Katarina Bonnevier Podcasts
-
Banbrytande bröt Natalie Barney mot sin fars förväntningar, och levde ut sitt lesbiska och litterära liv. Från den amerikanska mellanvästern, drog hon till Paris och startade stadens hetaste salong.
Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play.
“Jag skapade inte en salong, en salong skapades runt mig”. Det har författaren Natalie Barney sagt. Men sanningen är att hon nästan varje fredag i över 60 år öppnade upp sitt hem på Rue Jacob nummer 20 i Paris, för möten mellan vitt skilda människor. För med sin salong ville hon slå en brygga över länder, språk, sexuell läggning och generationer. Nästan alla var välkomna till Natalie Barneys salong. Allt som krävdes var lite vett och etikett, sen spelade det ingen roll vem du var, vad du tyckte eller vem du låg med. Denna demokratiska mix av människor var – i början av 1900-talet – mycket ovanlig.
Hennes smeknamn blev 'l’Amazone', Amazonen, eftersom hon älskade att rida och såg ståtligt atletisk ut i sin ridmundering. Natalie Barney älskade också att presentera folk för varandra, och sniffade hon till sig en litterär talang så gjorde hon sitt yttersta för hitta ett förlag, en översättare eller för den delen en mecenat åt vederbörande. För författare som inte var födda med pengar, var vid den här tiden just en mecenat essentiell. Men idag är det annorlunda, vi träffar författaren Donia Saleh och pratar om de samtida sätten att ha råd att ägna sig åt ett författarskap. Och om dagens litterära rum.
Redan som barn visste Natalie Barney att hon var lesbisk. Född 1876, i en välbärgad familj i amerikanska Dayton, Ohio, var det dock långt från en självklarhet att hon skulle få leva det liv hon ville. Men Natalie Barney vägrade vika sig för tidens normer. Som 24-åring publicerade hon dikter inspirerade av Sapfo, något som gjorde hennes pappa rasande. Han köpte upp så många böcker han kunde, och brände dem. Men ett par år senare avled han och efterlämnade en förmögenhet som möjliggjorde hennes drömmar – att flytta till Paris och leva som hon ville. Att öppet leva ut sin sexualitet var långt ifrån något alla lesbiska kvinnor vid tiden kunde göra. Men ett sätt att ändå subtilt kommunicera sin läggning, var att klä sig i vissa plagg och attribut. Tex en klackring på lillfingret var under 1920-talet en lesbisk kod, berättar kostymören, stylisten och konstnären Hanna Kisch, som vi diskuterar den lesbiska stilen med.
Natalie Barney avled 96 år gammal, 1972, för 50 år sen. Under en period föll hennes värv något i glömska. Men på senare år har hon återigen börjat uppmärksammas, och hennes minne är också förevigat i den moderna konsthistorien. Hon är nämligen en av de 39 inflytelserika kvinnor som har tilldelats en plats i konstnären Judy Chicagos ikoniska installation The Dinner Party som visades första gången 1979. The Dinner Party anses idag vara ett banbrytande feministiskt konstverk och finns idag på The Brooklyn Museum i New York. En av dem som har varit där och tittat är konstvetaren Linda Fagerström, som vi ringer upp.
Veckans gäst är Katarina Bonnevier, arkitekt, konstnär och forskare.
-
Eileen Gray trotsade konventionerna inom både formgivning och arkitektur, utan att framhäva varken sig själv eller sitt arbete. Och det trots att hennes skapelser idag kallas moderna mästerverk.
Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play.
Få har som Eileen Gray lika sömlöst verkat inom så många områden – konst, formgivning, inredning och arkitektur – och gjort det lika skickligt som just hon. Och ingen har lyckats flyga under radarn så länge som hon gjorde. Först i slutet av 1960-talet fick Eileen Gray erkännande för sina banbrytande idéer och verkställande av dem. Då hade hon hunnit fylla nittio år.
I dagens program besöker vi Eileen Grays ”moderna mästerverk”, villa E-1027 på franska rivieran. Vi tittar närmare på den avancerade japanska lacktekniken, som Eileen Gray var ett fan av och själv arbetade med. Och så undersöker vi inspirationen bakom en av Eileen Grays mest kända och kopierade möbler – bordet designat speciellt för att kunna äta smulfritt i sängen.
Veckans gäst är Katarina Bonnevier, arkitekt, konstnär och en av grundarna till gruppen Mycket.
Programmet är en repris från 27 augusti 2021.
-
Eileen Gray trotsade konventionerna inom både formgivning och arkitektur, utan att framhäva varken sig själv eller sitt arbete. Och det trots att hennes skapelser idag kallas moderna mästerverk.
Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play.
Få har som Eileen Gray lika sömlöst verkat inom så många områden – konst, formgivning, inredning och arkitektur – och gjort det lika skickligt som just hon. Och ingen har lyckats flyga under radarn så länge som hon gjorde. Först i slutet av 1960-talet fick Eileen Gray erkännande för sina banbrytande idéer och verkställande av dem. Då hade hon hunnit fylla nittio år.
I dagens program besöker vi Eileen Grays ”moderna mästerverk”, villa E-1027 på franska rivieran. Vi tittar närmare på den avancerade japanska lacktekniken, som Eileen Gray var ett fan av och själv arbetade med. Och så undersöker vi inspirationen bakom en av Eileen Grays mest kända och kopierade möbler – bordet designat speciellt för att kunna äta smulfritt i sängen.
Veckans gäst är Katarina Bonnevier, arkitekt, konstnär och en av grundarna till gruppen Mycket.
