Bergman Podcasts
-
Johanna är tillbaka och i det här avsnittet knyter vi ihop anknytning med att jobba med ditt inre barn. Vi berättar om sådant vi fortfarande utmanas med i vår egen resa och hur det alltid är en pågående resa att jobba med sin anknytning och trygghet. Hur en omständighet utanför en kan rubba vår trygghet och få oss att gå tillbaka till mönster som egentligen inte är för vårt bästa. Vi svarar på era frågor och allt som allt ett väldigt fint avsnitt! Jag nämnde https://voltairestockholm.com/?fbclid=PAAaZHuFTCjV-YMbPYLQSVuzqAVxYxOak-fDSRqwKBRB2gmkOxY6PwObShUmI Och för att nå Johanna gå till @johanna.soyou eller hemsidan: https://soyou.nu Våra tidigare avsnitt är avsnitt 65 och 84.
-
Repris från april 2022 I förra avsnittet med Johanna pratade vi om hur du kommmer i kontakt med ditt inre barn. Och visst går det även igen när vi fördjupar oss lite mer i just uppväxttrauma. Uppväxttrauma är inte så dramatiskt som stora trauman, men i stort sett alla har dem. En föräldrer som inte har haft kapacitet att se och höra dig och möta dina behov skapar det du lär dig och du skapar av det dina skyddsstrategier som ligger till grund för din anknytning som sedan styr hur du agerar när du bygger relationer i vuxen ålder.
För dig som vill lyssna på vårt första avsnitt tillsammans, gå till avsnitt 65. Hur du läker ditt inre barn. https://anchor.fm/bakomfasadenpodden/episodes/65--Hur-du-lker-ditt-inre-barn---Med-Johanna-SoYou-Bergman-e185ugo
För dig som letar utlovade länkar: Här är ankn.kursen: https://soyou.nu/anknytningskurs/landningssida
Johannas hemsida där fler onlineresurser fylls på varefter: https://soyou.nu.
Böckerna vi pratar om hittar du ex. här: Self-Compassion Dr. Kristin Neff https://www.bokus.com/bok/9780061733529/self-compassion/?gclid=CjwKCAjwi6WSBhA-EiwA6Niokzw15cZ3EA2oVMkfgCRNwd_PCl42bK_fD_8yvH1wRRNZlDDmpm7ABxoC3soQAvD_BwE
Avsnittet om Self Compassion: https://open.spotify.com/episode/37JFDAnY9hvh8NH6LMAna1?si=41CCalZyTbu9_6AJ6hIq0w
Kroppen håller räkningen av Bessel Van Der Kolk https://www.bokus.com/bok/9789198624748/kroppen-haller-rakningen/?gclid=CjwKCAjwi6WSBhA-EiwA6Niok-u4030FkiyonhrdthtSPyn38IEc0dQ9Tvfx69NWK_oa9s9MhnHkbxoCusYQAvD_BwE
Gabór Maté Approach Compassionate Inquiery: https://compassionateinquiry.com/
-
Vems livshistoria är egentligen i centrum i filmen? Victoria plockar isär Bergmans episka familjedrama, är svärmisk mot Christer och sedan försöker hon tvinga alla att se Eyes Wide Shut i vinter. Christer åker med. Och det gör väl ni med?
Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.
-
I det hundrafyrtiosjätte avsnittet av ”Maratonlabbet - en podcast om löpning” pratar vi om Valencia Marathon som avgjordes i söndags. Vi pratar om de fantastiska vinnartiderna, de mest intressanta svenska resultaten, hur det gick för Johan och så intervjuar vi Carolina Wikström, Helena Bjälkemo och Michaela ”Big Mike” Bergman.
Följ Maratonlabbet under hösten om ni vill höra om Erik lyckas hämta sig efter EM i 24-timmars och om Johan kan SM-kvala på maraton i december.
-
Innan vi skickar korrespondent Bergman för att utforska den japanska hockeykulturen har en fulltalig femma spelat in ett rykande färskt avsnitt, som bland annat avhandlar:
Hatlagen i NHL"Hatar han pengar, eller?"X-manAgent-Jocke"Flytta till Isstadion, Redhawks!"Pauli JärvinenBulgariska radarparOch mycket merFemtefemman klipps av Martin Gustafsson och produceras av Med Vän.
Femtefemman i sociala medier:
Twitter: FemtefemmanInstagram: FemtefemmanHosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.
-
”Jag sörjer för Ingrid Bergman. Hon har levt ett fantastiskt liv, men ändå sörjer jag”, säger Sam om veckans film Jag är Ingrid. Men är det ett positivt omdöme? Och hur många graders mellanrum är det mellan Harriet Andersson och medarbetarna i regissör Stig Björkmans livskrönika om Bergman? Detta och mycket mer avhandlar vi det senaste (och försenade) avsnittet av CinemaRubus Podcast.
Nästa gång vi poddar är det äntligen skräcktober igen! Då kickstartar vi årets tema ”Väderskräck” med John Carpenters Dimman (The Fog)
Fler avsnitt hittar ni på cinemarubus.com.
Följ oss på Twitter och Instagram.
Har ni förslag eller frågor och vill ha svar? Hör då av er till [email protected]!
-
Höstmörkret har infunnit sig och med det även i poddstudion. Efter ett uppehåll som blev lite längre än avsikten varit så kommer här ett avsnitt som regisserat av självaste Bergman.
Det hade förstås varit varit härligare med ljusare saker att avhandla men vi är Giffare och läget är vad det är så det är bara att hacka i sig och söka lösningar. Det avhandlas lagbygge och vart föreningen är på väg. Rex försöker beställa pizza via internet och dessutom har vi besök telefonledes från supportrar i form av Lars Nylin, Filip Denkert och Fredrik Danielsson. En av de känsligaste frågorna som avhandlas, är Oasis pop eller rock?
Höll upp en mörk öl eller liknande och spänn fast er!
Avsnittet spelades in 2022-09-20Deltagare: Tomas Rex, Johan Martinsson, Mattias DenkertGäst: Lars Nylin, Filip Denkert, Fredrik DanielssonRedigering: Andreas LindmanSpotify: https://open.spotify.com/show/6FxstJbuLNCdtBSRvyQbKTPodbean: https://patronpodden.podbean.com/Apple Podcasts: https://podcasts.apple.com/.../patronpodden/id155361 -
Vi beger oss till öjn och hemsöks av dämoner i veckans poddavsnitt. Dansk-ättlingen Mia Hansen-Løves film internationella samproduktion Bergman Island avhandlas. Sam och Oscar suktar i avsnittet efter Fårö, förundras av såväl amatör- som erfarna skådespelare och brottas med Bergman-fetischism.
Nästa vecka fortsätter vi att prata Bergman, men denna gång om Ingrid. Stig Björkmans dokumentär Jag är Ingrid blir ämnet.
Fler avsnitt hittar ni på cinemarubus.com.
Följ oss på Twitter och Instagram.
Har ni förslag eller frågor och vill ha svar? Hör då av er till [email protected]!
-
Vi har sett Östfrontens nya musikal, som bygger på Dag Thelanders underbara, rimmade bok "Innan nån dog - balladen om sommarens sista fest", vi har sett Unga Klaras nya uppsättning "Brinn" och vi har för första gången sett levande får på Dramatens stora scen i "The Sheep song", gästspel från belgiska FC Bergman. Teaterhösten är, som det heter, igång
Med: Loretto Villalobos och Cecilia Djurberg (prod/red/klipp) -
Frågorna mellan vetenskap och tro intresserar prästen Pontus Nilsen som leder ett samtal med Jesusforskaren Cecilia Wassén i gudstjänsten från Oscar Fredriks kyrka.
Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play.
Kyrkan ligger högt upp med utsikt över Göteborg och med en brant backe att ta sig uppför för att komma både. Brant blev också backen för Kristustron när Pontus Nilsen kom i kontakt med en annan präst, och även nobelpristagare, Albert Schweitzer som sa att Jesus hade fel.
Om Jesusbilden idag samtalar Pontus Nilsen med Cecilia Wassén, professor i Nya testamentet vid Uppsala universitet och medförfattare till boken; ”Den okände Jesus – berättelsen om en profet som misslyckades”.”Om Jesus före påsken och Jesus efter påsken som Kristus. Om den historiskt kämpande och inte helt korrekte Jesus, som ibland också hade fel, och den uppståndne Kristus – Gud, som går genom tid och rum och berör och lyfter människor.” Pontus Nilsen.
Samtal och böner finns i PODD version att ladda ner på SRplay och där poddar finns.
TextMatteusevangeliet 16:27-28
MusikSåsom hjorten trängtar (H Nyberg /Psaltaren 42)
Medverkande
Sv Ps 218 Jag har ofta frågor, Herre (T Littmarck)
Herren är min herde (G de Frumerie /Psaltaren 23)
Lux Aeterna (F Moruja)
Sinfonia ur kantat nr 156 (J. S. Bach)
O Guds lamm (Giovanni da Palestrina)
Orgelimprovisation (J Bergman)
Frid lämnar jag efter mig (J Martinson/ Joh. 14:27)
Sv Ps 190 Bred dina vida vingar (trad/Lina Sandell)
Aftonbön (E Hovland /K Boye)Pontus Nilsen, präst, samtalade med
Jesusforskaren Cecilia WassénOscar Fredriks Kammarkör under ledning av
Jakob Bergman, som också spelar piano och orgel.
Kororgel: Veronica ThorellProducent Neta Norrmo
Tekniker Bengt Pettersson och Thor Andersson
för Sveriges Radio Göteborg
[email protected] -
Är Ann grälsjuk? Söker Anna-Karin konflikter? Vad grälas det mest om? Varför? Kan grälandet vara konstruktivt? Idag står GRÄL på agendan: partnergräl, gräl mellan barn och föräldrar, offentliga gräl, sociala medier gräl. Arenorna och relationerna för grälande äro när nog oändliga! Bered er på skoningslösa sanningar och goda råd, Jordan B Peterson, Strindberg, Norén, Bergman och andra supergrälare. PLUS: Vem är Sveriges mest grälsjuka person? Vi har svaret! DESSUTOM: Veckans glädjeämne!
Producerat av Silverdrake Förlag
Redaktör: Marcus Tigerdraake
Klipp: Patrik Sundén
[email protected]
www.silverdrakeförlag.se -
Är Ann grälsjuk? Söker Anna-Karin konflikter? Vad grälas det mest om? Varför? Kan grälandet vara konstruktivt? Idag står GRÄL på agendan: partnergräl, gräl mellan barn och föräldrar, offentliga gräl, sociala medier gräl. Arenorna och relationerna för grälande äro när nog oändliga! Bered er på skoningslösa sanningar och goda råd, Jordan B Peterson, Strindberg, Norén, Bergman och andra supergrälare. PLUS: Vem är Sveriges mest grälsjuka person? Vi har svaret! DESSUTOM: Veckans glädjeämne! Producerat av Silverdrake Förlag Redaktör: Marcus Tigerdraake Klipp: Patrik Sundén [email protected] www.silverdrakeförlag.se
-
Första säsongen av podden Öjn blev så lyckad så Coop Gotland och VD Carl-Johan Stålhammar gör en säsong till. Säsong två fokusera även denna gång på olika destinationer och intressanta personer runt om på ön. I första avsnittet blir det finkultur på Bergmancenter. Ingmar Bergman må ha haft en hyfsat komplicerad personlighet men verksamhetschefen Cristina Jardim Ribeiro guidar oss runt om i museet och Bergmans klassiska filmkatalog med lätt hand och en stor dos humor. Bergmancenter är väldigt välkomnande och underhållande så det är självklart värt en besök.
Producerat av Marcus Lindgren och Ozkar Hamberg.
-
Under historien har synen på döden förändrats och de döda har blivit föremål för olika maktanspråk. Kristoffer Leandoer funderar över vad vi ska med döden till, om vi ändå inte får vara ifred.
Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play.
ESSÄ: Detta är en text där skribenten reflekterar över ett ämne eller ett verk. Åsikter som uttrycks är skribentens egna.
Varje morgon kör jag förbi Martyrkyrkogårdens kulle i Tirana där albanska kommunister som stupade i partisankriget mot italienare och tyskar ligger begravda. Trots att han dog fridfullt fyrtio år efter andra världskrigets slut begrovs även landets ledare Enver Hoxha där 1985 under högtidliga former. Men med kommunismens fall fråntogs Hoxha retroaktivt denna utvaldhet, han hörde inte hemma bland martyrerna längre. I april 1992 öppnades graven vid en ny offentlig ceremoni, diktatorns kvarlevor grävdes upp och flyttades till en allmän begravningsplats på andra sidan stan. Det var den värsta dagen i mitt liv, har Hoxhas son sagt om gravöppningen.
Och då vet Ilir Hoxha ändå var han har sin pappa: barn och barnbarn till regimens offer letar alltjämt efter sina bortförda och försvunna anförvanter; arbetet med att spåra upp offrens kvarlevor och ge dem en riktig begravning är en viktig del i landets ännu pågående läkeprocess och bearbetning av det förflutnas trauma. Närmast profetiskt hade den albanske författaren Ismail Kadaré redan 1963 skildrat detta myckna grävande i romanen Den döda arméns general, där en melankolisk italiensk general åker runt i ett regnigt och slutet efterkrigs-Albanien med en präst och gräver upp benen efter andra världskrigets stupade italienska soldater för återtransport till hemlandet.
Alla dessa kvarlevor är argument, inlägg, vältaliga påståenden eller förtiganden.
”Så länge vi finns till finns icke döden; när döden finns, finns icke vi.” Svårare än så var det inte enligt den grekiske filosofen Epikuros, mer än så behövde man inte bekymra sig över det hinsides. Det är en tanke som mänskligheten kunnat hämta tröst ur i 2 300 år. Men i fallet Enver Hoxha och Albanien hade Epikuros tydligen inget att erbjuda.
Uppenbarligen kan vi finnas även när döden finns. Uppenbarligen finns det ett liv efter döden. Åtminstone i politisk mening.
Filosofen Hans Ruin kallar det ”att vara med de döda” i en bok som heter just Being with the dead där han argumenterar för en syn på människan och det mänskliga som inte gör halt vid livets slut: varje mänskligt samfund omfattar i praktiken både levande och döda. Ruin vidgar Sokrates berömda definition av filosofi som konsten att dö: enligt Ruin är filosofi konsten att leva samman med de döda.
Utifrån den franske sociologen Robert Hertz epokgörande studier i dödens riter och praktik visar Ruin hur döden i de flesta kulturer inte är ett oföränderligt tillstånd utan en process precis som livet: den döda kroppen liksom de sörjande har flera stadier att gå igenom innan skilsmässan är avslutad och de sörjande kan leva som vanligt igen.
Det kanske inte alltid är lika påtagligt som i den turkiska stenåldersstaden Çatalhöyük, där invånarna sov direkt ovanpå de döda, på plattformar av lera som byggts ovanpå gravar där de döda vilade i fosterställning. Men vi är med våra döda, som Ruin säger. De är medborgare i samma samfund som vi, med rättigheter som går att kränka eller kämpa för. Och därför har också de dödas rättigheter blivit en angelägenhet i flera av den västerländska litteraturens portalverk, till exempel Antigone och Iliaden.
I boken Moment of Reckoning, alltså ”Räkenskapens stund”, hävdar den amerikanska religionshistorikern Ellen Muehlberger att döden genomgick en förändring i den kristna världen under senantiken: livet tog helt enkelt inte längre slut bara för att man dog.
Fram till dess hade kristna kunnat möta döden bekymmersfritt, den var det garanterat lyckliga slutet på deras historia. Det som hände under 300–400-talet var att döden flyttade från slutet av historien till mitten. Själva dödsstunden blev alltmer central i en människas biografi. Hela predikningar strukturerades som sofistikerade hörspel kring dödsögonblicket, där prästen spelar alla roller och till exempel beskriver hur rosslingarna i den döendes strupe ”liknar ljudet av en såg som börjat ta ner ett träd som märkts ut för att fällas”. Det påminner om scenen i Det sjunde inseglet där Döden börjar såga ner trädet som skådespelaren Skat klättrat upp i: frågan är om inte Muehlberger skildrar starten på den medeltida dödsfixering som ger Bergmans film dess grundton.
Döden blir nu måttet på kvaliteten hos ett människoliv. I Eusebios biografi över Konstantin, skriven direkt efter kejsarens död 337, skildrar Eusebio Konstantin som bättre och lyckosammare än både Alexander den store och perserkungen Kyros, trots att deras fälttåg var lyckosammare, deras segrar fler och deras erövringar större. Varför? Jo, för Konstantin dog bättre – vid hög ålder, med ordning och reda i såväl sina egna som rikets affärer.
Som pedagogisk kontrast till Konstantins och andras exemplariska frånfällen börjar tidens kristna författare samtidigt frossa i utdragna skildringar av skräck och plåga: hedningars eller dåliga kristnas dödsstunder. Döden förändras från frälsning och befrielse till rannsakan och dom, eventuellt en port till evig pina.
Ingående skildrades hur själen drogs ur den livlösa kroppen med hjälp av fiskkrokar, hur de saligas himmelska städer doldes i insektssvärmar, så att pilgrimerna i det hinsides inte kunde hitta dem på egen hand, utan bara om de leddes av en Guds ängel.
Fiskkrokar och insektssvärmar: det slår mig att vår fantasi ändå är bra mager, vi kan inte föreställa oss något vi inte redan sett, vi kan inte hitta på nya former utan bara lägga pussel med de gamla vanliga.
Eftersom människan ska dömas enskilt måste hon kunna uppvisa giltigt prov på sin identitet även i det tillkommande, inte bara befrias från sin jordiska lekamen och uppgå i en kollektiv salighet. Det blev nödvändigt att behålla kroppen som identitetshandling, eftersom ansvar skulle utmätas. Därför lades större vikt vid kroppens vidare öden, på gravplatser och begravningar.
Varför förändrades synen på döden just då? Det är lätt att räkna ut: förvandlingen av dödsstunden från lyckligt slut till domstolsförhandling ägde rum samtidigt som kristendomen blev statsbärande. Det gällde makt och realpolitik. Eftermäle, gravplatser och begravningar användes både för att demonstrera att man hade makten och för att legitimera den. Var man på fel sida politiskt, ökade risken att ens kvarlevor också skulle hamna på fel sida. Frågan om en rätt död, vem som är martyr och inte – och en rätt behandling av de döda – blev makthavarnas slutgiltiga sätt att både legitimera sin egen makt, och utöva den: sköter du dig inte, får du ingen plats på kyrkogården och riskerar därmed din plats i nästa värld.
Jag finner allt det här grävandet i döda kroppar och deras politiska symbolvärde högst provocerande: räcker inte alla ställningstaganden som yttervärlden avtvingar en medan man lever? Om man inte får vara ifred ens när man är död, när ska man då få vara det? För egen del tänker jag hålla fast vid Epikuros: när jag dör upphör jag att vara ett bekymmer. Åtminstone för mig själv.
Kristoffer Leandoer, författare
-
I detta avsnitt av ”Kustjägarveteranerna möter” intervjuas David Bergman, major och lärare i ledarskap vid Försvarshögskolan. Hans expertområde är bland annat ledarskap och krigets psykologi. Ämnen som länge intresserat de som vill förstå krigets realitet och förutsättningar. Med ett försämrat omvärldsläge där påverkansoperationer, psyokologi och ledarskap har en framträdande roll är ämnet högaktuellt. Bergman har även genomfört ett antal utlandsmissioner och knyter i sin forskning samman de teoretiska perspektiven med den egna erfarenheten av att ha arbetat på fältet.
Samtalet rör sig kring vad dessa fenomen egentligen handlar om, vikten av genomtänkt ledarskap i stressade situationer samt vad som präglar situationen i Ukraina utifrån dessa perspektiv.
- もっと表示する
