Lars Ring Podcasts
-
En uppgörelse med konstens existentiella kris och samtidigt en hyllning till det okommersiella flummandet. Da Vinci-koden på LSD. I rollerna bland annat: Magnus Krepper, Isabelle Grill, Bo Melin, Lisa Lindgren, Victoria Dyrstad.
Göteborgskollektivet KonstAB, som framför allt odlat sitt uttryck och sin karriär på teatern, pratar om långfilmsdebuten Vernissage hos Gud.
Ett samtal om kollektivt och associativt skapande, om vikten av blandform och att riva ner barriärer, släppa på konventionerna men också att släppa greppet om publiken.
Och om kärleken till Mickey Rourke. Och varför Lars Ring och Kalle Boman på olika sätt förekommer i filmen.
Ossian Melin:
«Jag tror att vi har varit lika ärliga mot oss själva med den här filmen som vi har varit när vi har gjort teaterföreställningarna. Så jag tror att folk kommer förhoppningsvis känna att det finns samma energi och kraft. För Gud vet att ord som kvalitet eller bra och dåligt, det går inte att applicera riktigt på oss.»
Aladdin:
«Det är väldigt svårt att snacka om vad det är som gör att man kan ta det beslutet. Men det är väl 15 år av att vi har jobbat tillsammans, 15 år av att vi har byggt upp ett självförtroende. Och när man vågar lita på slumpen.»
«Det är så hårt på något sätt i Stockholm. Alltså rått och elakt. Kyligt och liksom lite spetsigt.»
Medverkande:
(Filip) Aladdin, manusförfattare och regissör till Vernissage hos Gud
Ossian Melin, manusförfattare och regissör till Vernissage hos Gud
Albin Stööp, producent till Vernissage hos Gud
Jon Asp – kritiker och redaktör i Point of View
(Tack till Riksföreningen Våra gårdar) -
Vad är andlighet - och finns den på teatern? Vad har kyrkan och teatern för gemensamma nämnare?
Hur har teatern historiskt gestaltat moraliska och existentiella frågor? Och vilken roll spelar andligheten för den samtida teatern?
Möt Lars Ring, teaterkritiker på Svenska Dagbladet. -
En skådespelare med kontroll över sina medel, med en kärna av genomlevda känslor. Lena Nyman var folkkär som ingen annan. När teaterkritikern Lars Ring skrev hennes runa i Svenska Dagbladet fick han hundratals mejl. "Hon var en av oss, fast bättre."
Operasångerskan Kjerstin Dellert minns henne blåsa bort publiken som Bellmannymf och äta oxfilé med den älskade hunden Kaxe på turné. Hon var teaterhistoriens äldsta Julia och kunde i en handvändning förvandla sig till Evert Taube.Vännen och scenografen Leo Saukkola bjöd henne på livets sista champagne och hallonbakelse och donerade hennes efterlämnade brev och anteckningar till Teatermuseet. Katarina Wikars och Jenny Teleman begav sig dit.Alla kan sjunga - men ingen sjöng som Lena Nyman. Hon blev 66 år gammal.
