Paris Podcasts
-
Det handlar både om gåtan Alfred Nobel, dynamitkungen som genom sitt testamente plötsligt förvandlades till mänsklighetens välgörare, och om Svenska Akademiens försök att tolka hans tankar.
Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play.
Kulturredaktionens Mattias Berg gör en personlig resa genom Nobelhistorien och radioarkivet.
Om Alfred Nobels sensationella testamente som förvandlade Dynamitkungen till vår store välgörare.
Om förklaringen som brukar ges till hur han kunde få ihop de där ytterligheterna. Kriget och freden, massförstörelseindustrin och mänsklighetens framåtskridande.
Om Bertha von Suttner, kvinnan bakom Alfred Nobels förvandling.
Om den kvarstående dubbelheten. Namnet som än i dag är ett varumärke för både fredpris - och försvarsindustri.
Ulla Billquist sjunger "Jag bygger ett luftslott" och kanonerna mullrar vid Bofors år 1946.
Det är Ingvar Kjellson och Margaretha Byström som spelar Alfred Nobel respektive Bertha von Suttner i radioteaterföreställningen "Dynamitkungen" från 1982, varifrån även uppläsningen av hans militära patent är hämtade. Uppläsningen ur boken "Ned med vapnen" är från programmet Boktornet 1996.
Nyheten om förundersökning om mutbrott i den så kallade Boforsaffären kommer från en Eko-sändning 1987.
Om hur krig och fred fortsatte att spöka i litteraturprisets historia. Hur Hermann Hesse plötsligt prisades som den store humanisten 1946, första fredsåret, efter att under många år ha avfärdats som alltför svartsynt.
Om den bokstavliga striden kring just "Krig och fred". Brevet från ett antal svenska kulturpersonligheter direkt till Leo Tolstoj, efter att han 1901 inte fått det första priset.
Om alla andra strider kring litteraturpriset. Sartre, som lugnt tände en cigarett i väntan på ostbrickan och sade att han inte ville ha det. Harry Martinson som begick självmord efter priset. Rushdie-affären, förstås.
Och om vad spåkvinnans aria i Maskeradbalen kan ha med saken att göra.
Irene Minghini-Cattaneo sjunger Ulricas aria i en inspelning av "Maskeradbalen" från La Scala-operan i Milano 1930.
Peter Sandberg läser upp brevet från de svenska kulturpersonligheterna till Leo Tolstoj 1901. Och Magnus Faxén rapporterar från Paris om Sartres vägran att motta Nobelpriset 1964.
Karl Ragnar Gierow heter den ständige sekreterare i Akademien som tillkännager att Harry Martinson och Eyvind Johnson får Nobelpriset 1974. Tidningskrönikan om Olof Lagercrantz svar till Lars Gyllensten kommer ur Ekot 1978.
Intervjun med Kerstin Ekman kring Rushdie-affären är hämtad från Kulturnytt 1989 - och enkäten från programmet Efter tre samma år.
Om den sorgliga historien. Hur få kvinnor som fått priset. Hur många män.
Om den första kvinnliga litteraturpristagaren, Selma Lagerlöf, som talar om "dödsskuggans dal" trots att hon hyllades som få andra kvinnor i sin tid.
Om hur en ung Artur Lundkvist hånade den andra kvinnliga pristagaren, italienska Grazia Deledda.
Om att det inte blev mer än en handfull kvinnliga mottagare under Nobelprisets första 45 år. Och att det sedan blev ännu värre: bara en enda under de nästa 45.
Och om att Nobelpristagaren Sigrid Undset därför hade fel när hon talade vid Verner von Heidenstams begravning - bara några månader efter Selma Lagerlöfs död.
Vi hör Sven Jerring rapportera från Selma Lagerlöfs jordfästning 1940.
Ingemar Sjödin är uppläsare av det Artur Lundkvist skrev om Nobelpristagaren Grazia Deledda - liksom Märta Ekström och Inge Waern läser Gabriela Mistrals respektive Nelly Sachs dikter i svensk översättning.
Citatet av Pearl Buck kommer från hennes Nobelföredrag 1938. Inslaget om Nadine Gordimers litteraturpris är hämtat från Kulturnytt 1991 och telefonintervjun med Doris Lessing från Kulturradion 2007.
Om hur vi alla runt omkring Akademien, det hemliga sällskapet, varje år vid den här tiden försöker att tolka tecknen.
Om hur vi nästan alltid misslyckas. Ryktet om sockervattnet var inte sant. Kanske inte ens ärtsoppan.
Om Nobelkodens dubbla kryptering.
Om hur den inte bara exkluderat kvinnorna, utan till exempel också Latinamerika i 45 år och Afrika i 86 år.
Om Nobels eget ödesdrama, Nemesis. Hans egen inre gåta.
Om vad Wole Soyinka kallade för en grym ödets ironi. Och Giuseppe Verdi för Ödets makt, eller kanske kraft.
Om själva valet. Kort sagt.
Det är Gun Arvidsson som läser citatet från Virginia Woolf i programmet "Vem är rädd om Virginia Woolf" från 1983.
Frågan till Karl Ragnar Gierow om sockervattnet och ärtsoppan. - och hans svar - kommer ur programmet "Vad gör man på Svenska Akademien?" 1967. Kjell Espmarks fundering om kvinnorna och kriterierna är hämtad från programmet Bokfönstret 2001.
Det är Ekot som rapporterar från Wole Soyinkas Nobelföreläsning 1986. Och regissören Richard Turpin intervjuas om urpremiären av Nobels eget ödesdrama "Nemesis" i Kulturnytt 2005.
Professor Arne Westgren talar om att "mänskligheten må besinna det ansvar som följer av gåvan av hans upptäckt". Detta apropå Otto Hahns Nobelpris i kemi vid Nobelhögtiden i december 1945.
Dramatiseringen av Alfred Nobels egna grubblerier är hämtad ur programmet "Förmögen, högt bildad herre…" från 1995. Producent för det var Rolf Hersson.
Ouvertyren till Giuseppe Verdis opera "Ödets makt" spelas av Wien-filharmonikerna 2013.
Slutligen hör vi ett klipp ur programmet "Bofors. Där de svenska kanonerna smidas" från 1943.
Mattias Berg
[email protected]Fotnot: Vid Nobelhögtiden i december 1945 utdelades två kemipris. Det som gick till Otto Hahn - i sin frånvaro, eftersom han och ett antal andra tyska vetenskapsmän då fortfarande internerades i brittiska Farm Hall efter krigsslutet - var 1944 års Nobelpris i efterskott. Först vid Nobelhögtiden 1946 fick Otto Hahn motta medalj och diplom.
-
Peder och Patrik testar Grottan på Brommaplan. Det snackas om Donald Trump, herpes, Paris, kanske pattar? Och säkert något som var inne eller ute.
Bli patte:
https://www.patreon.com/happyladies/
Följ på Instagram:
@happyladies.pubcast
Gå med i Facebook-gruppen:
Happy Ladies - Eftersnack
-
Peder och Patrik testar Grottan på Brommaplan. Det snackas om Donald Trump, herpes, Paris, kanske pattar? Och säkert något som var inne eller ute. Bli patte: https://www.patreon.com/happyladies/ Följ på Instagram: @happyladies.pubcast Gå med i Facebook-gruppen: Happy Ladies - Eftersnack
-
Efter nedslag i Sverige, Norge och Island styr folkmusikveteranerna Groupa nu sitt projekt "Kind of folk" söder ut på den fjärde volymen i serien har de angjort den iberiska halvön och gräver i spansk och portugisisk folkmusik.
Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play.
Groupa tar en paus i repetitionerna inför kommande turné och gästar dagens P1 Kultur.
BATACLAN-DÅDET SKILDRAS I TVÅ NYA FILMERTerrordåden i Paris 13 november 2015 innebar ett stort trauma. Åtta år senare kommer nu två filmer som skildrar händelserna där 130 personer miste livet – och vad det nationella såret inneburit. Samtal med Felicia Frithiof, filmkritiker som tidigare arbetat för Sveriges Radio i Paris.
MÖT DE SOM UTSER ÅRETS ROMANPRISTAGARENästa vecka utses årets mottagare av Sveriges radios romanpris – och vem som vinner avgörs av fyra bokcirklar. I dag hälsar vi på hos bokcirkeln IBB, Inte bara Biggles – en grupp på fem män som bor i Visby på Gotland.
ESSÄ: VI HAR MYCKET ATT TACKA KONSTTJUVARNA FÖREn återkommande diskussion i vår tid handlar om återlämnande av stulna konstföremål. Men kan det också vara så att vissa konststölder räddade konsten? Den frågan ställer Thomas Steinfeld, författare och professor i kulturvetenskap i dagens OBS-essä.
Programledare: Lisa Wall
Producent: Eskil Krogh Larsson -
I det hundrafemtiofjärde avsnittet av ”Maratonlabbet - en podcast om löpning” intervjuas Diego Estrada, den 33-årige amerikanen som tidigare har sprungit OS för Mexiko (London 2012) men som nu siktar på att kvala in till OS i Paris för USA på 10 000 meter (kvaltid 27:00). Då han har svensk flickvän tillbringar han en hel del tid i Sverige och har nu även anlitat Kalle Berglunds coach Janne Bengtsson som tränare. Hör Diego Estrada prata om hur han efter mer än ett decennium i det amerikanska systemet nu har börjat springa efter den ”norska” träningsmodellen med dubbeltrösklar och högre totalvolym som grund.
Dessutom är detta det sista avsnittet innan Erik och Johans stora mål för våren, SM i 24-timmarslöpning respektive 10km på Bålsta stadslopp. Kommer Erik kunna försvara sitt SM-guld efter den senaste tidens problem med en hamstring och förkylningar, och har Johan det som krävs för att springa under 34 minuter på milen?
Följ Maratonlabbet under den sjätte säsongen för att lära er mer om löpning och för att se om Johan Forsstedt och Erik Olofsson klarar sina smala mål på 10 kilometer, halvmaraton, maraton och ultralöpning.
-
Välkomna tillbaka till podcasten som handlar om vår resa i spelet Football Manager 2023, Från botten till toppen.
Nu är pojkarna inne på försäsongen igen, detta blir Mackans 3e säsong i den hårda ligan The Championship med hans Dartford. Det blir Pirres andra säsong med hans Buxton i PL. Hur lägger de upp sina trupper samt tankar om den nya taktiken som blivit framröstad utav er. Mer snack om spelet samt hur alla tankar går kring allt under denna försäsong. Vi kan även bjuda på att Mästare cupen även spelas detta år.
Pirre har fortsatt hans attityd med att han är den största och bästa som finns. Man har även nu sett utdrag från den kända nyhetsblaskan i Buxton som heter "You Bux it weFux it" där Pirre och Paris Hilton har setts på en utav hennes segelbåtar. Det som många reagerar på är att Pirre ser mer och mer spritfet ut varje dag och många ställer sig frågan om Paris har ett bra inflytande på Pirre och hans pengar. I en intervju med Pirre så säger han såhär: "nej jag har inte seglat någon jävla båt, det är någon annan ni ser där på bilden. Jag är smal och vacker och mannen på bilden där har lite för mycket kärlek att ta på". Efter detta har det blivit frågor om Pirre har råd med speglar i sitt hem då det är helt uppenbart att det är han på bilden. Fortsättning följer.
Mackan har köpt nytt hus, nu har det blivit ett parhus och vi blir inte heller där förvånade över vika hans nya grannar är som har köpt den andra delen i parhuset. Det är självklart Bingo och Julia som är hans nya grannar. Mackan har hörts blivit uppdragen av Bingo på morgonen för löprundor, detta medans Vickan och Julia har setts sippa på mimosas och trivas riktigt bra ihop. Det som förvånar oss mest är att mackan till skillnad från Pirre har börjat se smalare och piggare ut. Har det slagit helt rätt med den nya vänskapen, skulle man kunna säga att Mackan och Vickan har fått BINGO. Fortsättning följer.
Go söndag på er våra vänner! Kärlek!!
Ha en go vecka!! // Pirre & Mackan
Ge oss gärna feedback om det är något ni saknar eller är nöjda med. Ni är en stor del av oss!
Följ vår resa i spelet Football Manager 2023, resan från botten till toppen.
Hemsidan: www.bottentilltoppen.se
Vid förslag, feedback eller kontakt: [email protected] eller på våra sociala medier.
Musik från: AUDIONAUTIX.COM
Låtens namn: ALL GOOD IN THE WOOD
ISRC: QM-QFZ-13-00228
Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.
-
En av Europas starkaste litterära röster tystnade 2023. Anneli Dufva tecknar i denna essä från 2015 ett porträtt av Dubravka Ugrei. Hon som lämnade sitt land för att värna sin egen yttrandefrihet.
Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play.
ESSÄ: Detta är en text där skribenten reflekterar över ett ämne eller ett verk. Åsikter som uttrycks är skribentens egna. Ursprungligen publicerad 27/2 2015 som en del i en serie om yttrandefrihet efter terrordåden i Paris och Köpenhamn.
I sin senaste bok, en essäsamling, betitlad Europe in Sepia skriver Dubravka Ugrešić i essän Manifesto.
"En gång två zoner åtskilda av en rätt stadig mur så har Europa under loppet av 20 år blivit en kaotisk mega-marknad. Nu finns inga murar och inga koordinater heller; ingen vet var väst är, och inte öst heller".
Hon, som själv beskriver sig som "en produkt av en socialistisk barndom, Jugoslaviens sönderfall, inbördeskrig, nya pass och brustna identiteter, exil och ett nytt liv i ett västeuropeiskt land".
”Dessa små på pålitliga fakta. Stämplarna i passet läggs på hög och förvandlas vid något tillfälle till otydbara linjer. Först då börjar de plötsligt rita upp en inre karta. En karta över det imaginära. Och först då beskriver de i detalj den där omätbara upplevelsen av exilen. Ja, exilen är som en mardröm.”
Jag har, i min tur, beskrivit henne som att allt hon skriver är färgat av hennes fria hjärnas tolkning av ett Europa format både av krig och sina filosofer.
För i Dubravka Ugrešić böcker, både romaner och essäer, rör man sig nämligen i Europa, mellan platser. Hon iakttar detaljer på dessa platser- små händelser eller fenomen som tillsammans skapar en lika galghumoristisk som vemodig ton. Hon är pessimist. Kanske bliven med tiden, men hon är det.
I en annan essä i samma bok står hon och röker på en balkong i Bulgariens huvudstad Sofia, i vad hon beskriver som ett typiskt öst-europeiskt hyreshusområde, där hon är på besök hos en bekant. På balkongen intill får hon syn på en märklig ståltråds-grunka. Hon frågar vad det är och vännen svarar att "Det är min påhittige granne, han jagar duvor med den". Hon frågar vad han ska med duvor till, varpå vännen lakoniskt säger: "Du vet, det är många människor som kämpar här..."
Hon skriver sedan att hon själv under de år som gått sedan den händelsen blivit betydligt mer pris- och krismedveten, att hon till och med köpt ett antal burkar med kondenserad mjölk. Holländsk kondenserad mjölk. Burkarna är på alla sätt utom ett identiska med dem som i Sovjet kallades zguschenska.
Skillnaden är att de holländska har ett bäst före-datum
Och jag kan se henne framför mig, där hon bär hem matkassarna till sin lägenhet i Amsterdam. Jag har nämligen varit där två gånger, för att intervjua henne. Hon bor i ett stort vitt 60-talshus med långa, långa loftgångar, på en gata där det finns både en polisstation och en moské.
När inbördeskriget i det forna Jugoslavien bröt ut 1991 tog Dubravka Ugrešić stark ställning emot kriget och emot nationalismen. Hon blev då kallad både för förrädare och häxa. Efter en rad offentliga påhopp lämnade hon Kroatien 1993, eftersom hon inte kunde "anpassa sig till den ständiga terrorn och lögnaktigheten i såväl offentligheten, som politiken, kulturen och vardagslivet".
Livet blev motbjudande när allt var så nedsmutsat av hat och nationalism och sen blev jag utsedd till en allmänhetens fiende, jag blev utfryst av både mina grannar, vänner och kolleger, sade hon när jag träffade henne år 2004.
Dubravka Ugrešić hamnade först, sedan hon lämnat sitt hemland, i Berlin, vilket också är den stad som spelar en sorts huvudroll i hennes roman Den ovillkorliga kapitulationens museum. I den är det är 90-tal, det är exil, det är fragment av liv och närbilder på ting som bärare av både minne och tid.
Något som återkommer även i nästa roman Smärtans ministerium, som däremot utspelar sig i den stad där hon kom att bli kvar, Amsterdam.
Ett Amsterdam dit bokens huvudperson Tanja kommer för att undervisa i serbokroatiska på universitetet.
Serbokroatiska, som sen Jugoslaviens upplösning inte längre finns som ett officiellt språk, eleverna också de en grupp forna jugoslaver som nu ska definiera sig både i förhållande till det gamla landets nya länder och förhålla sig till det för dem främmande land där de råkat hamna.
Och staden Amsterdam, som en plats för glömskan, som Dubravka Ugrešićsäger, där minnena skingras. En skör, drunknande miniatyrstad, byggd på sand - som gjord för att se igenom och för att försvinna i, tänker jag.
Och när jag besöker henne nästa gång, år 2010, då är det vi istället talar mest om hennes nya hemland Nederländerna och den politiska förändring landet befinner sig i. Då har både filmaren Theo van Gogh och professorn Pim Fourteyn mördats och parlamentsledamoten Ayaan Hirsi Ali lämnat landet. De var alla tre islamkritiska, offentliga personer som genom sina öden kom att bli symbolgestalter, vilka i någon mening legitimerade den islamkritiska hållning som vuxit sig allt starkare i det tidigare så öppna Nederländerna.
2010 hade Nederländerna därför istället fått en invandringspolitik som var en av de hårdaste i Europa. Bland annat med svåra både språk- och kulturtester för de invandrade. Och Geert Wilders främlingsfientliga Frihetsparti hade blivit tredje största parti i parlamentet.
Hans teser är enkla, säger hon. Holland ska belöna hårt arbetande människor, stoppa immigrationen, stoppa islam som till skillnad från kristendom är en farlig religion enligt honom. Allt framfört med billig känslomässig retorik, menar Dubravka Ugrešić.
”Jag jämrade mig över något lösryckt fragment, en tillfällig melodi som klingade i mitt öra. Ett ansikte som plötsligt visade sig i mörkret. Ett ljud, en ton, en vers, en slogan, en doft en scen.”
Dubravka Ugrešić talade vidare om den polarisering, den uppdelning i "vi" och "dem", som alltid funnits, som handlade om judarna på 30-talet och som handlade om muslimerna, då 2010. Behovet dock detsamma - att peka ut den andre.
Nu, år 2015, vet vi att läget hårdnat ytterligare. Att muslimerna fortsatt är utsatta som grupp, men att nu även de judiska grupperna står inför en ny våg av antisemitism.
Och i yttrandefrihetens namn - det här är Dubravka Ugrešić - hon som själv flytt sitt land för att värna sin egen yttrandefrihet, hon fortsätter också att tycka att man inte behöver vara politiskt korrekt.
I essän "Code" i Europe in sepia skriver hon "om den politiska korrekthetens regler hindrar oss från att använda etnicitet, nationalitet, ras, kön eller andra typer av skillnader - alla lika opålitliga i vilket fall som helst - men vi ändå vill ha något att falla tillbaka på, så finns alltid koden." Koden, som hon menar är de skrivna eller oskrivna regler som styr vårt beteende inom olika grupper.
Hon tror helt enkelt inte på en uppdelning av människor, på en indelning i grupper - därav hennes kritik av mångkulturtanken. Hon menar att den kan bli omvänt rasistisk genom att den förstärker idéen om "den andre" och snarare hindrar integrationen.
Ja, hon sade det 2010. Hon kanske skulle säga något annat nu - antagligen skulle hon det, eftersom hon är den hon är.
Jag söker på youtube och jag hittar ett föredrag hon höll i Boston hösten 2013, där hon från en person i publiken får frågan hur hon ser på demokratin Europa.
Hon svarar långt och vindlande och hon säger att människor är rädda och tysta och att de inte vet hur de ska positionera sig idag, eftersom postionerna är så låsta. Om du som kroat är emot EU, då hamnar du ofrivilligt på samma sida som nationalister och fascister. Det är så lätt att bli etiketterad och så svårt att hitta alternativ.
Begrepp som demokrati och stat börjar lika malätna flaggor, säger hon, men en typisk drastisk Dubravka Ugrešić-formulering.
För Dubravka Ugrešić utmanar med sina tvära kast mellan högt och lågt, åsikter och fakta. Och mellan litterära och filosofiska referenser finns också läppstiften, den rumänske taxichauffören i London, gamla amerikanska filmer...
Det är det som gör henne så intressant.
Och jag skulle vilja sluta med ett citat. Författaren Steve-Sem Sandberg beskrev Dubravka Ugrešić så här, 2004:
–Det finns ingen författare jag läst de senaste decennierna som så uppriktigt och så känsligt och smärtfyllt och så gripande tagit pulsen på vår egen samtid.
Anneli Dufva
-
Fredrik upplevde en gastronomisk höjdpunkt och kände en "ollig" oro när han var i Paris, Filip tänker på PO Enquist ibland och lider med honom efter NYTimes sågningen och konstkritikern som kommer undan med att kommentera vissa pattarna på konstnärers inlägg.
-
”Nu är det äntligen dags för Sara Of Sweden att medverka i Guldtands Podcast! Ett av avsnitten ja älskat göra. En nagelbitande historia! Från att lära sig suga k*k av en pedofil i Paris till Livets ord för att senare lämna efter 20 år, skilja sig och börja med porrfilm och få en fetisch för unga grabbar(18+ såklart) Detta avsnittet vill ni fan inte missa! Ett historiskt avsnitt! Har hon träffat Carola Häggkvist inom livets ord? Knull*s de runt i organisationen? Vad gör dom äldre egentligen (präster) allt detta och mycket till hör ni i detta avsnitt! För att veta vilka avsnitt som släpps så behöver ni följa @guldtandspodcast på Instagram. Puss och kram från Guldtand
Ljudtekniker: Emil Johansson / CrystalEntertainment
Redigering: Emil Johansson / CrystalEntertainment
Ljudtekniker's instagram @emilakaempa
Följ Guldtands Podcast Facebook: https://www.facebook.com/Guldtands-Podcast-234558507697843/
Följ Guldtands Podcast Instagram: @guldtandspodcast -
Johan och Fredrik sammanfattar veckan som varit. Mycket rör såklart chatGPT och nyheter inom AI men även något annat viktigt smyger sig in.
Cardinal Compass ChatGPT reaches 100 million users two months after launch Microsoft rolls out ChatGPT-powered Teams Premium Microsoft boosts Viva Sales with new GPT seller experience OpenAI has hired an army of contractors to make basic coding obsolete How ChatGPT Will Destabilize White-Collar Work chatGPT Jailbreak ChatGPT is about to get even better and Microsofts Bing could win big. Google CEO Says Its ChatGPT Rival Coming Soon as a ‘Companion’ to Search Apple CEO Tim Cook says AI will eventually 'affect every product and service we have' ChatGPT in Bing (leak) Google Live from Paris Macbeth was written by AI My professor falsely accused me of using chatGPT OpenAI new AI Classifier AI in Higher Education Resource Hub Lunds Universitet "Ai i undervisningen" Bli säker-podden #182 - Chat Control 2.0 Twitch - Watch med forever"Teknik i Akademi" är en pod som drivs av Johan Leitet och Fredrik Ahlgren vid Linnéuniversitetet i Kalmar.
Johan Leitet är Universitetsadjunkt och programansvarig för Webbprogrammerare
Fredrik Ahlgren är Universitetslektor och forskar inom IoT och undervisar på ingenjörsprogrammen Du hittar podden där poddar finns eller via vår anchor-sida.
Fortsätt diskussionen på vår discordserver!
-
Ewa och Ofelia pratar om att vi ser fram emot vårens utgivning. Kan det också bota Ewas lässvacka? Böcker vi tipsar om i det här avsnittet bland annat:
Svartstick av Sara Paborn
Sällskapsmänniskor av Candice Carty-Williams (skrev också Queenie)
Ett otänkbart öde av Simona Ahrnstedt
Den oavslutade litteraturen: En essä om allt som inte blev klart av Kristoffer Leandoer
Jag är inte sådan här egentligen av Marie Aubert
Huset i det blommande trädet av Holly Martin
Tröstebok för dig som är deppig av Elsa Janni
Farväl Söderberga av Eli Åhman Owetz
Under stjärnorna i Paris av Karolina Schützer
Au Revoir Agneta av Emma Hamberg
201 Hälsohacks av Sofia Ståhl
Aldrig mer trött av Pia Norup
Vardagsvackert & Festfyrverkeri av Helena Lyth
Sticklingar, krukväxter & frön - ute och inne av Susanna Rosén
Virka rutor av Margit Walsö
med flera härliga lästips... -
Ivar Arosenius (1878-1909) är konstnären som gjorde sina allra bästa verk som småbarnsförälder. Hör den sorgkantade historien bakom en älskad barnbok.
Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play.
1909 utkom den allra första upplagan av Kattresan - postumt. På nyårsdagen samma år föll dess upphovsman offer för sin medfödda blödarsjuka. Ivar Arosenius var då 30 år och hade just slagit igenom som konstnär. Efter en bohemisk tillvaro i förra sekelskiftets Göteborg, Stockholm och Paris slog han sig de sista åren till ro och fick ett nytt favoritmotiv: dottern Eva, även kallad Lillan. I Kattresan skickar han ut henne på ett farofyllt äventyr med lyckligt slut.
Med hjälp av radioarkivet och Mats Malm, litteraturhistoriker och ständig sekreterare i Svenska Akademien, placerar kulturredaktionens Mårten Arndtzén Kattresan i sitt konstnärliga och historiska sammanhang.
-
Kaffet betraktas av många som en mirakeldryck, men pekas ut som en en klimatbov och har även historiskt haft sina högljudda kritiker. Hanna Eklund funderar över en varm dryck som väcker heta känslor.
Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play.
ESSÄ: Detta är en text där skribenten reflekterar över ett ämne eller ett verk. Åsikter som uttrycks är skribentens egna. Ursprungligen publiceras 9/9 2020.
När jag började jobba som reporter blev kollegorna förvånade över mina preferenser vad gällde varma drycker. ”Du kommer inte att bli långvarig i den här branschen” var standardkommentaren till mitt ständiga tryckande på knappen ”varm choklad” vid kaffeautomaten. I tio år framhärdade jag, sedan blev det för jobbigt och jag lärde mig att ”ta en kopp” eller ”fika” (som det också kallas). Inte långt därefter fick jag min första fasta anställning.
Och jag är inte den enda genom historien, som har dragit nytta av de svarta dropparna. Kaffe fick tidigt rykte om sig att göra den som dricker kvicktänkt, sällskaplig, lycklig och förnuftig. Filosofen James Mackintosh gick så långt att han i slutet av 1700-talet hävdade att en människas förståndsförmågor står i direkt proportion till mängden kaffe hon dricker. Kanske är det inget konstigt att Voltaire sägs ha druckit minst fyrtio koppar om dagen. Han hade egentligen lika gärna kunnat dricka choklad, som påstods ha samma goda effekter, om det inte vore för risken det ansågs medföra. ”Bisarra och depraverade böjelser” kunde nämligen vara en möjlig biverkning av varm choklad - Marquis de Sades favoritdryck.
Den påstådda kopplingen mellan kaffe och förnuft har fått mig att fundera på i vilken mån koffeinhaltiga drycker kan ha haft betydelse för vår samhällsutveckling. Bönornas intåg i Europa och Sverige råkar nämligen, som av en tillfällighet, sammanfalla med upplysningen.
Första gången en svensk berättar om kaffe är 1658. Clas Rålamb är på resa som kungligt sändebud i Turkiet när han blir bjuden på något helt nytt och sjudande hett, tillverkat av ett slags ärter från Egypten, skriver han, som förnäma turkar sörplar in mellan läpparna istället för brännvin, i tron att det ska motverka inflammationer och uppstigande ”dunster” från magen.
Som så många gånger genom historien visade sig den nya medicinen vara lite beroendeframkallande, och Karl XII:s besök i Turkiet slutade med att han tog bönorna med sig hem och gjorde kaffet populärt i Sverige. Men det var inte förrän under industrialiseringen som fikat blev vardagligt och billigt och kanske ett måste för att orka med de nya fabrikstiderna.
Innan kaffet slog igenom var öl den vanliga drycken i Sverige och stora delar av Europa, bland såväl kvinnor som män, även om det inte alltid låter så i den samtida litteraturen. Carl von Linné, som tyckte att kaffe enbart kunde bidra till slapp mage och en utmärglad kropp skriver: ”Karl-öl”, måste vara beskt. ”Kvinnfolk och käringar”, lägger han till, ”skola hava sött dricka”. Den här idén återfinns också hos Bellman, som tycker att vi ska ”ge våra små mamseller, vin och sviskon och karameller”. Tanken på separatistiska dryckesvanor ska vi återkomma till, men tills vidare räcker det att konstatera att de allra flesta struntade i vad Carl von Linné ansåg. Och under hans levnad hade kaffehusen sedan länge börjat ta över andra delar av kontinenten.
Tronskiftet från den bedövade alkoholen till den koffeinstinna varma drycken var en revolution som enligt historikern Daniel Berg skapade ett irritabelt upplysningssinne, kritiskt till allt! Utom kanske till det förtryck som möjliggjorde europeernas nya mörka vanor, även om vissa av kaffekolonialismens tidiga kritiker faktiskt kom inifrån industrin. Men i Europa blev kaffehusen en plats för affärer och intellektuell verksamhet. Här växte kapitalismen och den borgerliga offentligheten fram, klasserna blandades och ett friare samtal var möjligt. I England kallades de Penny Universities, eftersom det gick att lyssna på tidens stora intellektuella, till priset av en kopp java. Men om storleken på plånboken inte var så betydelsefull för att komma in på kaffehusen – var könet desto viktigare. För kvinnor var dörren oftast stängd.
Så möttes också Londons invånare 1674 av ”Women’s petition against coffee” som hävdade att kaffe gör män impotenta, ”lika fruktsamma som öknarna de försmädliga bönorna kommer från”.
Och när 1600-talets franska överklasskvinnor samlades i salonger för att kritisera äktenskapets slaveri – det som de i princip bara kunde lämna om maken var impotent - då valde de en annan koffeinhaltig dryck. Preciositeten har kallats en av historiens äldsta feministiska rörelser och gjorde motstånd genom att förlöjliga klassisk bildning och ägna sig åt förfining istället för manligt barbari. Med andra ord drack de te. Och långt senare skulle den svenska författaren Thekla Knös beskriva teet som salongskulturens essens, det som förverkligar dess pedagogiska idéer och förfinar smak och sinnen.
Så verkar alltså te i någon mån ha blivit kvinnokampens dryck, medan kaffet blev den offentliga manlighetens brygd, besk och förnuftig och tillräckligt begärlig för att de törstande skulle strunta fullständigt i Carl von Linnés varningar.
Begäret parodieras i Johann Sebastian Bachs kaffekantat från 1730-talet, den unga Liesgen måste ha sitt livselixir – ljuvligare än tusen kyssar – minst tre gånger om dagen och förargar sin far: Först när pappan hotar med att inte låta Liesgen gifta sig går hon med på att sluta med kaffet, men bara tillfälligt, eftersom hon i hemlighet smyger in en rad i äktenskapsförordet om att den blivande maken aldrig får hindra henne från den högsta njutningen, att koka kaffe precis när hon vill.
Samtidigt skriver politikern Carl Gyllenborg den första svenska komedin, en pjäs om den löjliga Sprätthöken, representant för unga snobbiga adelsmän med oförblommerad fäbless för det franska. Han gör allt ”a la mode”, rör sig vant på Stockholms kaffehus och skrattar åt lantisar som bränner sig på det svarta ”ölet”. Med facit i hand var oron för franska influenser inte helt obefogad. Upplysningen ägde rum på kaffehus och i tesalonger och vem vet om inte gnistan faktiskt låg i själva drycken. När journalisten Camille Desmoulin uppmanade massan att ta till vapen, 1789, lär han i alla fall ha stått uppflugen på en stol, eller om det var ett bord, tillhörande Café de Foy i Paris. Förmodligen hade han redan hunnit ta en kopp, eller två.
Det är klart att kaffet blev ett ljus i mörkret också för nordborna och hade det inte varit för det nya koffeinberoendet, skulle kaffehusen kanske inte blivit sociala rum för hattar och mössor, författare och upprorsmakare.
I våra dagar är det inte många som skryter med fyrtio koppar kaffe om dagen. Att dricka riktigt mycket kaffe anses inte helt sunt och nordbor hånas ibland för sitt enorma koffeinintag. Samtidigt rankas nordens länder som några av de bästa att bo i. Finland började för några år sedan inta en särställning, genom att ha världens bästa skola, världens bästa rättsväsende, världens ärligaste befolkning, världens lyckligaste invandrare och som av en ren slump världens absolut största kaffekonsumtion.
Hanna Eklund, journalist
-
Tempelriddarorden grundades i Jerusalem på juldagen 1119. Inför patriarken i den heliga staden lovade nio franska riddare att leva i kyskhet, fattigdom och lydnad samt att beskydda pilgrimer och vakta de heliga platserna.
De hade sitt högkvarter på Tempelberget, på samma plats där Salomos tempel en gång legat. Ordens fullständiga namn var Kristi och Salomos tempels fattiga riddare och dess medlemmar var krigarmunkar, direkt underställda påven i Rom. Med sina vita dräkter med röda kors har tempelriddarna blivit kända för en bred allmänhet genom populärkulturen.
Tempelriddarorden blev en militär maktfaktor i Outremer, det korsfararrike som grundades i det heliga landet efter det första korståget. Genom donationer och gåvor av olika slag växte sig orden rik och mäktig. När kriget i det heliga landet började gå sämre, dalade stödet för tempelriddarna och i början av 1300-talet inledde den franske kungen Filip den sköne en omfattande förföljelse av ordens medlemmar. De arresterades, anklagades för bland annat avgudadyrkan och sodomi och tvingades erkänna sina brott under svår tortyr. Tempelriddarorden upplöstes och i mars 1314 brändes deras siste stormästare Jaques de Molay på bål i Paris.
I dagens avsnitt av En oväntad historia samtalar historikerna Olle Larsson och Andreas Marklund om den mytomspunna Tempelriddarorden. Varför skapades denna orden under åren efter det första korståget? Vilken typ av verksamhet bedrev dessa krigarmunkar? Vilka faktorer låg bakom förföljelsen av dem och ligger det någon sanning i berättelsen om den förbannelse som den siste stormästare uttalade över påven och den franske kungen?
Bild: Slaget vid Hattin 1187, vändpunkten som ledde till det tredje korståget. Från en kopia av Passages d'outremer, c. 1490, Wikipedia, Public Domain.
Lyssna också på De kristna korstågen utvecklade krigsföringen.
Klippare: Emanuel Lehtonen
Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.
-
Handbollslåten Stad i ljus, censurerad Narendra Modi-dokumentär, radiopratare tar över tidningarna, modeveckan i Paris, och: äntligen kom låten som förenar orten och glesbygden!
Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play.
Nanna Olasdotter Hallberg, Moa Wallin och Kristofer Andersson går igenom kulturveckan som gått.
- Mostrar más