Ingvar Kjellson Podcasts
-
Det handlar både om gåtan Alfred Nobel, dynamitkungen som genom sitt testamente plötsligt förvandlades till mänsklighetens välgörare, och om Svenska Akademiens försök att tolka hans tankar.
Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play.
Kulturredaktionens Mattias Berg gör en personlig resa genom Nobelhistorien och radioarkivet.
TESTAMENTETOm Alfred Nobels sensationella testamente som förvandlade Dynamitkungen till vår store välgörare.
Om förklaringen som brukar ges till hur han kunde få ihop de där ytterligheterna. Kriget och freden, massförstörelseindustrin och mänsklighetens framåtskridande.
Om Bertha von Suttner, kvinnan bakom Alfred Nobels förvandling.
Om den kvarstående dubbelheten. Namnet som än i dag är ett varumärke för både fredpris - och försvarsindustri.
Ulla Billquist sjunger "Jag bygger ett luftslott" och kanonerna mullrar vid Bofors år 1946.
Det är Ingvar Kjellson och Margaretha Byström som spelar Alfred Nobel respektive Bertha von Suttner i radioteaterföreställningen "Dynamitkungen" från 1982, varifrån även uppläsningen av hans militära patent är hämtade. Uppläsningen ur boken "Ned med vapnen" är från programmet Boktornet 1996.
Nyheten om förundersökning om mutbrott i den så kallade Boforsaffären kommer från en Eko-sändning 1987.
STRIDERNAOm hur krig och fred fortsatte att spöka i litteraturprisets historia. Hur Hermann Hesse plötsligt prisades som den store humanisten 1946, första fredsåret, efter att under många år ha avfärdats som alltför svartsynt.
Om den bokstavliga striden kring just "Krig och fred". Brevet från ett antal svenska kulturpersonligheter direkt till Leo Tolstoj, efter att han 1901 inte fått det första priset.
Om alla andra strider kring litteraturpriset. Sartre, som lugnt tände en cigarett i väntan på ostbrickan och sade att han inte ville ha det. Harry Martinson som begick självmord efter priset. Rushdie-affären, förstås.
Och om vad spåkvinnans aria i Maskeradbalen kan ha med saken att göra.
Irene Minghini-Cattaneo sjunger Ulricas aria i en inspelning av "Maskeradbalen" från La Scala-operan i Milano 1930.
Peter Sandberg läser upp brevet från de svenska kulturpersonligheterna till Leo Tolstoj 1901. Och Magnus Faxén rapporterar från Paris om Sartres vägran att motta Nobelpriset 1964.
Karl Ragnar Gierow heter den ständige sekreterare i Akademien som tillkännager att Harry Martinson och Eyvind Johnson får Nobelpriset 1974. Tidningskrönikan om Olof Lagercrantz svar till Lars Gyllensten kommer ur Ekot 1978.
Intervjun med Kerstin Ekman kring Rushdie-affären är hämtad från Kulturnytt 1989 - och enkäten från programmet Efter tre samma år.
KVINNORNAOm den sorgliga historien. Hur få kvinnor som fått priset. Hur många män.
Om den första kvinnliga litteraturpristagaren, Selma Lagerlöf, som talar om "dödsskuggans dal" trots att hon hyllades som få andra kvinnor i sin tid.
Om hur en ung Artur Lundkvist hånade den andra kvinnliga pristagaren, italienska Grazia Deledda.
Om att det inte blev mer än en handfull kvinnliga mottagare under Nobelprisets första 45 år. Och att det sedan blev ännu värre: bara en enda under de nästa 45.
Och om att Nobelpristagaren Sigrid Undset därför hade fel när hon talade vid Verner von Heidenstams begravning - bara några månader efter Selma Lagerlöfs död.
Vi hör Sven Jerring rapportera från Selma Lagerlöfs jordfästning 1940.
Ingemar Sjödin är uppläsare av det Artur Lundkvist skrev om Nobelpristagaren Grazia Deledda - liksom Märta Ekström och Inge Waern läser Gabriela Mistrals respektive Nelly Sachs dikter i svensk översättning.
Citatet av Pearl Buck kommer från hennes Nobelföredrag 1938. Inslaget om Nadine Gordimers litteraturpris är hämtat från Kulturnytt 1991 och telefonintervjun med Doris Lessing från Kulturradion 2007.
VALETOm hur vi alla runt omkring Akademien, det hemliga sällskapet, varje år vid den här tiden försöker att tolka tecknen.
Om hur vi nästan alltid misslyckas. Ryktet om sockervattnet var inte sant. Kanske inte ens ärtsoppan.
Om Nobelkodens dubbla kryptering.
Om hur den inte bara exkluderat kvinnorna, utan till exempel också Latinamerika i 45 år och Afrika i 86 år.
Om Nobels eget ödesdrama, Nemesis. Hans egen inre gåta.
Om vad Wole Soyinka kallade för en grym ödets ironi. Och Giuseppe Verdi för Ödets makt, eller kanske kraft.
Om själva valet. Kort sagt.
Det är Gun Arvidsson som läser citatet från Virginia Woolf i programmet "Vem är rädd om Virginia Woolf" från 1983.
Frågan till Karl Ragnar Gierow om sockervattnet och ärtsoppan. - och hans svar - kommer ur programmet "Vad gör man på Svenska Akademien?" 1967. Kjell Espmarks fundering om kvinnorna och kriterierna är hämtad från programmet Bokfönstret 2001.
Det är Ekot som rapporterar från Wole Soyinkas Nobelföreläsning 1986. Och regissören Richard Turpin intervjuas om urpremiären av Nobels eget ödesdrama "Nemesis" i Kulturnytt 2005.
Professor Arne Westgren talar om att "mänskligheten må besinna det ansvar som följer av gåvan av hans upptäckt". Detta apropå Otto Hahns Nobelpris i kemi vid Nobelhögtiden i december 1945.
Dramatiseringen av Alfred Nobels egna grubblerier är hämtad ur programmet "Förmögen, högt bildad herre…" från 1995. Producent för det var Rolf Hersson.
Ouvertyren till Giuseppe Verdis opera "Ödets makt" spelas av Wien-filharmonikerna 2013.
Slutligen hör vi ett klipp ur programmet "Bofors. Där de svenska kanonerna smidas" från 1943.
Mattias Berg
[email protected]Fotnot: Vid Nobelhögtiden i december 1945 utdelades två kemipris. Det som gick till Otto Hahn - i sin frånvaro, eftersom han och ett antal andra tyska vetenskapsmän då fortfarande internerades i brittiska Farm Hall efter krigsslutet - var 1944 års Nobelpris i efterskott. Först vid Nobelhögtiden 1946 fick Otto Hahn motta medalj och diplom.
-
Den Okände känner att han levat fel! Hans lidanden är därför arrangerade av Gud för att luttra honom. Han fortsätter sin vandring och sitt sökande.
Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play.
På vägen möter han Damen, hennes make och mor, Läkaren, Caesar, patienter på asylen, Tiggaren och Den Osynlige.
Den här inspelningen, från 1961, innehåller också delar av Till Damaskus III.
Till Damaskus II av August StrindbergI rollerna: Den Okände – Ulf Palme, Damen – Eva Dahlbeck, Modern – Sif Ruud, Confessorn – Olof Molander, Läkaren – Olof Widgren, Caesar – Gunnar Olsson, Pigan – Ann-Mari Wiman, Professorn – Ingvar Kjellson, Fadren – Börje Mellvig, Kvinnan – Ulla Sjöblom, Krögerskan – Margaretha Krook, Polisen – Gregor Dahlman, Barnmorskan – Ingalill Åhström, Flickan – Bibi Andersson, Priorn – Gunnar Sjöberg, Slusken – Björn Gustafson
Dessutom medverkade Ivar Wahlgren och Olle Hilding
Statister: Monica Lind, Gunhild Söderlund, Bertil Söderlund, Lars Andersson, Björn Arnberg
Piano, musikarr: Nils Hansén
Orgel: Maja RöhrMusikermedverkan: Åke Sjöberg, Ulla Bertström, Bengt Hedbom, Evert Eck, C O Nassén, Charles Redland, Anders Sjöstedt, Nils Peterson, Ricke Lööw, Eva Rosengart, Harry Teike, Carl Nyström
Sång: Ove Meyer-Leegard, Sven-Erik Jacobsson
Kör: Syster Irmgardis, Syster Vallentine, Syster Hildegund, Vallerie Beckman
Bearbetning: Herbert Grevenius
Producent: Bengt BlomgrenRegi: Åke Falck
Från 1961
-
Missväxt och emigration. Bönderna söker sin framtid i det stora landet i väster. Lotten och Henning får sitt första barn, den lille föds samma dag som August Blanche dör, och gossen får namnet August.
Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play.
Tummen engagerar sig i revolutionen, klasskampen och arbetarnas rättigheter. Henning har fått ett nytt arbete hos Bodins, som sillpackare. Stadens befolkning växer och bostadsbristen blir allt värre. Men då Bodins firma inte går runt, förlorar Henning sitt arbete. Bodins erbjuder August att bo hos dem under sommaren på deras sommarnöje på Stora Essingen. Hennings hälsa vacklar. Men han lyckas få ett kortare påhugg som gårdskarl på Melinders tekniska fabrik, Lotten och äldsta flickan Emelie får på så sätt hemarbete, att klistra tvålkartonger och hushållskassan kan utökas... Det är nu ett nytt decennium, 1880.
En dramatisering av de tre första delarna av Per Anders Fogelströms stora romansvit om Stockholm, Mina drömmars stad, Barn av sin stad och Minns du den stad.
Förlängd lyssning! Serien finns nu tillgänglig till 1 november 2025.
Stad-serien – slutet av Mina drömmars stad och början på Barn av sin stad. Del 3 av 8.Av Per Anders Fogelström i dramatisering av författaren själv.
I rollerna: Henning – Per Myrberg, Lotten – Annika Tretow, Den lille August – Hans Huss, Fredrik Bodin – Erland Josephson, Annika Bodin – Helena Brodin, Den vuxne August – Lars Edström, Malin – Elsa Carlsson, Emelie – Mimmo Wåhlander, Gertrud – Christina Schollin, Olof – Jörgen Lindström, Tummen – Tor Isedal, Matilda – Barbro Larsson, Deras son Rudolf – Björn Gustafson, Läkaren – Ulf Palme, Läkarens vän – Ingvar Kjellson, Fabrikör Melinder – Hans Bendrik, Basen – Arthur Rolén, Tilda och Karin – Marianne Stjernqvist och Berit Marianne, Krögaren – Georg Funkqvist, Johan – Lars Passgård, Finn-Olle – Frej Lindqvist, Notarien – Toivo Pawlo, Stora Rosenstjärten – Lizzie Alandh, Lilla Rosenstjärten – Irma Eriksson, Gull-Pippi – Tina Hedström, Bergsprängaren, Gull-Pippis far – Erik Hell, Skräcken – Anders Ek, Bärta – Gunnel Sporr
Berättaren: Per Anders Fogelström
Dessutom medverkar: Eskil Bengtsson, Berndt Callenbo, Anders Edström, Lena Edström, Axelle Axell, Gunnar Olsson, Nils Åsblom, Inga Brink, Yvonne Lundqvist och Håkan Serner.
Dragspel: Lennart Jocke Johansson
Försångare och komposition av Baxarsången: Olle Adolphson
Regi: Per Edström
Från 1963 och 1965.
-
Vem var egentligen Alfred Nobel? Hur kunde sprängämnesindustrins grundare bli mänsklighetens välgörare? Varför bråkas det så ofta om litteraturpriset? Mattias Berg söker svaren i radioarkivets myller.
Om Alfred Nobels sensationella testamente som förvandlade Dynamitkungen till vår store välgörare.Om förklaringen som brukar ges till hur han kunde få ihop de där ytterligheterna. Kriget och freden, massförstörelseindustrin och mänsklighetens framåtskridande.Om Bertha von Suttner, kvinnan bakom Alfred Nobels förvandling. Den märklig brevväxlingen mellan Fredsängeln och Dynamitkungen, mötet på sjön i Zürich.Om den kvarstående dubbelheten. Namnet som än i dag är ett varumärke för både fredpris och försvarsindustri.Om hur krig och fred fortsatte att spöka i litteraturprisets historia. Hur Hermann Hesse plötsligt prisades som den store humanisten 1946, första fredsåret, efter att under många år ha avfärdats som alltför svartsynt.Om den bokstavliga striden kring just Krig och fred. Brevet från ett antal svenska kulturpersonligheter direkt till Leo Tolstoj, efter att han 1901 inte fått det första priset.Om alla andra strider kring litteraturpriset. Sartre, som lugnt tände en cigarett i väntan på ostbrickan och sade att han inte ville ha det. Harry Martinson som begick självmord efter priset. Rushdie-affären, förstås.Och om vad spåkvinnans aria i Maskeradbalen kan ha med saken att göra.Om den sorgliga historien. Hur få kvinnor som fått priset. Hur många män.Om den första kvinnliga litteraturpristagaren, Selma Lagerlöf, som talar om dödsskuggans dal trots att hon hyllades som få andra kvinnor i sin tid.Om hur en ung Artur Lundkvist hånade den andra kvinnliga pristagaren, italienska Grazia Deledda.Om att det inte blev mer än en handfull kvinnliga mottagare under Nobelprisets första 45 år. Och att det sedan blev ännu värre: bara en enda under de nästa 45.Och om att Nobelpristagaren Sigrid Undset därför hade fel när hon talade vid Verner von Heidenstams begravning bara några månader efter Selma Lagerlöfs död.Om hur vi alla runt omkring Akademien, det hemliga sällskapet, försöker att tolka tecknen.Om hur vi nästan alltid misslyckas. Ryktet om sockervattnet var inte sant. Inte ens ärtsoppan.Om Nobelkodens dubbla kryptering.Om hur den inte bara exkluderat kvinnorna, utan till exempel också Latinamerika i 45 år och Afrika i 86 år.Om Nobels eget ödesdrama, Nemesis, som brändes efter hans död. Det yttre uttrycket för hans inre drama - som fick världspremiär först långt in på 2000-talet.Om hur hans kemipris bara fyra månader efter atombomberna över Hiroshima och Nagasaki gavs just till den vetenskapliga upptäckt som gjort dem möjliga.Om ouvertyren till Verdis opera "Ödets makt". Och musiken som spelas för kvinnorna längst inne i hans apteringsfabrik under andra världskriget, Blomman från Hawaii och Nya Sätervalsen. Kort sagt: Om hela dubbelheten. Motsatsernas förening. Nobelkoden.Medverkande (utöver vad som nämns i programmet):Del 1: Testamentet.Ulla Billquist sjunger Jag bygger ett luftslott och kanonerna mullrar vid Bofors år 1946.Det är Ingvar Kjellson och Margaretha Byström som spelar Alfred Nobel respektive Bertha von Suttner i radioteaterföreställningen Dynamitkungen från 1982, varifrån även uppläsningen av hans militära patent är hämtade. Uppläsningen ur boken Ned med vapnen är från programmet Boktornet 1996.Nyheten om förundersökning om mutbrott i den så kallade Boforsaffären kommer från en Eko-sändning 1987. Del 2: Striderna.Irene Minghini-Cattaneo sjunger Ulricas aria i en inspelning av Maskeradbalen från La Scala-operan i Milano 1930.Peter Sandberg läser upp brevet från de svenska kulturpersonligheterna till Leo Tolstoj 1901. Och Magnus Faxén rapporterar från Paris om Sartres vägran att motta Nobelpriset 1964.Karl Ragnar Gierow heter den ständige sekreterare i Akademien som tillkännager att Harry Martinson och Eyvind Johnson får Nobelpriset 1974. Tidningskrönikan om Olof Lagercrantz svar till Lars Gyllensten kommer ur Ekot 1978.Intervjun med Kerstin Ekman kring Rushdie-affären är hämtad från Kulturnytt 1989 och enkäten från programmet Efter tre samma år. Del 3: Kvinnorna. Vi hör Sven Jerring rapportera från Selma Lagerlöfs jordfästning 1940.Ingemar Sjödin är uppläsare av det Artur Lundkvist skrev om Nobelpristagaren Grazia Deledda liksom Märta Ekström och Inge Waern läser Gabriela Mistrals respektive Nelly Sachs dikter i svensk översättning.Citatet av Pearl Buck kommer från hennes Nobelföredrag 1938. Inslaget om Nadine Gordimers litteraturpris är hämtat från Kulturnytt 1991 och telefonintervjun med Doris Lessing från Kulturradion 2007. Del 4: Ödets makt.Det är Gun Arvidsson som läser citatet från Virginia Woolf i programmet Vem är rädd om Virginia Woolf från 1983.Frågan till Karl Ragnar Gierow om sockervattnet och ärtsoppan. och hans svar kommer ur programmet Vad gör man på Svenska Akademien? 1967. Kjell Espmarks fundering om kvinnorna och kriterierna är hämtad från programmet Bokfönstret 2001.Det är Ekot som rapporterar från Wole Soyinkas Nobelföreläsning 1986. Och regissören Richard Turpin intervjuas om urpremiären av Nobels eget ödesdrama Nemesis i Kulturnytt 2005.Professor Arne Westgren talar om att mänskligheten må besinna det ansvar som följer av gåvan av hans upptäckt. Detta apropå Otto Hahns Nobelpris i kemi vid Nobelhögtiden i december 1945.Dramatiseringen av Alfred Nobels egna grubblerier är hämtad ur programmet Förmögen, högt bildad herre från 1995. Producent för det var Rolf Hersson.Ouvertyren till Giuseppe Verdis opera Ödets makt spelas av Wien-filharmonikerna 2013.Slutligen hör vi ett klipp ur programmet Bofors. Där de svenska kanonerna smidas från 1943. Fotnot: Vid Nobelhögtiden i december 1945 utdelades två kemipris. Det som gick till Otto Hahn i sin frånvaro, eftersom han och ett antal andra tyska vetenskapsmän då fortfarande internerades i brittiska Farm Hall efter krigsslutet var 1944 års Nobelpris i efterskott. Först vid Nobelhögtiden 1946 fick Otto Hahn motta medalj och diplom. -
De har spelat allt från William Shakespeare till Lars Norén på alla de viktiga teaterscenerna, på film och i teve. Ola Anderstedt åkte ut till det bruna radhuset i Djursholm där de bor för att höra dem berätta om hur allting började och vad som hände sen. Och vad som kommer att hända i framtiden.
Meta Velander, född 13 augusti 1924 i Djursholm. Gift sedan 22 juni 1949 med skådespelaren Ingvar Kjellson.Anders Ingvar Kjell Kjellson, född 20 maj 1923 i Kärna, Östergötland. Gift sedan 22 juni 1949 med skådespelaren Meta Velander.Det strävsamma gamla paret. Meta och Ingvar har hängt ihop i 70 år och spelat teater har de gjort lika länge. Tillsammans har de spelat teater i över 140 år. Det här programmet handlar om dessa två gamla teaterrävar som stått på scenen sedan början av fyrtiotalet och som aldrig tycks ge upp. Ja, de kanske rent av har bestämt sig för att spela på tills de stupar på scenen – som det så heroiskt heter.De har spelat allt från William Shakespeare till Lars Norén på alla de viktiga teaterscenerna, på film och i teve. Ola Anderstedt åkte ut till det bruna radhuset i Djursholm där de bor för att höra dem berätta om hur allting började och vad som hände sen. Och vad som kommer att hända i framtiden. -
: En gråkall söndag i mars fylldes Tivoli i Köpenhamn av en ovanlig publik. Istället för de sorglösa barnfamiljer som normalt brukar besöka nöjesfältet, kom busslaster med senildementa patienter åkande från stora delar av Sjælland. De kom för att höra uruppförandet av Et blad falder til himlen, en körkonsert som specialskrivits av den danske bestsellerförfattaren Knud Romer (Den som blinkar är rädd för döden, 2007) och kompositören Bent Sørensen. Romer och Sörensen skrev verket för att bearbeta den sorg och maktlöshet de båda upplevde när deras fäder blev dementa, och för att ge senildementa patienter en speciell kulturupplevelse. - Vi gör en katedral av musik mitt inne bland Tivolis ytliga nöjesattraktioner; en konsert som hyllar glömska, död och förgänglighet, säger författaren Knud Romer.Malin Bring möter honom och kompositören Bent Sørensen under processen upp till konserten, och efteråt när det hela är över
Timmarna innan strålkastarljuset.En skådespelare sjunger till havs, en ståupkomiker byter strumpor, en musiker talar till sina inre trupper.Vi rör oss i ett landskap av pulsernade hjärtan och magiska parfymer.Men, efter 65 år behövs inget sånt. Då fungerar maskineriet som det ska. Utan röstövningar.När klockan slår vill dom stanna i kulissmörkret. Möt Pontus Enhörning, Nina Ramsby och Ludvig Berghe, Katarina Cohen,Tobias Persson, Peter Engman och Ingvar Kjellson.Ett program om att förbereda sig för scenen av Cecilia Josefsson.
