat världens äldsta tempelanläggning, som var i bruk på 9000-, 8000- och 7000-talen f.Kr. Göbekli Tepe ligger på en vidsträckt och ofruktbar platå i södra Turkiet. Här restes i första skedet hundratals pelare, mellan fem och sex meter höga, i ett tjugotal cirklar. I nästa fas restes mindre pelare i rektangulära rum. Till de mest fascinerande fynden hör skickligt utförda reliefer och skulpturer av tjurar, tranor, rävar och ett krokodilliknande djur.I det tredje avsnittet av podden Harrisons dramatiska historia samtalar Dick Harrison, professor i historia vid Lunds universitet, med Katarina Harrison Lindbergh, historiker och författare, om de häpnadsväckande fynden i Göbekli Tepe och andra sentida sensationer i utforskningen av vår förhistoria.Göbekli Tepe-fynden ställer allt på huvudet. Vid tiden för byggandet av templet hade människan ännu inte börjat bruka jorden och skapa bofasta civilisationer. Inga lämningar har hittats efter tamdjur eller odlade växter. Byggarna tycks ha varit jägare och samlare som ätit vildväxande grödor. De skulle, enligt alla vedertagna teorier om kulturutveckling, inte ha kunnat skapa den här typen av monument. Ändå var det just vad som skedde. Varför? Ingen vet, men det saknas inte spekulationer, varav vissa träder långt över gränsen till det bisarrt fantasifulla.Bild: Göbekli Tepes äldsta skikt (skikt III) består av flera runda formationer med radade pelare. Wikipedia, Creative Commons. CC BY-SA 4.0Klippning: Aron SchuurmanProducent: Urban Lindstedt Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.
-
Hon är omkring 30 000 år gammal, drygt elva centimeter lång och tämligen fetlagd, är gjord av kalksten som färgats med rödockra, har inga ansiktsdetaljer och inga fötter men i gengäld en konstfärdigt utformad frisyr. Vi känner henne som Venus från Willendorf, och vi kan besöka henne på Naturhistoriska museet i Wien. Sedan det lilla konstverket upptäcktes 1908 har Venus blivit en ikon för den äldsta mänskliga civilisationen i Europa.Venus från Willendorf är inte ensam. Vi har omkring 200 liknande fynd av kvinnofiguriner från den äldre stenålderns Centraleuropa, Italien och Frankrike. Vad som gör några av dem särskilt intressanta är att de är tillverkade av keramik, något som motbevisar den gamla, men felaktiga, uppfattningen att människan inte kunde utveckla detta hantverk förrän hon blivit bofast och övergått till jordbruk. I detta avsnitt av podden Harrisons dramatiska historia samtalar Dick Harrison, professor i historia vid Lunds universitet, med Katarina Harrison Lindbergh, historiker och författare, om Venus från Willendorf och hennes skulpturala forntidssystrar.Vi kan vara övertygade om att de här kvinnostatyetterna var viktiga för våra förfäder och förmödrar – men vi har inte en aning om vad de var tänkta att föreställa, och vilket användningsområde de hade. Gissningarna och hypoteserna har duggat tätt. Modergudinnor? Rituella föremål som brukades inom schamanistiska religioner eller inom läkekonsten? Leksaker? Och varför är Venus från Willendorf så tjock? Vilken betydelse tillmätte folk fetman?Bild: Venus från Willendorf, Naturhistorisches Museum Wien. Creative CommonsKlippning: Aron SchuurmanProducent: Urban Lindstedt Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.
-
Dinosauriernas herravälde avslutades för 65 miljoner år sedan i en obarmhärtig naturkatastrof. Det var en förutsättning för att människorna överhuvudtaget skulle kunna existera. När jätteödlorna försvann från jorden fick däggdjuren en chans att växa, utvecklas och expandera, något som hade varit fullständigt omöjligt om Tyrannosaurus Rex och de andra köttätarna hade fortsatt att behärska planeten. Men trots att dinosaurierna inte har funnits sedan urminnes tid är de numera synnerligen levande i vår kultur. Alla känner till dem, och de är omåttligt populära hos barn.I det första avsnittet av podden Harrisons dramatiska historia samtalar Dick Harrison, professor i historia vid Lunds universitet, med Katarina Harrison Lindbergh, historiker och författare, om dinosaurierna och deras mytiska efterföljare. Dick och Katarina tar med oss på resa runt jorden i den tidigaste historiens spår.Varför blev det så? När upptäckte vi våra gigantiska föregångare? Hur försökte upptäckarna förklara dem? Finns det något kvar att upptäcka? Har det funnits dinosaurier i Sverige? Går det att spåra en länk mellan dem och de stora sägenomspunna monster som förekommer i vår sagoflora, till exempel drakarna och de mytiska sjöodjuren – historier om sådana varelser finns ju i alla länder? Vart – till vilka museer – skall vi bege oss om vi vill se de dinosaurier som har grävts fram och rekonstruerats? Och hur är det med den övriga gamla megafaunan, till exempel mammutarna? När försvann dessa djur? Skulle det vara möjligt för forskarna att återuppväcka dem? Hur orealistiskt är konceptet bakom Jurassic Park?Bild: Tyrannosaurus, en av de sista och mest berömda dinosaurierna. Tyrannosaurus rex, Palais de la Découverte, Paris. Wikipedia, CC BY-SA 3.0Klippning: Aron SchuurmanProducent: Urban Lindstedt Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.
-
I november 1520 kröntes den dansk-norske unionskungen Kristian II till svensk kung. Kröningen i Storkyrkan i Stockholm var kulmen på åratal av krig, för nu hade Kristian äntligen besegrat sina envetna motståndare inom det svenska högfrälset. De besegrade stormännen hade dessutom tillerkänts amnesti och bjudits in till att delta i festligheterna i Stockholm. Stämningen var på topp: kriget var över och alla skulle försonas. Men bara några dagar senare förbyttes glädjen i fasa. Mitt under ett riksrådsmöte låstes slottsportarna och de närvarande anklagades för kätteri. Domen föll fort, och straffet var döden.Under två dagar avrättades därefter ett hundratal människor, såväl biskopar och högfrälsemän som vanliga stockholmska borgare och tjänare. Flertalet av de män som dödades på Stortorget hade inte ens varit anklagade, än mindre dömda, för något brott. Kristian II tog helt enkelt tillfället i akt att i ett svep undanröja hela den svenska frälse- och borgaroppositionen. Därefter följde han upp blodbadet med en veritabel utrensningsturné genom Götaland, och efter att han arrangerat ett massmord i Nydala kloster fick kungen det epitet som allt sedan dess har förknippats med honom i svensk historia: Kristian Tyrann.I detta avsnitt av podden Harrisons dramatiska historia samtalar Dick Harrison, professor i historia vid Lunds universitet, och fackboksförfattaren Katarina Harrison Lindbergh om Stockholms blodbad, den största och grövsta politiska utrensning som Sverige någonsin drabbats av.Bild: Kopparsticket av Blodbadstavlan i okolorerat tryck. Kruse, Hans, 1500-talet Mandel, Philipp Henrik, 1837-1882? Padt-Brugge, Dionysius, 1628-1683 Steinkamp, Cort, 1500-talet - Blodbadsplanschen Public DomainKlippare: Emanuel LehtonenProducent: Urban Lindstedt Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.
-
Leonardo da Vinci är en av de människor som är mer än namn och gestalter – som har transformerats till begrepp och symboler, som alla tror sig känna till och ha en åsikt om. Hit hör den italienske renässansmästaren Leonardo da Vinci. Även vissa av hans konstverk har lämnat den historiska sfären och inträtt i den självklara allmänbildningen. Säg ”Mona Lisa” och samtliga – även folk som inte vet någonting om renässansen – ser Leonardos tavla framför sig.Men vem var Leonardo da Vinci? Han var inte bara konstnären bakom Mona Lisa och Nattvarden. Han var också mannen som ritade modeller till bilar, helikoptrar, tanks och fallskärmar flera sekler innan mänskligheten var redo att producera dem. Han var dessutom en kolossalt nyfiken och noggrann naturvetenskapsman, vars anatomiska skisser och analyser av fåglars flykt känns lika färska och moderna idag som när de präntades ned.Som ingenjör och tekniker var han långt före sin tid, detta inom så skilda fält som friktionslära och robotteknik. Leonardos tankar om kullager skulle inte förverkligas förrän på 1800-talet. När han levde i Rom experimenterade han med utvinning av solenergi… Till saken hör också att Leonardo hade alla odds emot sig. Han var född utom äktenskapet och förvägrades en god skolgång. Inom familjekretsen fanns det varken uppfinnare eller konstnärer utan idel jurister och notarier. Likväl satte han sig över alla hinder och blev så berömd att kungar och furstar tävlade om att locka honom till sig.I detta avsnitt av podden Harrisons dramatiska historia samtalar Dick Harrison, professor i historia vid Lunds universitet, och fackboksförfattaren Katarina Harrison Lindbergh om Leonardo da Vinci, en av de märkligaste och mest beundransvärda människor som någonsin levt.Bild: Förmodat självporträtt av Leonardo (c. 1510) vid Kungliga biblioteket i Turin, Italien Web Gallery of Art: Wikipedia, Public Domain.Klippare: Emanuel LehtonenProducent: Urban Lindstedt Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.
-
Alla har hört talas om Dracula – den blodsugande greven som härskar över fladdermössens och vargarnas dimmiga skräckvärld i Transsylvanien, och som flyttar till London för att hemsöka även Englands mondäna miljöer med sin centraleuropeiska charm och sina dödliga huggtänder. Men få känner till historien om den verklige Dracula – Vlad Dracula, vojvod av Valakiet.Egentligen har de båda gestalterna ingenting gemensamt mer än namnet. Den irländske författaren Bram Stoker fascinerades av det och lånade det på 1800-talet till sin romankaraktär. Att han fastnade för just Vlad Dracula var dock ingen slump, eftersom denne furste sannolikt är Rumäniens mest ryktbare (och beryktade) statsman och härförare genom tiderna. Vlad härskade över Valakiet vid tre tillfällen på 1400-talet och satte sig i så stor respekt i omgivningen att fienderna kände sig föranledda att bekämpa honom inte bara med svärdet utan också med pennan. På grund av de kraftigt överdrivna propagandaskrifter som de tyska borgarna i Transsylvanien lät författa spreds ryktet om Vlads oerhörda grymhet, inte minst hans groteska pålningar av besegrade fiender, över hela Europa. Men hur mycket är sant? Vad vet vi om verklighetens Dracula? Var han ett blodtörstigt monster eller snarare en skicklig politiker och militär?I detta avsnitt av podden Harrisons dramatiska historia samtalar Dick Harrison, professor i historia vid Lunds universitet, och fackboksförfattaren Katarina Harrison Lindbergh om den valakiske fursten Vlad Dracula, en av 1400-talets mest mytomspunna och baktalade härskare.Bild: Porträtt av Vlad III (ca 1560), sägs vara en kopia av ett original som gjordes under hans livstid som varit förebild för Bram Stokers romanfigur Dracula. Wikipedia, Public Domain.Klippare: Emanuel LehtonenProducent: Urban Lindstedt Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.
-
År 1492 nådde Christofer Columbus fram till Västindien, och sex år senare upptäckte Vasco da Gama sjövägen till Indien. Dessa resor har kommit att stå som symboler för de stora upptäcktsresornas begynnelse, då Europa tog de första stegen på den väg som skulle resultera i koloniala imperier och världsherravälde. Men då glömmer man en lång förhistoria. 1490-talets upptäcktsresor var inte början utan snarare kulmen på flera decenniers mödosamma kartläggning och experimenterande på Atlanten och längs Afrikas kust. Framför allt måste vi vara medvetna om att en av våra vanligaste fördomar mot medeltidsmänniskorna är en bluff: de trodde inte alls att jorden var platt. Alla sjöfarare och köpmän visste att den var klotformad; vad man grälade om var väsentliga detaljer, till exempel storleken på klotet och hur många världsdelar det fanns. Alltså var folk inte främmande för att leta efter öar i Atlanten och utforska främmande kuster, under förutsättning att det fanns incitament till expeditionerna. Det fanns det på 1400-talet, när de portugisiska kungarna och prinsarna började drömma om guld och andra rikedomar i Afrika. I nästa skede hägrade ännu större visioner: tanken att nå fram till Indien och Kina.I detta avsnitt av podden Harrisons dramatiska historia samtalar Dick Harrison, professor i historia vid Lunds universitet, och fackboksförfattaren Katarina Harrison Lindbergh om 1400-talets upptäcktsresor, de djärva seglatser som ledde till att portugiser, spanjorer och italienare tog sig över Atlanten till Amerika och runt Godahoppsudden till Indien.Bild: Orelius världskarta från 1570. Wikimedia Commons, Public Domain.Klippare: Emanuel LehtonenProducent: Urban Lindstedt Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.
-
År 1397 kröntes den unge Erik till kung av hela Norden under ett politiskt stormöte i Kalmar. Unionen kom därför att gå till historien som Kalmarunionen – och det var verkligen Kalmars union. Under det sekel som följde var den välplacerade sydöstsvenska staden upprepade gånger mötesplats för Skandinaviens högfrälse och kungamakt.Men varför? Hur kunde de bångstyriga stormän, rika änkor, sjörövarhövdingar och driftiga bergsmän som präglade livet i senmedeltidens Skandinavien komma överens om att underordna sig en enda monark? Hur hölls unionen samman, och varför fick den så många problem när den väl grundats?För att få svar på frågorna måste vi tränga på djupet i historien om Kalmarunionens tillkomst och lära känna Margareta Valdemarsdotter, en av de skickligaste och mäktigaste politiker Norden någonsin haft. Hon var dansk prinsessa, gift med en svensk-norsk kung och förmyndarregent för barn som aldrig fick chansen att regera på egen hand så länge hon var i livet. När systerdottersonen Erik kröntes i Kalmar var det Margareta som höll i tyglarna och fick sin vilja igenom. På punkt efter punkt besegrade hon sina många fiender och formade en union efter eget sinne, med det övergripande målet att skapa ordning ur kaos.I detta avsnitt av podden Harrisons dramatiska historia samtalar Dick Harrison, professor i historia vid Lunds universitet, och fackboksförfattaren Katarina Harrison Lindbergh om Kalmarunionen, den personalunion som under senmedeltiden förenade de svenska, norska och danska rikena under ett gemensamt kungligt överhuvud.Bild: Margareta, 1353-1412, drottning av Danmark, Norge och Sverige – Nationalmuseum, public domain.Klippare: Emanuel LehtonenProducent: Urban Lindstedt Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.
-
Hansan, tyskarnas handelsförbund, blev en första rangens internationell maktfaktor på 1200-talet. Överallt måste kungar och furstar tillerkänna dem privilegier och underlätta för deras verksamhet.På 1100-talet trädde oerfarna tyska köpmän in på de nordeuropeiska handelsscener som tidigare dominerats av gotlänningar och andra skandinaver. Steg för steg lärde de sig knepen av föregångarna – de anlade städer, byggde handelsskepp, grundade kontorsliknande kolonier i utlandet, förde vax och pälsverk till Västeuropa och kläde och salt till Nord- och Östeuropa, och i mitten av 1200-talet hade de kommit att dominera ett vidsträckt handelsområde.Det mest remarkabla med Hansan är att förbundet endast var ett lösligt nätverk. Man hade inga gemensamma styrande organ, ingen gemensam armé eller flotta, och varje konflikt med omvärlden föregicks av långvariga debatter mellan borgmästare och rådmän som ofta var sinsemellan oense. Det enda som höll ihop det mäktiga förbundet var medvetenheten om att det verkligen behövdes, att hoten från omvärlden endast kunde bemötas genom att man samarbetade för det gemensamma bästa. Hansan växte fram underifrån och fungerade så oerhört väl, under så lång tid, eftersom de deltagande köpmännen lärde sig att kompromissa och komma överens.I detta avsnitt av podden Harrisons dramatiska historia samtalar Dick Harrison, professor i historia vid Lunds universitet, och fackboksförfattaren Katarina Harrison Lindbergh om Hansan, det tyska förbund som dominerade Nordeuropas handel mellan 1200-talet och 1500-talet.Bild: Lübecks sigill av år 1280, avbildat i Ernst Wallis "Illustrerad verldshistoria", utgiven i Stockholm 1882, sidan 333. Wikipedia, Public Domain.Klippare: Emanuel LehtonenProducent: Urban Lindstedt Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.
- Show more