Episodes

  • Ekots hovreporter Bengt Hansell möter Kung Carl XVI Gustaf inför 70-årsdagen. Intervjun äger rum på Kungliga slottet i Stockholm, i en soffgrupp i prinsessan Sibyllas våning.

    Lyssna också på Ekots extrasändning med anledning av Kungens födelsedag - ljudet finns längst ned i artikeln.Hur känns det att fylla 70 år? Jo. jag tycker att det känns förhållandevis bra! Det är nog inte så farligt som jag trodde för 40 år sedan, då hade jag nog inte tänkt att jag skulle känna mig så här bra! säger kung Carl Gustaf.70 år, vilka är det viktiga händelserna, när kungen ser tillbaka? Det är inte så lätt att komma ihåg allt som har hänt under 70 år. Men jag måste säga att det ska bli väldigt trevligt och ett jubileum som vi kan kalla det här för, är ändå också en möjlighet att bjuda vänner, familj och göra det till en trevlig fest, någonting som alla kan komma ihåg. Som man kanske har möjlighet att komma ihåg själv när man blir ännu äldre kanske, skämtar kungen. Det är också ett tillfälle för mig att kunna tacka statsmakterna för det jag har fått vara med om, att vara monark i Sverige under de senaste 40 åren, vilket också är ganska lång tid. Det är också någonting man tänker på. Det är bra att tänka efter. Ibland så upplever man att folk säger att tiden går så fort. Det brukar man ju säga. Men då är det bra att stanna upp och tänka till, att det har runnit ganska mycket vatten under broarna och jag har hunnit med väldigt, väldigt mycket och hunnit uppleva kolossalt mycket, så att det har varit en spännande period i ens liv och jag kommer inte att sluta med det utan hoppas ha hälsan och orka hålla igång och det tror jag att jag känner för. Så det här ska bli skojigt, säger kung Carl Gustaf.Har tiden gått fort? Ja, den gör det när man har ett ganska tufft program, det händer väldigt många olika saker hela tiden så det är inget monotont jobb att vara monark i Sverige. Det händer hela tiden spännande saker. Vi reser en del, kanske inte lika mycket som allmänheten kanske tror. Men när vi har de möjligheterna och får förtroendet att resa och representera Sverige utomlands, det är stunder som man känner stolthet över Sverige och stolthet att vara svensk och träffa andra människor och förklara, i den mån man har möjlighet, vad Sverige står för. Då är man många gånger väldigt stolt över Sverige, berättar kung Carl Gustaf.Spännande saker som händer hela tiden, tänker kungen på något särskilt? Nej, det är varierande. Egentligen skulle jag kanske vilja resa ännu oftare ute i Sverige. Men tyvärr är det väldigt mycket i sådan här verksamhet "in house", mycket är vanligt kontorsjobb på något sätt. Det är mycket möten, vi förbereder varje resa och besök, det är förvånansvärt vad det går mycket tid åt sådant, säger kungen.Om man backar 40-50 år tillbaka i tiden, kan man säga att monarkin stod på en bräckligare grund, när prins Bertil avstod från att gifta sig för att kunna rädda den svenska monarkin, kungen hade flera farbröder som förlorade sina prinstitlar för att de gifte sig man kan säga med "vanliga" kvinnor. 1980 togs ju förbudet mot att gifta sig med enskild svensk mans dotter bort i Successionsordningen. Ja, det var ju ett sätt att modernisera och det stärkte ju monarkin för att det blev större bredd på möjligheter. Jag har ju det här valspråket För Sverige I Tiden och det innebär att jag ville inte att monarkin ska vara någon gammal institution, vilket det är, men det ska inte vara en förlegad institution. Sedan vill jag inte förändra för snabbt och för mycket så att man blir någon slags banbrytare, jag tror inte att jag är det. Jag vill försöka stå mitt emellan och känna vad allmänheten vill med en svensk monarki i samklang med en modern demokrati, vilket en del tycker är märkligt, men som det har utvecklats under många år tycker jag att det är ett väl fungerande system och jag hoppas att jag och vi i min familj kan leva upp till de förväntningar och de krav och önskemål som allmänheten har på oss. Jag försöker känna, i den här föränderliga världen vi lever i och som går väldigt fort, att försöka känna av läget, vad vill man, hur kan jag utveckla monarkin så att den kan gagna Sverige och allmänheten, med bärighet på framtiden. Det är svårt. Det är inget som står skrivet någonstans, så här ska det vara? Det finns ju visserligen vissa regler förstås, Successionsordningen förstås och så vidare och vissa protokollära instrument kan vi kalla det för som jag bör och ska följa, ja. Men därutöver är det att skapa någonting som håller inför framtiden, vilket är väldigt spännande.Vad säger kungen om prins Bertils och prinsessan Lilians lojalitet gentemot kungen och Sverige? Han var lojal mot min farfar och var tillstädes, skulle finnas till hands, ifall det skulle hända något i familjen. Det var en stor lojalitet och han verkligen tjänade Sverige och svensk industri under hela sitt liv och var ju väldigt folkkär och väldigt road av idrott och i sin ungdom utövade han också olika sorters idrotter. Nu har kungens alla barn kunnat gifta sig av kärlek, känns det bra att det inte är reglerat på det där sättet? Det är samma sak, det är För Sverige I Tiden, jag tycker inte att det är något konstigt med det, utan det förändras. Vi ska inte tycka att det är något konstigt med som det var tidigare heller, på min farfar och farfars far Gustav V:s tid, det är ju många år sedan. Så det förändras och jag tycker det är intressant att... om inte en monarki kan förändra sig och utnyttja de förutsättningar som finns, då är det inte bra. Men samtidigt vill jag inte göra det för modernt heller för det har sitt ceremoniel och sin styrka och sin historia, att kunna visa på det långsiktiga, det stabila, det objektiva som det hela bygger på. Det är i dagens läge en modern monarki, säger kungen om hur har ser på monarkins utveckling.En del av det här ceremoniella hänger ju nära ihop med kristendomen och att kungafamiljen i alla fall enligt Successionsordningen ska döpas, är det bra? Jag tror att det är fler än jag i Sverige som är döpt i och för sig, och jag tror att de flesta i Sverige döper sina barn och det tycker jag, det är någonting stort och jag har haft möjligheten att döpa våra barn och barnbarn. Det känns på något sätt ännu mer nu, starkare och att det är viktigt att de får en trygghet och att föräldrarna får en trygghet i det här dopet. Att de tas upp i den här gemenskapen, i församlingen, jag tycker att det är väldigt fint. Så småningom går man in lite på djupet med konfirmation, de flesta blir ändå konfirmerade, de blir ändre och får hjälp med att förstå vad det innebär och djupheten i den kristna tron som jag tycker är viktigt att den finns. Jag har hört någon inom svenska kyrkan, (biskop Caroline Krook) har sagt att "Det är lätt att födas med Kalle Anka, men det är inte så lätt att dö med Kalle Anka". Jag tycker att det säger precis allting, man behöver en tro, man behöver någonting man kan tänka på och som ger en styrka och förtroende, säger kungen. Samtidigt kommer det hit väldigt många människor från andra länder med andra religioner? Ja, men det berikar Sverige och de berikar debatten och diskussionen och gör att man kanske får ännu mer tro på sin egen tro, så att säga. Och förståelse. Var och en har möjlighet att känna vad man känner och är mest trygg i. Bara man har en tro kommer det att hjälpa och styrka.Men alla i tronföljden har ju inte religionsfrihet? Nej, men vi har ju en religionsfrihet i Sverige och det är väl det som gör att många nya svenskar som kommer från olika länder med olika bakgrund känner att det kan få en frist och även en religiös frist i Sverige. Många har blivit jagade på grund av deras tro och trosuppfattning och här i Sverige får man faktiskt tycka och tro vad man känner och det är väl det som är grundfundamenten i en demokrati i bästa bemärkelse.Det är inte jobbigt att kungafamiljen ändå måste tillhöra kristendomen, det är något som kungen tycker är viktigt egentligen? Ja, självklart. Man kan ju vända på det och säga om en monark i Sverige skulle ha, eller ty sig till en annan religion av en minoritet av någon art? Majoriteten av svenska folket 70 procent tillhör ju Svenska kyrkan. Vi representerar ju många gånger olika invigningar, jubileer i kyrkan, vi besöker kyrkliga högtider, gudstjänster och så vidare och att tillhöra en annan religion så... nu är det väl relativt enklare för andra religioner att besöka olika kyrkor men förr i tiden var det inte så lätt.En av kungens viktigaste arbetsuppgifter är att representera Sverige och se till att vi har goda diplomatiska förbindelser med olika länder.Häromåret höll det på att bli en diplomatisk kris mellan Sverige och Saudiarabien och där kunde kungen dra ett strå till stacken för att hjälpa till, kan kungen berätta? Nja, nej det kanske inte är någonting man berättar om utåt, men det är ändå fundamentet att ha goda relationer med nationer och det är därför vi, jag tillsammans med drottningen reser och gör statsbesök i olika länder för att öppna och skapa goda relationer med länder som är av intresse för Sverige. Och nu råkar jag ha goda relationer med Saudiarabien som det var frågan om. Därför är det bara roligt och jag känner det som min plikt att stötta där det går att hjälpa till. Det är fantastiskt roligt att det fungerade just när man har byggt ett förtroende att det går att tala mellan statschefer, som egentligen är tanken bakom det hela, säger kungen.Det svenska sändebudet Björn von Sydow sade efteråt att kungens brev var viktigt, känns det bra att kunna hjälpa till på det där sättet? Det kanske var lite okonventionellt, men när regeringen ber om det så, kungen ska ju också på något sätt verkställa regeringens politik, om man uttrycker det så. Precis, självklart, det är ett nära samarbete med den sittande regeringen, det är självklart att arbeta tillsammans i utrikespolitiska frågor och andra frågor också för den delen. Det var bara roligt och det gäller just att vara god vän med de länder som vi har intressen i. Det skapar goodwill för Sverige, ja, men det skapar kanske till och med jobb i Sverige och kanske till och med jobb i de länderna som vi besöker på grund av att olika industrier och företag har möjlighet att investera där, så det är en win-winsituation, tycker kungen.Förtroendet för kungahuset tycks ju öka igen efter några år när det har dalat, enligt olika undersökningar, hur ser kungen på det? Ja, det är väl alltid skojigt att förtroendet för monarkin i Sverige är så starkt som det är och som den alltid har varit i Sverige. Det är klart att det känns ju mycket lättare att arbeta för jag arbetar ju för Sverige och vill göra mitt bästa och mitt yttersta för Sverige och allmänheten i Sverige. Det känns att man har förtroende. Många säger, men hur är det med kungahuset och kungen har ju ändå makt och så där. Men jag har ingen makt, men jag vill vända på det och säga att jag gillar inte ordet makt jag tycker att det är fruktansvärt, ett uttryck, ett ord som alltid används fel. Det man ska säga det är att man har förtroendet! För makt kommer ovanifrån och förtroendet kommer underifrån. Om man kan ha förtroendet, då har man lättare att arbeta för det goda.Känner kungen det här förtroendet från folk kungen möter? Jo jag känner det väldigt starkt i många sammanhang när man är ute i Sverige i landet och träffar människor.Men har kungahuset ingen makt? Nej, nu användes det här ordet igen, jag vägrar att ta det i min mun för att jag tycker att det blir helt fel. Man har ett förtroende och de uppdrag som man är ombedd att göra. De bjuder oss, de vill att vi ska komma, vi hjälper att stötta, vi hjälper att om vi besöker någon institution, företag eller vad det är, att media kanske kommer, det hjälper till att få ut ett budskap som det gäller att få ut, säger kungen.Monarkin har ju kritiserats för att vara odemokratisk, att det är odemokratiskt att ärva ett ämbete i stället för att väljas, hur ser kungen på det? Ja, det är möjligt att många tycker det, men monarkin är kanske inte exakt det som många tror, utan jag försökte säga tidigare, jag känner den som en sammanhållande länk för nationen. Det historiska arvet är traditionen och det är kulturen som vi har möjlighet att bära vidare och det är jag väldigt stolt för och jag vet att familjen har alltid varit väldigt stolt och försökt att jobba i dessa tankar, och jag känner och hoppas att det vill vi göra även i framtiden, betonar kung Carl Gustaf.Kungen och drottningen gör ju på andra plan olika insatser för att hjälpa folk som far illa på olika sätt, till exempel Global Child Forum. Vad är drivkraften? Det är drottningen! Och vår allmänna drivkraft är att barnfrågor världen över är eftersatta. Det har vi sett genom olika resor vi har gjort runt omkring i världen. Man ser förfärliga reportage och bilder i TV-rutan, barn i nöd och elände och barnprostitution och fruktansvärda situationer de utsätts för. Det här är ett sätt att lyfta frågan i olika länder där man inte ens vågar tala om de här frågorna. Drottningen har faktiskt varit väldigt modig och varit i länder där man inte velat tala om sådant här tidigare. För det är så jobbigt och svårt och tabubelagt så att man inte vågar röra i de här frågorna. Att på något sätt lyfta de här frågorna och gjuta mod i de som har en stark röst och som sedan kan hjälpa oss med de här frågorna och hjälpa dem att ta upp de här frågorna i sitt eget land igen, jag tycker att det är väldigt, väldigt viktigt, säger kung Carl Gustaf.Att kungafamiljen, också kungens barn, på olika sätt också drar igång sådana här projekt, är det också en slags utveckling av monarkin? Ja, självklart! Vi ska ju inte vara politiska och vill inte störa det vanliga beslutsfattandet och det är inte vår mening och det ska vi heller inte göra. Och då blir det att vi hittar andra vägar och områden som man kanske inte orkat med eller hunnit med. Det finns så mycket fortfarande att lyfta, utan att klanka ned på någon eller ändra något beslut, det är inte det det är frågan om det utan att lyfta frågorna upp i ljuset, upp på bordet, så att allmänheten eller andra som är intresserade kan föra de här frågorna vidare.Är det roligt att vara kung? Roligt kanske det inte är varje dag, men det är roligt framför allt när det gäller idrottsevenemang när det går bra för Sverige, då känner man enorm stolthet, eller när någon svensk idrottare går upp på en prispall och så hissar man flaggan och så är det nationalsång, då känns det fantastiskt. Det har jag ju fått vara med på, då och då, inte alltid. Det är inte alltid det går som man tänkt sig eller hoppats så det är ganska mycket motgångar och det är ganska tufft och då är det jobbigt, skrattar kungen. Då är det väldigt mycket uppförsbacke känner jag, men när det går bra, då känns det i hela kroppen, säger kungen.Hur ser kungen på samhällsutvecklingen de här senaste åren när vi ser terrordåd runt omkring, både när och fjärran? Jovisst, visst är det fruktansvärt och det är vi väl alla oroliga för att det ska komma ännu närmare och man får väl ändå vara beredd på att någonting kan hända. Det är det där oförutsägbara jag alltid talar om. Det kan alltid hända någinting, någonstans och när och var vet vi aldrig om. Bara jag inte får frågan hur vi ska stötta eller hur vi ska klara oss ifrån det här. Det är det som vi alla försöker. Det är ett gemensamt arbete både inom landet men även mellan länder. Det gäller att försöka hitta de personer som kan ha avvikande beteende, sådana som uttrycker missnöje, det är klart att det är många som lever i fattigdom och armod och så vidare. Men det finns andra grupper som kanske har andra ideologiska bakgrunder , vill göra attentat, vill göra förändringar i samhället och det är svårt. Men med öppna ögon och öppna öron och så vidare, så måste vi hjälpas åt.Är kungen orolig? Ja, det ska man vara tycker jag, på något sätt. För det gör kanske att man blir lite mer vaksam och har en möjlighet att urskilja om det går fel i något sammanhang. Det kan ju vara en politisk debatt eller det kan vara olika beslut som har tagits fel och man känner att det här kan leda till något, det kan trigga någonting. Om man då kan förutse det, kan man ju vara på sin vakt ifrån myndigheternas sida och kanske kunna malla och känna av om det finns en större rörelse bakom som kan skapa någonting. Men visst, det är vansinnigt svårt. Samtidigt vill man ju inte ha ett samhälle där folk angiver varandra med TV-kameror överallt, den debatten finns ju alltid, men det är för samhällets bästa och medborgarnas bästa, att man kan sätta upp TV-kameror på platser som är känsliga i samhällsapparaten, säger kungen.Är det en svår avvägning, bäst för samhället, bäst för individen, individens integritet? Javisst, det ser vi på alla debatter i tidningar och media. Det är självklart, det är det som är så svårt att hitta den där balansen. Ibland så går det till överdrift. Det finns vissa samhällen ute i världen som har väldigt tuffa regler och övervakning och det är ingen som vill ha det heller. Vi vill ju ha ett samhälle som vi alla kan umgås i på ett anständigt och normalt och bekvämt sätt. Vi har ju ett öppet samhälle i Sverige, men det har sina risker också.Rent privat så har det ju hunnit hända ganska mycket under kungens liv. Jo, men en familj med tre aktiva ungdomar, nu är alla gifta och snart har alla barn också (intervjun gjordes innan prinsessan Sofia fött prinsparets son) och det förändrar ju livet väldigt.Det är trevligt och de har sina egna aktiviteter och utvecklar sig spännande på olika håll med olika intressen och bygger egna verksamheter, skapar sina egna vänkretsar som de ska leva med i framtiden och det är väldigt viktigt att man har de gamla vännerna kring sig. Det skapar trygghet för framtiden.Känner kungen att barnen håller på att glida bort? De har ju egna familjer istället för att vara hemma och vara barn. Jag tror att det är någonting som alla föräldrar i min ålder upplever att, ja, det är ju meningen och hör ju till livet att de ska utveckla sig själva och skapa sina egna familjer och ha sina egna intressen och profilera sig på sina områden som de kan och känner för. Nu har de ju kommit så långt i sin utveckling att alla har ju sina egna profiler, det börjar man se mer och mer nu, det tycker jag är väldigt skojigt.Kungen växte ju upp på Haga, när kungen och drottningen är på besök där och ser prinsessan Estelle leka där, får kungen några barndomsminnen från Haga, från lekstugan där? Jag flyttade ifrån Haga när jag var fyra år. Men vi hade möjligheten att utnyttja parken och huset. Slottet fanns, men vi använde det inte slottet. Vi var mest ute i parken och trädgården och lekte, när jag var liten och på så sätt var jag tillbaka under hela min ungdomstid. Det känns ju fantastiskt trevligt nu att kunna se kronprinsessan och hennes familj växa upp där nu i samma situation som jag var, i samma ålder, fyra år. Det känns rätt på något sätt. Mina föräldrar var ju också, även om han inte var kronprins, han var ju ändå "in the line" så att säga och skulle efterträda. Det är precis som det varit en gång i tiden, det känns tryggt på något sätt, det känns bra, säger kung Carl Gustaf.Så småningom, någon gång, så ska ju kronprinsessan ta över som drottning. Kan kungen se det framför sig, vad kommer att hända? Världen förändras ju så snabbt, vilken värld går hon in i? Ja, det är det vi aldrig vet! Man undrar, man får försöka utbilda sig och var öppen inför det som komma skall. Men nu har ju hon en helt annan möjlighet, hon är ju redan mycket äldre än vad jag var, när jag blev Sveriges kung. Förhoppningsvis om jag kan få ha ett bra liv och slippa bli sjuk, kan det ge henne ytterligare ett antal år, så hon kommer att ha en helt annan grund och möjlighet att stå på sina fötter, veta vad hon vill på ett helt annat sätt och ha en helt annan säkerhet och självkänsla, än vad jag hade. Jag var ju förhållandevis ung, som man tyckte på den tiden. Eller man kanske INTE tyckte att man var så ung på den tiden. Jag var ju 27 år vilket är ganska ungt i dagens läge, tycker jag nu. Jag var ju väldigt osäker. Alla människor var ju äldre. Jag gick och tänkte på det häromdagen, ute på landet, på Stenhammar, att då var man ju alltid yngst, vart än man kom. Nu är man snart äldst vart än man kommer, skrattar kungen. Det har förändrats lite grann. Det har gjort att man känner alla människor, man känner Sveriges folk man känner platser och man känner till det mesta, det är en oerhörd trygghet.Men det var tuffare då, när kungen trädde till? Ja, det är klart. Jag var ju ung och allting var nytt, jag var tvungen att skapa något istället. Att efterträda min farfar, han var ju ändå 90 plus år. Innan jag förstod att jag inte kan ändra mig, jag är den jag är och med mina förutsättningar och temperament, jämfört med min farfar som var äldre och han hade ju ett annat intresseområde också som han hade hunnit odla under många, många år som kronprins. Det var ett helt annat tempo i allt man gjorde, jämfört då med nu. Det är mycket, mycket högre tempo, det är helt annorlunda, berättar kung Carl Gustaf.Bengt Hansell, Ekot [email protected]

  • Sändes 25/12 2015: Det första jultalet hölls av Prins Wilhelm 1938. Kung Carl XVI Gustaf har sedan 1972 hållit jultal varje år - till alla svenskar, hemma och utomlands.

    Kungen sänder sin julhälsning från Prins Bertils våning på Stockholms slott, där en sprakande brasa är tänd.

  • Episodes manquant?

    Cliquez ici pour raffraichir la page manuellement.

  • Jultalet är en tradition som inleddes år 1938 av prins Wilhelm. Sedan 1972 är det kung Carl XVI Gustaf som håller jultalet till alla svenskar, hemma och utomlands.

    Årets tal spelades in i prins Bertils våning på Stockholms slott, där en sprakande brasa var tänd.Musiken i programmet är Drottningholmsmusiken: sats 1, Allegro con spirito (och sats 2 Allegretto) av Johan Helmich Roman med Nationalmusei kammarorkester under ledning av dirigent Claude Génetay.Länk: Läs jultalet

  • Ekots reporter Bengt Hansell följer kungahuset och har fått en exklusiv intervju med kungen inför dagens firande av kungens 40 år på tronen.

    Kungen börjar med att berätta om situationen när Gustaf VI Adolf just hade avlidit och han själv skulle ta vid.– Det är klart att det var oerhört spännande, från den synvinkeln att det var någonting stort som låg framför mig och samtidigt visste jag ju om det sedan lång tid tillbaka. Jag hade blivit uppfostrad, fått en utbildning, gått i skolor, besökt ett antal verk och industrier runt om i Sverige och även utomlands. Så att jag skulle vara väl rustad för uppgiften. Men jag tror aldrig riktigt man kan förstå vad en sådan uppgift, trots allt, innebär för en, personligen. Jag förstod ju och visste vad det innebar, men kanske inte riktigt hur det skulle kunna påverka, hur jag skulle kunna orka med eller hur jag skulle kunna gå allmänheten till mötes.– Jag var ju då väldigt ung i jämförelse med min farfar, jag var ju bara 27 år, han var ju plus 90 år. Det är klart att från svenska folket kunna överföra, så att säga, en tillit till en ung yngling i 20-årsåldern, det är inte helt lätt. Men både från min sida och från allmänheten, svenska folkets, var det inte helt lätt.– Men samtidigt var det en ganska lång period, tyvärr, som min farfar, han låg på sin dödsbädd en vecka. Vi förstod i familjen att det led mot slutet. Men under den veckan så hann jag sätta mig in i, mer påtagligt, att nu var det faktiskt dags och på något sätt så hjälpte det mig att hinna fundera igenom ytterligare hur jag skulle agera.– Varje person har ju sin egen personlighet och jag kan ju inte förändra mig till en 90-åring utan det var ju bara att leva och vara sig själv och det ungdom jag var, faktiskt.Kände kungen förväntningar?– Javisst, det var ju väldigt besvärligt att känna att man fortfarande var ung, men omgivningen tog emot en som en äldre redan vuxen och färdig person och det är man ju inte i 20-årsåldern, även om alla 20-åringar tror att de är fullvuxna och redan utvecklade men det finns mycket kvar. Man utvecklas hela sitt liv och det är någonting man upplevt och känner nu.Var det nervöst i Rikssalen med mycket ceremonier?– Självklart var det väldigt nervöst att tala i Rikssalen, framför allt i en sådan här situation, det var ju något utöver det vanliga. Och det är det ju fortfarande om man skulle tala i en motsvarande situation.– Men även där tränade jag lite innan, fast inte som i dag. I dag är det så många professionella specialister på framförandet och alla har synpunkter hur man ska prata och stå och utföra rörelser. Det är ett helt nytt skrå, det fanns ju knappast på den tiden. Kanske det fanns inom Dramaten och så vidare, men det var inte aktuellt på den tiden. Jag var ju definitivt inte direkt skolad i den konsten, jag har väl aldrig varit skolan i den konsten utan det är sådant jag har försökt utveckla själv, helt enkelt.När kungen tillträdde då, var det något annat att vara kung. Det var mer formellt med uppgifter som sedemera ändrades några år senare?– Det fanns ju en del uppgifter som har ändrats sedan den tiden, sedan 1975 och då var det fortfarande de här fredagskonseljerna. Det var varje fredag konselj med regeringen på slottet, säg vid tiotiden. Den pågick väl en timme. Min farfar hade även sommarkonseljer nere på Sofiero dit stora delar av regeringen åkte, där man gick igenom alla de olika regeringsbesluten som hade tagits. Men det var ganska summariskt, i nummerordning, man tog det blockvis och hann väl inte direkt gå igenom varje beslut, men det var en formell sak som skulle göras och det protokollfördes och hade sitt berättigande i den gamla tiden.Sedan 1975 i den nya regeringsformen så ändrades kungens uppgifter, en del av den formella makten togs bort och kungen skulle vara en symbol för riket och representera, det har ju politiskt kallats torekovskompromissen, när politikerna formade det här. Hur tycker kungen att det blev, monarkins nya uppgifter i Sverige?– Jag skulle vilja säga så här, att Sverige och svenskar är specialister på kompromisser och det är kanske därför vi har varit så bra internationellt på att lösa konflikter för att vi hittar alltid en tredje väg. Vi kommer ihåg den tredje vägen när det gäller kärnkraftsfrågan en gång i tiden.– Det var en form, citationstecken igen, en kompromiss och jag tycker att det har gått väldigt bra ur min synvinkel sett. Ett fantastiskt fint samarbete med regeringen och jag tycket att det har utvecklats på ett sätt som alla är införstådda med, att monarken i Sverige är en symbolisk, en representativ roll. Och den positionen eller den grunden har jag försökt att utveckla i mitt ämbete. Det har ju aldrig direkt funnits någon arbetsbeskrivning, utan jag har försökt att utveckla det efter bästa förmåga och i då, lite grann, efter den situation och tidens utveckling i Sverige och självklart också hur det utvecklats i världen idag.Tycker kungen att det har blivit bra?– Ja, från min synvinkel sätt tycker jag att det har flutit väldigt bra. Det är ju så att världen förändras, vi är med i EU och jag måste säga att innan man började diskutera EU-samarbete för att antal år sedan, var jag lite tveksam hur min roll skulle komma att gestaltas och hur den skulle kunna utvecklas på ett positivt sätt för Sverige. Jag tror att jag uttryckte någon gång att, inte direkt orolig, men en viss osäkerhet, vad blir min roll i det här större sammanhanget. Då kanske vi alla trodde att det kanske skulle vara något "tightare" samarbete i EU. Men det viktiga är att varje land har sin egen integritet och det tycker jag är oerhört, ja ... I många situationer tycker jag att vi ska eftersträva, ja vi ska ha samarbete, vi ska ha samförstånd, öppna gränser, vi ska ha förståelse för varandras kulturer och så vidare men, vi måste också hålla på vår egen integritet, vårt eget land och vår nation, det är fundamentet, från min synvinkel sett.– Ingenting är ju statiskt, världssamfundet är ju i ständig förändring. Vi vet inte vad som händer, vad som väntar runt hörnan, det är olika ekonomiska kriser som vi har upplevt de senaste åren och även andra ... ja den arabiska våren och det som händer nu i Syrien det är ju förfärligt och vi vet inte hur det ska sluta men jag hoppas att man på något sätt kan komma till sans och försöker hitta några lämpliga kompromisser eller lösningar eller på något sätt komma ur det här för det är alltid risk att det kan eskalera som vi har sett i andra sammanhang.– Men jag är ändå positiv inför framtiden rent generellt, det måste man vara. Men det är klart att en viss oro finns ju här, det finns ju mörka moln som kommer upp och man undrar var ska de ta vägen men, jag tycker trots allt att alla försöker, de olika nationerna, de olika blocken på bästa sätt försöker lösa de internationella svåra konflikthärdarna som trots allt finns runt omkring här. För det vore förfärligt om de inte går att lösa. Det vågar vi inte tänka på. Alla vet ju, om vi inte löser det här går det definitivt inte bra för någon av oss, det gagnar ingen utan det är bara att komma tillrätta och lösa det på bästa sätt.När det gäller monarkin så har ju den kritiserats för att det är fel att ärva ett ämbete, vad säger kungen om det?– Jo, jag vet. Självklart är det så att många har olika synvinklar på detta och det är bra, jag har alltid sagt att vi ska diskutera allt i Sverige och det gör vi också. Men jag tror också att det är en av styrkorna med just monarkin att den är kontinuerlig och den bygger på tradition och historia och det blir som ett bra fundament att bygga en nation på. Dessutom är det en av de viktigaste delarna vi bygger på i dag att monarken är ju neutral och opolitisk. Det tycker jag är otroligt ... också viktigt. I och med det kan han röra sig inför allmänheten i Sverige. Medborgarna kan se upp till symbolen som är monarken och kungen av Sverige och representera Sverige både i Sverige och utanför landets gränser i andra situationer, som ett, jag brukar lite vårdslöst säga som en varubeteckning vad Sverige står för. Sverige är en monarki i ett gott samarbete för en demokrati med regering och riksdag och det känner jag är en oerhörd styrka när jag är ute och reser. Och det är ett väldigt bra, det är svårt att tala i den här saken själv, men jag ser det här, inte utifrån mig själv, utan från nationen Sverige, monarkin Sverige som ett varumärke för Sverige som håller väldigt långt när du reser runt hela världen, på andra sidan jordklotet finns det, de vet vad vi står för i Sverige. Kungen brukar ju inte vara med i den debatten?– Nej, självklart, det är lite svårt att tala i sådana här situationer men jag vill ändå visa att, så här är det faktiskt. Det kanske inte är alla som förstår. Jag får ju uppleva det, detta fantastiskt positiva gensvar som drottningen och jag får när vi är ute och reser och träffar alla sorts människor. Det är bara att titta på våra historiska resor. Reseprogram om vilka olika länder och statschefer jag har upplevt. Jag ska inte lyfta fram någon här i dag, men det finns många intressanta personer, citationstecken igen, som inte finns längre och då ska vi inte tala om dem.Kungen talar lite mellan raderna här?– Ja, lite grann, jag tror att alla vet vad jag menar.Kungen får ju inte uttala sig i politiskt känsliga frågor där partierna har olika uppfattningar, är det svårt att hålla tillbaka synpunkter?– Nej monarken är ju opolitisk och objektiv och det innebär ju egentligen, om jag vänder på situationen så skulle jag ju kanske kunnat uttrycka mig mer. Förstå mig rätt här nu. Jag lägger ingen politisk värdering, jag tar inte ställning för det ena eller andra. Men bara som person med den erfarenhet och kunskap jag kanske har satt mig in i vissa frågor och tagit del av, eller rent av har egna uppfattningar och tycker och tänker, så borde man ju kunna ge ett råd, så här tycker jag i den här frågan. Jag glömmer aldrig när min farfar, han var ju specialist på det här. Han talade ju till folk, inte officiellt, inte heller så här som jag gör nu, han sa ju "ja hör du du min vän, jag tycker att du ska tänka på den här frågan en gång till och då visste man att det här var absolut åt ... fel tänkt. Så att det finns olika sätt man kan göra det på.– Jag tycker att det är ett mycket elegant sätt, men så kanske elegant är inte jag. Jag är väl kanske lite mer, inte officiellt, men jag kanske lite mer talar i privata sammanhang, vid middagar man träffar olika personer i olika ställningar, jag tycker att det är väldigt skojigt att, lite så där, chocka, säga lite hoppsan (kungen skrattar). Men det är privat.Men det talas ibland om att kungen har en speciell humor, att kungen gärna har humorn med sig ...– Jag jag kanske har en speciell humor, det kanske inte alla förstår när jag skämtar. Det hör till, det ska inte vara kristallklart, folk ska få ha sina olika uppfattningar.Är det jobbigt att bli missförstådd?– Jag om det leder till ett totalt missförstånd, det är inte bra, det är inte meningen, det är olyckligt.Är det svårt att vara statschef?– Ur den synvinkeln att det är ansträngande att alltid vara frontfigur, att vara en symbol för landet och Sverige, det är betungande. Man måste ju alltid synas, visa sig, inte ha synpunkter men i alla fall ställa frågor, vara påläst, vara med i alla situationer under olika besök i Sverige och utomlands. Det är väldigt tungt helt enkelt, det är jobbigt. Jag har ju varit med i andra sammanhang när vi kanske har utländska gäster här. Gästen är ju huvudperson anser jag och då går jag ett halvt steg bakom och då är allting jätteenkelt, det är rena fridagarna för mig. Det är väldigt svårt att förklara det här, jag tror att det är många med mig, som är företagsledare eller koncernchefer och statsråd och motsvarande och att alltid vara frontfigur, ha svaren till hands i alla sammanhang så att säga, det är jobbigt.Man måste vara frisk jämt också!– Jaa, det måste man. Men det är inte alltid man är det. Man kan vara jättesjuk, men det hjälps inte, det gäller bara att ställa upp ändå. Det här valspråket, för Sverige i tiden, har kungen tänkt tillbaks på det, är kungen nöjd med det? Har det varit bra, lyckat?– Ja, jag tycker det. Och jag har också försökt att leva med det. Det har varit min intention från början och det var därför jag tog det här, i tiden, jag har inte velat vara någon slags murbräcka. Det kan ju en del tycka, jaja då är han konservativ och tillbakablickande, det är inte så jag vill att det ska tolkas. Jag vill inte gå före och vara murbräcka och ändra för mycket utan känna efter så att det ligger rätt i tid, ungefär som allmänheten kräver eller önskar av monarken i tiden.– Och jag tycker väl att jag har lyckats med det, faktiskt. Sen finns alltid andra som har andra åsikter. Men jag vill inte vara för tillbakablickande över gamla onödiga protokoll eller seder, det vill jag inte heller släpa med mig för länge. Men när det känns moget, rätt, i tid, i samhället i den snabba utveckling vi lever i, så försöker jag följa med.Det senaste åren har ju inte minst mediesamhället utvecklats väldigt fort, hovet har en facebookgrupp och mycket material läggs ut på webben?– Javisst, det är en fantastisk möjlighet vi har. Vi kanske inte var de första som hade en hemsida, men den har blivit förlegad och vi har gjort om den flera gånger. Det har kommit nya tekniker och nya kommunikationsmedel sedan dess. I början förstod jag inte ett dugg hur man skulle använda det och var snarare våra ungdomar som berättade att "ni måste vara mer interaktiva," så att säga. Det går att jobba mycket mer än att bara lägga ut program, ungefär som vi gjorde från början. Därför är det nyttigt att hålla sig à jour med och i det här sammanhanget lyssna på ungdomar.Har kungen en smartphone och surfar på internet på mobiltelefonen?– Ja, inte så mycket! Det är väldigt praktiskt när man behöver det, när man behöver en uppgift, en kunskap, så tycker jag att det är jättebra att använda det. Men jag tycker att det har blivit till ett, nästan, oskick just nu att alla håller på konstant, dygnet runt, i de mest olämpliga tillfällen surfar och kanske då missar en uppmärksamhet åt ett annat håll, som den egentligen borde ha. Det är en etikfråga tycker jag, och jag tycker vi borde tala lite mer om det här. (kungen skrattar åt sig själv) Jag tillhör en äldre generation och blir lite upprörd ibland när det blir lite för mycket.När då?– Ja, det får väl var och en känna när det är lämpligt att använda sin telefon och surfa eller inte surfa, tycker jag. Kungaparet beskrivs ju som dörröppnare ibland, vid statsbesök, resor utomlands, hjälper näringslivet med kontakter och kontrakt, hur viktig är den rollen i kungens arbete?– Den är viktig, men det är inte så att jag reser med företrädare för näringslivet som sådant utan vi reser tillsammans. Det är inte jag som gör några affären utan det är näringslivet för sig. Men det är väldigt roligt att vara med och ha möjlighet att öppna dörrar och företrädare för näringslivet får möjlighet att träffa personer de annars inte skulle kunnat göra. Det är fantastiskt skojigt. Om det sedan leder till något vet inte jag. Jag skulle bli vansinnigt glad om det leder till affärer eller samarbete längre fram i tiden, då känner man att man har varit med och berikat och hjälpt det svenska samhället och ekonomin och det är skojigt.Förre Riksmarskalken Ingemar Eliasson skrev i sin biografi och tog upp en del om relationerna mellan regeringen och kungahuset och betonade att han tycker att kungen sällan blir tillräckligt informerad om vad som händer i riket. Han ville till och med att man skulle schemalägga en timme i månaden med statsministern och ... Han drev inte frågan själv, han skrev om den efteråt, men hur ser kungen på relationen mellan regeringen och ...– Jo jag tycker att det har varit alldeles utmärkta relationer. Det här har vi diskuterat många gånger och jag gör det fortfarande och, det är så enkelt, helt enkelt att vi alla är väldigt upptagna. Det är tyvärr den enkla sanningen. Vi har diskuterat när det är något ämne eller händelse av stor vikt eller intressant och jag skulle vilja få belyst lite tyngre och då är det väldigt svårt att hitta tid när vi kan träffas. Tyvärr, det är så enkelt. Då kan det bli om någon månad, men då har den här händelsen och den här situationen redan passerat och då är det inte så intressant längre. Tyvärr, där ser man hur fort samhället går. Det är väldigt tufft och väldigt snabbt för regeringen och de statsråd som jobbar här och det är svårt att planera.Men det är ändå väldigt viktigt att kungen blir informerad?– Ja, tack! Ja men det blir jag på annat sätt ändå, så det klarar vi ut. Men just det personliga, det är väldigt svårt att få till ett sammanträffande, tyvärr.Det här talet när kungen talade om saknaden efter sin far efter tsunamin, kungen var väldigt personlig där. Var det svårt att öppna sig och vara personlig?– Det var en så speciell situation, hela Sverige var i ett trauma och vi var alla väldigt skakade och alla hade någon som kände en som mist en anhörig. Jag tyckte väl att det lilla jag kunde förmedla.. jag hade väl haft motsvarande, ja inte situation men ... tyvärr jag känner nu är det fortfarande lika svårt att uttrycka det men det finns ju ändå ett liv vidare och man måste titta framåt. Om man fann en möjlighet att förmedla någonting av detta. Det var väldigt jobbiga dagar för oss alla, tror jag.Minns kungen någonting av sin far?– Nej naturligtvis inte, nej, nej.Hur kommer det sig att kungen har engagerat sig så för ungdomar, med den här Kompassrosen, kungens stiftelse Ungt Ledarskap, också ungdomar sig befinner sig i någon form av utanförskap?– Det har blivit så på senare år när man har fått lite perspektiv och jag tycker att det finns så fantastiskt många duktiga ungdomar. De jag riktar in mig på är ju yngre än vad jag var när jag tillträdde. Det finns så många som har så väldigt mycket att ge, och vill ge av sitt eget humankapital och man vill hjälpa andra och det är de jag vill föra fram och visa att det går och hjälpa till i samhället på olika sätt.– Det var en period här när, som jag upplevde det, det var lite för mycket när media plockade fram de som kanske blev sådana, vad ska vi kalla det för? Idoler av ett lägre slag, som ur min synvinkel sett inte kanske uppträdde exakt som man önskar sig av en ungdom. Men därför finns det så många andra man kan lyfta fram, som förebilder för andra.Är det viktigt med förebilder?– Jag tycker att det är jätteviktigt inom alla sammanhang! Att försöka hjälpa och stötta, försöka vägleda och försöka visa att det finns saker och ting man kan göra, hjälpa till i samhället och hjälpa andra. 40 år på tronen, kungen har rest runt i hela Sverige, i alla län på olika besök. Vad har kungen fått för intryck av Sverige under de här resorna?– Jo, jag tror att jag är imponerad, helt enkelt. Vi är en liten ekonomi i norra hemisfären här i Skandinavien och jag tycker att vi har väldigt mycket spännande utveckling, innovationer och teknik. Jag tror att man ska försöka se upp till det här och försöka lyfta det, man ska vara stolt och ta väl hand om det. För det skapar kanske intresse, nu är vi inne på ungdomar igen. Att läsa och studera naturvetenskap och andra ämnen bidrar till det. Att försöka få fram nyfikenheten hos de nya generationer som ska ta över. Och att man vill vara med och skapa någonting, om man har tur och är klok, tillräckligt klok, så har man möjlighet.Stöter kungen på framåtanda och företagsanda och optimism?– Det är mycket ovetenskapligt men på något sätt känner jag att det är någonting nytt, ja inte nytt men man vågar kanske satsa på lite okonventionella saker. Det är väldigt spännande och många goda nya idéer, man vågar på ett annat sätt. Förut var det kortsiktigare. Nu finns det många institutioner som vill hjälpa till och uppmuntrar att våga tro på sig själv och det de gör och det tycker jag är väldigt skojigt och spännande. Det har hänt kolossalt mycket, tycker jag.40 år på tronen, hur många år till kan det bli? (Kungen skrattar) går det att spekulera i det?– Det kan inte jag svara på, det är hälsan som kommer att ta ut rätten så småningom. Men jag tycker att det är väldigt spännande på grund av att det händer så mycket i omvärlden. Jag ser väldigt fram emot ytterligare medverkan för Sverige och vara företrädare för Sveriges samhälle i olika situationer.När kungen säger så förstår man att det är roligt att vara kung!– Ja, just nu tycker jag att det är mer spännande än någonsin, det händer mycket, jag har fått vara med om så kolossalt mycket. Det är en otroligt fantastisk upplevelse att kunna få ta del av så mycket, både information om teknik som jag alltid är road av, men även på annat sätt kunna uppleva ett samhälle som växer och utvecklas. Sen vet vi om, vi ska inte sticka under stol med att visst finns det svårigheter, absolut, självklart, jag är fullt medveten om detta. Men, trots allt, det är den här, ja nu ska jag ha lite optimism, det är härligt att se fram emot tycker jag, det gör jag i varje fall, säger kung Carl Gustaf.

  • Förra gången fanns gräns för bröllopsyranNär kungen och Silvia gifte sig 1976 så toppade faktiskt Aftonbladet med dramatiska nyheter från Sydafrika och kampen mot apartheid dagen efter. Detta i kontrast till konkurrenten Expressen, som hade bröllopskyssen på förstasidan, och sålde rekordmånga tidningar. Idag är det svårt att tänka sig en annan nyhetsvärdering än att sätta bröllopet mellan kronprinsessan Victoria och Daniel Westling i topp, det är man tydlig med på Aftonbladet. Och frågan är om attityden på redaktionerna har förändrats, och det sista motståndet mot hovrapporteringen försvunnit. Vi pratar med de som var med då, när det var kungligt bröllop förra gången, och några av dagens publicister.Medierna

    Jakten på Svanberg Den svenska näringslivstoppen Carl-Henrik Svanberg, ordförande i BP, har farit som ett jagat djur genom den svenska och utländska rapporteringen om oljekatastrofen i Mexikanska gulfen. Man har kunnat se honom inringad på bilder där han tycks ducka för kamerorna, han har smitit ut bakvägen och skildrats som en ljusskygg figur som vägrar ta sitt ansvar. Hur blev det så? Vilken mediestrategi ligger bakom? Och vad har den inneburit för BP? Han väcker debatt från graven Medierna tittar närmare på arvet efter den avlidne finansmannen Johan Björkman, som led svårt av att ha blivit uthängd som fifflare. Mediekritiska kolleger säger att det var ”medierna som dödade honom” och hans änka talar om att hans goda hjärta inte höll för allt mediahat. Men Johan Björkman hann innan han dog i hjärtinfarkt att skapa en stiftelse med syfte att bedriva mediekritisk forskning, bland annat om hur myndigheter använder meddelarfriheten för att sätta dit enskilda medborgare.