USA

  • Digitale Transformation in deutschen Unternehmen

    · 00:30:36 · DIGITAL THINK!NG - Markenführung | Kommunikation | Digitalisierung

    Daten und Interpretationen zum aktuellen Status aus der etventure Studie   Dass der digitale Wandel ein Thema von enormer Tragweite und wirtschaftlicher Bedeutsamkeit ist, haben mittlerweile die meisten deutschen Unternehmen erkannt. Allerdings muss das noch nicht bedeuten, dass aus dieser Erkenntnis eine entsprechende Organisations- und Prozessentwicklung erfolgt sowie eine konsequente Entwicklung und Umsetzung neuer Strategien und Geschäftsmodelle.   Diese Arbeit zeigt den aktuellen Status der Transformation in deutschen Unternehmen auf und geht dabei der Frage nach, wie gut die Firmen vorbereitet und aufgestellt sind. Was  funktioniert schon gut? Was sind Hemmnisse und Hinderungsgründe für eine bessere Entwicklung? Hieraus abgeleitet werden Handlungsempfehlungen aufgezeigt, die unter anderem dabei helfen können, die Entwicklung im eigenen Unternehmen zu reflektieren und gegebenenfalls neu auszurichten.   Ausgangspunkt ist die representative Studie: „Digitale Transformation und Zusammenarbeit mit Startups in Großunternehmen in Deutschland und den USA“ Diese wurde von "Digitalberatung und Company Builder etventure" mit Unterstützung der GfK Nürnberg sowie YouGov, USA, durchgeführt. Ziel der Studie ist es, den aktuellen Stand sowie die Rahmenbedingungen der digitalen Transformation in deutschen und US-amerikanischen Großunternehmen zu ermitteln und zu vergleichen. Zu diesem Zweck wurden in Deutschland 135 und in den USA 159 Entscheidungsträger telefonisch befragt, die mit dem Thema Digitalisierung in den jeweiligen Unternehmen befasst sind. Alle teilnehmenden Unternehmen haben einen Mindestumsatz von 250 Mio Euro bzw. US-Dollar jährlich und setzten sich aus den Bereichen Dienstleistungen, Industrie sowie Groß- und Einzelhandel zusammen. Der Befragungszeitraum war vom 28. November 2016 bis zum 24. Januar 2017. Um das Bild zu vervollständigen, werden die Ergebnisse der Studie vor dem Hintergrund der leitenden Fragestellung interpretiert und mit Ergebnissen aus anderen Untersuchungen unterfüttert oder kontrastiert.   Die Herausforderungen des Wandels   Digitale Transformation Da der Bedeutungsumfang zum Teil stark auseinandergeht, wird an dieser Stelle der Begriff "digitale Transformation" zunächst konkretisiert. Vereinfacht gesagt, wirkt die digitale Transformation in Bezug auf die Unternehmen in zwei Richtungen: Nach innen und nach außen. Innere Veränderungen beziehen sich auf Anpassungen und Optimierungsprozesse im Unternehmen selbst, zum Beispiel durch den Einsatz digitaler Werkzeuge. Äußere Einflüsse betreffen den sich rasch transformierenden Markt. Durch disruptive Veränderungen und neue digitale Geschäftsmodelle sind Unternehmen zum Teil gezwungen sich neu zu erfinden um wettbewerbsfähig zu bleiben. Häufig hängen beide Aspekte zusammen, der Schwerpunkt dieser Arbeit bezieht sich aber auf die Herausforderung von außen durch eine sich verändernde Marktsituation, welche dann natürlich auch wieder Auswirkungen auf die inneren Strukturen von Unternehmen hat. Die Begriffe „Digitalisierung" und "digitaler Wandel" werden in diesem Zusammenhang synonym verwendet.   Stellenwert der Digitalisierung im Unternehmen   Die Ergebnisse der etventure Studie bestätigen den allgemeinen Eindruck, das die Bedeutung der digitalen Transformation gegenüber 2016 zugenommen hat. Für die Hälfte aller deutschen Unternehmen gehört das Thema aktuell zu den drei wichtigsten Unternehmenszielen. Man kann hier von einem Bewusstseinswandel sprechen, da viele der Befragten angaben, dass die Bedeutung insbesondere in den letzten zwölf Monaten gestiegen ist. Zu ähnlichen Ergebnissen kommt auch der "Monitoring-Report Wirtschaft digital", welcher ebenso die Bedeutung der Digitalisierung für Unternehmen untersucht hat. Hier wird zusätzlich noch nach Betriebsgröße und Branchenzugehörigkeit unterschieden. Dabei ist festzustellen, dass die Bedeutung des Themas mit der Größe des Unternehmens zunimmt. Auch wird der digitale Wandel je nach Branche unterschiedlich stark in seiner Bedeutung wahrgenommen. Für Dienstleister und die Fertigungsindustrie ist das Thema bereits sehr relevant, für Branchen wie das Baugewerbe ist die Bedeutsamkeit aktuell noch nicht so hoch. Im Handel gibt es sehr unterschiedliche Einschätzungen. Teilweise wird dem Thema eine hohe Wichtigkeit beigemessen, teilweise nicht, was sicherlich auch von den jeweiligen Produkten und Geschäftsmodellen abhängt. Insgesamt lässt sich festhalten, dass die Bedeutung des Themas in Deutschland weiter zunimmt und mittlerweile als wichtiges Unternehmensziel wahrgenommen wird.   [caption id="attachment_40144" align="aligncenter" width="150"] Für 50% der deutschen Unternehmen gehört die digitale Transformation aktuell zu den drei wichtigsten Unternehmenszielen (2016: 41% - 2017: 50%)[/caption]   Selbsteinschätzung der Fortschritte   Auch wenn die Bedeutung zugenommen hat, heißt das noch nicht, dass die Unternehmen bereits gut aufgestellt sind oder entsprechende Maßnahmen eingeleitet haben. Interessanterweise deutet die etventure Studie sogar auf einen leichten Rückschritt zum Vorjahr, was die Selbsteinschätzung hierbei angeht. Nur rund 35 Prozent der deutschen Unternehmen fühlen sich 2017 „gut" oder "sehr gut" vorbereitet auf die digitale Transformation. Eine Erklärung könnte sich darin finden, dass das Phänomen stärker in das Bewusstsein gerückt ist, dadurch aber auch die Ausmaße und der Bedarf an Veränderung jetzt höher eingeschätzt wird. An dieser Stelle wird auch der Unterschied zu den USA, gewissermaßen das Mutterland der Digitalisierung, besonders deutlich. Hier gaben in der etventure Studie 85 Prozent der Unternehmen an „gut" oder "sehr gut" auf die digitale Transformation vorbereitet zu sein.   [caption id="attachment_40143" align="aligncenter" width="150"] Nur rund 35 Prozent der deutschen Unternehmen fühlen sich 2017 „gut" oder "sehr gut" vorbereitet auf die digitale Transformation (USA: 85% gut oder sehr gut)[/caption]     Es ist daher nicht verwunderlich, dass in den USA auch die Umsetzung schneller voranschreitet. 50 Prozent der US-Konzerne erwartet in weniger als einem Jahr Auswirkungen der digitalen Transformation in in Bezug auf Marktanteile und Umsatz. Dem gegenüber stehen prognostizierte 6 Prozent bei den deutschen Unternehmen. Diese rechnen erst mit höheren Effekten in den nächsten drei bis fünf Jahren. Dennoch lassen sich in Deutschland auch Fortschritte verzeichnen. Eine representative Umfrage von "Bitkom Research" kommt zu dem Ergebnis, dass sich bei knapp zwei Drittel der befragten Unternehmen infolge der Digitalisierung das Geschäftsmodell verändert hat und vier von zehn Unternehmen bereits neue Produkte oder Dienste auf den Markt gebracht haben. Allerdings machte die Befragung auch deutlich, dass häufig eine übergreifende Strategie sowie klare Verantwortlichkeiten fehlen.   [caption id="attachment_40142" align="aligncenter" width="150"] 50 Prozent der US-Konzerne erwartet in weniger als einem Jahr Auswirkungen der digitalen Transformation in in Bezug auf Marktanteile und Umsatz. Dem gegenüber stehen prognostizierte 6 Prozent bei den deutschen Unternehmen[/caption]     Hemmnisse   Es stellt sich also die Frage, welche Faktoren die deutschen Unternehmen an einer konsequenten Umsetzung hindern. Als Haupthindernis sieht die etventure Studie „fehlende Erfahrung bei nutzerzentrierten Vorgehen“. Hinzu kommen „die Verteidigung bestehender Strukturen“ sowie „Zeitmangel“ und "blockierende Sicherheitsanforderungen“. Der "Monitoring-Report Wirtschaft digital" sieht die Barrieren noch an anderen Stellen. Als größtes Hemmnis wird in dieser Befragung die „Unterversorgung mit leistungsfähigen Breitbandverbindungen" genannt, gefolgt von einem hohen Investitionsbedarf. Hinzu kommen auch hier Aspekte wie Datenschutz und Sicherheit sowie der Mangel an geeigneten Fachkräften. Nach Eindruck der Leiterin des Reports Dr. Sabine Graumann von TNS Infratest, wirken allerdings „einige der Hindernisse etwas vorgeschoben“. Sie sieht ein Haupthindernis im mangelnden Tempo bei der Entwicklung neuer Projekte sowie bei der Anpassung gesetzlicher und infrastruktureller Rahmenbedingungen: „Wir müssen weg von einer umfassenden erschöpfenden Erprobung und Regulierung hin zu einer Fokussierung auf Umsetzungsfragen“.   Zwischenfazit   Insgesamt machen die Ergebnisse deutlich, dass der digitale Wandel in seiner Bedeutung zwar in den deutschen Unternehmen heute viel deutlicher erkannt wird, es aber vielen Unternehmen bislang nicht gelungen ist, dieses Wissen ganzheitlich umzusetzen. Viele Hindernisse, die beispielsweise in den USA offensichtlich keinen Einfluss haben, blockieren hierzulande die Entwicklung. Insbesondere in Bezug auf Erfahrungen mit nutzerzentrierten Vorgehen, Datenschutz und Sicherheit sowie gesetzliche und infrastrukturelle Rahmenbedingungen. Es ist interessant, dass sich hier gewissermaßen einige deutsche Klischees bestätigen. Die USA steht in einer ganz anderen Tradition von Service- und somit Kundenorientierung. Hier wird schon lange geschaut, wie Zugänge erleichtert, Erreichbarkeit und intuitive Bedienung ermöglicht werden. Umso wichtiger wird es also zukünftig für deutsche Unternehmen sein, in ihrer Ausrichtung die Bedürfnisse und Wünsche der Kunden zum Maßstab zu machen. Das zweite Klischee zeigt sich in einer Überbürokratisierung, die nur schleppend Veränderungen ermöglicht sowie im Festhalten an alten Strukturen. Um International nicht den Anschluss zu verlieren wird es hier nötig sein, mehr Agilität, Flexibilität und Tempo auf der Basis von besseren Rahmenbedingungen zu entwickeln.   Ausrichtung und Maßnahmen   Steuerung   Ein positiver Trend lässt sich in Deutschland feststellen anhand der Frage, von wo aus im Unternehmen die digitale Transformation gesteuert wird. Im Vergleich zum Vorjahr (24 Prozent) wird nun der Wandel in mehr als jedem dritten Unternehmen (35 Prozent) vom Geschäftsführer oder vom Vorstand gesteuert. Dies ist in sofern eine gute Entwicklung, da nur auf dieser Ebene die hohen internen Widerstände überwunden und wichtige Entscheidungen getroffen werden können. Nur so kann das Thema im gesamten Unternehmen vorangetrieben und verankert werden.   In den USA liegt der Fall komplett anders. Hier wird die digitale Transformation vorrangig durch die IT gesteuert (81 Prozent). Zwar haben die amerikanischen Unternehmen mehr Erfahrung mit nutzerzentrierten Vorgehensweisen und weniger interne Hemmnisse, aber dennoch lassen die USA an dieser Stelle anscheinend Potentiale ungenutzt. Zu prüfen wäre hier, was die genauen Aufgaben der IT dort beinhalten. Wenn es ausschließlich darum geht, die digitale Infrastruktur optimal zu betreiben um mögliche Risiken und Angriffe zu minimieren, wäre das zu wenig um von hier aus den gesamten Prozess der digitalen Transformation erfolgreich zu steuern.   Die Studien kommen überein, dass in Deutschland das Thema in der Unternehmenspitze verankert sein sollte. Die Bitkom-Studie rät zur Einrichtung einer Position in der betriebswirtschaftliches und technisches Know-How zusammenkommen, zum Beispiel in Person eines Chief Digital Officers. Allerdings ist diese Funktion hierzulande noch weitgehend unbekannt und nur 2 Prozent der großen Unternehmen haben so einen CDO. Die etventure Studie sieht einen Lösungsansatz in der Einrichtung von digitalen Teams, welche in Start-Up Manier agil und kreativ Innovationen entwickeln und umsetzen können.   [caption id="attachment_40141" align="aligncenter" width="150"] Steuerung des digitalen Wandels von der Unternehmensführung aus (BRD 2016: 24% , 2017: 35%)[/caption]   Maßnahmen zur Gestaltung   Solche digitalen Einheiten werden in den USA tatsächlich auch häufiger gegründet und eingesetzt. 57 Prozent der US-Unternehmen haben ein internes Team und weitere 25 Prozent eine Digitaleinheit als externes Tochterunternehmen aufgebaut. Insgesamt setzen damit 83 Prozent auf das Konzept eines Inkubators, also eines geschützten Raumes in dem digitale Projekte und Geschäftsmodelle entwickelt werden können. In deutschen Unternehmen ist das bislang selten der Fall. Um die digitale Transformation im Unternehmen konkret gestalten zu können, scheint aber genau das ein Schlüssel zu sein. In der Realität sieht es jedoch aktuell so aus, dass in Deutschland vorrangig die Unternehmensentwicklung oder IT-Abteilung der Unternehmen beauftragt werden um den Wandel zu gestalten und umzusetzen. In Deutschland werden 2017 allerdings auch mehr externe Dienstleister zur Beratung in Anspruch genommen als in den USA.   Strukturelle Auswirkungen der digitalen Transformation im Unternehmen   Neben den technologischen Aspekten, hat der digitale Wandel auch Auswirkungen auf die Strukturen und Organisationsformen der Unternehmen. Die deutlichste Veränderung wird in Bezug auf die Anforderungen der Mitarbeiter gesehen. In Deutschland sehen 91 Prozent der Befragten als wichtige Folge der Digitalisierung „veränderte Qualifikations-Anforderungen“ der Mitarbeiter, in den USA ist der Wert mit 97 Prozent sogar noch etwas höher. Auch die Bitkom-Studie sieht die stärksten Auswirkungen in der Beschäftigungssituation. Eine große Mehrheit der befragten Unternehmer gibt an, dass es einen hohen Bedarf an Digitalkompetenzen der Mitarbeiter gibt. Neben der Mitarbeitersituation sieht die etventure Studie als weitere Auswirkung die Entstehung neuer Arbeitsformen wie projektbasiertes Arbeiten und Teamwork. Hinzu kommt in Deutschland ein deutlicher Zuwachs an neuen Organisationszuschnitten und Arbeitsabläufen.   [caption id="attachment_40140" align="aligncenter" width="150"] In Deutschland sehen 91 Prozent der Befragten als wichtige Folge der Digitalisierung „veränderte Qualifikations-Anforderungen“ der Mitarbeiter[/caption]   Zwischenfazit   Hinsichtlich des Setups und der Methoden in deutschen Unternehmen zeigt sich, dass die digitale Transformation voranschreitet. Indem der digitale Wandel zunehmend zur Chefsache gemacht wurde, steigen die Chancen auf eine konsequente Umsetzung. Auch lässt sich ein Wandel in den Organisationszuschnitten, Arbeitsabläufen und Arbeitsformen erkennen. Eine hohe Übereinstimmung gibt es im Bedarf an Qualifikationen der Mitarbeiter. Es wird also zukünftig entscheidend sein, dass die Unternehmen die Digitalkompetenz ihrer gesamten Organisation stärken. In der etventure Studie geben die Unternehmen in beiden Ländern an, dass sie besonders auf Maßnahmen zur Weiterbildung der Mitarbeiter setzen um den neuen Anforderungen gerecht zu werden. 90 Prozent der US Unternehmen sind allerdings überzeugt, dass ihre Angestellten bereits ausreichend qualifiziert sind.   Auch fehlt in deutschen Unternehmen häufig noch ein speziell eingesetztes Team, eine Digitaleinheit, die unabhängig von hemmenden Strukturen und Routinen der Gesamtorganisation, in einem geschützten Rahmen kreative Ideen und Konzepte entwickeln und schnell umsetzen kann. In der heutigen digitalen Welt, in welcher sich der Markt durch neue, disruptive Geschäftsmodelle schnell verändert, ist aber genau die Einrichtung eines solchen Inkubators zielführend. Hier können innovative, digitale Projekte agil und effektiv angeschoben werden und anschließend erfolgreich in das Gesamtunternehmen integriert werden.   Faktor Mensch und Unternehmenskultur   Digitalisierung und Arbeitsplätze   Daran, dass die digitale Transformation die Arbeitswelt in vielerlei Hinsicht verändert, besteht allgemein kein Zweifel. Nicht nur die betrieblichen Strukturen und die Anforderungen an die Mitarbeiter spielen hierbei eine Rolle, sondern auch die Entwicklung der Arbeitsplätze selbst. Interessanter Weise haben die Amerikaner hierbei eine deutlich positivere Einschätzung als die Deutschen. 20 Prozent der hiesigen Unternehmen erwarten einen Wegfall von Arbeitsplätzen durch den digitalen Wandel. Demgegenüber stehen nur 4 Prozent in den USA. Immerhin erwartet die Mehrheit der deutschen Unternehmen keine Auswirkung auf die Zahl der Arbeitsplätze. Nach Einschätzung der Studie "Tradition trifft Transformation: Unternehmen Zukunft“ hat im Mittelstand mittlerweile ein Umdenken stattgefunden. Wurde bisher noch angenommen, dass die digitale Transformation ein Jobkiller wird, rechnen die befragten Unternehmen jetzt sogar mit einem wachsenden Personalbestand für mittelständische Unternehmen.   [caption id="attachment_40139" align="aligncenter" width="150"] Einschätzung zum Wegfall von Arbeitsplätzen durch die digitale Transformation Deutschland 20%, USA 4%[/caption]   Unternehmenskultur und Mentalität   Die Mitarbeiter in den Unternehmen reagieren mental unterschiedlich auf die Prozesse zur digitalen Transformation. In 37 Prozent der deutschen Unternehmen führen solche Veränderungen zu Verunsicherung, wohingegen dies nur bei 6 Prozent der US-Konzerne der Fall ist. Die große Mehrheit der US-Mitarbeiter begrüßt die digitalen Veränderungen, viele sehen zudem eine positive Außendarstellung und eine zusätzliche Attraktivität als Arbeitgeber. In vielen deutschen Unternehmen gibt es eine Zweiteilung der Mitarbeiter und auch wenn 79 Prozent angeben, dass der digitale Wandel Neugierde und Interesse bei den Angestellten weckt, lehnen 14 Prozent die Veränderungen komplett ab. Ein Wandel der Betriebskultur, lässt sich in Deutschland bislang vorrangig bei Firmen mit hoher Digitalisierungsaffinität beobachten. Insbesondere Startups ermöglichen ihren Mitarbeitern heute mehr Flexibilität bei der individuellen Planung des Arbeitstages und in Bezug auf Arbeitszeitmodelle oder betrieblichen Auszeiten. Hier haben viele traditionelle Firmen noch Nachholbedarf, wenn sie attraktiv für kompetentes Personal bleiben wollen.   [caption id="attachment_40138" align="aligncenter" width="150"] In 37% der deutschen Unternehmen führt der digitale Wandel zu Verunsicherung, 14% lehnen in ab[/caption]   Um die digitale Transformation erfolgreich mitgehalten zu können, ist der Wille zum Wandel unabdingbar. Hier zeigt sich, dass die digitale Transformation auch in den Köpfen stattfinden muss. In Deutschland wird zwar erkannt, wie wichtig und unvermeidbar der digitale Wandel ist, aber anscheinend drückt sich das noch nicht in Agilität und Flexibilität aus. Es stellt sich die Frage ob das Konstrukt der „German Angst“ tatsächlich existiert und sich in Form von Zögerlichkeit und Versagensängsten auf die digitale Transformation auswirkt.   Zwischenfazit   Die Ergebnisse machen auch deutlich, dass in beiden Ländern Digitalexperten sehr gefragt sind. Weiterbildungsmaßnahmen und Mitarbeiterentwicklung werden außerdem noch wichtiger als bisher. Unternehmen die bereits aktiv an der digitalen Transformation arbeiten, sind darüber hinaus attraktiv für neue Mitarbeiter. Insbesondere jüngere Generationen, wachsen bereits digital auf und wollenen an entsprechenden Themen in einer modernen Arbeitsumgebung arbeiten. Firmen die diese Faktoren nicht berücksichtigen haben längerfristig einen Wettbewerbsnachteil. Es wird also insbesondere für große Unternehmen wichtig ihre Unternehmenskultur anzupassen, um den digitalen Wandel zu ermöglichen. Hier werden zukünftig Aspekte wie flache Hierarchien und flexible Arbeitsmodelle eine Rolle spielen. Die Konzerne können hierbei von den Startups auch lernen, eine Arbeitskultur zu etablieren, die Fehler nicht nur toleriert, sondern als notwendige Entwicklungsschritte begreift.   Kooperationen mit Startups   Die Zusammenarbeit mit Startups kann aus verschiedenen Gründen eine wirkungsvolle Möglichkeit für große Unternehmen sein, um die digitale Transformation zu beschleunigen. Auf der einen Seite „lernen“ die großen Unternehmen von den kleinen agilen Unternehmen, auf der anderen Seite bieten diese eine Möglichkeit, Innovationen extern voranzutreiben. Große Unternehmen sind als „Tanker“ von Natur aus schwerfälliger. Entwicklungen im Unternehmen ganzheitlich zu verankern, dauert häufig sehr lang und stößt, wie oben beschrieben, oft auf Wiederstände. Die kleinen Startups sind hier eher wie „Speedboote“, wendig und agil.   Insbesondere in Deutschland wird in solchen Kooperationen eine große Chance gesehen und entsprechend häufig auch mit Startups zusammengearbeitet (35 Prozent). In den USA sieht die Lage komplett anders aus. Hier arbeiten nur 14 Prozent der Konzerne mit Startups zusammen. Das könnte daran liegen, dass hier in den großen Unternehmen bereits eine moderne Unternehmenskultur existiert und Innovationen intern entwickelt werden können. Das vorrangige Interesse besteht für deutsche Unternehmen eben darin, durch die Zusammenarbeit Zugänge zu neuen Technologien (88 Prozent) zu bekommen und schneller Innovationen entwickeln zu können (87 Prozent). Zu diesem Zweck werden verschiedene Netzwerk-Formen betrieben. 38 Prozent der Unternehmen die kooperieren, sind direkt an dem Startup beteiligt und weitere 27 haben ein Venture-Programm oder Fond aufgelegt.   [caption id="attachment_40137" align="aligncenter" width="150"] Warum Kooperationen mit Startups interessant sind: Zugang zu neuen Technologien 88%, schnellere Entwicklung von Innovationen 87%; 35% der deutschen Unternehmen arbeiten mit Startups zusammen[/caption]   Zwischenfazit   Für deutsche Unternehmen ist die Kooperation mit Startups als Strategie durchaus sinnvoll, um fehlende Geschwindigkeit, Umsetzungskompetenz und mangelnde Digitalerfahrung zu kompensieren. Allerdings liegt in der Kooperation oder im Kauf eines Startups allein noch nicht die Lösung. Die Herausforderung besteht darin, die Innovationen zurück in das Unternehmen zu führen und dort zu verankern. Hier ist es entscheidend, dass die Unternehmensführung die Transformation aktiv unterstützt und dafür im gesamten Unternehmen Akzeptanz schafft. Solche Veränderungen sind prozesshaft und benötigen Zeit und weitere Ressourcen um nachhaltig zu wirken.   Fazit   Die Ergebnisse zeigen, dass die Bedeutung der digitalen Transformation heute von den Unternehmen deutlich erkannt wird. Das ist in sofern ein Fortschritt, als das bisher das Phänomen noch häufig als vorübergehender Trend wahrgenommen wurde. Nicht zuletzt die neuen Mitspieler, die den Markt disruptiv umwälzen, haben aber dazu geführt, dass der digitale Wandel nun ernst genommen wird und auf der Agenda weit nach oben gerutscht ist. Das lässt sich auch daran erkennen, dass aktuell in mehr als jedem dritten Unternehmen die digitale Transformation von der Geschäftsführung oder vom Vorstand gesteuert wird.   Oft gelingt es den hiesigen Unternehmen aber noch nicht das Thema im gesamten Unternehmen zu verankern und die Mitarbeiter entsprechend zu motivieren. Hier fehlt den Unternehmen häufig eine übergreifende Strategie, welche prozesshaft und mit den nötigen Ressourcen erarbeitet werden muss. In ihrer Selbstwahrnehmung fühlen sich die deutschen Unternehmen mehrheitlich nicht gut auf die Herausforderungen vorbereitet, was die Umsetzung zusätzlich hemmt. Die Gründe liegen hierfür in internen Wiederständen und fehlenden Digitalkompetenzen sowie einem allgemeinen Gefühl der Unsicherheit. Hinzu kommen fehlende Erfahrungen mit nutzerorientierten Vorgehensweisen. Im Vergleich zu den USA wird deutlich, wie wenig deutsche Unternehmen aus der Perspektive des Kunden denken und versuchen seine Bedürfnisse und Wünsche zu erfassen und zum Maßstab ihrer Bemühungen zu machen. Besonders den großen Unternehmen fehlt zudem das benötigte Tempo, die Flexibilität und der Umsetzungsfokus um die Transformation voranzutreiben. Hier ist neben dem Wettbewerbsdruck ein Wille zum Wandel und eine offene und moderne Unternehmenskultur gefragt.   Positiv zu bewerten sind die Bemühungen der deutschen Unternehmen sich Hilfe von außen zu holen. Sei es durch Kooperationen mit Startups oder durch externe Beratung. Auf diese Weise werden die fehlenden Kompetenzen und die nötige Agilität extern zugeführt. Hierbei bleibt allerdings die Herausforderung bestehen, die Innovationen und Entwicklungen nachhaltig im Unternehmen zu implementieren.   Auch im Bereich Weiterbildung und Aufbau von Kompetenzen drückt sich aus, dass die Notwendig zum Handeln in deutschen Unternehmen erkannt wird. Hinzu kommen auch neue Organisationszuschnitte, Arbeitsformen und eine allmähliche Öffnung hin zu einer modernen Unternehmenskultur. Allerdings tun sich an dieser Stelle besonders noch viele große, traditionelle Unternehmen schwer.   Handlungsempfehlungen   Tempo und Umsetzungsfokus   Besonders den großen Unternehmen fällt es schwer die nötige Geschwindigkeit und Agilität zu erzeugen um neue Modelle und Innovationen zu entwickeln und umzusetzen. Hier können die traditionellen Konzerne von den Digitalunternehmen und Startups lernen. Diese entwickeln nicht nur schneller und verfügen über mehr digitales Know-How, sondern haben ihre eigenen Methoden der Umsetzung und Unternehmensführung etabliert. Hier ist insbesondere das "Lean Startup-Prinzip" zu nennen, welches die Gültigkeit von Geschäftsmodellen direkt an der Realität testet. Das heißt, man probiert ein Produkt oder einen Dienst auf der Basis von Prototypen aus und schaut dann wie es funktioniert. Durch das Feedback der Nutzer und Kunden werden dann die nötigen Veränderungen vorgenommen und anschließend das Ganze weiterentwickelt. Demgegenüber wird in traditionellen Unternehmen noch mit klassischen Vorgehensweisen wie Marktforschung und dem Anspruch auf Perfektion agiert, der dazu führt, dass sich die digitale Welt bis zum Launch oder Produktstart, schon längst weitergedreht hat.   Nutzer- und Kundenzentrierung   In der schnelllebigen digitalen Welt ist es entscheidend, dass Geschäftsmodelle schnell und insbesondere an den Bedürfnissen des Kunden ausgerichtet werden. Das beste und perfekt elaborierte Produkt ist zwecklos, wenn der Kunde damit nichts anfangen kann, da es keines seiner Probleme löst. Hier müssen die Unternehmen strategisch umdenken, den Kunden ernst nehmen und die Kundenzentrierung in alle Bereiche des Unternehmens ausbauen. Die digitale Welt und insbesondere die Sozialen Medien bieten heute gute Möglichkeiten die Wünsche und Bedürfnisse der Kunden zu erfahren. Umfragen, Kommentare, Feedbacks aber auch Zugriffsdaten und andere Indikatoren, können hier relativ einfach für Aufschluss sorgen.   Geschützte Räume und Inkubatoren   Die etventure Studie macht deutlich, wie stark die deutschen Unternehmen mit internen Wiederständen zu kämpfen haben. Ängste, Unsicherheiten und Vorbehalte hemmen eine positive Entwicklungsdynamik. Hinzu kommt ein Organisationsapparat, der schnelle Entscheidungen und radikale Lösungsansätze verhindert. Um so wichtiger ist die Einrichtung von geschützten Räumen im oder nahe am Unternehmen. Solche Inkubatoren können dann Ideen und digitale Lösungen ohne die hemmenden Strukturen und Routinen der Gesamtorganisation schnell und konsequent umsetzen und erfolgreich im Markt realisieren. Hier kann für die hiesigen Unternehmen ein Blick auf die US-Unternehmen hilfreich sein, die bereits häufig im Unternehmen eine Digitaleinheit aufgebaut haben oder zu diesem Zweck eine Tochterfirma gegründet haben.   Unternehmenskultur und Design Thinking   Die digitale Transformation erfordert eine entschiedene aber auch begeisternde Führung. Wichtig ist, dass der Wandel an der Spitze positiv vorgelebt und das gesamte Unternehmen auf die Reise mitgenommen wird. Durch klare Kommunikation, flache Hierarchien und einen wertschätzenden Umgang mit den Mitarbeitern können nicht nur Ängste abgebaut werden, sondern die oftmals verborgenen Potentiale und Kompetenzen der Angestellten aktiviert werden. Partizipation auf allen Ebenen ist hier das entscheidende Kriterium. Darüber hinaus braucht es eine gemeinsame Vision, um die gesteckten Ziele zu erreichen. Das so genannte "Design Thinking" kann man in diesem Zusammenhang als Methode sehen, um neue Formen der kreativen Zusammenarbeit zu ermöglichen. In multidisziplinären Teams werden hier kreative Prozesse, nahe an den Bedürfnissen des Nutzers entwickelt. Das Verfahren orientiert sich an der Arbeit von Designern, die als eine Kombination aus Verstehen, Beobachtung, Ideenfindung, Verfeinerung, Ausführung und Lernen verstanden wird.   ------   Quellen: „Digitale Transformation und Zusammenarbeit mit Startups in Großunternehmen in Deutschland und den USA“ von "Digitalberatung und Company Builder etventure" mit Unterstützung der GfK Nürnberg sowie YouGov, USA, "Monitoring-Report Wirtschaft digital" von TNS Infratest und dem ZEW im Auftrag des Bundesministerium für Wirtschaft und Energi Umfrage von Bitkom Research Studie "Tradition trifft Transformation: Unternehmen Zukunft   Noch ein wichtiger Aufruf: Es geht nicht ohne dich. Und deshalb ist es sehr wichtig, dass du diesen Podcast mit deiner Bewertung bei iTunes unterstützt. Denn durch deine Bewertung rankt dieser Podcast bei iTunes entsprechend höher und schafft höhere Aufmerksamkeit, wodurch mehr Fragen an mich gestellt werden, mehr Interaktion stattfindet und dieser Podcast einen Dialog erfährt und damit lebendig gestaltet werden kann - nicht nur von mir, sondern von uns allen. Vielen Dank also jetzt schon für deine Bewertung bei iTunes.   Frisches Hörfutter direkt auf Dein Smartphone   Du kannst nun umgehend auf dem Messenger Deiner Wahl über neue Podcast-Episoden, Blogbeiträge, Newsletter und Aktionen auf dem Smartphone informiert werden und die Inhalte auch gleich abrufen. Zusätzlich kannst Du dem MARKENREBELL auch Anregungen, Fragen oder andere Feedbacks senden, die dieser dann auf dem kurzen Weg gerne beantwortet. Wie das funktioniert, erfährst du hier.   Außerdem versorgen dich einmal im Monat mit den wichtigsten Informationen kostenlos. Melde dich für unseren Newsletter an.   Wenn dir der Artikel gefallen hat, teile ihn bitte in deinen Netzwerken, dadurch unterstützt du uns enorm! Danke!!!

    starstarstarstarstar
  • IRAN-USA - Redo för en ny era?

    · 00:55:21 · Konflikt

    Lagom till iranska revolutionens 30-årsjubileum har USA fått en president som vill tala med den islamiska republiken. Om Iran och USA - ett känslosamt förhållande där båda parter ser sig som offer. Och om triangeldramat USA-Israel-Iran - ett drama fyllt av hemligheter dolda bakom retoriska kulisser. Den 1 februari inleder Iran 30-årigt revolutionsfirande. När ayatollah Khomeini återvände efter 15 år i exil hälsades han av miljoner landsmän. Men det som började som en folklig revolution kom snart att kapas av prästerskapet. Och kollisionen med den störtade shah-regimens allierade och beskyddare USA blev total när iranska studenter höll amerikansk ambassadpersonal som gisslan i 444 dagar. Gisslankrisen kom också att stå Iran dyrt. När Saddam Hussein 1980 gick till anfallskrig mot Iran hade den islamiska republiken få vänner i världen medan angriparen Irak kunde åtnjuta USA:s och stora delar av västvärldens stöd. Den hätska retoriken mellan fienderna Iran, Israel och USA hindrade dem inte från att ingå en ohelig allians där Israel, som USA:s mellanhand, sålde vapen till Iran i utbyte mot frigivning av amerikansk gisslan i Libanon. Pengar från försäljningen slussades sedan vidare till Contrasgerillan i Nicaragua.  Nu stundar möjligen en ny era i relationen mellan det land som George Bush kallade en av ondskans axelmakter och Washington. När Barack Obama installerades på president-posten var det första gången en tillträdande amerikansk president vände sig direkt till den muslimska världen i sitt installationstal. Därefter har han också specifikt vänt sig till Iran och förklarat att det finns en utsträckt hand från USA om Iran är berett att öppna sin knutna näve. I Washington lär det skrivas på ett brev till Teheran, formellt ett svar på det gratulationsbrev Irans president Mahmoud Ahmadinejad skickade till Obama efter valsegern i november. Men också ett försonligt brev avsett att kunna bereda vägen för en dialog. Samtalsgäst i programmet är Trita Parsi, expert på amerikansk-iranska relationer och ordförande för det nationella iransk-amerikanska rådet. Han var själv med när Iran 2003, efter Saddam Husseins fall, skickade en försoningsgest till USA:s förre president George Bush - ett brev där Iran förklarade sig villigt att gå med på de flesta krav som omvärlden ställde på landet i utbyte mot normaliserade förbindelser och säkerhetsgarantier för Iran. Men Bush brydde sig inte ens om att svara på brevet. Denna erfarenhet har bara ytterligare bidragit till att undergräva Irans tilltro till USA. För att Obamas försonliga hållning ska tas på allvar i Teheran måste hans ord också följas upp av handling, säger Trita Parsi. I sin uppmärksammade och prisbelönta bok The Treacherous Alliance beskriver Trita Parsi triangeldramat Iran-Israel-USA; hemlighetsfulla och nära relationer dolda bakom retoriska kulisser. En utsträckt hand - eller olivkvist - kommer att välkomnas i Teheran, säger den iranske statsvetarprofessorn Sadegh Zibakalam, som intervjuas av Daniela Marquardt. Från iransk sida är man framför allt angelägen om att bli respekterad som den stormakt Iran är i regionen - en ställning som dessutom har förstärkts av att just USA har undanröjt ärkefienderna Saddam Hussein och Talibanregimen i Afghanistan. Relationen mellan Iran och USA känne-tecknas av en lång rad missade möjligheter. Det säger en av veteranerna på området, Gary Sick. Han var ledande rådgivare i Vita Huset under flera av de stora kriserna länderna emellan. President Obamas nya tonläge är det bästa tillfället för en förändring på 30 år säger han när Marie Liljedahl ringer upp honon på Columbia University i New York där han är chef för Mellanösterninstitutet. Artiklar av Gary Sick: Iran och USA är egentligen mer beroende av varandra än de, åtminstone hittills, har velat ge intryck av. De borde temporärt lägga den stora konfliktfrågan om Irans kärnenergi-program åt sidan för att istället fokusera på frågor där de har gemensamma intressen, sånt som exempelvis rör utvecklingen i Irak och Afghanistan. Det anser den tyske Iranexperten, Volker Perthes, chef för det tyska utrikespolitiska institutet, Stiftung Politik und Wissenschaft i Berlin. Han intervjuas av Daniela Marquardt.  Artiklar av Volker Perthes: Israel har på senare år inte försummat ett tillfälle att säga till omvärlden att Iran är ett stort hot inte bara mot Israel utan mot hela världen. I samband med Gazakrisen har man också anklagat Iran för att stå bakom allt hamas gör. Vid det ekonomiska toppmötet i Davos förklarade Likudledaren Benyamin Netanyahu, som tippas bli Israels näste premiärminister, att hotet från Iran är mycket allvarligare än den globala finanskrisen. Finanskrisen kan man göra nåt åt men inte kärnvapen i händerna på fanatiker. Den israeliska Mellanösternanalytikern Zvi Bar’el, på tidningen Haaretz, är övertygad om att om Irans och Israels relation nånsin ska kunna förbättras så måste det gå via USA. Zvi Bar’el om Iran i Haaretz: Programledare: Agneta Ramberg Producent: Daniela Marquardt  

    starstarstarstarstar
  • USA - mellan imperialism och idealism

    · 00:55:55 · Konflikt

    Lördag 3 maj På första maj, 40 år efter -68, ekar talkörerna mot USA:s politik högre än nånsin. I arabvärlden slår förtroendet för USA i botten, enligt nya undersökningar. USA - imperium eller frihetsfästning? Imperialism eller idealism? Gud brukar vara mycket närvarande i amerikansk politik. Alla som seriöst aspirerar på presidentämbetet bör ha ett förhållande till Gud. Företrädesvis den kristne, men en längre tid har gudstron ställt till problem för en av kandidaterna eller snarare har Barack Obamas förhållande till hans tjänare på jorden ifrågasatts och i början av veckan kokade Baracks bägare över när hans pastor sedan 20 år tillbaka Jeremiah Wright gjorde sitt ”en dåres försvarstal” och predikade på nationella pressklubben. Att Wright talat om USA: s regering som imperialistisk, utövare av statsterrorism och säkert också kapabel att uppfinna AIDS blev för mycket. I tisdags bannlyste Obama sin själasörjare. Oavsett om Barack Obama blir vald eller inte måste jag svara inför Gud, inte väljarna, det styr mitt agerande, sa pastorn. Men pastor Wright har inte längre Obamas öra, för det går inte att bli president i USA med såna vänner, men pastorn har andra vänner.     När det gäller bilden av USA i arabvärlden är det två motsatta uppfattningar som dominerar. Å ena sidan finns en stor beundran för USA och västvärldens teknologiska framsteg och ekonomiska framgångar. Och många ser västvärldens demokratier som föredömen. Men här krockar också bilderna. För å andra sidan betraktas USA som skenheligt, som inte lever upp till sina demokratiska principer i relationerna med arabvärlden och som gärna offrar demokratin om det gynnar de egna intressena. Det här visar två omfattande opinionsundersökningar; dels i rapporten ”Who speaks for islam - What a billion muslims think” där Gallup-institutet sedan 2001 intervjuat 50 000 personer i 35 länder med huvudsaklig muslimsk befolkning och i det amerikanska Zogby-institutets årliga rapport ”Annual Arab Public Opinion Poll”. Konflikts Daniela Marquardt ringde upp professor Shibley Telhami vid Zogby-institutet och den egyptiske statsvetaren Abdel Monem Said.    En tredjedel av arabvärldens befolkning tror inte att en ny president kommer att förändra USA: s politik i Mellanöstern. I Michel Chossudovsky har de en åsiktsfrände. Han sa nyligen upp sig från en professur i ekonomi för att på heltid vara chef och redaktör vid Centret för Global research i Kanada. Chossudovsky har arbetat som rådgivare åt flera FN-organ och regeringar, men har under senare tid gjort sig känd som en envis och kontroversiell aktivist å kritiker av amerikansk politik. Hans senaste bok ”Americas war on terrorism” är översatt till mer än tio språk och där driver han, vid sidan av en mängd andra mycket kontroversiella teser, tesen att amerikansk utrikespolitik varit sig lik sen andra världskriget. Det finns en kontinuitet, en linje, ett återkommande mönster i amerikansk utrikespolitik, oberoende av vilket parti, eller vilken president som regerat, säger Michel Chossudovsky. Den tar sin början under president Truman, som också gett namn till den doktrin som Chossudovsky anser inspirerat mycket av senare amerikanska regeringars strategi och agerande. Alla som kan något om krigföring inser att ingen nation klarar att inleda ett reguljärt storkrig tre veckor efter en krigsförklaring, så som den 11 september var. Chossukdovsky hävdar att planläggningen måste ha startat långt tidigare och han söker stöd för sin tes i dokument som visar att tanken inte var främmande i de högre lagren i Washington. I rapport med titeln ”Återuppbyggnaden av Amerikas försvar; strategier, krafter och resurser för ett nytt sekel”. Den utgavs av det neo-konservativa nätverk ”Project for a new American century” som rymde sammanlagt många av dem som sedan skulle komma att dyka upp i George Bush regering; som ministrar, rådgivare och i fallet Dick Cheney också som vicepresident. I rapporten talas bland om att det är avgörande för USA: s nationella intressen att man snabbt omgrupperar styrkor till nya framskjutna baser i mellanöstern och Centralasien.  Jack Keane är fyrstjärnig general och f.d. operativ chef för den amerikanska armén. I den funktionen kommenderade han över en och en halv miljon soldater och anställda, spridda i över 120 länder, och med en årlig budget på långt över 100 miljarder dollar. USA: s nationella intressen kräver närvaro av amerikansk trupp i både Irak och Afghanistan, även om och när länderna blir stabila, säger General Jack Keane, vi talar inte 10-15 år utan närvaro på verkligt lång sikt. Och det gäller oberoende av vem som blir president. Idag är han medlem av amerikanska försvarsdepartementets politiska och taktiska råd vid sidan av en mängd konsult- och styrelseuppdrag i försvars- och säkerhetsindustrin. Mikael Olsson fick tag på den ständigt resande generalen på ett hotell i Mellanvästern. En av McCains rådgivare som skrivit mycket om USA:s nationella intressen är Ralph Peters, fd underättelseofficer vid den militära underättelsetjänsten, både på fältet och i stabsfunktion. 2006 publicerade Peters en karta i Armed Forces Journal, en tidning för amerikanska militärer, politiker och industriledare, med rubriken ”Blood borders - How a better Middle East would look”. Peters hade ritat om gränser och styckat upp flera stater i Mellanöstern, där bl. a en delning av Irak i tre rekommenderades. Kartan har fick stor spridning och många, som t ex professor har i Pentagonkartan sett bevis på en den amerikanska imperialismens planer. När kartan föredrogs på ett Nato-möte i Rom utbröt en diplomatisk kris då dom nävarande turkiska officerarna gick i taket. Pentagon fick efteråt be Turkiet om ursäkt. Till Konflikts Marie Liljedahl berättar han att kartan inte var en politisk rekommendation utan var gjord som en intellektuell övning för amerikanska politiker. ’ Samantha Power är professor i globalt ledarskap och statsvetenskap vid Harvard. Hon verkar också som journalist och författare och har i kraft av sitt engagemang och sina böcker blivit en av USA: s mer kända humanitärt inriktade idealister. Nyligen fick hon lämna jobbet som en av Barack Obamas närmaste utrikespolitiska rådgivare, för att hon kallat Hillary Clinton ”monster” i en tidningsintervju, något som hon sedan ångrat. USA måste bevisa sin goda vilja genom att handla annorlunda, menar Samantha Power och hon talar om det goda imperiet, det ledarskap för mänskliga rättigheter som USA borde vara. Programledare: Mikael Olsson Producent: Marie Liljedahl

    starstarstarstarstar
  • #001 Erfahre jetzt, warum Florida für Deine erste USA Reise die beste Wahl ist.

    · Florida Info Show - Schnell und einfach Florida s

    1. Über diese Episode: In dieser Ausgabe der Florida Info Show erzähle ich Dir, warum Florida für Deinen ersten USA Urlaub besonders gut geeignet ist. Zum einen ist Florida ein klassisches Urlaubsland. Die Menschen in Florida sind besonders gut auf Touristen eingestellt. Zum anderen hat Florida viele Facetten: Natur, Strand, Lifestyle. Je nach Region kannst Du hier unterschiedliche Unternehmungen ausüben. (In welcher Region Du was am besten machen kannst, erfährst Du in der Episode über die Regionen von Florida). Natürlich spielt auch der Preis eine Rolle. Es gibt wirklich sehr viele Flugangebote und bezahlbare Unterkünfte. Die reinen Reisekosten sind in Florida verhältnismäßig niedrig gegenüber anderen Bundesstaaten der USA. Ich habe Dir auch ein paar Tipps aufgeschrieben, wie Du beim Flug in die USA bares Geld sparen kannst. Möchtest Du ein Teil dieser Show werden und eine Frage stellen? Möchtest Du eine 8-10 Antwort genau auf Deine Frage bekommen?  Dann mache jetzt mit und sicher Dir einen "Ab nach Florida!" Kofferanhänger! Klicke hier für alle Infos und wie es geht ▸▸ www.floridaguru.de/ask ++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++ 2. FLORIDA INFO SHOW - Deutschlands Florida Show zum anhören! Lasse Dich regelmäßig mit Floridathemen berieseln, oder mache aktiv mit, indem Du eine Frage einreichst, welche ich Dir dann in 8-10 Minuten ausführlich beantworte: ▸▸ http://flguru.de/itunes Abonniere kostenlos meine Florida Info Show über Dein Apple Gerät! ▸▸ http://flguru.de/stitcher Abonniere kostenlos meine Florida Info Show über Dein Android Gerät! ▸▸ http://flguru.de/fis Alles zu meiner Florida Info Show auf meinem Blog! ++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++ 3. FACEBOOK: Weitere Infos, die NICHT hier auf YouTube erscheinen, findest Du in meiner Florida Facebook-Sektion: ▸▸ http://flguru.de/fb Like jetzt die "FloridaGuru"-Fanseite, um nichts mehr zu verpassen! ▸▸ http://flguru.de/fbqa Werde ein Teil meiner Fragen & Antworten Gruppe bei Facebook. Hier wird jede Frage so behandelt, als hätte es sie noch nie gegeben! ▸▸ http://flguru.de/sparfuchs Florida Angebote, Rabatten und vieles mehr - von und für Florida Sparfüchse ++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++ 4. INSTAGRAM:  ▸▸ http://flguru.de/instagram Schaue Dir meine Fotos und Kurzvideos bei Instagram an! ++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++ 5. FLORIDA BLOG: ▸▸ http://www.floridaguru.de Alles für deinen perfekten Florida Urlaub: Von der Planung über den Flug bis hin zum Sandstrand: Der FloridaGuru ist an deiner Seite und verhilft Dir mit wertvollen Tipps, Tricks und Hacks zu einem perfekten Florida Urlaub! ++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++   Florida, USA, Florida Reisen, Florida Reise, Florida Urlaub, Urlaub in Florida, Urlaub, Reise, Reisen, Urlaub mit Kindern, Familienurlaub in Florida, Cape Coral, Fort Myers, Sanibel Island, Naples, Orlando, Tampa, Miami, Walt Disney World, Disney World, Key West, Key Largo, Marathon, Florida Keys, Keys, Einreise USA, Immigration, ESTA, APIS, Visum USA, Auswandern USA, Leben in Florida, Reisetipps, Florida Infos, Reisetipp, Florida Info, Cape Canaveral, Clearwater, Sarasota, Anna Maria Island, Siesta Key, Naples, Fort Lauderdale, Palm Beach, Jacksonville, Tallahassee, St. Augustin, St. Petersburg, Florida Tipps, Florida Tipp, Flugbuchung USA, Flüge USA, Flug USA, Greencard, FloridaGuru, Florida Rundreise, Mietwagen USA, SIM Karte USA, Telefonieren in Florida, Alltag USA, Sehenswertes in Florida, Sehenswürdigkeiten

    starstarstarstarstar
  • Den amerikanske vännen

    · 00:56:51 · Konflikt

    USA:s vänskap prövas i Jerusalem. Colin Powells närmaste man, överste Wilkerson, är en av flera ledande amerikaner som säger att verklig vänskap måste ställa krav på Israel. Samtidigt utmanas den tradionella proisraeliska lobbyn i USA av J street, en ny judisk påtryckargrupp som kräver krafttag mot Israel - för Israels skull. Och sist professorerna som provocerade med påståenden om USA:s politiker som proisraelisk gisslan. På en presskonferens i Jerusalem den 9 mars bedyrade vicepresident Joe Biden och Benjamin Netahyahu varandra sin varma vänskap, och betonade vänskapsbanden mellan de båda nationerna. Några timmar senare svalnade relationen; Israel meddelade att 1600 nya bostäder fått bygglov på omstridd mark i Östra Jerusalem och Biden anlände mycket sent till kvällens middag. Det var upptakten till en spricka, ett avstånd mellan USA och Israel, som gett upphov till många spekulationer. För det finns också andra tecken på att relationen inte är som förr. Och häromdagen kom nyheten att Nethanyahu ställer in sin närvaro vid konferensen om ickespridning av kärnvapen i Washington nästa vecka. I studion: Anders Stephanson, professor i historia vid Columbia university i New York och specialiserad på amerikansk utrikespolitik. Frilansjournalisten Anneli Rådestad åkte till Jerusalem för att höra hur de som bor i de omdiskuterade områdena i östra Jerusalem tänker om att deras hem blivit orsak till det som många bedömare kallar en av de värsta kriserna i relationen USA-Israel på decennier. Irritationen över att president Obama inte gör skillnad mellan olika bosättningar är tydlig. Men också i Israel höjs kritiska röster. Michael Solsberry, fredsaktivist, är en av dem som välkomnar en debatt bland proisraeliska grupper i USA om hur det bästa stödet för Israel egentligen ska se ut. Den tidigare bilden av ett militärt och politiskt etablissemang i USA som stod eniga bakom Israel fick sig också en törn i veckorna som gick. General David Pethreaus, chef för USA:s alla väpnade styrkor i Irak, Afghanistan och främre Asien, vittnade inför senatens försvarsutskott och sa att USA:s "favorisering"av Israel allvarligt skadade amerikanska intressen. En som känner Pethreaus väl är Lawrence Wilkerson, nu professor och undervisar i geostrategi och nationell säkerhet vid universitet i både Williamsburg och Washington. Wilkerson var tidigare överste och har sen slutet av 80-talet varit Colin Powells närmaste man, under dennes tid som president Reagans säkerhetsrådgivare, arméchef, överbefälhavare och slutligen utrikesminister under George Bush. Wilkerson var bland annat stabschef på det amerikanska utrikesdepartementet. När Mikael Olsson ringde upp honom är han inte förvånad över de gångna veckornas kris i de amerikansk-israeliska relationerna. "Sometimes only a friend can deliver the hardest truth"; ibland krävs det en vän för att säga sanningen. Orden kommer från USA:s vicepresident Joe Biden under hans senaste, så omtalade, besök i Israel. Frågan om vilka som egentligen är Israels vänner i USA har ekat i den proisraeliska lobbyn sen dess. För medan det i drygt ett halvt århundrade bara funnits en proisraelisk lobbygrupp i USA att tala om, AIPAC, the American Israel Public Affairs Committee, så har det dom senaste åren börjat dyka upp andra påtryckargrupper, en utveckling som tagit fart sen Obama klev in i Vita huset.  Konflikts Robin Olin ringde upp Amy Spitalnick, ansvarig för mediekontakter och en av grundarna till den nya judiska påtryckargruppen J street, som snabbt vinner inflytande och ser sina medlemssiffror skjuta i höjden.  Det är kontroversiellt att diskutera den proisraeliska lobbyn. Själva begreppet är laddat och riskerar att slå över i antisemitiska amsagor om hemliga sällskap med dolda lojaliteter på agendan. Inte minst här hemma där lobbygrupper för politisk påverkan inte varit en självklar del av den politiska kulturen på det sätt de är i USA. Två framstående amerikanska akademiker, John Mearsheimer, professor i statsvetenskap vid univeristet i Chicago och Stephen Walt, professor i internationella relationer vid Harvard, bestämde sig ändå för snart åtta år sedan att undersöka konsekvenserna av den proisraeliska lobbyns inflytande i USA. En längre artikel publicerades först 2006 och väckte stort uppseende, boken The Israel Lobby and US foreign policy piskade upp debatten ytterligare. När Mikael Olsson talade med författarna ser de debatten om hur den proisraeliska lobbyn påverkat amerikansk utrikespolitik som sin största framgång, även om det personliga priset, varit högt, med inställda föreläsningar och stängda befordringsgångar. Programledare: Mikael Olsson Producent: Ira Mallik

    starstarstarstarstar
  • USA: Bilden av USA, Demokraternas vägskäl och moderiktig maratonlöpning

    · 00:41:00 · Radiokorrespondenterna

    Åt vilket håll är demokraterna på väg? Hur har Sverigebilden av USA förändrats under åren? Och så tar vi reda på hur mode och maratonlöpning går ihop! Det har blivit dags för veckans tredje talkshow med Agneta Furvik. Liksom föregående dagar ska vi titta närmare på USA bortom - och bredvid - turerna och turbulensen kring Donald Trump. Agneta som slutade som USA-korrespondent i januari i år vill ta oss tillbaka till människor, platser och sammanhang som hon har mött under sina 3,5 år som korrespondent. Agneta upplever att USA och amerikansk kultur är något som Sverige och svenskarna suger åt sig som svampar; att vi älskar att både älska och hata USA. Därför ska vi i dagens Radiokorrespondenterna prata mer om varför det är så. Om USA-bilden i Sverige - men också om Sverigebilden i USA - båda har ju skiftat genom åren. Till vår hjälp har vi Dag Blanck, professor i Nordamerikanska studier vid Uppsala universitet. Dessutom tar vi ett rejält grepp om den amerikanska politiken inte om Donald Trump i dag heller, varken senior eller junior. Dagens stora snack kommer istället att handla om Demokraterna i USA vilken väg ska det ta? Var står partiet i dag? Och vilka kommer efter Sanders och Clinton? Är det kris i partiet på riktigt eller inte? Frågor, frågor, frågor... För att reda ut det här har Agneta bjudit in flera gäster som ska vända och vrida och förhoppningsvis bringa klarhet i Demokraternas läge. Alex Lange, ordförande i Democrats Abroad Sweden, Katherine Angelo Hanly, amerikansk statsvetare och lobbyist och Kathryn Leroux, politiskt engagerad skådespelare och komiker, kommer till studion. Med oss från New York har vi också Anna Throne-Holst, ordförande i Svenska Handelskammaren i New York och tidigare Demokratisk politiker. Sist, men inte minst blir det maraton-snack med modejournalisten och löparen Sofia Hedström direkt från New york. Och dagens musikaliska New York-hyllning står Simon & Garfunkel för! Det övergripande temat för Agnetas program är USA bortom Trump. Vi ska alltså fokusera på fenomen och ämnen som pågår vid sidan av den lite lätt Trumpdominerade rapporteringen i medier utanför USA, i omvärlden Sverige inkluderat. På torsdag blir det traditionellt väkteri med lyssnarfrågor via telefon och andra kanaler, och man kan fråga nästan vad man vill om USA. Numret som ni lyssnare ringer är 08-22 45 00, telefonslussen öppnar 14:30. Det går bra att redan nu mejla er fråga till: korrespondenterna @sverigesradio.se Programledare: Agneta Furvik Producent: Palmira Koukkari Mbenga

    starstarstarstarstar
  • Riva kärnkraftverk kan bli dyrare än att bygga nytt

    · 00:19:20 · Vetandets värld

    Att riva kärnkraftverk kommer de närmaste åren att bli en allt viktigare fråga, i takt med fler och fler kärnkraftverk läggs ner. I hela världen idag finns mer än 125 kärnkraftverk som är nedlagda och väntar på att rivas - och det är ett tidskrävande och dyrt arbete. I många av de här kärnkraftverken har arbetet inte ens påbörjats trots att de varit nedlagda i flera år. Programmet sändes första gången i februari 2013  −Ers majestät! Mina damer och herrar. Vårt mål är att så snabbt som möjligt skaffa oss en sådan fond av erfarenheter rörande reaktorer att vi effektivt ska kunna bilaga till landets energiförsörjning i framtiden. (Ur ”Svensk atomkraft på väg” 26/11 1954) När det svenska kärnkraftprogrammet satte igång på 50-talet, med försöksreaktorn R1 i ett bergrum under Kungliga Tekniska högskolan i Stockholm så var det inte många som tänkte på vad det en gång kommer att kosta att riva de här anläggningarna. Hundratusentals ton stål och betong som måste monteras ned och tas om hand på olika sätt. Tungt vatten, neutronbestrålning, radiologiska karteringar, friklassning, avfallsmanagement, dekontamination, sönderdelning av interndelar. Ja, sådana saker. En dyr och långsam process som inte är så rolig att tänka på. Det är som att städa upp efter en fest. Fram till idag så är också den enda riktiga reaktorn som någonsin rivits i Sverige just försöksreaktorn i KTH:s källare, och där rivningsskrotet idag förvaras i ett bergrum under Östersjön i Uppland. Men R1 var en mycket liten anläggning i jämförelse med de kommersiella kärnkraftverken.  − Som nästa steg är det som sagt troligt att vi kommer att bygga en verkligt energialstrande reaktor och vad den kommer att kosta kan man inte med någon säkerhet förutsäga idag. (Ur ”Svensk atomkraft på väg” 26/11 1954) Så vad kostar det att riva ett stort kärnkraftverk? Frågan är viktig. Det är vi som idag använder elen från kärnkraften som också ska se till att anläggningarna försvinner när de tjänat ut, så att framtida generationer slipper få en springnota på halsen. Kostnaden står kärnkraftsbolagen för. Och det är dyrt att riva kärnkraftverk. Ta till exempel ilvinas Jurkšus, chef för rivningen av kärnkraftverket Ignalina i Litauen, han tycker inte att kostnaden på 25 miljarder kronor är dyrt - det är vad det kostar, säger han. – Den totala kostnaden för att avveckla anläggningen är 2,9 miljarder euro, säger ilvinas Jurkšus. I Sverige är det företaget Svensk kärnbränslehantering, SKB, som är ansvarigt för att räkna ut hur mycket det kommer att kosta - så att kärnkraftverken kan betala in pengar till en fond som ska täcka rivningskostnaderna. Och 25 miljarder kronor, priset för Ignalinarivningen, det är ungefär vad SKB i sin senaste rapport räknar med att det kommer att kosta att riva alla Sveriges 12 reaktorer.  Nu är förstås Ignalina en helt annan sorts kärnkraftverk än de svenska, och i de 25 miljarderna ingår dessutom kostnader för en massa andra saker. Men att kostnaden för att riva de svenska kärnkraftverken är för lågt satt har länge påpekats, bland annat av Miljöorganisationernas kärnavfallsgranskning. – När man har börjat riva kärnkraftverk runtom i världen så har kostnaderna varit betydande jämfört med de som man hade tänkt sig att det skulle vara. Då har vi helt enkelt misstänkt att det i fallet Sverige skulle kunna vara likadant, att SKB:s rivningskostnader skulle ha kunnat varit underskattade, säger MKGs kanslichef Johan Swahn. – Hur länge har ni påpekat det här för dem, under hur många år? – Jag tror att första gången var 2006 då vi lämnade in vårat yttrande tillsammans med naturskyddsföreningen, svarar Johan Swahn. Varför är det så att SKB år efter år räknat med att Sverige skulle kunna riva för ett pris långt under vad andra länder får betala? Den mest konkreta rivningsplanen som finns idag är för det nedlagda Barsebäck, en samling stålgrå byggnader med en strålande utsikt över sundet och Köpenhamn. – Den kostnadsuppskattning som är gjord för Barsebäcks del ligger ungefär på 4,3 miljarder och då är det för hela anläggningen, säger Leif Roth som är chef för rivningsplaneringen på Barsebäck. – Så ni räknar med att kunna riva Barsebäck för 4,3 miljarder? – Det är den uppskattningen, det är den kunskap vi har idag, ja, svarar Leif Roth. 4,3 miljarder. Det blir alltså drygt två miljarder per reaktor. Låt oss behålla denna siffra i huvudet under resten av det här reportaget. En reaktor - två miljarder. Svenska SKB räknar alltså med att klara av att riva varje svensk reaktor för två drygt miljarder kronor per styck. För att jämföra prislappen på Barsebäck så förflyttar vi oss nu till Tyskland, till resterna av kärnkraftverket Würgassen vid den lilla floden Weser i närheten av Kassel. Precis som Barsebäck ägs det av Eon, och dessutom är det samma typ av reaktor som Barsebäcks. 1997 lades Würgassen ner på grund av att det var trasigt och för dyrt att laga - istället påbörjades rivningen.  I Eons reklamfilmer från rivningen ser man arbetare i orangea overaller flytta runt tolv centimeter tjocka stålplattor som skydd mot strålning när de arbetar i kärnkraftverket. Traverser åker fram och tillbaka och fjärrstyrda robotar dyker ner i det blåskimrande vattnet i reaktortanken. Det talas om centimeterprecision och noga timat arbete. Om två år ska Würgassen vara färdigrivet och beräknas då ha kostat drygt sex miljarder kronor för en enda reaktor - alltså tre gånger så mycket som vad SKB och Barsebäck räknat med. I en artikel i Sydsvenskan från 2005 säger dåvarande informationschefen på Barsebäck att rivningen i Tyskland är en förebild och att tillvägagångssättet kommer att bli snarlikt på Barsebäck. Det talas också om fördelarna med att kunna göra rent det radioaktiva skrotet så att det blir mindre volymer - det kan spara stora pengar, enligt företaget Studsvik som intervjuas i artikeln. Men idag åtta år senare, vill inte Leif Roth jämföra med rivningen av Würgassen. – Vi har ju tittat på Würgassen och sett hur de gör. Men själva genomförandet som rivningsprojekt, det... koncepten skiljer sig mycket åt, anser Leif Roth. Skillnaden i koncept som chefen för rivningsplanering, Leif Roth, talar om är att i Tyskland och andra europeiska länder så måste det radioaktiva skrotet från kärnkraftverk kapas ned i småbitar så att det kan gjutas in i tunnor och slutförvaras. I Sverige är planen istället att på amerikanskt manér plocka ut så stora bitar som möjligt, packa dem i containrar och köra bort dom som de är till slutförvar - så kallad "rip and ship". Genom att göra så räknar SKB med att spara in stora pengar. Det här berättade vi om i det första programmet i serien Atomnotan, en metod som Leif Roth, förklarade så här. – Det är ju som man säger "Rip and Ship", man river ner och transporterar bort avfallet från anläggningen. Man behandlar det inte så mycket på anläggningen för att till exempel tvätta och göra sådana här delar för att få det rent, utan man plockar ner det och skickar iväg det, säger Leif Roth. Sedan 2005, då Barsebäck såg Würgassen som en förebild, så tycks det alltså ha skett en omsvängning i synen på hur rivningen ska gå till. Det mycket noggranna Tyskland är ingen förebild längre. Istället har man låtit sig inspireras av USA. I ett flertal rapporter jämförs kostnaderna för att riva amerikanska reaktorer. Det är amerikansk teknik och tillvägagångsätt som inspirerat SKB. Vi ska återkomma till USA och vad det kostar att riva där. Men först vill vi veta mer om varför det är så att Tyskland är dyrt. På Öko-institut i Darmstadt i södra Tyskland finns Gerhard Schmidt. Hans institut arbetar med rivningsfrågor på uppdrag av tyska strålsäkerhetsmyndigheter och har många års erfarenhet av rivningsarbete på flera tyska kärnkraftverk. Han säger att det inte alltid har varit dyrt att riva kärnkraftverk i Tyskland, utan att kostnaderna i takt med växande erfarenhet från ett flertal omfattande rivningsprojekt gått upp. – Det var inte alltid så dyrt som idag. Med erfarenhet av att riva flera reaktorer så har kunskapsbasen blivit bättre och bättre och utgifterna har ökat i takt med den ökande kunskapen, säger Gerhard Schmidt. I Tyskland har man helt enkelt lärt sig att vara försiktiga. – Om man inte tidigare har rivit en stor reaktor, så kan det verka billigare än det blir i slutändan, förklarar Gerhard Schmidt. En sak som Tyskarna lärt sig av sina rivningar är att det är viktigt med omfattande och noggranna kontroller för att se till att allt går rätt till. – Det är ganska dyrt att följa friklassningsreglerna för metall och betong, enligt Gerhard Schmidt. Det mesta av ett kärnkraftverk är trots allt inte radioaktivt men för att vara säker på att det inte är det så måste det kontrolleras. Varenda vägg, varenda tak, varenda manick, skruv och verktyg måste mätas så att man vet säkert att det är fritt från radioaktivitet. Det innebär att tusentals ton skrot måste köras in i en särskilt mätanläggning. Detta arbete kallas för friklassning och kräver en mycket omfattande kontrollapparat som är dyr och omständig. I Tyskland görs många av de här kontrollerna av fristående konsulter på uppdrag av myndigheterna. Dyrt och omständigt kanske, men tack vare det så har vi också upptäckt fel som har gjorts, säger Gerhard Schmidt. När Barsebäck och de andra kärnkraftverken i Sverige så småningom ska rivas så kommer det att vara ägarna själva som ser till att allt går rätt till. Strålsäkerhetsmyndigheten, SSM, gör bara stickprovskontroller, förklarar Henrik Efraimsson som arbetar med rivningsfrågor: – Det är en skillnad i hur man utövar tillsyn och vilken grad av oberoende kontroller som man kräver. Vår reglering och tillsyn bygger väldigt mycket på att tillståndshavarna själva ska ta ansvaret. De ska själva förvissa sig om att de ligger inom våra gränser, säger Henrik Efraimsson. Mindre omfattande säkerhetskontroller av att friklassningsarbetet går rätt till kan alltså bidra till att göra rivningar billigare i Sverige. – Ett alternativ för att spara pengar är förstås att ha en låg säkerhetsstandard , men det kan straffa sig om befolkningen tappar förtroendet för vad du gör så blir du inte av med ditt rivningsskrot, resonerar Gerhard Schmidt: Vi återvänder till det tomma och ekande Barsebäck igen. Planen är alltså att Barsebäck ska rivas med en amerikansk metod. Att det bara ska kosta drygt 2 miljarder att riva varje reaktor i Barsebäck har den amerikanska konsultfirman TLG Services räknat ut. – De har erfarenhet. Vi har utnyttjat dem och vi tror att den [studien] håller ganska hög kvalité, enligt Leif Roth. Men hur billigt är det då att riva i USA? Vetenskapsradion har sammanställt kostnaden för de fem största av de amerikanska reaktorerna som rivits och som är jämförbara i storlek med de svenska. Våra siffror visar att det i USA, trots billiga metoder, har kostat dubbelt så mycket att riva kärnreaktorer där som vad SKB räknar med. Att det inte blir billigare än så att riva i USA bekräftas också av NRC (Nuclear Regulatory Commission) USA:s motsvarighet till Strålsäkerhetsmyndigheten. I en mejlväxling med vetenskapsradion nämner de genomsnittspriser för att riva en reaktor som är två till tre gånger så höga som SKB:s beräkningar. NRC skriver också att det som gör att vissa rivningar har blivit mycket dyrare i USA på senare år beror på hur rent man vill att det ska vara på marken när kärnkraftverket väl är borta. Vi snackar alltså om den gröna ängen igen. När ett kärnkraftverk har rivits så finns en gräns för hur mycket radioaktivitet det får finnas kvar i marken. Vi frågar rivningsexperten Henrik Efraimsson på Strålsäkerhetsmyndigheten, hur det här gränsvärdet kan påverka kostnaderna för att riva. – Den kan ha väldigt stor betydelse. Särskilt om man har en anläggning där man har haft läckage, mark som har blivit förorenad, där den här jorden då kan vara väldigt stora mängder [volymer] om den måste hanteras som radioaktivt avfall eller inte, svarar Henrik Efraimsson på SSM. Genom åren har det skett flera läckage av radioaktiva vätskor på Barsebäck som runnit ner och förorenat marken. Det handlar om 700 kubikmeter jord som förorenats. En volym som motsvarar cirka 100 personbilar. Men i den amerikanska kostnadsstudien för Barsebäck så utgår beräkningarna för att ta hand om den förorenade marken från de amerikanska gränsvärdena för hur rent det måste vara efter avslutad rivning av Barsebäck. En gräns som är 25 gånger högre än till exempel i Tyskland. En anledning till att USA satt ett högt gränsvärde är att man på flera platser i landet sprängt atombomber och tillverkat plutonium som förorenat marken och grundvattnet. − På många platser har de en väldigt besvärlig situation efter kärnvapenprogrammet där man har haft kontamination av grundvattnet och där radioaktiva vätskor kommit ut. Man har ju till och med sprängt kärnvapen i landet i öknar och så. Så man har en annan skala på problemen där, förklarar Henrik Efraimsson. I Sverige har Strålsäkerhetsmyndigheten ännu inte bestämt hur mycket radioaktivitet kärnkraftverken ska få lämna efter sig där de en gång stod. Men allt tyder på att det blir en mycket lägre nivå än i USA, eftersom vi i Sverige från början inte har förorenat marken och därmed kan ställa högre krav. – Förhoppningsvis så kan man komma ner till väldigt låga nivåer i Sverige, säger Henrik Efraimsson. Så hårda krav på hur ren marken måste vara efter rivningen kan alltså driva upp kostnaderna för att städa upp efter Barsebäck och de andra svenska kärnkraftverken. – Jag tycker att det ska vara väldigt rent och noggrant kontrollerat att det inte finns några radioaktiva föroreningar kvar som är av betydelse, säger Henrik Efraimsson. – Du ska våga åka dit med dina barn och bada med dem där? – Precis, bekräftar Henrik Efraimsson. Ännu dröjer det många år innan kuststräckan vid Salviken i Skåne är en grön äng, eller en badstrand, kanske. Och många årtionden innan alla kärnkraftverk är rivna. Så vad kommer det att kosta då? Ja, om vi jämför oss med Tyskland så har SKB räknat nästan 50 miljarder kronor för lågt. Om vi jämför oss med USA så kan det saknas mer än 20 miljarder kronor.  Men redan med de kostnadsberäkningar som finns idag så är rivningen av de svenska kärnkraftverken den enskilt största kostnaden för hela det svenska kärnavfallsprogrammet och dubbelt så dyrt som till exempel vad det beräknas kosta att bygga slutförvaret för använt kärnbränsle. Problemet med att SKB under många års tid räknat med för låga rivningskostnaderna är att det nu saknas pengar i de fonder som ska bekosta rivningarna och därmed en potentiell risk för att det i slutändan blir skattebetalarna som får stå för notan. Nu till våren ska uppdaterade rivningsrapporter för alla de svenska kärnkraftverken vara klara. SKB anser att det är fullt möjligt för Sverige att riva reaktorer för hälften mot vad det kostar i USA. − Vi bedriver ingenting som i USA. Varför ska vi driva rivningar som i USA? De har sina lagar, de har sitt sätt att driva projekt på, vi har vårt eget. Så jag har ingen anledning att tro på något annat. Har vi några siffror, ja då har vi gjort vårt absolut bästa för att göra den bedömningen och ligger de där så är det de siffror vi har och inga andra, säger Saida Laârouchi Engström som är direktör på SKB. – Känner du till en reaktor i världen jämförbar i storlek med de svenska som har rivits för två miljarder kronor? – Nej jag har inte letat heller så jag känner inte till någon, svarar Saida Laârouchi Engström. – Tror du att det finns någon? – Ingen aning, fortsätter Saida Laârouchi Engström. – Men vad tror du? – Jag tror att när vi river en av våra reaktorer så kommer de siffror vi har att ligga i den härad som vi har räknat fram, avslutar Saida Laârouchi Engström. Reportagen i serien Atomnotan görs av Marcus Hansson och ansvarig producent är Johan Bergendorff. Referenser:

    starstarstarstarstar
  • Riva kärnkraftverk kan bli dyrare än att bygga nytt

    · 00:19:46 · Vetandets värld

    Att riva kärnkraftverk kommer de närmaste åren att bli en allt viktigare fråga, i takt med fler och fler kärnkraftverk läggs ner. I hela världen idag finns mer än 125 kärnkraftverk som är nedlagda och väntar på att rivas - och det är ett tidskrävande och dyrt arbete. I många av de här kärnkraftverken har arbetet inte ens påbörjats trots att de varit nedlagda i flera år.  −Ers majestät! Mina damer och herrar. Vårt mål är att så snabbt som möjligt skaffa oss en sådan fond av erfarenheter rörande reaktorer att vi effektivt ska kunna bilaga till landets energiförsörjning i framtiden. (Ur ”Svensk atomkraft på väg” 26/11 1954)  När det svenska kärnkraftprogrammet satte igång på 50-talet, med försöksreaktorn R1 i ett bergrum under Kungliga Tekniska högskolan i Stockholm så var det inte många som tänkte på vad det en gång kommer att kosta att riva de här anläggningarna.  Hundratusentals ton stål och betong som måste monteras ned och tas om hand på olika sätt. Tungt vatten, neutronbestrålning, radiologiska karteringar, friklassning, avfallsmanagement, dekontamination, sönderdelning av interndelar. Ja, sådana saker. En dyr och långsam process som inte är så rolig att tänka på. Det är som att städa upp efter en fest.  Fram till idag så är också den enda riktiga reaktorn som någonsin rivits i Sverige just försöksreaktorn i KTH:s källare, och där rivningsskrotet idag förvaras i ett bergrum under Östersjön i Uppland. Men R1 var en mycket liten anläggning i jämförelse med de kommersiella kärnkraftverken.   −Som nästa steg är det som sagt troligt att vi kommer att bygga en verkligt energialstrande reaktor och vad den kommer att kosta kan man inte med någon säkerhet förutsäga idag. (Ur ”Svensk atomkraft på väg” 26/11 1954)  Så vad kostar det att riva ett stort kärnkraftverk? Frågan är viktig. Det är vi som idag använder elen från kärnkraften som också ska se till att anläggningarna försvinner när de tjänat ut, så att framtida generationer slipper få en springnota på halsen. Kostnaden står kärnkraftsbolagen för. Och det är dyrt att riva kärnkraftverk. Ta till exempel ilvinas Jurkšus, chef för rivningen av kärnkraftverket Ignalina i Litauen, han tycker inte att kostnaden på 25 miljarder kronor är dyrt - det är vad det kostar, säger han. - Den totala kostnaden för att avveckla anläggningen är 2,9 miljarder euro, säger ilvinas Jurkšus.  I Sverige är det företaget Svensk kärnbränslehantering, SKB, som är ansvarigt för att räkna ut hur mycket det kommer att kosta - så att kärnkraftverken kan betala in pengar till en fond som ska täcka rivningskostnaderna. Och 25 miljarder kronor, priset för Ignalinarivningen, det är ungefär vad SKB i sin senaste rapport räknar med att det kommer att kosta att riva alla Sveriges 12 reaktorer.  Nu är förstås Ignalina en helt annan sorts kärnkraftverk än de svenska, och i de 25 miljarderna ingår dessutom kostnader för en massa andra saker. Men att kostnaden för att riva de svenska kärnkraftverken är för lågt satt har länge påpekats, bland annat av Miljöorganisationernas kärnavfallsgranskning. - När man har börjat riva kärnkraftverk runtom i världen så har kostnaderna varit betydande jämfört med de som man hade tänkt sig att det skulle vara. Då har vi helt enkelt misstänkt att det i fallet Sverige skulle kunna vara likadant, att SKB:s rivningskostnader skulle ha kunnat varit underskattade, säger MKGs kanslichef Johan Swahn. - Hur länge har ni påpekat det här för dem, under hur många år? - Jag tror att första gången var 2006 då vi lämnade in vårat yttrande tillsammans med naturskyddsföreningen, svarar Johan Swahn.  Varför är det så att SKB år efter år räknat med att Sverige skulle kunna riva för ett pris långt under vad andra länder får betala?  Den mest konkreta rivningsplanen som finns idag är för det nedlagda Barsebäck, en samling stålgrå byggnader med en strålande utsikt över sundet och Köpenhamn. - Den kostnadsuppskattning som är gjord för Barsebäcks del ligger ungefär på 4,3 miljarder och då är det för hela anläggningen, säger Leif Roth som är chef för rivningsplaneringen på Barsebäck. - Så ni räknar med att kunna riva Barsebäck för 4,3 miljarder? - Det är den uppskattningen, det är den kunskap vi har idag, ja, svarar Leif Roth.  4,3 miljarder. Det blir alltså drygt två miljarder per reaktor. Låt oss behålla denna siffra i huvudet under resten av det här reportaget. En reaktor - två miljarder. Svenska SKB räknar alltså med att klara av att riva varje svensk reaktor för två drygt miljarder kronor per styck.  För att jämföra prislappen på Barsebäck så förflyttar vi oss nu till Tyskland, till resterna av kärnkraftverket Würgassen vid den lilla floden Weser i närheten av Kassel. Precis som Barsebäck ägs det av Eon, och dessutom är det samma typ av reaktor som Barsebäcks. 1997 lades Würgassen ner på grund av att det var trasigt och för dyrt att laga - istället påbörjades rivningen.  I Eons reklamfilmer från rivningen ser man arbetare i orangea overaller flytta runt tolv centimeter tjocka stålplattor som skydd mot strålning när de arbetar i kärnkraftverket. Traverser åker fram och tillbaka och fjärrstyrda robotar dyker ner i det blåskimrande vattnet i reaktortanken. Det talas om centimeterprecision och noga timat arbete. Om två år ska Würgassen vara färdigrivet och beräknas då ha kostat drygt sex miljarder kronor för en enda reaktor - alltså tre gånger så mycket som vad SKB och Barsebäck räknat med.  I en artikel i Sydsvenskan från 2005 säger dåvarande informationschefen på Barsebäck att rivningen i Tyskland är en förebild och att tillvägagångssättet kommer att bli snarlikt på Barsebäck. Det talas också om fördelarna med att kunna göra rent det radioaktiva skrotet så att det blir mindre volymer - det kan spara stora pengar, enligt företaget Studsvik som intervjuas i artikeln. Men idag åtta år senare, vill inte Leif Roth jämföra med rivningen av Würgassen. - Vi har ju tittat på Würgassen och sett hur de gör. Men själva genomförandet som rivningsprojekt, det... koncepten skiljer sig mycket åt, anser Leif Roth.  Skillnaden i koncept som chefen för rivningsplanering, Leif Roth, talar om är att i Tyskland och andra europeiska länder så måste det radioaktiva skrotet från kärnkraftverk kapas ned i småbitar så att det kan gjutas in i tunnor och slutförvaras. I Sverige är planen istället att på amerikanskt manér plocka ut så stora bitar som möjligt, packa dem i containrar och köra bort dom som de är till slutförvar - så kallad "rip and ship".  Genom att göra så räknar SKB med att spara in stora pengar. Det här berättade vi om i det första programmet i serien Atomnotan, en metod som Leif Roth, förklarade så här. - Det är ju som man säger "Rip and Ship", man river ner och transporterar bort avfallet från anläggningen. Man behandlar det inte så mycket på anläggningen för att till exempel tvätta och göra sådana här delar för att få det rent, utan man plockar ner det och skickar iväg det, säger Leif Roth.  Sedan 2005, då Barsebäck såg Würgassen som en förebild, så tycks det alltså ha skett en omsvängning i synen på hur rivningen ska gå till. Det mycket noggranna Tyskland är ingen förebild längre. Istället har man låtit sig inspireras av USA. I ett flertal rapporter jämförs kostnaderna för att riva amerikanska reaktorer. Det är amerikansk teknik och tillvägagångsätt som inspirerat SKB. Vi ska återkomma till USA och vad det kostar att riva där. Men först vill vi veta mer om varför det är så att Tyskland är dyrt.  På Öko-institut i Darmstadt i södra Tyskland finns Gerhard Schmidt. Hans institut arbetar med rivningsfrågor på uppdrag av tyska strålsäkerhetsmyndigheter och har många års erfarenhet av rivningsarbete på flera tyska kärnkraftverk. Han säger att det inte alltid har varit dyrt att riva kärnkraftverk i Tyskland, utan att kostnaderna i takt med växande erfarenhet från ett flertal omfattande rivningsprojekt gått upp. - Det var inte alltid så dyrt som idag. Med erfarenhet av att riva flera reaktorer så har kunskapsbasen blivit bättre och bättre och utgifterna har ökat i takt med den ökande kunskapen, säger Gerhard Schmidt.  I Tyskland har man helt enkelt lärt sig att vara försiktiga. - Om man inte tidigare har rivit en stor reaktor, så kan det verka billigare än det blir i slutändan, förklarar Gerhard Schmidt. En sak som Tyskarna lärt sig av sina rivningar är att det är viktigt med omfattande och noggranna kontroller för att se till att allt går rätt till. - Det är ganska dyrt att följa friklassningsreglerna för metall och betong, enligt Gerhard Schmidt.  Det mesta av ett kärnkraftverk är trots allt inte radioaktivt men för att vara säker på att det inte är det så måste det kontrolleras. Varenda vägg, varenda tak, varenda manick, skruv och verktyg måste mätas så att man vet säkert att det är fritt från radioaktivitet. Det innebär att tusentals ton skrot måste köras in i en särskilt mätanläggning.  Detta arbete kallas för friklassning och kräver en mycket omfattande kontrollapparat som är dyr och omständig. I Tyskland görs många av de här kontrollerna av fristående konsulter på uppdrag av myndigheterna. Dyrt och omständigt kanske, men tack vare det så har vi också upptäckt fel som har gjorts, säger Gerhard Schmidt.  När Barsebäck och de andra kärnkraftverken i Sverige så småningom ska rivas så kommer det att vara ägarna själva som ser till att allt går rätt till. Strålsäkerhetsmyndigheten, SSM, gör bara stickprovskontroller, förklarar Henrik Efraimsson som arbetar med rivningsfrågor: - Det är en skillnad i hur man utövar tillsyn och vilken grad av oberoende kontroller som man kräver. Vår reglering och tillsyn bygger väldigt mycket på att tillståndshavarna själva ska ta ansvaret. De ska själva förvissa sig om att de ligger inom våra gränser, säger Henrik Efraimsson.  Mindre omfattande säkerhetskontroller av att friklassningsarbetet går rätt till kan alltså bidra till att göra rivningar billigare i Sverige. - Ett alternativ för att spara pengar är förstås att ha en låg säkerhetsstandard , men det kan straffa sig om befolkningen tappar förtroendet för vad du gör så blir du inte av med ditt rivningsskrot, resonerar Gerhard Schmidt:  Vi återvänder till det tomma och ekande Barsebäck igen. Planen är alltså att Barsebäck ska rivas med en amerikansk metod. Att det bara ska kosta drygt 2 miljarder att riva varje reaktor i Barsebäck har den amerikanska konsultfirman TLG Services räknat ut. - De har erfarenhet. Vi har utnyttjat dem och vi tror att den [studien] håller ganska hög kvalité, enligt Leif Roth.  Men hur billigt är det då att riva i USA? Vetenskapsradion har sammanställt kostnaden för de fem största av de amerikanska reaktorerna som rivits och som är jämförbara i storlek med de svenska. Våra siffror visar att det i USA, trots billiga metoder, har kostat dubbelt så mycket att riva kärnreaktorer där som vad SKB räknar med.  Att det inte blir billigare än så att riva i USA bekräftas också av NRC (Nuclear Regulatory Commission) USA:s motsvarighet till Strålsäkerhetsmyndigheten. I en mejlväxling med vetenskapsradion nämner de genomsnittspriser för att riva en reaktor som är två till tre gånger så höga som SKB:s beräkningar.  NRC skriver också att det som gör att vissa rivningar har blivit mycket dyrare i USA på senare år beror på hur rent man vill att det ska vara på marken när kärnkraftverket väl är borta. Vi snackar alltså om den gröna ängen igen. När ett kärnkraftverk har rivits så finns en gräns för hur mycket radioaktivitet det får finnas kvar i marken.  Vi frågar rivningsexperten Henrik Efraimsson på Strålsäkerhetsmyndigheten, hur det här gränsvärdet kan påverka kostnaderna för att riva. - Den kan ha väldigt stor betydelse. Särskilt om man har en anläggning där man har haft läckage, mark som har blivit förorenad, där den här jorden då kan vara väldigt stora mängder [volymer] om den måste hanteras som radioaktivt avfall eller inte, svarar Henrik Efraimsson på SSM.  Genom åren har det skett flera läckage av radioaktiva vätskor på Barsebäck som runnit ner och förorenat marken. Det handlar om 700 kubikmeter jord som förorenats. En volym som motsvarar cirka 100 personbilar.  Men i den amerikanska kostnadsstudien för Barsebäck så utgår beräkningarna för att ta hand om den förorenade marken från de amerikanska gränsvärdena för hur rent det måste vara efter avslutad rivning av Barsebäck. En gräns som är 25 gånger högre än till exempel i Tyskland. En anledning till att USA satt ett högt gränsvärde är att man på flera platser i landet sprängt atombomber och tillverkat plutonium som förorenat marken och grundvattnet.  −På många platser har de en väldigt besvärlig situation efter kärnvapenprogrammet där man har haft kontamination av grundvattnet och där radioaktiva vätskor kommit ut. Man har ju till och med sprängt kärnvapen i landet i öknar och så. Så man har en annan skala på problemen där, förklarar Henrik Efraimsson.  I Sverige har Strålsäkerhetsmyndigheten ännu inte bestämt hur mycket radioaktivitet kärnkraftverken ska få lämna efter sig där de en gång stod. Men allt tyder på att det blir en mycket lägre nivå än i USA, eftersom vi i Sverige från början inte har förorenat marken och därmed kan ställa högre krav. - Förhoppningsvis så kan man komma ner till väldigt låga nivåer i Sverige, säger Henrik Efraimsson.  Så hårda krav på hur ren marken måste vara efter rivningen kan alltså driva upp kostnaderna för att städa upp efter Barsebäck och de andra svenska kärnkraftverken. - Jag tycker att det ska vara väldigt rent och noggrant kontrollerat att det inte finns några radioaktiva föroreningar kvar som är av betydelse, säger Henrik Efraimsson. - Du ska våga åka dit med dina barn och bada med dem där? - Precis, bekräftar Henrik Efraimsson.  Ännu dröjer det många år innan kuststräckan vid Salviken i Skåne är en grön äng, eller en badstrand, kanske. Och många årtionden innan alla kärnkraftverk är rivna. Så vad kommer det att kosta då? Ja, om vi jämför oss med Tyskland så har SKB räknat nästan 50 miljarder kronor för lågt. Om vi jämför oss med USA så kan det saknas mer än 20 miljarder kronor.   Men redan med de kostnadsberäkningar som finns idag så är rivningen av de svenska kärnkraftverken den enskilt största kostnaden för hela det svenska kärnavfallsprogrammet och dubbelt så dyrt som till exempel vad det beräknas kosta att bygga slutförvaret för använt kärnbränsle. Problemet med att SKB under många års tid räknat med för låga rivningskostnaderna är att det nu saknas pengar i de fonder som ska bekosta rivningarna och därmed en potentiell risk för att det i slutändan blir skattebetalarna som får stå för notan.  Nu till våren ska uppdaterade rivningsrapporter för alla de svenska kärnkraftverken vara klara. SKB anser att det är fullt möjligt för Sverige att riva reaktorer för hälften mot vad det kostar i USA.  −Vi bedriver ingenting som i USA. Varför ska vi driva rivningar som i USA? De har sina lagar, de har sitt sätt att driva projekt på, vi har vårt eget. Så jag har ingen anledning att tro på något annat. Har vi några siffror, ja då har vi gjort vårt absolut bästa för att göra den bedömningen och ligger de där så är det de siffror vi har och inga andra, säger Saida Laârouchi Engström som är direktör på SKB. - Känner du till en reaktor i världen jämförbar i storlek med de svenska som har rivits för två miljarder kronor? - Nej jag har inte letat heller så jag känner inte till någon, svarar Saida Laârouchi Engström. - Tror du att det finns någon? - Ingen aning, fortsätter Saida Laârouchi Engström. - Men vad tror du? - Jag tror att när vi river en av våra reaktorer så kommer de siffror vi har att ligga i den härad som vi har räknat fram, avslutar Saida Laârouchi Engström. Reportagen i serien Atomnotan görs av Marcus Hansson och ansvarig producent är Johan Bergendorff.  Referenser:

    starstarstarstarstar
  • Imperiedrömmen som gick upp i rök

    · 00:55:46 · Konflikt

    Om Operation Irakisk Frihet och drömmen att skapa demokrati med soldater och stridsplan. Vad har USA vunnit på sju års fälttåg, när Obama nu proklamerat operationen över? Vilka väntar på att fylla det irakiska maktvakuumet? Hör irakiska livvakter, amerikanska säkerhetsrådgivare och kinesiska strateger tala om döda djur, förlorade drömmar och ett amerikanskt återtåg där många strider återstår. Drygt sju år efter företrädaren George Bush krigsdeklaration mot Irak förklarade president Obama nyligen Operation Iraqi Freedom avslutad. 100 000 soldater har tagits hem, 50 000 blir kvar på baser i Irak för att fungera som rådgivare till de irakiska säkerhetsstyrkorna. Men en vecka efter att presidenten deklarerat att det stridande uppdraget är slut, deltar amerikanska soldater i en mottack mot upprorsmän i Bagdad. Två dagar senare dödas två amerikanska soldater av en irakisk kollega inne på en bas. Så förutom fortsatta strider i Irak rasar nu strider i debatten om vad som egentligen är slut – inte den amerikanska närvaron, som en del kallar fortsatt ockupation, andra en övergående stödinsats till irakiskt självstyre – utan strider om vad som egentligen blev vunnet och av vem. Där pågår också en strid om vår bild av vad som faktiskt hänt. Inte ens så viktiga omständigheter som hur många civila irakier som dödats eller jagats på flykt finns det sakuppgifter alla är överens om. Så i en värld där världens ledande stormakt, USA, de senaste två åren ändrat fokus från Irak till andra konflikter – Afghanistan, Pakistan och Iran, och media hängt med och vänt också vår uppmärksamhet bort från Irak – så finns det anledning att stanna upp nu, titta tillbaka och fundera på vad är det egentligen som hänt i Irak. Hur har kriget påverkat landet som, i strid med större delen av världens vilja, valde att inleda det? Detta "preemptive war", förebyggande krig, som var nåt nytt till och med för världens enda supermakt, som Amerika kallades 2003? Konflikts Ivar Ekman bodde i USA under åren före invasionen och råkade befinna sig mitt i imperiets hjärta, Washington, den dag då Bushs trupper nådde Bagdad. Bland dem han träffade den dagen fanns en av krigets arkitekter, Elliott Abrams, som idag inte ångrar något. En annan som nära följt Irakkriget är journalisten George Packer. Han har en annan syn och menar att kriget visat att USA är ett land i förfall, vilket Irakkriget gjorde klart. Innan vi kan börja hantera våra egna ekonomiska och politiska problem kan vi knappast hoppas att ha en roll som ledare eller förebild i världen, säger George Packer. Men för att förstå maktbalansen i Mellanöstern måste man förstås förstå oljan, och dess outgrundliga vägar. Och för att förstå oljan måste man idag vända sina blickar österut, mot världens nya energislukare Kina, som tidigare i år gick om USA som den största importören av Saudisk olja, och nu söker nya källor. Hur har Irakkriget påverkat Kinas intressen i regionen, och har det ändrat kinesernas syn på USA? SR:s korrespondent Hanna Sahlberg söker svaren och intervjuar den Kina-baserade palestinske affärsmannen Falah al Ali och professor Yin Gang, som studerar Mellanöstern vid den kinesiska samhällsakademin, och fungerar som rådgivare åt den kinesiska regeringen. USA har inget val, utan måste dela kakan med Kina, säger Yin Gang. Men inte bara Kina, utan även makter närmare Irak, bevakar sina intressen i landet. Det gäller inte minst Iran, som ibland utmålas som både konkurrent och efterträdare till USA som tyngsta maktspelare i Irak. Ofta är det i dragkampen mellan USA och Iran, som man i arabiska media spårar det dödläge som uppstått i regeringsfrågan efter valet för ett halvår sedan. Anledningen skulle vara att USA, Iran och Saudiarabien stödjer olika kandidater och drar åt olika håll. Farhågor som gjort att både regeringarna i Washington och Tehran gått ut och förnekat all inblandning. Men hur ser det egentligen ut? SR:s Mellanösternkorrespondent Cecilia Uddén börjar söka svaren i tvåflodslandet, och finner viss optimism, inte minst på grund av bostadsbrist och en hunger på pizza. I sitt tal till nationen sa president Obama att "tusentals amerikaner har gett sitt liv, tio tusentals har skadats; USA har betalt ett högt pris för att överlämna Iraks framtid åt dess folk”. I arabiska media ställdes frågan: varför sägs inget om vilket pris Irak har betalat, och vilka sorts tusental ska användas för att beskriva dödstalen där? Idag används oftast siffran totalt omkring 100 000 dödade civila sedan invasionen 2003. Värt att notera är att den beräkningen kommer från den organisation som lagt sig lägst: Iraq Body Count, ett privat initiativ baserat i Storbritannien och USA. Deras metod består i huvudsak i att räkna dödsfall som rapporterats i media. Redan för fyra år sedan intervjuade vi i Konflikt forskarna som hävdade att antalet dödade irakier, redan då, var fyra gånger fler än vad Iraq Body Count anger idag. Den välmeriterade epidemiologen Les Roberts har sedan dess vant sig vid det slagfält som också siffrorna om Iraks döda blivit under de här åren. Mikael Olsson intervjuade honom. Förutom dödstalen har även antalet flyktingar orsakat kontroverser. Chefen för FN:s flyktingkommissariat i Iraks, Daniel Endres, menar i vilket fall att det rör sig om många. Endres, som nyligen besökte Stockholm, vädjar om fortsatt, uthållig solidaritet med Irak, nu när landet hamnar alltmer i mediaskugga. Han är också kritisk mot tvångsdeportationen av Irakier som görs från länder från Sverige. Deportationsflygen har verkligen skadat Iraks förtroende för Europa. Konflikts Mikael Olsson träffade honom. Vad säger då irakierna själva? Våldet, som fortfarande är ständigt närvarande i Irak, hur påverkar det dem som bor där? För ungefär ett år sen pratade vi med Aso, som är kurd, från staden Suleymania i norra Irak. Aso är en av de 45 personer som just tvångsavvisades till Irak från Sverige med ett chartrat plan i februari 2009. Det har vi berättat om tidigare här i Konflikt. Aso fyller snart 27, och nu har vi ringt upp honom igen. ”Den irakiska regeringen kan inte skydda sitt eget folk, så människor beväpnar sig mer än någonsin”, säger Aso. Konflikts Randi Mossige-Norheim talade med honom, och Zana Kader översatte från sorani. Programledare: Mikael Olsson Producent: Ivar Ekman

    starstarstarstarstar
  • NÄR VÄLVILJAN MÖTER VERKLIGHETEN

    · 00:54:51 · Konflikt

    Lördag 28 februariKonflikt om Obama och Europa. Européerna har fått sin drömpresident i Vita Huset, men hur går det när välviljan möter verkligheten och drömpresidenten börjar ställa krav? Hur påverkas de transatlantiska förbindelserna.Zbigniew Brzezinski är en av USA: s mest inflytelserika utrikespolitiska tänkare och en man Barack Obama lyssnar på. Hör Agneta Rambergs intervju med honom i Konflikt. Och hör röster från de nya medlemstaterna i EU och från de gamla. USAZbigniew Brzezinski är nöjd med Obamas besked på fredagkvällen svensk tid, om en uttågsplan från Irak kopplad till samtal med både Iran och Syrien. Absolut rätt väg - om jag får säga det själv, säger Zbigniew Brzezinski, som liksom Obama var motståndare till Irakkriget. Vi kan inte lämna Irak utan att samtidigt tala med alla Iraks grannländer- inklusive, självklart, Iran och Syrien. Det är enda vägen till stabilitet i regionen.Så här långt är Brzezinski nöjd med Obama-administrationens framväxande utrikespolitik. Men Obama kommer att behöva mycket hjälp från Europa i Afghanistan, säger Zbigniew Brzezinski. Och det borde ske i strategiskt partnerskap, där Europa och USA fattar besluten tillsammans och sen delar på bördorna.Hör Konflikts Agneta Ramberg intervjua Zbigniew Brzezinski om detta och om en, ur historiskt perspektiv ny verklighet som alla militärt starka makter står inför. Den militära makten och möjligheten att döda är större än någonsin i historien, samtidigt som möjligheten att kontrollera världens politiskt väckta befolkningar är sämre än någonsin, säger han.Hör också Charles Kupchan, som hade Europaportföljen i USA:s nationella säkerhetsråd under president Clintons första mandatperiod och nu är professor i internationella relationer på Georgetown University. Han menar att Polen, Centraleuropa och Baltikum kommer att få anpassa sig till att inte ha samma särställning i amerikansk utrikespolitik som de har haft under Bush, men också tidigare under Clinton. Men när all den ömsesidiga europeisk-amerikanska välviljan möter verkligheten blir det inte enkelt. Washington kommer med jämna mellanrum att ställa krav som europeiska ledare hellre skulle ha varit utan - och de européer som säger att USA:s europeiska allierade faktiskt kan få det svårare med Obama i Vita Huset än med Bush, har en poäng säger Charles Kupchan.”Det gamla Europa”Det var 2003 som den dåvarande amerikanske försvars-ministern Donald Rumsfeld i en intervju myntade begreppet ”The old Europe”. Intervjun handlade om EU:s inställning till invasionen mot Irak som USA planerade och sökte stöd för. Reportern Charles Groenhuijsen frågade försvarsministern vad han tyckte om det uteblivna stödet från EU.”Youre thinking of Europe as Germany and France. I dont,” svarade han reportern. ”I think thats old Europe.” Rumsfelds benämning av det gamla Europa fick mycket kritik men skapade också en terminologi om det nya och gamla Europa.Frankrike: Men det är inte självklart att allt blir enklare med Obama i Vita huset. Den franske statsvetaren Dominique Moïsi, som vi har talat med tidigare här i Konflikt, påpekar att det rent av kan bli svårare att vara europé nu när vi har förlorat privilegiet att definiera oss mot Bush. Vi måste hitta en ny definition för vad det innebär att vara europé, säger han. Nu handlar det inte längre om att vara mot George Bush, utan med Barack Obamas Amerika. Och det är mycket svårare. Och Dominique Moïsi tror i och för sig inte att viljan saknas. Men han ifrågasätter om EU-ländernas förmåga, särkilt i dessa tider av ekonomisk kris när varje land i första hand ser om sitt eget hus. Tyskland har haft ett väldigt kluvet förhållande till sin nära allierade under åren med Bush i Vita huset, säger Josef Joffe, utgivare av en av Tysklands ledande veckotidningar, Die Zeit i Konflikt. Obamas valseger har inneburit en stor lättnad, menar han. Tack vare den nye presidentens enorma popularitet - som bland annat visade sig när han samlade 200 000 människor vid ett möte i Berlin förra året - har han kunnat tillträda med ett stort förtroendekapital i ryggen.Men förr eller senare kommer USA att kräva en större europeisk militärinsats i Afghanistan. Så vi lär snart nog ställas inför de verkliga prövningarna, säger Josef Joffe och påpekar att man inte ska förväxla politik mellan länder med vänskap mellan människor. Vi ska inte ha några illusioner om USA:s prioriteringar. Som den enda kvarvarande supermakten kommer USA alltid i första hand att se till sina egna intressen - också med Barack Obama vid rodret.Hör också hur Josef Joffe kommer fram till slutsatsen att alla européer har blivit svenskar ...Det ”nya” EuropaOch i det ”nya Europa”, riskerar avtal som slutits under Bushs tid nu att rivas upp. Ett av dem är utplaceringen av ett amerikanskt missilförsvarssytem på polsk mark i utbyte mot ett stärkt försvarssamarbete mellan USA och Polen. Men trots att USA hävdat att systemet främst är ett försvar mot attacker från mellanöstern och Nordkorea så har ryssarna tydligt fördömt utplaceringen så nära den ryska gränsen. Och nu ser alltså Obama ut att gå Ryssland till mötes och i alla fall skjuta upp projektet, något som väckt viss oro i Polen.Polske Marcin Zaborowski, forskare i transatlantiska relationer på   i Paris, säger att mycket beror på hur beslutet i så fall framställs från den amerikanska administrationens sida. Zaborowski säger att om USA skjuter upp, eller avbryter installationen av missilförsvarssystemet för att inte störa relationerna till Ryssland, så skickar det ut fel signal, inte bara till Polen, utan också till Tjeckien och alla andra nya medlemsländer i EU, menar han. Och Zaborowski menar att många i Polen har låga förväntningar på Barak Obama som dom tror kommer vara alltför tillmötesgående mot Ryssland. Andra är mer optimistiska, i alla fall när det gäller den nya administrationens vilja att slutföra avtalet om missilförsvaret. Hör den tidigare polske försvarsministern, och nuvarande eu-parlamentariken Janusz Onyszkiewicz. Han, som vice ordförande i EU-parlamentets utskott för utrikesfrågor, och som just nu diskuterar hur EU:s transatlantiska politik ska förändras efter Obamas tillträde, säger att Polen inte nödvändigtvis hade haft bättre förutsättningar med Bush kvar vid makten och han är säker på att missilförsvarssystemet kommer att installeras, även om det blir försenat. Läs också Och lyssna på KonfliktLiten kalender-5 Mars - Natos utrikesministermöte i Bryssel--3-4 april - Natos 60 års jubileum och toppmöte i franska Strasbourg och tyska Kehl--5 december - Start 1 avtalet går ut-2010 – Icke spridningsavtalet. Review conference i ViennaProgramledare Agneta RambergProducent Petra Quiding  

    starstarstarstarstar
  • Charles Lindbergh gav fascismen vingar

    · 00:11:14 · OBS

    Många har frågat sig om eller till vilken grad Charles och Anne Lindbergh var nazister. Intressantare är att se hur enkelt det fascistiska tänkandet sprider sig, menar Maria Küchen. ESSÄ: Detta är en text där skribenten reflekterar över ett ämne eller ett verk. Åsikter som uttrycks är skribentens egna. Amerikanskan Anne Morrow Lindbergh var pilot, kritikerhyllad bästsäljande författare och mamma till sex barn. Fem av dem fick leva till vuxen ålder. En av hennes söner mördades när han var två år. Hennes man var sällan hemma. Hans yrke och hans rastlöshet lockade honom ut på ständiga resor världen över. Förutom äktenskapet i USA med Anne, hade han sju barn med tre olika kvinnor i Europa. Anne Morrow Lindbergh dog 2001 och blev nästan hundra år. Flera av nittonhundratalets stora omvälvningar i västerlandet speglades i hennes liv. Kvinnans frigörelse, massmediernas framväxt och ökande inflytande, USA:s uppgång och fall som nation och nazismen. Var Anne Morrow Lindbergh nazist? Var hennes man nazist? Många har ställt frågan. Bland annat den amerikanske romanförfattaren Philip Roth och den New York-baserade svenske journalisten Lennart Pehrson. 2004 publicerade Roth en roman i ämnet, Konspirationen mot Amerika. Och Lennart Pehrson gav år 2017 ut Historien om Charles A Lindbergh från Jesus till Judas. Det är en mycket grundlig, omfattande och intressant biografi över Annes man, flygpionjären Charles Lindbergh junior. 1927 skrev Lindbergh historia när han blev den första som korsade Atlanten i ett flygplan. Eller var han verkligen först? Redan 1919 hade två britter flugit över norra Atlanten. De startade från Newfoundland och landade föga glamouröst sexton timmar senare på en irländsk mosse. Deras namn, Jack Alcock och Arthur Whitten Brown, är det få som minns idag. Charles Lindberghs flygning från New York till Paris åtta år senare gjorde honom däremot till världsstjärna. Förgäves försökte han värja sig. Kanske var han västvärldens första globala superkändis, första offret för den offensivt växande medieindustrins sensationslystnad och personfixering. 1932 kidnappades och mördades hans och Annes tvåårige son. En tysk immigrant, Bruno Hauptmann, greps, dömdes och avrättades för dådet. Rättegången mot Hauptmann blev så att säga meta-medial. Det var något helt nytt, skriver Lennart Pehrson, att journalisterna på plats även rapporterade om sig själva, om hur många de var, om sina arbetsmetoder. Charles och Anne Lindbergh förlorade chansen till ett privatliv. Men värre var det nog att Charles Lindbergh så småningom förlorade sin heder. Charles Lindbergh avskydde kommunismen och han engagerade sig politiskt för att till varje pris hålla USA utanför andra världskriget. När han besökte USA:s Berlinambassadör 1938 fick han ta emot Tyska örnens orden, en civil hedersmedalj, av pilotkollegan riksmarskalk Hermann Göring. Anne Morrow Lindberg kastade en snabb blick på medaljen och konstaterade att den skulle bli Charles Lindberghs albatross. Hon syftade på en känd 1700-talsdikt av Samuel Taylor Coleridge, där en sjöman skjuter en albatross som fört tur med sig, drar olycka över sin besättning och tvingas bära den döda fågeln runt halsen som straff.   Charles Lindbergh samarbetade med Henry Ford, bilindustrimagnaten som kanske är mest känd för att ha uppfunnit det löpande bandet, men Ford var också grov antisemit. En annan av Lindberghs mentorer och inspiratörer var transplantationskirurgen Alexis Carrel, som 1912 hade fått Nobelpriset i medicin. I sin bok Den okända människan, utgiven på svenska år 1936 av Bonniers, propagerade Carrel för att vetenskapen skulle skapa intelligenta, kraftiga, moraliskt sunda människor. Rashygien skulle tillämpas för att främja den vita rasen. Kvinnor skulle koncentrera sig på att föda och fostra barn. De abnorma, de som hindrade den normala människans utveckling, skulle snabbt och smärtfritt gasas ihjäl. I Sverige fick Carrels bok utförliga recensioner, i både Dagens Nyheter och Aftonbladet. Recensenterna uttryckte inga invändningar mot idén om rashygienisk ihjälgasning. Boken sålde mycket bra och trycktes i flera nya upplagor. I ett sådant idéklimat levde och verkade Charles Lindbergh. En religiöst färgad tro på teknik och vetenskap, förakt för det annorlunda och främmande, skräcken för att dras in i ett nytt världskrig i USA löpte allt detta samman i brokig och heterogen rörelse, America First, där Lindbergh blev en frontfigur. Och om han hade velat, hade han möjligen kunnat bli USA:s president. I Philip Roths roman Konspirationen mot Amerika, blir han det. Han slår ut Franklin D Roosevelt i presidentvalet 1940. Resultatet blir ett samhälle där fascismen tar över. Det går inte till inte som i Hitlers Tyskland inget statligt fascistiskt våld, inga brunskjortor och militärmarscher, inga hakkors. Det är som att det inte behövs. I stället sipprar fascismen sakta in och genomsyrar som ett slags tändvätska. Den framstår faktiskt som rimlig, människovänlig och demokratisk, tills allt tar fyr och pogromerna börjar. Var Charles och Anne Morrow Lindbergh nazister? Lennart Pehrson är försiktig med att antyda det. Han understryker också att Charles Lindberghs ställningstaganden ofta gjorde Anne olycklig. Roths dom är hårdare. Han citerar Charles Lindberghs dagbok, där Lindbergh skriver om behovet av att skydda oss själva mot främmande raser och mot inblandning av underlägset folk. Roth citerar också Anne Morrow Lindbergh, som efter Berlinolympiaden 1936 skrev om den strängt puritanska åsikten som råder där hemma om att diktatur med nödvändighet måste vara något ont och om den självklart mycket starka judiska propagandan i de judiskägda tidningarna. Vem är nazist? Kanske är det mer fruktbart att fråga VAD nazism och fascism är. Det är en människosyn och en världsbild som gradvis sipprar in och genomsyrar våra samhällen och våra tankar. Lögner och rykten förvandlas till något som alla vet, till alternativa fakta. Värnandet om medmänskliga kärnvärden förvandlas till något puritanskt, till politiskt korrekthet. Ihjälgasning av dem som anses hindra en sund utveckling börjar ses som normalt och rationellt. Löpande band-principen användes så småningom inte bara vid biltillverkning. Den tillämpades i nazisternas förintelseläger. Men motviljan i USA mot Charles Lindberghs grumliga politiska sympatier var utbredd. Nationens Jesus, som hade stått för utvecklingstro och framtidshopp, blev en Judas, som det heter i undertiteln till Lennart Pehrssons bok.  En brun skugga faller över piloterna Charles och Anne Morrow Lindberghs insatser i flyghistorien. Där var de banbrytare. De flög världen över, de kartlade nya rutter, och Anne skrev. Hennes fackböcker från trettiotalet om flyg, Norröver till Orienten och Hör, vinden!, prisbelönades och lovsjöngs. Efter andra världskrigets slut reste hon runt i Europa, och publicerade sedan artiklar om krigets förödelse och Europas förväntningar på framtiden i tidskrifter som Harper's, Life och Reader's Digest. När hennes man som tjugofemåring gjorde sin flygning från New York till Paris, då låg världen och framtiden för USA:s fötter. Charles Lindbergh blev aldrig president och USA blev ingen fasciststat. Men år 2017  nittio år efter pionjärflygningen över Atlanten i ett USA som tycks ha sina glansdagar bakom sig, dammade president Donald Trump av Lindberghs isolationistiska trettiotalsslogan och började upprepa den som ett mantra: America First. Maria Küchen, författare och kritiker   Litteratur Lennart Pehrson: Historien om Charles A Lindbergh från Jesus till Judas. Albert Bonniers förlag, 2017. Philip Roth: Konspirationen mot Amerika. Översättare Hans-Jacob Nilsson. Albert Bonniers förlag, 2005.

    starstarstarstarstar
  • USA: Medicinsk cannabis, "Homecoming queens" och tonsättarkompis i New York

    · 00:41:00 · Radiokorrespondenterna

    Hur ser opioid- och heroinepedemin ut i USA idag? Hur är det att komma tillbaka till Sverige efter flera år som korre over there? Dessutom: liverapport från New York med tonsättaren Mikael Karlsson. Det har blivit dags för Agneta Furviks talkshow dag två. Liksom igår ska vi titta närmare på USA bortom - och bredvid - turerna och turbulensen kring Donald Trump. Agneta som slutade som USA-korrespondent i januari i år vill ta oss tillbaka till människor, platser och sammanhang som hon har mött under sina 3,5 år som korrespondent. Idag återvänder vi dels till den pågående opioid- och heroinepidemin i USA, som kallas för en folkhälsokris. Om medicinsk cannabis, vars helt lagliga användning sprider sig snabbt i de amerikanska delstaterna. Hur ser det svenska kopplingarna ut till dessa båda vitt skilda, men också något sammanlänkade ämnena? Claes Hultling, läkare och debattör, kommer till studion. Lyssna på hela intervjun med Claes HÄR. I dagens talkshow blir det också ett samtal mellan, som Agneta kallar det, Homecoming queens. Agneta har bjudit in sin Sveriges Radio-kollega Inger Arenander och Sanna Björling, Dagens Nyheter. Alla tre har under flera år varit korrespondenter i USA, men nu alla kommit hem, eller är på väg hem till Sverige igen. Hur har åren i USA påverkat dem? Och är det skönt att komma hem igen? Dessutom ringer Agneta upp sin New York-kompis Mikael Karlsson, som gör succé som tonsättare världen över. Sist, men inte minst: dagens musikaliska New York-hyllning för visst blir det en sådan? Ja, den svarar Alicia Keys för! Det övergripande temat för Agnetas program är USA bortom Trump. Det ska alltså handla mest om fenomen och ämnen som pågår vid sidan av den lite lätt Trumpdominerade rapporteringen i medier utanför USA, i omvärlden Sverige inkluderat. I veckan blir det därför bland annat samtal om hur ser amerikanarna på Sverige och oss svenskar? Och hur ser krisen inom demokraterna ut vad är det som händer med partiet och vart är det på väg? På torsdag blir det traditionellt väkteri med lyssnarfrågor via telefon och andra kanaler, och man kan fråga nästan vad man vill om USA. Numret som ni lyssnare ringer är 08-22 45 00, telefonslussen öppnar 14:30. Det går bra att redan nu mejla er fråga till: korrespondenterna @sverigesradio.se   Programledare: Agneta Furvik Producent: Palmira Koukkari Mbenga

    starstarstarstarstar
  • "Saker som inte får plats": Ekots Fernando Arias i New York

    · 00:03:00 · Utrikeskrönikan

    Utrikeskrönikan den 23 februari 2017. New York. Jag kom och tänka på Ahmad häromdagen. Jag träffade Ahmad i ett läger för syriska flyktingar i norra Jordanien i somras. Han har på många sätt försökt ta sig och sin familj därifrån. I snart fyra år har Ahmad bott i lägret tillsammans med sina tre barn och sin fru, men än så länge har de inte fått tillstånd att ta sig till något annat land. Ahmad och hans familj ville komma till Kanada. De hade hört att det var ett bra land. Det kan knappast ha undgått någon att nyheterna från USA duggat tätare än vanligt den senaste tiden. När också Sverige hamnade i rampljuset efter presidentens numera välkända uttalanden i Florida i helgen har nästintill varenda tweet och kommentar från presidenten haft ett nyhetsvärde. Det gör också att andra aspekter och berättelser inte får plats i nyhetsrapporteringen. Ett sådant exempel är konsekvenserna av Trumps invandrings- och flyktingpolitik. Dels har Trump lovat att deportera fler papperslösa än vad man förut gjort i USA och dels gick han till val på hårdare regler för människor som vill komma till USA. Ett resultat av den politiken har faktiskt blivit att alltfler människor lämnar USA och söker skydd i grannlandet Kanada. Trenden började redan i fjol, men har blivit mer påtaglig under 2017. Många av de som reser norrut uppger att de är oroliga över utvecklingen i USA. De senaste två månaderna har hundratals tagit sig över gränsen till illegalt och till fots för att inte hamna i en gränskontroll där de direkt skulle skickas tillbaka till USA.  Två personer från Ghana, som fått avslag på sin asylansökan i USA, räknade inte med hur kallt det skulle vara när de gick över gränsen. I flera timmar vandrade de i snön i över 15 minusgrader. En av dem förlorade alla fingrar, den andra mannen förlorade alla fingrar förutom en tumme. Den 10 februari hittade den kanadensiska polisen 21 asylsökande som korsade gränsen till fots, vissa av dem småbarn. Oftast är det USA:s södra gräns som brukar förknippas med dödsfall, men efter att antalet människor som beger sig till Kanada nu börjat öka fruktar man att även USA:s norra gräns kommer kräva människors liv. Om Ahmad, som bor i flyktinglägret i norra Jordanien, skulle ta sig till Kanada så skulle han förmodligen inte behöva ta sig till fots över gränsen. Däremot är Ahmads historia slående lik berättelserna om de människor som nu tar sig till Kanada från USA. Inte bara för att de strävat efter att komma till samma land. Men också för att deras historier inte längre får plats i det vi kallar nyheter. Fernando Arias, New York fernando.arias@sverigesradio.se

    starstarstarstarstar
  • NARKOTIKANS NAV

    · 00:57:10 · Konflikt

    Konflikt om Mexiko, där staten hotas av kriget mot och mellan knarkkartellerna. Om Västafrika, den nya transportleden för kokain till Europa, där svaga, fattiga stater kan korrumperas och köpas med narkotikapengar. Och om Afghanistan, leverantör av 90% av världens heroin, där knarkpengar finansierar talibaner och korrumperar hela bygget av en statsapparat. ”Narkotikans ekonomi handlar om väldigt mycket mer än att maffior och karteller som köper egendomar och företag och flygplan - drogkarteller köper tjänstemän, de köper politiska partier, de köper valutgångar, de köper, i ett ord, makt. De kan förstöra stater och samhällen”, sa Antonio Costas, chef för FN: s organ för narkotika och brottslighet, UNODC  när han öppningstalade inför den stora narkotikakonferensen i Wien för några veckor sedan. Och det kan de göra för de har såna ofattbara mängder pengar - över 300 miljarder dollar per år är den globala narkotikahandeln värd. Om man översätter den siffran till vad staters ekonomier är värda så står dimensionerna skrämmande klara: om narkotikahandeln vore en stat, säger Antonio Costas inför narkotikakonferensen, skulle den placera sig som nummer 21 på listan över världens bruttonationalprodukter och det är bara en plats under Sveriges. En global narkotikahantering som totalt är värd nära nog lika mycket som Sveriges hela statsekonomi - och en hantering där man kan urskilja tre globala nav: Mexiko, där staten hotas av kriget mot och kriget mellan knarkkartellerna, och där våldet har börjat spilla över in i USA, och USA har uttalat oro för att Mexico kan implodera . Västafrika, det nya transportnavet för latinamerikanskt kokain till Europa. Afghanistan, världens i särklass ledande producent av opievallmo, och leverantör av över 90% av världens heroin. På alla dessa tre fronter har högprofiliga varningar, från hög nivå, om misslyckad bekämpning och hotade stater, framförts på senaste tiden. Vad det gäller Västafrika varnar FN-organet UNODC för att små instabila, fattiga stater där är under attack från narkotikakarteller som är mycket rikare än staterna själva. Värst, säger man, är läget för Guinea-Bissau, som kan bli Afrikas första ”narco-stat” - en stat vars politik och ekonomi domineras av narkotikahantering och karteller. När det gäller Afghanistan har USA: s nye sändebud för regionen, Richard Holbrooke, sagt att de 800 miljoner dollar om året som USA har lagt på narkotikabekämpning där är det mest ineffektiva och slösaktiga program han har sett på 40 år i politiken. Det har varken skadat hanteringen eller talibanerna eller minskat korruptionen i den afghanska staten. Och på den latinamerikanska fronten har tre latinamerikanska expresidenter i en gemensam rapport under våren sagt att tio års USA-lett krig mot knarket har misslyckats, och FN sagt att detta krig har skapat ännu rikare och mäktigare narkotikakarteller, och korruption och våld på aldrig tidigare skådade nivåer. Med i programmet för att tala om narkotikahandelns globala konsekvenser är Thord Modin, chef för rikskriminalens underrättelsesektion. Det är fortfarande Colombia som är världens överlägset största producent av kokain, men det är numera Mexiko, som är navet för den mångmiljardindustri som den latinamerikanska narkotikahandeln är. Frilansjournalisten Lotten Collin har talat med Jorges Carrarsco, mexikansk journalist som specialiserat sig på narkotika och säkerthetsfrågor och Laura Carlsen, platschef i Mexiko för den amerikanska organistationen Centre for International Policy om hur narkotikakartellerna i Mexikos har tagit sig in i samhällets alla lager och om en misslyckad amerikansk drogpolitik i Latinamerika. Nu har USA genom utrikesminister Hillary Clinton öppet och offentligt medgett att USA bär en stor del av ansvaret för våldet och narkotikakriget i Mexico - inte bara genom den omättliga aptiten och efterfrågan på droger, utan också för att de allt tyngre och effektivare vapen  som de mexikanska kartellerna har till 90% kommer från USA. Och den amerikanska aptiten på droger betyder i siffror att minst 35 miljoner amerikaner nyttjar någon form av droger, och att 16% någon gång har använt kokain. Frilansjournalisten Helena Groll har besökt den ökända förorten Compton söder om Los Angeles, inte långt från den Mexikanska gränsen där kokainet flödar. Och hon har också mött Elliot Currie, professorn i kriminologi vid University of California, som blev glatt överraskad när han hörde Hillary Clinton. ”Det här är vad många av oss sagt länge, men som ingen på officiell nivå vågat erkänna; den amerikanska drogpolitiken har misslyckats. USA har spenderat miljarder dollar på knarkkriget i Latinamerika, utan att granska sitt eget ansvar.” Europa har gått om USA i konsumtionen av kokain. Kokainet som kommer in i Europa från Latinamerika kommer huvudsakligen in via Portugal och Spanien. Förr kom kokainet direkt från Latinamerika och Karibien men efterhand som motåtgärderna längs de rutterna har blivit effektivare har knarkkartellerna sökt sig nya vägar och de senaste 4-5 åren har ett nytt transportnav uppstått och växt i Västafrika. Frilansjournalisten Petra Socolovsky har talat med Ivan Briscoe, specialist på internationell narkotikahandel på den spanska tankesmedjan Fride, om narkotikans nya väg till Europa via Västafrika. Afghanistan är världens i särklass största producent av opim och av det heroin som utvinns ur opium. Över 90% av världens heroin kommer från Afghanistan. Det är Afghanistans i särklass största export, det finansierar talibanerna och andra väpnade grupper med uppskattningsvis minst 100 miljoner dollar om året och det bidrar mycket starkt till den väldiga korruption som genomsyrar alla nivåer i det afghanska samhället och den afghanska staten. Programledare: Agneta Ramberg Producent: Marie Liljedahl

    starstarstarstarstar
  • #46 Om den rafflande tv-seriehösten

    · 01:22:01 · Fulkultur

    Panelen tipsar friskt i den här höstspecialen. Vi försöker gå igenom alla kommande tv-serier av värde, med Stranger Things 2 och nya Star Trek som självklara höjdpunkter. Vi får även skönja en viss animositet mellan republikaner och rojalister i gänget... Länklista The Mysterious Secrets of Uncle Bertie's Botanarium (Radio/podteater)http://www.unclebertie.com The Crossing (USA-premiär oktober, ABC)https://www.youtube.com/watch?v=vq4w6GhDTmU Alex, Inc (USA-premiär 2017, ABC)https://www.youtube.com/watch?v=WgLLBCPYx4k The Gifted (USA-premiär 2 oktober, Marvel, FOX)https://www.youtube.com/watch?v=qTzW9rMcbzk Marvel’s Inhumans (USA-premiär 29 september ABC)https://www.youtube.com/watch?v=1sYF1SXcWqQ The Leftovers (Ute nu, HBO)https://www.youtube.com/watch?v=rKtgMEKMoiU Curb your enthusiasm (2 oktober, HBO Nordic)https://www.youtube.com/watch?v=VvLpN1pMNHA Stranger Things 2 (27 oktober, Netflix)https://www.youtube.com/watch?v=vgS2L7WPIO4 Knightfall (2017, HBO Nordic)https://www.youtube.com/watch?v=F9dtepkeR0I Star Trek Discovery (25 september, Netflix)https://www.youtube.com/watch?v=oWnYtyNKPsA The Deuce (11 september, HBO Nordic)https://www.youtube.com/watch?v=J7YMlL8x8GE The Expanse säsong 2 (8 september, Netflix)https://www.youtube.com/watch?v=27JmggM5GGQ Altered Carbon (2018, Netflix)https://en.wikipedia.org/wiki/Altered_Carbon#Television_adaptation The Terror (USA-premiär 2017, AMC)https://en.wikipedia.org/wiki/The_Terror_(TV_series) Young Sheldon (USA-premiär  2 november, CBS)https://en.wikipedia.org/wiki/Young_Sheldon What happened to Monday? (USA-premiär 18 augusti, Netflix)https://en.wikipedia.org/wiki/What_Happened_to_Monday Silicon Valley (2017, HBO)https://en.wikipedia.org/wiki/Silicon_Valley_(TV_series) Ducktales (USA-premiär 23 september, Disney XD)https://en.wikipedia.org/wiki/DuckTales_(2017_TV_series) Jills veranda (15 november, SVT)https://sv.wikipedia.org/wiki/Jills_veranda Lotta och Erik emigrerar (7 december, SVT)https://www.svt.se/kultur/erik-och-lotta-emigrerar Köttets lustar (7 december)https://www.svt.se/kottets-lustar/ Grotescos sju mästerverk (3 november)https://www.svt.se/grotesco/roligt-kaotiskt-vilt-och-lekfullt-grotesco-ar-tillbaka American Horror Story (USA-premiär 5 september)https://en.wikipedia.org/wiki/American_Horror_Story:_Cult The Fall (ute nu, Netflix)https://en.wikipedia.org/wiki/The_Fall_(TV_series) Narcos (1 september)https://en.wikipedia.org/wiki/Narcos The Crown (8 december, Netflix)https://en.wikipedia.org/wiki/The_Crown_(TV_series) The Shannara Chronicles (11 oktober, HBO) https://en.wikipedia.org/wiki/The_Shannara_Chronicles

    starstarstarstarstar
  • Centerville, USA With Oriana Schwindt

    · Soundtrack of the Week

    Oriana Scwindt (formerly Variety, IBTimes, The Wrap) comes on the show to talk about her project "Centerville, USA". Oriana talks about the places she's been to so far and places she will be going to.    You can become a Patron of Centerville, USA here: patreon.com/CentervilleUSA Recent Centerville, USA Stories: Prineville, OR Wenatchee, WA Fairbanks, AK Sanford, NC Buckingham, VA

    starstarstarstarstar
  • 247: Progress?

    · 01:45:13 · GymCastic: The Gymnastics Podcast

    IN THE NEWS In the news, Spencer, Lauren, and Jessica chat about: Progress is being made at the top of the elite program Regionals Recap (5:00) Session I: Oklahoma, UCLA, Utah, Washington, Oregon State, Denver. Session II: LSU, Alabama, Florida, Michigan, Georgia, Nebraska Denelle Pedrick, Central Michigan, vault with a DTTTYYYYYY Answer to criteria for the Pac-12 Freshman of the Year vote? There was no criteria. The coaches simply did not vote for MyKayla Skinner. Leotards: OSU and Oklahoma's lehenga choli style Kentucky gymnast Shelby HIlton update Jesolo (44:30) Results Ermine's Nabieva, Victoria Nguyen’s Chinese beam Riley McCusker = E score heaven  Trinity Thomas just being fantastic  Nina Derwael, Elisa Iorio, Ana Padurariu, Abby Paulson,  Everyone needs to do choreographed warmups to music like the French! Will Brazil beat the Russians in the future? We think so. 10 minutes just about Varvara from planet Zubova USA Gymnastics Sexual Abuse Investigation (1:17:10) Rachael Denhollander won her IX case against Larry Nassar The new judge in the Nassar case is an adjunct professor at MSU College of Law. MSU is a defendant in the case along with John Geddart and USA Gymnastics.  Attorneys challenge 'gag order' in Nassar case USA Gymnastics Blasted for Skipping Senate Hearing on Sex Abuse Statement from USA Gymnastics in response to our questions about how soon they are requiring themselves to report suspected criminal conduct: GymCastic: "Does USAG report possible criminal misconduct  (sexual or non-sexual) to law enforcement immediately (within 24 hours of receipt)? If not, why?"  USAG: USA Gymnastics makes reports to law enforcement/child protection services consistent with its legal obligations, as well as to the U.S. Center for SafeSport.  To be clear, if USA Gymnastics receives a complaint or report of alleged sexual abuse from anyone, a report must be filed with both law enforcement/child protection services and the U.S. Center for Safe Sport. GymCastic follow up: Can you please clarify what the time frame is for your legal obligation? USA Gymnastics response: "The timing for the legal reporting obligation varies by state. As noted previously, if USA Gymnastics receives a complaint or report of alleged sexual abuse from anyone, a report must be filed with both law enforcement/child protection services, consistent with legal obligations, and the U.S. Center for Safe Sport." FEEDBACK Body Hair and Male Hugs Double Don't Square the E Score:  Hey guys, this is Evan the engineer. I just wanted to comment on the mathematical implications of the notion Jessica has suggested several times in the past about E-score deductions being squared. I agree that something needs to be done to increase the impact the execution score has on the final score relative to that of the D score; especially on vault, I think a fall should be something like a 3-point deduction, but that’s just me editorializing. I absolutely appreciate Jessica’s sentiment here, but I think a more mathematically-sound approach would be for deductions to be scaled geometrically, i.e., multiplied by some common factor across the board, like doubling all deductions (incidentally, halving the D score and keeping the deductions the same would have the same effect mathematically, which if I’m not mistaken I believe Bruno Grandi actually suggested doing himself), or multiplying by some other specified factor. The problem with squaring E-score deductions is that the increase in a gymnast’s deductions becomes de-linearized relative to the scores of other gymnasts; that is, the amount the deductions are increased varies relative to the magnitude of the deductions themselves, rather than by some fixed factor, which would be more fair. For instance, consider a geometric scaling up of deductions (what I think is fair) by a factor of 2. Gymnast A originally receives an E score of 8.5 (1.5 in deductions) while gymnast B receives an E score of 8.0 (2.0 in deductions); if these deductions were each scaled upward by a factor of 2 gymnast A would receive an E score of 7.0 (3.0 in deductions) while gymnast B would receive an E score of 6.0 (4.0 in deductions). Relative fairness is preserved because though both gymnasts are deducted more harshly, Gymnast B still receives 133% the deductions of gymnast A in each case (2/1.5=4/3=1.33), and ultimately because of this the weight of the D-scores would be reduced. However, squaring deductions sacrifices this deduction-increase relativity; using this approach gymnast A would receive an E score of 7.75 (1.5^2=2.25 in deductions), while gymnast B would receive an E score of 6.0 (2.0^2=4.0 in deductions). Here gymnast B receives 178% of the deductions of gymnast A [note gymnast A’s score increases under this system while gymnast B’s remains the same]; effectively, gymnast B is deducted more for being deducted more in the first place. Perhaps paradoxically, because power series converge with a base value below 1, if a gymnast C originally receives an E-score of 9.3 (0.7 in deductions), under the squaring system their E-score would actually increase to 9.51 (0.7^2=0.49 in deductions). For these reasons, I think elevating the importance of execution could be best achieved by scaling the E-score deductions up by some factor geometrically rather than squaring, or, novel concept, if judges actually took the deductions they could/should/need to at all times. Because, math. Thanks for reading. SUPPORT THE SHOW Join Club Gym Nerd here. Buy one of our awesome shirts here. Club Gym Nerd Giveaway for April : Spanny Tampson's Gymnastics ABC Book Email gymcastic@gmail.com  Subject line: Spanny’s ABC Book No need to tell us why, you want it, just email us that you want it. We’ll randomly choose winner on the last day of the month RELATED EPISODES 246: Kathy Johnson Clarke Regionals Preview Episode 15: Joan Ryan Author of Little Girls in Pretty Boxes Episode 17: Growing Up In The Soviet Gymnastics System And Training At Round Lake Episode 31: Elise Ray Episode 28: Kristen Maloney Episode 33: Simone Biles & Her Coaches 187: McKayla Maroney 163: ENOUGH Episode 56: Preventing Abuse in Gymnastics 63: Doctor Larry Nassar 245: Steve Penny is GONE 244: Russian Nationals & Gymnix 2017 243: Senate Bill 534 242: Standards 241: The Pittsburgh Incident 240: Chalkography 239: Elite Canada, Reykjavik & NCAA Olympic/World Championship Team Members Competing in College Gymnastics in 2017

    starstarstarstarstar
  • Airbnb och diskrimineringen

    · 00:32:08 · Kaliber

    Många hyr idag rum eller lägenheter via airbnb när de är på semester. Den populära uthyrningssajten där privatpersoner kan hyra av andra privatpersoner runt om i världen. Men gäller det här för alla? Betalar du med kreditkort? En eller två personer i rummet? Två. Här är nyckeln. Frukosten är i frysen, brödet hänger vi på dörren.( You pay with your credit card? Will you have one or two persons in the room? Two. This is the key.­ The breakfast in the fridge, the bread on the door.)Det här är Tim Davis, han har just landat efter flygresan från USA och checkar in på det här hotellet i en förort i södra Stockholm.Tim är systemutvecklare och DJ. Han bor i vanliga fall på Manhattan i New York men reser över hela världen för att spela på klubbar. Han har just kommit från Arlanda. Det här är första gången som han besöker Sverige. I kväll ska han spela på en klubb på Östermalm.Hotellet som vi är på håller på att renoveras, överallt är byggnadsställningar och färgburkar, det ser mest ut som en byggarbetsplats. Det var inte så här han hade tänkt sig att bo. Han hade tänkt hyra en hel lägenhet i centrala Stockholm via bokningstjänsten Airbnb. Jag brukar på vandrarhem när jag reser, men bestämde mig för att göra något annorlunda. Jag kollade inte efter vandrarhem i Sverige, utan vill pröva Airbnb. Jag tyckte det var en bra idé att spara lite pengar och få en hel lägenhet för samma pris som ett hotell, säger Tim Davis.( I usually stay as hostels when I travel, but decided to try something different, I didnt look at hostels for Sweden, I wanted to try Airbnb. I thought it was a good idea to save some money and get a full apartment for the same price as the hotel.)Airbnb är en webbaserad tjänst där privatpersoner kan hyra rum eller hela hem av andra privatpersoner runt om i världen. De som vill hyra eller hyra ut skapar en profil med bild och namn på sidan.Det snabbt växande förtaget Airbnb finns idag i 191 länder och har över två miljoner boenden att erbjuda. Det betyder att företaget är har betydligt fler rum och finns på fler platser än världens största hotellkedja Marriott."Efter ett tag började jag se ett mönster"Det finns flera liknande tjänster, men ingen av konkurrenterna är i närheten av Airbnbs storlek. I Stockholm, Göteborg och Malmö har uthyrningen ökat explosionsartat de senaste åren. I Sverige finns idag över 13 000 värdar.Airbnb erbjuder dig att boka boenden från lokala värdar och upplev en plats som om du verkligen bodde där. Men gäller det här erbjudandet för alla?Vad händer när vi med hjälp av namn och bild får välja vem som ska hyra vår lägenhet eller utföra tjänster i vårt hem? Hur spelar fördomar in när företag som Airbnb låter privatpersoner låna eller hyra saker av varandra?Är den här nya hyllade delningsekonomin lika öppen för alla?I dag handlar Kaliber om Tim som inte lyckades boka en lägenhet i Stockholm, om Kristen som stötte på problem i Argentina och om svenska Sara som lever i Sverige men ständigt tvingas fundera över om hon utsätts för diskriminering. Vi kommer att undersöka den här frågan både här i Sverige och i USA där tjänsten startades.Hemma i New York hyr Tim Davis ut ett rum i sin lägenhet via Airbnb till turister från hela världen och i somras skulle han alltså själv testa tjänsten i Stockholm. Men i Stockholm fick jag bara nej, folk som sa att datumen inte var tillgängliga, att de skulle åka nästa dag, säger Tim Davis.( But in Stockholm I was just getting a lot of people who said that the dates was not available, that they were leaving the next day.)När man kontaktar en värd har de flesta värdar möjlighet att välja om man vill erbjuda sitt hem eller inte till den som frågar och alla Tim kontaktade avböjde hans förfrågan och sa att det inte var ledigt hos dem.­ Efter ett tag började jag se ett mönster. Jag skickade ut 15 olika förfrågningar och alla sa nej, men jag noterade också att datumen fortfarande var kvar på webbsidan.( After a while I was starting to see a pattern, I was sending out 15 different requests, and all of them were declined. But I also noticed that the dates were opened at the website.)Efter att ha kontaktat 15 värdar på Airbnb men blivit avböjd av alla började Tim undra vad det var frågan om. Men han såg även att flera värdar lät lägenheterna ligga kvar på webbsidan som lediga. Tim Davis började misstänka att anledningen till att alla värdar nekade honom att hyra var hans hudfärg. Jag har aldrig varit i Sverige, så jag började undersöka: är det okej att åka dit? Kommer det bli problem? Kommer det bli ett stort problem för mig att vara där som är svart man?( I have never been to Sweden and so I started to researching: is it ok to go there? Is it, are there going to be problems? Is there going to be a big problem for me to be there as a black man?  )   Han började undra om det är säkert för honom som en svart man att besöka Sverige. Som svart man i USA upplever du någon form av rasism varje dag, så du blir hårdhudad, och jag brukar inte låta mig påverkas av det här, säger Tim Davis, annars kan du aldrig njuta av livet.( As a black man living in America you almost experienced some level of racism almost every day, so you almost get a thick skin for it so if you let it get you down, then you will never enjoy life.) Men det lämnar en dålig eftersmak. Du är en person med goda intentioner, du vet att du är en DJ, du tycker det ska kul att åka, och så får du inget varmt välkomnande av Airbnb.( But it does leave a bad taste in your mouth, you are a person with a good intention, you know you are a DJ, you are excited to come, and you are not getting such a warm welcome from Airbnb.)Men hur kan Tim Davis vara så säker på att det handlar om rasism, det kan ju vara något annat som gör att ingen vill hyra ut sin bostad till honom?Vi bestämmer oss för att testa själva. Påverkar din hudfärg din möjlighet att hyra?Vi får hjälp av totalt sju personer, både män och kvinnor, som lånar ut sina Airbnb-konton till oss eller låter oss skapa nya konton i deras namn. En av dem är Sara, som är 25 år, utbildad undersköterska och bor i Stockholm. Så här förklarar hon varför hon vill hjälpa oss. För att jag bär på en kropp som svart kvinna och jag stöter på olika händelser i mitt liv och jag vill kunna se om det här också är någonting som stämmer in på just det här scenariot då.Har du någon gång känt dig, misstänkt, trott, vetat att du blir diskriminerad? ­ Ja det har hänt några gånger att man får glåpord skriket efter sig på stan att det är någon som kommer fram och puttar på en bara man står vid perrongen, eller det kan vara blickar, sådana grejer liksom.  T ex om man går i affären och det är ngn efter en som sådana grejer kan man inte ta på, om jag ska handla smink eller kläder. Någon går bakom en.Vad händer i dig när sådana saker händer? Man känner sig förminskad först och främst, man känner sig att man får ta ett ansvar, man får aldrig liksom vara en enskild individ, man bestraffas som ett kollektiv fast man är en person och man får ta alla andras fördomar om en folkgrupp, man får aldrig vara en enskild individ, det tycker jag är tufft.Under tiden vi gör det här testet så åker vi till USA för där har den här frågan fått mycket uppmärksamhet i år.Vi kontaktar en värd i New York via Airbnb, och vi får ja direkt. När vi har landat tar vi taxi till adressen som vi fick på sms.Vi ska bo hemma hos Andrew på Manhattan. Vi har betalt via bokningssajten, men pengarna får Andrew via Airbnb först 24 timmar efter att vi checkat in utan att vi anmält några problem. Det är bra pengar helt enkelt. Nu står vi på en trottoar och väntar på en man vi aldrig träffat, men som vi ska dela lägenhet med den här veckan. Det känns lite nervöst, trots att vi har sett på tidigare gästers recensioner av det här boendet att alla som bott här verkar supernöjda. Vi har skickat sms att vi är på plats.  Ledsen att jag är sen.Inga problem! Hur är läget?Bra. Har ni väntat länge?Nej, bara fem minuter.( Sorry Im lateNo problemHow is it going? Where you here long? Only five minutes)Andrew tar oss med in genom en tung plåtdörr full med klotter in i en trång hall och upp för två branta trappor. Vi kommer in i lägenheten med två sovrum. Lägenheten är inredd med tunga creméfärgade sammetsgardiner och antika möbler. I ett kök i med träluckor och lantlig känsla står alla tänkbara köksmaskiner. Välkomna! Det här är ert rum, det här är sköldpaddornas. Bry er inte om dem, säger Andrew.( So Welcome, obviously this is your room, this is the turtles dont mind them.)I det ena rummet sover han och det andra ska vi sova. Jag ska visa lite i rummet först. Lamporna har dimmer. Här finns en make up-spegel och här är handdukar. Luftkonditioneringen kan ni stänga av och på.( Ill show you your room first so there is these two lamps and then there is sealing light in behind there, its a dimmer. There is a makeup mirror and there is towels in there.The air-condition you can turn it off and on.)Andrew visar oss runt i lägenheten och berättar allt fungerar. Han säger att han har hyrt ut ett rum i sin lägenhet på det här sättet i drygt ett år. Varje vecka kommer det nya personer från hela världen hit och han verkar älska det. Alla som kommer hit är på sitt allra bästa humor och är verkligen uppspelta över att vara i New York, så det är mycket kul och ger energi med alla de här människorna från hela världen omkring sig.( Everybody is on their best behavior they are really exited to be in New York so its a lot of fun in sense of the energy  it brings into your life and then you meet all of these exciting people around the world that invites you to come  and stay with them.)Men så tjänar han också en hel del pengar på detta. Det är bra pengar helt enkelt.( The financial reward for doing this is significal.)Hans hyra på 2 800 dollar, d v s ungefär 24 000 kr i månaden betalas helt av uthyrningsverksamheten. Dessutom går han motsvarande drygt 10 000 kr plus varje månad. Jag gör 4000 dollar i månaden, så det är nästan 50 000 dollar per år, säger Andrew.( Its 4000 a month basically, is how much I am making, so thats almost 50 000 dollar a year.)50 000 dollar alltså runt 420 000 kronor per år säger Andrew att han tjänar på att hyra ut ett rum i sin lägenhet på Manhattan. Då är det kanske inte så svårt att förstå varför Airbnb har blivit så stort i New York. Men det har även skapat en hel del debatt, om att riktiga jobb hotas inom hotellindustrin och om att bostadsbristen i stan påverkas av att folk hyr ut så här till turister istället för till folk som verkligen behöver någonstans att bo.I Berlin förbjöd man nyligen korttidsuthyrning av hela lägenheter. Och så fungerar det även här i New York. Därför har vi valt den här lösningen - att hyra ett rum hos en person som bor kvar i lägenheten. Men trots att det är olagligt finns tusentals hela lägenheter att välja på när vi tittar runt bland objekten på sajten.Så vi bor alltså lagligt. Men Andrew som vi bor hos, han har inte tillstånd från sin hyresvärd att hyra ut så här, så om det kommer fram kan han förlora sitt hyreskontrakt. Därför vill han inte att vi använder hans riktiga namn i det här reportaget. Bara några kvarter från Andrews lägenheten bor Tim Davis som upplevde sig diskriminerad i Stockholm och som vi träffade i somras. Vi går dit för att höra hur han bodde under resten av sin Europa-turné. Hej!Hallå! Hej Maria, trevligt att träffas.( Hi!Hello!­ Maria hello, nice to meet you. )Han bor i en lägenhet på 24:e våningen med en fantastisk utsikt över Manhattan. Det här är förmodligen den bästa utsikten i världen!Ja, vilken utsikt!(This might be the place with the best view in the world!Yeah!What a view!How are you?Good!)Tim, som går under artistnamnet DJ Justice spelar några av sina favoritmixar för oss.Han har just kommit hem ifrån Europa där han har bland annat spelat på klubbar i Amsterdam, Berlin och Ibiza. Men då valde att bo hotell, säger han. Efter problemen som han haft med Airbnb i Sverige ville han inte riskera att bli nekad boende igen. Jag kunde inte ta det, att någon skulle säga att de här datumen inte var lediga när jag redan var på väg. Så jag bokar hotell, ger dem mitt kreditkortsnummer, kommer dit, får nyckeln. Det är väldigt förutsägbart, men det var så jag gjorde under hela min resa.( I couldnt deal with any type of discrimination, that somebody said, no these dates are not available because I was already on my way there. So I book a hotel, give them my credit card, show up, they give you the key, it is all very predictable, so I did it under my whole journey.) Tim Davies historia är inte unik och faktum är att det till och med forskats om i fall värdarnas uppfattning om gästens etnicitet kan påverka möjligheten att få hyra rum eller lägenhet via Airbnb."Airbnb har designat sin plattform så att diskriminering möjlig"Forskaren Ben Edelman, har tillsammans med några kollegor på Harvard Universitetet i Boston, gjort en studie som visar att det är lättare att få hyra rum och lägenhet via Airbnb om värden tror att man är vit. Forskarna skapade över 6 000 låtsaskonton utan foton, men med namn som är stereotypa för svarta eller vita i USA. Testet visade att förfrågningarna från konton med typiskt afro-amerikanska namn hade 16 procent svårare att få hyra rum eller lägenhet via Airbnb. En siffra som Ben Edelman menar skulle vara 0 procent om du bokade ett hotellrum via en bokningssida på nätet och bara behöver fylla i dina kreditkortuppgifter.­ Airbnb har designat sin plattform så att diskriminering möjlig, eftersom man kräver namn och starkt uppmanar sina användare att ladda upp ett foto på sitt ansikte, säger Ben Edelman, Airbnb har alltså gjort problemet till fakta.( Airbnb has designed its platform in a way that makes discrimination likely. So Airbnb has put this problem into fact, into a fact by creating an environment where guests are required to reveal racial sensitive information.)Efter att Harvardstudien presenterades i december förra året ville Airbnb inte göra någon stor sak av det. Deras svar var i princip att diskriminering, det är ett samhällsproblem som följt med till deras sida.Men under våren och sommaren har allt fler personer i USA börjat dela sina berättelser på bloggar och i sociala medier under hashtaggen Airbnbwhileblack. Där finns berättelser om allt från en konstig känsla till rent rasistiska påhopp från värdar som avbokat gäster med hänvisning till deras hudfärg.I maj i år så stämde 25-åriga Gregory Selden Airbnb efter att han nekats att hyra ett ställe i Philadelphia som han sedan kunde boka med ett fejkat konto med en profilbild av en vit man.Frågan om rasism har blivit ett PR-problem för Airbnb i USA och i somras tog företaget kontakt med experter och knöt flera konsulter till sig för att göra en handlingsplan.En av dom som har fört samtal om detta med Airbnb finns i Washington, så vi åker dit till The Lawyers' Committee for Civil Rights under Law, som är en medborgarrättsorganisation som grundades av president John F Kennedy på 60-talet och som bland annat jobbar med diskrimineringsfrågor. Vi träffar Kristen Clarke, president på The Lawyers' Committee for Civil Rights under Law, och hon börjar med att berätta om hur hon själv misstänker att hon utsatts för diskriminering på Airbnb. För två år sen ungefär när jag och min skulle åka till Argentina och Buenos Aires.( About 2 years ago I was taking a trip to Argentina to Buenos Aires.)Gång på gång nekades hon att hyra ställen som fortsatte att annonseras som lediga. Det gjorde mig oroad. Som en medborgarrättsjurist och afro-amerikans kvinna vill jag förvissa mig om att jag behandlas med värdighet.( It made me feel unsettled as a civil rights lawyer and as an Afro-American women I want to make sure that I am treated with dignity.  If I am spending my money somewhere that I am spending it and being respected.)Till slut hittade hon ett ställe att bo på, men hon kunde inte släppa tanken på att hon hade blivit nekad på grund av sin hudfärg. Det måste varit min hudfärg som fick dem att säga nej.( It had to be my race which made them turning me down.)Precis som Tim är hon inte så sugen på att använda Airbnb efter den här erfarenheten.Men borde inte alla ha rätt att själva bestämma vilka som ska komma in i deras hem, frågar jag Kristen Clarke. Alla har ju rätt att bestämma vem som ska komma in i deras hem, till exempel bara studenter eller kvinnor, men i samma ögonblick som du bestämmer dig för att tjäna pengar på det och ingå i delningsekonomin måste man följa lagen, säger hon.( Everybody has the right to decide who they let in to their private home, just women or students but the moment that you decide to profit of that decision and to make money and to enter the sharing economy rules have to apply.) I USA är det medborgarrättslagarna från 60-talet som reglerar att du inte får neka att sälja någon varor eller tjänster på grund av deras hudfärg. I Sverige är det diskrimineringslagstiftningen som reglerar att man inte får missgynna någon på grund av deras hudfärg när man handlar med varor och tjänster.  Vi kan inte ignorera det här. Kampanjen #airbnbwhileblack har satt ljuset på det här problemet. Det är inget isolerat problem. Många svara användare räknar med detta.( Discrimination is not a problem that we should ignore when it rears its ugly head and airbnbwhileblack, the social media campaign that is shining a spotlight on this problem makes clear that this is not an isolated problem. There is many black users who encounters that. ) Kristen Clarke menar att vårens kampanj på sociala medier, #airbnbwhileblack, har effektivt har belyst de problem som Airbnb har med diskriminering, och att Airbnb som ett stort globalt företag borde göra allt de kan för att stoppa detta, menar hon.Det som borde spela roll är ju vad en person säger och vad andra värdar har för erfarenhet av den personen sedan förut. Hon tycker att Airbnb låter fotot och namnet spela för stor roll i uthyrningsprocessen.Men hur gick det då med vårt eget test hemma i Sverige."Tyvärr är det inte ledigt dåVi träffar Sara igen. Hon är en av dem som lånat ut sitt Airbnb konto till oss.Vad tror du att det här testet kommer att visa? Jag vill ju att det här testet kommer att visa att det är lika för alla som handlar på Airbnb men jag tror ju magkänslan säger att jag kommer särbehandlas.Vi har alltså fått låna flera användares Airbnb-konton i Sverige. Kontona innehåller bara namn, bild och bostadsort, men inga tidigare recensioner eller presentationer.Vi började med att använda de svarta personernas konton och frågade 200 Airbnb-värdar i Stockholm, Göteborg och Malmö om deras objekt var ledig några specifika datum.Av dem svarade lite mer än hälften ja, här ser vi alltså ingen diskriminering alls.Men resten då de som svarade nej eller inget alls, det är ju de som vi är intresserade av här. Skulle de ha gett en annan person ett annat svar?Vi frågar dem som har svarat nej igen men nu från ett konto som tillhör någon av testpersonerna som är vita, och som är blonda och blåögda - snabbt svarar nästan var tredje ja.Av dem som svarade nej i första omgången, så ändrade sig alltså var tredje person.Slutsatsen vi kan dra i vår undersökning är att problemen med diskriminering på Airbnb tycks finnas även här i Sverige.  Och att det finns en mycket större risk att drabbas av diskriminering på Airbnb jämfört med om man bokar boende på ett hotellrum via en bokningssida som till exempel booking.com eller expedia.com, där du bara behöver ett kontokort.Så här svarade några av värdarna som först sa nej till vår svarta testperson.Nej tyvärr, vänner kommer på besök.Tyvärr kommer vi inte att vara hemma dessa datum.­Nej tyvärr är inte bostaden tillgänglig, hade glömt att ändra i kalendern.Jag är ledsen men vi kan inte då.Ledsen men jag måste vara hemma då.Tyvärr är det inte ledigt då.Och så här lät samma värdar när en vit person upprepade frågan.Ni är mer än välkomna.Absolut, det funkar bra. Välkommen!Absolut den är ledig.Det är ledigt, bara att boka.Ni är hjärtligt välkomna att bo i vår lägenhet under dessa datum.Det ordnar vi, vilken tid kommer ni på fredag?Svårast att få hyra är det för de svarta männen. Det är lite lättare för de svarta kvinnorna att få hyra men av dem är det Sara som bär slöja som oftast blir nekad att hyra något.Vad är dina spontana tankar när du har hört detta? Ja, helt ärligt jag är jätteupprörd, det är bara en, det är en sån äcklig känsla att vet du vad, någon tycker någonting om dig fast du aldrig har sett mig i hela ditt liv inte pratat med mig, det är fett hemskt, helt ärligt.När vi går igenom testet får Sara tårar i ögonen. Det är bara ett bevis på att mänskligheten är så, vi människor vi utsätter andra människor för saker som vi inte ens vet att vi gör, även om det är undermedvetet eller inte men vi tänker inte på att det faktiskt är en människa som sitter där så du känner inte den, det är en hemsk känsla faktiskt och att behöva bära med sig den hela sitt liv, man anpassar sig, men det är en jobbig känsla.Men vad säger Airbnb om det här då? Vi har under flera veckor försökt få en intervju med någon av företagets representanter i Norden eller i USA. De har avböjt att medverka, men de är medvetna om att det förekommer diskriminering på deras plattform.Så här lät det när en av företagets grundare Brian Chesky pratade om detta i somras i amerikansk TV:Vi var sena på den här frågan. Vi var så fokuserade på tilliten och säkerheten, vi ville att alla ska måste ha en verklig identitet, så tilliten och säkerheten gjorde att vi riktade in oss på andra kriser och när vi gjorde det tappade vi fokus på den här viktiga frågan.(You know, I think that we were late on this issue. I think that we were so focused on the notion of trust and keeping people safe, we wanted everybody to have a real identity, make sure, because we were responding to other crises, of trust and safety, and while that happened we took our eye of the ball of this incredibly important issue.)Resultatet av att Airbnb fokuserade på den här frågan nu under sommaren blev en rapport som publicerades nu i september. Det är även den rapporten som man hänvisar till när vi vill ha en intervju. Där ber man om ursäkt för att ha agerat långsamt i den här frågan.Det ska bli enklare att anmäla om man upplever sig diskriminerad, Airbnb tar på sig att försöka ordna ett annat boende i sådana fall och värdarna ska kunna gå en webbaserad kurs om fördomar. Dessutom vill man få fler att gå med på att man kan boka boende hos dom direkt utan att först få ett godkännande av värden. Kristen Clarke på The Lawyers' Committee for Civil Rights under Law, tycker att det här är ett viktigt steg i rätt riktning men inte tillräckligt. Jag tycker inte att man ska visa bild och namn förrän man bokat, säger Kristen Clarke.(I think that it should no longer require people disclose photos and names prior to reservation.)Foto och namn är bara viktigt när man väl har bokat säger hon. När man låter värdarna se hudfärgen på den som de tänker hyra ut till, om personen ifråga har slöja eller turban kan de leda till diskriminering och det måste vi få bort ur processen, menar Kristen Clarke. Det är viktigt att veta vem du ska lämna nyckeln till när en reservation har gjorts, men den informationen behöver man ju inte lämna innan reservationen är bekräftad. Det är där jag tycker Airbnb ska börja.( Its important to know who you are going to hand your key out to whens a reservation is in place but there is no need why that information should be revealed to host prior to confirming a reservation so thats where I think that Airbnb need to start.)Vi pratar om att Airbnb inte är det enda företag som förmedlar varor och tjänster med namn och bild på säljare och konsument inom den växande delningsekonomin. Men som ett av de största och mest kända företagen menar Kristen Clarke att de har ett särskilt ansvar.När vi tillåter för mycket diskretion, historiskt sett har det visat sig att det är då diskriminering visar sig. Så det här är ett gyllene tillfälle för Airbnb att ta täten och bli en förebild för andra företag inom delningsekonomin.( When you allow people come and choose who can come and stay, clean your house, bring you food. When we allows too much discretion historically thats when we see discrimination coming to play so this is a real moment for Airbnb to be the leader thats it wants to be and take action that will help make it a role model for other companies in the sharing economy space.)Hon lyfter fram företaget UBER som ett positivt exempel i det här sammanhanget. I deras app som gör att man kan beställa en taxitjänst i mobilen ser föraren och resenären inte varandras namn förrän beställningen är gjord.Flera svarta kändisar har hyllat appen på sociala medier för att det är lättare för dem att beställa en bil på det här sättet. I New York stoppar man ju de traditionella gula bilarna på gatan och många, särskilt afroamerikanska män upplevde svårigheter med detta.Även Ben Edelman som forskar om det här på Harvard Universitetet menar att bilderna och namnen måste bort om man på allvar vill få bort diskrimineringen:Policyn verkar vara att frågor om public relations är mer i fokus än att komma till rätta med diskriminering. Det viktiga är god PR.(This policy looks that it was designed more with public relations questions in mind and less on mind on actually fixing discrimination. Looks like it was designed to get good PR, and it did get some good PR. But was it designed to fix discrimination? To stop discrimination from accruing and to do that as quickly and thoroughly as possible? I would say no.)Men Airbnb säger att de ska experimentera med att minska bildernas betydelse. Det här är alldeles för vagt menar Ben Edelman.De lovar inte att agera utifrån vad experimentet visar och de lovar definitivt inte att det blir några resultat.(They dont promise to actually act on the result of the experiment, they certainly dont promise that their experiment will have any particular results.)Men skulle värdarna inte skrämmas bort om man plötsligt var tvungen att säga ja eller nej till någon som man inte sett? Det tror inte Ben Edelman.Airbnb är kommersiellt, det är designat för att tjäna pengar till värdarna, värdarna kommer vara nöjda med vilket system som helst som göra att de tjänar pengar. Och det här är själva slutsatsen. Om Airbnb verkligen skulle vilja genomföra förändringar så skulle de kunna stoppa diskriminering. Men det har bestämt sig för att inte göra det.(You know, Airbnb is a commercial service, its designed to make money for the host, the host will be happy with any system that continues to give them money. And this is the real bottom line, seems to me like Airbnb could really press this change throw if they really wanted to stop discrimination. But they decided not to. )Både Ben Edelman och Kristen Clark menar att Airbnb måste ta ansvar för hur man konstruerat sin plattform och att det är de som har möjligheten att förändra det här genom att ta bort namn och bild ur processen. Men samtidigt är det ju värdarna som fattar beslutet att säga ja eller nej.När vi frågar den svenska diskrimineringsombudsmannen, DO, får vi svaret att det är värden som man skulle kräva på skadestånd ifall DO fick in ett sådant här ärende.Normalt är den privata sfären undantagen diskrimineringslagstiftningen, men om man lägger ut sin lägenhet eller ett rum på en kommersiell sida som Airbnb och tar ett pris som motsvarar ett hotellrum, skulle det räknas som att man säljer en tjänst, och omfattas av lagen enligt DO. Men än så länge har detta inte prövats rättsligt i Sverige (med airbnb alltså).Men vad säger värdarna själva? De som sa nej till våra testpersoner. Vi ringer upp några av dem för att höra, men ingen vill berätta om det här i radio. Några får vi ändå prata med en stund, men ingen av dem vill kännas vid någon diskriminering, i alla fall inte att det har skett medvetet.Vår värd i New York, Andrew, har hört talas om problemen med diskriminering, men samtidigt så menar han att när man släpper in någon i sitt hem är det viktigt att man känner att man har kontroll.Som värd måste du tillåtas ha total kontroll över de här situationerna, och om du får se en person som du inte tror du vill hyra ut till ska du helt enkelt kunna neka.(As a host you are allowed to sign off who you allowed to stay there you are in total control of the situation so if you see people that you dont think you wane host you can simply deny them.)Och det här är också skälet till att Airbnb inte vill ta bort foton ur processen, de menar att det är en för viktig del i processen att skapa tillit.Hemma hos Tim några kvarter därifrån fastnar vi vid det stora fönstret och tittar på utsikten.Och även om Tim Davies tappade lust att själv hyra boende via Airbnb säger han att kommer han fortsätta erbjuda turister att hyra ut ett rum i hans lägenhet via tjänsten. Men värdarna borde fundera över sin världsbild, menar han.Konceptet är svinbra och visst det är någons hem vi pratar om så det är ju den personen som i slutänden måste bestämma vem man vill släppa in i sitt hem. Men på samma gång måste de förstå att världen är väldig uppdelad, de borde vara lite mer accepterande mot folk som reser. Du vet aldrig vem du möter. Det finns många härliga människor runt om i världen och om du begränsar dig till människor som bara ser ut som du, kan du verkligen gå miste om härliga människor och riktigt bra konversationer, avslutar Tim Davis.(I think that the concept is great and there is someones home so in the end of the day they get to decide who they want to let in in their house but in the same time they should understand that the world is a very diverced place, they should be a little more accepting of people that travels.You never know who to meet. It is a really big world out there and there is a lot of great people out there and if you restrict yourself to people who just look like you, you could really missing out some really great people, and some really good conversations.)Reportrar: Maria Ridderstedt och Karin WettreProducent: Annika H ErikssonKontakt: kaliber@sverigesradio.se

    starstarstarstarstar
  • Kärnvapenhotet mer levande än någonsin

    · 00:19:42 · Vetandets värld

    I jämförelse med det kalla krigets kapprustning och 70 000 kärnvapen, placerade framför allt i Europa, kan hotet tyckas mindre idag då den samlade världsarsenalen har krympt till drygt 15 000. Men nu ökar spänningen mellan kärnvapennationer i andra delar av världen. (Repris från 6 maj) Igår och i tisdags handlade Vetandets värld om de första atombomberna som tillverkades i USA under andra världskriget och släpptes över Japan flera månader efter det europeiska krigsslutet. Idag ska det handla om hur kärnvapenhotet ser ut numera. Ljudet från en detonerande atombomb, svampmolnet som stiger mot himlen. För alla som växte upp under det kalla kriget, med vetskapen om att Sverige låg inklämt mellan Nato och Sovjetsfären, fanns just den bilden av hotande undergång ständigt närvarande någonstans i bakhuvudet, hur fredlig och trygg vardagen än var. I telefonkatalogen fanns instruktioner för hur man skulle bete sig vid ett kärnvapenanfall. Hur nära ytan den här atombombskräcken låg blev tydligt en stormig natt på 1980-talet då ett blixtnedslag av misstag fick igång flyganfallssirenerna i Mälardalen. Den natten ringdes många samtal i panik till larmcentralen, men det bläddrades också febrilt i "om kriget kommer"- delen av telefonkatalogen. De som följde instruktionerna satte förstås på radion, där de fick höra att det var falskt larm. Paniken kan så här i efterhand verka löjlig, men det här var när kapprustningen i Europa hade sin höjdpunkt. USA och Sovjetunionen hade sammanlagt 70 000 kärnvapenstridsspetsar och det var i Europa det eventuella slagfältet fanns. Bara några år senare hade Berlinmuren fallit, kärnvapentest-stoppet undertecknats av både Ryssland och USA, och avvecklingen av den gigantiska arsenalen kärnvapen inletts. Tanken på kärnvapenkrig i norra Europa kändes efter Sovjetunionens sammanbrott plötsligt absurd. Och "absurt" är också det ord som far genom huvudet när jag våren 2015 besöker ett av USA:s nationella kärnvapenlaboratorier, Lawrence Livermore-laboratoriet i Kalifornien som grundades under det kalla krigets upptakt på 1950-talet. En lämpligare symbol för det kalla krigets rustningshets kan man knappast hitta. En av grundarna till Lawrence livermorelaboratoriet var Edward Teller, sedermera vätebombens upphovsman. Vätebomben som genom sammanslagning av vätekärnor, fusion, skulle utvecklas till ett ännu kraftfullare vapen än de fissionsbomber som utvecklades under andra världskriget. Efter Manhattanprojektets tävlan mot vad man trodde var ett nazistisk atombombsprojekt under andra världskriget, utvecklades vätebomben som en del i kapprustningen med den nya ärkefienden Sovjetunionen. Men idag betonar man gärna att kärnvapen bara är en del av Lawrence Livermore laboratoriets verksamhet, och att det sedan kalla krigets slut inte längre handlar om att utveckla nya kärnvapen utan om att hålla de gamla i trim. Jag träffar Tammy Ma som arbetar med Lawrence Livermore-laboratoriets paradprojekt, fusionsforskning med hjälp av en stark laser som omvandlar materian till plasmafria atomkärnor. Målet för hennes forskning är att åstadkomma fusionskraft för civilt bruk. Men även om hennes egen forskning främst är inriktad på civil användning är tillståndet inne i plasmat detsamma som i en vätebomb. Tammy Mas experiment används också för att ge data till de simuleringar av kärnvapensprängningar som ersatt de verkliga testerna, sedan teststoppet i början på 90-talet, Som alla andra jag träffar här är hon varm och tillmötesgående, och efter en och en halv timmas rundvandring genom laboratoriet frågar jag henne till slut hur det känns att arbeta vid ett vapenlaboratorium. Jo, det är en fråga som många av oss fysiker som arbetar här brottas med, erkänner Tammy Ma, som liksom många av hennes kollegor egentligen lockats till laboratoriet för möjligheten att utveckla fusionskraft. Det är ju trots allt ett försvarslaboratorium vi arbetar på. Men vi gör inga nya vapen här, vi hjälper till att ta fram tester för att hålla koll på de vapen vi redan har, och se till att de hålls i god kondition så att säkerheten inte äventyras, säger hon. Men frågan är om skräcken för atomvapen kanske borde vara mer levande. Den kollektiva lättnadens suck som drogs för ett kvartssekel sedan när Berlinmuren föll, nedrustningssamtalen började bära frukt och kärnvapenstridsspetsarna monterades ned i Europa, den sucken kan vara alldeles för tidigt dragen. En av dem som menar det är Shannon Kile, chef för forskningsprogrammet om kärnvapen på fredsforskningsinsititutet SIPRI i Stockholm. Men idag är det inte i Europa det största hotet hotet finns, utan i södra Asien. Den allra farligaste situation just nu är den mellan Indien och Pakistan. De två länderna är inne i en riskabel kärnvapentävling, säger Shannon Kile. Det är inte samma typ av kapprustningen som den mellan USA och Sovjet under kalla krigets dagar, då varje ny kärnvapenstridsspets på den ena sidan möttes av en motsvarande satsning på den andra, men det finns ändå stora likheter med situationen i Europa under det kalla kriget, menar Shannon Kile, och fortsätter: Pakistan utvecklar nu mindre kärnvapenmissiler med 60-80 kilometers räckvidd, för att kunna använda dem taktiskt på slagfältet för att slå ut konventionella styrkor från Indiens överlägsna armé. Situationen liknar den som fanns i Europa under det kalla kriget, då NATO utvecklade kärnvapenstridsspetsar för att kunna möta Warszawapakten som var starkare på marken. Det är just om gränsen mellan användning av kärnvapen och konventionella vapen blir otydlig som den allra största risken finns att kärnvapen verkligen kommer till användning, menar Shannon Kile. Och där har den tekniska utvecklingen när det gäller konventionella vapen skapat nya hot på senare tid. Och det gäller inte bara Indien och Pakistan, utan handlar inte minst om den amerikanska vapenutvecklingen. Gränsen mellan konventionella vapen och kärnvapen håller på att eroderas, säger Shannon Kile. Det gäller bland annat utvecklingen av nya typer av långdistansvapen med hög precision, men också nya system för övervakning från rymden. Tillsammans innebär de här systemen att man idag kan använda konventionella vapen i roller som man tidigare bara kunde använda kärnvapen till. Till exempel för att slå ut andra länders kärnvapenarsenaler, fortsätter han. Det innebär att en stat som USA, med nya precisionsvapen kan slå ut motståndarens kärnvapen utan att själv gå över kärnvapentröskeln. Lite motsägelsefullt så kan detta innebära en större risk att kärnvapen verkligen används, anser Shannon Kile. Inför hotet om att få sina kärnvapen utslagna med konventionella vapen kan frestelsen att använda kärnvapen på ett tidigare stadium i en konflikt vara stor. Ett sådant här hypotetiskt scenario visar hur känslig balansen mellan kärnvapennationer kan vara och hur viktigt det är att gränsen mellan kärnvapen och konventionella vapen verkligen upprätthålls, fortsätter Shannon Kile. Shannon Kile menar också att det är en sanning med modifikation att USA inte utvecklar nya kärnvapen. Viss del av underhållet innebär också en utveckling, och förbättringar av den befintliga arsenalen - och det här är en utveckling som också kan driva andra länder att fortsätta utveckla sina vapen. Men framförallt är det alltså de allt mer avancerade konventionella vapnen som kan driva andra länder, som Kina, att förnya sina kärnvapen. Kina framhåller Shannon Kile annars som en förhållandevis god spelare, som han uttrycker det. I förhållande till USA och Ryssland. Kina är visserligen en erkänd kärnvapenmakt, men har en jämförelsevis liten arsenal 250 kärnvapen sammanlagt jämför med USA och Ryssland som har över 7000 användbara kärnvapen vardera. Dessutom spelar kärnvapnen en mycket liten roll i Kinas militära strategi. Ytterligare ett hot är förstås Nordkorea och Shannon Kile ser två hotfulla framtidsscenarier där. Det ena handlar om vad som skulle hända med de kärnvapnen som redan finns där, om regimen kollapsar. Men det verkliga hotet är snarare att landet fortsätter sin utveckling av kärnvapen, anser Shannon Kile. Det är ett land som till skillnad från andra kärnvapennationer visat sig villigt att använda sina kärnvapen för både hot och påtryckningar, så därför är det särskilt obehagligt om deras kärnvapenarsenal fortsätter att byggas ut. Att terrororganisationer skulle få tillgång till kärnvapen bedömer SIPRIS kärnvapenexpert däremot som ganska osannolikt. De har helt enkelt inte den expertis som krävs. Och han tycker också att oron för att kärnvapentekniken ska spridas till nya länder har ställt en annan viktig fråga i skuggan - nämligen att nedrustningen måste fortsätta i de länder som redan har kärnvapen. Och där efterlyser denne amerikan bosatt i Sverige att den svenska regeringen tar en mer ledande roll. Sverige har en tradition att arbeta med nedrustningsfrågan påpekar han. Och jag avslutar med att fråga Shannon Kile om han tror att vi någonsin kommer att få en kärnvapenfri värld. Jag hoppas det, säger han. Och jag hoppas att det sker utan att det först krävs att en verklig bomb sätter fart på nedrustningsförhandlingarna. Programmet sändes första gången den 6 maj 2015. Reporter: Ulrika Björkstén ulrika.bjorksten@sr.se

    starstarstarstarstar
  • Kärnvapenhotet mer levande än någonsin

    · 00:19:43 · Vetandets värld

    I jämförelse med det kalla krigets kapprustning och 70 000 kärnvapen, placerade framför allt i Europa, kan hotet tyckas mindre idag då den samlade världsarsenalen har krympt till drygt 15 000. Men nu ökar spänningen mellan kärnvapennationer i andra delar av världen. Igår och i tisdags handlade Vetandets värld om de första atombomberna som tillverkades i USA under andra världskriget och släpptes över Japan flera månader efter det europeiska krigsslutet. Idag ska det handla om hur kärnvapenhotet ser ut numera. Ljudet från en detonerande atombomb, svampmolnet som stiger mot himlen. För alla som växte upp under det kalla kriget, med vetskapen om att Sverige låg inklämt mellan Nato och Sovjetsfären, fanns just den bilden av hotande undergång ständigt närvarande någonstans i bakhuvudet, hur fredlig och trygg vardagen än var. I telefonkatalogen fanns instruktioner för hur man skulle bete sig vid ett kärnvapenanfall. Hur nära ytan den här atombombskräcken låg blev tydligt en stormig natt på 1980-talet då ett blixtnedslag av misstag fick igång flyganfallssirenerna i Mälardalen. Den natten ringdes många samtal i panik till larmcentralen, men det bläddrades också febrilt i "om kriget kommer"- delen av telefonkatalogen. De som följde instruktionerna satte förstås på radion, där de fick höra att det var falskt larm. Paniken kan så här i efterhand verka löjlig, men det här var när kapprustningen i Europa hade sin höjdpunkt. USA och Sovjetunionen hade sammanlagt 70 000 kärnvapenstridsspetsar och det var i Europa det eventuella slagfältet fanns. Bara några år senare hade Berlinmuren fallit, kärnvapentest-stoppet undertecknats av både Ryssland och USA, och avvecklingen av den gigantiska arsenalen kärnvapen inletts. Tanken på kärnvapenkrig i norra Europa kändes efter Sovjetunionens sammanbrott plötsligt absurd. Och "absurt" är också det ord som far genom huvudet när jag våren 2015 besöker ett av USA:s nationella kärnvapenlaboratorier, Lawrence Livermore-laboratoriet i Kalifornien som grundades under det kalla krigets upptakt på 1950-talet. En lämpligare symbol för det kalla krigets rustningshets kan man knappast hitta. En av grundarna till Lawrence livermorelaboratoriet var Edward Teller, sedermera vätebombens upphovsman. Vätebomben som genom sammanslagning av vätekärnor, fusion, skulle utvecklas till ett ännu kraftfullare vapen än de fissionsbomber som utvecklades under andra världskriget. Efter Manhattanprojektets tävlan mot vad man trodde var ett nazistisk atombombsprojekt under andra världskriget, utvecklades vätebomben som en del i kapprustningen med den nya ärkefienden Sovjetunionen. Men idag betonar man gärna att kärnvapen bara är en del av Lawrence Livermore laboratoriets verksamhet, och att det sedan kalla krigets slut inte längre handlar om att utveckla nya kärnvapen utan om att hålla de gamla i trim. Jag träffar Tammy Ma som arbetar med Lawrence Livermore-laboratoriets paradprojekt, fusionsforskning med hjälp av en stark laser som omvandlar materian till plasmafria atomkärnor. Målet för hennes forskning är att åstadkomma fusionskraft för civilt bruk. Men även om hennes egen forskning främst är inriktad på civil användning är tillståndet inne i plasmat detsamma som i en vätebomb. Tammy Mas experiment används också för att ge data till de simuleringar av kärnvapensprängningar som ersatt de verkliga testerna, sedan teststoppet i början på 90-talet, Som alla andra jag träffar här är hon varm och tillmötesgående, och efter en och en halv timmas rundvandring genom laboratoriet frågar jag henne till slut hur det känns att arbeta vid ett vapenlaboratorium. Jo, det är en fråga som många av oss fysiker som arbetar här brottas med, erkänner Tammy Ma, som liksom många av hennes kollegor egentligen lockats till laboratoriet för möjligheten att utveckla fusionskraft. – Det är ju trots allt ett försvarslaboratorium vi arbetar på. Men vi gör inga nya vapen här, vi hjälper till att ta fram tester för att hålla koll på de vapen vi redan har, och se till att de hålls i god kondition så att säkerheten inte äventyras, säger hon. Men frågan är om skräcken för atomvapen kanske borde vara mer levande. Den kollektiva lättnadens suck som drogs för ett kvartssekel sedan när Berlinmuren föll, nedrustningssamtalen började bära frukt och kärnvapenstridsspetsarna monterades ned i Europa, den sucken kan vara alldeles för tidigt dragen. En av dem som menar det är Shannon Kile, chef för forskningsprogrammet om kärnvapen på fredsforskningsinsititutet SIPRI i Stockholm. Men idag är det inte i Europa det största hotet hotet finns, utan i södra Asien. Den allra farligaste situation just nu är den mellan Indien och Pakistan. De två länderna är inne i en riskabel kärnvapentävling, säger Shannon Kile. Det är inte samma typ av kapprustningen som den mellan USA och Sovjet under kalla krigets dagar, då varje ny kärnvapenstridsspets på den ena sidan möttes av en motsvarande satsning på den andra, men det finns ändå stora likheter med situationen i Europa under det kalla kriget, menar Shannon Kile, och fortsätter: Pakistan utvecklar nu mindre kärnvapenmissiler med 60-80 kilometers räckvidd, för att kunna använda dem taktiskt på slagfältet för att slå ut konventionella styrkor från Indiens överlägsna armé. Situationen liknar den som fanns i Europa under det kalla kriget, då NATO utvecklade kärnvapenstridsspetsar för att kunna möta Warszawapakten som var starkare på marken. Det är just om gränsen mellan användning av kärnvapen och konventionella vapen blir otydlig som den allra största risken finns att kärnvapen verkligen kommer till användning, menar Shannon Kile. Och där har den tekniska utvecklingen när det gäller konventionella vapen skapat nya hot på senare tid. Och det gäller inte bara Indien och Pakistan, utan handlar inte minst om den amerikanska vapenutvecklingen. Gränsen mellan konventionella vapen och kärnvapen håller på att eroderas, säger Shannon Kile. Det gäller bland annat utvecklingen av nya typer av långdistansvapen med hög precision, men också nya system för övervakning från rymden. Tillsammans innebär de här systemen att man idag kan använda konventionella vapen i roller som man tidigare bara kunde använda kärnvapen till. Till exempel för att slå ut andra länders kärnvapenarsenaler, fortsätter han. Det innebär att en stat som USA, med nya precisionsvapen kan slå ut motståndarens kärnvapen utan att själv gå över kärnvapentröskeln. Lite motsägelsefullt så kan detta innebära en större risk att kärnvapen verkligen används, anser Shannon Kile. Inför hotet om att få sina kärnvapen utslagna med konventionella vapen kan frestelsen att använda kärnvapen på ett tidigare stadium i en konflikt vara stor. Ett sådant här hypotetiskt scenario visar hur känslig balansen mellan kärnvapennationer kan vara och hur viktigt det är att gränsen mellan kärnvapen och konventionella vapen verkligen upprätthålls, fortsätter Shannon Kile. Shannon Kile menar också att det är en sanning med modifikation att USA inte utvecklar nya kärnvapen. Viss del av underhållet innebär också en utveckling, och förbättringar av den befintliga arsenalen - och det här är en utveckling som också kan driva andra länder att fortsätta utveckla sina vapen. Men framförallt är det alltså de allt mer avancerade konventionella vapnen som kan driva andra länder, som Kina, att förnya sina kärnvapen. Kina framhåller Shannon Kile annars som en förhållandevis god spelare, som han uttrycker det. I förhållande till USA och Ryssland. Kina är visserligen en erkänd kärnvapenmakt, men har en jämförelsevis liten arsenal 250 kärnvapen sammanlagt jämför med USA och Ryssland som har över 7000 användbara kärnvapen vardera. Dessutom spelar kärnvapnen en mycket liten roll i Kinas militära strategi. Ytterligare ett hot är förstås Nordkorea och Shannon Kile ser två hotfulla framtidsscenarier där. Det ena handlar om vad som skulle hända med de kärnvapnen som redan finns där, om regimen kollapsar. Men det verkliga hotet är snarare att landet fortsätter sin utveckling av kärnvapen, anser Shannon Kile. Det är ett land som till skillnad från andra kärnvapennationer visat sig villigt att använda sina kärnvapen för både hot och påtryckningar, så därför är det särskilt obehagligt om deras kärnvapenarsenal fortsätter att byggas ut. Att terrororganisationer skulle få tillgång till kärnvapen bedömer SIPRIS kärnvapenexpert däremot som ganska osannolikt. De har helt enkelt inte den expertis som krävs. Och han tycker också att oron för att kärnvapentekniken ska spridas till nya länder har ställt en annan viktig fråga i skuggan - nämligen att nedrustningen måste fortsätta i de länder som redan har kärnvapen. Och där efterlyser denne amerikan bosatt i Sverige att den svenska regeringen tar en mer ledande roll. Sverige har en tradition att arbeta med nedrustningsfrågan påpekar han. Och jag avslutar med att fråga Shannon Kile om han tror att vi någonsin kommer att få en kärnvapenfri värld. Jag hoppas det, säger han. Och jag hoppas att det sker utan att det först krävs att en verklig bomb sätter fart på nedrustningsförhandlingarna. Reporter: Ulrika Björkstén ulrika.bjorksten@sr.se

    starstarstarstarstar