hannah & amanda

  • Bältningarna på BUP - Kaliber granskar barnpsykiatrin del 1

    · 00:29:49 · Kaliber

    Barn bältades och låstes in på barn- och ungdomspsykiatriska kliniken i Stockholm. Avslöjandet fick chefer att avgå och löften gavs om att de många bristerna skulle upphöra. Men blev det bättre? "En vacker tjej, lugn. Som försökte titta bort. Hon hade någonting i blicken. Nånting hemskt som hade hänt henne. Någon som hade gjort henne illa. Fruktansvärt illa.""Det här är ju också en klassisk patient. Det här ju en väldigt begåvad flicka. Och det slutade ju på det värsta möjliga sätt som finns." När Amanda var 13 år började hon skära sig själv. Hennes mamma hade svårt att förstå varför. - Det här är hennes rum. Och det som var här var att plocka undan rakblad alltså jag gick och tittade, gick och snokade, under sängen - Här med knivarna, jag försökte gömma dom, men det gick inte. Jag menar man måste ju ha knivar. Jag har inte ens kvar den här skrapan med rakblad till spisen. Det kunde man ju inte ha kvar.   Amandas mamma minns ett av alla självmordsförsöken. Då hade Amanda svalt sömntabletter. - Hon la sig bredvid mig, för hon sov väldigt ofta bredvid mig i sängen. Och så säger hon jag älskar dig. Jag älskar dig också, och jag var ganska trött. Hon hade svårt att somna, hon hade sömnproblem det hade ju också med hennes dåliga mående och depression att göra. Så jag somnade väl till men jag kände att hon höll på att skaka och rycka hela tiden. Och då sa hon att hon hade tagit tabletter och då ringde jag ambulansen. Det är också kaosartat att se sitt barn och hur borta hon var. Det är förfärligt att se sitt barn i en sådan situation. Det är förfärligt också att ens barn inte vill leva.  Amanda läggs in på Barn- och ungdomspsykiatriska kliniken, BUP, i Stockholm. Hon är då 14 år. På kliniken finns en akutmottagning och två vårdavdelningar med cirka tio vårdplatser på varje. Amanda får flytta in på avdelningen Nord i ett av de orangea husen med utsikt över Årstaviken. Amandas mamma visste inget om att personal - bara några månader tidigare -  i juni 2013 -  slagit larm till Inspektionen för vård och omsorg, IVO, om vanvård och missförhållanden på kliniken.  Det handlade bland annat om hur kliniken använde tvångsåtgärder, såsom bältesläggning och avskiljning. Personalen som larmade menade att barn i för stor utsträckning spändes fast i bältessängar, att de allt för ofta gavs tunga läkemedel mot psykoser. Och att de isolerades ensamma i en källarlokal. - Vad jag kommer ihåg? Jag kommer ihåg att det var en IVO-anmälan någon gång i juni.  Per-Olof Björck är verksamhetschef på BUP Stockholm har det yttersta ansvaret för vården på kliniken. När anmälan kom hade han inte börjat arbeta där än.  - Det som jag tyckte var mest alarmerande var det patientfokus som den beskrev. Det tyckte jag pekade på en vård att så ska det inte gå till.   IVO påbörjade en omfattande utredning och när myndigheten presenterade sin rapport var kritiken svidande. Framförallt reagerade myndigheten på hur kliniken använt olika tvångsåtgärder. Till exempel isoleringen av patienter som gjordes utan att det rapporterades eller att beslut togs om avskiljning. I beslutet riktade man allvarlig kritik mot kliniken och krävde att de otillåtna tvångsåtgärderna skulle upphöra.  IVOs kritik var så pass allvarlig att de två högsta cheferna på kliniken - dagen efter - lämnade in sina avskedsansökningar. Ett kristeam tillsattes. Och nu skulle bristerna rättas till. Personalen skulle utbildas i - hur och när - det är tillåtet att använda tvångsåtgärder. Till IVO föreslog kliniken en rad åtgärder. Bland annat skulle isoleringslokalen i källaren stängas.  - Det var första gången vi kom i kontakt med psykiatrin på det här sättet. Och vad vet man. Ingenting egentligen. De första veckorna var kanske lite lugnt och det var lite samtal och det fanns en skola man kunde gå till och det var nytt för oss båda. Och det var samtal som skulle kunna hjälpa.   Amandas mamma tar ledigt från jobbet och får också bo i ett rum på kliniken. Amanda får gå i den intilliggande skolan. Hon är konstnärlig och på skolan kan hon syssla mycket med det hon tycker om. Att sjunga och att ta bilder. Hon har också en blogg om fotografi på nätet. Hej hej jag tänkte göra jag fick en kommentar som undrade hur jag hade gjort - redigeringen på en bild tidigare som är lite mainstream och sånt där som jag inte använder i vanliga fall men som kan vara lite fint då och då. Nu jag bara leker lite i Photoshop.  I flera videoklipp lär hon ut hur man gör sina bilder bättre i Photoshop.  Det kanske inte är en av de bästa bilderna men.  Amandas mamma och storebror visar bloggen: - Här har vi även hennes fotoblogg. - Det här är en av de bästa bilderna. Här är hennes självporträtt. Och det här var saker som hon gjorde när hon var 12-13 år.  På kliniken dröjer det inte länge innan Amanda börjar skära sig själv igen. Det framgår av Socialförvaltningens journalanteckningar. Hon gör också flera självmordsförsök. Amanda åker in och ut från BUP. Ett tag placeras hon på ett behandlingshem för att få hjälp med sitt självskadebeteende. Men hon trivs inte - och i maj förra året - 2014 - är hon tillbaka på kliniken.  - Sen så var det flera intagna där. Några hade varit intagna tidigare och några var mer avancerade i sitt destruktiva beteende än vad min dotter var, och man lär av varandra. Hur många andra patienter fanns det där då? - Det var alltid fullt. Så det blev ganska kaotiskt där ett tag när de krossade glas och blomkrukor. Tillhyggen, överhuvudtaget för att skada sig själva så där började faktiskt det här med bältningarna.  Kaliber har träffat flera i personalen på kliniken. Det är en läkare och två skötare - som har god insyn i vården - de vill berätta om hur barn och unga vanvårdas, att det inte alls har skett nån förbättring på kliniken sen skandalen 2013. De är rädda för att råka illa ut. Vi har därför bytt ut deras röster. Så här säger läkaren om den stämning som rådde i personalgruppen när Amanda lades in på kliniken i maj förra året.  - Det fanns inget tydligt och klart ledarskap. Det var för många chefer som var för osäkra. Och då gick det alltså inte att bedriva en professionell vård. Vi i personalen som har jobbat länge inom BUP är ju helt förtvivlade över den situation som är. Över den vanvård som faktiskt delvis bedrivs.  Personalen Kaliber har pratar med berättar att många bland de anställda hade blivit oengagerade. Så pass mycket att de ibland struntade i läkarnas ordinationer. Så här säger de två skötarna om stämningen på kliniken:    - Det blir små kotterier. Informella ledare i personalgruppen, lite tongivande figurer. Det kan bli fel. Vad gör de då? - Ja, man kan gå emot läkarordination. De har en egen uppfattning vad som är bäst för patienten. - Personalen är trött och lite ångestfylld. Det är inget roligt att gå till jobbet. Många som har slutat. Våra kunniga arbetskamrater det är jättemånga som har slutat.  Bältningarna På kliniken finns det tre rum med bältessängar. På väggarna hänger tyg för att dämpa ljuden. Själva sängen är som en undersökningsbrits med bälten. Bältena spänns fast runt benen, händerna och runt magen. Bältning är något vårdpersonalen får göra, men bara i lägen där någon riskerar att komma till skada. Vi har fått höra att man på kliniken inte följer de lagar som måste följas när man använder den här typen av tvångsåtgärder.  Då i början av sommaren förra året var de flesta inne på avdelningen tjejer med självskadebeteende. Men enligt den personal som vi har pratat med lyckades man inte hantera deras utåtagerande.  Deras lösning - när tjejerna skar sig - blev att spänna fast dem i bältessängar. Ofta var de först tvungna att brotta ner tjejerna.   - Det är bältningar i princip dagligen.- Oftare och oftare blev det. - Ibland flera gånger om dagen.  När det händer något och personalen trycker igång larmet kommer det personal springade från andra avdelningar. Skötarna förklarar att det ofta blir kaotiskt och ibland är man tvungen att bälta flera patienter samtidigt.  - Du trycker på larmet. Då kommer folk, den kan komma två, fyra, sex utifrån plus våra egna.  Amandas mamma gick alltid undan när bältningarna skedde. Hon ville inte se.  - Jag vet när jag har varit på avdelningen och det bara rusar in larmet går. Det bara rusar in människor. Bara det är ju traumatiskt.   - Läkaren vi har kontakt med berättar att situationen höll på att bli okontrollerbar.  - Det eskalerade. Med tvångsåtgärder med bältesläggning med tvångsmedicineringar och Amanda blev bälteslagd ohyggligt många gånger på en kort period. Det spred sig så det var väldigt många andra som också blev bälteslagda och det anlades mordbränder till och med. Det bara steg.  - Vid något tillfälle var det väktare som kom. Bara det att se den här väktaren med svarta handskar på mitt barn. Medan de andra springer runt. Ungdomarna. Och personalen mäktar ju inte med heller. Det är inte okej. Men hur påverkades hon av att bli bältad tror du? - Hon berättade ju också. Dels fysiskt kunde hon visa mig hur tilltufsad hon var. Hon hade ju blåmärken överallt. Men också att känna att nu har jag misslyckats igen. Och övergrepp vad gör de emot mig?  En av skötarna har varit med och bältat Amanda flera gånger.    - Och märker man då att det här skenar iväg och man får dra fram sängen. Det skriks, och hög ångest och så flickan inte är kontaktbar. Fram med sängen och sen upp. Det är skrik och sparkar och man får hålla i sig så att man inte blir skadad själv och att inte kollegor blir skadade och framförallt att inte patienten blir skadad.Men hur många gånger har du varit med och bälteslagt henne? - Oj. Det har jag tappat räkningen på faktiskt.  Enligt verksamhetschefen Per-Olof Björck har det funnits en otrygghet hos personalen, mycket på grund av att det är så många som har slutat. Men också på grund av den hårda kritiken som tidigare kom från IVO.  - Organisationen blev inte trygg av det som hände. Det fanns en utbredd rädsla att man inte fick hålla i patienterna, man får inte ingripa överhuvudtaget för då blir man anmäld. Men de var rädda för att göra tvångsåtgärder efter det som hade varit. Men ändå så ökade det, antalet? Jag tror att bältningarna ökade för det var det man kunde göra och det var det man kunde besluta om. Det är en skadad organisation du pratar om.  Bup bryter mot lagen Enligt lagen får bältningar bara göras om det finns en stor risk att patienten skadar sig själv eller någon annan person allvarligt. Men ofta så finns inte den här risken när bältningarna görs, enligt den personal som vi har pratat med.  - Man har ingen kontroll riktigt. Det är en ganska fruktansvärd känsla när man står där och man vet nu har Amanda egentligen bara ångest. Vi kunde inte hantera det här bättre än att bara lägga henne i bälte. Det är ju inte så att hon har agerat ut och slagit någon. Vid något tillfälle har hon gjort det också och försökt skada sig själv, men inte alla gånger.Så många gånger var de här bältningarna omotiverade? - Ja, i ett slags preventivt syfte. Det är mot reglerna och då står man där och tänker. Blev det här rätt nu? Vad är det jag deltar i?  Det skötaren beskriver är mot reglerna. Men att man inte följde de lagar som reglerar tvångsåtgärder var ju det kliniken fick kritik för i IVOs rapport. De här bristerna skulle ju ha rättats till. Verksamhetschefen Per-Olof Björck ser allvarligt på det personalen berättar.  - Då tycker jag att de som ser det ska skriva en avvikelse till vårt avvikelsesystem så att det kommer till allmän kännedom om att det är så. Berätta det här för det här är oegentligheter. Vad tänker du om att de berättar att det händer?- Vad jag tänker om det? Jag säger ju det att det är ju fel om man gör så.Så vad ska du göra åt det då? - Jag kan inte göra någonting förrän jag får reda på det. Du får ju reda på det nu. - Ja, och då har det hänt. Då tar man upp det och säger att så får inte ske. Men hur allvarligt är det? - Ja, det är allvar. Så ska inte ske, säger jag ju.     BestraffningEnligt personalen vi pratat med var det många anställda som var trötta på tjejerna som skar sig. De säger att tjejerna ibland bältades eller isolerades som ett slags straff. Värst var det för Amanda som enligt läkaren väckte starka känslor hos vissa i personalen.  - Det hatet man kunde visa, man tyckte att hon manipulerade, förstörde, att man inte brydde sig om överläkarnas ordinationer om hur hon skulle övervaka henne så att säga för att det skulle kunna hända någonting, säger läkaren. - Å det här du säger om bestraffning man ruttnar på ett läge, man tröttnar och tänker att hon kan gott ha det nu liksom, säger en av skötarna.  - Och då var det sjuksköterskor till exempel som vägrade att gå in när flickan hade rispat sig skulle övervakas för att det fanns en risk att hon skulle rispa upp sina sår. Vägrade gå in och göra det vilket gör att hon drar upp sina sår och förlorar en massa blod. Då struntade man att ta hand om henne? - Ja visst gjorde man det och man följde inte ordinationer som hade gjorts av läkare.En annan form av bestraffning är ju att ge en massa mediciner vilket också skedde. Hon stod ju på jättemycket mediciner.  När personalen är för stressad, inte har tillräcklig kompetens och saknar stöd från ledningen är det lätt hänt att man börjar använda tvångsåtgärder. I värsta fall lyckas man inte bryta mönstret. Det menar Håkan Jarbin som är chefsöverläkare på BUP i Halland, och styrelseledamot i Svenska Föreningen för Barn- och ungdomspsykiatri. Han säger att om tvångsåtgärderna dessutom börjar användas som straff måste ledningen ta sitt ansvar. - Straff är inte grunden till en bra behandling. När det blir straff så tänker jag att det är personal som är överansträngd och kan för lite de vet inte hur de ska göra, då blir man förbannad när det inte går som man vill, och när man inte vet vad man ska göra då blir det primitivt och man ställs mot väggen och man har en för svår uppgift och det är det helt enkelt ledningen som måste skärpa sig och se till att det finns förutsättningar för att bedriva den vård som man fått i uppdrag att bedriva.Enligt Håkan Jarbin är det alltså en ledningsfråga. Men vad säger den ansvariga verksamhetschefen på kliniken Per-Olof Björck om uppgifterna om att patienter straffas?  - Så ska inte ske. Och det är klart att om det sker är det första det man skulle göra är ju att prata med personalen och se över så att säga. Det handlar kanske om personalens trygghet i gruppen och hur man hanterar och hur man upplever sin arbetssituation och så. Det ska man inte ta ut över patienterna. Det är ju helt förbjudet.  2014 blev ett dystert rekordår Men hur mycket tvång används egentligen på kliniken? Kaliber har begärt ut statistik från över antalet beslut om fastspänning. Den visar att förra året 2014 - då Amanda bältades så många gånger - var ett rekordår. Då togs 105 beslut om bältesläggning. Det är fler än vad som gjordes under 2011, 2012 och 2013 tillsammans. 2015 kommer att bli ett nytt rekordår. Redan nu i september hade man gjort fler bältningar - 116 stycken - än vad som gjordes rekordåret 2014.  Vi får tag i en intern sammanställning över hur många beslut som tagits om fastspänning när det gäller Amanda. Den visar att hon på bara tre och en halv månad 2014 bältas 44 gånger. Det är nästan hälften av alla bältningar som gjordes på kliniken under hela det året.   Hur är det rimligt att det blir så många bältningar på en och samma patient? - Det kan jag inte kommentera, säger Per-Olof BjörckVarför inte det? - Jag kan inte kommentera ett enskilt fall. Bältningar borde man undvika, det har jag sagt. Det låter ju orimligt för vem som helst som lyssnar.  Eftersamtalen genomförs inte som de skaEn av de viktigaste metoderna som skulle minska antalet bältningar är så kallade eftersamtal. Då personalen och patienten tillsammans - efter att det har lugnat ner sig - pratar igenom händelseförloppet. Vad var det som hände? Hur kan vi göra annorlunda nästa gång? I klinikens egna riktlinjer står det att samtalen ska göras efter varje bältning. Personalen vi har pratat med tycker att samtalen är viktiga. Problemet är att de sällan hålls.  - Jag som läkare har aldrig varit med, säger läkaren.- 3 gånger av 10 kanske vi håller de här men det är när det är lugnt, säger en av skötarna.  - Man hinner inte göra det för man det andra gänget kommer. Man måste hem. Eller något annat. Man glömmer bort det, säger den andre av skötarna. - När det är kaotiskt då är det sådant här som fallerar. Det blir ju en ond spiral av allting, säger läkaren. Verksamhetschefen Per-Olof Björck säger att de inte för någon statistik över hur ofta samtalen sker.   - Jag har ingen koll på det. Man gör det ibland. Ja, det är sådant vi jobbar med att få till det.Ni ska göra det men ni gör inte det, hur kan det få vara så? - Vi ska göra det, men vi gör det inte. Men du säger att det ska göras eftersamtal. - Ja. Det är min ståndpunkt som verksamhetschef. Sen gäller det också att det ska utföras. Det är ju personal som ska utföra det och så ska de göra det. Men vadå, de struntar i det? - Det har jag ingen aning om, det kan jag inte uttala mig om. Om det glöms bort ibland eller inte. Men är inte det en verksamhetschefs ansvar att se till att sådana här saker fungerar och särskilt sådant som ska göras? - Jo det är mitt ansvar att göra det och det är mitt ansvar att driva det. Men sen att genomföra det på kort tid det är inte så lätt alla gånger idag. Det är mitt mål att det ska ske. Öka på. Det ska bli bättre och bättre.  Flyttas till vuxenpsykiatrin Tillbaka till Amanda. I slutet av oktober förra året har personalen fortfarande inte lyckats lösa problemen på avdelningen, enligt våra källor. På BUP tar man beslut om att flytta Amanda till PIVA - den vuxenpsykiatriska intensivvårdsavdelningen som ligger i Huddinge, det framgår av hennes journal hos Socialförvaltningen. På PIVA vårdas vuxna med psykoser, manier och missbruksproblem.  Från avdelningen kontaktar Amanda IVO för att göra en anmälan. Hon säger till IVO att det har varit fel med alla bältningar på BUP och att hon känner sig rädd inne på vuxenavdelningen. Hennes storebror och hennes mamma åker ofta dit och hälsar på.  - Framförallt blev hon helt neddrogad. Helt. Så det kanske inte var så mycket bältningar för att hon var så drogad, säger mamman. - Ja, hon var slö i skallen. Hon stod och skakade. Hon hade massor med tics på grund av biverkningarna av de droger hon hade i kroppen. Hon var störd på något sätt. Hon var inte Amanda längre. Hon var någonting annat. Det var hemskt att se, säger storebrodern. Isolering Efter fem månader skrivs Amanda ut från PIVA. Men det dröjer inte länge förrän hon är tillbaka på BUP-kliniken. Det var i våras, i april. På kliniken har man återigen öppnat källarlokalen - trots kritiken som man tidigare fått av IVO.  - Det här är en bra yta, säger verksanhetschef Per-Olof Björck. Den fungerar väldigt bra och dokumenterar man sina beslut så är det inga problem. Men varför öppnades den då? - För att vi behöver avskiljningsmöjlighet. Den ingår i vårdmöjligheten.  Amanda isoleras i den återöppnade källarlokalen. När en patient isoleras heter tvångsåtgärden avskiljning och får pågå i max åtta timmar, eftersom det är ett så stort ingrepp i patientens fri- och rättigheter.  I Socialstyrelsens föreskrifter och allmänna råd för psykiatrisk tvångsvård står det att avskiljning endast får användas i undantagssituationer. Det står också att avskiljning bara i sällsynta fall får ske längre än åtta timmar. Om det gör det måste en läkare ta ett nytt beslut var åttonde timme. Uppgår tiden till mer än några dagar så ska handla om extrema fall, enligt föreskriften. Amanda blir kvar i källaren i över tre veckor.  - Hon blev ju jätteledsen. Eller hur? Säger Amandas mamma. Ja hon var väldigt ledsen.  Hur stor del av den här tiden var hon isolerad då? - Hela tiden.  - Från det att hon kom, hon var två nätter på akuten, för att de inte visste var de skulle ha henne. Och sen blir hon placerad där i källaren, och där var hon i tre och en halv vecka.  Efter skandalen 2013 riktade IVO allvarlig kritik mot kliniken för att läkare inte tog beslut om avskiljning. Våra källor uppger att det flera gånger sedan dess har hänt att det här besluten inte tas.  - Det har inte varit någon överläkare som har gjort någon bedömning inom åtta timmar. Då är det olaga frihetsberövande man sysslar med, säger läkaren.  Verksamhetschefen Per-Olof Björck medger att det kan vara så: - Det kan vara någon gång då bakjouren funderat om man ska väcka patienten om det är mitt i natten. Men då har man ju brutit mot lagen? - Om det har hänt så har man gjort det ja.  En varningssignal som inte hörsammadesUnder veckorna i isoleringen i källaren börjar Amanda berätta att hon varit med om något hemskt. I Socialförvaltningens journalanteckning från den åttonde maj står det att Amanda har berättat att hon utsatts för en gruppvåldtäkt.  Trots att man på BUP nu känner till att hon kan ha varit utsatt för övergrepp så fortsätter bältningarna nere i källarlokalerna. I journalanteckningen framgår det att under vistelsen på 23 dagar bältas hon 13 gånger. Det borde inte ha skett enligt läkaren.  - Har man varit med om en sån oerhört traumatisk upplevelse så. Det är en sån situation som påminner mycket om en bältesläggning. Du är ju fastspänd ligger helt blottad kan man ju säga. Om man har varit med om en sån sak där man inte har en chans därför att en person som är mycket starkare lägger sig ovanpå en och genomför en våldtäkt så måste det vara en ohygglig upplevelse.   - Naturligtvis om man har upplevelser av fasthållning som är traumatiska så är det ännu värre, säger verksamhetschef Per-Olof Björck. Självklart. Men ändå sker det på kliniken, för jag har ju kunnat se det i journalanteckningarna från socialförvaltningen. Att det har skett. Jag kan inte svara på ett enskilt fall. Och eftersom jag inte vet om det så är det svårt att kommentera.   Personalens ansvar Men vad har personalen själva för ansvar över vården som getts till Amanda? Enligt läkaren var ansträngningarna stora för att få cheferna att reagera.  - Därför pratade jag med dem som var ansvariga för vården och pläderade för att det måste finnas ett annat sätt att bemöta det här på. Jag tycker att jag gjorde vad jag kunde. Absolut. Det gjorde jag.  Men varför sa ni inte ifrån när hon blev bältad så många gånger? - Det finns ett team runt henne. De borde, de är ansvariga i fallet. Inte vi. De borde ha reagerat och sagt ifrån, säger den ene skötaren.- Det är klart att det svider lite, säger den andre skötaren. Sen kan jag som vanlig personal säga att äsch jag hade inte det yttersta ansvaret men man är ju delaktig i det. Hur ser du på det? - Det är ingen skön känsla. Det är ingen skön känsla.  Den 21 maj i år skrivs Amanda ut från BUP. Hon flyttar in på ett behandlingshem. Inte så lång tid efter blir hennes mamma uppringd när hon är på jobbet av föreståndaren på hemmet. Hon vill att de ska träffas.   - På vägen hem då jag gick hem, berättar Amandas mamma. Då tänkte jag, är hon död? Nej, hon kan inte vara död. Alltså du vet, tusen tankar.  Men när hon kommer hem, så förstår hon vad som hänt.  - Och då ser jag dom på gatan. Och då ser jag prästen. Och då fattar jag. Då fattar jag att hon är död.  Amanda spelar keyboardJag har när hon sjunger, säger Amandas mamma. Jag har den på min telefon.  Amandas mamma visar ett videoklipp på sin telefon. Videon är från nyårsafton. Amanda sitter i vardagsrummet och spelar på sin keyboard.  - Så får det inte gå till. Så här har det varit, och det här är inte det enda ärendet, det finns fler, säger den ene skötaren.- Vi borde ha bättrat oss för länge sen, säger den andre skötaren. Nu i september kom svaret på Amandas anmälan som hon gjorde till IVO. Myndigheten kommer inte utreda hennes ärende. De skriver: Det har kommit till IVO:s kännedom att anmälaren har avlidit. Ärendet ska därför avskrivas.Reporter: Mikael FunkeResearch: Emilia Mellberg Producent: Andreas LindahlKontakt: kaliber@sverigesradio.se

    starstarstarstarstar
  • 32: How to Become a SOCIAL MEDIA CELEBRITY by GIVING with Amanda Bucci

    · 00:54:03 · For The Love Of Money Podcast | Business | Philanthropy | Entrepreneur | Lifestyle and Success with Chris Harder

      It’s not often that you hear of successful entrepreneurs who never actually planned to be an entrepreneur. And that’s just one of the reasons why I’m so excited to share with you my conversation with YouTube star and “accidental entrepreneur,” Amanda Bucci. It all began as Amanda was finishing up her nursing degree in college. With an ongoing interest and passion for fitness, she decided to track her fitness progress by creating an Instagram account. Without any expectations of a following, out of nowhere she had 15,000 followers. So how did she attract these people? Through GIVING! As many of you know, when you post progress pictures, your workout routine, your thoughts etc., you’re going to get questions about how you were able to achieve your results. And with her spirit of generosity, Amanda felt called to respond back (paragraphs at a time) because she genuinely wanted to help. There was no money being made at this point, but that soon changed. Building a reputation as a coach, Amanda soon started taking one-on-one clients in addition to waitressing. Add studying for nursing exams and Amanda was maxed out. To free up time, Amanda decided to ditch the waitressing and create and sell an ebook. There wasn’t a plan, just a vision and the desire to help others (and help herself as well if she could). Her first ebook, The Ins and Outs of Tracking Your Macros was a huge success and she found in addition to her coaching clients, she was making enough money to cover her living expenses with a little extra. With a nursing career still in sight, Amanda struggled. She didn’t have the desire or extra time to study. Her passion for nursing had transitioned to fitness. Nonetheless, Amanda followed through, took the registered nurse exams and…didn’t pass. A common occurrence, Amanda scheduled to take the test again, but when the time came take it again, she decided against it. It was time to take her fitness career to the next level (at this point she had already made $50,000 in just six short months!). Amanda took on more clients, started providing more content and kept sharing on Instagram and YouTube. So how did she do it in a world FULL of social media fitness stars? Amanda advises to not get discouraged by the amount of people who are doing something similar. There are so many people who need YOUR special message and guidance. “People want to connect with people. It’s not just the information that people are seeking.” Amanda feels that people buy things because they like the person they’re buying a particular product/program from.  “You can still shine your personality through your content in a way that makes you stand out and makes you unique.”   If someone else is doing something similar…great! But know that you have the power to make it better, different and MORE valuable. A game-changer for Amanda has been her practice of being transparent in so many areas of her life. It’s about giving people a first-hand look into your life… Share your struggles, what you’re feeling and what you’re doing. The more you share, the more successful your community/following will be.  Being so new to entrepreneurship, throughout her recent experiences, Amanda had never really thought about her long-term financial and impact goals.  “I was focused on growth. I was focused on being better every single day and providing valuable content.” Realizing she needed to seek outside help for her business, she joined Lewis Howe’s Mastermind group (where we actually first met). Amanda has learned so much from him and other fellow entrepreneurs about what she wants the future of her business to look like. And one thing that was inevitable, she needed to offer more products and unapologetically charge for them. While this was difficult at first, Amanda realized that charging someone often guarantees more success, because people are held more accountable. She also reflects that it’s refreshing to know the value of what you’re offering. For example, her new high-ticket coaching services are offered at a higher price point than she’s ever done before. And while fear and doubt creep, in she had the a-ha moment of:  “I was able to give so much more because I didn’t feel resentful toward the price that I charged.” And guess what, the coaching services were a success! This doesn’t mean you’re not going to have nay-sayers who accuse you of manipulating or “scamming” people, but at the heart of your business, you know what you’re providing. And don’t forget, there’s always the block and delete buttons, which Amanda has become more comfortable using. ;) As long as you’re providing (aka giving!) value to your audience (and some free content, too), you have just as good of a chance as anyone to build a successful business. In This Episode You Will Learn:  Transparency Giving free but valuable content Following your passion Entrepreneurship Resources:  FB: facebook.com/AmandaBucciFit IG: @amandabuccifit YouTube: AmandaBucciFit Website: AmandaBucci.com Podcast: Bucci Radio  For more stories and tips on becoming unapologetically wealthy, follow me @Chriswharder on Instagram and check out fortheloveofmoney.com.

    starstarstarstarstar
  • Facebook Video Retargeting for Live Video and Beyond

    · 00:42:22 · Social Media Marketing Podcast helps your business thrive with social media

    Do you post videos on Facebook?Have you tried retargeting your live and uploaded videos?To explore techniques for retargeting your videos, I interview Amanda Bond.More About This ShowThe Social Media Marketing podcast is an on-demand talk radio show from Social Media Examiner. It's designed to help busy marketers and business owners discover what works with social media marketing.In this episode, I interview Amanda Bond, who's known as the "Ad Strategist" specializing in Facebook ads. Amanda also advises top social pros and has taught the ADdicted Facebook Ads course. Online, she's known simply as Bond.Amanda explores Facebook video ads and retargeting.You'll discover how to use Amanda's technique to warm up your Facebook followers.Share your feedback, read the show notes, and get the links mentioned in this episode below.Listen NowHere are some of the things you'll discover in this show:Facebook Video Retargeting for Live Video and BeyondAmanda's StoryBefore Amanda started working in social media marketing, she worked with big brands such as Pepsi and Labatt. As a salesperson for Pepsi, she went door to door to compete with Coke. After she sent two truckloads of Pepsi to a store for a large sale, Coke sent three. Looking over 110 pallets of pop, Amanda realized that the impact she was having in her sales role wasn't aligned with where she wanted to show up in the world.To move forward, Amanda decided to give back through her local Rotary service club.As the club's youngest member, she was encouraged to become their social media manager. When Amanda started working with her Rotary club in 2013, social media marketing felt like magic. Talking to people on the Internet seemed to create relationships out of thin air. However, Amanda quickly learned the impact of social when she used social media marketing for a live local Rotary event.To promote the event, the Rotary club used traditional marketing such as ads in the newspaper, and Amanda used everything she'd been learning about social media marketing. Throughout the weekend, the club expected 4,000 people to attend, but 23,000 people actually came, largely due to social media.That was Amanda's impetus to change direction in her career and she became a social media manager. As she became more versed in Facebook ads, she found that being an ad strategist was a great niche for her as a math and data nerd. Amanda now teaches and helps other businesses behind the scenes. She loves doing the deep dives into the data, helping people see the story the numbers are telling.Listen to the show to hear about Social Media Examiner's role in Amanda's early social media marketing efforts.What Retargeting MeansThe words retargeting and remarketing are interchangeable. Most people know about retargeting through the Facebook pixel, which is a tiny code snippet you add to your website. When someone lands on a page with this code, the Facebook pixel sends a message back to Facebook, saying something important is happening.Facebook has opened up new ways to retarget people (or show them content or ads based on prior actions), including video retargeting.Because Facebook has been emphasizing live video and video in the news feed, Amanda is especially excited about these video retargeting features. Anytime somebody sees at least three seconds of a video (recorded or live), Facebook takes note of who they are and puts them into a retargeting custom audience that you can use to retarget them again and again.I ask why you would want to retarget someone who watched a Facebook video. Amanda says it's part of getting people to know, like, and trust your brand. You want to start nurturing conversations that may lead to a sales transaction. As the Ad Strategist, she calls this framework "Connect, Convert, Close."In that connection phase, your audience may be cold (they may not know or have heard of you),

    starstarstarstarstar
  • Hannah Gadsby

    · 01:21:44 · Tom Rhodes Radio Smart Camp

    ★★★★★  Tom Rhodes Radio Review for Hannah Gadsby in ‘The Exhibitionist’ Hannah Gadsby is one of the brightest shining lights on the world wide comedy circuit. An innately gifted story teller whose tales of awkward humiliation and personal triumph will have anyone from any walk of life or age group howling with laughter. I first met Hannah 4 years ago in Perth, Australia when we were both doing a comedy festival there together. In July of this year we worked together again at Toomler comedy club in Amsterdam the week before we both went off to do the Edinburgh Fringe festival. Sharing an apartment together in Amsterdam I was privileged to see Hannah tightening up and putting the finishing touches on what would be her Edinburgh show this year, which made the experience of seeing her finished product at the festival even more enjoyable for me. In this year’s show called ‘The Exhibitionist’ she used a slide show of great works of art interspersed with photos of her growing up through life. It was part art history lecture and part personal journey through her life. Hannah got her university degree in art history and art is one of her personal obsessions and greatest passions in life. In this episode we talk about art, art history, her Edinburgh show ‘The Exhibitionist’ and the fact that Tom Rhodes Radio gives her show a 5 star review. It is an extra treat to know that Hannah does not do many podcast chats and that she made the exception to be on mine. I adore this woman as a human being, as a comedian and as a fellow art lover. Her Edinburgh show of 2014 was one of my favorite shows that I saw this year and her stand up comedy is consistently solid powerful laughs every time I see her perform. It is my pleasure to present to you now the one and only Hannah Gadsby! Intro song: Cutting Room (Hot Pants) – OceanlinersAudio Cameo: Jasper Rijkeboer from Delft, The NetherlandsStand-up clip from YouTube 1: Melbourne Comedy Festival All Stars supershow 2014 Hannah gadsbyStand-up clip from YouTube 2: Hannah Gadsby – Melbourne Comedy Festival 2012End song: Slip of The Tongue – Mary Gautier Recorded at Hannah’s Edinburgh Festival apartment , Edinburgh August 2014

    starstarstarstarstar
  • Våldtäkterna på psyket

    · 00:29:20 · Kaliber

    Unga kvinnor som tvångsvårdas utsätts för sexuella övergrepp av andra patienter. Kaliber idag om tafsande medpatienter, misstänkta våldtäkter som inte polisanmäls och om tjejerna som inte skyddas. Där har vi den.Vad är det för något? Det är skötarbroschen.Tommie Olsson är i 50-årsåldern och jobbar numera som väktare. Han visar stolt upp sin blåa och vita brosch som han fick när han jobbade som skötare inom vuxenpsykiatrin i Malmö. Det är alltså jag har dubbelkompetens som både undersköterska och mentalskötare. Det jag har sett är att allra helst yngre kvinnor som har varit intagna på Piva har blivit utnyttjade av manliga patienter. Det var ofta att man tog väldigt lätt på det och viftade gärna undan det som en bagatell.Det är ett tungt ansvar vi lägger på dem som arbetar inom psykiatrin.Särskilt kanske på de slutna avdelningarna.Många av de tjejer som vårdas här lider av självskadebeteende. Inte sällan är de självmordsbenägna. Därför är många av dem inlagda med tvång.De är på ett sätt omyndighetsförklarade och fråntagna sina rättigheter. Om de skulle bli utsatta för övergrepp så kan de inte ta sig härifrån.Det här är en utsatt grupp som är i starkt behov av skydd. Men lyckas man verkligen ge skydd de här tjejerna? Och hur hanterar vården det när man inte lyckas?Är det så att man till och med försöker dölja när det har gått fel?Jag är och träffar en mamma utanför BUP-kliniken i Stockholm. Hon är här för att hämta ut sin dotters journal.Varför är det så viktigt för dig att få ut den här journalen? Jag har belägg för att det finns saker som inte är korrekta.Amanda - som egentligen heter något annat -  är en av dem som blivit utsatta för sexuella kränkningar av andra patienter, det menar hennes mamma.   Vi har berättat om Amanda tidigare i Kaliber. Att efter att hon vårdades på BUP i Stockholm tog livet av sig. Det var i somras. Hon var då 16 år.I programmet beskrev verksamhetschefen själv sin klinik för en skadad organisation med en otrygghet i personalgruppen.För Amanda innebar vården ideliga bältningar och långa tider i isolering. I Kaliber vittnade personal om att isoleringen och bältningarna flera gånger hade skett på sätt som inte är tillåtna.I journalen vill Amandas mamma hitta svar om brister i vården. Hon vill också veta mer om de sexuella trakasserier och kränkningar som Amanda har berättat om har skett under vårdtiden.   Men det står där i journalen? Det kan jag inte svara på. Men jag tror att det finns ledtrådar i alla fall.Efter vårt reportage om Amanda - i november - får vi ett samtal.   Hej, det här är . Jag ringer dig för jag vill berätta att det i fredags skedde en incident här på kliniken...Det är en av en av våra källor inifrån kliniken som ringer. Han vill berätta att två tjejer har blivit utsatta för sexuella övergrepp, inne på kliniken. Den senaste händelsen ska ha skett nu i början av december.   Tjejen befann sig i teve-rummet och så kommer en patient dit. Under fem-sex minuter som är obevakade så händer det hela.Det skedde på en fredag - nu under vintern - i mörkaste december. En 15-årig tjej ligger på en blå soffa och kollar på Idol.Den här kvällen jobbar en sjuksköterska och två skötare på avdelningen. De är alla tre vikarier eller inhyrda via bemanningsföretag. De gör inhopp och då och då, och vet knappt namnen på de intagna patienterna eller ens på varandra. Det framgår av de polisförhör som senare görs.Efter att Idol är slut lämnar personalen patienterna i teverummet obevakade. Och det är då den 15-åriga tjejen blir våldtagen av en flera år äldre patient, enligt åtalet. Och när hon skriker då kommer personalen. Och då sitter hon på soffan med byxorna nere. Och pojken står precis mitt emot henne. Hon säger att han har förgripit sig på henne.Sten Jacobsson är chefsläkare och ansvarar över patientsäkerheten inom Stockholms Läns sjukhusområde. Ja, det här ska inte inträffa. Spontant skulle jag säga här har ju övervakningen brustit, säger han.   I klinikens egen avvikelserapport kan man läsa om händelsen. I rapporten skriver personalen att den misstänkte patienten aldrig borde ha tagits in på avdelningen, eftersom han varit inblandad i en liknande händelse - som skett tidigare - på klinikens akutavdelning. Det är samma pojke. Han hade försökt förgripa sig på en annan patient på akuten två veckor innan på en toalett, säger en skötare som vill vara anonym.När den här typen av händelser sker - som den på toaletten - har personalen en skyldighet att skriva en avvikelserapport. Men enligt vår källa finns det ingen rapport skriven. Men skötaren berättar att tjejen är 16 år och hade extravak, vilket innebär att hon inte får lämnas ensam. Han följde efter henne och vid ett oövervakat ögonblick, och låser in sig med henne på toaletten. Man missade att hon hade en övervakningsgrad 3. Det måste jag säga är vårt fel. Där har vi gjort fel, faktiskt, säger en anonym skötare.Vi tar kontakt med en annan källa - också en skötare på kliniken - som bekräftar uppgifterna.Ja, hon var på toaletten, han gick in där. Och det där är ju lite märkligt. För när man har ett vak ska det stå en personal utanför toaletten och dörren ska stå på glänt. Då har man inte haft full koll. Det är illa. Och här måste man ju tänka, hur ska man skydda de här tjejerna?  Vad som skedde på toaletten är oklart. Vi vet inte vad som egentligen hände.Men i fallet med den 15-åriga flickan i teve-rummet pågår det en rättegång. Polisen har hittat DNA från den misstänkta i flickans underliv. Pojken har vid ett av förhören också erkänt våldtäkten. Vi gör så gott vi kan, sen finns det lägen där om det är mycket, det är stökigt, det blir en rörig situation Nä, vi har inte full koll. Det har jag varit med om, vi har inte full koll, säger en anonym skötare.För Amanda - som vi har gjort reportage om tidigare - var det efter att hon flyttades från BUP till vuxenpsyk som hon började berätta om att hon blivit utsatt för sexuella kränkningar.Det var hösten 2014. Hon var då 15 år. Men barn under 18 år som är inlagda med tvång ska inte vårdas bland vuxna. Det har Sverige skrivit under i barnkonventionen där det tydligt står att frihetsberövade barn ska hållas åtskilda från vuxna.Per-Olof Björck är verksamhetschef på BUP i Stockholm och har det yttersta ansvaret över vården på BUP. Det är inte många man skickar dit. Men det har hänt.Hur lämpligt är det att skicka barn och unga till Piva? Det kan jag säga är helt olämpligt. Det är förkastligt.Men ändå gör man det? När man har gjort det tror jag situationen har varit helt omöjlig att hantera.Amanda blir kvar på vuxenavdelningen i fyra och en halv månad. Hennes mamma berättar att de andra patienterna var mellan 25 och 40 år, de flesta var män. Amandas mamma var ofta och hälsade på på avdelningen för att stötta sin dotter. Hon berättar att personalen sagt till Amanda att hon inte fick ha kjol på sig. För det kunde vara triggande gentemot, bara det att man inte får klä sig som man vill för det var inte så att hon hade väldigt korta kjolar, men hon fick inte ha kjol. För det kunde triggaTrigga vadå? Trigga dom andra männen som var där på avdelningen till att bli ett objekt som var okej att antasta.Att läkare tar beslut om patienters kläder är inget konstigt, enligt den ansvariga chefsläkaren Sten Jacobsson. Bedömer den ansvarige läkaren att det här är olämpligt på grund kjolens utseende, så är det en del i bedömningen av hur vården bäst ska bedrivas.Men trots att Amanda inte använde kjol, blev hon snabbt sexuellt trakasserad, enligt hennes mamma.   Hon kunde också uttrycka det, både till mig och hon försökte det till personalen också. Jag känner mig inte trygg här. Männen sätter sig bredvid, det var mestadels män, de satte sig bredvid henne i de rummen som var gemensamma, och tog på henne och försökte kyssa henne. De tafsade på henne, och hon sa till personalen hjälp mig!.Vad gjorde personalen då?   Ja, då får du flytta på dig.Det var vad de sa till henne? Det var vad en del sa till henne ja.Att Amanda inte kände sig trygg på vuxenavdelningen framgår också av en anmälan som hon gjorde från avdelningen till Inspektionen för vård och omsorg, IVO. I anmälan uppgav hon bland annat att hon kände sig rädd inne på avdelningen. Hon kunde ju ringa och prata med mig på nätterna och gråta. På kvällarna och nätterna ringde hon ofta och grät. Hon var ju förtvivlad, säger Amandas mamma.Den ansvarige chefsläkaren Sten Jacobsson säger att personalen på Piva är väl medveten om den här problematiken och att det finns klara rutiner, och är det fråga om brott ska det anmälas till polisen. Han reagerar över vad personalen ska ha sagt till Amanda - att hon skulle flytta på sig - när hon kände att hon blev utsatt för sexuella kränkningar.   Att formulera det på det viset, det tycker jag är olämpligt, säger Sten Jacobsson.Varför då? Patienten vistas ju där för vård och då handlar det ju om att vi i samråd med patienten planerar den vården. Och vården görs ju tillsammans med patienten, det är ju inte enbart patientens sak att flytta på sig.De här fallen på vuxenavdelningen och på BUP i Stockholm är bara några exempel på när tjejer berättat om övergrepp och kränkningar inom psykiatrin.Men hur ser det ut generellt i Sverige?IVO som tar emot anmälningar av patienter registrerar inte ärendena efter kategorier som t ex sexuella trakasserier eller övergrepp, så det är svårt att ge en heltäckande bild av hur ofta det sker. Men vi hittar snabbt flera rättsfall.Det senaste är från Sundsvall, där en manlig patient i våras dömdes för flera våldtäkter som han begått inne på en av de psykiatriska avdelningarna.  I tre dagar i rad tog sig mannen in i en kvinnlig patients rum och våldtog henne. Först vid den tredje våldtäkten upptäcktes han av en skötare.  I Malmö har flera fall av våldtäkter varit aktuella de senaste åren, en på BUP 2014, och två på en och samma avdelning - 2011 och 2013 - på den psykiatriska intensivvårdsavdelningen Piva. Ett av dom fallen ledde till fällande dom.Det var strax efter klockan 10 den 6 september 2013. En 20-årig tjej hade varnats av personalen för en av de manliga patienterna. Men just den här förmiddagen ligger avdelningen öde.Personalstyrkan är på ett rapporteringsmöte och avdelningen är helt tom på personal.Den manliga patienten, som är några år äldre, tvingar in den 20-åriga tjejen på sitt rum. Där våldtar han henne.Flera gånger skriker hon på hjälp, men eftersom det inte finns någon personal på avdelningen så är det ingen som hör henne.I Malmö har bristerna inom psykiatrin varit i fokus på grund av de många självmorden som skett. Sen 2013 har fler än 40 patienter tagit livet av sig. Självmorden har skett inne på avdelningarna, i anslutning till utskrivning eller under permission.I somras rapporterade Sydsvenskan om en hemlig internrapport som avslöjade en skrämmande arbetsmiljö inne på den psykiatriska kliniken. Det handlade om mobbning och trakasserier personal emellan. Företaget bakom rapporten varnade för anarki och pekade på en betydande risk för patientsäkerheten. Vi hade manliga patienter som lurade in kvinnliga patienter på sina rum och visade könet för dom och såna här grejer. De blottade sig, det var mycket tafsande och kladdande rent allmänt, säger en anonym skötare.Vi får kontakt med flera före detta anställda på vuxenavdelningen Piva, där våldtäkten skedde 2013. Det är tre skötare som oberoende av varandra vill berätta. Eftersom de vill vara anonyma har vi bytt deras röster. Du kan ju ha manliga patienter som vill sitta väldigt nära, som lägger händerna på låren och klappar dem på rumpan eller tar dem på brösten.Skötarna berättar alla tre om att det hände att yngre tjejer blev trakasserade och utsatta för sexuella övergrepp av de manliga patienterna.En av skötarna som vill vara med med sitt riktiga namn - Tommie Olsson - slutade på kliniken efter en konflikt med arbetsgivaren. Enligt honom var det flera i personalen som inte tog övergreppen på allvar. Och det är där det brister många gånger, viss personal bryr sig inte om det utan tycker att det är deras sak.Men du reagerade på det här, men hur var det i resten av personalgruppen, hur såg man på det här? Ja, vissa hade samma inställning som jag att det var fel, men många sket ju också i det. Så man har en väldigt skev inställning till i en del av personalgruppen på grund av att man accepterar mer bara för att de är intagna med tvång, säger Tommie Olsson. Alla i personalen visste att det förekom, men det var ingen som lyfte på ögonbrynen. Men när det är så och du har en patient som har den typen av problematik och du låter det ske så gör du patienten sjukare. Det går inte försvara det, säger en anonym skötare.Men varför gjorde inte du mer för att stoppa de här?   Man är så inne i det. Man är så inne i jargongen på något sätt. Det blir en sjuk del utav vardagen.Vi kontaktar Region Skånes pressansvarige för psykiatrifrågor Klas Andersson. Vi vill göra en intervju med någon med ansvar för avdelningen. Vi vill ha svar på hur man arbetar för att förhindra sexuella övergrepp. Han ska återkomma med besked.Skötarna i Malmö berättar om flera händelser där kvinnliga patienter utsatts för trakasserier och övergrepp. De säger att det tystades ner.Den före detta skötaren Tommie Olsson berättar att han under ett pass upptäcker att två patienter har sex i ett av rummen. Den kvinnliga patienten säger direkt efteråt att hon blivit tvingad. Tommie Olsson tyckte därför att det skulle anmälas. Detta rapporterades till ansvarig sjuksköterska. Men det rycktes bara på axlarna och ja, vad ska vi göra åt det? Och sen så tystades det ner.Hur påverkades den här tjejen av det här? De närmaste dagarna var hon dämpad och deppig. Jag försökte prata med henne, men hon ville inte prata. Hon var allmänt uppgiven.Tommie Olsson beskriver hur han försökte övertala andra på avdelningen att de skulle göra en polisanmälan. Men den misstänkta våldtäkten anmäldes aldrig, enligt Tommie Olsson.   Jag tog också upp det här med vår avdelningschef och hon sa bara då att det är upp till patienten att anmäla det.Så det blev inte någon avvikelse? Nej, inte ens en avvikelse.Jag har begärt ut uppgifter om händelser såsom sexuella trakasserier och våldtäkter som har registrerats inom vuxenpsykiatrin i Malmö av Region Skåne.I svaret uppger man att det inte finns några rapporter eller avvikelser gällande sexuella trakasserier. Inte en enda.När det gäller våldtäkter redovisar man de två rättsfall som har har varit kända sedan tidigare. Den misstänkta våldtäkten Tommie Olsson berättar om finns inte med.Vi ber återigen Region Skåne att svara på våra frågor. Varför anmäldes inte den misstänkta våldtäkten - som Tommie Olsson berättar om - till polisen?Klas Andersson är pressansvarig för psykiatrifrågor på Region Skåne.Hej.Hej, jag har försökt här ett tag och få till en intervju med en ansvarig på Piva. Mmmm. Ja, just det. Nej, jag har inget namn till dig, det kan jag svara på en gång.Ingen ansvarig på Piva eller högre upp i organisationen vill svara på våra frågor, men Klas Andersson säger att han ska fortsätta försöka.För att kunna förbättra vården och se till att misstag inte sker igen finns systemet med avvikelser. En avvikelse ska skrivas när något har brustit i verksamheten, på så sätt kan man utreda händelsen och sedan förbättra arbetssätt eller rutiner. Men skötarna berättar att avvikelser inte uppskattades av enhetschefen. För många avvikelser skulle göra att avdelningen skulle få dåligt rykte. Du ska ju alltid skriva en avvikelserapport, så skrevs det ju alltså sällan eller aldrig någon avvikelserapporter på Piva.Men varför gjordes inte det då? Det är den här tysta jargongen. Hjälper jag dig så hjälper du mig. Många ser det som ett svek.Även på BUP i Stockholm vittnar anställda vi har kontakt med om en tysthetskultur. De säger att det inte alltid uppskattas när man skriver avvikelser. Särskilt när det gäller händelser som kan skada kliniken.I fallet med den 16-åriga tjejen som blev inlåst av en manlig medpatient på en toalett, begicks det flera fel av personalen. Det säger de anställda som vi har kontakt med.Eftersom patienten hade extravak borde det inte kunna ske att en annan patient lyckas låsa in sig med henne på toaletten.   Chefsläkaren Sten Jacobsson har inte hört om händelsen förrän nu. Det är en allvarlig avvikelse. Självklart ska det finnas en avvikelse på den händelsen.  Varför är det allvarligt om man inte har skrivit en avvikelse? Ja, ur patientsynvinkel så ska man vara skyddad när man vårdas i sjukvården. Det ingår i hälso- och sjukvårdslagen. Vi ska ge patienterna trygghet och klarar vi inte av att ge patienterna trygghet, då måste vi överväga om det här ska anmälas enligt Lex Maria.Vi ber om att få ta del av de avvikelser som har skrivits under den här tidsperioden. Vi vill se om man valt att inte skriva en avvikelse på händelsen, om man har försökt dölja misstagen. Handlingarna är offentliga och brukar lämnas ut av sjukhusen efter att de strukit över känsliga uppgifter. Men kliniken vill inte lämna ut avvikelserna och hänvisar till sekretessen. Vi ber då istället vår källa att kontrollera om avvikelsen finns. Vi vet ju att händelsen har inträffat, eftersom den beskrivits skriftligt av personalen tidigare. Efter några dagar får vi besked. De skrevs aldrig någon avvikelse.Hej, jag skulle få titta på en förundersökning. Är det något som är beställt?  Här på tingsrätten ligger den sekretessbelagda förundersökningen som gjordes i våldtäktsfallet 2013 - då en 20-årig tjej blev våldtagen av en äldre patient, medan hela personalstyrkan var på ett möte. Sjukhusets hantering av det här fallet är fullt av brister. Inte bara det att personalen lämnat hela avdelningen tom när de visste att den manliga patienten kunde vara farlig, utan också det som händer efteråt. I förundersökningen framgår det att det är en sommarvikarie som tills slut upptäcker den pågående våldtäkten i ett av rummen. Den kvinnliga patienten flyttas efteråt till en annan avdelning. Och till en början vill hon inte anmäla det som hänt till polisen, eftersom hon är rädd att den manliga patienten ska hämnas. Men i polisförhören framgår det att det sker diskussioner på avdelningen om man ska göra en anmälan ändå. Men det dröjer fem hela dagar innan man anmäler våldtäkten till polisen.Under de här dagarna hinner personal tvätta de båda patienternas kläder. De städar också rummet, där våldtäkten skedde, flera gånger. För polisen innebar det här att man inte kunde genomföra en teknisk undersökning.Varför anmäler man inte våldtäkten till polisen på en gång?Vi frågar Region Skåne. Den pressansvarige för psykiatrifrågor, Klas Andersson, säger att det inte var sjukhuset som anmälde våldtäkten till polisen, eftersom de inte får anmäla den här typen av brott.Klas Andersson, pressansvarig: Vi får inte polisanmäla själva som organisation, så kan inte vi polisanmäla en brottslig handling utförd av en individ mot en annan.Uppgiften har fått av en av de före detta chefsläkarna. Men vi tittar efter i förundersökningen. Bland alla handlingar finns också den polisanmälan som till slut gjordes.I den står det tydligt att det är sjukhuset som står som anmälare till våldtäkten. Vi kontrollerar också vad som gäller, och visst får man på sjukhuset anmäla om det sker en våldtäkt.Vi ringer upp Klas Andersson igen. Jag tar tillbaka allt jag har sagt till dig. Det var fel av mig, säger han.På Region Skåne tar man tillbaka det man tidigare sagt. Vi får också besked via mejl att man visst får anmäla våldtäkter. Men anledningen varför polisanmälan dröjer - vilket kan ha riskerat polisens utredning - vill man inte svara på. Jag kan inte svara på några av dina frågor, säger Klas AnderssonJag kontaktar den dåvarande enhetschefen. Enligt henne är anledningen istället en annan.Hon säger att polisanmälan dröjde på grund av att sommarvikarien som upptäckte våldtäkten inte berättade om vad hon sett. Enligt chefen visste ingen på avdelningen vad som hade hänt.  Men förundersökningen visar något annat. Här bland vittnesmål och journalanteckningar står det tydligt att vikarien beskrev händelsen samma dag i en omvårdnadsanteckning. Hon berättade också om våldtäkten för andra i personalen. I polisförhören framgår det att läkare, vårdare och andra ansvariga på avdelningen, redan samma dag, visste vad som hade hänt.Vi har nu fått tre olika besked av Region Skåne om varför man dröjde i fem dagar med att polisanmäla våldtäkten. När vi granskar svaren ser vi att de inte stämmer. Men i handlingarna på tingsrätten hittar vi ytterligare en förklaring.Här går det att läsa att personal på avdelningen vittnar om att man ville tysta ned händelsen, eftersom den inte var bra för avdelningen.Vi får aldrig någon intervju med ansvariga för psykiatrin i Malmö. De vill inte ställa upp innan programmet ska sändas.Istället får vi skicka våra frågor via mail. Vi ställer 20 frågor om kritiken som framkommer i vårt program.Dagen efter får vi svar. Det är klinikens verksamhetschef Hans Brauer som skriver:Det är ett ytterst tragiskt fall som ni tar upp och jag är den förste att beklaga att något sådant har kunnat hända i vår verksamhet. Som patient ska du kunna känna dig säker och trygg under din vårdtid hos oss. I detta fall har vi uppenbarligen inte lyckats med vårt uppdrag.Han skriver också att sedan han började på kliniken 2015 har han inte fått in några avvikelser gällande trakasserier. Han skriver också att alla anställda har en anmälningsskyldighet att skriva avvikelser. I januari har personalen också påbörjat en utbildning i bland annat etik och bemötande-frågor.I det här reportaget har vi försökt få svar på om kvinnliga patienter inom den slutna psykiatriska vården får tillräckligt skydd när de blir utsatta för sexuella trakasserier och övergrepp. Det finns många psykiatriska inrättningar i Sverige och vi vet inte hur det ser ut på dem alla. Men i flera händelser - från t ex Malmö och Stockholm - har vi kunnat visa att skyddet har brustit.Vi är tillbaka vid receptionen på BUP i Stockholm. Hej, ska hämta en journal ...det var ett annat ärende. Men här kommer ditt. Så varsågod.En mamma vars dotter har tagit livet av sig hämtar ut det som finns kvar. Två bruna kuvert. Två tjocka luntor med papper. Det är journalerna över vården som har getts. Innan vi träffas har Amandas mamma sagt att hon inte vill läsa journalerna. Hon är inte redo än. Men när hon har blivit det tänker hon använda allt material för att driva Amandas fall vidare. Så småningom när jag är stark vill jag ha papprena för jag tänker det kan ju inte stanna vid det här, utan jag måste gå vidare.Det är flera saker hon vill ha svar på. Inte bara om kränkningarna, utan också om de många bältningarna och den långa isoleringen som vi har berättat om i våra tidigare program. Idag kan jag tänka så här, ja, med facit i hand, hade inte de här besluten fattats så hade kanske min dotter levt.Reporter: Mikael FunkeProducent: Andreas LindahlKontakt: kaliber@sverigesradio.se

    starstarstarstarstar
  • 64: Rebel or Control Freak? Why We Bounce from Being Overly Strict with Ourselves to Giving Up with Amanda

    · 00:37:48 · Over it and On with it with Christine Hassler

    Today's caller, Amanda, wants to know how to stop obsessing about calorie counting, her physical appearance, and working out. Like many of the sessions, you hear on this podcast, the focus of our conversation takes a different direction. Amanda acknowledges she felt controlled by her parents growing up. And, the biggest thing I taught Amanda is how we often pair certain behaviors with love. For example, we know our parents are supposed to love us, so the way they parent us is what we think is love. In Amanda's case, it was being strict because she knew her parents loved her. So, she formed a correlation between being strict and controlling, with love. Her attempts to parent herself, care for herself, and love herself the way her parents did, are a big part of her food and calorie counting obsession. She believes that is how she keeps herself safe, much like her parents thought their strict parenting would keep her safe. It ends up as a fear-based version of safety, and it's exhausting. Another thing at play was Amanda's history of rebelling. When we have one extreme that feels limiting, we go to the opposite extreme in an attempt to free ourselves. Amanda felt controlled, so to move away from it, she was rebellious and acted out to get free of the feeling of being controlled. Coaches and Health Professionals — are you practicing what you preach? Are you attempting to save yourself through serving others? You can share your story and help others, but make yourself your own best client. We can't shift ourselves by saving other people. Remember, it's important for you to show people they do have a wisdom voice inside, and a part of them that is connected to a pure, untainted heart. Consider/Ask Yourself: ? Are you a bit of a control freak in your life? Are there areas you are obsessive or rigid? ? Do you have an inner rebel? Does part of you act out or engage in addictive behavior? ? Are you in a profession where you are not practicing what you are preaching? ? Is your self-talk negative, and you would like to shift it? Amanda's Question: Amanda feels mentally exhausted. She wants to know how to trust herself and change her patterns. Amanda's Key Insights and Ahas: ? Her obsessing is her attempt to care for herself. ? She's afraid she doesn't deserve a good relationship. ? She believes she is broken. ? She has constructed her persona, and doesn't know who she is. ? She doesn't know how to talk to herself. ? She is trying to use her clients to help herself. ? She should practice what she preaches. How to Get Over It and On With It: ? She should talk to herself every day from a place of acceptance. ? She should parent herself in a way that is full of unconditional love and support. ? Attend Christine's Spring Retreat to help process her old belief systems. ? She needs to be able to lose control and to know she will be ok. ? She needs to read Expectation Hangover. ? She needs to treat herself like she treats her clients. Assignments and Takeaways: ? Identify and deconstruct certain behaviors that may be cross-wired with love. ? Consider getting a pet. A pet is a way to learn about unconditional love without getting into codependency. ? If you are in the pattern of control or rebellion, start a spiritual practice. Sponsor: Audible - Free audiobook download and a 30-day free trial. Resources: Christine Hassler Expectation Hangover Women's Spring Retreat - March 2017 Christine Hassler Podcasts Christine Hassler Free E-book Find me on Snapchat @chrishassler @christinhassler on Twitter @christinehassler on Instagram Christine@christinehassler.com Jill@christinehassler.com

    starstarstarstarstar
  • You’re Stronger Than You Think- Hannah Smith

    · 01:04:16 · Run to the Top Podcast | The Ultimate Guide to Running

    For someone in their late 20’s to feel lucky that they were diagnosed with a rare form of cancer, they would have to be a very special individual.  Hannah Smith is just that: very special, indeed.  Her story isn’t just one of survival; it’s an inspirational journey of using what many of us might consider a nightmarish situation to then fully live life and recognize the beauty and wonder that exists all around us. In this episode, Hannah shares her incredible journey and outlook with us.  From her life before her diagnosis, through the treatment and recovery, having to adjust to a new ‘normal’, and ultimately achieving goal after goal, not just in regards to competing in races and triathlons, but in all areas of her life. Her experience, attitude and advice are not helpful only to those with significant health challenges, but also to any of us who may get so caught up in our busy lives that we lose sight of what is truly important.  She shows us all that living isn’t just about surviving, but it is really about Sur-Thriving. Here are some of the topics we’ll discuss today: What is it like to not know when you’re hungry so that you remember to eat? How absolutely important attitude is in order to live a full life. Who was Hannah’s inspiration? How she managed the emotional cycles of difficult chemo rounds. Her experience with managing self-expectations. How she fends off external negativity. Questions Hannah is asked: 4:52 How did fitness initially fit into your life? 6:57 What happened?  10:36 How did that make you feel to be diagnosed at such a young age? 14:15 At what point after the diagnosis did you refocus on health and fitness? 15:23 What are some examples of cancer fighting foods you now focus on eating? 16:07 How and when did you approach building fitness back into your life? 19:07 Post-surgery, what are some of the funny things that happened and what do you miss? 24:20 How has your sense of humor helped your state of mind? 27:20 Did people try to coddle you as you worked towards your fitness goals, and if so, how did you handle that? 30:17 How would you advise families of patients regarding getting medical clearance to train? 34:35 To what do you credit your improved running times when you started competing again? 39:53 Have you embraced challenges your whole life or only since your diagnosis? 43:05 Do you live a more fulfilling life because you focus more on things you want to do vs. things you feel purely obligated to do? 46:00 Is there a reason for you that running and triathlons mean so much to you? 49:02 What would you like to say to someone who may be going through a similar situation? 54:01 The Final Kick Round Quotes by Hannah: “You can either be bitter and twisted and angry at the situation or you can make the best of whatever time you’ve got left, because at the end of the day, you’re gonna die anyway.” “I did come, eventually, to the understanding with my family that (my training) wasn’t anything that I wasn’t allowed to do and that my surgeon (had cleared it).” “I carry a donor card, but I do feel like when I am gone and they cut me open, there’s just going to be an IOU.” “Ultimately the biggest goal for me is to be as fit and healthy and the best person I can be.” “Dream big. And if you hit somewhere in the middle, that’ll be alright.” “Strangely enough, my experience with cancer was probably one of the best experiences of my life. My life is infinitely better after my diagnosis than before, simply because I now look at things and think, ‘Do I really want to do this?’ ” “Your brain is the only intelligent part of your body. If you give up mentally, what chance does any other part of your body have?” “You’re stronger than you know.” “Find what you LOVE to do and build your life around that.” Mentioned in this podcast:  Do Today Well - Blog Chrissie Wellington: A Life Without Limits The Brownlee Brothers - Swim, Bike, Run: Our Triathlon Story 80/20 Running by Matt Fitzgerald 3 Simple Ways to Determine if You are Running Easy Enough: Matt Fitzgerald Garmin Fenix STOP Looking at Your GPS Watch to Run Faster (& enjoy it more too!) Follow Hannah: Follow Hannah on Instagram GutlessIrongirl Website We really hope you’ve enjoyed this episode of Run to the Top. The best way you can show your support of the show is to share this podcast with your family and friends and share it on your Facebook, Twitter, or any other social media channel you use. If more people who know about the podcast and download the episodes, it means I can reach out to and get through to the top running influencers, to bring them on and share their advice, which hopefully makes the show even more enjoyable for you!  

    starstarstarstarstar
  • avsnitt 2.

    · Elsa och Hannah - En söndagspodd. - cup of positi

    elsas praktik + anna bok + öl-toka + PMS.I dagens avsnitt pratar vi om lite allt möjligt, men väldigt mycket om att snöa in sig på konstiga ämnen, ha hysteriska humörsvängningar, vägra sälja semlor till söta gubbar och elsas nya crush på mellokändisen. Så berättar Elsa om sin praktik och Hannah om varför hon inte längre vill bli coach. Kul, visst?Följ oss på itunes eller lyssna nedan! Sök på: en söndagspodd, så finner du oss!Ps. Vi ber om ursäkt för dåligt ljud då vi inte riktigt lärt oss hur en som bäst spelar in via Skype, samt att Hannah slog sig ner lite för långt från mikrofonen. Hannah på instagram: @dudeellen / Hannahs blogg: cupofpositive.com/cafevarldElsa på instagram: @elsabratt / Elsas blogg: elsabratt.blogg.se om | hannah och elsa - en söndagspodd:En Hannah i Skåne och en Elsa i Stockholm. Är frukostfriden som den ser ut på instagram? Vad gör man när man blivit ofrivilligt besatt av Anna Book? Är det möjligt att överanalysera och samtidigt ta det som det kommer? Och hur skapar man vanor som gör en gott utan att de känns tvångsmässiga? För att inte tala om hur man som bäst briljerar på dessa förbannade tinderdejter? Säg hej till vår nya podcast! En gång i veckan, varje söndag. En söndagspodd, helt enkelt!   Vem är vem? Vi glömde ju såklart säga vem som är Hannah och vem som är Elsa! Men det ser ni ovan, Hannah till vänster och Elsa till höger. Mer info om oss och vilka vi är, vad vi gör, med mera kommer givetvis. Har ni några frågor? Tips på ämnen? Hatar ni vår jingel? Kommentera nedan eller ställ en fråga på våra instagram! Länk finnnes ovan. PUSS! . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . Kärlek,Elsa och Hannah

    starstarstarstarstar
  • avsnitt 1.

    · Elsa och Hannah - En söndagspodd. - cup of positi

    Elsa och Hannah - En söndagspodd. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .  I avsnitt 1 svarar vi på frågor från en välkänd blogglista. Varför är Hannah så dyr i drift? Vilka är Harald och trollet? Vem av oss är det som har tokmycket basillskräck och vem får ångest av att vara uppe till klockan tre om nätterna? Det och mycket mer i första avsnittet utav Elsa och Hannah - En söndagspodd.  En Hannah i Skåne och en Elsa i Stockholm. Är frukostfriden som den ser ut på instagram? Vad gör man när man blivit ofrivilligt besatt av Anna Book? Är det möjligt att överanalysera och samtidigt ta det som det kommer? Och hur skapar man vanor som gör en gott utan att de känns tvångsmässiga? För att inte tala om hur man som bäst briljerar på dessa förbannade tinderdejter? Säg hej till vår nya podcast! En gång i veckan, varje söndag. En söndagspodd, heltenkelt!  Elsas blogg finner du på: http://elsabratt.blogg.se/Vi finns även på Instagram:Hannah - @dudeellenElsa - @elsabratt Vem är vem? Vi glömde ju såklart säga vem som är Hannah och vem som är Elsa! Men det ser ni ovan, Hannah till vänster och Elsa till höger. Mer info om oss och vilka vi är, vad vi gör, med mera kommer givetvis. Har ni några frågor? Tips på ämnen? Hatar ni vår jingel? Kommentera nedan eller ställ en fråga på vår instagram! Länk finnnes ovan. PUSS! . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . Kyssar och sånt fint,Elsa och Hannah

    starstarstarstarstar
  • 753 - Enduring Hazing

    · ESL Podcast - Previous Episodes

    Sometimes joining a club is not worth it. Learn about one example of that in this episode. Slow dialogue: 1:23 Explanations: 3:38 Fast dialogue: 17:06 Rafael: Go away and stop following us. Our club is for boys only. Hannah: But I want to join. Rafael: You do, huh? Did you know that to join our club, you have to go through an initiation? Hannah: Okay, I’ll do that. What do I have to do? Rafael: You have to endure weeks of hazing. We’ll be putting you through your paces to make sure you’re club material. Hannah: I’m willing to do that. I can do anything you boys can do. Watch me! Rafael: I’m not so sure. If you want to be one of the guys, you’ll have to do everything we tell you to do, even if you don’t want to. Hannah: Everything? Rafael: Yeah, everything. If we tell you to eat dirt, you have to eat dirt. If we tell you to stand outside in the rain, you have to do that, too. Get the picture? Hannah: Yeah, I’ve got the picture. Rafael: If we tell you to pull a prank, you have to do it. If we tell you to streak, you have to do that, too. Hannah: You can’t be serious. That really crosses the line. Rafael: We decide what crosses the line and what doesn’t. See? I knew you’d be too chicken to join our club. Hannah: You’re right. I don’t want to join any club where the members are stupid enough to do all of those things. I’m starting my own club – one where you don’t have to humiliate yourself to get in. Rafael: Suit yourself. I knew you weren’t club material. Hannah: Thank goodness for that! Script by Dr. Lucy Tse

    starstarstarstarstar
  • Live from the Internet: Jason Isbell, Amanda Shires & You

    · Death, Sex & Money

    We met Jason Isbell and Amanda Shires three years ago to hear about their love story. They met when Jason was still struggling with sobriety, and got married about a year before we first sat down. Since then, they've continued to create new music, moved into a new house together, and had their first child—Mercy. After our recent episode on breakups, we couldn't think of a better duo to take your questions about heartache, relationships, creativity and loss.  A caller named Rebecca in Alaska wants to know how the two strike a balance between their creativity and their love for each other. "Happiness is the most important thing," Amanda says. "You've got to make yourself happy first, and be the truest self you can, before you can even try and be happy in a relationship." Russ calls in from Adairsville, Georgia to ask Jason and Amanda if they share their works in progress—especially if they write about each other. "If it's true and honest—no rules," Amanda says. "If the piece of art is good enough, no one can argue with it," Jason adds. We also hear from Lori in Ukiah, California, who lost her husband to cancer. She wants to know about Jason's relationship to his faith these days. "For me, it's about not needing too many answers," he responds, adding he still relies on his faith in God for support. Muhammad from Boston shares his struggle to stay authentic as a Middle Eastern musician playing Americana music. "Americana is America," Amanda says. "Play your folk songs. It's going to kick ass." Let us know what you think of our live-call in format! If you enjoyed it, tell us what you'd like our next call-in to be about and who should be our guests by emailing us at deathsexmoney@wnyc.org.   Jason & Amanda's Playlist Leonard Cohen, (ANY Leonard Cohen song, Amanda says) Ray LaMontagne, "Lesson Learned" Willie Nelson, "You Are Always On My Mind" Willie Nelson, "Angel Flying Too Close to the Ground" Willie Nelson, "Remember Me" Willie Nelson, "On the Road Again" Jason Isbell, "Flagship" Amanda Shires, "You Are My Home"  

    starstarstarstarstar
  • Happy Half Hour #22 : Amanda Brown

    · 00:22:32 · The Happy Hour with Jamie Ivey

    My guest for the Happy Half Hour #22 is my friend, Amanda Brown. Not only is Amanda one of my favorite friends, she's also my assistant. Which is kinda weird, but also 190% awesome because I get to work with one of my best friends. Amanda made her first appearance on The Happy Hour on episode #3. She's back today with a review of her favorite episode from 2016, and some new happy half hour questions for 2017. You'll hear her favorite music, meal, and advice. She also shares what she would tell her 20-year-old self and where she'd love to live for a year. You may not know you love Amanda, but trust me, you do. Without her The Happy Hour would be a little less happy. Y'all enjoy catching up with Amanda, and make sure to tune in next week for my conversation with Lisa Bevere. {You can listen to the show HERE. And of course, I would love if you would share with your friends. Just use the FB & Twitter links at the end of this post!} Links from the Show The Tallest Man on Earth Man in the High Castle Founding Farmers Cookbook Connect with Amanda Instagram Connect with Jamie Facebook // Instagram // Twitter Sponsor Stephanie May Wilson Having just moved to a new city, and busy with work and family, author Stephanie May Wilson knew there had to be an easier way of creating deep friendships as a busy adult. So she wrote out some questions, invited over a few girls she barely knew, and as they answered the questions, they began to share their stories. That first night they laughed, cried, and spoke God’s truth into tender areas of each other’s lives and before they knew it, strangers became friends, and friends became best friends. Those questions became a 6-week small group guide that has achieved the same friendships in communities all over the country. Whether you're looking to start a cooking club with old friends, to go deeper with new friends, or to help a group of girls you lead connect in a deeper way — our lives are so much richer when we have best friends to share them with, and this guide is the perfect way to get there! Click here to download a free copy of the first week.

    starstarstarstarstar
  • Hade det kunnat undvikas? - Kaliber granskar barnpsykiatrin del 3

    · 00:29:10 · Kaliber

    Personal och anhöriga har vittnat om barn som isolerats, spänts fast som straff och som getts tunga mediciner med livsfarliga biverkningar.  Vad hade kunnat göras annorlunda? I två program har Kaliber granskat BUP-kliniken i Stockholm. I det första berättade vi om Amanda som upprepade gånger spänts fast på en brits när hon fått svåra ångestattacker. Hennes mamma orkade inte se på, men ibland hann hon inte undan när bältningarna skedde. Det gick så fort.- Jag vet när jag har varit på avdelningen och de bara rusar in när larmet går. Det bara rusar in människor. Bara det är ju traumatiskt. Vid nåt tillfälle var det väktare som kom. Bara det att se den här väktaren med svarta handskar på mitt barn.Amanda var 14 år när hon lades in på kliniken första gången. Här vårdas barn som är upp till 18 år, barn som lider av svåra psykiska problem som till exempel självskadebeteende, djupa depressioner, psykoser och borderline.Personal har berättat att bältesläggningar ibland användes i förebyggande syfte eller till och med som straff - något som inte är tillåtet enligt lagen. - Det är bältningar i princip dagligen, säger en skötare.- Oftare och oftare blev det så här, berättar en annan skötare. Det två skötarna i personalen har god insyn i vården tillsammans med en läkare som också vittnar:- Det eskalerade. Med tvångsåtgärder med bältesläggning med tvångsmedicineringar och Amanda blev bälteslagd ohyggligt många gånger på en kort period. Det spred sig så det var väldigt många andra som också blev bälteslagda. Det bara steg. - Man har ingen kontroll riktigt, berättar en av skötarna. Det är en ganska fruktansvärd känsla egentligen när man står där och man vet att nu har Amanda egentligen bara ångest. Och vi kan inte hantera det här bättre än att bara lägga henne i bälte. Det är ju inte så att hon har agerat ut och slagit någon. Vid något tillfälle har hon gjort det också och försökt skada sig själv, men inte i alla lägen.Så många gånger var de här bältningarna omotiverade? - Ja, i ett slags preventivt syfte. Det är mot reglerna och då står man där och tänker, alltså, fan, blev det här rätt nu? Vad är det jag deltar i?Kaliber har tagit del av en intern sammanställning över hur många beslut om fastspänning som fattades när det gäller Amanda. Den visar att hon - på bara tre och en halv månad 2014 - satts i bälte 44 gånger.Per-Olof Björck är klinikens verksamhetschef och har det yttersta ansvaret för vården där. - Jag kan inte kommentera ett enskilt fall. Bältningar borde man undvika, det har jag sagt. Det låter ju orimligt för vem som helst som lyssnar. Att använda bälte är tillåtet men bara om personen riskerar att skada sig själv eller andra. Efter programmet har flera hört av sig om sina egna erfarenheter av tvångsvård på BUP-kliniken i Stockholm. En mamma skriver om hur hennes dotter bältades där under en period. De ville ha stopp på bältningarna eftersom de gav dottern högre och starkare ångest. Det var en spiral rakt ner i helvetet när hon blev inlagd, säger hon. En tjej som själv låg inne samtidigt som Amanda skriver så här;De säger att jag inte behöver skrika för att bevisa att jag mår dåligt och behöver stöd, men varför säger de då att de inte har tid när jag gråter och ber så fint jag kan? De säger att jag ska säga till innan jag skadar mig och jag säger till hela tiden men det står en tvåa i min journal och inte en trea och därmed försvinner min rättighet till sällskap i den kalla stenbyggnad som de mot min vilja stängt in mig i. Det finns ingenting att göra, jag spenderar dagarna i bältessängen, med byxor dragna som snaror kring halsen och resten av tiden bara stirrandes ut i tomma intet. Tvångsåtgärder - som bältesläggning eller avskiljning, alltså isolering av patienter - är tillåtna i Sverige idag och hur man får använda dem är noga reglerat i flera lagar. Det finns ingen hundraprocentigt tillförlitlig statistik men när vården använder tvång så ska det rapporteras in till Socialstyrelsen. Enligt deras statistik gjorde BUP-kliniken i Stockholm förra året 108 bältesläggningar som varade upp till fyra timmar. I hela Sverige registrerades 146. Stockholmskliniken stod alltså för mer än sju av tio rapporterade bältningar inom BUP över hela Sverige förra året. Vi har tidigare berättat om att det - redan innan Amandas tid på kliniken - slogs larm om att tvångsmedel användes i en alltför stor omfattning och på ett felaktigt sätt där. Personalen gjorde en anmälan till Inspektionen för vård och omsorg, IVO, som senare riktade allvarlig kritik mot kliniken för att man hade brukat olika tvångsåtgärder på sätt som inte var förenliga med lagen. Varför har bältningarna fortsatt? Och vad säger ansvariga politiker? Jessica Ericsson från Liberalerna - alltså det som tidigare hette Folkpartiet - är ordförande i Folkhälso- och Psykiatriberedningen inom Stockholms läns landsting. - Den beskrivning som ges i programmet är fullständigt oacceptabel och fruktansvärd. Jag blev arg, ledsen, frustrerad. För den beskrivningen av patienterna, den beskrivningen av verksamheten ska inte förekomma, inte under några omständigheter. Hur kan det få fortsätta?- Jag hoppas att det inte fortsätter, jag tror att det här handlar om förra året. Ja, förra året, 2014 - då Amanda spändes fast så många gånger - var ett rekordår på BUP-kliniken i Stockholm. Enligt deras egen statistik över tvångsåtgärder gjordes drygt 100 bältningar det året. Det är fler än det antal som genomfördes under 2011, 2012 och 2013 - tillsammans. - Jag har ju varit på studiebesök på BUP-kliniken alldeles nyligen, berättar Jessica Ericsson. För att skapa min egen bild och den bild som jag fått är att man jobbar väldigt aktivt med komma till rätta med de problem som finns. Och att det har skett ganska stora förändringar bara under året.  Tvångsåtgärderna har minskat ordentligt och framför allt sedan maj ser vi en ordentlig nedgång.Men även om antalet bältningar på BUP-kliniken i Stockholm har minskat de senaste månaderna så kommer 2015 att bli ett nytt rekordår för redan i september hade man gjort fler bältningar än man gjorde under rekordåret 2014. - Jag tror att det är många i den här historien som önskar att de hade gjort vissa saker annorlunda, säger Jessica Ericsson.Enligt Stockholms läns landstings egen statistik så hade man redan i september i år fattat beslut om fastspänning vid 116 tillfällen. Det är alltså fler än under hela 2014.- Det har varit rörigt på kliniken, säger Jessica Ericsson. Man har haft en personalomsättning, det har varit otydliga roller. Man har inte fått ordning på det. Från och med i år har man börjat jobba klart mer aktivt.  - Jag tänker att vi kommer att behöva följa upp det här jäkligt noga, rent ut sagt, på många olika sätt. Det gjordes en fördjupad utredning här från Hälso- och sjukvårdsnämnden i Hälso- och sjukvårdsförvaltningen som presenterades i slutet av augusti. Den visar att man kommit ganska långt.  Men det är inte bara BUP-kliniken i Stockholm som fått kritik för att man använder tvångsåtgärder mot barn och unga inom den slutna psykiatriska vården. I februari i år slog FN:s Barnrättskommitté ned hårt mot hur isolering och bältningar används i Sverige. Barnombudsmannen Fredrik Malmberg ser allvarligt på kritiken från FN. - Internationellt kallas bälte för The Swedish Belt. Jag vet inte om det finns någon koppling till att man använder det här mer än på andra håll, det vet jag faktiskt inte. Jag kan bara notera att jag inte har sett så stark kritik från Barnrättskommittén när det gäller den typen av tvångsåtgärder när jag tittat i andra länders rapporter.BO har också kartlagt barns erfarenheter av tvångsvård. I samtal med barnen så har han tagit del av många berättelser som liknar Amandas.   - Jag mötte barn som var med om ungefär den mängden bältningar. Jag tycker att bältningar - som Barnrättskommittén är inne på - är väldig problematiskt mot barn och unga över huvud taget. Att i en akut situation inledningsvis hamna i en sån tvångsåtgärd, det är ju illa nog, men om det är något som upprepas gång på gång, då är det ett misslyckande, helt klart. Det som jag har mött, av de barn som jag har pratat med, så blir ju inte vården det som inger hopp om att man ska bli bättre. Det bryter ner det hoppet. Att det blir en miljö som bara präglas av tvång och brist på tillit. Så det blir väldigt problematiskt. Man når inte fram till barnet med det stöd och behandling som barnet behöver.  Många menar att tvångsåtgärder - såsom bältningar - kan undvikas i de allra flesta fall. På Sveriges kommuner och landsting, SKL har man till exempel tagit fram flera alternativa metoder. I projektet Bättre vård - mindre tvång, som pågick mellan 2010 och 2014, lärde man ut de här metoderna till personal på olika avdelningar och kliniker. Ing-Marie Wieselgren är nationell psykiatrisamordnare och projektledare på SKL.- Målsättningen, det finns bara ett mål som det kan vara och det är att minska behovet av tvångsåtgärder. En förutsättning för att nå det målet är att göra patienterna mer delaktiga. - Tillsammans med patienterna gjorde man snyggt på avdelningarna, berättar Ing-Marie Wieselgren. Man bytte möbler och målade. Man gjorde tydliga dagsscheman. Man frågade patienten vad är det som är jobbigt. Ja, det är att vänta. Okej, vi talar om när olika saker ska hända. Vi ser till att du får bestämda tider till läkarsamtal. Men i de här akuta situationerna då, för nu pratar du om att måla väggar och ha fina möbler, men just i de här akuta situationerna vad finns det där för metoder som man kan tillämpa när man ska försöka gå en annan väga än att till exempel bälta en patient?- Framförallt är det att vara tidigare, att se innan. Att tillsammans lära känna när det är en uppladdning på gång. Eller när blir en person rädd. Och vad kan vi göra i stället.  Och att när du väl måste ta till det, att det då upplevs så bra som det bara går av dem som är med om det. Bättre vård - mindre tvång riktade sig främst till vuxenpsykiatrin. Nu har SKL startat ett nytt liknande projekt där metoderna ska läras ut till personal inom barn- och ungdomspsykiatrin. Men det finns redan exempel på hur andra kliniker minskat antalet tvångsåtgärder. På BUP i Halland har man utvecklat en egen metod. Håkan Jarbin är chefsöverläkare på BUP i Halland och sitter även i Svenska Föreningen för Barn- och Ungdomspsykiatris styrelse. - Vi har ju bälte i Halland, men det var flera år sedan någon låg i det nu Nu säger fel. tror inte att det har varit någon på tre år, men det är jag inte säker på. I Halland har de i stor utsträckning lyckats undvika att spänna fast unga i bältessäng. - Men det är ändå en trygghet att det finns möjligheten att göra det, att ha möjligheten men inte använda den utan jobba på relation istället, säger Håkan Jarbin. Man måste skapa en allians snarare än att hindra dem totalt från att skada sig själva. Så vi låter dem skada sig till viss del utan att ingripa med våld och kraft utan försöker ha en dialog och få igång ett annat sätt att hantera det på. De får dunka sig tills det blir blåmärken, de får rispa sig tills det kommer lite blod, vi stoppar inte det. Och stoppar man det direkt så är risken att det blir en upptrappning och ständiga bältesläggningar och då förstärker man det beteendet och det är det beteendet som allting snurrar kring och då har man målat in sig i ett hörn. Och när de börjar de skada sig så försöker vi bortse från det och locka dem till annat.På BUP i Halland har man försökt få patienterna att fundera över vad de vill göra med sina liv, att se framåt, att vara fysiskt aktiv, spela pingis, gå en promenad och ha ett fullt dagsschema.- Och är det så att de försöker skada sig lite till så lägger man en kudde emellan men man går inte i clinch i dem, säger Håkan Jarbin. Det kan ju synas lite tufft att låta någon skada sig men det är så viktigt att det är personen själv som börjar ta vård om sig själv och att man inte får fysiskt bråk kring samarbetet. I första skedet. Man ska inte säga att bälte inte behövs för det gör det, men om man kan ha bälte utan att använda sig av det, då är det det bästa. Det kräver väldigt mycket personal och en väldig förmåga och sinnesnärvaro från personalen att vara med i detta och hitta utvägarna. Och ta risker som det innebär, för det måste man göra. Men då måste man också ha koll på läget och kunna samarbeta. Så det är en jättesvår och jättebesvärlig vård.Både chefsöverläkaren för BUP i Halland, Håkan Jarbin och Ing-Marie Wieselgren på Sveriges Kommuner och Landsting, säger alltså att det finns metoder att ta till som kan minska tvångsåtgärderna inom den slutna barn- och ungdomspsykiatrin. När vi i första programmet i vår serie berättade om Amanda - den flicka som upprepade gånger spänts fast i en bältessäng på BUP-kliniken i Stockholm - så fick vi mejl från Norge. I det berättade en psykiater att när de jobbat med självskadepatienter där, då upptäckte de att ju fler tvångsåtgärder man genomför, desto mer ökar man patientens självskadebeteende. Vi ringer till Norge och Bodø där Juwamer Mavlud arbetar som psykiater på Nordlandssykehuset i Nord-Norge. Han svensk psykiater och när han kom till Norge 1997 reagerade han på hur man behandlade unga med självskadebeteende. - Självskadebeteende blev behandlat nästan som en allvarlig sjukdom. De blev underlagt tvång och tvångsmedicinering och så vidare och så vidare. Jag vill kalla det för desperationsbehandlingsupplägg helt enkelt.Juwamer menar att tvångsåtgärder gör att patienterna riskerar att hamna i ett kroniskt självskadebeteende och påbörjade därför ett förändringsarbete.- Tvång var förbjudet, totalt förbjudet, tvång skulle icke förekomma över huvud taget. Nu arbetar de utifrån huvudtanken att självskadebeteendet inte ska betraktas som en psykisk sjukdom utan som en beteendestörning som patienten själv får ta ansvar för. - Men självaste skadebeteendet är ett symptom som vi kallar för kommunikativt värde, dvs att du kommunicerar med omvärlden för att du inte kan ge uttryck för det som plågar dig. Nyckeln är att man ger ansvar tillbaka till patienten, men det ska inte ske över en natt. I Bodø arbetar de efter principen att patienterna i möjligaste mån ska leva sina liv hemma och inte alls läggas in.- Håll dem borta från avdelningarna så mycket som möjligt för att undvika kronofisering och institutionalisering, säger Juwamer Mavlud. För att undvika att patienterna hamnar i ett kroniskt självskadebeteende, så får de fortsätta att leva i sin vanliga vardag, men med tillgång till en samtalskontakt. Men på Nordlandssykehuset har de också vad som kallas brukarstyrda platser. Om en patient börjar må riktigt dåligt, då kan han eller hon ringa till sjukhuset och be om att få komma in direkt - utan att behöva gå via sin husläkare eller en akutmottagning. De lägger i princip in sig själva.- De ingår ett kontrakt, du kommer in och när du kommer in så är det så att det bli max 4-5 dygn eller kortare, oftast är det väl 2 dygn, berättar Juwamer Mavlud. Det är individuella kontrakt man skriver. Om det är självskador så är det förbjudet att skada dig. Om det är folk som har missbruksproblem, då är det förbjudet att missbruka på avdelningen. Och man skriver individuella kontrakt med de enskilda patienterna som får erbjudande om att komma dit. Alltså, det införde jag, självskadeförbud. Du är välkommen hit men det ingår att icke skada sig själv. Om det sker, även om det så är mitt på natten, så blir du utskriven. Då får du vara på hotell. Trot eller ej blev det ingen självskadning mer.  Under arbetet med Kalibers serie om den slutna barn- och ungdomspsykiatrin i Sverige så har vi mött flera experter som har strategier för hur man kan undvika situationer liknande den som uppstått på BUP-kliniken i Stockholm. Inom BUP i Halland, som vi hörde om, stoppar man inte direkt unga med skadebeteende från att göra sig själva illa, i Norge har man tvärtom infört nolltollerans. För Åsa Nilsonne som är professor i medicinsk psykologi - och har jobbat med unga kvinnor med gravt självskadebeteende - är lösningen terapi.  - Det är ju någon slags desperat sista lösning när en patient inte kan styra sitt beteende alls.  Och då måste man ju arbeta, för det första med att förebygga så att folk inte ska hamna i en så extrem känslomässig situation. Och för det andra med att hitta andra sätt att hantera den extrema känslan när den väl uppstår. Hur förebygger man sådant? - Man försöker förstå vad är det för situationer som är särskilt sårbara eller särskilt svåra för den här människan att hantera. När är det hennes ångest väcks. Om situation är, till exempel, att hon blir väldigt rädd, då får man dels försöka lära henne egna strategier för att lugna ner henne, dels lära henne att använda personalen i förebyggande syfte. Att säga att nu är jag på väg att bli så här rädd, nu behöver jag känna mig trygg, jag behöver att någon sitter och pratar med mig, något som gör att känslan går ned. Alla känslor kan ju när som helst gå i riktning mot att de blir mer starka eller mindre starka och då måste man lära sig vad som kan dämpa känslan för den här personen. För den som blir patient och har den här typen av svårigheter med sina känslor, hon klarar inte att göra det här själv, då hade de inte varit patient. Hon behöver inte bli tillsagd att Lugna ner dig!, därför att problemet är att hon inte vet hur man gör för att lugna ner sig när det blir så här besvärligt.Åsa Nilsonne är självkritisk till hur man inom vården ibland ser på psykiskt sjuka människor som inte kan styra sitt beteende.- Av någon anledning blir vi inom vården väldigt provocerade av detta. Vi blir inte provocerade när någon får ett epileptiskt anfall, för det förstår vi att personen inte kan rå för. Men vi blir provocerade när någon får ett vredesutbrott eller en panikattack därför att vi tycker att folk borde kunna skärpa sig eller borde förstå att så gör man inte. Då blir det inte sällan konflikter. Det blir inte sällan en slags maktkamp och då kan bältet komma in som ett led i den maktkampen, att man har det maktmedlet att lägga någon i bälte när man inte lyckas lösa problemet på annat sätt.  Vi lämnar vår granskning om bältning och självskadebeteende. I vårt andra program visade vi hur användningen av antipsykotiska läkemedel - såsom neuroleptika - har ökat mycket inom BUP och att det saknas kontroll över de allvarliga biverkningar som kan uppstå - framförallt hos barn.  Förra veckan berättade vi om Claudio som höll på att mista livet när han vårdades på BUP-kliniken i Stockholm. Han var 15 år när han blev sjuk. Så här berättade hans föräldrar om mötet vården.- När han kom dit, den här läkaren, jag kommer aldrig att glömma henne, började proppa honom med mediciner.Vad sa läkaren då till er om de här medicinerna?- Läkaren sa att det här var det bästa. Hon visste vad hon höll på med. Hon hade mycket erfarenhet. Hon kunde allting, säger Claudios mamma Angela.- Vi trodde på medicinerna. Vi trodde de skulle hjälpa, berättar Claudios pappa som också heter Claudio.Vi kunde läsa i journalen att Claudio behandlades med fyra olika neuroleptika. När vi låtit experter titta i Claudios journal så menar de att han fått onödigt många mediciner samtidigt. Mediciner som riskerar att ge mycket svåra biverkningar. Dessutom kunde vi konstatera att sättet som Claudio medicinerades på stred både mot Socialstyrelsens och BUP:e egna farmakologiska riktlinjer. För Claudio ledde biverkningarna att han till slut kollapsade.- Och när vi kommer tillbaka till avdelningen, vi ser att Claudio kan inte gå, berättar hans mamma. Hans hand hade dragit upp sig så här. Och benen också. Och han dreglade. Halva sidan var förlamad.Claudio blev väldigt sjuk av medicinerna och familjen har anmält händelsen till Inspektionen för vård och omsorg. - Till sist, vi trodde att Claudio kommer att dö här. Ja, det trodde vi, berättar föräldrarna.Enligt chefsläkaren Sten Jacobson som sitter i psykiatriledningen för Stockholms sjukvårdsområde - och som ansvarar för vården på BUP-kliniken - bör läkarna vara mycket restriktiva med neuroleptika. - Det är oerhört viktigt. Varför då? - För att neuroleptika har biverkningar. Sten Jacobson anser att det är ytterst väsentligt att läkarna på kliniken följer de riktlinjer som finns. Om de frångår dem måste läkarna kunna motivera sina beslut. Han säger att psykiatriledningen nu kommer att granska Claudios fall - och även hur läkare på kliniken förhåller sig till riktlinjerna. - Självklart måste vi granska det. Jag anser att det är allvarligt. Jessica Ericsson, ordförande i Folkhälso- och Psykiatriberedningen i Stockholms läns landsting reagerar starkt på Kalibers uppgifter om Claudios vård.- Med anledning av programmet i måndags om en kille som hade fått väldigt tung medicinering på ett sätt som lät - det lät förskräckligt, helt enkelt - så har jag pratat med förvaltningen igår om att vi behöver ha en medicinsk revision här där man går igenom journalerna, för att se att man faktiskt kikar över hur ser det ut. Använder man rätt mediciner vid rätt tillfälle? Hur sker uppföljningen? För det som beskrevs kring den killen, sånt ska inte förkomma. Och det är väl jättebra att han har gjort en IVO-anmälan.Stockholms läns landsting ska nu alltså se över sina rutiner. Chefsläkaren i psykiatriledningen, Sten Jacobson, säger att han välkomnar Kalibers granskning. - Min bestämda uppfattning är att det har blivit betydligt bättre på kliniken, men det återstår fortfarande mycket arbete.  Personalen slog larm 2013, man skulle komma till rätta, men så har man ändå inte gjort det. Personalen vittnar fortfarande om att de här avskiljningarna på RIA-avdelningen sker på ett otillåtet sätt. Personal vittnar om att man ibland bältar i förebyggande syfte. Hur kan det bli så, när man har fått den här kritiken och ska förbättra sig, men så blir det inte bättre?  - Jag anser att det har skett en förbättring, men det finns fortfarande en hel del saker att åtgärda. Och de här Kaliberprogrammen nu, innebär ju att ja, vi har ju alldeles tydligt som ledning, vi måste ju skärpa vår interna granskning, så att vi verkligen är säkra på att förbättringarna faktiskt har skett. Hur ska ni säkerställa, från ledningens sida nu då, att det kommer att bli bättre och mer patientsäkert för de barn och unga som är intagna på kliniken? - Vi gör en genomgripande intern revision av både styrdokumenten men också hur de tillämpas i praktiken. Sten Jacobson är självkritisk också när det gäller Amanda - hon som isolerades i över tre veckor och blev fastspänd i en bältessäng 44 gånger under tre och en halv månad.- Det kan jag hålla med om att där verkar det som att vi har brustit då.   Reportrar: Helene Almqvist och Mikael FunkeResearch: Emilia MellbergProducent: Andreas LindahlKontakt: kaliber@sverigesradio.se

    starstarstarstarstar
  • Confessions of a Nashville Power Couple

    · 00:30:09 · Death, Sex & Money

    Jason Isbell was performing in bars before he could drink in them. By his early 30s, he’d played the Grand Ole Opry, joined the Drive-By Truckers, and gotten married and divorced. And when he found himself drunk one morning in a McDonald’s parking lot, he was lucky enough to have just the right person to call: Amanda Shires, a musician he’d chased for years who finally gave him a chance and helped him get clean. Now they’re more than a year into their marriage, and Jason, a self-described “philanderer in a past life,” is two years sober. But this new life doesn't come without its challenges. Jason's still an Alabama boy learning to be a feminist husband, while Amanda is figuring out where her own career fits in amid his success and their plans to raise a family.  I went down to Nashville on the day Jason and Amanda were going house hunting, and I spoke to them about love, liquor, trust, and staying connected when everything in your lives is changing. INTERVIEW HIGHLIGHTS On Building Trust in Early Marriage: Jason: We didn’t know each other very well, and I was a philanderer in a past life, so it was hard for her to trust me, you know . . . I wasn’t an easy person to trust, because I hadn’t been sober very long, and I felt like I hadn’t been a grown-up at that point. Co-parenting and Family Planning: Amanda: Generally when a woman has a child, the child is always left to the woman. The guy can go off touring or gallivanting around the world. I understand there’s sacrifice and everything, but I’m still a selfish person. I still want my own career and freedom and time. I want the — and I don’t know how this is gonna work, I guess I’ll see. I feel like if I do have a child, it’s something I’d be very involved in. Jason: I’ll be there until the baby — or I’m — gone from the earth. I’ll take care of it. I’m not gonna screw up on that responsibility. But at the same time, that motherly instinct when it’s combating the desire to be your own individual person for a woman, I can’t even weigh in on that. That’s just incredibly difficult for me to even wrap my head around.  Cheating Is Lose-Lose: Jason: We don’t ignore it, the fact that there are other people vying for our attention. And that when you’re on the road, it makes it easier to think you can get away with stuff like that. We discuss it. If somebody’s worried, we talk about it. And usually if you name something, it becomes a lot less difficult to defeat. Amanda: Some days, I’m like, whatever he does, I have no control over his actions. Whatever he does or does not do, it’s no reflection on me. . . . Sometimes it helps me to say it right out, or say it in my brain, I’ll feel so bad for you if you f*** this up. I say it all the time. Read a full transcript of the interview. Jason and Amanda performing “Cover Me Up” on APM's Wits: Jason and Amanda playing "Traveling Alone" on WNRN: You can also hear Jason and Amanda performing songs off "Southeastern" on Soundcheck. Jason and Amanda have also been into The National and The War on Drugs lately. The National performing "Pink Rabbits" on 89.3 The Current: The War on Drugs, "Red Eyes":

    starstarstarstarstar
  • John Fugelsang

    · 04:54:20 · David Feldman Show

    Comics Liz Miele, Joe DeVito, and Melissa Stokoski. Professor Corey Brettschneider and Amanda Hitt, director of the Government Accountability Project's Food Integrity Campaign, tells us why Trump is about to make bacon as dangerous for humans as it is for pigs. John Fugelsang's new TV show is Page Six TV.  He's been murdered on CSI, interviewed 2 Beatles on separate continents in the same week, and famously once got Mitt Romney's advisor to call Governor Romney an 'etch a sketch' on CNN. Actor, comedian & broadcaster John Fugelsang hosts 'Tell Me Everything" weekdays on SiriusXM Insight #121.   He recently performed in 'The Bill of Rights Concert" alongside Lewis Black & Dick Gregory which aired on AXS.   He's also appeared at Montreal’s ‘Just for Laughs’ Festival, HBO’s U.S Comedy Arts Festival in Aspen, hosted America's Funniest Home Videos for ABC and Bill Maher called him ‘one of my favorite comedians’.   Film/TV credits include 'Price Check' opposite Parker Posey, "Becker," "Providence," "Coyote Ugly,"  the religious standup performance film "The Coexist Comedy Tour" (which won Best Documentary at the NYC Vision Fest film festival).  He appears in the upcoming features "The Girl On The Train," "Maggie Black," and he plays two roles in the romantic comedy ‘The Whole Truth’ starring Elisabeth Rohm and Eric Roberts.    He's interviewed Paul McCartney, Bruce Springsteen, Pete Townshend, Brian Wilson, Yoko Ono, Willie Nelson, Tony Bennett, Alan Rickman, Joey Ramone, Carlos Santana, James Taylor, Bo Diddley, Stevie Nicks, Robbie Robertson, Ravi Shankar, Beyonce Knowles, Olivia Harrison, Garth Brooks, William Hurt, Helen Hunt, Ashanti, John Fogerty, William Shatner, Sen. Trent Lott, Sen. Tom Daschle, Sen. Bernie Sanders, Ed Asner, Nile Rogers, Michael Moore, JK Simmons, Valerie Plame, Ethan Hawke, Brian Dennehy, Mavis Staples, Joel Grey, David Crosby, Graham Nash, Lily Tomlin,  Dave Matthews, Terrence McNally, Stanley Tucci, Michael Shannon, Noel Gallagher,  Jeff Daniels, Rita Moreno, & Carl Reiner.  His interview with George Harrison included JF persuading George to play several songs on acoustic guitar.  This proved to be George's final televised appearance and was broadcast as "The Last Performance."   His new film "Dream On," a road trip in search of the American Dream, was named "Best Documentary" at the NY Independent Film Festival.   Directed by 2 time Oscar nominee Roger Weisberg, the film examines the current state of the American Dream while retracing the journey Alexis de Tocqueville made while writing 'Democracy in America.'   The film features 200 interviews in 55 cities in 17 states, including Mike Huckabee, Barney Frank & Paul Krugman. Liz Miele, originally from New Jersey, started doing stand-up at 16 in New York City. At 18 she was profiled in The New Yorker Magazine, at 22 she appeared on Comedy Central’s “Live at Gotham.” She recently appeared on AXS TV’s “Gotham Comedy Live” and Hulu’s “Coming To The Stage” and was profiled in the March 2015 issue of Runner’s World. She regularly tours with the “Nobodies of Comedy” and Armed Forces Entertainment and just finished performing on a book tour for Chris McDougall, author of “Born to Run.” Her joke “Feminist Sex Positions” went viral both on YouTube and Upworthy.com. She just completed writing and producing season one of her animated web series “Damaged,” voiced by great comics including, Maz Jobrani, Hari Kondabolu, Ted Alexandro, Dean Edwards, DC Benny, Joe Machi and so many more. She also co-produced and co-starred in 40 episodes of a web series called “Apt C3” with fellow comic, Carmen Lynch and fashion photographer, Chris Vongsawat. Liz recently released her debut comedy album, “Emotionally Exhausting” on iTunes and Amazon.     Joe DeVito has the power to start fires using his mind, and he also does standup comedy. Whether taking on relationships, his Italian-American family, or current events, Joe's dead-on timing, unexpected twists and sheer flights of lunacy make him a favorite at clubs and colleges across the USA, and at the top venues in New York City. After spending a decade as a journalist and advertising writer, Joe gave into his coworker's demands to try performing so he could find fame, while they finally got some work done. In 2006, he was invited to the prestigious Just for Laughs Festival in Canada, where the Montreal Gazette rated his performance "9.5 out of 10." Joe's TV appearances include The Late Late Show with Craig Ferguson on CBS, Comedy Central's Live at Gotham, and a semi-finalist turn on season five of NBC's Last Comic Standing. His savage wit has also made him an in-demand panelist on shows like Chelsea Lately, CNN's Headline News, Animal Planet's Wild 100, and a regular guest on FOX News Channel's Red Eye. As a writer, Joe has contributed to Maxim Magazine, MTV, and the award-winning film Super Size Me. Melissa Stokoski is a comedian and writer based in Brooklyn, New York. She is a producer and host of the long-running stand up show Bitches' Brew as well as the interactive Twitter show, Like Me Comedy. She is a regular guest on SiriusXM's Radio Andy and appears every Tuesday on John Fugelsang's Tell Me Everything on Insight. Stokoski has been featured on TruTV's Late Night Snack and is a freelance contributor for Elite Daily. Corey Brettschneider is professor of political science at Brown University, where he teaches courses in constitutional law and political theory. He is currently also a visiting professor at the University of Chicago Law School. Brettschneider was a visiting professor at Fordham Law School, a Rockefeller faculty fellow at the Princeton University Center for Human Values, a visiting associate professor at Harvard Law School, and a faculty fellow at Harvard's Safra Center for Ethics. Brettschneider received a PhD in politics from Princeton University and a JD from Stanford University. He is the author of When the State Speaks, What Should it Say? How Democracies Can Protect Expression and Promote Equality (Princeton University Press, 2012) and Democratic Rights: The Substance of Self-Government (Princeton University Press, 2007). These books have been the subject of several journal symposia, including one most recently published in the Brooklyn Law Review. Brettschneider is also the author of a casebook, Constitutional Law and American Democracy: Cases and Readings (Aspen Publishers/Wolters Kluwer Law and Business, 2011). His articles include "Sovereign and State: A Democratic Theory of Sovereign Immunity," forthcoming in Texas Law Review; "Value Democracy as the Basis for Viewpoint Neutrality," in Northwestern Law Review (2013); "A Transformative Theory of Religious Freedom," in Political Theory (2010); "When the State Speaks, What Should it Say? Democratic Persuasion and the Freedom of Expression," in Perspectives on Politics (2010); and "The Politics of the Personal: A Liberal Approach," in the American Political Science Review (2007). Amanda Hitt is the Director of GAP's Food Integrity Campaign (FIC). Amanda oversees FIC operations and is responsible for ensuring that FIC fulfills its mission of enhancing food integrity by facilitating truth telling. To do this, Amanda works closely with partner organizations, clients, legislators, and the media to alter the balance of power between the food industry and consumers. She acts to protect the rights of those who speak out against the practices that compromise food integrity, and empower whistleblowers and food activists. Amanda has a background in both law and public health. She graduated cum laude from the University of Baltimore School of Law and received her Master of Public Health from Johns Hopkins. She has clerked for the Equal Employment Opportunity Commission, worked in private practice, and taught as an Adjunct Professor of Law. In addition to her work as a lawyer, Amanda has worked on Alzheimer's clinical trial studies at the National Institutes of Health, HIV risk communications for the University of Maryland, and served as a domestic violence research interviewer for the Johns Hopkins Bloomberg School of Public Health. Before joining GAP in 2008, Amanda worked as a fellow for the Family Violence Prevention Fund (now Futures Without Violence) and authored a peer-reviewed law journal article that advocated for the use of public health tools for legal decision making. Currently serving on the Board of Directors for the Food Ingredient Health Research Institute, Amanda is admitted to practice law in Washington, DC and Maryland. amandah@whistleblower.org Listen to entire episode here: https://goo.gl/xxgnjP Tell us what you think in the comment section below. More David @ http://www.DavidFeldmanShow.com About the show: http://bit.ly/2rqp5un Tune in every Tuesday and Friday for brand new episodes of our show featuring a diverse mixture of comedians, actors, professors, comedy writers and journalists talking about your world. Check out our new You Tube channel. More about David: http://www.imdb.com/name/nm0271017/?ref_=nv_sr_1 David writes for Triumph The Insult Comic Dog's series on Hulu and Maya and Marty on NBC. David has also won three Prime Time Emmys for comedy writing, as well as four Writers Guild Awards. He has also written on ABC's Roseanne, HBO's Dennis Miller Live, HBO's Real Time with Bill Maher, Comedy Central's The Daily Show with Jon Stewart, The Academy Awards, The Emmys, and countless roasts on Comedy Central. Get Social With David: Facebook: https://www.facebook.com/davidfeldmancomedy?ref=hl Twitter: https://twitter.com/David_Feldman_ Subscribe to his audio podcast: iTunes: https://itunes.apple.com/us/podcast/david-feldman-show/id321997239 Become a subscriber to our podcast! When you join for only a $5 monthly subscription donation you’ll gain access to the David Feldman Premium Content, featuring bonus material from the funniest comedians who have been guests on the show. We accept all major credit cards. Join today and help support the show!    

    starstarstarstarstar
  • Amanda Ghost

    · Reversal of the Muse with Laura Marling

    In our fourth Reversal of the Muse podcast, Laura is joined by Ivor Novello award winning and Grammy nominated, Amanda Ghost. Amanda has earned many strings to her bow; starting out as a singer songwriter, she then went on to be President of Epic Records as well as a successful TV and film producer. Amanda’s co-writing ventures saw her first ever session produce global hit ‘You’re Beautiful’ with James Blunt and she went on to write with some of the world biggest stars including Beyonce, Shakira and Mark Ronson amongst others. Amanda is now the CEO of her own record label, Outsiders and we’ll hear Laura and Amanda discuss the clear absence of female executives in record labels today. Amanda recalls her experiences of being the anomaly in a heavily masculine environment, and also her realisation of how differently women are treated in the work place when they reach executive level. Amanda and Laura consider how the role of the record label has evolved over the decade, and share their frustrations about today’s pressure to write manufactured hits at the expense of creativity and quality. http://www.reversalofthemuse.com/

    starstarstarstarstar
  • Dead People Don't Have Any Secrets

    · 00:29:16 · Death, Sex & Money

    When Amanda* met Sam* in her mid-20s, she thought he was the most interesting person she had ever met. "It was almost like he had tried to live his life a different way," she told me. "I was just enchanted by that."  Three years into their marriage, the couple found out that they were unexpectedly pregnant...with twins. Amanda says she took on the lion's share of the work at home while also juggling a full-time job that was paying most of their bills. "I was angry with him for not knowing how to help me," Amanda remembered. When Sam was diagnosed with non-Hodgkin's lymphoma while the kids were still toddlers, she says that neither one of them gave it the full attention it deserved.  "It certainly didn't change the things it should've changed," Amanda said. "Starting with a will would have been nice." Sam didn't exhibit many physical symptoms at first, but mentally, he started to turn inward after his diagnosis. "He went to this place of living his life in secret," Amanda said. "And not sharing anything about how it was feeling or what he was doing with me." Then, the cancer spread to his spinal column and brain. He was admitted to the hospital and quickly lost consciousness. That's when Amanda discovered, among other secrets, that her husband had been having an affair. She planned to confront Sam when he woke up, but he never did. Amanda was left with a lot of anger—and, as it turned out, money problems—to process. But she had to keep most of it to herself. "My husband was really very well-liked," she explained. "You've got to be this plate for everybody else's feelings about your dead husband." With two young kids and everyone else's mourning to deal with, she says it took years to get around to her own emotions. Eventually, Amanda remarried. But only after figuring out what she really wanted out of a marriage—and her life. Her current husband, Frank*, is completely different from her first husband. She says he only has one deal breaker -- infidelity. But she's surprised to find that the rule isn't as comforting as she once expected.  *Names changed 

    starstarstarstarstar
  • Just Riding Along - "Amanda Batty" (Jan 15, 2016 #645)

    · 01:13:31 · Mountain Bike Radio

    January 15, 2016 Just Riding Along Show Page ABOUT THIS EPISODE: Matt and Andrea crank out this special episode of JRA by interviewing Amanda Batty. They catch up on what's new with Amanda, her upcoming plans to go downhill fast, not crash, and most importantly have fun. You may hear about dicks, vaginas, Tinder, and several other similar topics. But, you'll also get some thoughts and insight into how the industry is working (or not working) these days. If you're into hearing some truth from people that are in the thick of the bike world, have a listen. A huge thanks to all the regular show supporters. If you would like to support the show, CLICK HERE. They'll be back to a regular episode next time and call out supporters then. We want to hear from you! If you have any questions, comments, or ideas for the next episode, contact us at info@mountainbikeradio.com. ---------- RELATED SHOW LINKS IRideforpaul.com About Amanda Batty Amanda Batty on Twitter Amanda Batty on Instagram Amanda Batty on Facebook Amanda Batty's Website Become a Mountain Bike Radio member Brickhouse Racing Website Brickhouse Racing Facebook Page Brickhouse Racing Instagram Mountain Bike Radio Facebook Page Andrea's Twitter Matt's Twitter Kenny's Twitter

    starstarstarstarstar
  • Hannah Höch: Weiter in die Nacht. Terminkalender 1937-1939

    · Hörspiel Pool - Bayern 2

    Mit Judith Adlhoch, Katharina Franck, Pelaar Quartett: Joe Rappaport (1. Violine), Luciana Beleaeva (2. Violine), Gunter Pretzel (Viola), Graham Waterhouse (Violoncello) / Komposition und Regie: Helga Pogatschar / BR 2014 / Länge: 65'31 // Ein Hörstück für Sprechstimme und Streichquartett in acht Sätzen, mit den Titeln Erster Unfall, Zweiter Unfall, Fluchtversuch, Dritter Unfall, Vierter Unfall, Fünfter Unfall, Sechster Unfall, Benzin. In den späten 1930er Jahren ist die Künstlerin Hannah Höch mit ihrem damaligen Ehemann Kurt Heinz Matthies, der als Vertreter vor allem Maschinenbau- und Rüstungsunternehmen aufsucht, oft monatelang im Auto unterwegs. Täglich viele Stunden unterwegs durchkreuzen sie das von den Nationalsozialisten beherrschte Deutschland, übernachten in Privatzimmern, Hotels oder mit dem Wohnwagen auf Rastplätzen. In ihren Terminkalendern hat Hannah Höch, die diese Reisen vor allem für Malereien, Skizzen und Naturbeobachtungen nutzt, die Stationen und Erlebnisse stichpunktartig festgehalten. Landstraßen- und Autobahnfahrten durch Nacht und Nebel, Erschöpfungszustände, Stadtbesichtigungen, Besuche der Ausstellung Entartete Kunst in mehreren Städten – und immer wieder: Autounfälle. Vieles bleibt Andeutung – Familiäres, Privates, aber auch die Schicksale verfolgter Freunde. Der Text des Hörstücks beginnt im Mai 1937, „weg von Berlin“, „nach Dresden, weiter bis Stuppen“, und endet im September 1939: „Jammer! Krieg!!! Jammer! Deutschland steht im Krieg mit Polen.“ Weiter in die Nacht steht wie eine Art Metapher für die Finsternis der Zeit. Es ist das Bild bzw. die Nachtaufnahme einer nomadenhaften, von Unrast getriebenen Künstlerexistenz in einem Land, das dem politischen Untergang, der europäischen Zerstörung und der Shoah zutreibt. Hannah Höch gilt heute als wohl bedeutendste deutsche Künstlerin der klassischen Moderne. Sie entwickelte mit Raoul Hausmann während der Berliner Dada-Periode die Fotomontage und produzierte in der Folgezeit Collage-Serien und Klebearbeiten. Gleichzeitig entstand ihr umfangreiches malerisches Werk, das von Dada bis zur lyrischen Abstraktion in der Nachkriegszeit reicht. Im September 1939 erwarb Hannah Höch in Heiligensee, am Nordrand Berlins, ein ehemaliges Flugwärterhäuschen, in dem sie völlig zurückgezogen die Kriegsjahre verbrachte. Als Sammlerin gelang es ihr, dort ein einzigartiges und umfangreiches Archiv mit Werken, Korrespondenzen und Publikationen zur literarischen und künstlerischen Avantgarde zu verbergen und vor dem Zugriff der Nazis und vor Kriegszerstörungen zu bewahren. Hannah Höchs Terminkalender, die den Ausgangspunkt für das Hörstück bilden, sind veröffentlicht in der insgesamt sechs Bände umfassenden Archiv-Edition Hannah Höch. Eine Lebenscollage, herausgegeben vom Künstlerarchiv der Berlinischen Galerie, Landesmuseum für Moderne Kunst, Photographie und Architektur.

    starstarstarstarstar
  • Film Production Design (with Hannah Beachler) GCS106

    · Go Creative Show

    IN THIS EPISODE: Hannah Beachler is the production designer behind some of today’s hottest films including CREED, MOONLIGHT, and the upcoming BLACK PANTHER and she’s on the show to discuss her career in film and the role of a production designer. The Go Creative Show is supported by Hedge For Mac Kessler Crane Rule Boston Camera PremiumBeat News Shooter Shutterstock The PremiumBeat.com Song of the Week Listen to this weeks full track: LA Waves by Tonemassif Spotlight: Hannah Beachler Hannah Beachler is a prolific production designer with an affinity for realistic design that emphasizes emotional drama. Over the past few years, Hannah’s designed some of the hottest films like, Miles Ahead, Creed, Moonlight, Beyonce’s Lemonade, and the much anticipated upcoming film Black Panther. Hannah and I discuss the role of a production designer, how she collaborates with the camera department, working with director Ryan Coogler and how she finds inspiration for each of her films. What is a production designer and what do they do Why does the production design one of the first members of the crew Working with Ryan Coogler How to approach a period piece, and her work on “Miles Ahead” What inspired the design of Miles Davis’s home Is New Orleans the next Hollywood? The production design of “Creed” and the “Rocky” easter eggs An inside look at the production design of the upcoming Black Panther Working on Beyonce’s Lemonade Working on Moonlight and the power of the story and much much more! SOME LINKS MENTIONED IN THE EPISODE: Hannah Beachler Official Website Ben Consoli on Instagram Go Creative Show Twitter BC Media Productions Website SUBSCRIBE: SHOW SUPPORTERS: Hedge for Mac - The fastest way to backup media. HedgeForMac.com Kessler - Innovative Tools for Filmmaking www.kesslercrane.com Rule Boston Camera - Buy. Rent. Create. www.rule.com // Rule's Event Page PremiumBeat - Premium Royalty-Free Music and Sound www.premiumbeat.com News Shooter - Making the real world look as good as cinema NewsShooter.com Shutterstock - Premium Footage and Images Shutterstock.com

    starstarstarstarstar