Herman Hesse Podcasts
-
För sin violinkonsert Sterbende Gärten fick Bent Sørensen 1996 Nordiska Rådets Musikpris.
Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play.
Möt danske tonsättaren Bent Sørensen år 1996.
-Min musik är sprungen ur nutiden och skulle inte ha kunnat fungera i någon annan tid, säger han.
Då Sørensen av Aarhus Symfoniorkester blev ombedd att skriva en konsert för ett soloinstrument visste han genast att det skulle bli en violinkonsert. I sitt föräldrahem hörde han Schönbergs Violinkonsert innan han stiftade bekantskap med en endaste symfoni av Beethoven, t ex. Därför blev denna violinkonsert för honom en slags drömaktig spegel tillbaka till hans barndom och har fått en klassiskt romantisk form med en långsam, pluralistisk första sats och så två mer rytmiska satser där den sista är den dansande satsen. Sørensen beskriver det som att violinkonserten har fått en slags romantisk slöja, men även uttrycker en beslöjad romantik.
För sin violinkonsert Sterbende Gärten fick Bent Sørensen Nordiska Rådets Musikpris.
Den långa första satsen anknyter allra mest till titeln, d v s döende trädgårdar. Violinen ligger som en melodisk tråd över hela orkestern som avspeglar skuggorna och förfallet under violinstämman.
Den sista satsen kallas en Estampida, en dansande sats. Den bygger på många olika folkmusikaliska ingredienser som har lagts ovanpå varann som ett filter med olika rytmer. En sats inspirerad av fladdermössens jakt av varandra under himlen en sommarkväll.
Så här skrev Bent Sørensen om sitt stycke Sterbende Gärten 1997:
Min violinkonsert heter Sterbende Gärten. Jag åkte till ett ställe i Danmark där det fanns den här igenvuxna trädgården, och det gjorde mig på ett väldigt speciellt humör. Jag tänkte på var en viss mening i en dikt av Herman Hesse, där det finns en rad Sterbende Garten ... (döende, förfallen trädgård). Den har en tysk titel, även om min tyska inte är flytande. En annan inspiration för verket är italienska fresker från 1400-talet. Det som är speciellt intressant för mig är att bilden man ser när man går för att titta på fresker i en katedral i Florens eller Rom, är en mycket gammal bild som har förfallit. Så det blir mer och mer en bild av vår tid, och det är därför väldigt nytt. Sättet som kultur blir natur på grund av tiden har varit en inspiration för alla mina verk. Det viktiga med strukturen är att den alltid är på gränsen till att vara tonal. Min musik handlar alltid om att vara på kanten av något man hört förut, men man har faktiskt aldrig hört det ändå. Formen på stycket är typ klassisk. Musiken håller sig mest i det högre registret. Det finns inga ackord i stycket. Allt som spelas i orkestern är ett slags eko av violinstämman. Det är mitt mest romantiska och klassiska verk på ett sätt. Men detta är för mig en sorts dröm; det finns inga citat. Stycket börjar med en kadens som är på gränsen till tystnad. Jag bor på landet, och jag gillar att jobba på natten, när det är helt tyst. De enda ljuden kommer från fåglarna, som signalerar gryningens brytning genom till synes slumpmässiga utbrott. Det finns många ögonblick där jag försöker skapa ett slags distans genom att många instrument spelar pianissimo staccato-noter. Den här sortens pointillistiska drag, som jag har blivit känd för, är som Georges Seurats målningar, där man måste stå på avstånd för att se hela bilden. Efter att ha skrivit första satsen åkte jag till Venedig med tanken att skriva en romans för den långsamma andra satsen. Det första jag kom att tänka på var Barcarolle. Jag bestämde mig för att skriva en sorts slow-motion Barcarolle. Min musik är byggd på terser. Det som särskilt intresserar mig med detta är utforskningen av tonala tvetydigheter. Kanske är detta anledningen till att det inte finns några basgångar, för att understryka dessa tvetydigheter. Sista satsen är väldigt snabb och danslik. För många år sedan i Amsterdam hörde jag en gatumusikant spela sin fiol extremt snabbt. Här har jag försökt återskapa denna typ av folkmusik, med dess hetsiga sound.
- Bent Sørensen 06-07-97Vi hör även utdrag ur:
Bent Sørensens verk Angel's Music med Ardittikvartetten. Han skrev det i Rom, inspirerad av alla de spelande änglar som finns i barockkyrkorna i staden. Bent Sørensen blir ofta inspirerad av andra konstformer än musik. Det kan vara en bild, en titel, ett namn eller ett ord som fascinerar honom. Selma Lagerlöf, Emily Dickenson, Shakespeare, Rilke, Donne och den danske poeten Michael Strunge är några av författarna vars verk har gett Bent Sørensen impulser till att komponera musik. Men krackelerade kalkmålningar fascinerar honom mer än t e x mästerverk av Rubens och Titzian.
Bent Sørensens solostycke för klarinett The Songs of the Decaying Garden - Den ruttnande trädgårdens sånger.
Sørensens The Bells of Vineta för trombonsolo. Selma Lagerlöfs berättelse om Nils Holgerssons underbara resa, om staden som sjunker i vattnet med ringande kyrkklockor och endast återkommer vart hundrade år, inspirerade Bent Sørensen till The Bells of Vineta.
Bent Sørensen har komponerat mer än 140 musikverk i alla genrer, bl a operan Under himlen. Sin andra pianokonsert La Mattina, skrev han 2009 till Leif Ove Andsnes. 2013-14 komponerade Bent Sørensen trilogin Papillons, dedicerad till konsertpianisten Katrine Gislinge. Han har under åren skrivit flera verk till henne. Bl a12 Nocturner för piano och den tredje pianokonserten som han komponerade under coronapandemin 2021. Titeln är La sera estatica - Den extatiska aftonen (2021).
2018 vann Bent Sørensen ett av världens främsta musikpriser, Grawemeyer Award, för sin Concerto i fem satser L’isola della Città (Ön i staden).
Lyssna även på tonsättaren Bent Sørensen och konsertpianisten Katrine Gislinge i det nyare radioprogrammet Danska konstmusikens kungapar som publicerades i Tollans musikaliska den 28 juni 2022.
-
Utrikeskrönikan 21 juni 2022
Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play.
Berlin, tisdag.
Det där med att ta farväl, i rätt tid och på rätt sätt, det är baske mig en konst. Men bor man här i Tyskland har man åtminstone en rik tradition av diktare, musiker och tänkare att luta sig mot.
Nu ska den här krönikan inte tippa över i ”Dagens dikt” men nalkas ett avsked här, då går inte att komma runt Herman Hesse, han med kultboken Stäppvargen och dikten ”Stadier”.
Det är svårt att göra den rättvisa i översättning men den mest berömda strofen handlar om magin som bor i varje begynnelse och om hur människan livet igenom måste vara redo för nystart såväl som avsked, så fort man boar in sig hotar förslappning.
Inte ens Tysklands förra kansler Angela Merkel kunde låta bli att citera den dikten titt som tätt, och helst vill man ju få till övergången till ett nytt livsavsnitt lite som just hon (fast på en blygsammare skala, förstås).
För när hon tillkännagav att hon skulle lämna politiken, då steg inte bara stödet för hennes parti utan också henne personliga popularitetssiffror. Man gillade alltså Angela Merkel mer för att hon skulle sluta.
Så mycket jobbigare om reaktionen på ens försvinnande istället skulle bli som för Ericssons förre vd Hans Vestberg. När han fick lämna för några år sedan gjorde börskursen ett rejält språng uppåt på nyheten, vem mår bra av att få svart på vitt att ens framtida frånvaro är värd hundratals miljoner?
När det kommer till oss radiokorrespondenter så är vaktombytet förstås annorlunda. Det är beskedligare på alla sätt men framförallt är vi utsända på en i förväg utmätt tid. Att sluta är så att säga redan från början en del av uppdraget.
Det kan tyckas beklämmande att nedräkningen börjar i samma sekund som startskottet går men jag blir allt mer övertygad om att det är en välsignelse att i tre år ha vetat att nästa vecka, då är det slut.
Jag kommer slippa att likt Angela Merkel till sist själv konstatera att jag blivit en anakronism, och jag behöver inte ständigt spana efter rätt tidpunkt för en sorti.
I en intervju nyligen visade Angela Merkel upp sitt nya kontor, och en av få saker hon tagit med sig dit från kanslerhögkvarteret var en staty av Kairos, det rätta tillfällets gud. Han som har ett rejält hårsvall fram men är kal i nacken. Det gäller alltså att greppa honom i luggen vid precis rätt tillfälle, annars slinter man på flinten och tillfället är förbi, för alltid.
Hon berättade att hon köpte statyn samma år som hon hade bestämt sig för att lämna kanslerposten 2017, men sedan blev Donald Trump president i USA och Merkel förblev förbundskansler i ytterligare 4 år, så var det med det rätta tillfället.
Så kanske ska man istället satsa på att se på fler avsnitt i livet som ett tidsbegränsat korrespondentkontrakt, redan från början se att det i varje nystart finns inte bara en förtrollning, utan också fröet till ett slut och att vi alla kan och ska ersättas och att det är bra så, det är rätt och riktigt.
Caroline Salzinger, Berlin
-
Madi och Marvin diskuterar deras lärdomar från boken Siddharta av Herman Hesse. Hur hittar man inre frid och vad innebär det att gå sin egen väg i livet?
Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.
