Albin Olsson

  • 00:19:51

    De gömda böckerna i Ramsberg – ett reportage om när biblioteksdöden kom till byn

    · Kulturpoddar i P1

    Sedan 1995 har 400 svenska folkbibliotek lagts ned. Och i den lilla byn Ramsberg gömde invånarna böckerna i protest när biblioteket stängde. Mattias Berg åkte dit för att se vart de tagit vägen. Missa inte! Efter reportaget, samtal i studion med Erik Fichtelius som leder arbetet med att ta fram en nationell biblioteksstrategi.Man kallar det Biblioteksdöden. En giftig soppa av rationalisering, samhällsutveckling och en förändrad syn på det offentliga uppdraget. Jag reser förbi vitsippor och björkar stinna med pollen, kalhyggen och bördiga fält i den svidande vackra svenska våren för att se den på nära håll.Och det är ju en historia om så mycket mer än bibliotek. Egentligen om hela Sverige. Eller kanske ännu mer.- I den vita byggnaden var det Konsumbutik när jag var barn. I den andra vita byggnaden var det skomakare och manufakturaffär. Och så hade vi kiosken förstås, säger Britt-Marie Olsson.- På 50-talet fanns det två banker, polis, flera affärer, läkarmottagning, BB, helt otroligt. Allt det är borta nu. Men det är ju samma världen över. Inte bara i Sverige och inte bara i Ramsberg, säger Shelagh Green.De är båda Ramsbergsbor och berättar om ett förr i tiden, fortfarande vid mitten av 1900-talet. För att komma till det nedlagda biblioteket i Prästgården går vi på prydliga grusgångar förbi den gigantiska kyrkan från 1791: ett exempel på hur brukspatronerna då tävlade om att framställa sina egna centralorter som mest praktfulla i bygden. Liksom en minnessten över Lasse-Maja, tjuven i kvinnokläder, som föddes här i trakten.Sedan öppnar vi dörren till det sedan drygt åtta månader tomma biblioteket.- Ramsbergs bibliotek, trevligt att den skylten får stå kvar, säger Britt-Marie Olsson.- Det står också kvar på kommunens hemsida att det finns bibliotek i Ramsberg och allt det där. Så här hade vi tidningsläsning och här satt bibliotekarien med sin dator. Och så hade vi bokhyllor mot den här väggen och den där väggen, säger Shelagh Green.Hon viftar upp mot de tomma bokhyllorna. Och Britt-Marie Olsson beskriver hur det gick till när de tömdes i augusti 2015:- Vi fick ju reda på att biblioteket skulle läggas ned och det var snabba beslut. Böckerna skulle försvinna. Antingen delas ut till folket eller så skulle de brännas eller förstöras. Och vi var ett gäng här som sade att det här kan vi ju bara inte tillåta - så vi tog saken i egna händer och tog helt enkelt hand om böckerna. Snabbt som ögat paketerade vi dem och tog böckerna till ett säkert ställe. Där kommer de att förvaras tills vi får återöppna vårt bibliotek. För det är vår förhoppning och det kämpar vi för, säger hon.Var ni aldrig rädda för en rättslig process och att ni skulle bli åtalade för till exempel egenmäktigt förfarande?- Nej, det var vi inte. Eftersom folket fick ta böckerna och vi är ju folket. Vi skulle få ta hand om böckerna och då tog vi allihop. Så det var ingen som tänkte så långt. Och vi tyckte inte att vi gjorde fel heller. Annars hade ju böckerna åkt till en soptipp eller en brännstation eller någonting, säger Britt-Marie Olsson.Hon bläddrar i den dignande pärmen med hela dokumentationen över vad de själva kallar för Biblioteksupproret i Ramsberg.- Ja, här har vi samlat alla urklipp, allt som har varit i fullmäktige, alla brev vi skrivit, alla besökt vi haft av medier öppna brev, tackkort från någon långvägaDet är snart dags att skaffa en ny pärm.- Ja, precis. Den är ganska full, säger Britt-Marie Olsson.Sedan går vi ut från det tömda biblioteket i Prästgården, in i den där märkligt storslagna kyrkan som Shelagh Greene visar mig runt i:- Om du tittar upp så ser du valvet, som påstås vara det största i Norden, jag vet inte om det stämmer. Och så orgeln.Otroligt pampigEfter det är det dags för Britt-Marie Olsson att stå för vad hon lovade i telefon. Att jag skulle få se deras hemliga bokgömma, under förutsättning att jag inte avslöjar var den ligger. Så där står vi nu, hon och jag.- Här har vi alltså gömt över 4 000 böcker i säkert förvar. Som du ser här är det fullproppat med litteratur, mycket fina barnböcker, mycket annan litteratur. Här finns allt, allt, allt. Men vi hoppas ju förstås att vi ska få ställa upp dem i hyllorna och låta folket låna dem igen. Det är vår högsta önskan, säger Britt-Marie Olsson.Ja, historien om Biblioteksdöden - och för den delen Biblioteksupproret är på många sätt en elegi. I stil med den vi hör här i bakgrunden, en sorgesång. Inte något svartvitt drama med typiska hjältar och skurkar. Snarare en sorts dokumentär om ett Sverige av i dag, där alla försöker förhålla sig till någon sorts förändrad verklighet.Inte minst Irja Gustavsson, socialdemokratisk ordförande i Lindesbergs kommunstyrelse. Jag frågar hur hon själv fick reda på vad som hänt på biblioteket i Ramsberg den där torsdagen i augusti 2015, efter kommunens beslut att stänga det.- Att de flyttade böckerna, det fick jag reda på via någon bakväg kvällen före, säger hon.Vad tänkte du då? - Nej, jag tänkte att var och en får väl ansvara för sina handlingar.Var det så fridfullt?- Ja, för min del var det så. För mig var det inte så konstigt: de var jätteupprörda och tyckte att det här var jättejobbigt. Och så gjorde de en handling, en aktion.Fanns det någon tanke från er på kommunen, eller någon annan instans, att ta till rättsliga åtgärder mot det här? - Nej. Tanken var ju ändå att biblioteket skulle tömmas. Så vi behövde inte göra saken större än vad den är, säger Irja Gustavsson.Ni har aldrig varit sugna att faktiskt öppna biblioteket igen? Och på det sättet få mycket god publicitet, eftersom det här nu blivit en rikskänd historia?- Det är klart att vi politiskt haft diskussioner om det här. Det ska vi inte sticka under stol med: vi har haft många, långa diskussioner. Nu låter vi Ramsbergsgruppen arbeta fram ett alternativ. Men att öppna det så som det var förut det är inte ett alternativ för oss.Så idén är att sätta igång ett bibliotek i Ramsberg igen?- Kanske inte bara ett bibliotek. Vi tittar på att hitta någon typ av servicepunkt, en gemensam punkt där Ramsbergsborna kan vara.Vad betyder en servicepunkt?- Det betyder att det ska finnas lite grann av kommunal information, en samlingspunkt där man ska kunna vara, vi ska ha internetuppkoppling där. Det samhället efterfrågar ska finnas, utifrån kommunal verksamhet, säger Irja Gustavsson.Och kring den frågan om ett bibliotek kontra en servicepunkt tycks hela den här historien gravitera. Den i sig rymmer kanske hela den samhällsutveckling som i sista hand orsakar att 400 folkbibliotek nu lagts ned på 20 år. Bara skillnaden mellan de där två orden.Ute i Ramsberg frågar jag om det ändå är rimligt att tänka sig att man nuförtiden har ett folkbibliotek i en sådan liten by, med 250 invånare.- Ja, det tycker jag. Det är inte heller bara den här bygden, utan det finns också flera byar runtomkring som blev servade av det här biblioteket. Och det är också en mötesplats för alla, någonstans att ta vägen. Alla har inte wifi och kan gå ut på nätet, säger Britt-Marie Olsson.Sedan kommer även Britt-Marie Olsson in på det där ordet.- Biblioteket var ju en servicepunkt, kan man säga. Där fanns alla de här sakerna som nu ska återuppstå i form av en servicepunkt. Så vad vi nu kan göra är att det finns ett bibliotek där: att det blir ett bibliotek - med en servicepunkt, säger hon.För så är läget just nu. Enligt kommunen pågår en livaktig dialog med den så kallade Ramsbergsgruppen, enligt Britt-Marie Olsson och Shelagh Greene i Biblioteksupproret är det i stort sett stiltje. Men trots Biblioteksdöd och -uppror, tror de ändå på att den här typen av institutioner kommer att behövas även framöver.- Jag tror biblioteken kommer att behövas ännu mer, ju fler vi blir som kommer från andra kulturer och andra länder så tror jag att det kommer behövas som samlingspunkt. För att kunna träffas under andra former, säger Britt-Marie Olsson.Och när jag frågar om vad biblioteket i Ramsberg betydde för dem personligen, lyser lantbrukaren Shelagh Greene verkligen upp.- Det är en intressant fråga, faktiskt. För det är som om man måste balansera vad man håller på med. Till exempel mockar kossor ena timmen och läser filosofi nästa, säger hon.Mattias Berg mattias.berg@sverigesradio.seMusiken vi hörde i inslaget var en elegi för gitarr, skriven av Johann Kaspar Mertz. Lyssna på hela onsdagens P1 Kultur med Måns Hirschfeldt här

    starstarstarstarstar
  • 00:29:35

    "De som plågar djur gör rätt i att byta bransch"

    · Kaliber

    Mordbrand, dödshot och skändade gravar. Svenska djurrättsaktivister använder allt grövre metoder mot personer inom pälsnäringen - och Sverige är det land i Europa som är mest utsatt. Varför är det så och vad säger aktivisterna själva? Dagens Kaliber handlar om personer som är beredda att offra sin egen frihet i kampen för djuren. Och från fängelset planerar de nya aktioner. — Här är verkstan och det då… Lite halmförråd och strö och sånt, lite maskiner, underlättar arbetet. — Kommer vi ut till djurstallarna här då. — Det är väl inhägnat ändå här... — Ja, det måste man ju ha. Förr i tiden hade man inhägnader för att hålla djuren på insidan. Men i dag får man nästan göra lite tvärtom, det är för att hålla såna som inte ska vara innanför staketet på rätt sida. I byn Hasslösa mellan Lidköping och Skara på Västgötaslätten, i en anläggning alldeles intill landsvägen, bedriver Thom Olsson uppfödning av minkar. I 150 meter långa längor, omgärdade av plåtstaket och taggtråd, finns över 3000 burar för de långsmala djuren. Han driver en av Sveriges drygt 70 minkfarmer, och startade sin verksamhet under 2013. — Jag vill hålla på med djur, jag gillar att bo på landet, och hålla på med djur. Och sen faller det sig lite naturligt när jag har släktingar som håller på med mink då. Jag ville hålla på med nåt sorts djur, och det här var ju det som jag hade sett mest utav och kände att det är den kunskapen som jag är mest och duktig på då. Så det kände jag som ett bra val. — Det är bara galler här, det är inte så mycket utrymme att röra sig på för minkarna i buren? — Om man jämför minkens storlek och oss människors storlek så är det som att vi skulle ha en trerummare med fyra etagevåningar på 140 kvadrat ungefär. Och jag tycker inte att det känns så litet. Minkburarna på Thom Olssons gård mäter 90 gånger 30 centimeter och är knappt en halvmeter höga. Därtill en sovlåda med spån under själva buren. — De är ju cirka sex månader då, när man avlivar dem. Sen sparar man alltid några till avelsdjur till nästa år då. Och så går året runt så. Minkåret börjar ju i mars, och så parar man dem, och sen får de valpar och valparna växer upp och blir stora och man kollar vilka avelsdjur man ska över till nästa år och så tar man och avlivar de andra då. — Och då finns det nån anläggning för det här, på gården då? — Ja, jag har en vagn då som jag har med mig ut med koldioxid eller kolsyra, som de andas in och sen somnar de in. Så det går väldigt smärtfritt för djuren då. Thom Olsson och hans familj har fått betala ett högt pris för att han föder upp minkar och sedan säljer djurens päls. I det här programmet kommer vi att berätta om en liten cell av djurrättsaktivister, en handfull personer som har använt extrema metoder som aktivister aldrig tidigare har använt i Sverige. Men först ska vi backa bandet några år. Det är hösten 2010 och utanför klädbutiken Fiourucci i centrala Göteborg står en grupp demonstranter från organisationen Djurrättsalliansen och skanderar slagord: — Päls är mord, blod på era händer! Päls är mord, blod på era händer! I november 2010 berättade Kaliber om hur butiker i Göteborg som säljer kläder med päls fick besök av fredliga demonstranter på dagarna, men på nätterna krossades rutor av okända personer och butiksägare hotades. I programmet intervjuade vi en talesperson från Djurrättsalliansen. Han jobbade även som ombudsman på Miljöpartiets ungdomsförbund i Göteborg. — Detta är en del i vår kampanj som heter ett pälsfritt Göteborg, som går ut på att vi kommer att demonstrera utanför pälsbutiker tills hela Göteborg är pälsfritt. — Och hur lång tid innebär det? — Det innebär att kampanjen avslutas när hela Göteborg är pälsfritt. Så det kommer förhoppningsvis inte ta så lång tid. Men även om mannen representerade de fredliga demonstranterna så gav han även sitt stöd till dem som krossade rutor. Ett uttalande som gjorde att han blev av med sitt jobb. — Djurrättsalliansen jobbar ju bara med lagliga metoder, men vi kan ha en förståelse för dem som tycker att kampen mot djurplågeriet går för långsamt. Drygt ett år senare, 2012, dömdes en annan av de personer som hade stått och demonstrerat utanför butikerna för flera av hoten mot butiksägarna. Och demonstranternas talesperson dömdes senare för olaga tvång mot en av butiksägarna efter att ha fått henne att skriva på ett kontrakt om att sluta sälja pälsprodukter. Här kunde historien ha slutat. Men några aktivister bestämde sig för att ta kampen för ett pälsfritt samhälle ett steg längre. Under 2013 drabbades en rad personer med koppling till minknäringen i Sverige av brott från djurrättsaktivister. En av dem var jordbrukaren Thom Olsson i Hasslösa. Redan innan han hade startat sin minkuppfödning fick han och släktingar motta yxor, brandbomber och brev med ett tydligt budskap om vad som skulle hända om inte den planerade verksamheten stoppades. Thom Olssons föräldrar fick följande brev från några som kallade sig för Djurrättsmilisen: “Erat hus kommer att stå i lågor. Men det när ni minst anar det. Vi har er under bevakning så vi vet när ni inte är hemma, men om ni skulle vara det är det ju inget hinder. Efter att erat hus brunnit ner till grunden kommer ni, om ni överlever branden, att få se NN mammas hus förstöras på samma sätt. Detta kommer ske förutsatt att ni misslyckas med vårat krav. Stoppa eran son Thom från att starta minkfarmen! Det är fler av oss som kan gå långt för att stoppa detta djurplågeri.” — Det är mycket i världen man inte förstår, och jag ser de här människorna som terrorister, de lever för det här och har egentligen inga andra intressen utan de vill bara förstöra för andra. Det är så jag ser det. Och även Thom Olsson fick brev. “Hur mår din mormor efter det som hänt hennes föräldrars grav?” stod det i ett dem. — Jag fick reda på det när jag fick ett brev, det stod nånting…nu kan jag inte det ordagrant, det var ett tag sen, det var nånting om en grav där, fick jag höra mig omkring och det var min mormors föräldrars grav som de hade börjat att gräva i. Men…  det var ju gamla, gamla släktingar som de hade grävt upp, och jag kände ju inte dem, det var mest min mormor som tyckte det var sorgligt för det var hennes föräldrar som låg där, men jag hade ju inte så ont utav det, men jag tycker det är synd att man ska förstöra för andra då, som inte har med det att göra överhuvudtaget. — Hur reagerade din mormor på detta? — Hon blev ledsen och så, men hon sa det att det var väl ingenting, de har ju varit döda så länge så det kan väl inte hända så mycket med det. I graven hade någon grävt en 70 centimeter djup grop, och själva gravstenen var vält. Thom Olsson var inte den ende minkuppfödaren som fick en anhörigs grav skändad av djurrättsaktivisterna. I Södertälje grävde de upp en annan gravsten och transporterade den till en trädgård i Katrineholm som tillhörde släktingar till den döde. Men det var en tidigare attack som gjorde att polisen kom gärningsmännen på spåren. Vi går tillbaka genom verkstan och bort mot den röda stuga där Thom Olsson bor. — Här var garaget. — Här var garaget och nu ser man ingenting. Bara en sandhög. Och då låg du och sov i huset här femtio meter härifrån? — Ja, det gjorde jag. Och så hörde jag att det knackade då, eller det var väl inga knackningar, jag sover rätt tungt på nätterna, det var polisens sirener egentligen som jag hörde för de fick sätta på dem innan de hörde att det rörde sig i huset, så då vaknade jag och så kom jag ut. Det var egentligen ren tillfällighet, hade inte poliserna kommit förbi här då hade det nog tagit sig i flera hus och så hade det nog brunnit upp alltihop. En sommarnatt för två år sedan brann alltså Thom Olssons garage ner till grunden. Detta var dagen efter han hade blivit intervjuad i lokalradion om sina planer på att starta minkfarm. P4 Skaraborg hade tidigare rapporterat om en lantbrukare utanför Hjo som efter hot bestämt sig för att inte bli minkfarmare. Men Thom Olsson lät sig inte avskräckas. — Nej, det känner jag inte att jag är rädd för hot. Det är klart att jag… det är ju tråkigt att andra ska bestämma vad jag ska arbeta med. Min inriktning är att sköta om de här djuren jag tänker satsa på nu då och kunna livnära mig på det i framtiden. Efter mordbranden fick polisen tillstånd att använda telefonavlyssning av misstänkta personer. Det var kammaråklagare Sofia Karlsson som ledde polisens arbete, och Kaliber träffar henne på polishuset i Skövde. — De här olika brotten pågick ju under ett drygt halvår. Borde ni inte ha gripit de här tidigare om det var kända personer? — Även om vi kunde se att det fanns saker som var i riktning mot de här misstänkta så var det väldigt svårt att knyta dem till alla brotten, och vissa delar hade vi bara brev som var skrivna och vi kunde se att det var förmodligen samma person som hade skrivit breven men inte så mycket mer. Så det handlade om att det var väldigt mycket pusselbitar som var tvunget att fogas samman, och det var egentligen inte förrän vi hade möjlighet att använda oss av hemliga tvångsmedel och få kittet som fogade samman den här gruppen i våra ögon då, som vi kunde se hela bilden och kunde koppla allting samman. — Hur allvarligt ser du på den här typen av brott? — Det är ju klart att det här är allvarligt, och precis som jag hävdade när vi satt i rätten under rättegången så menar jag att det faktum att det finns det här motivet bakom brottet, att man vill så att säga sätta demokratin ur spel, att man vill med våld tvinga sig till en samhällsordning som man själv tycker är den rätta, det är ju allvarligt och det ska ses som allvarligt. — Brotten de dömdes för senare har ju begåtts i olika delar av landet. Har det haft någon betydelse för möjligheten att bedriva utredning? — Det komplicerar ju det hela. Den här typen av brottslighet är komplicerad så till vida att gärningspersonerna har ju ingen koppling till platserna, nån naturlig koppling. Det är inte så att man gör det här för att man vill hämnas någon elak fiende, det är inte så att man gör det för att man känner till trakten utan det här är personer som söker upp sina måltavlor istället, och det har ju varit som sagt var på väldigt många olika platser. Kaliber idag handlar om radikala djurrättsaktivister som anlägger bränder, mordhotar och skändar gravar i kampen för ett Sverige utan pälsindustri. Fyra djurrättsaktivister, tre män och en kvinna, dömdes förra året till fängelse för brotten mot minkfarmarna 2013. En av aktivisterna erkände branden av Thom Olssons garage. Det var det enda brottet som någon i gruppen tog på sig. En annan av de fängelsedömda aktivisterna, mannen som i egenskap av talesperson för Djurrättsalliansen intervjuades i Kaliber 2010, sitter nu av ett straff på ett år och nio månader, dömd för bland annat gravskändningen i Södertälje och för att ha skickat hotfulla brev. I dag representerar han ingen organisation eller politiskt parti. För första gången efter domarna kommenterar han och en annan av de dömda nu händelserna. Från fängelset skriver den tidigare talespersonen till oss: “Det jag har varit inblandad i ångrar jag inte en sekund. Har jag lyckats rädda en enda mink från döden, så har jag lyckats. Även om jag blev dömd till fängelse så tycker jag att det var viktigt att vi visade att det är inte okej att starta upp dessa dödsläger. Vi valde att sätta hårt mot hårt och jag hoppas och tror att andra aktivister kommer att följa våra exempel.” Att minkfarmaren Thom Olsson ser aktivisterna som terrorister kommenterar han så här: “För mig är begreppet terrorism kopplat till en grupp människor som dödar oskyldiga individer, så det är väl snarare de som är terrorister. Sedan har frihetskämpar i alla tider kallats för terrorister, som till exempel Ghandi, Nelson Mandela med flera. Inte för att jag jämför oss med dem på något sätt, men det är i sammanhanget intressant.” Den andra aktivisten dömdes till två och ett halvt års fängelse, och skriver från en annan anstalt: "Jag agerade utifrån medkänsla. Framöver kommer jag dock använda andra metoder. Att rädda djur är inte nödvändigtvis moraliskt fel, även om det för stunden är olagligt. Jag har inget emot någon pälsfarmare eller annan djurplågare personligen, men de måste sluta förstöra andras liv. Jag skulle inte vilja leva med tiotusentals liv på mitt samvete.” De berättar också att de nästan dagligen får uppmuntrande brev från andra djurrättsaktivister. Men det öppna stödet för deras aktioner har i Sverige varit väldigt litet. Men det finns en svensk Facebook-sida till stöd för dem. Personerna bakom har bland annat samlat in pengar till ”cellen” genom att sälja t-shirtar med slagord om djurrätt. Till Kaliber skriver en av dem att de dömda är hjältar och att den stat som låser in ”såna kämpar men tillåter massmord är kriminell”. Däremot har det internationella stödet varit mer öppet. I mars 2015 genomfördes till exempel manifestationer för den svenska djurrättscellen både i Paris och i Rom. Utanför svenska ambassaden i Rom har ett tjugotal personer samlats för att, som talaren säger, ge sitt fulla stöd till de svenska aktivisterna. Gruppen skanderar slagord ackompanjerat av trafikbrus och italiensk rock, och håller upp en sju meter lång banderoll som säger ”Solidaritet från Rom” och de fängelsedömda svenskarnas namn. Någon delar ut flygblad och frukt, andra samlar namnteckningar för att överlämna till den svenska ambassadören. Det är ingen tillfällighet att demonstrationen äger rum just i Rom. En av de dömda djurrättsaktivisterna har tidigare besökt sina italienska kollegor och deltagit i kampanjer mot djurförsök i landet. Italien ligger högt i statistiken över brott från djurrättsaktivister. Men det europeiska land som toppar när det gäller olagliga aktioner mot pälsnäringen är Sverige. Det visar en inofficiell sammanställning som Kaliber kan redovisa. Sedan 2003 har enligt statistiken uppemot 600 sådana aktioner begåtts i Sverige, följt av Italien med 200. Siffrorna kommer från den brittiske säkerhetsanalytikern Steve Solley, som tidigare har jobbat inom Scotland Yard men i dag arbetar för pälsindustrin med att göra riskbedömningar. Han har under drygt tio år samlat information om den här typen av aktioner. Informationen har han hämtat från bland annat aktivisternas egna sidor på internet, och direkt från de drabbade branscherna. Någon motsvarande officiell statistik över djurrättsbrott i Sverige finns inte, eftersom de inte går in under en egen brottskod utan rubriceras som till exempel olaga hot eller mordbrand. Enligt Steve Solley beror den höga andelen brott mot pälsnäringen i Sverige på flera faktorer, bland annat att den här typen av brott under många år inte har prioriterats av svenska myndigheter. — I think because Sweden is a very sort of relaxed and liberal country I think activism for many years wasn't a high priority for the police nationaly or localy. And of course you have a vibrant fur breeding industry in Sweden, and you also have a very fresh and vibrant retail market, so you have the targets, you have the activists and you have a probably low attention from the authorities. De senaste åren, efter att polisen grep den nu dömda djurrättscellen, har antalet brott mot den svenska pälsnäringen i princip upphört. Steve Solley pratar om hur den här typen av aktivism följer en cykel, där brotten blir allt grövre tills samhället reagerar med hårda straff. Då avtar brotten. Men med tiden börjar det om igen på en lägre nivå och med nya aktivister. Kerstin Jacobsson är professor i sociologi vid Göteborgs universitet. Hon har forskat på djurrättsrörelsen under många år, och har en liknande analys. — Det här med militansen går i vågor. Det som är speciellt med de här sista årens aktioner är att man har valt att gå ett steg längre. Tidigare har man haft Djurens befrielsefront som modell, där man då gör olagliga aktioner, ekonomiskt sabotage, fritagningar av djur, men där man avstår våldsaktioner mot människor och djur. Medan man nu då har haft några stycken, en handfull aktivister, som har gjort aktioner under modellen Djurrättsmilisen. Och det är utifrån en engelsk förebild. Och det som är speciellt för Djurrättsmilisen är ju att de tar avstånd från den här ickevåldskoden som Djurens befrielsefront säger sig stå för. — Vad är det som driver dem till att till exempel skända en grav? — Gravskändningen i sig är ju menat som ett hot och en tanke att det ska bli för kostsamt att som de ser det profitera på att plåga djur. Men om man ser vad som är drivkraften så tror jag man måste förstå deras moraliska världsbild, och det är ju den här upptagenheten av djurs lidande, och där de också simulerar djurs lidande för egen del, de tänker sig in i situationen att leva ett liv i en bur, de drar paralleller mellan köttkonsumtion och att äta lik, industriell djurhållning som koncentrationsläger. Och med den här moraliska världsbilden så följer ju dels att det blir väldigt plågsamt att leva i ett samhälle där man hela tiden ser… det räcker att gå in i en livsmedelsaffär där de ser produkter av det här djurförtrycket… — En annan sak som man pekar på det är att på individplanet många har nästan religiösa… om man ska dra en religiös parallell, starka omvändelseerfarenheter. De kan vittna om enskilda händelser där de har fått upp ögonen för djurs lidande. Det som Kerstin Jacobsson säger stämmer överens med vad de intervjuade aktivisterna berättar. För en av dem var det olika filmer och besök på bondgårdar som väckte engagemanget: ”Det är några av de hemskaste upplevelser jag varit med om, inte minst grisindustrin. Jag sitter nu i fängelse men det kommer aldrig kunna mäta sig med vad djuren i djurindustrin genomlider. Jag kommer dessutom levande ut.” Och Djurrättsalliansens tidigare talesperson beskriver det så här i ett brev till oss: ”Jag läste all litteratur jag kunde få tag på, jag besökte pälsfarmer och slakterier. Det var svårt att ta in allt elände och alla fruktansvärda bilder, men jag är väldigt glad att jag gjorde det för nu såg jag sanningen. Efter att ha mött djurens blickar och sett deras verklighet kände jag mig tvungen att engagera mig för att förändra deras förhållanden och krossa den fruktansvärda djurindustrin.” Från Göteborgs universitet förflyttar vi oss till riksdagen i Stockholm. Även om polisen lyckades lösa brotten mot Thom Olsson och de andra minkfarmarna så finns en kritik om att den här typen av kriminalitet inte tas på allvar. I höstas uppmanade riksdagen regeringen att prioritera frågan. — Då heter jag Cecilia Widegren och är moderat riksdagsledamot från Skaraborg. Hon kommer från samma del av landet som minkfarmaren Thom Olsson. — I grunden handlar det om att det är näringsidkare som på landsbygden driver företag, lever upp till de ganska tuffa djurvälfärdskrav men också svensk lagstiftning, att i grunden har de samma rätt som alla andra att driva näringsverksamhet så länge det finns en majoritet för detta i Sveriges riksdag och den lagstiftning vi har. — Varför tycker ni att just de här brotten är särskilt allvarliga? — Använder man brottet som ett sätt att påverka det demokratiska innehållet så menar jag att man på sikt har ett mer anarkistiskt samhälle och därmed ett samhälle där alla inte har ett lika värde. Och min grunduppfattning och mitt grundarbete som riksdagsledamot är ju att företräda andra men att vi alla har det här lika värdet. Och de här typerna av brott är faktiskt ett exempel på den här typen av demokratibrott som man inte ska tolerera. På frågan om vad alliansregeringen under sina år vid makten själva gjort för att bekämpa brotten från djurrättsaktivister, svarar Cecilia Widegren att man samlat polisen i en myndighet. Nu menar hon att det är upp till den nya regeringen att dra fördelar av detta. — Jag menar ju på att inrikesministern måste se till att leva upp till de beslut som riksdagen har fattat. Det handlar både om skärpning av straffskalan, men också att utöka stödet för dem som drabbas direkt och indirekt. Och vi är alla överens om den nya polisorganisation nu som har byggts upp sen årsskiftet, men det är viktigt att även regeringen markerar i de regleringsbrev som man styr myndigheten med att den här typen av brott är nånting som man mycket väl ska ha prioriterat som ett nationellt gemensamt ansvar. Finns det skäl att göra mer för förhindra och lösa brott från djurrättsaktivister? Ett par hundra meter från riksdagen ligger Rosenbad, och där träffar vi inrikesministern och socialdemokraten Anders Ygeman, som har det högsta politiska ansvaret för polisens arbete. — Det saknas ju egentligen en nationell samordning kring den här typen av brott, vilket kan försvåra en del utredningsarbete. Finns det inte skäl att införa andra åtgärder? — Det tycker jag absolut, och vi har ju tidigare haft en ordning med 21 olika polismästardistrikt, med 21 olika bilder, men nu får vi sen årsskiftet en gemensam polismyndighet i hela landet, och då ökar möjligheterna att kunna ha en gemensam nationell bild. Då försvåras också den typen av brottslighet som rör sig mellan länsgränserna. I höstas gav Justitieutskottet i uppdrag till regeringen att prioritera brott som begås av djurrättsaktivister, i betydligt högre grad än vad som görs idag. Men regeringspartierna och Vänsterpartiet reserverade sig mot beslutet. — Skälet är helt enkelt att man vill prioritera ett antal olika brottstyper men man glömde en sida, nämligen vilka brottstyper man ska prioritera ned i så fall för att få resurser och tid att göra det. Och väljer man att prioritera alla saker, då prioriterar man i själva verket ingenting. Och vi tycker det är viktigt att polisen utifrån den verklighetsbild man har ute i lokalsamhället prioriterar sitt arbete. Vi har tidigare i programmet berättat att Sverige är det europeiska land där pälsnäringen sedan början av 2000-talet varit mest drabbat av illegala djurrättsaktioner. Den brittiske säkerhetskonsulten Steve Solley menar att det bland annat beror på låg prioritet från svenska myndigheter. Men Anders Ygeman menar att polis och rättsväsende prioriterar brotten. Vi visar siffrorna för honom.                                                                                                                        — Det är naturligtvis ett besvärande faktum att det har sett ut så, nu ser ju utvecklingen på senare år ut som om vi har brutit den utvecklingen och det sker betydligt färre såna brott. Men det här är en allvarlig brottslighet och min bild är att polisen tar det här på största allvar. — Olika experter som jag har pratat med säger att de här brotten går i vågor, att man kan förvänta sig kanske en ny sån här brottsvåg med tiden. Men finns det nånting som gör att Sverige måste titta extra mycket på detta, jämfört med andra länder? — Jag tror vi måste ta på allvar alla som vill förändra samhällsutvecklingen med metoder som inte är acceptabla, med våld eller med hot. Och då är det demokratiska samtalet som måste föras nu, för att vaccinera oss mot en sån här cykelsutveckling i framtiden. Minkfarmaren Thom Olsson tittar ut över den plats där hans garage en gång stod. — Du har inte varit rädd i efterhand för vad som hade kunnat hända? — Det är klart, jag har sagt det i tidigare intervjuer att om de vill att jag ska sluta att föda upp mink så får de göra det ordentligt, då får de ta död på mig i så fall. Sen får vi se om de kan gå så långt, men det hoppas vi att de inte gör då. — Du viker inte dig? — Jag tänker aldrig vika mig. Men inte heller djurrättsaktivisten som intervjuades i Kaliber 2010 tänker vika sig. “Jag har utnyttjat tiden här i fängelset till att utveckla mina kunskaper och strategier för att föra kampen vidare. Hur tänker jag inte avslöja då mina antagonister säkerligen lyssnar på detta. Men de som plågar djur gör rätt i att byta bransch. Komvux har utmärkta omskolningsmöjligheter. Vi kommer att fortsätta konfrontera och avslöja djurplågeriet till dess att djurplågarna blir tvungna att lägga ner sin verksamhet.” Kaliber i dag är slut. Vi har berättat om en liten grupp djurrättsaktivister som gick från att vara fredliga demonstranter till att skända gravar, och om hur Sverige sticker ut som det europeiska land där aktivisterna är som mest aktiva mot pälsindustrin. Reportrar: Nana Håkansson och Magnus Sandelin Producent: Annika H Eriksson Kontakt: kaliber@sverigesradio.se

    starstarstarstarstar
  • 01:00:03

    Mutants Radio Takeover with Albin Myers - Episode 174

    · Mutants Radio

    Join Albin Myers for a very special Mutants Radio Takeover where he crowns his own Mutant Monster track, shows you some of his own tracks that you can download for free on his Soundcloud page (below) and celebrates MYBACK, his collaboration with Mutants Boss John Dahlbäck.   ::TRACKLIST:: Pep & Rash - Rumours (Original Mix) ILY - Magic (Danger Dance Remix) WHITE LABEL Funkin Matt - Elephant (Original Mix) Michael Calfan - Treasured Souls (Chocolate Puma Remix) John Dahlback - Laguna (Original Mix) MUTANTS MONSTER TRACK - Matroda - Wooltiser Albin Myers & John Dahlback feat Oliviera - Breaking Your Locks (MyBack Original) Albin Myers - Switch (Original Mix) Albin Myers - Dead By Dawn (Original Mix) R3hab - Androids (Albin Myers Remix) Albin Myers - CELEBRITY_NUDE_PICS.ZIP (Original Mix) Laidback Luke - Rocking With The Best (Tujamo Remix) Armand Van Helden - The Funk Phenomena (Starkillers Mix) Alpharock & The Voyagers - Crossover (original Mix) Mr Electronicvein - Ghettoblaster (Original Mix) Jack Ü - Take Ü There (Tujamo Remix/Original Mix) Albin Myers Mashup   ---- soundcloud.com/AlbinMyers facebook.com/AlbinMyersOfficial twitter.com/AlbinMyers   ----   iTunes - http://www.smarturl.it/MutantsRadio Youtube - http://youtube.com/mutantsrecords Soundcloud - http://soundcloud.com/mutants-records  

    starstarstarstarstar
  • 00:29:20

    Våldtäkterna på psyket

    · Kaliber

    Unga kvinnor som tvångsvårdas utsätts för sexuella övergrepp av andra patienter. Kaliber idag om tafsande medpatienter, misstänkta våldtäkter som inte polisanmäls och om tjejerna som inte skyddas. Där har vi den.Vad är det för något? Det är skötarbroschen.Tommie Olsson är i 50-årsåldern och jobbar numera som väktare. Han visar stolt upp sin blåa och vita brosch som han fick när han jobbade som skötare inom vuxenpsykiatrin i Malmö. Det är alltså jag har dubbelkompetens som både undersköterska och mentalskötare. Det jag har sett är att allra helst yngre kvinnor som har varit intagna på Piva har blivit utnyttjade av manliga patienter. Det var ofta att man tog väldigt lätt på det och viftade gärna undan det som en bagatell.Det är ett tungt ansvar vi lägger på dem som arbetar inom psykiatrin.Särskilt kanske på de slutna avdelningarna.Många av de tjejer som vårdas här lider av självskadebeteende. Inte sällan är de självmordsbenägna. Därför är många av dem inlagda med tvång.De är på ett sätt omyndighetsförklarade och fråntagna sina rättigheter. Om de skulle bli utsatta för övergrepp så kan de inte ta sig härifrån.Det här är en utsatt grupp som är i starkt behov av skydd. Men lyckas man verkligen ge skydd de här tjejerna? Och hur hanterar vården det när man inte lyckas?Är det så att man till och med försöker dölja när det har gått fel?Jag är och träffar en mamma utanför BUP-kliniken i Stockholm. Hon är här för att hämta ut sin dotters journal.Varför är det så viktigt för dig att få ut den här journalen? Jag har belägg för att det finns saker som inte är korrekta.Amanda - som egentligen heter något annat -  är en av dem som blivit utsatta för sexuella kränkningar av andra patienter, det menar hennes mamma.   Vi har berättat om Amanda tidigare i Kaliber. Att efter att hon vårdades på BUP i Stockholm tog livet av sig. Det var i somras. Hon var då 16 år.I programmet beskrev verksamhetschefen själv sin klinik för en skadad organisation med en otrygghet i personalgruppen.För Amanda innebar vården ideliga bältningar och långa tider i isolering. I Kaliber vittnade personal om att isoleringen och bältningarna flera gånger hade skett på sätt som inte är tillåtna.I journalen vill Amandas mamma hitta svar om brister i vården. Hon vill också veta mer om de sexuella trakasserier och kränkningar som Amanda har berättat om har skett under vårdtiden.   Men det står där i journalen? Det kan jag inte svara på. Men jag tror att det finns ledtrådar i alla fall.Efter vårt reportage om Amanda - i november - får vi ett samtal.   Hej, det här är . Jag ringer dig för jag vill berätta att det i fredags skedde en incident här på kliniken...Det är en av en av våra källor inifrån kliniken som ringer. Han vill berätta att två tjejer har blivit utsatta för sexuella övergrepp, inne på kliniken. Den senaste händelsen ska ha skett nu i början av december.   Tjejen befann sig i teve-rummet och så kommer en patient dit. Under fem-sex minuter som är obevakade så händer det hela.Det skedde på en fredag - nu under vintern - i mörkaste december. En 15-årig tjej ligger på en blå soffa och kollar på Idol.Den här kvällen jobbar en sjuksköterska och två skötare på avdelningen. De är alla tre vikarier eller inhyrda via bemanningsföretag. De gör inhopp och då och då, och vet knappt namnen på de intagna patienterna eller ens på varandra. Det framgår av de polisförhör som senare görs.Efter att Idol är slut lämnar personalen patienterna i teverummet obevakade. Och det är då den 15-åriga tjejen blir våldtagen av en flera år äldre patient, enligt åtalet. Och när hon skriker då kommer personalen. Och då sitter hon på soffan med byxorna nere. Och pojken står precis mitt emot henne. Hon säger att han har förgripit sig på henne.Sten Jacobsson är chefsläkare och ansvarar över patientsäkerheten inom Stockholms Läns sjukhusområde. Ja, det här ska inte inträffa. Spontant skulle jag säga här har ju övervakningen brustit, säger han.   I klinikens egen avvikelserapport kan man läsa om händelsen. I rapporten skriver personalen att den misstänkte patienten aldrig borde ha tagits in på avdelningen, eftersom han varit inblandad i en liknande händelse - som skett tidigare - på klinikens akutavdelning. Det är samma pojke. Han hade försökt förgripa sig på en annan patient på akuten två veckor innan på en toalett, säger en skötare som vill vara anonym.När den här typen av händelser sker - som den på toaletten - har personalen en skyldighet att skriva en avvikelserapport. Men enligt vår källa finns det ingen rapport skriven. Men skötaren berättar att tjejen är 16 år och hade extravak, vilket innebär att hon inte får lämnas ensam. Han följde efter henne och vid ett oövervakat ögonblick, och låser in sig med henne på toaletten. Man missade att hon hade en övervakningsgrad 3. Det måste jag säga är vårt fel. Där har vi gjort fel, faktiskt, säger en anonym skötare.Vi tar kontakt med en annan källa - också en skötare på kliniken - som bekräftar uppgifterna.Ja, hon var på toaletten, han gick in där. Och det där är ju lite märkligt. För när man har ett vak ska det stå en personal utanför toaletten och dörren ska stå på glänt. Då har man inte haft full koll. Det är illa. Och här måste man ju tänka, hur ska man skydda de här tjejerna?  Vad som skedde på toaletten är oklart. Vi vet inte vad som egentligen hände.Men i fallet med den 15-åriga flickan i teve-rummet pågår det en rättegång. Polisen har hittat DNA från den misstänkta i flickans underliv. Pojken har vid ett av förhören också erkänt våldtäkten. Vi gör så gott vi kan, sen finns det lägen där om det är mycket, det är stökigt, det blir en rörig situation Nä, vi har inte full koll. Det har jag varit med om, vi har inte full koll, säger en anonym skötare.För Amanda - som vi har gjort reportage om tidigare - var det efter att hon flyttades från BUP till vuxenpsyk som hon började berätta om att hon blivit utsatt för sexuella kränkningar.Det var hösten 2014. Hon var då 15 år. Men barn under 18 år som är inlagda med tvång ska inte vårdas bland vuxna. Det har Sverige skrivit under i barnkonventionen där det tydligt står att frihetsberövade barn ska hållas åtskilda från vuxna.Per-Olof Björck är verksamhetschef på BUP i Stockholm och har det yttersta ansvaret över vården på BUP. Det är inte många man skickar dit. Men det har hänt.Hur lämpligt är det att skicka barn och unga till Piva? Det kan jag säga är helt olämpligt. Det är förkastligt.Men ändå gör man det? När man har gjort det tror jag situationen har varit helt omöjlig att hantera.Amanda blir kvar på vuxenavdelningen i fyra och en halv månad. Hennes mamma berättar att de andra patienterna var mellan 25 och 40 år, de flesta var män. Amandas mamma var ofta och hälsade på på avdelningen för att stötta sin dotter. Hon berättar att personalen sagt till Amanda att hon inte fick ha kjol på sig. För det kunde vara triggande gentemot, bara det att man inte får klä sig som man vill för det var inte så att hon hade väldigt korta kjolar, men hon fick inte ha kjol. För det kunde triggaTrigga vadå? Trigga dom andra männen som var där på avdelningen till att bli ett objekt som var okej att antasta.Att läkare tar beslut om patienters kläder är inget konstigt, enligt den ansvariga chefsläkaren Sten Jacobsson. Bedömer den ansvarige läkaren att det här är olämpligt på grund kjolens utseende, så är det en del i bedömningen av hur vården bäst ska bedrivas.Men trots att Amanda inte använde kjol, blev hon snabbt sexuellt trakasserad, enligt hennes mamma.   Hon kunde också uttrycka det, både till mig och hon försökte det till personalen också. Jag känner mig inte trygg här. Männen sätter sig bredvid, det var mestadels män, de satte sig bredvid henne i de rummen som var gemensamma, och tog på henne och försökte kyssa henne. De tafsade på henne, och hon sa till personalen hjälp mig!.Vad gjorde personalen då?   Ja, då får du flytta på dig.Det var vad de sa till henne? Det var vad en del sa till henne ja.Att Amanda inte kände sig trygg på vuxenavdelningen framgår också av en anmälan som hon gjorde från avdelningen till Inspektionen för vård och omsorg, IVO. I anmälan uppgav hon bland annat att hon kände sig rädd inne på avdelningen. Hon kunde ju ringa och prata med mig på nätterna och gråta. På kvällarna och nätterna ringde hon ofta och grät. Hon var ju förtvivlad, säger Amandas mamma.Den ansvarige chefsläkaren Sten Jacobsson säger att personalen på Piva är väl medveten om den här problematiken och att det finns klara rutiner, och är det fråga om brott ska det anmälas till polisen. Han reagerar över vad personalen ska ha sagt till Amanda - att hon skulle flytta på sig - när hon kände att hon blev utsatt för sexuella kränkningar.   Att formulera det på det viset, det tycker jag är olämpligt, säger Sten Jacobsson.Varför då? Patienten vistas ju där för vård och då handlar det ju om att vi i samråd med patienten planerar den vården. Och vården görs ju tillsammans med patienten, det är ju inte enbart patientens sak att flytta på sig.De här fallen på vuxenavdelningen och på BUP i Stockholm är bara några exempel på när tjejer berättat om övergrepp och kränkningar inom psykiatrin.Men hur ser det ut generellt i Sverige?IVO som tar emot anmälningar av patienter registrerar inte ärendena efter kategorier som t ex sexuella trakasserier eller övergrepp, så det är svårt att ge en heltäckande bild av hur ofta det sker. Men vi hittar snabbt flera rättsfall.Det senaste är från Sundsvall, där en manlig patient i våras dömdes för flera våldtäkter som han begått inne på en av de psykiatriska avdelningarna.  I tre dagar i rad tog sig mannen in i en kvinnlig patients rum och våldtog henne. Först vid den tredje våldtäkten upptäcktes han av en skötare.  I Malmö har flera fall av våldtäkter varit aktuella de senaste åren, en på BUP 2014, och två på en och samma avdelning - 2011 och 2013 - på den psykiatriska intensivvårdsavdelningen Piva. Ett av dom fallen ledde till fällande dom.Det var strax efter klockan 10 den 6 september 2013. En 20-årig tjej hade varnats av personalen för en av de manliga patienterna. Men just den här förmiddagen ligger avdelningen öde.Personalstyrkan är på ett rapporteringsmöte och avdelningen är helt tom på personal.Den manliga patienten, som är några år äldre, tvingar in den 20-åriga tjejen på sitt rum. Där våldtar han henne.Flera gånger skriker hon på hjälp, men eftersom det inte finns någon personal på avdelningen så är det ingen som hör henne.I Malmö har bristerna inom psykiatrin varit i fokus på grund av de många självmorden som skett. Sen 2013 har fler än 40 patienter tagit livet av sig. Självmorden har skett inne på avdelningarna, i anslutning till utskrivning eller under permission.I somras rapporterade Sydsvenskan om en hemlig internrapport som avslöjade en skrämmande arbetsmiljö inne på den psykiatriska kliniken. Det handlade om mobbning och trakasserier personal emellan. Företaget bakom rapporten varnade för anarki och pekade på en betydande risk för patientsäkerheten. Vi hade manliga patienter som lurade in kvinnliga patienter på sina rum och visade könet för dom och såna här grejer. De blottade sig, det var mycket tafsande och kladdande rent allmänt, säger en anonym skötare.Vi får kontakt med flera före detta anställda på vuxenavdelningen Piva, där våldtäkten skedde 2013. Det är tre skötare som oberoende av varandra vill berätta. Eftersom de vill vara anonyma har vi bytt deras röster. Du kan ju ha manliga patienter som vill sitta väldigt nära, som lägger händerna på låren och klappar dem på rumpan eller tar dem på brösten.Skötarna berättar alla tre om att det hände att yngre tjejer blev trakasserade och utsatta för sexuella övergrepp av de manliga patienterna.En av skötarna som vill vara med med sitt riktiga namn - Tommie Olsson - slutade på kliniken efter en konflikt med arbetsgivaren. Enligt honom var det flera i personalen som inte tog övergreppen på allvar. Och det är där det brister många gånger, viss personal bryr sig inte om det utan tycker att det är deras sak.Men du reagerade på det här, men hur var det i resten av personalgruppen, hur såg man på det här? Ja, vissa hade samma inställning som jag att det var fel, men många sket ju också i det. Så man har en väldigt skev inställning till i en del av personalgruppen på grund av att man accepterar mer bara för att de är intagna med tvång, säger Tommie Olsson. Alla i personalen visste att det förekom, men det var ingen som lyfte på ögonbrynen. Men när det är så och du har en patient som har den typen av problematik och du låter det ske så gör du patienten sjukare. Det går inte försvara det, säger en anonym skötare.Men varför gjorde inte du mer för att stoppa de här?   Man är så inne i det. Man är så inne i jargongen på något sätt. Det blir en sjuk del utav vardagen.Vi kontaktar Region Skånes pressansvarige för psykiatrifrågor Klas Andersson. Vi vill göra en intervju med någon med ansvar för avdelningen. Vi vill ha svar på hur man arbetar för att förhindra sexuella övergrepp. Han ska återkomma med besked.Skötarna i Malmö berättar om flera händelser där kvinnliga patienter utsatts för trakasserier och övergrepp. De säger att det tystades ner.Den före detta skötaren Tommie Olsson berättar att han under ett pass upptäcker att två patienter har sex i ett av rummen. Den kvinnliga patienten säger direkt efteråt att hon blivit tvingad. Tommie Olsson tyckte därför att det skulle anmälas. Detta rapporterades till ansvarig sjuksköterska. Men det rycktes bara på axlarna och ja, vad ska vi göra åt det? Och sen så tystades det ner.Hur påverkades den här tjejen av det här? De närmaste dagarna var hon dämpad och deppig. Jag försökte prata med henne, men hon ville inte prata. Hon var allmänt uppgiven.Tommie Olsson beskriver hur han försökte övertala andra på avdelningen att de skulle göra en polisanmälan. Men den misstänkta våldtäkten anmäldes aldrig, enligt Tommie Olsson.   Jag tog också upp det här med vår avdelningschef och hon sa bara då att det är upp till patienten att anmäla det.Så det blev inte någon avvikelse? Nej, inte ens en avvikelse.Jag har begärt ut uppgifter om händelser såsom sexuella trakasserier och våldtäkter som har registrerats inom vuxenpsykiatrin i Malmö av Region Skåne.I svaret uppger man att det inte finns några rapporter eller avvikelser gällande sexuella trakasserier. Inte en enda.När det gäller våldtäkter redovisar man de två rättsfall som har har varit kända sedan tidigare. Den misstänkta våldtäkten Tommie Olsson berättar om finns inte med.Vi ber återigen Region Skåne att svara på våra frågor. Varför anmäldes inte den misstänkta våldtäkten - som Tommie Olsson berättar om - till polisen?Klas Andersson är pressansvarig för psykiatrifrågor på Region Skåne.Hej.Hej, jag har försökt här ett tag och få till en intervju med en ansvarig på Piva. Mmmm. Ja, just det. Nej, jag har inget namn till dig, det kan jag svara på en gång.Ingen ansvarig på Piva eller högre upp i organisationen vill svara på våra frågor, men Klas Andersson säger att han ska fortsätta försöka.För att kunna förbättra vården och se till att misstag inte sker igen finns systemet med avvikelser. En avvikelse ska skrivas när något har brustit i verksamheten, på så sätt kan man utreda händelsen och sedan förbättra arbetssätt eller rutiner. Men skötarna berättar att avvikelser inte uppskattades av enhetschefen. För många avvikelser skulle göra att avdelningen skulle få dåligt rykte. Du ska ju alltid skriva en avvikelserapport, så skrevs det ju alltså sällan eller aldrig någon avvikelserapporter på Piva.Men varför gjordes inte det då? Det är den här tysta jargongen. Hjälper jag dig så hjälper du mig. Många ser det som ett svek.Även på BUP i Stockholm vittnar anställda vi har kontakt med om en tysthetskultur. De säger att det inte alltid uppskattas när man skriver avvikelser. Särskilt när det gäller händelser som kan skada kliniken.I fallet med den 16-åriga tjejen som blev inlåst av en manlig medpatient på en toalett, begicks det flera fel av personalen. Det säger de anställda som vi har kontakt med.Eftersom patienten hade extravak borde det inte kunna ske att en annan patient lyckas låsa in sig med henne på toaletten.   Chefsläkaren Sten Jacobsson har inte hört om händelsen förrän nu. Det är en allvarlig avvikelse. Självklart ska det finnas en avvikelse på den händelsen.  Varför är det allvarligt om man inte har skrivit en avvikelse? Ja, ur patientsynvinkel så ska man vara skyddad när man vårdas i sjukvården. Det ingår i hälso- och sjukvårdslagen. Vi ska ge patienterna trygghet och klarar vi inte av att ge patienterna trygghet, då måste vi överväga om det här ska anmälas enligt Lex Maria.Vi ber om att få ta del av de avvikelser som har skrivits under den här tidsperioden. Vi vill se om man valt att inte skriva en avvikelse på händelsen, om man har försökt dölja misstagen. Handlingarna är offentliga och brukar lämnas ut av sjukhusen efter att de strukit över känsliga uppgifter. Men kliniken vill inte lämna ut avvikelserna och hänvisar till sekretessen. Vi ber då istället vår källa att kontrollera om avvikelsen finns. Vi vet ju att händelsen har inträffat, eftersom den beskrivits skriftligt av personalen tidigare. Efter några dagar får vi besked. De skrevs aldrig någon avvikelse.Hej, jag skulle få titta på en förundersökning. Är det något som är beställt?  Här på tingsrätten ligger den sekretessbelagda förundersökningen som gjordes i våldtäktsfallet 2013 - då en 20-årig tjej blev våldtagen av en äldre patient, medan hela personalstyrkan var på ett möte. Sjukhusets hantering av det här fallet är fullt av brister. Inte bara det att personalen lämnat hela avdelningen tom när de visste att den manliga patienten kunde vara farlig, utan också det som händer efteråt. I förundersökningen framgår det att det är en sommarvikarie som tills slut upptäcker den pågående våldtäkten i ett av rummen. Den kvinnliga patienten flyttas efteråt till en annan avdelning. Och till en början vill hon inte anmäla det som hänt till polisen, eftersom hon är rädd att den manliga patienten ska hämnas. Men i polisförhören framgår det att det sker diskussioner på avdelningen om man ska göra en anmälan ändå. Men det dröjer fem hela dagar innan man anmäler våldtäkten till polisen.Under de här dagarna hinner personal tvätta de båda patienternas kläder. De städar också rummet, där våldtäkten skedde, flera gånger. För polisen innebar det här att man inte kunde genomföra en teknisk undersökning.Varför anmäler man inte våldtäkten till polisen på en gång?Vi frågar Region Skåne. Den pressansvarige för psykiatrifrågor, Klas Andersson, säger att det inte var sjukhuset som anmälde våldtäkten till polisen, eftersom de inte får anmäla den här typen av brott.Klas Andersson, pressansvarig: Vi får inte polisanmäla själva som organisation, så kan inte vi polisanmäla en brottslig handling utförd av en individ mot en annan.Uppgiften har fått av en av de före detta chefsläkarna. Men vi tittar efter i förundersökningen. Bland alla handlingar finns också den polisanmälan som till slut gjordes.I den står det tydligt att det är sjukhuset som står som anmälare till våldtäkten. Vi kontrollerar också vad som gäller, och visst får man på sjukhuset anmäla om det sker en våldtäkt.Vi ringer upp Klas Andersson igen. Jag tar tillbaka allt jag har sagt till dig. Det var fel av mig, säger han.På Region Skåne tar man tillbaka det man tidigare sagt. Vi får också besked via mejl att man visst får anmäla våldtäkter. Men anledningen varför polisanmälan dröjer - vilket kan ha riskerat polisens utredning - vill man inte svara på. Jag kan inte svara på några av dina frågor, säger Klas AnderssonJag kontaktar den dåvarande enhetschefen. Enligt henne är anledningen istället en annan.Hon säger att polisanmälan dröjde på grund av att sommarvikarien som upptäckte våldtäkten inte berättade om vad hon sett. Enligt chefen visste ingen på avdelningen vad som hade hänt.  Men förundersökningen visar något annat. Här bland vittnesmål och journalanteckningar står det tydligt att vikarien beskrev händelsen samma dag i en omvårdnadsanteckning. Hon berättade också om våldtäkten för andra i personalen. I polisförhören framgår det att läkare, vårdare och andra ansvariga på avdelningen, redan samma dag, visste vad som hade hänt.Vi har nu fått tre olika besked av Region Skåne om varför man dröjde i fem dagar med att polisanmäla våldtäkten. När vi granskar svaren ser vi att de inte stämmer. Men i handlingarna på tingsrätten hittar vi ytterligare en förklaring.Här går det att läsa att personal på avdelningen vittnar om att man ville tysta ned händelsen, eftersom den inte var bra för avdelningen.Vi får aldrig någon intervju med ansvariga för psykiatrin i Malmö. De vill inte ställa upp innan programmet ska sändas.Istället får vi skicka våra frågor via mail. Vi ställer 20 frågor om kritiken som framkommer i vårt program.Dagen efter får vi svar. Det är klinikens verksamhetschef Hans Brauer som skriver:Det är ett ytterst tragiskt fall som ni tar upp och jag är den förste att beklaga att något sådant har kunnat hända i vår verksamhet. Som patient ska du kunna känna dig säker och trygg under din vårdtid hos oss. I detta fall har vi uppenbarligen inte lyckats med vårt uppdrag.Han skriver också att sedan han började på kliniken 2015 har han inte fått in några avvikelser gällande trakasserier. Han skriver också att alla anställda har en anmälningsskyldighet att skriva avvikelser. I januari har personalen också påbörjat en utbildning i bland annat etik och bemötande-frågor.I det här reportaget har vi försökt få svar på om kvinnliga patienter inom den slutna psykiatriska vården får tillräckligt skydd när de blir utsatta för sexuella trakasserier och övergrepp. Det finns många psykiatriska inrättningar i Sverige och vi vet inte hur det ser ut på dem alla. Men i flera händelser - från t ex Malmö och Stockholm - har vi kunnat visa att skyddet har brustit.Vi är tillbaka vid receptionen på BUP i Stockholm. Hej, ska hämta en journal ...det var ett annat ärende. Men här kommer ditt. Så varsågod.En mamma vars dotter har tagit livet av sig hämtar ut det som finns kvar. Två bruna kuvert. Två tjocka luntor med papper. Det är journalerna över vården som har getts. Innan vi träffas har Amandas mamma sagt att hon inte vill läsa journalerna. Hon är inte redo än. Men när hon har blivit det tänker hon använda allt material för att driva Amandas fall vidare. Så småningom när jag är stark vill jag ha papprena för jag tänker det kan ju inte stanna vid det här, utan jag måste gå vidare.Det är flera saker hon vill ha svar på. Inte bara om kränkningarna, utan också om de många bältningarna och den långa isoleringen som vi har berättat om i våra tidigare program. Idag kan jag tänka så här, ja, med facit i hand, hade inte de här besluten fattats så hade kanske min dotter levt.Reporter: Mikael FunkeProducent: Andreas LindahlKontakt: kaliber@sverigesradio.se

    starstarstarstarstar
  • 01:00:02

    Mutants Radio with John Dahlback - Episode 163 - Ones To Watch in 2015

    · Mutants Radio

      John Dahlbäck presents his Ones To Watch for the year ahead; producers and DJs who he thinks are super talented and ready for a massive 2015. He picks The Lunde Bros, Albin Myers & David Vrong who are all in the mix.   Lunde Bros guest mix Jauz - Feel The Volume Simon De Jano & Bottai vs Calvin Harris - Blame K.I.T.T (Lunde Bros Edit) NEW ID - Aerogames John Dahlbäck & Lunde Bros - Indy 500 Lunde Bros - Just Move Along Marco Santoro - My Body (The Cube Guys Mix)   David Vrong guest mix Zhu - Faded (David Vrong Edit) Woz - Cherry Hill feat. Max Marshall Joyce Muniz - Sleepless feat. Angelique Bianca (Wehbba Remix) Gabrielle Aplin - Please Don’t Say You Love Me (Cyril Hahn Remix) Mendo & Yvan Genkins - BodySoul (Saeed Younan Remix) Odd Parents - Teach The Wind GusGus - Crossfade (Maceo Plex Mix) Photek - Glamourama (Extended Mix)   Albin Myers guest mix Albin Myers - Mind Blown (Unreleased) Albin Myers - ID (Unreleased) Albin Myers - Dead By Dawn (Unreleased) Albin Myers & Carli - The Legend (Club Mix) (Unreleased) Albin Myers - Jump (2014 Reworked) (Dim Mak)   - iTunes - http://www.smarturl.it/MutantsRadioYoutube - http://youtube.com/johndahlbacktourYoutube - http://youtube.com/mutantsrecordsSoundcloud - http://soundcloud.com/john-dahlbackSoundcloud - http://soundcloud.com/mutants-recordsWeb - http://johndahlback.comFacebook - http://facebook.com/johndahlbackmutantsTwitter - http://twitter.com/john_dahlback

    starstarstarstarstar
  • #51: Albin Lindström [Eden Rock]

    · DJ 50 Spänn

    Vinylgrävaren och privatpressjägaren Albin Lindström – ibland känd som Eden Rock – är en riktig konnässör när det kommer till bortglömd mjuksvängande musik från trakterna kring mysdisco, latin, softrock, folk och mycket annat. Albin har förmågan att finna funken på oväntade plattor och platser. Kanske även i Södertälje, där han shoppade sina fem plattor för […] Podcast-avsnittet #51: Albin Lindström [Eden Rock] publicerades i orginal på DJ 50 Spänn.

    starstarstarstarstar
  • 01:26:08

    73 - Lars-Christer Olsson

    · Lundh

    Avsnitt 73 av Sveriges mest nyfikna fotbollspodd gästas av Lars-Christer Olsson. I dag är han ordförande i Svensk Elitfotboll (Sef) men har ett långt ledarförflutet i fotbollens tjänst, bland annat som generalsekreterare i SvFF och vd för Uefa. Lars-Christer Olsson tackar i podden amerikanska myndigheter för att man gått efter mutkulturen i den internationella fotbollen och Olsson berättar att under tiden vid Uefa såg man till att schweiziska myndigheter fick avslöjande material om olika personer utan att något hände och Olsson avslöjar hur Uefa-basen Michel Platini och Bayern München-höjdaren Karl-Heinz Rummenigge gemensamt agerar för att stärka stora klubbars makt. Dessutom är Lars-Christer Olsson öppen om kuppförsöket mot Lars-Åke Lagrell, svensk fotbolls usla demokratiprocess och vad som blivit bättre som gjort att Olsson satt sig i SvFF-styrelsen. Naturligtvis talar Sef-basen även om Allsvenskans publiksuccé 2015, Malmös framfart i Europa och bengaler, krympta klackar och supporterdialog.

    starstarstarstarstar
  • 01:08:16

    23. Albin Johnsén: Om Att Hitta Sin Väg

    · Bli din bästa version

    Musik kan verkligen påverka och inspirera människor. Därför är jag väldigt glad att kunna presentera veckans gäst som är Albin Johnsén. Albin är en artist och låtskrivare med låtar som den stora hiten Din soldat med över 41 miljoner streams på spotify. Han har gjort låtar som Tack för idag, Flyg, En sista gång, Hjärtan av guld som var den officiella låten till det svenska damfotbollslandlaget för EM 2017. Hans senaste singel som han släppte bara för någon vecka sen heter om du bara visste. Albin har totalt över 80 miljoner streams på sin katalog.   Saker vi pratar om idag är Albins musikkarriär, vad som inspirerade honom till att börja hålla på med musik. Vad för slags budskap han vill säga på scen. Vilken av alla Albins låtar som betyder mest för honom. Hur det går till när han ska skriva en låt. Vi pratar om depression och panikångest samt bra tips för att komma ur det. Albin berättar om hur kändisskapet och pengar har påv [...]

    starstarstarstarstar
  • 00:29:23

    Rullstolen, ett hjälpmedel – och ett hinder

    · Tendens – kortdokumentärer

    Lars Andersson är en aktiv pappa som ställer krav på sig själv. Han och sonen Albin, spelar badminton. Lars åker omkring i sin rullstol och plockar upp bollarna och manar på sin son. Att klara sig själv, att inte be eller få hjälp, har varit självklart i Lars liv sedan han som 15-åring gick i sömnen och råkade ut för en olycka och blev förlamad från 4:e ryggkotan och neråt. Att själv bli pappa var en komplicerad process men lika naturligt som för någon annan. Nu har Lars och hans fru Malin även fått ett fosterbarn att ta hand om. Det bästa Albin vet, trots att han nu har blivit lite för stor, är att åka med sin pappa i rullstolen. Rullstolen, har både blivit ett hjälpmedel men ibland också ett hinder, som när Albin spelade ishockey och arenorna inte var handikappanpassade. Albin fick sluta med hockeyn eftersom han inte kunde bära ner den tunga trunken själv. Att komma hem till Andersson utanför Falun är som att komma hem till vilket hem som helst. Men det är i detaljerna i köket som skillnaderna märks. Allt är anpassat för att Lars ska kunna ta hand om hushållet och var en jämställd pappa. - Det Albin har fått av mig, tror jag, är att alltid vara inkluderande, att aldrig lämna någon klasskamrat ensam och som inte får vara med. Jag kan inte springa efter honom i skogen, men jag finns ändå alltid där för honom. Ett program av Antonio De La Cruz/UR Bildningsbyrån

    starstarstarstarstar
  • 00:56:51

    BODY Radio inför SM: Albin Eriksson

    · BODY Radio

    Albin Eriksson, en av de mest seriösa talanger vi haft på mycket länge, gästar programmet för att berätta om vägen mot SM. Hör om hans träning, kost och läsvanor under kardion! Hållpunkter i detta avsnitt 00:07:05 – Veckans gäst introduceras 00:07:47 – Samtal med Albin Eriksson 00:43:47 – Eftersnack med värdarna Länkar för detta avsnitt Länk: Albin Erikssons blogg

    starstarstarstarstar
  • 00:39:22

    Med utvidgade sinnen - ADHD. Möt klarinettisten Emil Jonason och tonsättaren och violinisten Emmy Lindström.

    · Tollans musikaliska

    Hör musikalisk kreativitet ihop med förmåga till unika associationer, att vara excentrisk, too much, heldeppig, gränsöverskridande eller hyperaktiv? Kort sagt - allt annat än mainstream. Del 3 av 4. Om sambandet mellan galenskap och genialitet. Med underrubriken, Hjärnan och musik. Sekelskiftet 1900 började psykiska symptom benämnas nervösa sammanbrott. Tonsättaren Charles Ives bipolära symptom kallades hjärtkollapser. Ives galenskap hörs i hans geniala musik, hävdar idéhistorikern Karin Johannisson. Hjärnforskaren Fredrik Ullén förklarar var musiken finns i hjärnan och spelar pianomusik av den excentriske tonsättaren Sorabji. Birgitta Tollan möter dessutom två hyperaktiva musiker, som är gifta med varandra. ADHD-diagnosen var en befrielse. Jag behövde inte låtsas att jag var som alla andra, säger violinisten och tonsättaren Emmy Lindström, som blev mobbad av vuxna för att hon inte var tyst och stillsam som flickor bör vara. Jag sitter aldrig still och jag tänker på klarinettgrepp hela tiden, berättar Emmys make, klarinettisten Emil Jonason. I min hjärna finns två järnvägsspår som jag åker på samtidigt. Det är väldigt roligt!   Som barn var jag osynligt och introvert hyperaktiv. Nu sitter jag aldrig still, säger Emil Jonason. Musiklista:"Fire and Improvisation"Emil JonasonEmil JonasonLIVE i Konserthuset, Stockholm 25/9 2004RehabAmy WinehouseAmy Winehouse, m fl      CP-SkräckMadodds (Fredrik Mbuyamba)MadoddsPrivat inspelning Sins Of My FatherKathleen Brennan, Tom WaitsTom Waits | Marc Ribot | Larry Taylor | BrainReal Gone/Tom Waits   THE UNANSWERED QUESTIONCharles IvesLeonard BERNSTEIN, Philip Smith | New York Philharmonic The MajorityCharles IvesRobert Gardner | Eric TrudelCharles Ives: Songs, Vol. 4Naxos American             100 Transcendental Studies - No. 34 Soave E DolceKaikhorsu Shapurji SorabjiFredrik Ullén, pianoSorabji - 100 Transcendental Studies, Nos. 2643BIS-CD-1533 Luft              Emmy LindströmEmmy Lindström, violin, Jonna Inge, viola, Kristin Olsson, flöjt, Sabina Sandri-Olsson, celloPrivat inspelning Melodi till EmelieEmmy LindströmEmmy Lindström, violin, Jonna Inge, viola, Kristin Olsson, flöjt, Sabina Sandri-Olsson, celloPrivat inspelning Psalm Över Katarina KyrkogårdEmmy LindströmEmmy Lindström, violin, Jonna Inge, viola, Kristin Olsson, flöjt, Sabina Sandri-Olsson, celloPrivat inspelning Klarinettkonsert op. 57Carl NielsenEmil Jonason, klarinett. Hesingborgs symfoniorkester. Niklas Willen, dir.Inspelning Sveriges Radio P2 "Fire and Improvisation"Emil JonasonEmil JonasonLIVE in Konserthuset 25/9 2004 Klarinettkonsert op. 57Carl NielsenEmil Jonason, klarinett. Hesingborgs symfoniorkester. Niklas Willen, dir.Inspelning Sveriges Radio P2 Konsert För Klarinett & OrkesterCorigliani, JohnRichard Stoltzman | Lawrence Leighton Smith | London Symphony OrchestraCorigliani Konsert För Klarinett & Orkester                                Konsert För Klarinett & OrkesterCorigliani, JohnRichard Stoltzman | Lawrence Leighton Smith | London Symphony OrchestraCorigliani Konsert För Klarinett & Orkester                                Konsert För Klarinett & Orkester Kv 622 A-DurMozartDimitri Ashkenazy | Vladimir Ashkenazy | Tjeckiska Filharmonin (Prag)Mozart Konsert För Klarinett & Orkester Kv 622 A-Dur                                   "Fire and Improvisation"Emil JonasonEmil JonasonLIVE in Konserthuset 25/9 2004

    starstarstarstarstar
  • 00:52:58

    Intervju Med Stjärn Skidåkaren Jon Olsson

    · Motorsport Idag Podcast

    Hey and helloHere you can listen to Motorsport Idag Podcast Officials interview with pro freestyle skier Jon Olsson.Togheter we will talk about the person and entrepreneur that is Jon Olsson.As one of the most influential figures within the sport of freestyle skiing and social media, this is a treat for the person that want to know more about relations to sponsors, person and so much more.EnjoyHej och hallå.Här kan du lyssna på Motorsport Idag Podcast Officials intervju med skidtalangen Jon Olsson. Jon Olsson en av de mest inflytelserika personerna inom sporten men även via sociala medier tar oss med på en resa som belyser honom som person men även som entreprenör.Tillsammans kommer vi att få en bredare bild av personen Jon Olsson.Hur tar man flertal X-games medaljer, hur hanterar man sociala medier, samt vad är nyckeln till bra relationer mellan dig själv och sponsorer?Allt det och så mycket mer kommer du få svar på i denna intervju.EnjoyMusic By Painted Sky - Hard To Impress

    starstarstarstarstar
  • #30 - Christian Olsson (Del 1)

    · Tack Sverige - De största idrottsprofilerna berä

    I avsnitt #30 möter vi den tidigare trestegshopparen Christian Olsson. Christian är en av Sveriges mest framgångsrika friidrottare genom tiderna. 2012 avslutade han karriären och sedan dess har det varit relativt tyst kring Christian Olsson. Schema med hålltider Avsnitt #30 (Del 1) – Christian Olsson:  Del 1 – Välkommen & snabbfrågor 00:00 - 17:08. Del 2:1 – Uppväxt, idoler, höjdhopp redan på lågstadiet 17:08 – 23:26. Del 2:2 – Start friidrottskarriär, Patrik Klüft, skola 23:26 –30:11. Del 2:3 – Höjdhoppskarriär, militärtjänst 30:11 - 38:36. Del 2:4 – Friidrottsundret 2000-talet, OS-guld 2004 38:36 - 48:15.  Del 2:5 – Skador, medaljens baksida, EM Göteborg -06,  48:15 - 64:21. Del 2:6 – Tiden efter karriären, framtiden, vinnarskalle, livet i Monaco, om Zlatan med mera. 64:21 - 86:40.   För Tack Sverige ger Christian Olsson en lång och exklusiv intervju. Vi träffar Christian på Sankt Jörgen Park i hemstaden Göteborg. Tillsammans med den tidigare hockeyspelaren Pebben Axelsson är de båda kompisarna ambassadörer för välgörenhetsdagen Tappra Barn. Det blev ett samtal om det svenska friidrottsundret, om uppväxten i Göteborg och livet i Monaco. Vi pratade även om den beryktade vinnarskallen, om skador, medaljens baksida och livet efter karriären som trestegshoppare. I del 2 av intervjun ger Christian sin bild av svensk idrott och svensk friidrott. Han har vunnit ett OS-guld, tre VM-guld och tre EM-guld. Hör Christian Olsson berätta sin historia.  Veckans auktion till välgörenhet: Se hemsida för mer information.  MISSA INTE DEL 2! :)  God lyssning!     Följs oss gärna på: Twitter: http://twitter.com/pod_tacksverige Facebook: http://facebook.com/PodcastTackSverige Instagram: http://instagram.com/pod_tacksverige   http://tacksverige.nu  #tacksverige

    starstarstarstarstar
  • #30 - Christian Olsson (Del 2)

    · Tack Sverige - De största idrottsprofilerna berä

    I avsnitt #30 möter vi den tidigare trestegshopparen Christian Olsson. Christian är en av Sveriges mest framgångsrika friidrottare genom tiderna. 2012 avslutade han karriären och sedan dess har det varit relativt tyst kring Christian Olsson. Schema med hålltider Avsnitt #30 (Del 2) – Christian Olsson:  Del 4 – Att få representera Sverige och olympiska spelen 00:00 - 04:31. Del 4:2 – Det svenska friidrottsundret, framtiden & Backspegeln 04:31 – 10:52. Del 4:3 – Svensk idrott som folkrörelse, ideella ledare, Hall of Fame 10:52 –16:30. Del 4:4 – Tränaren Viljo Nousiainen och Patrik Sjöbergs berättelse om övergrepp. 16:30 - 18:50. Del 4:5 – Doping och avslutning 16:45 - 23:18. För Tack Sverige ger Christian Olsson en lång och exklusiv intervju. Vi träffar Christian på Sankt Jörgen Park i hemstaden Göteborg. Tillsammans med den tidigare hockeyspelaren Pebben Axelsson är de båda kompisarna ambassadörer för välgörenhetsdagen Tappra Barn. Det blev ett samtal om det svenska friidrottsundret, om uppväxten i Göteborg och livet i Monaco. Vi pratade även om den beryktade vinnarskallen, om skador, medaljens baksida och livet efter karriären som trestegshoppare. I del 2 av intervjun ger Christian sin bild av svensk idrott och svensk friidrott. Han har vunnit ett OS-guld, tre VM-guld och tre EM-guld. Hör Christian Olsson berätta sin historia.  Veckans auktion till välgörenhet: Se hemsida för mer information.  MISSA INTE DEL 1! :)  God lyssning!     Följs oss gärna på: Twitter: http://twitter.com/pod_tacksverige Facebook: http://facebook.com/PodcastTackSverige Instagram: http://instagram.com/pod_tacksverige   http://tacksverige.nu  #tacksverige

    starstarstarstarstar
  • Möt Ingela Olsson, skådespelare och regissör!

    · Teaterprogrammet

    Möt Ingela Olsson, skådespelare som ibland regisserar och som började i fria teatergrupper men som nu har sin hemmabas på Dramaten i Stockholm. Under sin karriär har Ingela Olsson spelat allt från prästfru i filmen Såsom i himmelen till Drottning Kristina på scenen. Hör om Ingela Olssons arbete med bland annat den prisbelönta Joan Didion-monologen ”Ett år av magiskt tänkande” och varför hon ibland känner sig besläktad med Margaretha Krook. Och hör henne berätta om varför hon föredrar nyskriven dramatik framför klassikerna; de innehåller få intressanta kvinnoroller. I Teaterprogrammet berättar Ingela Olsson också om hur en föreställning i en fabrikslokal i Paris förändrade hennes liv.Just nu spelar hon i Konsten att falla av Sara Stridsberg på Teater Galeasen. Den 12 december är Ingela Olsson med i Dramatens hyllning av årets nobelpristagare i litteratur Svetlana Aleksijevitj när Kulturredaktionens Fredrik Wadström samtalar med pristagaren på scenen och skådespelare ur Dramatens ensemble framför valda delar av hennes verk. Och sen ska Ingela Olsson regissera American Hotel, också av Sara Stridsberg, på Stadsteatern i Stockholm med premiär den 5 mars.

    starstarstarstarstar
  • 00:54:19

    1. Albin Olsson

    · Det Här Är Min Podcast

    PREMIÄR!!!   Niclas Löfgren och Albin Olsson pratar om psykisk ohälsa och annat mysigt. Dessutom påstår Albin att Niclas är en nörd, detta väcker en debatt.   Ljudet kommer bli bättre i framtiden.   Vill du stödja denna skit kan du göra det på min Patreon. https://www.patreon.com/user?u=3893626   Och följ mig på twitter. https://twitter.com/niclas_lofgren   Klippt av Filip Lorin.

    starstarstarstarstar
  • 00:38:00

    #72 Albin Edberg

    · Agendasättarna Krog & Mat

    "Agendasättarna Krog & Mat" är ett poddsamtal mellan Dante Presno Andrén och aktörer i mat- och krogvärlden. I det Sjuttioandra avsnittet: Albin Edberg   Albin Edberg är personen som kommer bestämma åtta gästers öde i taget. Han är nämligen kocken på den nya minirestaurangen Unn som öppnar som krog i krogen på Restaurang Tak. Maten på Unn som tillagas på en Teppanyaki serveras sekundfärsk och det är denna übersnabba servering som kommer göra Unn unikt enligt Albin. Edberg var tidigare commis åt Tommy Myllymäki i Bocuse d'Or och planerar att någon gång i framtiden vinna tävlingen i Sveriges ära!   Finns på instagram @edbergalbin @unnrestaurant Hör gärna av er med åsikter eller förslag på gäster till dante@agendasattarna.se  --- Credits Redigering: Felix Hall Grafik: Samuel Gonzalez Musik: Torbjörn Weinesjö Ansvarig utgivare: Anders Cedhamre

    starstarstarstarstar
  • 00:58:22

    #56 Adam Dahlberg & Albin Wessman

    · Agendasättarna Krog & Mat

    "Agendasättarna Krog & Mat" är ett poddsamtal mellan Dante Kjell Andrén och aktörer i mat- och krogvärlden. I det femtiosjätte avsnittet: Adam Dahlberg och Albin Wessman   Adam Dahlberg och Albin Wessman driver den nyligen prisade restaurangen Adam/Albin i Stockholm. Med erfarenhet från kocktävlingar så som Årets Kock och Bocuse d'Or och med deras tid som de jobbat på några av Sveriges bästa restauranger har de sen i fjol äntligen öppnat eget. Det som började som en matstudio är nu renoverat till en tvättäkta krog. Som personer är de olika men efter deras långa samarbete känner de varandra utan och innan. Podden var innan intervju livrädd att blanda ihop de två.    Finns på instagram @adamalbin.se @adam_dahlberg @albin_wessman  Hör gärna av er med åsikter eller förslag på gäster till dante@agendasattarna.se  --- Credits Redigering: Felix Hall Grafik: Samuel Gonzalez Musik: Torbjörn Weinesjö Ansvarig utgivare: Anders Cedhamre

    starstarstarstarstar
  • STCC&RallyX-podcast avsnitt 21 Albin Wärnelöv

    · STCC & RallyX podcast

    I det tjugoförsta avsnittet av STCC&RallyX-podcast träffar vi Experion Racings Albin Wärnelöv. Albin pratar om raketkarriären som startade 2014 och om livet som företagare i Malmö. Albin har en unik och intressant resa till STCC som är värd att lyssna på.

    starstarstarstarstar
  • 00:45:49

    Start The Power - épisode 33 -discussion avec Albin Serviant.

    · Start The Power, le podcast des startups et des entrepreneurs du numérique

    Après Tokyo, Genève, Stockholm et Amiens, me voici à londres pour discuter avec l’incroyable Albin Serviant. Je dois avouer que, considérant son parcours, j’étais un poil intimidé à l’idée d’aller importuner Albin.Mais la peur n’évitant pas le danger, je suis allé discuter avec l’ambassadeur de la French Tech à Londres, avec celui qui organise des rencontres avec la fine fleur de la tech française via sa plateforme French Connect. Et enfin, celui qui s’est reconverti avec succès en Bsiness angel après avoir revendu Ibazar à Ebay, puis Musicwave à Microsoft.Davantage d'infos ici :https://medium.com/daphni-chronicles/albin-serviant-ceo-easyroommate-co-founder-frenchconnect-london-c8e8f1f07748#.sqc8tce94----------------Start The Power sur Facebook :www.facebook.com/Start-The-Power-…6/?ref=bookmarksStart The Power sur Twitter : twitter.com/DelaumeRichardDécouvrez mes activités en dehors du podcast : elevagedepixels.com

    starstarstarstarstar