Episodit
-
Det var en riktig skitsemester i år. Jag tjöt en skvätt mest varje dag och ingenting kändes särskilt roligt. Jag hade covid i mars. Fyra månader senare började mitt hår lossna och jag tittade på peruker. Nu är 75 procent av det väck.
-
Nej hör ni, nu kan vi väl låta statsepidemiolog Anders Tegnell få vara ifred och sköta sitt jobb. Folk tatuerar hans ansikte på armen, han finns som vykort, som glasunderlägg och föreslås nu stå staty i sin hemstad. Själv skyr han uppmärksamheten. Låt karln vara ifred!
-
Puuttuva jakso?
-
Den som inte är rädd är livsfarlig. Därför ska vi vårda vår rädsla som i en liten ask och lära oss att hantera den. Varnad är väpnad och jag avskyr myndighetspersoner som i coronatider säger åt oss att inte vara oroliga eller rädda. Ge mig fakta!
-
Det är dags att sluta gnälla över att vi inte kan leva som vanligt. Dags att höja blicken och inse att det inte är ett dugg synd om oss i jämförelse med alla som lever i lockdown-länder. Min irländska kompis har fått hela tillvaron omstöpt.
-
En del riktigt dåliga chefer har passerat revy under mitt yrkesliv. Dåliga för mig, men nödvändigtvis inte för andra. Vi är ju så olika. Framför allt är det skillnad på chef och ledare. Chef är en tjänstetitel och ledare en förtroendetitel.
-
”Över min döda kropp”. ”Jag hade rätt!”. ”Låt rådjuren äta tulpanerna”. När jag bad om vilken inskription ni läsare kan tänka er på er gravsten fick jag väldigt många roliga förslag. Obs! Det här avsnittet är inget för känsliga lyssnare. Men för de humoristiska.
-
Bedagad men hyfsat fungerande Gubbe säljes till högstbjudande. Eller förresten, vid snabb affär går det bra med betalning i form av en flaska rödtjut. Du kommer inte att få en tråkig stund, men ganska traumatiska nätter.
-
Moderna bilar är sprängfyllda med finesser som jag undrar om en enda människa har efterfrågat. På gamla bilar såg man bilens fyra hörn. Nu sluttar de nedåt runt om och det är ett elände att veta var man har hörnen. Därför föreslår jag ett lika enkelt som finurligt system framöver: uppfällbara snöpinnar i bilens alla fyra hörn.
-
De flesta av oss kan bestämma hur vi ska leva våra liv. Men inte hur vi ska dö, hur sjuka vi än är. Det gör mig rädd, ja rent av skräckslagen. Så här kommer mitt dödstestamente om vad jag vill, och verkligen inte vill, när jag ligger på min dödsbädd.
-
Pratar du med ditt husdjur? Med löjlig barnröst dessutom? Grattis, då är du en intelligent människa. Inte nog med det: det är ett resultat av vår hjärnas stora förmåga. Allt enligt beteendevetaren Nicholas Epley.
-
En släng av cellskräck har jag alltid haft, men nu har jag fått torgskräck. Alltså, det är inte människorna på torgen som sätter skräck i mig, utan torgen i sig. De nya torgen är så skräckinjagande, minimalistiska och stendöda att jag bara vill därifrån.
-
Författaren Jordan Peterson har satt ihop tolv livsregler. De är alla bra och min favorit är den här: ”Behandla dig själv som en person du är ansvarig för att hjälpa”. Här får du min, icke helt färdiga, livsregellista.
-
Visst är det fascinerande hur vissa traskar genom livet som konstanta gnällspikar och andra med förnöjsamhet? Jag tycker att alla som passerat 50 och är hyfsat friska borde sjunga, dansa och le. Snacka om att ha dragit en av livets vinstlotter!
-
Är du stressad inför julen men oförmögen att slå näven i bordet och deklarera att du vill fira på ett mindre kravfyllt sätt? Lugn, här kommer min list på hur du kan fuska dig igenom julen när det gäller allt från egen julsill till städning.
-
Gubben tycker att det är slöseri att tala väl om döda som ändå inte kan höra. Varför inte bjuda in till en dödsfest medan liket ännu lever, undrar han, och har skissat på hur en dylik tillställning kunde te sig. Allt ska upp på bordet. ”Men den levande huvudpersonen ska agera som död och får inte argumentera emot, för det gör ju inte en död”.
-
Jag trodde det var ett skämt när jag första gången läste att vi nu ska få mer jämställda övergångsställen. ”Herr Gårman” ska få sällskap av ”Fru Gårman”. Som om vi inte hade bra mycket viktigare och alarmerande jämställdhetsbekymmer i det här landet! Som hedersförtryck.
-
Hur smarta är de hantverkare som kör som idioter i trafiken i EN FIRMABIL? Telefonnummer, stora logotyper och bedyrelser om hur NOGGRANN hantverksfirman är faller ju platt till marken om fordonen framförs totalt hänsynslöst.
-
Gnöliga Gunnar, lättkränkta Lena och pladdriga Peter. Det är kul att slänga sig med stereotyper och få generalisera lite emellanåt. När jag frågade läsarna om olika karaktärer på deras arbetsplatser fick jag många roliga svar.
-
Än har jag inga barnbarn, men om jag får några vill jag skicka med lite råd till deras föräldrar, det vill säga mina barn. Ett av dem är: Det går mode även i barnuppfostran och ”experterna” blir allt fler. Våga lite på den egna magkänslan mest.
-
Åh, vad det är bekvämt att vara kvinna. Hur jävligt man än mår så kan man alltid skylla på hormonerna. Kvinnors problem genom livet sammanfattas så fint i följande ordlek: De e mensen. De e män sen. Demensen.
- Näytä enemmän
