Lars Andersson Podcasts
-
I Septologin följer Jon Fosse sin huvudperson Asle till det yttersta. Maria Edström följer med och tänker att så länge berättelsen pågår, kommer hon att leva.
Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play.
ESSÄ: Detta är en text där skribenten reflekterar över ett ämne eller ett verk. Åsikter som uttrycks är skribentens egna. Sändes ursprungligen den 7 februari 2023.
När jag var allvarligt sjuk och tänkte mycket på döden började jag läsa Jon Fosses Septologin – först på nynorska, sen i Lars Anderssons lysande översättning. Fosse har alltid varit en favorit, inte minst som dramatiker, och i allt han skriver umgås de levande och de döda otvunget med varandra. Men det var först här som han gav mig den där speciella, liksom hypnotiskt meditativa effekten som jag tror andra finner hos säj Proust eller Norén. De tre volymernas sju delar rymmer en textmassa på ungefär ett och ett halvt tusen sidor och formar sig till något likt en stor nebulosa i rymden; en formation, inte av stjärnstoft utan av ord; om konst, Gud, kärlek, uppväxt, ensamhet, missbruk, död. Nuet och det förflutna tvinnas samman likt resor i rumtiden som tar plats i huvudpersonen konstnären Asles ”nebulosa”, i hans medvetande, i hans hjärnas slyngor.
Det märkliga var hur tröstande dessa böcker var för mig, likt en saga läste jag ett stycke varje kväll. Nu ska jag läsa Fosse-gubben, tänkte jag, han blev till en sagofarbror med sin sjungande stil, sina omtag, upprepningar och med sin vaggande och hållande rytm. Som en på en gång tröstande som smärtfylld sång. Fosse har liknat sitt skrivande vid såväl dödsmetall som countrymusik – smärta och sentiment.
Ur textens nebulosa framträder en handling som utspelas under sju veckodagar strax för jul. Asle, målare, änkling, konverterad katolik, nykter alkoholist, före detta storrökare bor i ett gammalt hus i Dylgia, en liten ort vid Sognefjorden en bit norr om Bjørgvin (det gamla namnet för Bergen). Med sitt allt gråare hår i en liten hästsvans och med sin svarta rock, sin sammetskavaj, sin axelremsväska i läder, sin sjal runt halsen har han i princip sett likadan ut sen han blev vuxen. Den döda hustrun Ales plus grannen Åsleik och hans gallerist Beyer är egentligen de enda som nu finns i hans liv. Han ber sina böner med hjälp av sitt radband, sin rosenkrans, filosoferar över Gud och går tidigt upp och tidigt i säng. Och så målar han, oavbrutet. En äppelodlares son uppvuxen på Vestlandet som blivit konstnär.
Fosse beskriver ett liv som strävar efter känslan av att vara hållen, buren av det omständligas enkla skönhet, där såväl den älskade farmorns gamla filt som spännramarna på vinden har sin givna plats. Där hunden Brage rusar runt och färgar snön gul med sin kisstråle, där ljudet av traktorn som plogar snön och lukten av stekt fläsk och ägg i Asles kök skapar en trygg sinnlighet, och där Asle slår sig ner och ser på sitt landmärke, ett skär ute i sjön där ett slags samtal med de döda och det förflutna drömlikt uppstår. Ett liv där oro, rädsla och missbrukets mörker hålls i schack av rutiner, böner och av en avståendets, accepterandets och trons etik. Och Asles metod att hålla oron stången blir som en lugnande meditation även för mig när jag läser.
Men han är också väl tankspridd och valhänt, packar inte upp sina matvaror, tänder inte eld i spisen, glömmer att ge hunden mat. Faller liksom ut i tankar, drömmar och minnen. Men ta dig samman karlskrälle, tänker jag mer än en gång, som en gnatig och orolig fru.
För oron och ambivalensen finns där hela tiden, visar sig egentligen redan i första meningen där Asle målat en tavla som väcker motstridiga känslor; två korsade streck, ett brunt och ett lila. ”Ett Andreas-kors” som Asles granne Åsleik säjer på sitt beskäftiga vis – Andreas, martyren som inte tyckte sig vara värdig att korsfästas på samma vis som Jesus. Asle som en Andreas? Tveklöst är han en av Fosses alla gestalter vars oro och ångest gör själva levandet svårt och där skapandet blir enda vägen att uthärda. Men där det skapade också kan visa något skrämmande. Asle strävar efter sanningen, ”det lysande mörkret” i sina målningar, men den nya bilden verkar hångrina åt honom. Han tänker liksom tvångsmässigt ambivalent att den är färdig men ändå inte klar, att den är bra men ändå dålig. Och varje ny del i Septologin inleds med hur duken står där på sitt staffli som ett dunkelt hot.
Så det är inte blott tröst och vila hos Asle, det finns också något kusligt och ångestfyllt. Fosse underminerar försåtligt sin avklarande stil, placerar ut skevheter och gåtor. Jag-berättaren Asle förefaller vara av det opålitliga slaget, betänk de tre volymernas titlar; han har ”ett annat namn”, är ”en annan” och får ”ett nytt namn”.
Asle har dessutom en namne, också en konstnär och som är förvillande lik honom själv. Men Namnen som han kallas är ensam, försupen, bor i en hyreslänga, är gift och skild flera gånger med barnen spridda för vinden. En alternativ, negativ dubbelgångare.
Asle hittar Namnen i en snödriva, skakande i fullt delirium och far med honom till sjukhuset och är sen mycket upptagen av hans tillstånd. En krock mellan två parallella universum, en störning, en ”glitch” i rumtidsväven, där personer och tidsplan fördubblas, förtätas och löses upp. De två Asle verkar vara en och samma och två olika på en och samma gång. Fosse utmanar hela tiden bilden av sig själv som högstämd, lurigt för han in moment av skräck, thriller och som här närmast science-fiction.
Som i en serie scener där olika tidsplan slingrar sig runt varandra. Asle tycker sig se sig själv som ung i ett kärleksmöte med Ales i en snöig lekpark, när han kör hem från Bjørgvin. Och han ser sen vid upprepade tillfällen sig själv som ung gå på vägen eller titta ut genom fönstret och då se hans, den äldre Asles lilla vita varubil fylld med målningar och matvaror köra förbi på vägen. Tiden som en ut-och-invänd mössa.
Och tid som rinner ut, för när jag inser att jag snart måste skiljas från Asle och hans liv får jag en separationsångest som nog är dödsångest – så länge jag läser, så lever både Asle och jag, i ett slags Sheherazade-effekt. Jag anar oråd när de tre, Asle, Brage och Åsleik ska på julmiddag och båtens färd över fjorden blir som den över floden Styx.
Och målningen med Andreaskorset löper som en dödens budbärare från början till slut. Som om bilden hela tiden vet något Asle – och jag – inte vet. Fosse kanske lär mig att dö, tänker jag och tror mig få en lektion, en övning, en generalrepetition för det som kommer.
Men Fosse skriver om minnet, kärleken, skapandet och kanske om förtröstan. Han vet lika lite om döden som någon av oss och naturligtvis är han till fullo medveten om detta. Men han följer Asle mycket nära den där gränsen och försöker föreställa sig döden som händelse, upplevelse, passage.
Jon Fosse tar ett så vackert språng ut mot detta okända, men påminner oss också faktiskt om sitt egentliga mandat i frågan när han i den sista volymen inledande citerar den gamle religions-förnekaren Nietzsches: ”Bara narr. Bara diktare”
Målningen, Septologins dödsmask, tas till slut ned från staffliet. Och jag slutar att läsa och slungas åter, tills vidare, tillbaks till de levande.
Maria Edström, kritiker
Litteratur
Jon Fosse:
Det andre namnet – Septologien I-II. Samlaget, 2020.
Eg er min annan – Septologien III-V. Samlaget, 2020.
Eit nytt namn – Septologien VI-VII Samlalet, 2021.
Det andra namnet – Septologin I-II. Översättning Lars Andersson. Albert Bonniers förlag, 2021.
Jag är en annan – Septologin III-V. Översättning Lars Andersson. Albert Bonniers förlag, 2022.
-
Sara Lafolie från Svenska barnboksinstitutet kommer till studion för att berätta om årets Barnboksprovning. Dessutom intervjuar vi Lars Andersson och åker hem till bokcirkeln i Visby.
Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play.
Bokprovningen, som noggrant går igenom föregående års utgivning av barn- och ungdomsböcker, har gjorts sedan 1993.
LARS ANDERSSON OM VAD MAN KAN GÖRA SOM FÖRFATTARE OCH FÖRÄLDERVad har då litteraturen själv för ansvar för att bli läst? Och författarna? Lars Andersson, som nyligen kommit ut med sin 36:e roman, har en skarp uppmaning. Dessutom berättar han för vår reporter Jenny Teleman om hur det känns när en son med Downs syndrom börjar att läsa.
HEMMA HOS BOKCIRKELN "TRE KVINNOR" I VISBYTre kvinnor från gotländska Visby har sedan två år tillbaka läst och diskuterat böcker, oftast böcker de inte tycker särskilt mycket om och oftast med nån bebis närvarande. Nu är Caroline Svensson, Linnea Wigforss och Sara Kurland med och korar vinnaren av Sveriges Radios romanpris.
TREDJE NOMINERADE POETEN TILL SVERIGES RADIOS LYRIKPRIS
Vår reporter Helene Alm besökte dem.Lyrikpriset är det äldsta av Sveriges Radios priser och har sedan delats ut sedan 1958, då Nelly Sachs blev den första mottagaren. Som uppladdning inför Litteraturveckan i P1, som börjar på måndag, sänder vi den här veckan korta uppläsningar ur varje nominerad poets utgivning. Pristagaren utses av en jury.
"BEEF" – EN AV DE MEST HYLLADE TV-SERIERNA PÅ LÄNGE PÅ NETFLIX
I dag: Christoffer Bergström, som debuterade 2022 med samlingen "Avstånd".I tv-serien Beef på Netflix hamnar två trafikanter i en våldsam trafikincident – som båda vägrar att släppa. Det leder till hämndaktion efter hämndaktion som till slut riskerar att rasera båda deras liv.
Vår filmkritiker Joakim Silverdal gav den en fyra i betyg i Kulturnytt i morse. Vad är det då som är så bra med Beef?, frågar vi honom i ett samtal om konflikt och komik.
ESSÄ: OM RESANDETS VÄLSIGNELSERMänniskan är en resande varelse och efter pandemi har förstås resorna ökat - både i antal och i distans. Kanske funderar du som lyssnar just nu på om och vart du ska färdas i sommar. Då kan det vara värt att bli påmind om varför vi reser, samt vilken sorts resor som får störst betydelse.
Anna Blennow är inte enbart poet och docent i latin, utan en tågresenär av rang som dessutom forskat på guideböcker till Rom. Nu får hon guida oss genom en historia av resor.Programledare: Cecilia Blomberg.
Producent: Mattias Berg. -
Pandemilitteratur, krig och nya ukrainska röster. Från Nobelpris och autofiktion till Augustpriset och frågan om svensk litteratur blivit för tråkig? P1 Kulturs panel guidar till litteraturåret 2022.
Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play.
LINA KALMTEG TIPSAR OM TRE BÖCKER:"Fri" av Lea Ypi, roman, övers. Amanda Svensson. Albert Bonniers förlag.
"Paradais" av Fernanda Melchor, roman, övers. Hanna Nordenhök. Tranan.
"Flicka, 1983" av Linn Ullmann, roman, övers. Lars Andersson. Albert Bonniers förlag.
ANNA TULLBERG TIPSAR OM TRE BÖCKER:"Åsnesommar" av Andrea Abreu, roman, övers. Hanna Nordenhök. Nirstedt.
"Vargarna från evighetens skog" av Karl Ove Knausgård, roman, övers. Staffan Söderblom. Norstedts.
"De tysta satelliterna" av Clemens Meyer, novellsamling, övers. Ebba Högström. Ellerströms.
FREDRIK WADSTRÖM TIPSAR OM TRE BÖCKER:"Den längsta av resor" av Oksana Zabuzjko, essä, övers. David Szybek. Norstedts.
"Vargtimmen: berättelsen om de ukrainska flyktingarna" av Valerij Panjusjkin, sakprosa, övers. Ola Wallin. Ersatz.
"Rysslands förlorade seger" av Arkadij Babtjenko, sakprosa, övers. Ola Wallin. Ersatz.
VIVECA BLADH TIPSAR OM TRE BARN- OCH UNGDOMSBÖCKER:"Vi ska ju bara cykla förbi" av Ellen Strömberg. Rabén & Sjögren.
"Bettan" av Marie Norin och Elisabet Ericsson, illustratör. Alfabeta förlag.
"Bästa friends forever" av Ellen Karlsson och Karin Cyrén, illustratör. Natur & Kultur.
FLER TITLAR SOM NÄMNDES:"Kairos" av Jenny Erpenbeck (övers. Ulrika Wallenström, Albert Bonniers förlag), "Min är hämnden" av Marie NDiaye (övers. Ragna Essén, Natur & Kultur), "Barfotakvinnan" av Scholastique Mukasonga (övers. Maria Björkman, Tranan), "Bekännelser" av Domenico Starnone (övers. Helena Monti, Bazar), "Under Ukrainas öppna himmel", poesiantologi, redaktörer Mikael Nydahl och Kholod Saghir (Ariel förlag), ”Februari 33” av Uwe Wittstock (övers. Jens Christian Brandt, Nirstedt), ”Bröd och mjölk” av Karolina Ramqvist (Norstedts), ”Natten” av Sara Gordan (Albert Bonniers förlag), ”Ixelles” av Johannes Anyuru (Norstedts), ”Röda sirener” av Victoria Belim (övers. Inger Johansson, Brombergs förlag), ”Detaljerna” av Ia Genberg (Weylers förlag).
ESSÄ: ANNIE ERNAUX MÖRKARE SIDANär Annie Ernaux tilldelades Nobelpriset i litteratur pratades det mycket om hennes uppväxt- och tidsskildringar. Men skribenten och diplomaten Ulla Gudmundson hittar i dagens essä från OBS en annan sida av författarskapet i romanen "Sinnenas tid" och i den dagbok som på ett råare och mörkare sätt beskriver samma kärleksaffär.
Programledare: Saman Bakhtiari
Producent: Felicia Frithiof -
Från Katarina kyrka, med Camilla Lif
Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play.
Där Jesus kom gående fick han se en man
som hade varit blind från födelsen. Lärjungarna frågade Jesus:
”Rabbi, vem har syndat, han själv eller hans föräldrar, eftersom han föddes blind?”
Jesus svarade: ”Varken han eller hans föräldrar
har syndat, men Guds gärningar
skulle uppenbaras på honom.”
(ur Johannes 9)"Den blinde mannen blir säkert glad över att kunna se till slut.
Medverkande:
Men jag är säker på att han lidit i hela sitt liv av hur han blivit betraktad."
(ur Camilla Lifs predikan)Camilla Lif, predikan
Text:
Paul Fried, liturg
Katarina Pop, under ledning av Linnéa Lundgren
Diskantkören, under ledning av Emelie Power
Isabelle Björklund, Markus Paananen och Tora Lorentzon: körsolister
Max Schultz, gitarr
Björn Norström, sång och gitarr
Lars Andersson, orgel
Helena von Zweigbergk, inledning
Johan Aspgren, textläsning
Irma Schultz, samordnareJohannes 9:1-7
Musik:SvPs 681 Herre hör min bön (Taizé)
Go the Distance (D Zippel/A Menken)
Life (M Schultz)
SvPs 219 Jag skulle vilja våga tro (T Littmarck)
Mitt hela hjärta (trad, Emma Björling)
Hallelujah (L Cohen, sv övers: P Bäckman)
Forever Young (B Dylan)
SvPs 11 O store Gud (C Boberg/svensk folkmelodi)Producent Katarina Josephsson
Tekniker Björn Söderholm, May-Britt Rylander
[email protected] -
Hej,
Säsongens sista avsnitt av Stollar Bollar kommer här. Det handlar om vad vi ska hitta på den 27 maj när Stollar Bollar möter upp live på Litteraturhuset i Göteborg. I studion denna gång Karin Blixt och hennes barndomsvän som nu är medelålderskompis Anna Stenberg. Episodens musikaliska gäst är Lizzy Weibull. I avsnittet aktuella gäster från programmet nedan.
PREMIÄR MED STOLLAR BOLLAR
En försommarkväll med samtal, performance och litteratur.
Plats: Göteborgs Litteraturhus, Heurlins Plats 1.
Tid: 18.30 (insläpp från 18.15)
Entré: Frivillig Kom på dörren, men boka hellre din plats på: [email protected] (eller på Facebook)
Premiär för Mellan_Rum.
Karin, 19 år, går till en spådam för att få reda på om hon kan bli skådespelare. Det kan hon säger spådamen- och om det misslyckas passar hon bra i vårdsektorn… En liten monolog av kulturarbetare i omsorgen och omsorgsarbetare i kulturen.
På scen – Karin Blixt, musik – Björn Knutsson, rörelse – Minna Elif Wendin
Avslutande text – Lars Andersson
Vem äger narrativet om omsorgen? Vi samtalar med Silvana Vretoska, skyddsombudet från Kommunal som startade Hemtjänstupproret. Vem äger narrativet om omsorgen och pandemin idag?
Läsningar och provsmakning
”Ofarliga” kvinnor som väljer extrema lösningar.
Petra Revenue läser bla ur sin debutroman Äkta fransk gulmetall som ges ut på nytt av Saga Egmont 2022.
Genusvetaren och dramaturgen Lisa Lindén brottstycken ur romanen hon arbetar med.
Marinbiologen Kennet Lundin (Göteborgs Naturhistoriska muséum) ger ett smakprov ur sitt pågående arbete – en kokbok om annorlunda sjömat. Kanske bjuder han på lite sjöpung… eller annan delikatess?
Försmak: Tiny Festival #5
Tiny Festival Producers ger en försmak av årets festival 4 juni på Atalande och Skanstorget/Skansberget.
Vi visar konstnären Hans Carbes film, Galleristen som köpte...
Fotot från Mellan-Rum som illustrerar avsnittet är taget av Jarle Hammer.
-
Edith Söderström recenserar tre poesidebutanter; Lars Andersson, Leon Jaskoviak Åstrand och Johan Dalroth för poesikritiksajten Örnen och Kråkans publik. Recensionen är originalpublicerat på sajten som står under ansvarigt utgivarskap. Läs mer om aktuell poesi på svenska på www.ornenochkrakan.se
-
När Karin skriver på sin pjäs Ängel? gästar skådespelare, regissör och personliga assistenten Lars Andersson Stollar Bollar och diskuterar dokumentären The third eye spies med Petra och Björn. I filmen berättar fd CIA agenter om sitt arbete med medier, s.k remote viewing. Information har släppts om forskningsprojekt som pågått från 70 till 90-talet. Lars försöker reda ut varför han är så fascinerad av fenomen som inte passar in i vårt vetenskapliga paradigm. Längtan är stor efter att hitta en berättelse som även rymmer extraordinära upplevelser.
Third Eye Spies (FULL MOVIE) - YouTube
-
Lars Andersson och Rebecka Wäring arbetar som kuratorer och samordnare på Utväg Skaraborg. I denna lucka får vi veta mer om deras arbete mot våld i nära relationer och varför de heter just Utväg. Hur ser deras behandling av våldsutsatta barn och vuxna ut? Och hur samarbetar de med polis och socialtjänst? Lyssna för att höra om deras viktiga arbete med att stoppa våld i nära relationer och begränsa våldets konsekvenser.
Här hittar du mer information om Utväg Skaraborg: Utväg Skaraborg - Utväg Skaraborg (utvag.se)
-
Under 1500-talets sista år är det dags för hertig Karl att hämnas på de som varit Sigismund-lojala. Först tar han sig till Kalmar slott för att ha ihjäl Johan Larsson Sparre, Kristoffer Andersson (Gyllengrip), och Lars Andersson Rålamb. Avsnittet går också kort in på Åbo och Viborg blodbad. Vill du lyssna på hela avsnittet? Bli patron Instagram: @kungarochkrig Twitter: @kungarochkrig Facebook: Kungar och krig Litteratur som använts:Den skoningslöse (2008) av Erik PetersonLars-Olof Larsson "Arvet efter Gustav Vasa - En berättelse om fyra kungar och ett rike"
Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.
-
Gudstjänst från Katarina kyrka med Camilla Lif och författaren Ola Larsmo. I gudstjänsten hörs även nykomponerad musik av församlingens musiker.
Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play.
Men en samarier som var på resa kom och fick se honom ligga där, och han fylldes av medlidande. Han gick fram och hällde olja och vin på såren och förband dem. Sedan lyfte han upp honom på sin åsna, förde honom till ett värdshus och skötte om honom. Nästa dag tog han fram två denarer och gav åt värden och sade: ’Sköt om honom, och kostar det mer skall jag betala dig på återvägen
ur Lukas 10
Själv har jag aldrig haft någon särskild tanke om vad änglar är annat än just detta: en från sidan inskjuten och oväntad aning av ljus, som dock även gjorde mörkret synligt i all dess vidsträckthet.
Ola Larsmo, ur "Översten"
Ljusets rot finns i mörkret.
varenda människa
….eller människa, förresten
varje levande varelse
kan skjuta in en oväntad aning av ljus.
Det är hoppets biotop i tiden.Camilla Lif
MedverkandeOla Larsmo, författare
Text
Camilla Lif, predikan
Irma Schultz, recitation, sång, projektledning
Hans Kennemark, fiol
Linnéa Lundgren, sång, klarinett
Sofie Livebrant, piano och sång
Emelie Power, sång, slagverk
Malin Rudengren, piano och sång
Gregory Lloyd, orgel och piano
Arvid Svenungsson, piano
Andreas Eklöf, ljud
Lars Andersson, orgel
Katarina kammarkör under ledning av Hans VainikainenLukas 10:23-37
MusikSv Psalmboken 681: Herre hör min bön (Jacques Berthiér)
Saliga de ögon som ser vad ni ser (Sofie Livenbrant, Lukas 10)
Lukas 10:25-26 för piano (Andreas Eklöf)
The Lawman (Gregory Lloyd, Lukas 10)
Mi ho rei (vem är min nästa) (Linnéa Lundgren, Lukas 10)
Some Elsies in Marnia (Malin Rudengren)
Musikaliskt mellanspel, fritt efter "Tussegubben" (Hans Brimi)
Prästen och leviten (Arvid Svenungsson)
Sv Ps 219: Jag skulle vilja våga tro (T Littmarck)
Melodram (Gustav Westerberg, fritt efter Lukas 10)
In stabulum (Hans Vainikainen, fritt efter Lukas 10)
Den som visar barmhärtighet (Irma Schultz, fritt efter Lukas 10)
Sv Ps 201: En vänlig grönskas rika dräkt (W Åhlén, C D af Wirzén)Producent Katarina Josephsson
Tekniker Björn Söderholm, May-Britt Rylander
[email protected] -
Den Okände känner att han levat fel! Hans lidanden är därför arrangerade av Gud för att luttra honom. Han fortsätter sin vandring och sitt sökande.
Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play.
På vägen möter han Damen, hennes make och mor, Läkaren, Caesar, patienter på asylen, Tiggaren och Den Osynlige.
Den här inspelningen, från 1961, innehåller också delar av Till Damaskus III.
Till Damaskus II av August StrindbergI rollerna: Den Okände – Ulf Palme, Damen – Eva Dahlbeck, Modern – Sif Ruud, Confessorn – Olof Molander, Läkaren – Olof Widgren, Caesar – Gunnar Olsson, Pigan – Ann-Mari Wiman, Professorn – Ingvar Kjellson, Fadren – Börje Mellvig, Kvinnan – Ulla Sjöblom, Krögerskan – Margaretha Krook, Polisen – Gregor Dahlman, Barnmorskan – Ingalill Åhström, Flickan – Bibi Andersson, Priorn – Gunnar Sjöberg, Slusken – Björn Gustafson
Dessutom medverkade Ivar Wahlgren och Olle Hilding
Statister: Monica Lind, Gunhild Söderlund, Bertil Söderlund, Lars Andersson, Björn Arnberg
Piano, musikarr: Nils Hansén
Orgel: Maja RöhrMusikermedverkan: Åke Sjöberg, Ulla Bertström, Bengt Hedbom, Evert Eck, C O Nassén, Charles Redland, Anders Sjöstedt, Nils Peterson, Ricke Lööw, Eva Rosengart, Harry Teike, Carl Nyström
Sång: Ove Meyer-Leegard, Sven-Erik Jacobsson
Kör: Syster Irmgardis, Syster Vallentine, Syster Hildegund, Vallerie Beckman
Bearbetning: Herbert Grevenius
Producent: Bengt BlomgrenRegi: Åke Falck
Från 1961
-
Vi fortsätter diskutera musan i ytterligare en episod. Vad händer när musan inte längre visar sig och inspirationen tryter? Minskar euforin? Var priset för högt? Gäster är Christer Öhman, musiker och kompositör som förlorat kontakten med musan när han bildade familj, och Lars Andersson skådespelare, personlig assistent samt regissör, som begrundar om musan kräver trohet. Veckans konstnär är poet och författare Louise Halvardsson.
