Sydafrika Podcasts
-
Julia Starck tävlar den 23 maj klockan 15.00 svensk tid på Bänkpress-VM i Sydafrika. Julias uppladdning ser dock lite annorlunda ut till skillnad mot de övrigas. Medan de andra är hemma i Sverige på välutrustade gym med rinnande vatten och sin vardag är Julia i Afrika.
Julia pluggar till läkare och är nu i Etiopien på ett sjukhus som inte ens har just rinnande vatten. Vi kollar lite läget med Julia och hur det går med träningen inför VM.
00:00:57 – Julia in 00:37:55 – Julia utTyngre Bänkpress är en podcast om lyftet bänkpress och allt runt det. Podcasten leds av Josef Eriksson som är en välmeriterad bänkpressare nationellt som internationellt.
Du som lyssnar på vår podcast får gärna betygsätta den på Apple Podcasts eller den plattform du lyssnar på – lämna gärna en recension. Då blir podden mer synlig för andra plus att värden blir glad.
-
Den 15 april samlades stora delar av landslaget som ska tävla på Bänkpress-VM vid ett läger i Hallsberg. Med cirka 5,5 veckor kvar till VM var det hårdkörning för samtliga.
Josef berättar här om några av de många prestationerna under helgen och upplyser lite om vilka som nu står aktuella för starten den 20 maj i Sydafrika.
Tyngre Bänkpress är en podcast om lyftet bänkpress och allt runt det. Podcasten leds av Josef Eriksson som är en välmeriterad bänkpressare nationellt som internationellt.
Du som lyssnar på vår podcast får gärna betygsätta den på Apple Podcasts eller den plattform du lyssnar på – lämna gärna en recension. Då blir podden mer synlig för andra plus att värden blir glad.
-
I början av 2022 är Rasmus Svenningsson med om en cykelolycka under ett träningsläger. Detta skall bli starten på en nedåtgående spiral till vad Rasmus själv beskriver som en mörk plats. Fokus skiftar från en tidigare glädje över träning och tävlande mot ett fokus där självbilden helt blir prestationsbaserad. Från botten har det varit (och är fortfarande) en lång resa som just haft en ny högstanotering med en fjärdeplats på IM Sydafrika och därmed en biljett till Ironman-VM i Nice senare i år. I detta tar vi avstamp och diskuterar förutom loppet i Sydafrika och träningen dit också vikten av att ha en balans i livet och att inte försaka det skyddsnät av vänner och familj man har kring sig. Att hitta rätt drivkrafter i sin satsning och hur man med bland annat professionell hjälp tar sig tillbaka från en period av dåligt mående och sviktande självförtroende. Vid sidan av detta pratar vi träningsveckor, sjukdom och introducerar ett ännu onamngett segment i podden. Rasmus in 47:28 Rasmus ut 1:44:12
-
MCPODDEN avsnitt #8
- I avsnitt #8 av MCPODDEN får vi bland annat höra Linus Lidalen från BMW Motorrad berätta om sitt liv på två hjul, och inte minst hans stora roadracing-intresse. Vi bjuder på en gissa hojen, och snackar lite mer hur allt inte alltid går som planerat när man ska ut på motorcykelsemester. I det här fallet handlar det om då Micke begav sig söderut för att utforska Kroatien. Dessutom får vi en direktrapport från provkörningen av nya Triumph Street Triple RS. Johan berättar lite inför sin resa ännu längre söderut, närmare bestämt till Sydafrika, där nya Husqvarna Norden 901 Expedition ska provköras.
-Avsnittet spelades in under vecka 8 år 2023.
I MCpodden delar Johan Ahlberg och Mikael Samuelsson med oss av tips från många års erfarenheter från motorcykelkörning. Vi kommer även att besöka olika motorcykelföretag, komma med körtips och dessutom gästas av spännande mc-profiler.
MCPODDEN produceras i samarbete med Fastbikes.se. www.fastbikes.se
Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.
-
Katastrofen i Turkiet och Syrien. Räntehöjningen påverkar boendekostnaden. Indien efter värmerekorden 2022. Elkris i Sydafrika. Botkyrka och ABF. Nye riksbankschefen Erik Thedéen. Zelensky besökte Bryssel. Svenske stridssjukvårdaren Niels skadades svårt i Ukraina. Polisen stoppar koranbränning.
-
Nu är Sydafrikaspåret tillbaka, och idag följer vi upp artiklarna om svenska polisers resor till Sydafrika. Sven-Åke Hjälmroths utredning går vidare, och ett stort antal poliser får svara på frågor om eventuella kopplingar till just Sydafrika.
Av och med Tobias Henricsson/PRS Media.
Sponsra Palmemordet på Patreon: https://www.patreon.com/palmemordet
Sponsra Palmemordet via Swish: 070-7715864 (märk insättningen "Palmemordet")
Kontakta Palmemordet: [email protected]
Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.
-
J.R.R. Tolkien föddes i det gamla koloniala Sydafrika år 1892.
Släkten Tolkien kom ursprungligen från Sachsen.
• Hans pappa arbetade för Bank of America i Sydafrika.
• Signalunderrättelseofficer under världskrigen.
• Debatterade ofta det valutafinansiella systemet.
• Professor i anglosaxiska i Oxford.
• Flytande i nordiska språk inklusive svenska.
Det är också de nordiska språken som ligger till grund för hans eget språk som han införlivat i Sagan om ringen.
Tolkien visste en del om det moderna krigets beståndsdelar:
• Kinetisk militär verksamhet
• Ekonomi
• Informationshantering
Han visste även en hel del om Sverige och hans böcker är fyllda med metaforer.
Men det är klart, allting kan ju vara slumpen…
Idag är det onsdagsmys!
De Fria är en folkrörelse som jobbar för demokrati genom en upplyst och medveten befolkning!
Stöd oss:
SWISH: 070 - 621 19 92 (mottagare Sofia S)
PATREON: https://patreon.com/defria_se
HEMSIDA: https://defria.se
FACEBOOK: https://facebook.com/defria.se -
Här finns Sveriges Radios korrespondenters krönikor i P1 Morgon samlade som podd.
Pretoria onsdag.
Bara häromdagen var herr Lavrov på besök här i staden. Jag talar om den ryske utrikesministern Sergej Lavrov som togs emot av sin sydafrikanska kollega Naledi Pandor. Besöket beskrevs som mycket vänskapligt med idel glada miner. Det väckte inga större reaktioner, en liten demonstration med mest ukrainare hölls i stan. Inte mer. Sydafrika, som har vägrat att fördöma Rysslands invasion av Ukraina, har också avstått från att rösta för flera olika resolutioner i FN som går emot Ryssland.
Senare i februari kommer det också hållas en stor marinövning utanför de sydafrikanska vattnen med fartyg från Kina och Ryssland. Möjliga förklaringar som anges är att ANC känner sig positivt inställt till Sovjetunionen, som en gång hjälpte befrielserörelsen, och där ser man Ryssland som en direkt arvtagare, och liksom glömmer att Ukraina också var en del av Sovjet. Andra cyniker pekar på det faktum att en rysk oligark gett ganska mycket pengar till ANC, ett parti i finansiell kris. Men det är inte bara Sydafrika som sticker ut här. Ryssland är populärt på många håll i Afrika.
Särskilt den fransktalande delen. Jag har under mina resor där insett att det alltid funnits aversioner mot den gamla kolonialmakten Frankrike, det har bara varierat över tid. Nu är den skyhög, och en del menar att det beror på en medveten påverkanskampanj från Ryssland, som skickligt spelat på de antikoloniala känslorna. Vid demonstrationer i Burkina Fasos huvudstad mot Frankrike dök det plötsligt upp en mängd ryska flaggor. En del undrade: var kom de ifrån? Ryska flaggor har det inte direkt drällt av där.
Malis militärdiktator Assimi Goita drev ut de franska förband som var där för att bekämpa islamistiska terrorgrupper, och ersatte det med Wagnergruppen. Nu pekar alltmer på att Burkina Faso går samma väg. Men Wagnergruppen har visat sig vara helt hänsynslös i Mali och Centralafrikanska republiken, där den också finns sen flera år. Och i Malis fall har hotet från islamisterna inte blivit mindre, snarare värre. Hur resonerar då den 35-årige Ibrahim Traoré, den unge kaptenen som tog makten i Burkina Faso förra året, har inte sett det här?
Jag tror det finns en genuin vilja att bryta med koloniallandet, visa sitt oberoende, men jag tror också att det finns nåt annat. Den lockande tanken att Wagner är en quick fix. En snabb lösning. Mot ett gruvkontrakt eller nåt liknande, är den beredd att kliva in direkt. Men problemet med snabba lösningar är att det sällan är det, och kanske snarare motverkar sitt eget syfte, särskilt på längre sikt. Men uppenbarligen lockar det. Frågan är vem som står näst på tur att bli Ryssland nya kompis på kontinenten? Elfenbenskusten, Senegal? Vem vet?
Richard Myrenberg Pretoria
[email protected] -
J.R.R. Tolkien föddes i det gamla koloniala Sydafrika år 1892. Släkten Tolkien kom ursprungligen från Sachsen. • Hans pappa arbetade för Bank of America i Sydafrika. • Signalunderrättelseofficer under världskrigen. • Debatterade ofta det valutafinansiella systemet. • Professor i anglosaxiska i Oxford. • Flytande i nordiska språk inklusive svenska. Det är också de nordiska språken som ligger till grund för hans eget språk som han införlivat i Sagan om ringen. Tolkien visste en del om det moderna krigets beståndsdelar: • Kinetisk militär verksamhet • Ekonomi • Informationshantering Han visste även en hel del om Sverige och hans böcker är fyllda med metaforer. Men det är klart, allting kan ju vara slumpen… Idag är det onsdagsmys! De Fria är en folkrörelse som jobbar för demokrati genom en upplyst och medveten befolkning! Stöd oss: SWISH: 070 - 621 19 92 (mottagare Sofia S) PATREON: https://patreon.com/defria_se HEMSIDA: https://defria.se FACEBOOK: https://facebook.com/defria.se
-
Äntligen säsongstart där vi får följa med på en kaotisk musikvideoinspelning i Sydafrika och Myra har börjat bygga på sin bucketlist för 2023! Nu kör vi!
-
Dan och Tobias avslutar förhören med Dirk Coetzee. Dessutom får du ta del av en del lyssnarkommentarer som kommit in om just spåret Sydafrika, där vi bland annat går djupare in på Vlakplaas och begreppet "askaris".
Sist i dagens avsnitt pratar Dan och jag om Sydafriskaspåret, svenska poliser, ett fall som håller på att bli uppklarat och givetvis Palmemordet! Dan hintar även om en ny podd... Väl värt att lyssna på!
Medverkande:
Dan Hörning som sig själv och de svenska förhörsledarnaTobias Henricsson som Dirk Coetzee och sig självInspelning och mixning: Tobias Henricsson/PRS Media.
Sponsra Palmemordet på Patreon: https://www.patreon.com/palmemordet
Sponsra Palmemordet via Swish: 070-7715864 (märk insättningen "Palmemordet")
Kontakta Palmemordet: [email protected]
Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.
-
Livet erbjuder ständigt händelser som kan kallas den första eller den sista. Kritikern Magnus Halldin reflekterar över inledningar och avslut mellan första andetaget och sista måltiden.
ESSÄ: Detta är en text där skribenten reflekterar över ett ämne eller ett verk. Åsikter som uttrycks är skribentens egna. Ursprungligen publicerad den 18 augusti 2020.
Mina barn leker i rummet intill. De delar en lek som pågått snart ett decennium, vid havsstranden, i trädgårdar, trapphus och skogar. Överallt leken. Tillsammans formar de en barndomsberättelse, som dag för dag vittnar om ett alltmer avancerat upplägg, en växande förståelse av världen. Det är en lycka att emellanåt bjudas in och delta, lite valhänt, som när man samtalar på ett språk man inte till fullo behärskar. Deras barndom pågår nu, och den kommer inte åter.
Själv bär jag ett tydligt minne av lekens slut. Det är i mitt pojkrum och jag har noggrant förberett en lek, men i det kritiska ögonblick då den ska bryta ut stannar jag upp, tvekande. Leken, som i åratal flödat ur mig, uteblir. Jag minns att det var som att ropa efter någon i en ödelagd korridor. Leken svarade inte. Vad hände? Tankfullt plockade jag ihop den värld jag byggt upp, förpackade den och sköt in lådan. Det var sista gången jag försökte leka, åtminstone som barn. Det underliga är att jag förstod det i samma stund, och den hösten tömdes mitt rum på leksaker, inte utan en stolt lättnad. Men vart tog allt vägen? De få leksaker som finns kvar är de som vilat i någon kartong på vinden, och som mina barn med entusiasm adopterat sedan de återfunnits.
Livet erbjuder ständigt händelser som kan kallas den första eller den sista. Själv ser jag dem som melankoliska kategorier, där vi tvingas ställa händelser mot varandra och väga nuet mot det förflutna. Glipan eller avgrunden mellan två händelser är till brädden fylld av tid, och vi avkrävs en inställning till det som varit men inte längre är. Jag kan inte minnas första gången jag lekte, men det är med sorg jag minns dagen då leken tog slut.
Varför är språket och kulturen så besatt av det första, gärna på bekostnad av det sista? Är det av skräck inför utslocknandet som vi vägrar acceptera att något sker för sista gången? Antonymerna ”första” och ”sista” styr ofta vårt tänkande. De verkligt avgörande händelser vi minns eller vårdar, och kallar ”första” och ”sista”, är livets gränsupplevelser: första och sista hjärtslaget, första och sista andetaget. Om många händelser vi kallar ”första” äger vi kunskap redan när de inträffar, och vi bär dem sedan med oss som minnen, ljusa eller mörka. Om de sista däremot lever vi ofta i okunskap. Att låta hotelldörren slå igen; kanske aldrig mer det här rummet, den här utsikten, tornseglarna och San Marco där borta i diset. Alla dessa små ögonblick när vi blir varse innebörden av begreppet sista, men vägrar acceptera det. Ibland är det istället okunskapen om att något är för sista gången som gör att vi kan överleva vissa situationer utan att gå under: sista kyssen innan tåget rullade mot fronten, sista gången hon badade i havet, sista gången jag såg mitt barn.
Många av de konstruktioner som finns inbäddade i språket har ofta sitt fokus inställt på just ytterflankerna. Men tanke och språk verkar emellanåt i en försonande riktning, för att påminna oss om att sträckan mellan första och sista kan vara rik på besläktade händelser. Det är påfallande hur verklighetens ”några gånger” i minnet upphöjs till ”ofta” eller ”vi brukade”. Det är med den här typen av konstruktioner Marcel Proust arbetar när han i sina försök att hålla fast det förflutna koncentrerar sig på de glädjeämnen som i barndomen var återkommande, de vanor som binder samman generationer och gör barndomen till en trygg kedja av förutsägbara händelser.
Jag har funderat över den sällsamma respekt som ibland visas den dödsdömde, vars hela tillvaro efter domen består av händelser med etiketten ”den sista”. I sin väntan hålls den dödsdömde frisk av tillkallade läkare och själasörjare, han får inte gå händelserna i förväg. Men kanske kan han, som en barmhärtighetsgest, få röka en sista cigarett eller till och med komponera sin sista måltid. Vad han väljer för mat visar vad han njöt av i livet, men som nu ska tas ifrån honom. Denna intima information om den dödsdömdes val av sista måltid delas girigt av journalister, och ingår i berättelsen om hans sista timmar. I det förlovade landets dödsfabriker steks många hamburgare; behöver det sägas att dessa sista måltider ofta förblir orörda?
Ibland tänker jag på Ricky Ray Rector, som ansågs ha en funktionsnedsättning, och som trots starka protester runtom i världen avrättades i Arkansas 1992. Ett tecken på att han inte förstod situationens allvar var att han sparade sista måltidens dessert, en pekanpaj, ”till senare”.
Hur ser människans villkor ut i vår nuvarande situation, i den obehagliga skarven mellan holocens slut och antropocens början? Mellan första uppkomsten av liv i haven och vårt nuvarande tillstånd, där vår förmenta intelligens kan förstöra planeten, har behovet av en ny och vig civilisationskritik uppstått. En kritik som ställer stora krav på den enskilde.
I kuriositetskabinett och naturaliesamlingar på världens museer kan vi se uppstoppade exemplar av numera utrotade djurarter eller förlorade växter som torkats i herbarier och blivit sepiafärgade, mätta av år. Ett gränslöst vemod. Särskilt starkt minns jag en dåsig eftermiddag i Jardin des Plantes i Paris, då jag plötsligt väcktes till liv inför en dront i en av de svagt upplysta montrarna. En för sent anländ uppfordran. Eller på Naturhistoriska riksmuseet i Stockholm, där man kan se Linnélärjungen Anders Sparrmans lilla kvagga, som fördes till Sverige från Sydafrika 1775. Denna vackra zebraliknande varelse, för alltid utplånad ur de levandes skara. Det finns bara tjugotalet döda exemplar bevarade i världen, de flesta som uttorkade skinn. Den allra sista dog i en djurpark i Amsterdam 1883. På en av Galapagosöarna levde den hundraårige Lonesome George, den sista kända individen av pintasköldpaddan, vars utdragna död 2012 bevakades av medier från hela världen. Nu är arten utplånad, aldrig möjlig att ersätta.
Våra första minnen bärs den längsta sträckan, förankras och fördjupas. Senare minnen bärs en kortare sträcka, men densiteten kan vara hög. Vissa minnen saknar halveringstid; det gäller ofta de plågsamma. Vilhelm Ekelund skriver: ”Det är ej huvudsaken ( – så underligt är det med människan) att ett sår läkes : men att det hålles rent! Ett öppet sår är en ständig händelse.”
Kommer livet behålla sina vackra stunder även inför döden? Vad kommer sjukdom och smärta att göra med minnet av våra lyckliga ögonblick? Det är en nåd att ibland sväva i okunskap om vad som är ”den sista gången”. Vilken fasa att minnas ”sista gången vi älskade”.
På våra europeiska breddgrader varar en graviditet åtminstone över tre årstider. I höjd med den fjärde föds barnet. Precis som hjärtat slår ett sista slag, har det någon gång slagit sitt första.
Magnus Halldin, kritiker
-
Johan åker iväg på semester men kan inte låta bli att ta med spöt! Men hur är det att blindt fiska på en helt annan kontinent - behöver man hjälp eller räcker det med sverigeflugan? Fiskekompisen ringer upp Pelle Brändtström som har fiskat mycket utomlands och får hjälp! Fiskekompisen med Johan Malm och Fredrik Löwgren.
-
Utrikeskrönikan 23 december 2022
Pretoria fredag.
Ryktet gör gällande att elen har blivit dyr därhemma i Sverige, och att det talas om ransonering, kanske på sikt, lite grann.
Jag kan meddela att elen är dyr även här i Sydafrika. De gånger man har el. Här finns nämligen något som kallas “load shedding”, en fin omskrivning för planerade strömavbrott. Numera har vi minst tre om dagen, från två och en halv timme till fyra och en halv timme.
Per gång.
Ungefär åtta timmar om dagen är vi utan el. Jag kan gå ut och dra igång ett bullrande bensindrivet elverk. Om man orkar. Den skramlar och låter, så kvällar och nätter, ja, då får det vara tyst och strömlöst och mörkt.
Orsaken till det här heter Eskom, det statliga bolag som ska förse Afrikas mest välutvecklade ekonomi med energi.
På grund av misskötsel, korruption, kraftverk som går sönder, rena sabotage – så räcker inte energin till alla hela tiden. Strömavbrotten har blivit fler och längre i hela landet, och kostar näringslivet miljarder. Eskoms oförmåga att underhålla och bygga ut kraftnätet har lett till ett dubbelfel, nej, ett trippelfel.
Eftersom många kraftstationer är överbelastade eller gått sönder har man dragit igång stora dieseldrivna kraftverk som står och spyr ut avgaser. Och varje gång strömavbrotten breder ut sig i slott och koja, så drar tiotusentals dieseldrivna små elaggregat igång hos de som har råd med det. Rent miljömässigt är det en katastrof, också politiskt.
Eskom är bara är ett i raden av statliga företag, som till stor del styrs av ANC. Och för de sydafrikaner som beskådade ANC stora partikongress nyligen med allt mer stigande förvåning och till slut en skämskudde, så är det inget att förvånas över.
Över 4000 delegater ägnade all sin tid åt rävspel, att köpa och sälja röster i olika intriger och kohandel om viktiga poster.
Som grädde på moset klev den förre presidenten Jacob Zuma, numera sinnebilden för hur korruptionen kan trasa sönder landet, in i församlingen och störde den sittande presidentens inledningstal. Även om Cyril Ramaphosa nu blev omvald som ANC-ordförande, och de flesta sydafrikaner drog en lättnadens suck, så visade cirkusen att ANC i dag står långt ifrån vad det var under Nelson Mandelas dagar.
ANC har alltmer blivit en käbblande klubb för mest äldre herrar och en del äldre damer som inte är intresserade av nåt annat än att tjäna pengar på sina politiska positioner. Det är en kollektiv härdsmälta. ANC:s nedåtfärd drar med sig hela landet.
Jag brukar tänka att för varje strömavbrott så tappar ANC några röster till. Det har blivit ganska många hittills. Åtta timmar om dagen utan el är hanterbart för mig, men för de fattiga i kåkstäderna eller tillverkningsindustrin, så kostar det på.
Jag vet inte vad årets julklapp blir i Sverige, här skulle det inte förvåna mig om det blir pannlampan.
Richard Myrenberg, Pretoria
-
Dirk Coetzee ska ha varit den som först hade information om Palmemordet i Sydafrika, i alla fall säger andra det. Men vad säger han själv?
Tobias och Dan försöker ta reda på detta i första delen av två i ett långt förhör med personen.
I dagens avsnitt får du veta en hel del om Coetzees bakgrund och en del om Palmemordet. Coetzee pratar antingen en bruten engelska eller konstruerar meningar som han själv känner, så det har varit svårt att översätta och gestalta detta men jag hoppas att ni gillar det!
Medverkande:
Dan Hörning som Jan Danielsson och Hans ÖlvebroTobias Henricsson som Dirk CoetzeeFram till årsskiftet 2022/2023 utkommer Palmemordet med nya avsnitt varannan vecka, på grund av omständigheter utanför vår kontroll. De övriga veckorna plockar vi fram äldre avsnitt som förtjänar att höras igen. Inga pengar dras på Patreon för de repriserade avsnitten.
Sponsra Palmemordet på Patreon: https://www.patreon.com/palmemordet
Sponsra Palmemordet via Swish: 070-7715864 (märk insättningen "Palmemordet")
Kontakta Palmemordet: [email protected]
Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.
- Mostrar mais
