Uppland Podcasts
-
På vikingatiden visade man sin makt och gjorde reklam för sig genom att sätta upp runstenar utefter farlederna. Då var vattennivån ungefär fem meter högre än vad den är idag. Norrtälje var en viktig passage in mot Uppsala genom Uppland så här reste sön...
-
Birgitta Birgersdotter (1303-1373), senare Heliga Birgitta, var en person som vann ryktbarhet och respekt i hela Europa. Född in i högadeln drog hon sig inte för att läxa upp kungar, försöka förmå påvar att flytta och medla i krig på kontinenten. Hennes drygt 600 uppenbarelser gjorde att hon helgonförklarades arton år efter sin död.
Birgittas uppenbarelser och skrifter har också blivit ett titthål in i den vardagliga medeltiden med kritik av böndernas seder att ställa ut gröt till tomten och kvinnornas syndiga klädsel.
I den nymixade reprisen av avsnitt 103 av podcasten Historia Nu samtalar programledaren Urban Lindstedt med Dick Harrison, professor i historia vid Lunds universitet som har skrivit ett sjuttiotal böcker, både fack- och skönlitteratur. Han är aktuell med boken Sveriges medeltid.
Birgitta Birgersdotter föddes år 1303 i Finsta i Uppland. Hon var dotter till lagmannen Birger Persson och modern Ingeborg Bengtsdotter som tillhörde den berömda Bjälboätten i Östergötland. Redan som elvaåring flyttade Birgitta sin moster Katarina på Aspanäs gård vid Sommen efter moderns död.
13-åring gammal blev Birgitta bortgift med Ulf Gudmarsson, senare lagman i Närke. De fick åtta barn. Mest känd av dem är Katarina, som blev föreståndarinna för Vadstena kloster. Birgitta var också hovdam hos kung Magnus och drottning Blanka på Kungsgården i Vadstena. Det var här som Birgitta fick en uppenbarelse om att stifta ett kloster.
För att kunna grunda ett kloster måste Birgitta få påvens godkännande. Därför beger hon sig år 1349 till Rom. Rom vid denna tid vara bara en spillra av sitt fornstora jag och påven befinner i Avignon i Frankrike. Birgitta arbetar sedan målmedvetet på att få sin klosterorden godkänd och att påven ska återvända till Rom. Först 1370 ger påven Urban V sitt godkännande till att två kloster grundas i Vadstena: ett för kvinnor och ett för män.
Birgitta dör i Rom år 1373 efter att hon just har kommit hem från en pilgrimsresa till Det heliga landet. Året efter fraktas Birgittas kvarlever genom hela Europa till Vadstena. Överallt längs vägen möter vördnadsfulla människor upp. 18 år senare helgonförklaras Birgitta.
Bild: Heliga Birgitta på ett altarskåp i Salems kyrka, Södermanland, Wikipedia
Musik: The Blessed One 01 av Augustine Sumo, Soundblock Audio.
Vill du stödja podden och samtidigt höra ännu mer av Historia Nu? Gå med i vårt gille genom att klicka här: https://plus.acast.com/s/historianu-med-urban-lindstedt.
Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.
-
I avsnitt fyra gästas podden av Sara!
Vi pratar om hennes kommande arrangemang - en STICKVANDRING som äger rum på söndag 31/7 i Uppland! Alla som har möjlighet snörar på sig gympapjucksen och springer dit!!Vi pratar också så klart om hennes kommande uppläggning - ett projekt som får Pillret att tappa hakan.
All info om projektet finns på instagramkontot @pillretoco.
-
I avsnitt fyra gästas podden av Sara! Vi pratar om hennes kommande arrangemang - en STICKVANDRING som äger rum på söndag 31/7 i Uppland! Alla som har möjlighet snörar på sig gympapjucksen och springer dit!! Vi pratar också så klart om hennes kommande uppläggning - ett projekt som får Pillret att tappa hakan. All info om projektet finns på instagramkontot @pillretoco.
-
Uppland är ämnet för UFO-Sveriges Radio där vi hör Clas Svahn berätta om två mycket intressanta fall. Det kända Väddöfallet, samt om en mycket märklig tingest över sjön Sottern.
Tobias Lindgren har den här gången hittat en intressant rapport som kanske inte fått den undersökning man kunnat önska, trots att den inkom till Boris Jungkvist mycket kort efter händelsen.
Slutligen tar Johan Gustavsson med oss till Vaxholm där ett ufofall fortfarande förbryllar efter en mycket rigorös utredning och som i statistiken sticker ut med beteckningen ufo.
Diskutera gärna på UFO-Sveriges sociala medier eller varför inte önska något innehåll i UFO-Sveriges Radio till framtida avsnitt.
www.ufo.se
-
Kopodden är tillbaka med en ny säsong, och den här sommaren är det fokus på lönsamhet! Åtta måndagar i rad släpps ett nytt avsnitt där du får träffa nya företagare som berättar om hur de hanterat situationen med höjda insatsvaror, sin produktion, vad som är viktigt för dem i företaget, och såklart sina kor.
I det här avsnittet får du träffa den ekologiska mjölkproducenten Anette Gustawson på Billinge Gård utanför Norrtälje i Uppland. På gården som hon driver tillsammans med sin man Jacob och fem anställda finns ett mejeri och en bukett av kor, allt från ProCross till uppnosiga fjällkor. Anette har under många år debatterat och kämpat för det svenska lantbruket och den svenska maten i tidningsartiklar, krönikor, på TV och i sina egna sociala kanaler. På så sätt har hon blivit en offentlig bonde med nu många följare på sociala medier där hon delar med sig av bus, vardagen, sina åsikter och fina ord om korna. Och hon önskar att fler bönder skulle visa upp sin vardag på sociala medier.
Hör också Anette berätta gårdens fruktsamhetsarbete, hur produktionen anpassats efter rådande läge och varför de ville dra igång gårdsmejeriet.
-
Ibland är goda råd dyra, men ibland är dåliga råd ännu dyrare.. i säsongens sista Folksagopodden träffar vi på ett gäng som fått sig några riktigt dyrköpta lärdomar om livet. Tack för den här säsongen, vi ses igen i höst!
Sagor i detta avsnitt
Kungen som ville ha månen – hittad av mig i Gyllene Fågel,sagor för vuxna och barn, sammanställd av Inger Lise Oelrich. Sagan är frånbörjan från Dominikanska republiken
Förmannen som skulle timra ett hus – hittad av mig iFolksagan i Sverige 3 – berättelserna. Där uppges att sagan är från Uppland
Varsågod, kappa – hittad av mig i The Salvaged Tales,sammanställd av Sergey Vardanyan. Sagan är från Armenien.
Den självkokande grytan – hittad av mig i Folksagan iSverige 3 – berättelserna. Där uppges att sagan är från Småland och upptecknadav August Svenningson.
Den besegrade Guden – hittad av mig i Bror kanin – myter ochsägner från Nordamerika. Från en Algonkin-stam i nordamerika.
-
Välkommen till säsong två av En kåsa kaffe podcast!
Bäverjakten blev nedbantad pga livet men vi har varit ute en natt, Thomas och Olle ger sin syn på det här med hängmatta och vi pratar både jaktbyxor samt den nya jaktkniven som Viktor fälttestat nere i Uppland. Glöm inte bort att En kåsa kaffe hittar du också på instagram; @enkasakaffe och på webben; enkasakaffe.com. Vi hörs!
Avsnittet är sponsrat av Nordik Distribution och innehåller betald marknadsföring.
Musik: Audionautix.com
-
Bonusavsnitt: Viktor är hos Jim i Uppland och gör ett till försök på vildsvinen, får hänga med till ett vildsvinshägn och får höra lite om vad man drömmer om för jakter söderöver.
Musik: Audionautix.com
-
Det första Sveariket etablerades på 1100-talet före vår tidräkning med kungasäte i Håga utanför dagens Uppsala. Sveariket var ett utvecklat samhälle som byggde sin makt på den långväga handeln av metaller med kontinenten och brittiska öarna.
När Sveariket var som störst på 800-talet fvt kontrollerade svearna Uppland, Västmanland, Södermanland och Vikbolandet. Och tributrelationer kunde sträcka sig ända till Finland, Estland, Kurland och Blekinge.
I detta avsnitt av podden Historia Nu samtalar programledare Urban Lindstedt med Jonathan Lindström, arkeolog och författare aktuell med boken Sveriges långa historia – Människor, makt och gudar under 14 000 år.
Sveakungarna manifesterade sin makt genom att bygga ett 40 meter långt kulthus på Hågön. Tre kilometer från Hågön uppfördes dessutom den gigantiska borgen Predikstolen som var 200 gånger 270 meter stor. I slutet av det första Sveariket omkring år 1030 fvt uppfördes också en hög som var 50 meter i diameter och åtta meter hög.
Svearnas kärnområde var dagens Uppland och Västmanland med tyngdpunkten i Håga. Även Södermanland, Mälarområdet och Vikbolandet ingick, medan Gotland hade mer jämlika relationer med Sveariket. Samtidigt fanns det tributländer i Norrland, Finland och Baltikum.
Sveakungarnas maktställning byggde på att de kontrollerade den långväga handeln med kontinenten och brittiska öarna av koppar, tenn och ylletyg. Med Norrland, Finland och Baltikum inkluderas även handel med pälsar och slavar.
Med dåtidens skeppsteknologi kunde sveakungarnas handels- och maktnät sträcka ut sig 20 till 30 mil från centrum – motsvarande en veckas paddlande enkel väg. För att upprätthålla relationer ännu längre bort krävdes kolonier.
Lyssna också på Trälarnas liv och Tunnes träluppror och Gamla Uppsalas hemligheter avkodas.
Musik: Fairytale Female Vocal av Psystein, Storyblock Audio
Bild: Stora Rickebyhällen ligger i Boglösa socken i Trögds härad i Fjädrundaland, Enköpings kommun, Uppsala län, Uppland, Sverige. Hällristningsområdet mäter 19×19 meter och fördelas på sex ristningsytor. Sammanlagt finns där 51 skepp, 115 fotsulor varav 58 parvis sammanhuggna, 18 ringar, 6 människor, 2 djur, 1 ”stol / mantel”, 6 obestämbara figurer, 15 fragment och 94 skålgropar. Wikipedia, Creative Commons.
Vill du stödja podden och samtidigt höra ännu mer av Historia Nu? Gå med i vårt gille genom att klicka här: https://plus.acast.com/s/historianu-med-urban-lindstedt.
Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.
-
I detta avsnitt samtalar jag med Britta Johansson Norgren. Hon är den som vunnit mest inom långloppscupen och tillhör fortfarande absoluta världseliten. Hon berättar så klart om sin fantastiska karriär och varför hon bytte från Traditionell längdåkning till långlopp. Hon tycker sammanhållningen inom långloppscupen är härlig och det är kul att vara en del av ett Team. Britta tävlar idag för Team Lager 157. Britta var första kvinna att staka Vasaloppet och har varit den som drivit stakningen framåt till vad den är idag. Britta har fantastiska meriter både som traditionell åkare och långloppsåkare vilket har gett henne förmånen att kunna satsa på skidåkningen till 100 %.
Hon berättar om sin uppväxt och hur hon ser på ungas skidåkning och vägen mot toppen. Hon är uppvuxen i Uppland men bor numera i Östersund.
Hon berättar också om hur det är att vara mamma och sambo samtidigt som hon gör denna satsning och är på resande fot för det mesta under vinterhalvåret. Hennes man är tränare för Skidskyttelandslaget vilket ställer stora krav på planering och logistik.
Britta har deltagit i 3 OS och 3 VM som resulterade i 2 st medaljer. I världscup sammanhang har hon 8 pallplatser och 2 vinster. I långloppscupen har hon 5 totalsegrar och totalt har hon vunnit hela 25 gånger och är därmed den med flest segrar genom tiderna. Hon har vunnit Vasaloppet 2 gånger och Tjejvasan 5 gånger.
Britta är en fantastisk person som bjuder på sig själv och ger tips på hur en vanlig motionär kan träna och bli en bättre stakare.
Tack Britta för att du delade med dig av ditt liv och karriär och lycka till med framtida utmaningar!
Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.
-
Radioaktiva och farliga grejer ska grävas ner i urberget i Uppland, och ligga där i 100 000 år. Men hur ska vi få framtiden att förstå det här? Hur ska vi skicka meddelanden till framtiden?
Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play.
Programledare: Oliva Axelsson
Producent: Johanna Heed
Medverkande: Leo Aioutz Svärd, Amos Sondell Dvory, Elsa Rödström och Judit Kullman. Och Cornelius Holtorf.
Med ljud från: Regeringskansliet
Juniornyheternas specialpodd gör varje vecka en djupdykning på sex minuter i veckans viktigaste nyhet eller ett ämne som är extra intressant och spännande.
-
Det svenska utbrända kärnbränslet sågs från början som en viktig resurs, som kunde användas för att skapa kärnvapen. Hur gick det till när det i stället blev ett avfall som måste begravas i 100 000 år?
Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play.
Nu i slutet av januari 2022 ska regeringen besluta om bygget av slutförvaret för använt kärnbränsle i Forsmark i Uppland. I två program i Vetenskapsradion På djupet ger vi nu den historiska bakgrunden till dagens situation. I detta första program hör vi hur synen på det utbrända kärnbränslet har förändrats rejält under atomåldern. Från början sågs det som en resurs för kärnvapen, och som en anledning att bygga de första reaktorerna. Men numera ses det som ett farligt avfall som behöver begravas i 100 000 år.
Under kärnkraftens barndom i Sverige, liksom i andra länder, var tekniken starkt förknippad med viljan att kunna göra atomvapen, även om den ambitionen inte alltid var tydligt uttalad. Så småningom växte farhågorna kring kärnkraftens risker bland den svenska allmänheten, och den internationella storpolitiken spelade också in när avfallet blev alltmer svårt att hantera. Vi besöker Sveriges första forskningsreaktor, R1an vid KTH i Stockholm, och Sannäs i Bohuslän där en plutoniumfabrik planerades på 1960-talet.
Medverkande: Arne Kaijser, professor i teknikhistoria vid KTH; Leif Handberg, föreståndare för tidigare forskningsreaktorn R1 vid KTH; Eva Lantz, boende Sannäs.
Reporter: Mats Carlsson-Lénart
Producent: Björn Gunér
[email protected] -
Nu ska regeringen ta beslut om slutförvaret för använt kärnbränsle. I en granskning 2013 fann vi stora brister i finansieringen av kärnkraftenskommande avveckling. Har läget blivit bättre idag?
Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play.
Den 27 januari ska regeringen meddela beslut om bygget av slutförvar för använt kärnbränsle i Forsmark i Uppland. Slutförvaret är en helt central del i det stora programmet att städa upp efter dagens kärnkraft där det ingår att riva kärnkraftverken i takt med att de läggs ner, att ta hand om det radioaktiva rivningsskrotet, och bygga det slutförvar som behövs för att på ett säkert sätt förvara det radioaktiva kärnbränslet i 100 000 år. Det har beskrivits som ett av Sveriges största industriprojekt genom tiderna. Ett mycket stort och dyrt projekt, som det är meningen att de som äger och driver kärnkraftverken ska betala för. Men kommer de pengar som lagts åt sidan för det här att räcka, eller finns det risk att vi skattebetalare i slutändan drabbas av en springnota?
När Vetenskapsradion 2013 ställde frågan i den granskande serien Atomnotan var svaret, enkelt uttryckt, att om vi skulle fortsätta på samma sätt som vi gjorde då, så skulle pengarna inte räcka.
I Vetenskapsradion På djupet ställer vi nu frågan om hur situationen har förändrats sedan vi gjorde vår granskning.
Medverkande: Anna Porelius, kommunikationschef Svensk kärnbränslehantering, SKB; Peter Stoltz, enhetschef Kärnavfallsfinansiering, Riksgälden; Johan Swahn, Miljöorganisationernas kärnavfallsgranskning, MKG, m fl.
Reporter: Marcus Hansson
Producent: Björn Gunér
[email protected] -
Litteraturvetaren Eva Stenskär hör hur en svensk nationalskald tycks ha varit före sin tid med att skriva klimatvänlig litteratur.
Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play.
ESSÄ: Detta är en text där skribenten reflekterar över ett ämne eller ett verk. Åsikter som uttrycks är skribentens egna.
"Sjösala vals", "Fritiof och Carmencita", och "Så länge skutan kan gå" – många av oss har väl någon gång skrålat med i någon Taube-låt! De dyker upp alltsomoftast, särskilt om somrarna, och har en förmåga att göra oss lite så där lagom rosigt patriotiska. För nog klappar våra hjärtan snabbare när vi hör rader som "Se hur hela Uppland står i lågor" och "Så skimrande var aldrig havet." Men faktum är, att Taubes versrader är mer än somriga och skärgårdsromantiska nostalgiknippen, det går nämligen att förstå Taubes sånger som radikalt miljömedvetna texter. Det är en tolkning som kanske först i spåren av en klimatdiskussion går att förstå och uppskatta till fullo. Taubes alter ego Rönnerdahl tycks stå för ett nytt sätt att förhålla sig till naturen – ett förhållningssätt som ter sig allt viktigare när skogsbränder, översvämningar och artutrotningen blivit till stående inslag i nyhetsrapporteringen.
En av de viktigaste teoretikerna inom det som kommit att kallas ekokritik är Lawrence Buell. I sin bok The Environmental Imagination: Thoreau, Nature Writing, and the Formation of American Culture, ifrågasätter han vad som krävs för att en text ska kunna kallas "environmental", det vill säga med fokus på miljön. Han svarar själv genom att göra upp en lista på eventuella inslag. För att en text ska kallas "environmental", menar Buell, så måste miljön utgöra mer än en ram, det mänskliga intresset ska vara införstått men inte vara det enda intresset i texten, mänskligt ansvar för miljön ska vara en del av textens etiska oriententering och slutligen bör miljön porträtteras som något pågående till skillnad från något statiskt. Vid närmare titt på två av Taubes mest folkkära sånger, "Änglamark" och "Sjösala vals", blir det tydligt att båda texterna faktiskt kan ses som miljömässiga, även ur ett akademiskt perspektiv. "Änglamark" skrev Evert Taube 1971 som en uppmaning till att rädda Vindelälven från vattenkraftsutbyggnad , och textens tema är just miljöförstöringen. Djur och miljö utgör verkligen något mer än en kuliss för "handlingen", de skulle till och med kunna kallas för huvudpersoner i texten. "Låt örnen flyga, låt rådjuren löpa!" utropar Taube, och ber oss att tänka om. "Låt sista älven som brusar i vår natur, brusa alltjämt mellan fjällar och gran och fur!" Naturen framstår här som en resurs att använda med försiktighet, med ett barns känsla av lekfullhet – inte för att tillgodose krassa vinstintressen.
Också "Sjösala vals" tycks stämma väl in på Buells kriterier. Djur och natur står i och för sig inte i samma självklara fokus som i "Änglamark", för här dansar människan in, personifierad av Rönnerdahl. Ändå verkar gränserna mellan Rönnerdahl och naturen som omger honom flyta samman. Rönnerdahl, sjunger Taube, skuttar ur sin säng och valsar över Sjösala äng. Här omges han av tärnan, ekorren, finken, göken och – ja, du minns nog – alla de där blommorna som redan slagit ut på ängen: gullviva, mandelblom, kattfot och blå viol. Det intressanta är att det verkar finnas ett samförstånd mellan Rönnerdahl och naturen omkring honom. Rönnerdahl kallar på djuren, som svarar honom med förståelse. Rönnerdahl är en gammal man, fortsätter Taube, men han dansar minsann ändå. Han har sorger och ont om sekiner och ingen kan riktigt förstå hur han får det att gå ihop. Ingen då, alltså, utom tärnan, ekorren, finken och vårens första gök. Vilket tyder på att det finns ett slags simpatico, det vill säga en vänlig inställning, mellan människa och djur. Naturen i "Sjösala vals" gestaltas som en pågående process, fåglar dyker, ekorrar gungar och blommor blommar – tecken på aktiva ekosystem. "Ekocentrism predikar goda egenskaper som vördnad, ödmjukhet, ansvar och omsorg," skriver den brittiske geografen och miljöaktivisten Timothy O'Riordan i sin bok Environmentalism. Och visst handlar "Änglamark" om att behandla vår jord som ett arv, som måste förvaltas på rätt sätt, med vördnad, ödmjukhet, ansvar och omsorg: blommorna ska leva, fåglarna flyga och sjunga, älven ska brusa.
När Rönnerdahl viftar över ängen lycklig som en lärka i bara nattsärk och blomsterkrans verkar han bli ett med naturen, och därmed också gestalta en livsstil som många tycks längta till. Det är ett tillstånd som fungerar som en förlängning av oss själva. Det är trots allt en så välkänd bild. För nog är det så att Rönnerdahl blir ett med naturen när han dansar fram där, är det inte så vi ser honom? Och är det inte det livet vi längtar till i dessa dagar? Att kunna leva med naturen som en förlängning av oss själva? I inledningen till Future Primitive: The New Ecotopias, skriver science fiction författaren Kim Stanley Robinson att världen, den är minsann inte en maskin vi kan använda och byta ut hursomhelst, den är mer än så, den är en förlängning av vår egen kropp. Försöker vi hugga av den, dör vi.
Taubes texter gestaltar alltså ett tillstånd som många av oss vill uppnå. Han ger också svar på hur det ska gå till. Trots att "Sjösala vals" nämner pengabekymmer, så uttrycks ingen egentlig materialistisk avsaknad. På det viset är Taubes sång mer än en pastoral blick tillbaka i tiden, den är också en uppmaning till att tänka enkelt. Den brittiska filosofen Kate Soper talar i boken The Politics and Pleasures of Consuming Differently, om "alternativ hedonism", med detta menar hon att vi bör öppna våra sinnen för njutningen i ett hållbarare leverne. Soper hävdar att ett mer hållbart användande av resurser inte nödvändigtvis behöver innebära nyutveckling, det kan lika gärna betyda ett återgående till enklare tider. Vi måste, skriver hon, välkomna "nya sätt att tänka på vad som utgör nöjen." Istället för att betrakta den nuvarande situationen som en kris, så menar Soper att vi istället kan se på den som en möjlighet, en möjlighet till ett bättre liv. Inte ens självförverkligandet behöver komma på efterkälken, säger Soper. Nya sätt att tänka på vad som utgör nöjen – kanske är det detta som Professor Lawrence Buell syftar på när han talar om begreppet "voluntary simplicity" – "frivillig enkelhet" – ett begrepp han menar har bl.a. Buddha och Gandhi som föregångsgestalter. Frivillig enkelhet förespråkar ett mer hållbart leverne, ett liv där vi konsumerar mindre, och väljer bort en materialistisk livsstil. Buddha, Gandhi och… Rönnerdahl. Taube har gett oss mer än en trevlig visa att nynna på, en fingervisning om njutningen i det lilla. Kanske bör vi helt enkelt följa med Rönnerdahl i dansen ut i naturen bland djuren på väg mot en hållbar, bättre, och – förhoppningsvis – mer njutbar framtid!
Eva Stenskär, litteraturvetare
- Показать больше
