Kuuntele myöhemmin
-
Har du svårt att skilja fågelläten från varandra? Lugn, Mats Ottosson från Naturmorgon hjälper dig. I den första lektionen möter vi tre vanliga fåglar: lövsångare, bofink och rödhake.
Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play.
-
Gärdsmyg och kungsfågel är små som pysslingar båda två, men sången kunde inte vara mer olika: volymstarka, explosiva tonkaskader respektive försynta, nåltunna muspip. Och från kungsfågeln är det inte så långt till järnsparven. Här är tre småttingar med fågelsångmagister Mats Ottosson.
Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play.
-
Lövsångare, gransångare och grönsångare är väldigt lika. Men de sjunger olika, tack och lov! Fågelsångpedagog: Mats Ottosson.
Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play.
-
I dagens fågelsånglektion koncentrerar vi oss på två röster som för många människor förknippas med trädgårdar och fågelholkar: svartvit flugsnappare och rödstjärt. Fågelsångpedagog: Mats Ottosson.
Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play.
-
I den nionde fågelsånglektionen tas både svordomar och Stjärnornas krig-roboten r2-d2 till hjälp för att reda ut hur fyra fåglar som trivs i öppna buskmarker låter. Fågelsångpedagog: Mats Ottosson.
Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play.
-
Dags för ett av de knepigaste artparen att skilja på i fågelsångsvärlden: trädgårdssångaren och svarthättan. Podden Livet enligt Naturmorgons fågelsånglektioner leds av Mats Ottosson.
Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play.
-
Fågelsång är inte bara melodiskt kvitter - det kan vara både ko-ko och ho-ho också. Dags för den klassiska göken, och tre duvor där antalet stavelser är det viktiga. Fågelsångpedagog: Mats Ottosson.
Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play.
-
Hackspettar trummar om våren av samma anledning som småfåglar sjunger: för att tala om att "jag är bra och det här är min plats". Lär dig sig skilja på de olika arternas trumvirvlar.
Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play.
Större hackspett är den vanligaste av våra hackspettarter, och därför lämplig att börja med. Trumvirveln är tät och mycket kort och snärtig. Den stiger lite i frekvens på slutet, samtidigt som den tonar bort lite i volym.
Mindre hackspett och spillkråka har längre och mer raka, glesa trumvirvlar som låter hela likadant hela vägen från början till slut. Mindre hackspettens virvel är svag och tunn, som ett sprött knatter. Spillkråkans knatter är däremot mycket grovt och kraftfullt och kan höras på mycket långt håll. På avstånd kan det påminna om ljudet av en tung, knarrande slottsport som sakta öppnas.
Tretåig hackspett har också en ganska gles och knattrig trumning, om än inte lika långt utdragen som spillkråkans och mindre hackspettens. Den har inte samma snabba, täta snärt och inte lika kort strof som den större hackspetten.
Gråspetten slutligen ropar oftast (vi återkommer till hackspettars rop i nästa fågelsånglektion) men när den trummar gör den det väldigt snyggt: virveln är tät och lång och ... ja snygg helt enkelt.
Fågelsångpedagog: Mats Ottosson -
De två småfåglar som mutat in själva trädstammarna som favorittillhåll, nötväckan och trädkryparen, är väldigt olika varandra. Nötväckan är en entusiastisk gaphals, trädkryparen en sirlig doldis.
Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play.
Fågelsångpedagog: Mats Ottosson.
-
Vårvinter är uggletider. Här kommer en snabbguide till deras visslanden, drillar och hoanden. Välj en så vindstilla kväll som möjligt och ge er ut och lyssna!
Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play.
Sparvugglan snarare visslar än hoar, lite som en domherre men mer taktfast. Den hörs framförallt i skymning och gryning. (Skogsbygder i större delen av landet.)
Pärlugglans vårläte är en snabb räcka av tonstötar som upprepas gång på gång med några sekunders mellanrum. (Barrskogar i hela landet)
Jordugglans räcka av toner är något långsammare och dovare i tonen. Det är lite av hundskall över ljudet: vov-vov-vov-vov-vov ... (Myrar och andra öppna marker i norra Sverige, ofta fjällnära)
Hökugglans långa tonräcka är så snabb och högfrekvent att den låter som en lång, gäll och bubblig drill. (Barrskog och fjällbjörkskog i norra Sverige)
Lappugglans dova pumpande blir ofta lite svagare mot slutet av strofen, det är som om fågeln tappar luften mot slutet. (Norra Sveriges skogsbygder samt på senare år även här och där i södra Sverige)
Hornugglan upprepar ett ensamt ho med några sekunders paus emellan. Det är ett ganska svagt läte som inte har någon riktig pondus. (Södra Sveriges jordbruksbygder)
Berguven har desto mer pondus. Det tvåstaviga hoandet med långa pauser emellan hörs långväga. (Klippiga miljöer i stora delar av landet. Ibland på höga byggnader.)
Kattugglan är inte den vanligaste ugglearten i landet (det är pärlugglan) men den mest människonära och därmed den mest hörda. Rytmen är typisk. Först ett långt utdraget hoande, sen en konstpaus, sen några huttrande hoanden till. Allt hör ihop i en och samma fras som upprepas med långa mellanrum. (Södra halvan av landet, gärna nära bebyggelse)
Slagugglans fras påminner om kattugglans, men den är dovare. Först ett tvåstavigt hoande med stark betoning på första stavelsen. Sedan en konstpaus och därefter fem stavelser till med betoning på den näst sista. (Skogsbygder i Svealand och Norrland)
Fågelsångpedagog: Mats Ottosson
-
Hackspettar trummar inte bara ut sina känslor, de ropar också. En del rop hörs året runt, andra hör våren och parningstiden till.
Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play.
Både spillkråka och gröngöling ropar ut sina vårkänslor med långa gälla tonräckor. Spillkråkan har den kraftigaste rösten, men sådant kan vara svårt att avgöra i fält. Bästa sättet att skilja dem åt är nog att lyssna på frasens start. Spillkråkan börjar långsamt och arbetar sig igång, som ett tungt lokomotiv som måste kämpa för att komma upp i fart. När den väl är igång är det raka spåret, mekaniskt taktfast. Gröngölingen håller samma höga tempo från start, men sjunker ibland litegrann (skillnaden är hårfin) i tonhöjd mot slutet av strofen.
Får man syn på fågeln är det förstås lätt att skilja dem åt, spillkråkan är kolsvart och gröngöling övervägande grön. Att spillkråkan finns i så gott som hela landet medan gröngölingen bara finns i södra halvan av riket kan också vara bra att veta.
I Svealand och södra Norrland tillkommer gråspetten vars rop faller tydligare i tonhöjd än gröngölingens och dessutom ofta stannar upp lite i tempo. Det är som om den tappar självförtroendet och inte riktigt vet hur den ska avsluta frasen.
Två lite tunnare vårrop hörs från hackspettfamiljens minstingar: mindre hackspett och göktyta. Här finns en klar risk för sammanblandning, men i början av säsongen (mars/april) är det sannolikt mindre hackspett medan göktytan hörs senare (i maj). Den mindre hackspettens räcka av pipanden är ganska raka till sin karaktär (pi-pi-pi-pi-pi...) medan göktytans toner är lite gnälligare och lite mer glidande (piu-piu-piu-piu ...).
Även här gäller förstås att det är bra att försöka få syn på fågeln om man känner sig osäker på ljudets arttillhörighet. Till utseendet är göktyta (brunspräcklig) och mindre hackspett (svart-och-vit-brokig) inte alls lika.
Förutom ovan nämnda vår-läten finns också andra hackspettrop, som hörs året runt. Vi får i förbigående bekanta oss med några av de vanligaste, den större hackspettens allroundläte och spillkråkans flyg- respektive jag-har-just-landat-i-ett-träd-rop.
Fågelsångpedagog: Mats Ottossson
-
Två av landets vanligaste fåglar, gärdsmygen och rödhaken, kan ställa till besvär för den som vill lära sig hitta rätt i fågelsången. Här lär du dig att ändå skilja dem åt.
Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play.
De sjunger ofta samtidigt i samma skogar och deras silverklara röster påminner om varann.
Fågelsångpedagog: Mats Ottosson
-
Försommarnatten har sin alldeles egen uppsättning av fågelröster. Här är sju arter som man kan höra ända fram i midsommartid.
Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play.
Först två som hör till jordbruksmarker, mest i södra Sverige: vaktel och kornknarr.
Sedan flyttar vi oss in i skogen, till morkulla, och nattskärra.
Och till tre surrande småfåglar som hörs i anslutning till mer eller mindre fuktiga miljöer, fågelsjöar till exempel: Gräshoppssångare, flodsångare och vassångare.Fågelsångpedagog: Mats Ottosson
