Oxfords Universitet Podcasts
-
Otto Simonsson arbetar som postdoktor vid Karolinska institutet där han forskar om meditation och psykedeliska substanser. Han skrev sin doktorsavhandling vid Oxfords Universitet där han bland annat forskade på effekterna av mindfulness- och compassionbaserade metoder när det gäller affektiv polarisering. Vi pratar om Ottos forskning både gällande mindfulness och psykedelika. Om hur ett frö väcktes på hans första retreat. Hur det brittiska parlamentet arbetar med mindfulness, där det beskrivits som en oas i öknen. Att lära sig att se bortom politiska åsikter för att i stället kunna möta människan. Att dialog är grunden till demokrati. Om affektiv polarisering och att forskning indikerar att mindfulness kan bidra till en minskning. Om kopplingen mellan mindfulness och psykedelika. Om Ottos forskning kring riskerna av psykedelika och att de verkar leda till att människor mediterar mera. Att psykedelika är ett hjälpmedel för att ändra beteende- och tankemönster. Och om den psykedeliska forskningen i Sverige.
Vill du veta mer eller komma i kontakt med Otto, gå till https://www.eudelics.com
Meditera Mera är en podcast från Mindfully, Sveriges meditationsapp. Du som lyssnar på vår podd får prova Mindfully kostnadsfritt i 30 dagar. Starta din provperiod på vår hemsida och hämta appen i App Store eller på Google Play. Gäller bara nya användare.
För mer information om Mindfully, besök vår hemsida www.mindfully.nu
-
Händerna, och inte minst tummarna, har tjänat människan väl. Men den vår främsta väg in i världen på väg att förlora sin betydelse? Och vad händer då? Journalisten Anna Thulin reflekterar över saken.
Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play.
ESSÄ: Detta är en text där skribenten reflekterar över ett ämne eller ett verk. Åsikter som uttrycks är skribentens egna. Ursprungligen publicerad 2020-06-03. Essän är inläst av Sofia Strandberg.
I en glasmonter på Paris naturhistoriska museum står hon, ett skelett under en oansenlig skylt med ordet ”primater”. Hon har något rätare ryggrad än sina närmaste släktingar som hukar bredvid, men annars tycks ganska få saker skilja henne från de andra. Förutom tiden så klart, miljontals år har utvecklat våra arter i olika riktning; en av oss fick en längre och rörligare tumme. Med tiden fick det stora konsekvenser.
Jag fingrar på glaset trots att man inte får, kan inte motstå instinkten att sträcka ut handen och röra. Den känslan drabbar mig ofta. Att pilla och peta på okända ytor, dyra målningar och klibbiga, kvarglömda rester i kylen. Barnsligt, jag vet, men finns det inte något djupare i denna drift? Som barnet rör vid allt när hon upptäcker världen, för att tillägna sig existensen med känselminnet.
På en annan plats i museet finns en skylt som informerar om tummen. Den är något alldeles exceptionellt och gemensam för de flesta primater. Det finns fem olika typer av leder i människokroppens skelett, och hos oss finns den två-axlade leden bara i tummen. Den gör att tummen går att vicka både fram och tillbaka och i sidled. En nätt liten rörelse som skapat djupgående vibrationer i mänsklighetens historia. Arkitektur, konst, nya uppfinningar… Allt vi har skapat och tagit oss för, har vi åstadkommit tack vare våra händer.
”I avsaknad av något annat bevis skulle tummen ensam övertyga mig om Guds existens”, ska Isaac Newton ha sagt, han som formulerade teorier om mycket större rörelser och universell gravitation. En tumme kan ha många innebörder, men i sociala medier ser vi den oftast som en stiliserad symbol. Tummen upp, gilla! Tummen ned, kommentarer överflödiga. Kanske är det snart våra egna händer, i hud och kött och blod, som blir överflödiga. Fler arbeten tas över av maskiner och blir automatiserade, vi tillägnar vi oss världen med ett enkelt tryck på skärmen. eller med rösten: Alexa, Siri, Google, vad blir det för väder idag?
Vad händer med handen när dess roll förminskas och ersätts av ny teknik? Det frågar sig Göran Lundborg, handkirurg och forskare, i boken ”Handen i den digitala världen”. Han konstaterar att vår hjärna innehåller fler än hundra miljarder nervceller – ungefär hälften så många som de stjärnor som ryms i vår egen galax Vintergatan – och att en stor del av dessa nervceller står i direkt kontakt med känslosinnet, inte minst våra händer. Lundborg ser hur handen marginaliseras i skolan, i vården och inom kreativt skapande yrken. Vi har på kort tid fått tillgång till digitala hjälpmedel och ny teknik, men det finns ännu ganska lite forskning om hur det påverkar oss på sikt. Vad innebär det för minnet och lärandet att små barn lär sig läsa och skriva via skärmar? Att patienter undersöks på distans, utan den fysiska kontakten? Finns det en risk att delar av vårt kulturarv går förlorat när handskrift och traditionellt hantverk blir en kunskap för de få? Alla dessa spörsmål är berättigade, men den fråga som verkligen fångar mig handlar om hur själva beröringen förändras i en digital tid.
Charles Spence, professor i experimentell psykologi vid Oxfords universitet, talar om att vi lever i en tid av beröringshunger. Vi är förvisso överstimulerade, men det gäller ögon, oljud, information. ”Allt är visuellt och auditivt, de rationella sinnena överstimulerar oss men de känslomässiga sinnena, känsel, doft och smak försummas.” Våra sinnen samspelar och när ett eller flera av dem förstärks, är det ofta på bekostnad av de andra. Det behöver inte vara av ondo. Blinda musiker kan utveckla ett makalöst ljudgehör. Läsare av punktskrift får en förfinad känsel. För den som har begränsad rörelseförmåga, till exempel i sina händer, är hjälpmedel såklart fantastiska. Men hur blir det för framtidens människor? Kommer vi att bli bättre på att avläsa bilder och tolka ljud när hörsel och syn premieras framför känsel? Eller kommer skaparna bakom den nya tekniken försöka omfamna fler sinnen i sina produkter?
Jag tror kanske mer på det senare. Redan nu utvecklas skärmar med olika textur för att skapa en mer behaglig läs- och känselupplevelse. Göran Lundborg nämner robotsälar som ska lugna äldre och försöken att utveckla maskiner som visar känslor. Men man behöver inte vara en teknikfientlig bakåtsträvare för att tycka att det senare är ett fattigt substitut för mänsklig beröring. Även om vi försöker byta ut handens förmåga att uppfatta världen med artificiell känsel och elektriska impulser, så går det inte att jämföra med känslan av hud mot hud. Tänk en värld utan fingertopparnas fina känselspröt. En rörelse över en älskades arm som får huden att knottra sig. Den lätta elektriska stöten som sätter själva själen i gungning.
Jag tänker på Sara Stridbergs roman ”Kärlekens Antarktis”, där huvudpersonen, en mördad kvinna, ständigt återkommer till två brytpunkter i sitt liv. Dels dödsögonblicket, där mördarens händer om halsen får en obehaglig och nästan intim känsla. Och dels när hon föder sina barn. Att få hålla själva livet i sina händer. Hud mot hud, möta den nyföddas suddiga blick.
Men vad är det egentligen som händer i kroppen när vi rör vid varandra? I artikeln ”The Social Power of Touch”, skriver vetenskapsjournalisten Lydia Denworth om de nervtrådar som leder till vissa hårbeklädda hudpartier på kroppen, som handrygg, rygg och underarmar. Dessa specialiserade trådar kallas CT-nerver och går direkt till hjärnan och utsöndrar hormon som påverkar våra känslor och vårt välbefinnande. Alltså är beröringen en mycket direkt källa till närhet, intimitet och meningsskapande.
Vårt virtuella sökande efter närhet tycks inte skapa samma goda känslor. Ungefär en fjärdedel av alla svenskar uppger att deras tid på sociala medier känns meningsfull, ändå är mobilen nästan en förlängning av oss själva, en hand i handen, som orsakar fantomsmärtor om man glömmer den i andra rummet.
Exakt hur de kommer att förändras – vår kultur och kulturvärld, vårt minne och lärande – är som sagt ännu oklart. Men att de förändras vet vi, och vi vet också detta: Att värna om vårt taktila sinne handlar om att värna något som går djupare än det exklusivt mänskliga: förmågan att beröra och bli berörd.
Jag sträcker ut handen mot museets monterglas – nej, inte röra. Där är benen, som jag tänker mig som både svala och sträva, hårda och mjuka. Och ovanför dem händerna, som skapar, smeker, skadar och håller när de rör sig genom tiden.
Anna Thulin, journalist och författare
Inläst av kulturredaktionens Sofia StrandbergOmnämnt i essän:
”Handen i den digitala världen” av Göran Lundborg, Carlsson Bokförlag, 2019.
”The Social Power of Touch” av Lydia Denworth, Scientific American Mind, 2015.
”Kärlekens Antarktis” av Sara Stridsberg, Albert Bonniers Förlag, 2018.
”Svenskarna och Internet”, Internetstiftelsen i Sverige, 2019. (Uppdaterade siffror finns på: https://svenskarnaochinternet.se/)
Muséum national d’histoire naturelle ligger i den botaniska trädgården Jardin des Plantes i Paris.
-
Den svenske filosofen Martin Hägglund har i ett flertal böcker (senast i "Vårt enda liv") hävdat att tron på odödlighet och evigt liv innebär en flykt från detta liv, en vägran att omfamna och värdera det ändliga liv som är vårt.
Men vad innebär odödlighet och evigt liv enligt de tänkare som Hägglund kritiserar, såsom exempelvis den nordafrikanske kyrkofadern Augustinus och varför har frågan om odödlighet alltid varit en politisk fråga?
I det här föredraget diskuterar teologen Mårten Björk förhållandet mellan politik och odödlighet, tid och evighet, och anknyter bland annat till Augustinus och Hägglund.
Mårten Björk är doktor i teologi och research fellow vid Lunds Universitet och Oxfords Universitet. -
Om lupinen, fientligt gräs och våra försök att kontrollera naturen. Hur lång tid tar det innan älgar börjar gå på Sergels torg ifall vi människor försvinner? Vi gör även en resa i radions historia.
Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play.
Vi ska prata om den vackra men invasiva Lupinen och fientligt gräs som börjat ta över Martins landställe. Hur har naturen anpassat sig av människans leverne? Går det att kontrollera naturen? Hur snabbt kommer naturen ta över samhället ifall människan försvinner? Framtidsforskaren Anders Sandberg, framtidsforskare vid Oxfords universitet medverkar.
Vi ska också göra en ljudresa tillbaka i tiden under Sveriges radios snart 100-åriga historia. Åke Jonsson fd språkvårdare på SR har skrivit en bok om språket, dialekterna och svordomarna och framförallt om vad lyssnarna har stört sig på. Hur det har förändrats med tiden?
Och som vanligt så pratar vi med dagens sommarpratare, kompositören Merit Hemmingsson. Folkmusikern som faktiskt bara blivit hippare med åren och fångat en ny generation lyssnare. Hon tar upp vikten av att värna om dialekter. Varför är det viktigt?
Programledare: Martin Wicklin
Bisittare: Hélène Benno
Producent: Daniel Af Klintberg
-
Vilken rätt har Facebook till sina döda användares data? Carl Öhman har disputerat vid Oxfords universitet med en avhandling som undersöker de etiska och politiska utmaningarna med mänskliga kvarlevor på nätet.
-
Filosof, 46 år. Född i Helsingborg, bosatt i Oxford. Debuterar som Sommarvärd.
Alla Sommarprat finns att lyssna på i Sveriges Radio Play.
I sitt Sommar berättar Nick Bostrom om den slingriga vägen fram till att bli en av världens ledande tänkare kring hur teknisk och medicinsk utveckling kan påverka mänsklighetens framtid.
Från en studio i Oxford, där Nick Bostrom bor och där han också byggt upp ett stort forskningsinstitut, berättar filosofiprofessorn hur han som barn avskydde skolan som han fann meningslös. Men som tonåring upptäckte han filosofins, konsternas och litteraturens världar, och gick in i dem med hull och hår. Det var dock först på universitetet han fann sig tillrätta i utbildningssystemet. Nick Bostrom berättar också att han var isolerad och djupt ensam under sin ungdom och tidiga vuxenhet, och att han då hittills aldrig träffat någon som var intresserad av samma saker som han själv var. I programmet konstaterar Nick Bostrom att han inte längre känner det som att han kommit från en annan planet och kraschlandat på jorden. Detta som ett sätt att beskriva hur han numera i sin vardag möter många kollegor som delar hans intressen.
Nick Bostrom berättar också om det sex år långa arbetet med boken ”Superintelligens” som översatts till ett 30-tal språk och som starkt påverkat den internationella debatten om AI. Redan i början av 2000-talet hade han väckt stor uppmärksamhet med det så kallade ”Simuleringsargumentet”, som diskuterar huruvida mänskligheten i en framtid kommer att leva i en datorsimulering. Teorin har bl.a. inspirerat film- och musikskapare, och i programmet spelas en låt baserad på en sampling av en föreläsning av Nick Bostrom. Till de större artister som inspirerats hör rockbandet Muse som släppte albumet ”Simulation Theory” 2018.
Inför sitt Sommar sade Nick Bostrom:
Jag kommer att utsätta den svenska nationen för en massa trams. Förlåt.
Om Nick BostromProfessor i filosofi och en av världens främsta tänkare kring artificiell intelligens, AI. Den uppmärksammade boken Superintelligens – de tänkande maskinernas tidsålder har översatts till 28 språk och drivit på en internationell debatt om riskerna med superintelligenta robotar. I boken ställs frågan: Hur ska mänsklig moral och värderingar föras in i maskinerna?
Chef för Future of Humanity Institute vid Oxfords Universitet. Har avlagt doktorsexamen vid London School of Economics, undervisat vid Yale University och varit rådgivare åt Obama-administrationen.
Har lanserat spekulationen att vi lever i en simulerad datavärld konstruerad av människor i framtiden.
Producent: Mattias Hermansson
