Episodit

  • De elektriska prylar vi använder i våra hem tillverkas för en allt kortare livslängd. Ju kortare tid vi använder dem desto sämre för miljö och klimat.

    Daniel Öhman daniel.ohman@sverigesradio.se

  • Varför fortsätter vi äta så mycket kött? Daniel Öhman och Malin Olofsson granskar politiken bakom våra matvanor och hur det påverkar både vår hälsa och miljön.

    Malin Olofsson och Daniel Öhman daniel.ohman@sverigesradio.se Imperial Valley i Södra Kalifornien. Rakt västerut på andra sidan bergen ligger San Diego, åt alla andra håll ligger öken. Men här i Imperial Valley är det grönt. Spikraka rektanglar av gröna fält inramade av kanaler. Marken är platt som en pannkaka. Här odlar Ronnie Leimgruber AlfaAlfa hö. AlfaAlfa hö (eller blålusern som det egentligen heter på svenska) ser ut som vanligt hö men är egentligen en baljväxt som passar bra som proteinfoder för nötboskap och får.Men höet Ronnie odlar är inte till för amerikanska kor.Ronnie är hö-exportör.Vi sänder vårt hö till massa länder. Kina och andra länder säljer teknikprylar till oss så det är billigt för oss att fylla de tomma containerna med hö när de ska tillbaka.Transportkostnaden är faktiskt lägre till Kina än till norra Kalifornien.Havsfrakten är nästan gratis. 90 procent av kostnaden är härifrån till hamnen i Long Beach.När jag är här är torkan i Kalifornien inne på fjärde året. Längre norrut måste bönderna borra efter vatten å i städerna får folk inte vattna gräsmattan eller fylla sina pooler.Men vatten är inget problem för Ronnie.Vattnet får de från Colorado floden där världens största vattenreservoarer ligger.Hans farfar började bruka jorden sen innan andra världskriget har så kallade seniora vattenrättigheter och kan ta så mycket de vill långt innan andra får.Vi har väldigt säkra rättigheter. Vi får vatten innan de i Las Vegas eller Phoenix får något så får vi.Alfa Alfa hö kräver mycket vatten, 15 procent av allt vatten som används i jordbruket i Kalifornien går till Alfa Alfa.Jag bryr mig inte om hur mycket vatten jag använder jag bryr mig om hur mycket produktion jag får. Valet av gröda styrs av en enda sak PENGAR Alla beslut hos oss lantbrukare baseras på vilka intäkter det ger.Coloradofloden rinner genom USAs största vattenreservoar. Lake Mead. Men sjön har förlorat 60 procent av sitt sedan 80 talet. Vattenytan har sjunkit 50 meter.Nästan en tredjedel av all Alfa Alfa som odlas går på export. Det betyder att 400 miljoner ton vatten från Coloradofloden förvandlas till hö och skeppas i väg.Och konkurrensen om Colorado flodens vatten ökar, de växande storstäderna där invånarna inte längre får vattna sina gräsmattor eller fylla sina poler. Andra bönder och naturen:Politikerna gör nya miljöregler som ska rädda en liten fisk säger, Ronnie Leimgruber. Det som händer är att vi tar vatten utanför det område som floden når. Det betyder att floden inte når havet. Coloradofloden är en av de största floderna i USA och den når inte kusten. Det är en stor påverkan på miljön, säger Cedric David som är vattenforskare på rymdstyrelsen Nasa där de med hjälp av satelliter studerar hur vattnet påverkas av det moderna jordbruket.Majoriteten av vattenrättigheterna ägs inte av staten i Kalifornien utan av bönderna i Imperial Valley. Bönderna Exporterar vatten, säger Randall Hanson som jobbar för USA:s geologiska undersökningar håller med. Mycket mer än staten har. Men det är bara en kortsiktig lösning enligt Randy. Till slut tar ju vattnet slut.De exporterar vatten. De lever på lånad tid, säger han.Den globala köttkonsumtionen har dubblats sen 1990, även mjölkkonsumtionen ökar snabbt.Forskarna säger att situationen är helt ohållbar. Vi äter för mycket kött och mjölkprodukter. Och det är foderförsörjningen som är det stora problemet. Hälften av all jordbruksmark i världen går åt till att odla djurfoder. Över hela världen försvinner grundvattenresurserna snabbt. Och det finns en gemensam nämnare.Den gemensamma nämnaren för platser där grundvattnet försvinner är att det sker på samma platser där det bedrivs ett intensivt jordbruk säger Cedric David på Nasa.Hälften av åkermarken i världen går idag åt att odla mat till djur. Att förädla mat genom ett djur är helt enkelt ineffektivt. Det går åt upp till fem gånger så mycket vatten att producera kött som till vegetariska alternativ som bönor och linser. Komjölk kräver tre gånger så mycket vatten som sojamjölk.Vi kan ta ett annat exempel. Utsläpp av växthusgaser.2/3 delar av hela jordbrukets utsläpp av växthusgaser kommer från djuruppfödningen. Men om vi kollar hur stor andel av de kalorier som människor värden över får från kött fisk ägg och mjölk så är det bara en femtedel. En femtedel av maten vi äter står alltså för 2/3 delar för utsläppen.Omvänt får vi 4/5 delar av vår energi från plantbaserade livsmedel men de står bara för en tredjedel av utsläppen. Det finns med andra ord ett enormt utrymme för förbättringar. Bara genom att lägga om vår diet.Och inte nog med det. Mycket kött skadar vår hälsa. Särskilt skadligt är rött kött alltså kött från fyrbenta djur som kor och grisar och processat kött alltså korv bacon och skinka.Forskning visar att det ökar risken för cancer hjärt-kärlsjukdomar och övervikt Ronnie Leimgruber har annat att tänka på hans traktor har gått sönder och han är på väg för att träffa släkten i Colorado.Jag har ingen möjlighet att påverka politiken. Jag oroar mig för saker jag kan påverka.Om du var politiker då skulle du tillåta export av Alfa Alfa?Det beror på om man är socialist eller kapitalist. Jag är kapitalist och då låter man ekonomiska krafter styra ekonomin.Vad driver dig?Det är kul att tjäna pengar.Vad är det som du gillar med det?Det är kul att tjäna pengar. Det får ekonomin att fungera och jag kan göra vad jag vill. Det här är bara ett exempel på hur den ökande globala efterfrågan på kött gör att det blir allt svårare att få djurfodret att räcka till alla djur. Stora delar av världens djur är beroende av importerat foder och ofta, inte bara i Kalifornien skapas stora problem lokalt i de regioner som odlar fodret. (Lyssna gärna på tidigare reportage om Brasiliens sojaodlingar. Makthavarna säger ofta att ansvaret ligger hos oss konsumenter att det är upp till oss att informera oss och göra val i butikerna men det är inte lätt att hålla reda på alla fakta i den globaliserade industriella köttproduktionen. Så vad gör då de valda politikerna? De som har matten. Jo den svenska regeringen håller faktiskt på att ta fram en livsmedelsstrategi för ett mer hållbart jordbruk.Varje land behöver en livsmedelsstrategi. Vad vill vi med våra livsmedel? Det flesta länder har en sådan. Vi borde egentligen ha jobbat med de här frågorna mycket tidigare, säger Sven Erik Bucht, säger Sven Erik Bucht socialdemokratisk landsbygdsminister med tydligt känga åt den förra regeringen. (Den förra regeringen hade visserligen en strategi också, Den hette Matlandet Sverige)Det handlar såklart om fler arbetstillfällen för svenska jordbrukare. Men det är också ett moraliskt ansvar enligt landsbygdsministern.Hur viktigt är miljöaspekterna? - Det är givetvis väldigt viktigt att man har ett hållbart jorbdurk inte minst i vår land men även påverka att det är hållbart globalt. Och att just djurproduktionen är ett stort miljöproblem det känner landsbygdsministern till:Jag såg en siffra att när det gäller animalieproduktionen på världsnivå, 20 procent av utsläppen. Men att därför själv skippa köttet är inget han kan tänka sig. Jag äter kött jag tycker om kött.Hur mycket då?Jag har inte vägt det men jag tycker om kött.Du ser inga miljöproblem med att vi äter för mycket kött i Sverige?Nej inte ser jag det inte på det sättet.Men du har ju en livsmedelsstrategi som syftar till att det ska bli bättre miljö och bättre jordbruk?Men det handlar ju mycket om att öka produktionen i Sverige också en hållbar produktion jordbruk där även det ekologiska kommer in. Men jag tror inte det kommer stå att nu ska ni inte äta kött det kommer inte Livsmedelstrategin ska handla om.Inte heller att ni ska äta mindre kött?Nej det tror jag inte. Inte den typen av pekpinnar.Line Gordon är vice forskningschef på Stockholm Resilience Center som är ett av världens ledande miljöforskningsinstitut. Idag är man i forskarvärlden i princip eniga om att ska vi rädda vår värld så måste vi äta mindre mjölk och köttprodukter:Vi behöver kraftigt minska vår köttkonsumtion. Framförallt här i västvärlden. De trenderna som finns i dag är inte hållbaraVarför då?Jo för köttet har en så enorm påverkan på så många av de här aspekterna av hållbar utveckling påverkar vattenanvändning, markanvändning, näringsämnes utsläpp, förlust av biologuisk mångfald etcVad tänker du om att livsmedelsstrategin inte har en målsättning att minska köttkonsumtionen? Det är ju förvånande nu när vi vet vilka effekterna är på hållbarhetsfrågor men också hälsoeffekter som kommer upp på agendan allt mer. Att man överhuvudtaget inte tar i den frågan är förvånandeMen Sven Erik Bucht tycker det räcker att livsmedelsverket har kostråd som att vi ska äta mindre kött: Svenskarna då äter vi för mycket kött?Det måste varje enskild individ själv avgöra. Livsmedlsverket har ju rekommendationer som man ger kring hälsosamt kostråd osv. men sen är det upp till dig att avgöra. Inte att en politiker kommer och pekar pinnar på dig. Det tänker inte jag att göra.Och dessutom är ju svensk köttkonsumtion mer miljövänlig än utomlands, säger han:Om man tittar på FAOs undersökningar så visar det sig att svensk miljöpåverkan från animalieproduktion och mjölkproduktion har minskat väldigt mycket sedan 1990. Så vi är långt framme där. Oerhört långt framme internationellt.Men när jag går till källorna visar det sig vara en sanning med modifikation. Att de svenska utsläppen minskat beror framförallt att det finns färre kor än det gjorde 1990 står det i regeringens egna rapporter. Det verkar ju inte som att vi är så mycket bättre än andra. eftersom minskningen beror på att vi har färre djur?Jag kan inte de siffrorna i detalj och är inte rätta personen att göra den analysen. Det måste man ju dissekera den som sitter med den kunskapen. Den kunskapen har inte jag att jag kan tränga in mig i det så djupt.Men att det har minskat kraftigt sen 1990 beror ju alltså i princip bara på att vi skaffat färre djur?Det kan jag inte säga jag har inga belägg för det.Hur har den svenska köttkonsumtionen förändrats de senaste 20 åren?Det går ju att man äter mer svenskt kött än tidigare men fortfarande är hälften import från andra länderMen äter vi mer eller mindre kött än tidigare?Jag kan inte exakt den siffran om det är mer eller mindre det törs jag inte säga.Sen 1990 har vi svenskar ökat vår köttkonsumtion med över 20 kilo per person och år.. En uppgång med 45 procent. Tidningar teve och radio har varit fyllda av reportage om att vi äter mer kött det har debatterats skrivits interpellationer och motioner. Den ökade svenska köttkonsumtionen har också behandlats i utredningar från svenska myndigheter som Naturvårdsverket, Jordbruksverket och Livsmedelsverket.Det finns en rapport som heter Hållbar köttkonsumtion från Jordbruksverket. Känner du till den?Nej det gör jag inte.Utredningarna pekar på att om vi ska bidra till målet på ett klimatsmart jordbruk i sverige och utomlands måste vi svenskar äta mindre kött. Jordbruksverket har räknat ut att om svenskarna skulle äta skippa en fjärdedel av köttet vi äter. Alltså äta ungefär som vi gjorde för 20 år sen då skulle utsläppen av växthusgaser minska med 0,9 Mton om året. Det är mer än alla jordbruksmaskiner i Sverige släpper.Och gemensamt för alla de här rapporterna är att de föreslår politiska, ekonomiska styrmedel, olika former av köttskatter för att få oss äta mindre kött. Där säger jag nej för man kan inte införa en köttskatt på ett ställe för i såfall måste det göra på globalt plan för annars greppar du inte det problemet.Alla era expertmyndigheter säger att det behövs politiska styrmedel för annars kommer det här inte gå. Har de fel Nej jag ifrågasätter inte deras syn på det här och det de rekommenderar de har säkert rätt men steget att jag som politiker säger att jag som politiker säger att nu ska vi införa en köttskatt det är för långt det är jag inte beredd att göra.Men utan ekonomiska styrmedel kommer det bli svårt att få svenskarna att äta mindre kött tror forskarna. Politiska styrmedel är det mest effektiva för att få till stånd en större beteendeförändring, säger Line Gordon på Stockholm Resilience Center. Det är akut. Ska vi klara målet om max 2 graders uppvärmning så måste vi börja nu. Det här är en omstyrning som vi måste göra de närmaste 15 åren . Det har man ju gjort genom hela historien, olika styrmedel. Jag tror att politikerna måste använda politiska styrmedel för att styra om konsumtionen. Men det har vi inte ens börjat att göra.Vi subventionerar ju köttkonsumtionen. Styrmedlet har ju varit att hålla låga priser. Det har ju varit ett väldigt viktigt incitament för hur vi har utvecklat hela vår livsmedelsstrategi, säger Line Gordon.Sedan Sverige gick med i EU har priserna på kött fallit dramatiskt. Samma köttbit som kostade 100 kronor 1990 kostar idag 69 kronor om man räknar bort inflationen.Det är den främsta orsaken till att vi äter mer kött. Men inte heller att köttet blivit billigare kände inte Sven Erik Bucht till. Har köttet blivit billigare eller dyrare Det kan jag inte säga. Jag har inte gjort någon prisjämförelse där heller.Nu är Sven Erik Bucht långt ifrån den enda politiker som inte vill lägga sig i hur folk äter. Anders Wijkman ordförande i regeringens Miljömålsberedning, har tidigare försökt ta upp frågan men möttes av ett massivt ointresse.Jag kommer ihåg när jag satt i den förra stora statliga utredningen klimatberedningen 2006 -2008 där hade vi frågan uppe faktiskt. Men det var lite som att tala med en vägg. Partierna var väldigt lite intresserade att gå inpå det. Oerhört känslig fråga att diskutera. Och det är lite konstigt. Vi är beredda att beskatta bilismen men att överhuvudtaget lägga sig i hur människor äter det har ju politiken hittills duckat förAnnica Carlsson Kanyama på Försvarets forskningsinstitut tror att politikerna är onödigt rädda för frågan:Det finns ju många som har klimatångest. Och en hel del skulle ju kunna acceptera en köttskatt för att man tycker det är rätt väg att gå så det kanske beror vem man lyssnar på vem man frågar och vilka ens väljare är.

  • Puuttuva jakso?

    Paina tästä ja päivitä feedi.

  • För mycket socker kan göra dig tjock, men EU:s experter kom fram till motsatsen. Daniel Öhman och Malin Olofsson granskar hur det gick till. Här är historien hur sockerlobbyn påverkat vår syn på mat.

    Guide: Myter och sanningar om sockerLäs mer: EU-panelens sockerkopplingar Hela Efsas svar Ekot om industrins påverkan Forskare helvänderIn English: Sugar industry behind EU advise on nutritonSockerhyllan på affären är bara en meter bred, ändå får vi ungefär 15 procent av våra kalorier från socker. Det beror på att socker finns lite här och var idag. Det är dolt. Så att det är mycket svårare att undvika.I dagens Matens pris ska vi granska hur det kommer sig att vi började äta så mycket socker att vi blivit feta och sjuka. Vi tittar närmare på sockerindustrins lobby metoder.Men först ska vi till en åker i västra SkåneHär kan man odla nästan vad som helst. Men så långt ögat kan se odlas här sockerbetor.Innan Christian Radby började odla betor här i Furulund en dryg mil norr om Lund, gjorde hans far samma sak. Det är från Christians och andra skånska bönders åkrar som nästan allt socker i svenska livsmedel kommer ifrån. För bönderna är det en lönsam affär. Få andra grödor har gett bättre avkastning. Jag odlar 500 ton. Det är ingen gröda det pratas så mycket om som om sockerbetor, säger Christian.Egentligen är det lite märkligt att vi odlar sockerbetor här på Skånes bästa jordar. För att använda Livsmedelsverkets ord: Det finns inga positiva effekter på hälsan av att äta socker.Men av någon anledning har sockret fått en särställning inom det europeiska jordbruket och skyddas med hjälp av höga tullar från konkurrende import av rörsocker från Latinamerika.Vi svenskar sätter i oss kopiösa mängder socker. Över 40 kilo per person och år.Det motsvarar nästan två ballerinapaket eller en liter läsk om dagen. Men att vi äter så mycket socker är inget nytt.För att förstå varför det har blivit så här måste vi resa tillbaka i tiden. Till 30 talet.Filmen sockerskrinet hade premiär 1938. Filmen var ett samarbete mellan Sockerbolaget och Svensk filmindustri.I huvudrollerna som det förälskade unga paret som reser runt i Sverige var två av Sveriges mest folkkära skådespelare och den sågs av närmare en miljon svenskar.Ulrika Torell är intendent på Nordiska museet och har studerat sockrets historia Sockret blir en problemlösare, det blir modernitetens emblem, berättar hon.Sockerbolaget som hade monopol på sockertillverkning var ett av Sveriges största företag. Det som var bra för sockerbolaget var bra för Sverige. Man bestämmer sig politiskt för att satsa på svensk sockerproduktion som får statsunderstöd.Det allt billigare sockrets sågs som den ultimata näringskällan. Så nu kan vi ge folket mat på ett billigt och bra sätt men då måste folk börja se det som en basvara, säger Ulrika Torell.Staten och Sockerbolaget hjälptes åt att förändra sockrets image Från lyxprodukt för överklassen till billig energi för arbetarklassen. Maten börjar sötas mycket mer. Näringsläran säger så här man ska kanske inte sleva i sig sockret rent men man kan använda det till väldigt mycketMåltavlan var de svenska hemmafruarna. En kampanj för konservering av frukt och bär inleddes. Sockerbolaget lägger upp intrikat propaganda där de drar in myndigheter skolkök och det skriver läroböcker där det här budskapet förs ut, säger Ulrika Torell.Propagandan tog skruv. Sockerkonsumtionen steg till 50 kilo per person och år. Mer än vi äter idag. Men när den industriella matproduktionen tog fart på 50-talet och kvinnorna började gå ut i arbete blev de oroliga på sockerbolaget. Man såg framför sig att kvinnorna inte ville konservera, de vill göra annat så då är man rädd för livsmedelsindustrin. Man såg inte att det var den här potentiella storkunden.Men sockerproducenterna oroade sig i onödan för den industriella matproduktionen. Det som hänt är att sockret inte längre syns utan är dolt i andra produkter.Det fanns ju en viss poäng i deras argument då. Om vi skulle äta frukt och bär på vintern så behövde de ju konserveras, och då funkade ju socker jättebra.Men nu trots att vi har frysar som vi kan fylla med sommarens bättre och så kan vi köpa färsk apelsinjuice och frukt året runt.Så äter vi ändå lika mycket socker som vi gjorde då.Det som hänt är att sockret flyttat från något som vi valde själva till något som industrin lurar i oss. Vi besöker Örtofta sockerfabrik i nordvästra Skåne. Fabriken har funnits här sen sekelskiftet men det gamla Sockerbolaget finns inte längre. Först köptes det upp av danska Danisco och sen av tyska Nordzucker. Svenskt socker ägs nu av tyska sockerbönder.Sedan 30-talet har företagets roll förändrats drastiskt. Idag är de framförallt en underleverantör till industrin.Svenskarnas totala sockerkonsumtion har stått rätt still eller till och med backat något. Men sockret har blivit osynligt och ingår nu i färdigmat, läsk och godis. 85 procent av de dryga 40 kilo socker som vi svenskar sätter i oss per år kommer från så kallade förädlade livsmedel.Invertsocker, fraktionssocker, dekorationssocker, sockerlösning flytande specialprodukter smaksatt sirap är bara några av de produkter som de nu levererar till industrin.Men det är inte bara företagets roll som förändrats Det är också samhällets syn på socker.En fetmaepidemi har drabbat västvärlden.Till en början skyllde de flesta på den feta skräpmaten. Men så upptäckte forskarna något: Även sockret gjorde oss feta och sjuka.Men hur kan vi bli fetare av socker idag än förut om vi inte äter mer än vi gjorde förr. Jo en av orsakerna är antagligen att vi får i oss socker på ett annat sätt än förr. Det handlar om de sötade dryckerna.1980 drack vi 40 liter läsk å andra sötade drycker. 20 år senare hade siffran stigit till 100 liter per år. En av orsakerna är att socker i flytande form som läsk i princip inte mättar alls. Att vi dricker mer läsk betyder inte att vi äter mindre. Tvärtom den totala mängden energi vi sätter i oss har ökat med tio procent sedan 1980.Det finns så klart flera orsaker till att vi blir fetare Mer skräpmat mer kött, mer stillasittande liv är några.Men sockret och framförallt läsken har antagligen spelat en stor roll.Idag är de flesta myndigheter och forskare världen över eniga om att socker är skadligt av en radolika anledningar. Wulf Becker är chefsnutritionist på Livsmedelsverket. Det finns många olika typer av hälsoutfall som är kopplade till sockerintaget, säger han.Den som äter mycket socker löper större risk att bli tjocka, få diabetes, hjärt-, kärlsjukdomar och näringsbrist.I takt med att bevisen blir allt starkare har fler och fler länder och organisationer utfärdat kostrekommendationer som förespråkar en minskning av vår konsumtion av socker till tio eller fem procent av det totala energiintaget.Men på Nordic Sugar tycker man att debatten blivit skev. Lars Bo Jørgensen är ansvarig för nutrition där å han säger att man inte kommer få bukt med fetman bara för att folk äter mindre socker. Det är en onyanserad och riskabelt sätt att lösa problemet på, säger han.Inom branschen råder en stor oro. Trots att man varit så framgångsrik på att gömma sockret i färdigmat faller konsumtionen i de flesta rika länderna. Folk har fått en allt för negativ bild av socker säger Lars Bo Jörgenssen. För att se till att korrekt vetenskap om socker når allmänheten har Sockerbranschen i många år sponsrat vetenskapliga studier. Men det här att finansiera forskning kan slå fel.Det gäller att vara försiktig säger han, så att det inte uppfattas som att vi beställer forskningsresultat för det vill vi inte. Men, säger han, vi blir promoverade när så mycket osanningar sprids så vi måste agera.En utlösande faktor var den senaste rapporten från Världshälsoorganisationen WHO. Som kom i våras.I sina nya rekommendationer skriver organisationen att det finns tydliga vetenskapliga bevis för att sockret orsakar viktuppgång och att man inte bör få i sig mer än tio procent av sitt energiintag från fritt socker. Helst inte mer än fem procentNordic Sugar och deras europeiska branschorganisation gick i taket.Det finns dock inte något sådant starkt vetenskapligt stöd för, att det fastställda gränsvärdet på 10 E% fria sockerarter kommer att ha någon positiv inverkan på hälsan, skrev de.I Nordic sugars senaste årsrapport skriver företaget att man varit för passiv. Att man måste bli mer offensiv i debatten. De har ett ess i rockärmen. Den europeiska livsmedelsmyndigheten Efsa. Vi baserar oss på fakta, vetenskaplig fakta och det är det som Efsa gör.När den europeiska livsmedelsmyndigheten granskade sockrets inverkan på hälsan kom de 2010 fram till att det inte fanns några vetenskapliga belägg för att socker är så skadligt att det motiverar gränsvärden. Efsa säger Lars Bo Jörgenssen, till skillnad från WHO, har baserat sin rapport på fakta.Jag blir förvånad. I arbetet med det här programmet har jag läst väldigt många vetenskapliga rapporter om socker och hälsa de allra flesta har kommit fram till att för mycket socker är skadligt för oss på det ena eller andra sättet. Hur kommer det sig att Efsa uppfattat forskningen på ett annat sätt.Jag bestämmer mig för att ta reda på hur det gick till när den europeiska livsmedelsmyndigheten kom fram till sina slutsatser.Det första steget mot nya Europeiska näringsrekommendationer tas en kylig och dimmig vårdag 2006 i Parma.Sverige och Norden ligger långt fram i arbetet med dietary guidlines. Ett par år tidigare kom de första nordiska näringsrekommendationerna.Wulf Becker från Livsmedelsverket är en av stjärnorna. Som en av de första talarna får han berätta om det svenska exemplet, för där var sockret självklart något som skulle begränsas: Vi har haft rekommendationer om att begränsa sockret sedan 1980.Mötet i Parma är ett startskott för att komma fram till nya oberoende näringsrekommendationer. Så mycket hade hänt i omvärlden. Inte minst på sockerområdet.De senaste åren hade allt fler studier kommit som visade att socker inte bara skadade tänderna, utan också var med och orsakade fetma. Något som även medierna upptäckt.Folk var på väg att vakna.I såväl de nordiska som världshälsoorganisationens senaste rekommendationer fanns tydliga rekommendationer på att hålla sockerkonsumtionen under tio procent av det totala energiintaget.Wulf Becker hoppades kunna övertyga även den Europeiska Livsmedelsmyndigheten att sätta en övre gräns. Mycket var det här med näringstätheten. De som har ett lågt kaloriintag måste man begränsa socker för annars blir det för lite näring. Sen har det kommit fler studier om diabetes, och vikt och hjärt- och kärl som har styrkt det här.Men kanske borde Wulf Becker ha anat oråd redan där och då i Parma. För tittar man i deltagarlistan i diskussionsgrupperna så finns det alla skäl att tvivla på att de nya riktlinjerna ska bli oberoende från industrin.Visst finns där experter från ländernas livsmedelsmyndigheter. Men i övrigt ser det snarare ut som en branschfest för de stora livsmedel och sötsaksproducenterna.Unilever, Kraft Heinz, McDonalds, ett tyskt sockerföretag, World sugar research, som är en lobbyorganisation för sockerindustrin, Flera branschorganisationer för läskedryckstillverkare, och för godis och kakproducenter, köttproducenter, Kelloggs. Ja kort sagt i princip alla de man minst skulle vilja prata med om man ska ta fram en hälsosam kost.Grönsaks och fruktbranschen tycks vara de enda som inte blivit inbjudna.Wulf Beckers presentation gick i alla fall bra. Han valdes in till en speciell expertgrupp som skulle komma med underlag och rekommendationer om socker och andra kolhydrater till en av Efsas paneler som skulle fatta det slutgiltiga beslutet.Det var en liten grupp och enligt Wulf var de snart överens om att det vetenskapliga underlaget de lämnade ifrån sig klart borde räcka för att komma med en rekommendation med en tydlig övre gräns för tillsatt socker.Vi hade i något skede förslag på en övre gräns i likhet med de nordiska näringsrekommendationerna.Det fanns en god vetenskaplig grund? Ja tillräckligt bra i alla fall.Så blev det inte. Snarare tvärtom. På punkt efter punkt dömer Efsa ut den vetenskapliga grunden för att socker skulle vara skadligt.Karies: Nepp.Diabetes: Nix.Näringsfattigare kost: Nej, inte det heller.Och ökad kroppsvikt: Studier hittar ingen koppling mellan totalt sockerintag och fetma, snarare det motsatta.Så skrev Efsas panel i rapporten.Man kan tycka att professor Wulf Becker skulle gå i taket när han såg vad som hänt. Men han verkar inte vara den typen. Det är väl sånt man får acceptera. Vi hade ju lämnat över till dem. Det var ju panelens beslut. De har gjort en annan bedömning.Men innan rapporten publicerades skickades den ut på remiss. En av dem som tog emot rapporten var doktor Chizuru Nishida från Världshälsoorganisationen.När hon såg vad Efsas panel hade skrivit kunde hon inte tro det var sant. I avsnittet där sockrets påverkan på kroppsvikt diskuterades hade Efsa helt ignorerat WHO:s senaste systematiska granskning.Det samma gällde American Heart associations senaste. Och slutsatserna.Ja de var helt uppåt väggarna.Det här skrev hon i sitt remissvar. Men inget hände. Rapporten förblev som den var.När rapporten publicerades var formuleringarna kvar. Det fanns ingen vetenskaplig grund för att sätta en övre gräns för socker.Jag bestämmer mig för att kontrollera det mest kontroversiella avsnittet i Efsas rapport. Det om socker och övervikt. Jag vill veta vem som betalt de studier Efsa grundar sina slutsatser på.Det visar sig att fyra av fem studier som Efsa använder för att ifrågasätta kopplingen mellan hög sockerkonsumtion och ökad vikt har ytterst diskutabla finansiärer.En är delfinansierad av den amerikanska godistillverkaren M & M Mars och två av den Europeiska sockerindustrins organisation.I avsnittet om läskedrycker skriver Efsa visserligen att det tycks finnas ett visst stöd i forskningen för ett samband. Men poängterar att detta ifrågasätts av en amerikansk vetenskaplig studie.Det Efsa missar att berätta att en av författarna till den här studien jobbar för den amerikanska läskindustrin som också betalt rapporten.Jag kontaktar Efsa och ber om en intervju. Men det får jag inte. Skriftliga svar får jag på några av mina frågor. å en talesperson kan tänka sig läsa in svaren i en mikrofon. Men några följdfrågor får jag inte ställa. Det spelar ingen roll om en studie har finansiering från oberoende källor eller industrin. det som är viktigt är hur studien är gjord, säger talespersonen.Efsa säger alltså att det inte spelar någon roll om en studie är finansierad av industrin eller ej. Men stämmer det?Maria Bes Rastrollo professor på Navarra universitet i Spanien har gått igenom ett stort antal forskningsrapporter om sockersötare drycker och viktuppgång. Resultatet av undersökningen publicerades i en ansedd vetenskaplig tidskrift.Det är fem gånger högre sannolikhet att forskare som finansierats av sockerindustrin kommer fram till att socker inte påverkar vikten, säger hon. Hennes forskningsresultat har bekräftats i andra studier.Att en vetenskaplig studie finansierats av ett särintresse betyder inte med automatik att den är dålig. Bara att risken är större.Så går det att säga något om det i det här fallet?Det kanske tyngsta argumentet som Efsa anför talar emot en koppling mellan att äta mycket socker och viktuppgång är en studie som publicerades i International Journal of Obesity år 2000.Finansiering kom bland annat från den europeiska sockerindustrin.I slutsatserna kan man läsa att personer som ätit en kost med mycket socker minskade i vikt jämfört med en kontroll grupp. En av författarna var den världskände danske professorn Arne Astrup.Och jag träffar honom i KöpenhamnHan säger på den tiden kring millennieskiftet verkade det som att sockret inte var så farligt. Men, säger han, det där har ju motbevisats senare. Jag har svängt 180 grader. Nu varnar jag och säger att för mycket socker är dåligt.Så det verkar alltså som om Efsa inte bara valt studier som haft tveksam finansiering. De har också valt studier som till och med författarna tagit avstånd ifrån.Hur blev det så här? Det vet jag inte men jag hittar en möjlig förklaring.Panelen som skrivit den rekommendationen om socker. består av 21 ansedda forskareAlla panelmedlemmar i Efsa måste lämna in ett så kallat declartion of interest och när jag går igenom den framgår det tydligt att Efsas experter långt ifrån är oberoende. Flera har uppdrag för livsmedelsindustrins forskningsorganisation ILSI. Vad värre är, nästan hälften, 8 av 21, har eller har finansiella kopplingar till företag som säljer socker eller andra sötade produkter.Det handlar om konsultarbete, styrelseuppdrag och forskningsanslag. Bland företagen återfinns, Coca Cola, Pepsi, Kelloggs och Daniscos sugar.Martin Pigeon på organisationen Corporate Europé Observatory, som jobbar med att belysa företags lobbyarbete i EU säger att det är oacceptabelt och att det strider mot Efsas egna regler.Men Efsas talesperson säger att ingen av panelmedlemmarna trots de finansiella kopplingarna till industri hade någon intressekonflikt och att de inte låtit sig påverkas av sockerindustrin.Vi återvänder till Lars Bo Jörgenssen på Nordic Sugar. Kommer ni ihåg? Det var ju den här Efsarapporten han hänvisade till som den mest vetenskapliga. Jag berättar om de finansiella kopplingarna men han tror inte att panelen påverkats av det. Och att forskare oftare kommer fram till ett resultat som gynnar den som betalar behöver ju inte betyda att resultatet är fel säger han.Men Chizuru Nishida på WHO påpekar att det är ju märkligt att Efsa kommit till så annorlunda resultat än alla andra. Det är synd att Efsas slutsatser är så udda, och det är väldigt bra att ni granskat experternas intressekonflikter och finansieringen av studierna. Jag tycker det här är väldigt viktigt och måste tas i beaktande.Så kontentan är att vi bör äta mindre socker. Men livet behöver inte vara så tråkigt ändå. Det är det tillsatta sockret som är farligt. Möjligen kan man också vara lite försiktig med processade söta fruktjuicer. Men sockret som finns i bär och frukter är bundet till fibrer.Och så är det en vanesak också. Jag har börjat göra egen müsli och nu sockrar jag den väldigt lite. Bara lite äppeljuice mest för smakens skull och nu är det ju inget gott med de här köpmuslina.På morgonen, eller efter träningspasset, finns det något bättre än en smoothie?Malin Olofsson och Daniel Öhman daniel.ohman@sverigesradio.se

  • Med frikostiga donationer till politiker vill storföretag i Kalifornien få mer vatten från floderna längre norrut. Samtidigt är innevånare kritiska och menar att det skulle ödelägga regionen.

    Det här är det andra av två avsnitt om nötproduktion i torkans Kalifornien i serien Matens pris. Hör första delen här: Vattnet och nötternaMalin Olofsson och Daniel Öhman daniel.ohman@sverigesradio.se

  • Amerikanska jättar dominerar en växande marknad för nötter och i torkans Kalifornien startas nya odlingar. Daniel Öhman och Malin Olofsson berättar om samhällen utan vatten och om hållbara alternativ.

    Grafik: Så mycket vatten går åt till dina livsmedelNyheter: Nötodlingar vattentjuvar, ICA om inköpenMatens pris handlar i dag om vatten. Men inte vattnet vi dricker utan det dolda vatten som går åt för att produceramatvarorna i affärerna. Mycket av produkterna odlas med hjälp av konstbevattning i områden som inte alls är lämpade för det. Det som händer då, är att det livsviktiga dricksvattnet är på väg att sina.I nöthyllan i en butik i Stockholm finns mycket nötter. Vi har hört hur nyttiga de är med bra fetter protein och näringsämnen. Och de är ett vegetariskt alternativ till kött.Sedan millennieskiftet har försäljningen mer än dubblerats. Mest av allt äter vi av mandlar. Över 6 000 ton importeras varje år, det vill säga en tredjedel av alla nötter i till Sverige.Men mandlarna e törstiga. En enda mandel kräver 4 liter vatten.I butiken ser vi ingen märkning som visar vilken region nötterna kommer ifrån, det står bara USA på påsarna. Men nio av tio mandlar som säljs i världen kommer från Kalifornien, där just vattnet är på väg att ta slut.Mandlarna skulle kunna odlas på annat håll. Vi ska berätta mer om det sen men först beger vi oss till Kalifornien.Från Hilltop Ranchs enorma fabrik kommer mandlar till alla de största kedjorna i Sverige. Varje år producerar de 25 000 ton mandlar. Det är fyra gånger så mycket som vi äter i Sverige på ett år. Företagets vd och grundare Dave Long visar med raska kliv runt på fabriken som är sista anhalten innan mandlarna skickas på export.Det är nästan folktomt inne i fabriken. Från ett grovt rör smattrar mandlar ut på ett löpande band. De trasiga mandlarna har redan sorterats bort.10 ton mandlar i timmen passerar här varje dag. När en truck passerar tittar föraren förvånat på oss. Han är inte van att se människor här.Maskiner gör det mesta av arbetet här. Sorterar bort stenar, En laser letar efter eventuella glasbitar och en tredje maskin sorterar mandlarna i olika.Dave Long köper mandlar från över 300 odlare spridda över hela Central Valley som området i Kalifornien vi befinner oss i heter.Vi kommer in i lagret. Jättelika trälårar längs med väggarna så långt ögat kan se.Utanför gassar solen. Som vanligt. När jag är här i november är det fortfarande torka i Kalifornien. Få platser är så torra som här i Central Valley där huvuddelen av Kaliforniens en miljon ton mandlar odlas. Vattnet som normalt kommer i kanaler från floderna i norr har börjat sina.Men trots torkan planteras nya träd. 100 000 acres bara i år. En yta som motsvarar 22 gånger 22 meter.Dave Long säger att det är logiskt. När priserna går upp så planterar fler träd.Fast kanske blir det ändå för många träd nu. Priserna har gått upp i flera år. Från två till åtta dollar per kilo på bara några år. Priserna kommer gå ner tror han och menar att det är synd.Precis intill fabriken ligger en mandelodling. Spikraka rader med träd, 316,3 per hektar. Inte ett ogräs. Varje träd har en egen ledning som förser den med perfekt mängd vatten.En brunn försörjer den med vatten.För en tid sen tvingades de göra brunnen djupare. Vattnet högre upp hade tagit slut.Plötsligt ser han bekymrad ut.Hittills har vem som helst kunnat borra efter vatten. Men när många borrar så sjunker grundvattnet och man måste borra allt djupare.Nu när du hör det här har väderfenomenet El Nino dragit in över Kalifornien, och det har kommit en del regn. Men det är långt ifrån säkert att regnet kommer hjälpa.När så många borrat djupt ner efter vatten pressas marken ihop. Håligheterna där vattnet fanns försvinner. De kommer inte tillbaka även om regnet kommer.Och, säger han, om torkan kommer tillbaka efter regnet kommer allt grundvatten i Kalifornien ta slut.Central Valley är en av USA:s viktigaste, och yngsta jordbruksregioner. En bergskedja skiljer den från kusten och metropolerna San Fransisco och Los Angeles.Jorden är bland den bästa som finns i USA, Men innan man byggde kanaler som ledde ner grundvatten från floderna i norr var det få som kunde odla här.Nu när torkan är inne på sitt fjärde år är det bara de bönder som varit här längst som får något vatten från kanalerna. De andra måste borra.Det är snart skymning när jag träffar Brad Gleason på Harrys Ranch. En megakrog mitt i ingenstans vid en vägkorsning.Brad är sen. Ett möte drog ut på tiden men han fick lift med ett kompis som kunde flyga honom hit.Den senaste tiden har mandelodlarna fått mycket skit i pressen. Mandelodlingarna står för en tiondel av all vattenanvändning från jordbruket i Kalifornien. Merparten av mandlarna exporteras. I tidningarna står det att de exporterar vatten.Brad tycker det är orättvist. Mandlarna är inte sämre än andra grödor, men ger större intäkter.Men det är inte riktigt sant. Grödor som man planterar år från år kan man strunta i att plantera när det är torka. Mandelträd och pistageträd måste vattnas hela tiden. Det är en långsiktig investering. Tre till sex år tar det innan man kan skörda. Torkan är ett problem för oss, säger Brad, men vi är inte bovarna. Vi försöker bara få våra träd att överleva.Tvärtom tycker han att nötbönderna behandlas illa. De senaste åren har Brad liksom många andra inte fått något vatten från kanalerna.Det finns vatten i floderna norr om dalen. Det skulle kunna ledas hit. Flera av hans brunnar har sinat å nu har han tvingats borra ny. Men grundvattnet här på den västra sidan av dalen särskilt så djupt ner är illa lämpat för nötodlingarna, det är salt och efter en tid blir jorden obrukbar.Vi åker ut för att titta på hans odlingar. Vid sidan av vägen ligger träd uppdragna med rötterna. Vi var tvungna att ta bort dem säger Brad. Det salta grundvattnet förstörde marken. Träden klarade inte det.Med Kaliforniska mått är Brad ingen av de allra största odlarna. I Sverige skulle han spöa de största godsherrarna. 6 000 hektar.1 600 000 träd. Det är nästan lika många träd som det finns äppelträd i Skåne.Vi svänger in på en skumpig väg mellan två pistageträdodlingar. För första gången ser jag lite vatten. En stor pöl med vatten och gegga sen brunnen de håller på att borra. Det ser ut som en oljerigg.Nästan 600 meter ner i marken borrar de, till en kostnad av 7 miljoner kronor. Vattnet där nere kommer troligen från förhistorisk tid. Det kommer ta hundratals kanske tusentals år att fyllas på igen om det tar slut.Det finns inga garantier när man borrar så här djupt, ingen vet egentligen hur vattentäkterna ser ut där nere. Ibland verkar brunnen funka bra. Och så plötsligt efter bara något år sinar den.Brad har dock ändå hopp om framtiden. Kanske måste en del bönder lägga ner. Men det kommer inte vara mandlar och pistagenötter som försvinner. Utan grödor som ger lägre intäkter. Ska man ha råd att köpa vatten måste man få bra betalt. Då är mandel och pistagenötter bra grödor.Mandelskörden i Kalifornien väntas i år bli en miljon ton. Det utgör 80 procent av hela världsproduktionen.Solen gassar i den lummiga parken några hundra meter från rymdstyrelsen Nasas högkvarter i stadsdelen Pasadena i östra Los Angeles. Cedric David slår sig ner vid ett picknicbord och plockar upp datorn. Som utlänning får jag inte komma in i Nasas byggnad. Det tar månader att få ett tillstånd.Nasas satelliter kan mäta från rymden hur vattnet försvinner. Cedric klickar upp en länk. En karta över USA som zoomar in på Kalifornien och Central Valley. Ett räkneverk flyttar tiden framåt mot nutiden. Färgen ändras från gul till orange till djupt röd det betyder extrem torka.Hur Nasas satelliter kan räkna ut det här är lite svårt att förklara. Så vi lämnar det här.Hur som helst har extremt mycket vatten försvunnit. 42 kubik kilometer vatten. Det kanske inte säger så mycket men tänk dig en sjö som är tio meter djup. För att rymma så mycket vatten skulle den sträcka sig 64 kilometer i varje riktning. Så mycket vatten har försvunnit.Det är helt ohållbart säger Cedric, även om torkan tar slut kommer vi tömma grundvattenreservoarerna - inte om tusen år - utan inom vår livstid. Vatten försvinner även när det inte är torka.När de rika storbönderna borrar djupare och djupare, blir även deras grannar lidande.De starka pumparna suger inte bara från vattentäkten utan också från sidan från grannarna. Det här skapar spänningar i dalen. För det finns de som inte har råd att borra djupare.Janaki Jagannath är jurist och jobbar för en organisation som erbjuder gratis juridiskt stöd till låginkomsttagare på landsbygden. Allt vatten här är privatägt av jordbrukarna. Trotts att tusentals människor jobbar på fälten är det ingen som har tänkt på deras rättigheter. Som rent vatten tillexempel.I det lilla samhället som vi går omkring i är det torrt på de små trädgårdsplättarna. Vi är helt omringade av mandel och pistageträd. Men till skillnad från bönderna får invånarna här inte använda vattnet till att vattna med, fruktträden i trädgårdarna torkar ut. Och på sommaren, när temperaturen ofta når över 30 grader, blir det jobbigt för barnen som inte kan svalka sig någonstans.Att tappa upp vatten i en liten uppblåsbar pool är inte att tänkta på.Mellan de två samhällena Cantua Creek och El Porvenir går en kanal. De bönder som odlat marken länge häromkring får delar av sitt vatten härifrån. Det är också källan till bybornas vatten. Ett reningsverk ska göra det rent men det är gammalt och funkar inte något vidare. Nu håller själva marken som husen står på att försvinna.På ett år har marken som husen står på sjunkit med 30 centimeter.Ni kommer kanske ihåg vad Dave Long sa. Han som ägde mandelfabriken. När för många tar för mycket vatten ur marken pressas den ihop. Då sjunker den.På gården utanför sitt hus står Jennifer Rodriques framför en spis. Vattenledningarna är trasiga så det går inte riktigt att vara inne i köket. och den senaste månadens vattenräkning hamnade på 400 dollar. Jag dricker det aldrig, berättar hon.4 000 kronor i månaden för vatten man inte kan dricka. Innan Janakis organisation, grep in tvingades de själva köpa vatten, Nu kommer det vatten på flaska då och då.Jennifer är en av få som talar engelska här i Three Rocks, eller El Porvenir, sanningen som det heter på spanska.Nu är hon rädd till och med för att duscha i vattnet. Huden blir torr och hon får eksem säger hon.Förr i tiden fanns det brunnar här. Men de har sinat berättar Janaki.Att borra nya brunnar skulle inte lösa något. Långvarigt bruk av konstgödsel och bekämpningsmedel har förorenat grundvattnet. Det är ännu giftigare än vattnet från kanalen.Det är ett litet samhälle. Många här har blivit arbetslösa sedan allt fler odlare i området slutat odla grönsaker och gått över till nötter.Jennifer ska flytta till ett annat hus i byn. Hon är glad för att komma från huset med de läckande ledningarna. Men också lite orolig.Det nya huset ligger bara tiotalet meter från pistageträden. Hon är orolig för flygplanen.Planen kommer på kvällen och sprayar någonting. Hon vet inte vad det är de sprayar. Men det luktar som ruttna ägg Man blir yr och får ont i huvudet säger Jennifer. Och min son har svår astmaAtt spraya bekämpningsmedel så här nära byn, om det nu är det de gör är förbjudet även i Kalifornien. Men kontrollen är dålig berättar Janaki. Staten bryr sig inte om de här områdena.Människorna som jobbar inom jordbruket här lever bara tre fjärdedelar så länge som genomsnittet.Jag frågar vem som äger farmen. Jennifer vet inte det.I efterhand lyckas vi hitta ägaren. En fastighetspamp från närmsta storstaden Fresno. Men vi får inte tag på honom och kan inte fråga vad det är de sprayar på fälten. Man kan jämföra det med en diskho säger hon. När disken ligger huller om buller tar den mycket plats. Men när man staplat upp den flyttar den sig inte hur mycket vatten man än håller på. De håligheter som en gång fanns är borta för evigt. Nu hotas hela infrastrukturen i dalen säger hon. Marken är väldigt platt. Och vattnet från kanalerna rinner framåt tack vare en marginell lutning. Även små förändringar kan sabba allt.Hon är orolig. Så här kan det inte fortsätta. Någonting måste hända.Bonden Paradali sladdar in på gården. På tomten odlar de grönsaker till familjen. En bit utanför byn granatäpplen för export och så plockar han tillsammans med de andra byborna mandlar och valnötter och lite pistagenötter uppe i bergen.Jag har fått lift hit med två män från exportföretaget som köper deras varor. De hjälper också till att tolka.Jag hoppar upp på sidovagnen till motorcykeln och vi åker iväg genom fälten där de odlar granatäpplen.Hälften av de låga träden är redan inpackade i lera. För att skydda dem mot iskylan på vintern.Valnötsträden vi passerar är stora och gamla. De levererar fortfarande. De bästa kan ge 300 kilo på ett enda träd. Vi stannar till vid det största.Hur gammalt är det frågar jag. Min farfar vet svarar Paradali med ett skratt. Kanske mer än 150 år.Några getter ligger under trädet och idisslar. Jag plockar upp en nöt från marken och smakar på den. Smaken är intensiv.Byn vi befinner oss i ligger uppe i bergen i södra Uzbekistan nära gränsen till Tadjikistan, 40 mil söderut, Afghanistan.Uzbekistan har ända sedan Sovjetunionens splittring styrts av diktatorn Islam Karimov i vad som närmast kan liknas vid ett korrupt familjevälde. Internationellt har det blivit rubriker i tidningarna när det kommit fram att hans säkerhetstjänst kokat oppositionella i olja. All mark i Uzbekistan ägs av Staten, bönderna får hyra landet mot en avgift. Men de vilda nötterna har inte staten samma kontroll över. All produktion här är ekologisk och de vilda nötterna som plockas är Fairtrade-märkta.Pardali och de andra pekar upp på bergskammen långt bort i fjärran, det är nätt och jämt jag kan se träden. En dryg kvadrat kilometer av mandelträd finns det där uppe. Sex ton kan det bli ett bra år.När de plockar nötterna rider de på åsnor, säger Pardali eller snarare, ibland knuffar vi åsnorna upp. Vi brukar stanna några dagar däruppe innan vi kommer tillbaka.Nötterna är lite mindre än jag är van vid. Smaken är mer intensiv. Koncentrerad.Dels beror det på att de inte vattnas, dels på att det är andra sorter än de som odlas i Kalifornien. Klimatet är som sagt extremt, heta somrar, iskalla vintrar och 300 soldagar. Det är torrt. De träd som växer här måste vara tåliga. De produktiva mandelträden från Kalifornien skulle inte klara en säsong här.Forskningsrapporter som jämfört vilda pistage- och mandelsorter med de kommersiellt odlade har sett att de innehåller mycket mer av de fytokemikalier som stärker vårt immunförsvar och skyddar oss mot sjukdomarDe är glada i byn. Fairtrade-märkningen fungerar så att bönderna utöver det vanliga priset får en premie. Premien måste gå till något gemensamt. Nu ska de borra en brunn.Premien de fick från Fairtrade på 100 000 kronor borde täcka det mesta. Äntligen rent dricksvatten.Tidigare har de bara haft vatten när det kommit smältvatten från bergen. Annars måste de åka en halv mil för att hämta. Men nu ska det bli ändringVi åker vidare till en annan by. En skumpig grusväg. Gråa tegelhus bakom lika gråa tegelmurar.Men öppnar man dörren hittar man en trädgårdsplätt framför varje hus smäckfull med ekologiska grönsaker. I varje trädgård en egen specialitet. En del äter de själva en del torkas och exporteras.Elmira Bertagloni är uppvuxen i Uzbekistan men för det mesta bosatt i Österrike. För 15 år sen startade hon tillsammans med en lokal partner ett företag som exporter vilda nötter och ekologiska, bär frukter och grönsaker som det torkar själva.I början handlade det mest om att tjäna pengar. Först det ekologiska, en växande marknadsnisch. Fairtrade började de med mest för att en brittisk kund tjatade. Men med tiden har hon upptäckt att det känns bra också. I hjärtat. Som nu, byborna har fått råd att dra en gasledning till byn. Det kan bli 20 minus på vintern och husen är inte uppvärmda. Det traditionella sättet att överleva vintrarna har varit att stänga in hela familjen i ett rum och göra upp en eld på torkad koskit i ett hål i golvet på mitten. Sen sitter man där tillsammans för att hålla värmen. I vinter blir det bättre.Nötterna som i Kalifornien hotade hela delstatens vattenförsörjning räddar här liv. De gör bönderna mer oberoende från statens förtryck. De kan borra en brunn så de får rent vatten att dricka och slipper sitta i 18 graders kyla på vintern i ett hål för att hålla värmen genom att elda kobajs.Malin Olofsson och Daniel Öhman daniel.ohman@sverigesradio.se

  • Vad har hänt med tomaterna? Daniel Öhman och Malin Olofsson är tillbaka med nya delar i den prisbelönta serien Matens pris och granskar hur nyttiga grönsakerna egentligen är.

    Skriv ut: Kylskåpsguide om frukt och gröntNyheter: Sämre skydd, Branschens svar, Kritik mot EUHör mer: P1-morgon, P4 ExtraI mataffären gör vi val nästan dagligen. Det är här vi alla hamnar i dilemman. Vad ska vi äta? Vad är bra för mig? För miljön? För djuren? Och vad har vi råd till?Maten är idag på allas läppar. Åsikterna är många: så ska vi äta för att bli snygga, så ska vi äta för att rädda planeten, så ska vi äta för att vara trendiga.Det är lätt att hamna i total matkoma.Det här programmet granskar hur maten blir till, vad som döljer sig bakom röda prislappar och produktionssystem. Och nystar i den politik som driver vår konsumtion.I det här första programmet av fyra ska vi titta närmare på grönsaker Vi äter faktiskt mer och mer grönsaker nästan dubbelt så mycket per person som vi gjorde 1990. Att vi äter mer beror kanske på att vi är mer medvetna hur nyttiga de är. Men också på för att de kommersiella växtförädlarna tagit fram nya sorter som växer snabbare och ger större skördar. Och då blir ju grönsakerna billigare.Men det är något som hänt med innehållet i grönsaker när de förädlats för att ge så stor avkastning som möjligt och det är det som vi ska granska nu.Vi reser några mil norr om Göteborg i det lilla samhället Spekeröd. Härifrån driver Johnny Andreasson och hans fru Barbro Aidelsson fröfirman Runåbergs fröer.Sen starten 1982 har de specialiserat sig på att leta upp gamla och ovanliga ekologiska grönsakssorter som inte går att få tag på hos de stora fröfirmorna.De visar upp ett litet växthus Ja, det är inte så stort kanske 40 kvadratmeter. Vi provar väldigt många sorter hela tiden både nya gamla sorter från stora delar av världen. Vet inte varför men jag har en vurm för gamla sorter.Fröodlingen ser inte så mycket ut för världen så här på senhösten när jag besöker den. Inne i växthuset kämpar några tomater fortfarande för att leva vidare. Utanför är det mesta visset. Men rotar man runt lite på marken hittar man märkliga skapelser som fortfarande håller på att utveckla sina frön. En squash stor som en fotboll tillexempel. Det är en vintersquash. Den kan du lagra på kökshyllan hela vintern. Får jag tag i någonting så provar jag det. Och om det fungerar så förökar jag upp det. Många sorter som vi säljer har vi fått från kunder som har det från sina gamla farmor eller mormor och skickar till oss för de tycker vi ska prova det så en del fynd har vi gjort den vägen.De senaste hundra åren har växtförädlingen av frukter och grönsaker gått i rekordfart. Merparten av de plantor som fanns för 100 år sedan är nu borta eller utrotningshotade och den kommersiella växtförädlingen har koncentrerats till ett fåtal företag.Har det försvunnit mycket som inte går att få tag på i dag? Oj, ja massor, man ser i gamla frökataloger från sekelskiftet så fanns det ett otroligt sortiment. Vi tror att vi lever i bästa av tider men när det gäller variation på grönsaker så är det inte. Tyvärr är det så att de stora fröfirmorna inte är intresserade av att hålla liv i de här gamla sorterna dels för att de för yrkesodlingen ger sämre resultat i kvantitet Där har det vuxit gammal gotländsk haverrotHavrerot? Inte havre utan haver. Det är en vit rot påminner lite om morot i formen. Gulvit gräddvit. Den absolut godaste roten ändå finns inte att köpa konstigt nog, vi har blindtestat på barnen flera gånger de föredrar haverroten.Morotssmak? Nej Påminner lite om svartrot i smakenSer det ni som att ni försöker rädda sorter som är på väg att försvinna? Ja den här sorten är vi helt ensamma om i hela världen slutar vi med den så finns det ingen som har den alls.Då försvinner den? Ja då försvinner den.Och han har lagt märke till något som borde intressera många ekologiska odlare. De äldre sorterna har ofta den fördelen är anpassade efter jordbruk där man inte använder så mycket konstgödsel och bekämpningsmedel så de är ofta tåligare, tål mindre näringsnivåer och tål torkperioder.Med tiden har Johnny blivit allt mer övertygad om att många äldre grönsakssorter inte bara är tåligare utan också nyttigare än grönsakerna du hittar i affären. Och då menar han inte bara att hans älskade haverrot är nyttigare än en morot utan att äldre sorter av våra vanligaste grönsaker som tomater gurkor och tomater var nyttigare än de är i dag. Den moderna förädlingen har gått ut på att öka kvantiteten framförallt och få så stora och jämna växter som möjligt. De här hybriderna som är framtagna för stor kvantitet. Annorlunda celluppbyggnad de innehåller mer vatten. Näringsvärdet har sjunkit katastrofalt de senaste trettio åren.Om det Johnny säger verkligen stämmer så finns det alltså en motsättning mellan att plantorna ska vara så nyttiga som möjligt och att de ska växa fort.Och han hävdar alltså att de äldre mer långsamväxande plantorna som han odlar är både tåligare mot skadeinsekter och sjukdomar, och nyttigare för oss att äta men den ger en lägre skörd än de kommersiellt odlade sorter du hittar i affären.I vår matkorg har vi grönsakerna som vi köper allra mest av i Sverige. Oavsett årstid är det gurka, tomat, paprika, sallad, lök och morot. Johnny har verkligen en poäng. Det ser ut som ett berg av grönsaker här i butiken men kollar man statistiken så är det bara några få som står för den stora majoriteten av vad vi köper.Det ser väldigt lika ut i alla butiker, samma produkter, i princip samma grönsaker.Man blir ju nästan chockad när man är på en lokal marknad i Grekland till exempel. Böjda gurkor. Knöliga tomater.Det här beror på att några få företag kontrollerar fröförädlingen. Några få sorter, de som för tillfället ger flest frukter, eller grönsaker per satsad krona, hamnar här i butiken.Vi konsumenter vill ju att grönsakerna ska vara billiga. För grönsaker är ju bra för oss har vi hörtAtt äta mycket grönsaker och frukt är nyttigt. En massa bra grejer händer när man äter grönsaker. Ditt immunförsvar stärks, du får lättare att gå ner i vikt om du är övervikt eller att inte gå upp i vikt om du är normalviktig. Din mage fungerar bättre och du minskar risken för en rad cancersorter och hjärtkärlsjukdomar.En del av innehållet i grönsaker, vitaminer, mineraler och fibrer är välkänt för de flesta av oss. Det här är näringsämnen som vi behöver för att överleva. De finns i grönsaker men också i spannmål och animalier.Men grönsaker och frukt innehåller också någonting som är svårt att få i sig på annat sätt.Fytokemikalierna är en del av plantornas immunförsvar. De skyddar plantorna mot angrepp av insekter, svampar och sjukdomar. Ofta sitter de i skalet och är kopplade till olika färgämnen.Det finns tusentals sådana här fytokemikalier. Antagligen känner vi inte till alla.På Stockholms universitet på ett labb för molykylär biovetenskap är docent Siamak Haghdoost gruppledare och han har tillsammans med sin doktorand Ali Pour Khavari studerat några av de här fytokemikalierna närmare.Det visar sig att fytokemikalierna inte bara skyddar plantorna utan när vi äter dem så skyddar de också oss.För att bevisa vilken effekt fytokemikalierna kan ha har Siamak Haghdoost utvecklat ett rätt enkelt test och det är det som jag ska göra nuEn av de mest potenta och mest studerade fytokemikalierna heter Lykopen. Den finns i vattenmelon och några andra frukter och grönsaker men framförallt i tomater. Lykopen om man tar ungefär 10 mg om dagen ser man att den har en effekt mot bröstcancer, mot matstrupcancer, prostatacancer, hjärt och kärlsjukdomar och mot inflammation.Så en riktigt bra grej med andra ord.Jag får cykla på en träningscykel i 18 minuter till det jag ska kolla nu är hur kroppen svarar på den stress det blir när jag cyklar hårt. När man tränar hårt särskilt när man inte är van att göra det utsätts kroppen för en så kallad oxidativ stress. Det här kan man mäta i blodet eller saliven. Lykopen å vissa andra fytokemikalier kan neutralisera den här stressen. Ta bort den. När vi äter de här fytokemikaleierna som egentligen är lite toxiska reagerar kroppen genom att producera visa komponenter i kroppen som gör att vi också är redo att ta hand om näringsgiver bakterier och virus, så att kroppen blir starkare.Testpersonerna som gjort det här testet ha druckit mellan 1 och 2 dl tomatjuice i tre veckor. Sen har de gjort om cykeltesten. Då mätte vi de här stressmarköreran som vi utvecklat här på labbet, man ser att bara cyklingen om man inte tränat på länge och tränar hårt så får du så här mycket ökning av den här DNA-skada men dricker man lykopen tomat juice, så försvinner nästan allt. All stress som bildas av hård träning försvinner på en gång slutar man dricka och tränar igen så går den upp dricker man igen så går den ner.Själv dricker jag två deciliter och effekten har varit påtaglig. Den oxidativa stressen som cyklingen utsatte min kropp för minskade till en tredjedel efter tre veckors tomatjuicedrickande.Det finns Lykopen i tablettform, men det har inte gett alls samma effekt som tomatjuice. Lykopenet är ett rött färgämne som framförallt finns i och i närheten av skalet på tomaterna.Det blir lättare tillgängligt i kroppen när tomaterna värms upp och mixas som i tomatjuice.Det går att få i sig lykopen från färska tomater också. Men då gäller det att man väljer rätt tomater.I butiken får man inga ledtrådar, man får bara veta om grönsakens ursprungsland.Men det spelar en stor roll vilken tomat vi väljer visare det sig när vi tittar närmare på tomaterna.Jag har åkt till Susanna Anderssons tomatodling i halländska Bua. Ungefär två tredjedelar av tomaterna som säljs i butikerna är sådana vanliga runda tomater som hon visar mig i sitt stora växthus.Fytokemikalier finns i många olika frukter bär och grönsaker, som blåbär, hallon, havtorn broccoli grönkål, ja alla grönbladiga grönsaker, lök, vitlök och en massa frukter innehåller också olika fytokemikalier som stärker vårt immunförsvar och skyddar mot många dödliga sjukdomar.Men vi håller oss för enkelhets skull kvar vid tomaterna och lykopenet som ju är en av de mest potenta fytkomeikalierna. Till skillnad från de flesta odlare vet Susanna Anderssons en del om lykopeninnehållet i sina tomater. Det spelar roll vilken tomat man väljer. I Flavance var det mer än två gånger så mycket lykopen, som i Arvento, det vill säga vanlig rund tomat som också är odlad här.Det är stora skillnader? Ja det är jättestora skillnader.När Susanne lät Siamak Haghdoost på Stockholms Universitet testa fyra av hennes tomater visade det sig att den stora runda tomaten som hon odlar allra mest av var den som innehöll minst lykopen. För att få i sig lika mycket lykopen som i ett glas tomatjuice, skulle man behöva äta ett kilo av de här tomaterna, om dagen.Men den andra tomaten som hade mer än dubbelt så mycket lykopen som de hon säljer mest av heter Flavance, det är en vanligt stor rund tomat. Fast med en ovanligt vacker röd färg. Susanne pratar gärna om resultatet på undersökningen. Hon skrev till och med ett pressmeddelande. Men hittills är det bara en torghandlare som nappat. Han gillade den röda färgen. Flavance säljer vi som torgtomat. Och där har vi givetvis informerat om att det är mer lykopen.Så varför odlar hon inte mer av den undrar jag. Har det med smaken att göra? Smakar den illa? Vi ska skära isär dela på tomaterna så ser du skillnad.När jag testar tomterna utan att veta vilken som är vilken visar det sig att tomaten som innehåller mest lykopen också är den godaste.Susanna håller med. Jag tycker nog när jag smakar Flavancen så tycker jag den smakar mer.Trots att den alltså är både en godare och nyttigare så har hon bara ett par rader av den tomaten i sitt växthus.Vad hindrar dig från att bara sälja de där på stortomater? Vi måste hitta köpare som är beredda att betala merFör de kostar mer? JaFör att de ger mindre? Hur mycket mindre per kvadratmeter? 56 kilo mindre.Ett normalt år får Susanne ut 50 kilo per kvadratmeter av sin storsäljare. Den lykopenrika Flavancetomaten är alltså drygt 10 procent dyrare att producera. Och det vill kunderna inte betala för. Det är bara en bråkdel av odlingen vi har.Skulle du vilja odla mer? Ja skulle jag viljaKommer ni ihåg fröodlaren Johnny Andreasson som vi träffade i början av programmet. Han sa ju precis det här. Att vill man ha hög avkastning alltså mest grönsaker per investerad krona - så blir grönsakerna inte lika nyttiga. Och hög avkastning är det som gäller för den kommersiella grönsaksodlingen. När handeln inte vill betala mer för nyttigare grönsaker är det antal kilo per satsad krona som gäller.Susanna erkänner motvilligt att samma sak gäller för henne. Det är ju så att vi måste få ihop företagen för det måste ge kilo också.Hur upplever du prispressen, är den stark? Ja det är den.Liksom de flesta grönsaks och fruktodlare köper Susanna sina plantor från specialiserade växtförädlare i Holland, bland de mest populära finns dotterbolag till globala jättar som Monsanto och Syngenta. Plantorna som tagits fram i en noggrann vetenskaplig process där man korsat olika sorter med varandra för att få fram grönsaker som bäst motsvarar kraven hos de kommersiella växtodlarna.Då handlar det inte om mer näringsrika grönsaker med fler fytokemikalier, säger Irene Mattisson som är nutritionist på livsmedelsverket. Växtförädling har man ju inte tittat så mycket på näringsinnehåll ofta går det kring avkastning och hållbarhet, kunna transportera och så och de egenskaperna istället för näringsinnehållSå ur näringsinnehåll har man tittat på fel saker? Man har inte tittat alls på näringsinnehållet utan hoppats att det ska vara oförändrat på annat så på det viset kan man säga fel saker för det är inte det som varit i fokus för fokus har varit avkastning och hållbarhet.Resultatet av den här ensidiga växtförädlingen går tydligt att se i forskningsrapporter där man jämfört de kommersiellt odlade grönsakerna, frukterna och bären med äldre eller vilda släktingar. I forskningsrapport efter rapport visar det sig att man i jakt på högre avkastning och tåligare frukter förädlat bort många av de viktiga fytokemikalierna.Utdrag:Hallon: Vi upptäckte att det genomsnittliga innehållet av fenoler en fytokemikalie I vilda hallon var mycket högre än i de odlade varianterna.Grönkål: Det var framförallt de traditionella gamla sorterna som innehåll höga koncentrationer av flavonider, en annan fytokemikalie.Tomater: Vilda tomater innehöll högre konventrationer än odlade tomater.Äggplanta: Växtförädlingen har resulterat i en minskning av innehållet av fenoler och vilda släktingar har högre innehåll än i de odlade äggplantorna.Det verkar alltså som att det är vår växtförädling som valt bort de sorter som har högst halter av de viktiga fytokemikalier. De som ska skydda oss mot cancer och hjärt- och kärlsjukdomar. Förädlingen spelar stor roll. Det säger Marie Olsson professor på institutionen för växtförädling vid Sveriges lantbruksuniversitet i Alnarp. Om man tittar på ett och samma växtslag, på broccoli eller olika typer av bär, så kan man nog räkna med att man har ett par hundra procent skillnad mellan de som är högst och lägst.Det är ju väldigt stora skillnader? Ja det är detMen behöver vi mer av de här ämnena då får vi inte i oss tillräckligt idag? Om man ser på de här medicinska undersökningarna när man jämför de som äter mycket och lite frukt och grönt och då ser man att de som äter mycket har en bättre hälsa och om man då tror att basen till det här åtminstone delvis är att man får i sig mer av de här ämnena så skulle det förmodligen innebära positiva effekter för folkhälsan om man kunde öka dem.När vi pratar med olika växtförädlare visar det sig att de är mycket väl medvetna om att de grönsaker och frukter de säljer inte är de nyttigaste. Men vissa av dem har faktiskt gjort försök att ta fram nyttigare varianter.Kommer ni ihåg den lykopenrika tomaten i Susanne Anderssons växthus. Flavance, den är framtagen av Monsanto ägda växtförädlaren De Ruiters.Det visar sig att De Ruiters, innan de köptes upp av Monsanto 2008, hade en liten satsning på tomater med mer lykopen.Men i dag tycks satsningen vara mer eller mindre nedlagd. Vi identifierade tomater som hade högre halt av lykopen, berättar Sharon Mac Gregor, en av Monsantos marknadschefer.Enligt henne lades satsningen ner för att man misslyckats att marknadsföra de lykopenrika tomaterna. Flavance finns inte en med i deras frökatalog. Vi upptäckte att vi inte kunde marknadsföra det till konsumenternaHon skyller på EU:s hårda regler, som gör det svårt att marknadsföra de lykopenrika tomaterna med hälsoargument om man inte kan bevisa det i dyra kliniska tester. Det är väldigt stränga legala riktlinjer om vad vi kan och vad vi inte kan säga och det är det största hindret. Eftersom de lykopenrika tomaterna är dyrare blir det svårt för handeln att sälja dem. Handeln utövar högt tryck på hela leverantörskedjan på att leverera produkter som kostar lite. Och det kräver produkter med hög avkastning.Men hon säger också en annan sak, något som vi stött på tidigare i brunchen Det finns en fara. Om man hävdar att något är bra, så kan konsumenterna tro att de andra är dåligt även om det inte är det. Så det är alltid en fara, säger Sharon Mac Gregor.Jag berättar om de vetenskapliga studierna som visar att växtförädlingen gjort att grönsakerna inte är lika nyttiga som de är förr och undrar vilket ansvar Monsanto har för det här. Sharon har inte läst de här studierna men hon erkänner att det ofta finns en motsättning mellan högt näringsinnehåll och hög avkastning. Om en planta är särskilt näringsrik så kanske det kan innebära att den samtidigt har sämre avkastning och vara svårare att hantera.Det kommer alltid vara en kompromiss mellan näring och avkastning, säger hon.Men konsekvensen blir att det inte är de nyttigaste grönsakerna konsumenterna kan köpa i affären undrar jag? Det stämmer svarar Sharon MacGregor, på Monsanto.Vi är tillbaka på Johnny Andreassons gård i Spekeröd norr om Göteborg bredvid oss står en hög taggig växt, kardborrerot, smakar ungefär som kronärtskocka, ett gäng fåglar är där och pickar bort de mogna fröna.Det får de väl inte? Nej så jag måste nog ta dem innan de tömt dem.Att ändra på den moderna växtförädlingen skulle ha många fördelar inte bara för vår hälsa. Fytokemikalierna är ju som sagt en del av plantornas immunförsvar. Forskning har visat att högre halter av fytokemikalier ofta också betyder tåligare plantor, alltså att de klarar sig på mindre vatten och näring och utan bekämpningsmedel.Kanske är det därför som Johnny Andreassons gamla frösorter klarar sig så bra på hans ekologiska odling.Han tror det behövs fler oberoende fröodlare som han, annars är han rädd att de stora multinationella växtförädlarna kommer förstöra grönsakerna totalt i sin jakt på högre avkastning. Det är inte bra om all livsmedelsproduktion ligger i händerna på de företagenVarför är det så dumt? Därför att de har otrolig kontroll över hur vi ska leva och många anser att det vi är utsatt för nu är världens största biologiska experiment.Man skulle kunna tänka sig att fröodling är så långt i från aktivism som man kan tänka men det låter lite som du ser det som aktivistisk verksamhet? Man kämpar ju emot den stora överväldigande industrijordbruksgruppen.De tar ju över mer och mer det finns mycket revolutionärt att göra i odlingen också.Men vems fel är det här då?Frågar man de inblandade så skyller alla på alla, växtförädlarna som tar fram fröerna, odlarna som köper och odlar upp grönsakerna, grossisterna som köper av dem som sen säljer de till affärernaIngen anser att de har något ansvar egentligen.Sen till sist handlar det om de som har matkedjorna för det är de som bestämmer vilka produkter som ska finnas i butiken.Så vill de välja de nyttigaste grönsakerna så kan de det. Det kostar lite mer bara. Vårt ansvar är att se till att ha ett bra utbud av frukt och grönt att få upp konsumtionen av frukt och grönt det är vårt ansvar, säger Kristina Karlsson, dietist och Folkhälsoansvarig på Ica.Hon säger alltså att deras roll är att få folk att köpa mer frukt och grönt, helst så att alla äter ett halvt kilo om dagen. Att köpa in nyttigare grönsaker får bli en senare fråga. Det får vi göra när vi nått upp till 500 gram, men vi har långt dit kan jag säga.Liknande tankar har Anneli Bylund dietist och hållbarhetsstrateg på Coop. Det vi ska börja med är att äta 500 gram frukt och grönt varje dag. Det gör vi ju inte idag. Två av tio i Sverige äter så mycket, så om alla ökar lite granna så kanske vi inte skulle behöva ha superfoods. För det vi har här är bra.Daniel Månsson ansvarig för frukt och grönt på Axfood ser lite annorlunda på saker. Han tycker de fokuserat för lite på att köpa in de nyttigaste grönsakerna, och att de borde göra mer. Det skulle unna vara en förbättringspotential som vi borde titta över vissa sorter vet vi att de har lite högre lykopen och så där.Tror du konsumenterna känner till att det kan vara så stora variationer mellan sorter att det spelar roll vad vi väljer? Generellt sett tror jag inte det.Vems ansvar är det framförallt att se till att de grönsakerna vi konsumenter köper är de nyttigaste så att det inte är så att de blir mindre och mindre nyttiga för att man prioriterar hög avkastning? Det var en svår fråga. Vi är väl absolut delaktiga i det här och vi får väl titta på hur vi ska jobba med det här framöver. Malin Olofsson och Daniel Öhman daniel.ohman@sverigesradio.se

  • Vem är det som får människor att välja en diet med större andel kött och fett? Vi kartlägger den amerikanska köttbranschens strategi för att få oss att äta mer kött - trots att stora miljöeffekter.

    Så kallade lågkolhydratdieter som bygger på stor andel kött och fett i kosten blir alltmer populära. Men dieterna har en stor miljöpåverkan och bygger på forskning som finansierats av den amerikanska köttindustrin. I sitt granskande reportage för Studio Ett testar reportrarna Malin Olofsson och Daniel Öhman LCHF-kost och kartlägger den amerikanska köttbranschens strategi för att få oss att äta mera kött. Det här en del i serien Matens pris av Ekots Daniel Öhman och Malin OlofssonFotolicens: (CC BY 2.0)

  • Visste du att maten du äter ingår i ett komplicerat globalt pengaspel? Matpriserna har blivit tätt sammankopplade med den finansiella marknadens upp- och nedgångar. Vem tjänar och vem förlorar på det?

    Banker och spekulanter tjänar pengar på den osäkra prisutvecklingen, medan fattiga konsumenter och bönder drabbas.Ekots Daniel Öhman och Malin Olofsson granskar i serien Matens pris.

  • Det ska vara svensk fisk på tallrik, men de svenska vattendragen beskrivs som biologiska öknar. Hör om mystiska brott och om hur musslor kan göra fiskproduktionen hållbar.

    Det här är en del serien Matens pris av Ekots Daniel Öhman och Malin Olofsson.

  • Den marknadsförs som ett alternativ till den utfiskade torsken, men vår granskning visar att pangasiusfisken står för stora utsläpp. De odlas i dammar i Vietnam med bidrar ändå till utfiskningen.

    På kort tid har den vita matfisken pangasius, vietnamesisk hajmal, tagit sig in i de svenska fiskdiskarna. Fisken har marknadsförts som ett alternativ till den utfiskade torsken, men Ekots granskning visar att pangasiusfisken som odlas i dammar i Vietnam, står för stora utsläpp och bidrar till utfiskningen av haven. Reportrar: Malin Olofsson och Daniel Öhman.

  • Torsdag 13 maj hördes Matens pris återigen i radion. Den här gången i P4, med bitar av granskningen av den internationella livsmedelsindustrin, nyheter kring vad som har hänt sedan och funderingar kring en hållbar matproduktion. Medverkande i programmet: Christel Cederberg, forskare från SIK, institutet för livsmedel och bioteknik, och professor Torbjörn Fagerström som länge arbetat vid Sveriges lantbruksuniversitet, SLU. Reportrar: Malin Olofsson och Daniel Öhman. P4 2010-05-13.

  • Det femte och sista avsnittet av Matens pris handlar om ansvar och visioner inom den internationella livsmedelsproduktionen. SR:s reportrar Daniel Öhman och Malin Olofsson ställer de ansvariga till svars.

  • Vår konsumtion av kött och mjölkprodukter har stegrat under flera decennier, och samtidigt ökar djurens effektivitet. Vi granskar den intensiva djuravel som ligger bakom.

    I Sverige äter vi idag dubbelt så mycket yoghurt, fil, grädde och ost jämfört med 1970. På 60 år har köttkonsumtionen ökat från 50 kg per person och år till 83 kg per person och år. Djuren levererar effektivt inte minst tack vare en intensiv djuravel. I det här avsnittet av Matens pris granskar Malin Olofsson och Daniel Öhman hur aveln har påverkat djurens hälsa.

  • Trots minusgrader i Nederländerna är det skördesäsong för paprika. Vi besöker grönsaksfabriker som är så effektiva att till och med själva jorden är bortrationaliserad.

    Matens pris om jordbruket utan jord. Det är minusgrader ute men redan skördesäsong för paprika. I Holland har bönderna sagt farväl till naturen och flyttat in grönsakerna i fabriken där till och med själva jorden är bortrationaliserad. Med hjälp av billig fossil energi och stora subventioner har Holland blivit grönsaksproducenternas supermakt. Sveriges Radios reportrar Daniel Öhman och Malin Olofsson tar dig bakom paprikans glänsande skal.

  • Brasilianska bönder har bytt sågen mot farliga kemikalier i kampen mot buskarna på betesmarken. Vi granskar vad de billiga biffarna på svenska matbord har för effekt på regnskogen.

    Regnskog eldas upp och boskap stressas. I stället för såg har farliga kemikalier blivit böndernas främsta verktyg mot buskarna på betesmarken. Men i Sverige får vi billig biff på bordet. I den andra delen av Matens pris granskar Sveriges Radios reportrar Malin Olofsson och Daniel Öhman det brasilianska nötköttet.

  • Hur kan mjölken bli billigare än kranvatten på flaska? I Matens pris får vi följa spåren från de svenska kornas fodertråg till de brasilianska sojaodlarnas livsfarliga bekämpningsmedel.

    Vad är det som gör att en liter mjölk är billigare än kranvattnet som säljs på flaska i butiken? Det handlar bland annat om det proteinrika fodret som korna äter. Men det billiga djurfodret har ett högt pris. Proteinet i djurens mat kommer från sojabönor som odlas i Brasilien och tusentals människor skadas av de livsfarliga bekämpningsmedel som används vid odlingarna. Lantmännen, som är Sveriges största sojaimportör, ställer inga krav på att bekämpningsmedlen ska stoppas, trots att de har varit förbjudna i Sverige i många år. Sveriges Radios Daniel Öhman och Malin Olofsson granskar strukturen bakom den billiga maten.