Collin Podcasts
-
En utomlandsresa som skulle bli någonting helt fantastiskt för familjen blev istället rena motsatsen. Collin som då bara var 2 år gammal insjuknade under resan och blev inlagd på sjukhus. Man hittade en tumör i Collins lungor, och senare när han var närmare 3 år kom diagnosen, Pleuro pulmonellt blastom. Läkarna sa otåliga gånger att familjen inte skulle oroa sig för allt såg bra ut och tumören var ofarlig. Vilket det senare skulle visa sig inte stämma. I avsnittet får vi höra mamma Jennie läsa upp en berättelse om Collins liv. Ett liv som blev alldeles för kort, men som innehöll väldigt mycket familjekärlek, lilleskuttkärlek och kattkärlek.
Hjälp till att äga din sorg här: https://plus.acast.com/s/utan-dig-ag-din-sorg.
Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.
-
Collins pappa vände ryggen i några sekunder, han skulle bara vika tvätten. Men helt plötsligt var Collin borta. På något sätt hade han lyckats ta sig ut, trots att alla dörrar var låsta. Tommy hittade sin son flytandes med ansiktet nedåt i familjens pool.Efter ungefär en veckas vård på sjukhus beslutades det att respiratorn som höll Collin vid liv skulle stängas av.Mamma Jennifer berättar för oss om hennes sorg och saknad och hon pratar också om hur det har varit att hantera olyckan som dessutom blev en riksnyhet. Mitt i den djupaste sorgen och chocken blev familjen tvingad att hantera personliga påhopp från utomstående. Detta är något vi också pratar om i avsnittet
Hjälp till att äga din sorg här: https://plus.acast.com/s/utan-dig-ag-din-sorg.
Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.
-
UNCODE.initRow(document.getElementById("row-unique-1236"));Hej kära läsare
Vill börja med att tacka för att du tar lite av din värdefulla tid och läser det här. Min förhoppning ända sedan jag började skriva breven för 21 år sedan är att du kontinuerligt tycker att det är värt den investeringen för avkastningen i insikter, tankar och idéer hjälper dig på något sätt.
Kan tycka att det är extra viktigt nu när vi blir bombarderade av alla som vill att vår uppmärksamhet ska riktas mot dem. Svårt att värja sig mot Facebooks, Instagrams, TikTok’s och de andras sociala mediernas algoritmer. När vad de delar med sig av berikar vårt liv är det helt ok, men när det bara blir att de tar vår information medan de distraherar oss från det som är viktigt är det inte etiskt längre.
Men hoppas som sagt att du tycker att de 5-10 minuter du lägger här är något som berikar dig. Dessutom är ju priset det rätta då jag delat med mig gratis av min kunskap under alla år. Det jag hoppas på är så klart att du gillar det så mycket att du vill ha mer i form av föreläsningar, coaching och webkurser som ger ännu mer. En äkta vinn-vinn är tanken …
Ditt liv är ett mästerverk – upptäck det!,
Anders Haglund
Nothing found.
UNCODE.initRow(document.getElementById("row-unique-1237"));Veckans citat
”Om jag är beroende av att saker och ting ska vara på ett visst sätt håller de mig som gisslan.”- Jonny Wilkinson
UNCODE.initRow(document.getElementById("row-unique-1238"));
UNCODE.initRow(document.getElementById("row-unique-1239"));Är du ett offer för tröghetslagen?UNCODE.initRow(document.getElementById("row-unique-1240"));Vissa dagar får man inte riktigt till starten som man hoppas på. Idag var en sådan dag. Det börjar med att vår lilla tjej vaknar vid halv fyra av att sängen blivit väldigt våt. Av med kläderna och duscha av så fort man bara kan. Ut med sängkläder och in med nödlösta handdukar att ligga på istället. Nu sover hon sött men man själv är klarvaken. Ska man få till en vettig dag räcker ju inte några timmars sömn, så det är bara lägga sig och försöka i varje fall.
Somnar till slut en stund och vaknar med ett ryck med den där obehagliga känslan av att man försovit sig. Inte för något möte utan för det egna löftet om tidig löptur innan allt drar igång i huset. Bara 20 minuter kvar till väckning av tre barn som ska ha frukost. Beslutar mig för att ta en kort tur på löparbandet i tvättstugan. Fem minuter gång som uppvärmning och sedan femton minuter lätt löpning på 135 i puls. Så skönt när man kliver av.
Direkt upp och ordnar två olika sorters frukostar, väckning av barn, bäddning och lägga i en tvätt med våta sängkläder och handdukar. När barnen väl sitter på plats och äter är det dags för en dusch och jag inte har någon som helst lust att hålla mitt stående löfte om att göra 25 armhävningar innan jag går in under strålarna. Lägger mig ändå ner på golvet efter att ha sagt till mig själv att det räcker med 10 idag. När jag väl har börjat blir det ändå 20.
Ner och ta hand om disken, borsta tänder på alla tre, få på dem kläder och ut med dem till bilen så de är klara för avfärd. Lämnar över till min fru som vill köra dem efter sitt yogapass. Då saknas plötsligt vår mellanson. Ingen har sett honom försvinna efter att han var påklädd och på våg ut till bilen. Letar springande igenom hela kvarteret, alla tre våningar av huset med ropande uppmaningar om att han ska komma fram. Ingen Collin. Nu börjar oron stiga. Var är han? Han som alltid sköter sig …
Ber min fru att köra de två som är på plats så att åtminstone de kommer i tid till skolan. Hon går motvilligt och oroligt med på det som lösning och jag letar vidare. Hittar honom till slut på sista möjliga stället uppkrupen ovanpå skoskåpsdelen inuti garderoben. När jag frågar varför han gömt sig och inte ger sig till känna när vi ropar på honom säger han: Jag fryser. Hmmmm…. Omfamning och tröst samt förslag på varmare jack...
