Hope Podcasts
-
In today's episode we talk about how to become a micro influencer. We recently got this exact question on DM so we thought we could do a podcast episode about it. In this episode we cover:
⭐ Our biggest tips for anyone who wants to become a micro influencer
⭐ Our own journeys as micro influencers
⭐ The best and worst parts about being a micro influencer
⭐ Our favorite micro influencers
Hope you will like this episode!
-
Kenneth Grönroos preaches about hope in part of Metsku's 2022 Advent series.
-
ONA är en våldsdyrkande satanistisk grupp med starka kopplingar till nazism som såg sin början i England på 1970-talet.I sista avsnittet för säsongen berättar journalisten Patrik Hermansson från Hope not Hate hur han under ett år infiltrerade i brittiska och amerikanska alternativhögern.Hope not Hate arbetar också för att terroriststämpla Order of Nine Angles.Sekter är tillbaka med en ny säsong i februari! Learn more about your ad choices. Visit podcastchoices.com/adchoices
-
In today's episode we talk about well-being and we discuss it both from a mental and physical health point of view. Camilla shares her tips and tricks on how to make her everyday life even more enjoyable. She shares e.g. why she puts so much effort into every detail of her home (such as choosing the best salt and pepper jars), why she doesn't use a physical alarm clock anymore, how she arranges the apps on her phone for maximal peace of mind and the reason behind her motto "It's either a fuck yes or a no". Vendela shares her morning routine which includes everything from superfoods, adaptogens, frozen garlic to stay healthy, motivational speeches and dancing to Swedish hiphop. Hope you'll like this episode!
-
Stäng luckan, slå av ventilationen och plocka fram silikontuben. Det har blivit dags för en stund hermetiskt tillslutet spelmys med den alltid vattentäta Speljuntan. Denna vecka vankas stor Silent Hill-dragning, det senaste i röstskådisdramat runt Bayonetta 3, ett nytt Steam-rekord och så diskuterar Juntan om det finns en katt bland konsolhermelinerna i den senaste generationen? Dessutom har Anton lekt liten i Grounded, Elisabeth letat rörmokarbrallor i Mario + Rabbids Sparks of Hope och så har tre fjärdedelar av Juntan slagits med superhjältar i nya kortspelet Marvel Snap.
Spel som nämns i avsnittet: Bayonetta, Dota, Counter-Strike, Silent Hill 2, Silent Hill: Townfall, Silent Hill f, Silent Hill Ascension, I Am Fish, Gotham Knights, Mario + Rabbids Sparks of Hope, Grounded, Hearthstone och Marvel Snap.
Det är tuffa tider, var illojal, trotsa köpstoppet, stötta Juntan på http://www.speljuntan.se/
Tidskoder
(01:00) Veckans personliga fråga
(09:55) Bayonetta-gate, del 2
(16:27) Steam slår rekord
(22:13) Silent Hill-paketet
(31:23) Sorgebarnet Xbox Series S
(40:48) Reklam
(41:30) Mario + Rabbids Sparks of Hope
(50:01) Grounded
(58:40) Marvel Snap -
Välkomna till ett högoktanigt Martinson Möter som nu bjuder på ett sprudlande, spännande och innerligt samtal med förkunnaren och evangelisten Cornelia Forsberg. Som barn mötte hon Gud och det förändrade allt. Nu jobbar hon som ansvarig ledare för förnyelse-organisationen Hope For This Nation. Och hon reser land och rike runt i kyrkor med undervisning om faderns kärlek och tro på förvandling, hopp och helande. Hope for this nation har också skrivit många avgörande lovsånger som har blivit tongivande i landet. Givetvis frågar vi Cornelia hur vi skall utrota fattigdomen i världen, vi är så glada och förväntansfulla på att få dela detta avsitt med er alla!
Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.
-
In today's episode we discuss something that we are very passionate about, namely how to find your purpose and, as a consequence, perhaps switching your career. We have both been through this transition and we are firm believers that your job should be amazing, not just something that feels ok. Hope you like this episode!
-
In today's episode we discuss one of our favorite topics - goal-setting! We share all the techniques that have worked for us and how you can implement them to reach your dreams. Hope you'll like this episode!
-
En av populärkulturens återkommande kvinnogestalter är Manic Pixie Dream Girls på samma gång rebellisk och hjälplös. Linda Skugge funderar på en kvinnoroll hon själv aldrig levt upp till.
Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play.
ESSÄ: Detta är en text där skribenten reflekterar över ett ämne eller ett verk. Åsikter som uttrycks är skribentens egna.
”Nelly tror att världen inte längre finns om hon blundar tillräckligt hårt.”
Ja, ni minns rätt! Mauro Scoccos rökare Nelly från 1992.
När jag i min ungdom i början av nittiotalet var olyckligt kär i en äldre kille brukade han med hjärtan i blicken berätta om tjejen han var ihop med. Hon sa saker som lät misstänkt likt Nelly i den där låten. Saker som att ”om vi kommer till himlen när vi dör ska vi sitta på ett moln som änglarna gör och vi ska visa oss för barn om kvällen och tända alla ljusen i karusellen”.
Jag konstaterade sorgset att så där outgrundlig och enigmatisk och härlig blir jag aldrig. Nej, tänkte jag dystert, ingen kille vill ha en tjej som är helt normal och inte det minsta knasig eller virrig och som dessutom sparar alla kuponger i mataffärens veckoblad och sedan går dit och lämnar in dem och viker ihop plastpåsarna i små lådor. Jag funderar aldrig på rymden. Jag känner mig aldrig existentiell. Jag tänker aldrig på luftballonger eller ”finns jag? vad är ett liv?”
Helt förkrossad brukade jag tänka på killen som jag var så kär i och likt Mauro tänka ”om du var min, du skulle aldrig sakna någonting, du skulle få precis vad du vill”. Vilket inte kan vara sannare när det kommer till mig. Hos mig får man inte bara ett eget betalkort, utan fria tider, noll regler eller gnäll. Allt är bara så himla fritt och jättehärligt och maten står på bordet samma tid varje dag. Disken? Den tar jag.
Men innerst inne visste jag att ingen man vill ha en sådan tjej och jag skulle aldrig kunna förändra mig: jag skulle aldrig kunna sluta gå upp i ottan, sluta utföra mina måsten, för att sedan lägga mig tidigt för att börja om nästa dag. Jag drog slutsatsen att det var kört. Det var bara manic pixie dream girls som killar drömde och sjöng låtar om.
Speciella, lite sköra tjejer. Sådana som var dåliga på att ta hand om sig själv. De där nästan genomskinliga tjejerna med långt, trassligt hår. Stora ögon. Osminkade. Barfota. Kanske någon slokhatt som de hittat på loppis och sedan tappat bort. Sådana som tänker mycket. Analyserar. Som vill rymma. Som går i vinterskor på hösten.
Sådana tjejer som männen kan få ta hand om. Som om de vore ett litet barn.
Jag har aldrig varit speciell. Jag skulle aldrig sitta och nynna i en trappa så där som Nelly gör. Jag skulle aldrig säga att solen och vinden och regnet är mina enda vänner.
Att någon skulle få för sig att ta fram gitarren och plita ner en låttext om en tjej som var en fena på att leva sparsamt och som inte bara klippte ut matkupongerna utan dessutom använde dem …
Hon tvättar våra lakan klockan sex varje lördagsmorgon
Hon är så himla underbar
Hennes kyl är aldrig tom
Hon tänker alltid på att det är en dag i morgon också
Nä, visst kan man inte se det framför sig?
Men … så upptäckte jag att Mauro – trettio år senare – har skrivit en ny låt om Nelly. Det har – föga förvånande – inte gått så bra för Nelly. "Är du lycklig", frågar han henne i låten med samma namn. Hon har tydligen missat en massa chanser som aldrig kommer tillbaka. Och han undrar om bor kvar i det där huvudet, där allt kunde bli så mörkt.
Lite skadeglatt får jag lust att ringa Mauro och berätta varför han haft sådana uppenbara problem med kvinnor som föranlett episka låttexter som ”det finns en sång för alla dom som aldrig hittat nån att dela sin glädje och sorg med”. För att inte tala om den där Sarah som aldrig kommer ut. Hur mycket han än ropar. Det kan vara så, Mauro, att du riktat in dig på fel sorts kvinna: en manic pixie dream girl som inte kan erbjuda dig någonting.
En manic pixie dream girl är alla de där ljuva och på samma gång lite ”konstiga” tjejerna på film och i romaner som alla killar faller som käglor för. Och vars uppgift är att förändra killens liv. Och likt samtliga huvudpersoner i ungdomsförfattaren John Greens böcker är de allt på en gång: gåtfulla och äventyrliga och jättesmarta, och naturligtvis har de jättespeciella namn som Alaska, Margo och Hazel.
En perfekt och foträt Linda har med andra ord inte en chans.
Men – som en gammal dö kärring på femtio jordsnurr är jag inte längre bitter eller avundsjuk på Mauros alla manic pixie dream girls. Däremot blir jag sur när pixiebrudarna försöker profitera på kvinnor som inte är det minsta vare sig pixie eller manic. Som min älskade själsfrände Sylvia Plath.
”I’ve been tearing around in my fucking nightgown / 24/7 Sylvia Plath”, sjunger Lana Del Rey i Hope is a dangerous thing for a woman like me to have.
Ursäkta mig, men så gjorde aldrig Sylvia. Saken är den att när ni andra behagar vakna hade hon redan läst, skrivit, bakat och tagit hand om den enorma trädgården. Förmodligen skurat bort lite av det där vidriga brittiska flottet också. Och kanske målat en vägg. Teds manus renskrev hon kvällen innan och såg till att de gick iväg med dagens post. Men myten är seglivad. Hur många filmer har ni inte sett där den suicidala pixie-tjejen sitter och läser "Glaskupan"?
Sylvia var åtta år när hon fick sin första dikt publicerad. När hon fick ett B bland alla A gjorde det henne fysiskt sjuk. Hon var bäst på allt hon tog sig för, inklusive bedriften att vara matglad men trots det ha en slank kropp. Sylvia stod inte ut med att inte vara perfekt. Hon var extremt ambitiös, målmedveten och disciplinerad.
Jag tror dock inte att Sylvia vänder sig i sin grav på grund av sin felaktiga image. Sylvia visste något. Att den som är perfekt alltid vinner i slutändan. Alla Mauros vill ändå till sist ha en varm välstädad lägenhet att rumla hem till där lakanen är så där krispigt nytvättade och kylen är full av hans favoritkäk. Där räkningarna aldrig sparkas in under någon byrå utan faktiskt betalas i tid. Och där han inte heller behöver utföra någon jävla manssyssla som att byta bildäck eller klippa gräs. Det finns appar för sådant. Fiffigt va!
Alla pixiebrudar kan sitta och ruttna i sina opiumhålor. De har inte en chans mot perfekta kvinnor som Sylvia! Inte en chans. För de vet inte vem de tävlar mot. För Sylviorna är beredda att gå i döden för sin sak. Att vara perfekt. Och dö var ju något som bekant något Sylvia – ”the girl who wanted be god” – gjorde mycket bra. Hade hon levt hade hon fått Nobelpriset.
Sex dagar innan Sylvia dog skrev hon Edge.
The woman is perfected
Her dead
Body wears the smile of accomplishment
Linda Skugge, författare
-
In today's episode we proudly present our new concept Book Talk where we will discuss a book every month and this is our first Book Talk!
We discuss the book "Self-Compassion” by Kristin Neff, who is an associate professor at the University of Texas and has been credited with doing the first academic studies into self-compassion. In the book Neff explores the concept of self-compassion and how it can improve our lives.
We will discuss our take-aways from the book and insights it has given us.
Hope you'll like this episode!
-
Sanna Välipakka är lovsångledaren med den innerliga, varma rösten och den glödande passionen. Hennes sånger sjungs runtom i landets kyrkor och kapell, där hon också trivs som bäst. Tillsammans med Hope for this Nation reser hon land och rike runt och förkunnar med sång. Gruppen har beskrivits med orden ”En turnerande, lovsjungande väckelserörelse som bär väckelsens vind från ort till ort.”
I dagens avsnitt får vi höra om Sannas förkärlek för glass, godis och 80-talslovsång med Sandi Patti. Hon berättar om starten av Hope for this Nation och vägen dit som varken var enkel eller spikrak. Den gick genom mörka passager i Kigali Afrika, där ett piano blev hennes livlina och mötet med en trofast och alltigenom kärleksfull Gud förvandlade allt. Välkomna vänner till ett nytt spännande avsnitt av Martinson Möter!
Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.
-
Inspelad undervisning från lördagens kvällsmöte på ELUs vintermöte 2022 som hade temat "Frihet". Besök av Hope for this Nation som är en ekumenisk rörelse med visionen att Sverige ska bli ett förvandlat land där Jesus är känd, upphöjd och efterföljd.
-
Everyone loves hope. We hope to get better. We hope anxiety will go away. We hope we will find something that soothes us and makes us feel better. Hope is positive, right? We love to hope. There is always hope!
But hope, wonderful as we think it might be, is not a recovery plan.
This is often an unpopular statement, but that does not make it untrue. Hope is not a plan for recovery, and hoping to get better has never actually made anyone better.
Why would I say such a thing?
Because hope is simply thinking. It might be wishing too. Wishing is a thing that humans do. We think, and we wish. But regardless of what the law of attraction crowd wants you to believe, thinking and wishing (even when we call it hoping) does not create a damn thing. Hoping does not change the universe in any meaningful way. Not by itself, at least.
Sitting passively and hoping to get better does not create any change in your life. If hoping is thinking, then it stands to reason that simply thinking does not create any change either. If you could think recovery, or hope it, you would not be reading this right now, You’ve likely being trying to do that for quite some time without much success.
Anxiety recovery is an ACTIVE process. If we do not get active and take real steps in a new direction, we remain stuck. Thinking - hoping - is not action. Thinking can certainly inform our actions. If you want to think positively about getting better, then by all means, go for it. But then let that thinking and hoping inform ACTION. We MUST take action if we are to recover.
I say this often, so I will say it again here. That is a raw deal, but is the deal we have, so we must acknowledge that and work with it.
Hope is not only not a plan, but hope can be a sneaky hindrance to recovery in some ways. When we hope to get better, when we think about it and talk about it in a hopeful way, we can sometimes be fooled into thinking that we are recovering. But just hoping, no matter how hard you may hope or how earnest your hope may be, is not action, and is therefore not recovery. Do not let hope fool you into thinking that you are getting better while you sit on the sofa.
I am not trying to rob you of hope here.
Hope is lovely when kept in its proper place. Hope is the belief that things can change and that you can get better. In that light, hope is correct! You CAN get better. You CAN change things. There is - in fact - always hope! Do not let that go. But before there can be change, and therefore recovery, we must get active.
Keep hoping, but then start doing. That is a powerful combination that will serve you well.
Tomorrow we’ll take a little time to look a bit more about the concept of hope, and what it really means in our lives.
This is a public episode. If you would like to discuss this with other subscribers or get access to bonus episodes, visit theanxiousmorning.substack.com -
Do you lack ideas about gifts for your dog this Christmas? We are in the end of November and soon the Christmas is here. Here are 10 simple ideas for Xmas gifts for your dog. Hope this list is going to help you decide. Have fun with it!
Follow me and comment on IG: https://www.instagram.com/valpkonsulten/ or on FB: https://www.facebook.com/valpkonsultpodden. Check out my webpage www.valpkonsulten.com and see what services I offer. I will be more then happy to help you!
And let me know what did you buy for your dog. And where they happy about the gift?
-
Medverkande: Christopher Meakin, Magnus Widholm, Cornelia Forsberg och Hope for this nation
- Show more
