Caracas Podcasts
-
UFO-Sveriges Radio börjar med ett fall från Caracas, Venezuela för att ha som bas för en mycket kort diskussion kring begreppet märklighetsfaktor, som också är ämnet för dagen. Serien som nu kommit till sitt sjätte avsnitt.
Fred Andersson från podden Märklighetsfaktorn, har efterforskat ett fall från Norrland där en märklig humanoid spelar huvudrollen. Detta fick Thomas Michanek att bli intresserad och han har nu försökt gräva ännu djupare i arkiven för att hitta något mer konkret i fallet. Hör honom berätta om händelsen.
Tobias Lindgren tar oss med till 1990 och orten Kode, där en besynnerlig farkost visar sig för ett par som är ute och luftar sig i natten. Ni avgör om det här fallet är tillräckligt märkligt för att platsa bland fallen som tas upp i denna serie.
Avslutar gör Johan Gustavsson med ett egendomligt fall med många lustiga ingredienser och som involverar utomjordingar och pajer. Historien utspelar sig den 4 januari 1979 när fru Jean Hingley från orten Rowley Regis i West Midlands-regionen i England oväntat får besök av tre besynnerliga figurer med vingar. De intresserar sig mer för julgranen än de köttfärspajer som de bjuds på.
Hör gärna av er på våra sociala medier med händelser som går längre utöver det vanliga.
-
Utrikeskrönika 25 april 2022.
Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play.
Caracas måndag.
Det är första gången jag besöker Venezuela. Det första som slår mig på flygplatsen är de stora digitala reklamskyltarna - där står t ex Hugo Boss, med stora bokstäver. Ja, inte Hugo Chavez, som jag hade väntat mig, utan Hugo Boss.
Samt reklam på Gucci, Mc Donalds och andra kapitalistiska ikoner.
Det blir en överraskning, jag är ju i ett land där ledningen sagt att man bygger tjugoförsta seklets socialism, och utomlands jämför man gärna det med Kuba.
Nej, Venezuela ser på ytan inte ut som Kuba.
Till skillnad från Havannas gator som fylls av väggmålningar och stora skyltar som hyllar revolutionen så syns väldigt få såna här i Caracas.
Jag frågar dem som bor här - nja, säger de, så var det förut, i början, under ledaren Hugo Chavez första år. Det finns inte mycket längre.
Möjligen är det ett tecken på det som hänt här i Venezuela – den revolutionära yran från de första åren har dränerats av de tomma butikshyllorna och den svåra matbristen.
Varför det blev så, beror på vem man frågar.
De regerande chavisterna skyller på USA:s hårda blockad, som närapå strypt all handel med omvärlden, från den andra sidan säger man att det är socialisterna fel, korruptionen har inte upphört och regimen har satsat på lojala i stället för på kompetenta ledare på strategiska poster.
Men de jag pratar med här, både chavister och oppositionella, säger att den svåraste tiden nu är över. Borta är nu hyperinflationen, som var flera tusen procent, idag är inflationen ”bara” 50 procent.
Butikshyllorna börjar bli fulla igen och utländska investerare har åter börjat knacka på dörren.
Och det kan bli ännu bättre snart, säger folk, nu när USA, som slutat köpa olja från Ryssland, vill ha den venezuelanska.
Optimismen är alltså på väg tillbaka.
Nicolas Maduro, ifrågasatt av USA och Europa, gnuggar sina händer, den mest radikala oppositionen är rasande på Joe Biden, som enligt dem håller på att rädda Maduro vid makten genom att köpa hans olja.
Venezuelanen på gatan struntar för det mesta i de politiska bråken, de vill bara återgå till ett normalt liv.
För att prata om allt detta åkte jag till en före detta industriminister, som bor på ett flott bostadskvarter i östra Caracas. För att släppas in i höghuskomplexet måste man identifiera sig vid en postering med två vakter, det är vanligt i de latinamerikanska metropolerna.
De tar mina uppgifter och en av dem tar fram en påse med mangofrukt, en dollar styck, säger vakten med vädjande blick.
Min intervjuperson, förre industriministern, förklarar viskandes: De säljer mango för att dryga ut kassan, deras lön räcker inte till, venezuelanen har tvingats att bli mycket kreativ.
Ivan Garcia, Caracas
[email protected]
