Episoder
-
Målet med Operation Valkyria var att befria Tyskland från Adolf Hitlers förödande grepp. En officiell plan för att kunna slå ner ett inhemskt uppror var den trojanska häst som konspiratörerna planerade att utnyttja för att ta makten efter att Hitler mördats.
Den 20 juli 1944 smög sig överstelöjtnanten Claus von Stauffenberg in i Hitlers högkvarter, Wolfsschanze, med en bomb gömd i sin portfölj. Genom att mörda Hitler och genomföra en statskupp hoppades de att nazistregimen skulle falla. Men Hitler överlevde, och i stället för frihet följde tortyr, avrättningar och förföljelse.
Detta är det andra av två avsnitt av podden Historia Nu om mordförsöket på Adolf Hitler den 20 juli 1944. Programledaren Urban Lindstedt samtalar med Ulf Zander, professor i historia vid Lunds universitet, om Operation Valkyria och Stauffenbergs ideologiska utveckling. Zander är aktuell med boken Attentaten mot Hitler, där han undersöker attentatsmännen och deras inverkan på efterkrigstidens historieskrivning.
Många hade försökt och misslyckats med att mörda Adolf Hitler, som ända sedan kampåren haft en omfattande säkerhetsapparat runt sig. Men den krets av högt uppsatta officerare inom Wehrmacht som agerade 1944 var kanske de som kom närmast att lyckas.
Den 20 juli 1944 reste Stauffenberg till Wolfsschanze (”Varglyan”), Hitlers högkvarter i Östpreussen, med en portfölj innehållande en tidsinställd bomb. Efter att ha aktiverat bomben placerade han portföljen i konferensrummet nära Hitler och lämnade snabbt platsen. Men på grund av att portföljen flyttades bakom ett massivt bordsben lyckades inte explosionen döda Hitler. Även om flera personer skadades och fyra omkom klarade sig Hitler med endast mindre skador. Detta ledde omedelbart till att attentatet och den planerade statskuppen misslyckades.
När nyheten om Hitlers överlevnad spreds kollapsade konspiratörernas planer snabbt. Gestapo agerade omedelbart, och samma kväll avrättades Stauffenberg och flera av hans närmaste allierade. Under de följande veckorna greps hundratals personer som ansågs ha varit delaktiga eller sympatiserat med kuppen, och omkring 200 människor avrättades eller begick självmord. Hitler utnyttjade misslyckandet för att stärka sitt grepp om den militära ledningen och rensningarna markerade ett slutgiltigt slag mot oppositionen inom regimen.
Operation Valkyria och attentatet den 20 juli 1944 har efter kriget kommit att representera en symbol för moraliskt motstånd mot nazismen. Även om försöket misslyckades hedras idag Stauffenberg och hans medkonspiratörer som modiga motståndsmän som försökte rädda Tyskland från det nazistiska förtrycket och förstörelsen.
Bild: Benito Mussolini besöker Hitlers högkvarter Wolfsschanze nära Rastenburg (Kętrzyn) i Östpreussen samma dag som attentatet den 20 juli 1944. Utsikt över den förstörda korridoren i baracken. (Dr. Paul Schmidt, Mussolinis tolk, syns i bakgrunden.) Wikipedia. Bundesarchiv, Bild 146-1970-097-76 / CC-BY-SA.
Musik: Valkyrians flykt av Richard Wagner, framförd av Philip Wilman, Wikimedia Commons. Creative Commons Attribution 3.0
Klippare: Emanuel Lehtonen
Vill du stödja podden och samtidigt höra ännu mer av Historia Nu? Gå med i vårt gille genom att klicka här: https://plus.acast.com/s/historianu-med-urban-lindstedt.
Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.
-
I Nazityskland växte med tiden en hemlig opposition fram mot diktatorn Adolf Hitler. Den farligaste konspirationen fanns inom krigsmakten Wehrmacht, men flera försök hade gjorts före den 20 juli 1944.
Adolf Hitler hade ända sedan kampåren fruktat attentatsförsök och byggde med tiden upp en stark säkerhetsapparat runt sig. Otaliga mordförsök misslyckades på grund av amatörmässig planering eller ren otur.
Detta är det första av två avsnitt av podden Historia Nu om mordförsöket på Adolf Hitler den 20 juli 1944. Programledaren Urban Lindstedt samtalar med Ulf Zander, professor i historia vid Lunds universitet, om Operation Valkyria och Claus von Stauffenbergs ideologiska utveckling. Zander är aktuell med boken Attentaten mot Hitler, där han undersöker attentatsmännen och deras inverkan på efterkrigstidens historieskrivning.
En centralgestalt i den viktigaste konspirationen mot Adolf Hitler var greve Claus Schenk von Stauffenberg, en tysk aristokrat och överstelöjtnant i den tyska armén. Född 1907 i en adlig, katolsk familj i Bayern utvecklade han tidigt ett starkt band till den tyska nationalismen och militära traditionen. Han inledde sin militära karriär på 1920-talet och steg snabbt i graderna.
Trots att han till en början stödde naziregimen blev han alltmer kritisk efter att ha sett krigets brutalitet på nära håll, särskilt på östfronten och nazisternas systematiska folkmord. Under krigets senare år blev Stauffenberg övertygad om att Hitler måste stoppas, inte bara för att rädda Tyskland från förstörelse utan också för att sätta stopp för den nazistiska terrorn.
Stauffenberg var en av många inom den tyska militära ledningen som insåg att kriget gick mot ett nederlag och att Hitlers envisa strategi skulle leda till Tysklands totala förstörelse. På östfronten blev han direkt vittne till Hitlers hänsynslösa krigföring och okontrollerade ambitioner. Vid denna tid var även den massiva förföljelsen av judar, homosexuella, romer och politiska motståndare uppenbar för honom. För Stauffenberg var det en moralisk plikt att stoppa Hitler, och han blev central i planeringen av ett mordförsök och en efterföljande statskupp.
Konspirationen organiserades av en grupp högre officerare och civila tjänstemän som delade Stauffenbergs övertygelse om att Hitler måste avlägsnas. Bland konspiratörerna fanns generalöverste Ludwig Beck, general Friedrich Olbricht, general Henning von Tresckow och flera andra motståndsmän inom både militära och civila kretsar.
Den plan som kom att kallas Operation Valkyria var ursprungligen en nödplan för att mobilisera reservstyrkor och upprätthålla ordning i Tyskland vid en inre kris. Konspiratörerna modifierade denna plan för att snabbt kunna ta kontroll över landet efter Hitlers död. Genom att utnyttja arméns strukturer planerade de att arrestera SS och nazistiska ledare och etablera en ny regeringsmakt som kunde förhandla fred med de allierade.
Bild: Claus Schenk von Stauffenberg, ledargestalt i 20 juli-attentatet mot Adolf Hitler 1944. Efter att bomben misslyckades avrättades Stauffenberg och hans medkonspiratörer i Bendlerblock. Wikipedia. Public Domain.
Musik: Valkyrians flykt av Richard Wagner, framförd av Philip Wilman, Wikimedia Commons. Creative Commons Attribution 3.0.
Klippare: Emanuel Lehtonen
Vill du stödja podden och samtidigt höra ännu mer av Historia Nu? Gå med i vårt gille genom att klicka här: https://plus.acast.com/s/historianu-med-urban-lindstedt.
Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.
-
Vid förra sekelskiftet var Sverige var ett utvandringsland och invandringen var fri. Sveriges första muslim Ebrahim Umerkajeff flyttade till Stockholm år 1897. Han kom som en fattig äventyrare från Ryssland och blev med tiden en framgångsrik affärsman med familj, våning och butik på Östermalm.
Under Ebrahim Umerkajeffs liv i Sverige kom invandrarpolitiken att skifta från helt fri, till starkt reglerad efter rashygieniska principer för att sedan pragmatiskt assimilera hundratusentals flyktingar under kriget. Behovet av arbetskraft ändrade sedan politiken från att alla skulle smälta in till att stödja bevarandet av invandrarnas kultur.
I detta avsnitt av podden Historia Nu samtalar programledaren Urban Lindstedt med Simon Sorgenfrei är religionsvetare och föreståndare för Institutet för forskning om mångreligiositet och sekularitet vid Södertörns högskola. Han är aktuell med boken ”De kommer att vara annorlunda svenskar”.
Vid förra sekelskiftet var 99,7 procent medlemmar i Svenska kyrkan och av de 35 000 invånare som var födda utomlands kom nästan alla i grannländerna. Idag är tjugo procent av alla människor som bor i Sverige födda någon annanstans, och islam Sveriges näst största religion.
Ebrahim Umerkajeff och de första muslimerna är början på berättelsen om hur Sverige blev ett invandrarland. Ebrahim Umerkajeff beskrevs samtidigt stereotypiskt rasistiskt i Stockholms-Tidningen efter att han ville ha upprättelse efter felaktiga skriverier om att han rövade bort unga damer till ett harem, men möttes med respekt av myndigheter.
Under 1900-talet utvecklades också Sverige till världens mest sekulariserade land, där religionen kom att betyda allt mindre för människor. Samtidigt har det genom en rad politiska beslut och ideologiska skiften blivit Europas mest mångreligiösa land.
Redan Gustav Vasa hade kontakter med muslimer. Kungen träffade tartaren Bissure flera gånger i mitten på 1550-talet. Och Karl XII lierade sig med muslimer under det stora nordiska kriget och till med bodde i Bender som var en del av det Osmanska riket.
De flesta av de muslimer som kom till Sverige under första hälften av 1950-talet var tatarer men den första muslimska imamen i landet kom att bli turken Osman Soukkan (1903-1975). Tillsammans med Umerkajeff och Akif Arhan bildade han 1949 landets första muslimska församling och förening, Turk-Islam Föreningen i Sverige för Religion och Kultur.
Detta är en nymixad repris.
Lyssna också på Sultanens sändebuds resa till Sverige år 1733.
Bild: Mustafa Arhan och pappa Akif Arhan tillsammans på Stortorget 13, Malmö, ner plan med en vacker persisk Isfahan av utomordentligt god kvalitet. Titta på de persiska mattorna hängande på väggen bakom och på prislapparna. 790 kronor för den ljusa och 680 för den röda. Okänd fotograf. Malmö museum, Some Rights Reserved.
Musik: Middle Eastern Arabian Night [ Version 5 | av Volodymyr, Storyblock Audio.
Vill du stödja podden och samtidigt höra ännu mer av Historia Nu? Gå med i vårt gille genom att klicka här: https://plus.acast.com/s/historianu-med-urban-lindstedt.
Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.
-
USA lämnade inte sitt rasistiska arv när slaveriet officiellt avskaffades 1865. I Södern bytte förtrycket bara skepnad. Svarta män fängslades i stor skala för påhittade brott för att sedan hyras ut till arbetsgivare. Ku Klux Klans terror i form av lynchningar och mordbränder förhindrade svarta män från att rösta i Södern.
Det offentliga rummet delades upp genom rena apartheidlagar – en segregation som, även efter medborgarrättsrörelsen på 1960-talet, har bitit sig kvar genom bostadssegregation.
Detta är det andra avsnittet av två om rasismens historia i USA i podcasten Historia Nu, där programledaren Urban Lindstedt samtalar med journalisten Martin Gelin, som bland annat har skrivit boken Den vita stormen – Rasismens historia och USA:s fall.
Rasismen i USA är en central och djupt rotad del av landets historia, präglad av brutala system, kulturella stereotyper och en ideologi som syftat till att rättfärdiga ojämlikhet. Historien är fylld av exempel på våld, förtryck och systematisk exkludering, men också motstånd, kulturellt skapande och politiska framsteg som har format nationens utveckling.
Efter slaveriets avskaffande fängslades svarta män för små förseelser eller påhittade brott för att sedan hyras ut till arbetsgivare. Fabriker kunde beställa fångar, som myndigheterna sedan försåg dem med.
Massfängelsesystemet, som började ta form på 1970-talet, fortsätter att påverka samhället idag, där svarta amerikaner utgör en oproportionerligt stor del av fängelsepopulationen. Under 1980-talet intensifierades denna utveckling under Reaganadministrationen. Lagar som införde hårda straff för små narkotikabrott drabbade svarta samhällen oproportionerligt hårt. Detta förstärktes ytterligare av privata fängelseföretag, som ekonomiskt tjänade på denna systematiska diskriminering.
En försvinnande liten andel av de svarta männen i Södern hade möjlighet att utnyttja sin rösträtt, då vita med hjälp av terror och administrativa åtgärder gjorde det omöjligt att rösta. Det var först på 1960-talet som svarta i Södern fick medborgerliga rättigheter.
Det skulle dröja nästan ett sekel innan en ny våg av förändring svepte genom USA. Under 1960-talet, genom medborgarrättsrörelsen, utkämpades en ny strid för lika rättigheter. Martin Luther King Jr., Rosa Parks och andra ledde demonstrationer som utmanade de djupt rotade strukturerna av rasism. Voting Rights Act från 1965 markerade en seger – svarta amerikaner fick äntligen full tillgång till sin rösträtt.
En vit backlash, där politiska och juridiska mekanismer användes för att undergräva dessa framsteg, blev snabbt en realitet. Genom strategiska reformer, såsom att försvåra röstning i svarta samhällen, förhindrades fortsatt förändring.
Rasismen syns fortfarande i modern politik, särskilt inom det republikanska partiet. Genom att manipulera valkretsar och införa restriktiva vallagar har partiet funnit nya sätt att marginalisera svarta väljare.
Bild: Skylt för det "färgade" väntrummet på en busstation i Durham, North Carolina, maj 1940. Jack Delano. Källa: Wikipedia. Public Domain.
Musik: Feels Like Gospel Morning av Kana Kamitsubo, Storyblock Audio.
Lyssna också på S:t Barthélemy – En skamfläck i Sveriges historia.
Klippare: Emanuel Lehtonen
Vill du stödja podden och samtidigt höra ännu mer av Historia Nu? Gå med i vårt gille genom att klicka här: https://plus.acast.com/s/historianu-med-urban-lindstedt.
Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.
-
Den amerikanska självständighetsdeklarationen från år 1776 har inspirerat frihetskämpar ända fram till vår tid. Men USA:s ideologiska fader, Thomas Jefferson, skrev de berömda raderna om att "alla människor är skapade lika" samtidigt som han utdömde piskstraff till 12-åriga slavar på sin plantage Monticello. Denna motsättning har USA aldrig kommit över.
Trots att slaveriet förbjöds den 18 december 1865 genom det 13:e tillägget till konstitutionen tvingades tidigare slavar och deras ättlingar i Södern att fortsätta leva under slavliknande förhållanden, helt utan medborgerliga rättigheter, långt in på 1900-talet. Därför är det svårt att förstå dagens USA utan att ta med rasismen i analysen.
Detta är det första avsnittet av två om rasismens historia i USA i podcasten Historia Nu, där programledaren Urban Lindstedt samtalar med journalisten Martin Gelin, som bland annat har skrivit boken Den vita stormen – Rasismens historia och USA:s fall.
Från slavhandelns grymheter till moderna former av strukturell rasism har förhållandet mellan ras och makt format USA:s identitet. Rasismen i USA är en central och djupt rotad del av landets historia, präglad av brutala system, kulturella stereotyper och en ideologi som syftat till att rättfärdiga ojämlikhet. Historien är fylld av exempel på våld, förtryck och systematisk exkludering, men också motstånd, kulturellt skapande och politiska framsteg som har format nationens utveckling.
Den amerikanska rasismen började 1619, när det första slavskeppet anlände till Nordamerika med afrikanska slavar till Jamestown, Virginia – en brittisk koloni som behövde arbetskraft för att odla tobak och andra grödor. Dessa män och kvinnor tvingades in i ett brutalt system som skulle bli ekonomiskt fundamentalt för kolonierna, samtidigt som de amerikanska grundlagsfäderna byggde sina samhällen på principer om mänskliga rättigheter och frihet.
Under den amerikanska revolutionen slog kolonisterna sig fria från brittiskt styre. De kämpade för sina rättigheter mot vad de uppfattade som tyranni – samtidigt som de själva upprätthöll ett system som förvägrade samma rättigheter till miljontals slavar. För Jefferson och andra slavägare som deltog i revolutionen var friheten reserverad för vita män.
Afrikanerna sågs som underlägsna av de europeiska kolonisatörerna, vilket gav upphov till en rasistisk ideologi som rättfärdigade slaveriet. Denna ideologi genomsyrade inte bara samhällets lagar utan också dess kultur, religion och vetenskap.
1861 bröt inbördeskriget ut, delvis som ett resultat av djupa motsättningar mellan nord och syd om slaveriets framtid. Nordstaterna, industrialiserade och mindre beroende av slavarbete, motsatte sig sydstaternas vilja att expandera slavsystemet till nya territorier. Abraham Lincoln, en frispråkig kritiker av slaveriet, ledde unionens kamp, men även han var medveten om frågans komplexitet.
Kriget avslutades med seger för nordstaterna och avskaffandet av slaveriet 1865. Men svarta amerikaners frihet var långt ifrån säkerställd. Jim Crow-lagar, som infördes i slutet av 1800-talet, återinförde en form av slaveri i allt utom namn. Lynchningar, förnekad rösträtt och segregationslagar blev normen.
Bild: Amerikanska slavar som väntar på försäljning: Richmond, Virginia , målning av Eyre Crowe baserad på en skiss gjord 1853 när han besökte USA med William Thackeray. Källa: Wikipedia. Public Domain.
Musik: Louisiana Blues Slide Acoustic Guitar med Raighes Factory. Storyblock Audio
Lyssna också på Det amerikanska inbördeskriget – USA:s blodigaste krig.
Klippare: Emanuel Lehtonen
Vill du stödja podden och samtidigt höra ännu mer av Historia Nu? Gå med i vårt gille genom att klicka här: https://plus.acast.com/s/historianu-med-urban-lindstedt.
Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.
-
Sidenvägarna länkade samman Romarriket med Mittens rike genom handel med siden och kryddor, samtidigt spreds idéer och religioner via handelsvägarna. Men få människor reste längs hela det 6500 km långa nätverket av vägar från Xian i Kina via Centralasien och Persien till Medelhavet.
Handeln inleddes redan under andra århundradet före vår tidräkning och började tappa i betydelse på 1200-talet för att upphöra med det ottomanska imperiets uppgång i mitten på 1400-talet. Efter att européerna 1498 upptäckte sjövägen till Kina via Godahoppsudden i södra Afrika kom handeln med Kina främst bedrivas via sjövägen.
I detta avsnitt av podden Historia Nu samtalar programledaren Urban Lindstedt med Ingemar Ottosson docent i historia vid Lunds universitet.
Romarna blev som galna i siden och silkestyper kom att leta sig ända upp till våra breddgrader. Det finns arkeologiska fynd från 800-talet av siden gravar i Birka av sidentyg från Tang-dynastin. Kineserna lyckades behålla hemligheten kring silkestillverkning fram till runt år 550 när bysantinska agenter stal hemligheten.
Men handelsvarorna på Sidenvägarna bestod av mer än siden. Här transporterades guld och kryddor som ingefära och kanel. Handelsvägens guldålder inföll under Tangdynastin på 600-800-talen. Under sina 1500 år lyckades Sidenvägarna överleva både pesten och mongolinvasionen.
Begreppet Sidenvägen uppfanns av den tyske geologen och upptäcktsresanden Baron Ferdinand von Richthofen år 1877 Sedan dess har Sidenvägen använts som en metafor för europeiskt och asiatiskt kulturutbyte. Även om den till stor del var kommersiell, blev Sidenvägarna en plattform för alla typer av kreativt utbyte mellan väldigt olika folk och kulturer.
Bild: Marco Polos karavan på Sidenvägen 1380. Gallica Digital Library. Public Domain. Wikipedia
Musik: China Spirit av Gushito, Storyblocks Audio
Vill du stödja podden och samtidigt höra ännu mer av Historia Nu? Gå med i vårt gille genom att klicka här: https://plus.acast.com/s/historianu-med-urban-lindstedt.
Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.
-
Ungdomsföreningshusen blev en central del av det finlandssvenska landskapet i början av 1900-talet. Byggnaderna kom att symbolisera lokal gemenskap och framtidstro i det moderna samhället.
Ungdomsföreningarna, som växte fram i slutet av 1800-talet, hämtade inspiration från nykterhets- och arbetarrörelsen och syftade till att stärka bildning, kultur och sammanhållning bland ungdomar.
I detta avsnitt av podden Historia Nu diskuterar programledaren Urban Lindstedt detta tema med Blanka Henriksson, docent i folkloristik, och Fredrik Nilsson, professor i nordisk etnologi, båda från Åbo Akademi. De har tillsammans redigerat bokserien Vardagens föränderliga rum. Avsnittet fokuserar på den tredje volymen, Hemma, borta, bortom – Vardagens föränderliga rum under 1900-talet.
Under 1900-talet förde moderniseringen med sig stora omvälvningar i Finland. Urbanisering, industrialisering och nya kommunikationsmedel ersatte det traditionella bondesamhällets långsamma rytm med ett mer dynamiskt och mobilt liv. Möjligheterna ökade, men förändringarna väckte frågor om identitet och kulturell kontinuitet, särskilt för den svenskspråkiga minoriteten.
Ungdomsföreningshusen blev nav för aktiviteter som teater, revyer, danser och fester. De erbjöd även utbildning i form av bibliotek och kurser, och fungerade som ett andra hem för många ungdomar och deras familjer. Under krigsåren omvandlades husen ofta till sjukstugor eller tillflyktsorter för flyktingar. Senare, från 1990-talet och framåt, har de anpassats till nya aktiviteter som innebandy och ungdomskaféer.
Även om många ungdomsföreningshus idag används sporadiskt eller står tomma är deras historiska betydelse stor. De är monument över en tid då lokal sammanhållning och initiativkraft präglade det finlandssvenska civilsamhället. Genom frivilligt talkoarbete byggdes inte bara husen utan också de sociala nätverk som var avgörande för bygdernas utveckling.
Bild: Ungdomsföreningshuset Walhalla, Barösund, 1925. Ingår i boken "Livet genom en lins. Fotografier av Bernhard Åström" (Meddelanden från Folkkultursarkivet nr 15, Skrifter utgivna av Svenska litteratursällskapet i Finland) 1994, nyutgåva 2015. Finna.fi Public Domain.
Musik: Electro Expo av Jon Presstone. Storyblock Audio
Klippare: Emanuel Lehtonen
Vill du stödja podden och samtidigt höra ännu mer av Historia Nu? Gå med i vårt gille genom att klicka här: https://plus.acast.com/s/historianu-med-urban-lindstedt.
Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.
-
Cykeln gjorde världen större och gav en ny frihet både på landsbygden och i staden under 1900-talet. I Svenskfinland blev cykeln, särskilt för kvinnor, en symbol för modernitet och utforskning. Den öppnade dörrar till både geografiska och personliga upptäcktsfärder.
I bondesamhället var världen liten. Kommunikation och resor gick långsamt och sträckte sig sällan längre än till grannbyarna. Moderniseringen under 1900-talet öppnade upp både nationen och världen. Cykelresor i svenskbygder och båtresor till Sverige blev också en kulturell process där nya rum erövrades.
I detta avsnitt av podden Historia Nu samtalar programledaren Urban Lindstedt med Blanka Henriksson, docent i folkloristik och äldre universitetslektor i kulturanalys vid Åbo Akademi, samt Fredrik Nilsson, professor i nordisk etnologi vid Åbo Akademi. Båda har varit redaktörer för bokserien Vardagens föränderliga rum i tre delar. Dagens avsnitt fokuserar på Naturen och platserna – Vardagens föränderliga rum under 1900-talet, vol. 1.
Under 1900-talet svepte modernitetens vindar genom det finländska landskapet. Urbanisering, industrialisering och nya kommunikationsmedel ersatte det gamla bondesamhällets statiska rytm med en dynamisk och mobil tillvaro. Byns begränsade livsval ersattes av fler möjligheter. Men ökad frihet ledde till frågor om identitet och kulturell kontinuitet, särskilt för den svenskspråkiga minoriteten i Finland.
Att cykla är inte bara en fysisk aktivitet utan också en kulturell process där vi kategoriserar och skapar ordning. I Finland erbjöd cykeln möjligheten att överbrygga långa avstånd och upptäcka nya områden, ofta med en känsla av äventyr. En resa kunde leda genom välbekanta landskap men också in i nya kulturella rum, som i berättelser om rökbastur och möten med det finska folket.
Under 1930- och 1950-talen var cykelfärder populära i Svenskfinland, särskilt bland unga kvinnor. Med långa resor utmanade de både sina egna gränser och samhällets förväntningar. En dagbok från 1933 berättar om en cykelfärd från Kaskö till Nykarleby, där naturens skönhet och historiska platser vävdes samman. Monument vid Oravais och minnesmärken i Österbotten gav resan en symbolisk tyngd, medan praktiska utmaningar som dåliga vägar och oväder satte deltagarnas uthållighet på prov.
Cykeln förknippades med frihet men också med oro. Kvinnors ökade mobilitet ifrågasattes och debatterades. Kunde cykling leda till omoral eller frigörelse från traditionella könsroller? Cykeln förändrade inte bara individers liv utan också landsbygdens och stadens dynamik. Gårdfarihandlare och cykelbud utnyttjade cykelns praktiska fördelar för att nå fler kunder snabbare. Samtidigt utmanade cykeln etablerade normer, även för kyrkans män. Präster i Finland cyklade ofta men undvek att göra det i prästkläder, eftersom cykeln förknippades med kommersialism och modernitet – värderingar som kunde stå i konflikt med kyrkans ideal.
Lyssna också på Det glada 1920-talet speglar vår tid.
Bild: Mirjam Männikkö och en okänd ung kvinna i korsningen av Tavastehusvägen och Nurmijärvivägen i Koskenmäki, Tusby, Sommaren 1934. Kervo museitjänster (Kerava museitjänster) Sinkka, foto: Katri Sampola.
Musik: Missä yösi vietitkään medArvi Tikkala (1939) Kompositör: Robert Wilhelm Von Essen Textförfattare: Eine Laine. Public Domain.
Klippare: Emanuel Lehtonen
Vill du stödja podden och samtidigt höra ännu mer av Historia Nu? Gå med i vårt gille genom att klicka här: https://plus.acast.com/s/historianu-med-urban-lindstedt.
Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.
-
D-dagen den 6 juni 1944 landsteg nästan 160 000 män i det tyskockuperade Normandie i Frankrike. Operation Overlord är den största amfibieoperation som någonsin genomförts.
Själva landstigningen var en stor framgång med relativt små förluster för de allierade förutom på de amerikanska stränderna Omaha och Utah beach. De allierades djärvhet och förmåga att vilseleda tyskarna gjorde att tyskarnas togs på sängen trots att invasionen var väntad.
I detta avsnitt av podden Historia Nu samtalar programledaren Urban Lindstedt med Hugo Nordland, historiker som är aktuell med boken D-dagen: Den 6 juni 1944.
En viktig förberedelse inför operationen var att lura tyskarna att landstigningen skulle ske någon annanstans än just i Normandie. Man skapade falska armékårer, fejkade massiv radiokommunikation, byggde stridsvagnar i papier-maché och gick så långt att man lät en dubbelgångare av den brittiska befälhavaren Montgomery besöka Gibraltar. En krigslist som gick hem.
Landstigningen tog tyskarna med fullständig överraskning och i början trodde dom att invasionen bara var en avledningsmanöver för den verkliga invasionen på en annan plats.
Den hårdaste bekämpningen av allierade drabbade de amerikanska invasionsstränderna, ”Utah” och ”Omaha” där svårigheterna få iland stridsvagnar blev förödande och soldaterna i den första landsättningsvågen blev utan befäl eftersom befälen stod i först leden och mejades ner med kulspruteeld.
På de brittiska stränderna ”Juno”, ”Gold” och ”Sword” gick det bättre och här bröts också ett större motanfall med tyska pansarförband. Den 12 juni fanns i brohuvudet över 300 000 man och 54 000 fordon.
Tyskarna gjorde också taktiska misstag genom att vilja bekämpa de allierade längre in i landet istället för att stoppa dem på stränderna. Dessutom vågade man inte använda särskilda pansartrupper som bara fick användas på Hitlers order och ingen vill väcka Hitler som sov.
Lyssna också på Operation Torch som förövning till landstigningen i Normandie.
Bild: 16:e och första infanteridivisionen vadar in på Omaha beach i Normandie på morgonen den 6 juni 1944. I den första landsättningsvågen uppgick förlusterna till två tredjedelar av E kompaniet. Wikipedia. Public Domain.
Musik: Battle On The Beach Full Mix av Bobby Cole, Storyblocks Audio.
Vill du stödja podden och samtidigt höra ännu mer av Historia Nu? Gå med i vårt gille genom att klicka här: https://plus.acast.com/s/historianu-med-urban-lindstedt.
Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.
-
Norrlands integration i den svenska staten var en komplex och långvarig process som präglades av både framsteg och konflikter. Regionen gick från att vara en perifer del av riket till att bli en central del av Sveriges ekonomi och politik. Samtidigt förblev Norrland en plats av motstånd och kulturell mångfald, där olika folkgrupper fortsatte att forma sin egen identitet och historia.
Under tidig medeltid betraktades Norrland som ett avlägset och delvis okänt område för den svenska centralmakten. Regionens betydelse låg framför allt i dess rikedomar av naturresurser, särskilt pälsverk, som var en eftertraktad handelsvara i Europa. Den svenska statens närvaro var begränsad, men handel och lokala maktstrukturer spelade en viktig roll.
Detta är det andra av två avsnitt om Norrlands historia där programledaren Urban Lindstedt samtalar med författaren och historiepoddaren Robin Olovsson som är aktuell med boken Historien om Norrland – Dimmans land: från istid till hungerår.
De så kallade birkarlarna, en grupp handelsmän med kungligt sanktionerade rättigheter, blev en viktig länk mellan den svenska staten och Norrland under medeltiden. De fungerade som handelsmän och skatteindrivare i områden där centralmaktens kontroll ännu inte var etablerad. Genom sitt inflytande över handeln med samerna lade de grunden för en ekonomisk integration av regionen, även om detta ofta skedde på bekostnad av samernas självbestämmande.
Under Gustav Vasas regeringstid (1523–1560) började den svenska staten på allvar stärka sin kontroll över Norrland. Detta var en del av Gustav Vasas bredare projekt att skapa en stark och centraliserad stat. Norrland, med sina stora resurser av skog, malm och pälsar, sågs som en viktig tillgång för rikets ekonomi.
Ett viktigt steg i denna process var kronans övertagande av birkarlarnas rättigheter. Gustav Vasa avskaffade deras privilegier och inrättade i stället en mer direkt statlig kontroll över handeln med samerna. Samtidigt påbörjades en omfattande kartläggning av Norrlands resurser, och kronan började aktivt uppmuntra kolonisering av regionen. Svenskar från södra delen av riket lockades att bosätta sig i Norrland genom olika förmåner, vilket ledde till en gradvis förflyttning av svenska bosättare in i området.
Karl IX visade senare ett allt större intresse för Norrland. Och under den svenska stormaktstiden (1611–1718) blev Norrland en central del av rikets ekonomiska strategi. Naturresurser som skog, järnmalm och vattenkraft utgjorde grunden för Sveriges ekonomi och militärmakt. Gruvdriften i regioner som Bergslagen och Norrbotten expanderade snabbt, och Norrland försåg stormakten med de resurser som krävdes för att upprätthålla dess militära ambitioner.
Koloniseringen av Lappmarken, som påbörjades under 1600-talet, var en central del av denna ekonomiska expansion. Staten försökte integrera de nordliga områdena genom att etablera nybyggen och kristna den samiska befolkningen. Kyrkan spelade en viktig roll i denna process, och missionärer sändes ut för att sprida kristendomen och svenska värderingar. Samtidigt försökte staten stärka sitt grepp om regionens handel och naturresurser genom att införa skatter och andra administrativa åtgärder.
Musik: På min levnads afton av Hjort-Anders Olsson. Alan Ingall Soundcloud
Bild: illustration av aktiviteter hos samer och finnar: män som spetsar och röker lax.
Abstrakt/medium: 1 tryck: träsnitt. Historia om de nordiska folken, Wikimedia Common. Public Domain
Klippare: Emanuel Lehtonen
Vill du stödja podden och samtidigt höra ännu mer av Historia Nu? Gå med i vårt gille genom att klicka här: https://plus.acast.com/s/historianu-med-urban-lindstedt.
Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.
-
Norrland utvecklade en egenartad kultur under forntiden, präglad av jakt, fiske och fångst, samt tidiga handelskontakter med både öst och väst. På ett område som upptar halva Sveriges yta möttes olika människor, språk och traditioner.
De första norrlänningarna kom från olika håll för 10 000 år sedan. Från väster kom grupper som rörde sig inåt landet från den norska Atlantkusten och från öst migrerade grupper från Karelen och Ryssland.
Detta är det första av två avsnitt om Norrlands historia där programledaren Urban Lindstedt samtalar med författaren och historiepoddaren Robin Olovsson som är aktuell med boken Historien om Norrland – Dimmans land: från istid till hungerår.
Att människor kom från både väst och öst präglade regionens tidiga historia och skapade en mångfaldig kulturell grund. Och Norrlands historia har inte alltid passat in i 1800-talets nationalistiska historieskrivning.
Norrlands historia präglas av interaktioner mellan olika folkgrupper, där samer, kväner, finnar och senare svenska nybyggare delade regionens vidsträckta landskap. Dessutom har externa influenser, från vikingar till handelsförbindelser med Ryssland och Östersjöområdet, spelat en avgörande roll i att forma de kulturella och ekonomiska mönstren i regionen. Norrlands tidiga befolkning var inte isolerad, utan en del av större kulturella och ekonomiska nätverk. Redan under stenåldern ser vi tecken på kontakter med andra regioner.
De tidigaste spåren av mänsklig aktivitet i Norrland har hittats på platser som Aareavaara nära Pajala, där arkeologiska fynd visar att människor redan för cirka 10 000 år sedan rörde sig i området. De tidiga invånarna i Norrland levde i huvudsak som jägare och samlare.
Fynd från platser som Vuollerim, där en stenåldersbosättning grävdes fram, ger en bild av hur dessa tidiga samhällen fungerade. Vuollerim, som dateras till cirka 6 000 år sedan, visar att människorna redan då levde i organiserade grupper och byggde permanenta strukturer som hyddor. De rörde sig mellan säsongsbaserade läger beroende på vilka resurser som var tillgängliga under olika tider på året. Ett sofistikerat system av basläger och mindre jaktstationer gjorde det möjligt att maximera nyttjandet av naturens cykler.
Landhöjningen, som skedde snabbare i Norrland än i andra delar av Sverige, förändrade kontinuerligt kustlinjer och skapade nya områden för bosättning och jakt. De älvar som meandrar genom regionen blev inte bara viktiga för fiske utan fungerade också som transportleder och kulturella sammanlänkningspunkter.
Samerna är en av de äldsta kontinuerliga folkgrupperna i Norrland och har befolkat området i tusentals år. Deras livsstil har traditionellt kretsat kring jakt, fiske och renskötsel, aktiviteter som anpassats till regionens karga klimat och varierande natur. Samerna utvecklade ett nomadiskt levnadssätt där renskötseln spelade en central roll, särskilt under senare historiska perioder.
Bild: Carta Marina, skapad av Olaus Magnus år 1539, är en detaljerad och fantasifull karta över Norden. Olaus Magnus lade ner tolv års arbete på kartan innan den trycktes i Venedig år 1539. Kartan utgjorde ett förarbete till Olaus Magnus storverk Historia de gentibus septentrionalibus – Historia om de nordiska folken, och av kartans bilder återfinns över hundra även i boken. Wikimedia Common. Public Domain
Ljud: Electra To The Baltic Sea Full. Giuseppe Rizzo. Storyblock Audio
Lyssna också på Samerna och koloniseringen av Norrland.
Klippare: Emanuel Lehtonen
Vill du stödja podden och samtidigt höra ännu mer av Historia Nu? Gå med i vårt gille genom att klicka här: https://plus.acast.com/s/historianu-med-urban-lindstedt.
Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.
-
Språkens historia är berättelsen om mångfald, emigration och förändring. Under mänsklighetens har det existerat uppskattningsvis 1,5 miljoner språk som har minskat till dagens runt 7000 språk.
I Sverige kan vi med en viss ansträngning förstå texter från Birger Jarls tid, men tidigare texter är svårbegripliga utanför språkvetares skrå. Svenskan har utvecklats från proto-indo-europeiskan under tusentals år. Genom att analysera fram resterna av proto-indoeuropiska ord i dagens indo-europeiska språkfamilj kan vi få en fragmentarisk bild av indoeuropernas samhälle för tusentals år sedan.
I det senaste avsnittet av podden Historia Nu samtalar programledarens Urban Lindstedt med Sverker Johansson, lingvist som är aktuell med boken På vandring i språkens fotspår.
De flesta språk har avknoppats från tidigare språk. Studerar vi språkfamiljen indo-europeiska språk kan vi se att språkträdet förgrenas var tusende år. De är kanske så länge ett språk lever. Genom att jämföra exempelvis räkneord mellan olika språk går det att se släktskap.
Sumererna skapade det första kända skrivna språket med sin kilskrift för femtusen år sedan, men de flesta språk saknar skriftspråk. Skriftspråk har en konserverande effekt på det talande språket.
Detta är en nymixad repris.
Lyssna också på Tillit hos homo erectus var grunden till språkets uppkomst
Bild: Babels torn av Pieter Brueghel den äldre, Wikipedia, Public Domain.
Musik: Egyptian Exotic Music Cue av Bobby Cole, Storyblock Audio,
Vill du stödja podden och samtidigt höra ännu mer av Historia Nu? Gå med i vårt gille genom att klicka här: https://plus.acast.com/s/historianu-med-urban-lindstedt.
Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.
-
I Tredje riket skulle barn behandlas med känslomässig distans, och föräldrarna fick inte ge efter för barnets behov av tröst eller omsorg. Allt utifrån läkaren Johanna Haarers skrifter om barnuppfostran. Det ansågs skapa svaga och beroende individer, vilket var oacceptabelt enligt nazistisk ideologi.
Haarers tankar om barnuppfostran hade stort inflytande på miljontals tyska familjer i Tredje riket. Och hon var inte okänd i Sverige heller. Målet var att bryta ner barnens vilja för att skapa en generation som var lojal mot staten, känslomässigt avtrubbad och beredd att offra sig för nationens större syfte.
I detta avsnitt av podden Historia Nu samtalar programledaren Urban Lindstedt med journalisten Diana Olofsson som är aktuell med boken Tyrannen – Mormor och arvet efter Nazityskland.
I Nazityskland skrev läkaren Johanna Haarer flera böcker om barnuppfostran som hade enorm genomslagskraft. I boken "Die deutsche Mutter und ihr erstes Kind" (Den tyska modern och hennes första barn) gavs det råd om hur mödrar skulle uppfostra sina barn i enlighet med nazistiska ideal. Haarers varnade för att visa för mycket ömhet och tröst till barn, vilket hon ansåg skulle skapa svaga och beroende individer, eller som hon uttryckte det, "tyranner". Hennes böcker uppmuntrade föräldrar att behandla barn som soldater i miniatyr, där känslomässig distans var avgörande för att uppnå målet om en disciplinerad och hård vuxen.
Många av de som fostrades enligt dessa principer bar med sig de psykologiska ärren långt efter kriget. Depression, ångest och en känslomässig avstängdhet blev vanliga konsekvenser av denna uppfostringsmetod, och de familjeband som normalt sett skulle ha präglats av kärlek och stöd ersattes ofta av skuld, rädsla och skam.
1977 myntade Katharine Rutschky begreppet svart pedagogik om uppfostringsidealen som hade präglat Tyskland även före Tredje riket. Svart pedagogik är en disciplinär och straffbaserad uppfostringsfilosofi som förespråkar hård disciplin, känslomässig distans och lydnad som de främsta målen i barnuppfostran. Svart pedagogik har sitt ursprung i den tidigmoderna tidens syn på barnuppfostran som en nödvändig, ofta brutal, process för att förvandla barn till lydiga medborgare. På 1600- och 1700-talen betraktades barn som naturligt vilda och okontrollerbara, och det var upp till föräldrar och auktoritetsfigurer att disciplinera och forma dem. Här blev straff, både fysiska och psykiska, centrala verktyg för att forma barnets vilja och beteende.
Musik: Sång från Hitlerjugend. Maerkische Maedel, maerkische Buben - Jugend will marschieren - Heute geht's zum Tor hinaus. Internet Archice. Public Domain
Bild: Nazistledaren Reichel från Erdmannsdorf i Sachsen med sin fru och sina tolv barn. Mamman bär moderskorset. Fem söner finns i den tyska Wehrmacht; den sjätte är hos Reich Labour Service. De yngre barnen är alla medlemmar i nazistiska ungdomsorganisationer. De yngsta tjejerna har Wolfsangel-symboler på sina klänningar; symboler för Deutsche Kinderschar (drivs av lokala NS-Frauenschaft-grupper för barn 6-10). Den äldre systern bär uniformen från Bund Deutscher Mädel (BDM) Bundesarchiv, Bild 183-J15063 / CC-BY-SA 3.0. Wikimedia Common.
Lyssna också på Adolf Hitler – grandiosa konstnärsdrömmar.
Klippare: Emanuel Lehtonen
Vill du stödja podden och samtidigt höra ännu mer av Historia Nu? Gå med i vårt gille genom att klicka här: https://plus.acast.com/s/historianu-med-urban-lindstedt.
Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.
-
Italiens diktator Benito Mussolini åtnjöt både internationell prestige och popularitet bland italienarna under sina första år vid makten. Mussolini var både en god talare och begåvad skribent som kunde röra massorna.
Men beslutet att delta i det spanska inbördeskriget och senare i Andra världskriget på Tysklands sida blev börja på slutet för Il Duce. Det tillhör historiens gåtor, att trots att Mussolini hatade Adolf Hitler, valde han att gå med i Andra världskriget på Tysklands sida.
I det andra avsnitt av två om fascistledaren Benito Mussolini samtalar programledaren Urban Lindstedt med Martin Hårdstedt, professor i historia vid Umeå universitet, om Benito Mussolini åren 1936-1945. Första avsnittet behandlar tiden fram till 1936.
Benito Mussolini, Italiens diktator under åren 1924-1943, saknade egentligen både privata vänner och nära medarbetare. Därför var det kanske inte så konstigt att han efter mer än ett decennium vid makten började göra allvarliga politiska felbedömningar. Italiens olyckliga medverkan i spanska inbördeskriget visade egentligen bara på Italiens militära inkompetens.
Efter Mussolinis första möte med Hitler kallade han honom för en sjaskig rörmokare. Mussolini tråkades ut av den tyska kollegans rasmystiska föreläsningar. När Mussolini behärskade flera språk, bland annat tyska, pratade Hitler bara tyska.
Adolf Hitler, som beundrade Mussolini, informerade aldrig II Duce om Tysklands anfall på Polen och senare Tysklands anfall på Sovjetunionen. Trots detta valde Mussolini att gå med i kriget på Nazitysklands sida.
Mussolini avsattes av det fascistiska stora rådet efter de Allierades erövring av Sicilien. Senare fritog tyskarna Mussolini för att göra honom till marionett i det tyskockuperade norra Italien, Salo-republiken. Utklädd som tysk försökte han fly från Salo-republiken 1945, men han upptäcktes och avrättades tillsammans med sin unga älskarinna och några andra fascist-dignitärer.
Lyssna också på Tredje rikets uppgörelse med Versaillefreden och Spanska inbördeskriget – en tragedi som pågick i 40 år.
Bild: Den 25 oktober 1936 deklarerades en allians mellan Italien och Tyskland som kom att kallas Rom-Berlin-axeln. Wikipedia, Public Domain.
Musik: Fascistisk kampsång ” Giovinezza” från 1924. Youtube, Public Domain.
Vill du stödja podden och samtidigt höra ännu mer av Historia Nu? Gå med i vårt gille genom att klicka här: https://plus.acast.com/s/historianu-med-urban-lindstedt.
Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.
-
Ett livstidsstraff på 1800-talet kunde innebära 30 år på fästning under mycket svåra förhållanden. Det räckte med tre till fyra domar om stöld för att få livstid på exempelvis Carlstens fästning på Marstrand.
På Carlstens fästning skrev sjutton livstidsfångar ner sina historier i mitten på 1800-talet. Trots de hårda straffen ångrade de inte sina livsval och kunde tom skryta om när de lurat och bedragit folk. Många levde ”för dagen” och såg straffarbetet som ett sätt att överleva snarare än som en möjlighet till reform.
I detta avsnitt av podden Historia Nu samtalar programledaren Urban Lindstedt med Bonnie Clementsson, docent i historia vid Lunds universitet. Hon är aktuell med boken Fängslade öden – Tjuvar och bedragare i 1800-talets Sverige.
Journalisten och författaren Carl Fredrik Ridderstad besökte under en resa till Marstrand 1848 Carlstens fästning och bad livstidsfångarna skriva ner sina levnadshistorier. I sjutton biografier beskriver fångarna sina liv från barndom till livstidsdom. Livstidsfångarna kom vanligtvis från en mycket fattig bakgrund, även om det fanns undantag. Konstigt nog visade de sällan ånger för sina livsval när deras berättelser nedtecknades.
Fångarna på Carlstens fästning utförde mycket krävande arbete under brutala förhållanden. Deras tunga bojor kunde väga upp till 40 kilo, och arbetet innefattade i regel bygg- och underhållsarbete på fästningen. De stränga arbetsvillkoren speglar den allmänna synen på fångarna som en arbetskraftsresurs snarare än som människor i behov av rehabilitering.
Förutom det fysiska arbetet led fångarna ofta av svält, sjukdomar och undermålig hygien. Många fångar dog i fängelserna av sjukdomar som spreds lätt i de trånga och smutsiga cellerna. Den medicinska vården var ytterst begränsad, och när fångarna blev alltför sjuka för att arbeta fick de endast enkel vård i fängelsets sjukhusdel. Fångar som försökte rymma, men ofta snabbt blev infångade igen, fick ännu hårdare bestraffningar som följd.
Vissa försökte hålla fast vid en yrkesstolthet och se sitt arbete som en del av sin identitet, även om det var påtvingat. Många levde enligt mottot att ”leva för dagen” och såg straffarbetet som ett sätt att överleva snarare än som en möjlighet till reform.
Den allmänna synen på brottslighet under 1800-talet präglades av en kombination av moralisk och social oro. Det fanns en rädsla för att de lägre samhällsskikten, genom fattigdom och dålig moral, hotade att förstöra samhällsordningen. Därför såg många i de styrande klasserna brottslingar som ett resultat av bristande disciplin och dålig karaktär.
Samhällets lösning på detta blev att försöka reformera de lägre klasserna genom utbildning, strängare lagar och regler samt införandet av en systematisk fångvård. Man trodde att med rätt disciplin och moraliskt rättesnöre kunde brottslingarna omformas till användbara samhällsmedborgare.
Bild: Gruppbild med fångar ur "Photografiskt Album för år 1861 öfver fångar förvarade å Malmö Straff och Arbetsfängelse” Digitalt Museum. Public Domain.
Musik: Dark Room av Sleeping Ghost, Storyblock Audio
Lyssna också på När isoleringscell skulle reformera brottslingar
Klippare: Emanuel Lehtonen
Vill du stödja podden och samtidigt höra ännu mer av Historia Nu? Gå med i vårt gille genom att klicka här: https://plus.acast.com/s/historianu-med-urban-lindstedt.
Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.
-
Benito Mussolini (1883-1945) var diktator i Italien under åren 1924 till 1943. Han räknas som fascismens grundare, men Mussolini var framför allt intresserad av makten och hade inga problem att kompromissa med först socialistiska och senare fascistiska principer.
Fascismen växte fram i växelspel med demokratiseringen av Italien. Det fanns också en besvikelse efter första världskriget, där Italien som förlorat 600 000 man i kriget, aldrig fick de landvinningar de tidigare lovats av Ententen. Fascisterna lovade ordning i ett all mer kaotiskt Italien med generalstrejk och politiskt våld.
I det första avsnittet av två om fascistledaren Benito Mussolini samtalar programledaren Urban Lindstedt med Martin Hårdstedt, professor i historia vid Umeå universitet, om Benito Mussolini åren 1883-1936.
Genom slughet och politisk teater i form av den berömda marschen mot Rom blev Benito Mussolini utnämnd till premiärminister i oktober 1922. Genom att ändra vallagarna lyckades han tillskansat sig diktatorisk makt i valet två år senare.
Mussolini var en av två söner till en lärarinna och en socialistisk smed. Han kom att utbilda sig till lärare, men blev känd som journalist och chefredaktör för den socialistiska tidningen Avanti. Men när han tog ställning för att Italien borde gå med i första världskriget uteslöts han ur socialistpartiet.
Mussolini sårades allvarligt vid en övning under första världskriget, som han deltog i 1915–17. Han återvände från kriget som övertygad antisocialist och bildade i Milano 1919 den första fascistiska föreningen, ”kampgruppen” fasci di combattimento.
Trots att våldet fascinerade fascisterna blev Italien en betydligt mildare diktatur än lärjungen och beundraren Hitlers Nazityskland. Men Mussolinis ideologiska hållningslöshet, som underlättade vägen till makten, blev också hans fall. Alliansen med Adolf Hitler, som var långt ifrån självklar, och deltagande i andra världskriget, gjorde att Mussolini slutade upphäng upp-och-ner i en lyktstolpe den 28 april 1945.
Lyssna också på Italiens dramatiska enande och Ingvar Kamprads fascistiska vän.
Bild: Mussolini och Quadrumviri under marschen mot Rom 1922: från vänster till höger: Michele Bianchi, Emilio De Bono, Italo Balbo och Cesare Maria De Vecchi, Wikipedia, Public Domain.
Vill du stödja podden och samtidigt höra ännu mer av Historia Nu? Gå med i vårt gille genom att klicka här: https://plus.acast.com/s/historianu-med-urban-lindstedt.
Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.
-
Ingwazsagan eller Hemstaeposet är berättelsen om hjälten Ingwaz och hans resa till världens ände. Inristad på hällar i Hemsta utanför Enköping runt 1400 fvt är Hemstaristningarna en av de tidigaste bildberättelserna i Europa.
Ingwazsagan har många likheter med Homeros Odysséen. Både Ingwaz och Odysseus färdas över havet, möter jättar och övernaturliga varelser samt beger sig på resor som sträcker sig mot världens ände. Båda berättelserna kommer ur en gemensam indoeuropeisk kulturtradition.
Detta är det andra av två avsnitt av podden Historia Nu om berättandets betydelse för mänskligheten. Programledare Urban Lindstedt samtalar med Jonathan Lindström som är aktuell med boken Världens äldsta historia – Hjältar, gudinnor och myter under 300 000 år.
Ingwaz var en heroisk gestalt som enligt Hemstaristningarna färdades långt bortom det kända landet för att söka efter gudarnas visdom. Hans resa kantades av möten med mäktiga krafter, såväl i himlen som under jorden. Enligt legenden reste Ingwaz till den mystiska platsen "Urdens källa", där han genomgick ett andligt uppvaknande och återvände till sitt folk med nya insikter om universums balans. Han blev senare förknippad med fruktbarhet och kosmisk ordning, och många småkungar sökte legitimitet genom att påstå sig vara hans ättlingar.
För småkungarna hos svearna blev Ingwazeposet ett kraftfullt verktyg för att befästa deras makt. Genom att knyta sitt släktskap till Ingwaz – en symbol för gudomlig legitimitet och kosmisk ordning – kunde de rättfärdiga sin ställning och hävda att deras styre var sanktionerat av gudarna. Ingwaz hjältemod och andliga visdom gav småkungarna en religiös och symbolisk auktoritet, och hjälpte till att skapa ett narrativ som stärkte den sociala sammanhållningen.
Ingwazeposet och Odysséen delar många likheter, trots sina geografiska och kulturella skillnader. Båda berättelserna handlar om hjältar som ger sig ut på långa, farliga resor för att söka visdom eller återvända hem. De möter övernaturliga varelser och krafter, och deras resor symboliserar en inre transformation, där de inte bara övervinner yttre hinder utan också lär sig djupare sanningar om livet och universum. Ingwazs resa till "Urdens källa" har paralleller till Odysseus besök i dödsriket, där de båda möter krafter från bortom den mänskliga världen.
Den isländske munken Odd Snorresson gjorde om Ingwazberättelsen genom att anpassa den till sin tid och kultur, men behöll kärnan av hjälteresan. I hans version blir Ingwaz en ännu större symbol för ledarskap och visdom, och Odd betonar hans koppling till den nordiska gudavärlden.
Bild: Hemstaeposet, även känt som Ingwazsagan, är en av de äldsta nordiska berättelserna som bevarats genom hällristningar i Uppland. Dessa ristningar, från 1400 fvt, skildrar hjälten Ingwazs äventyr och speglar forntida föreställningar om hjältedåd och kosmiska krafter. Wikipedia. SiberianJay • CC BY-SA 4.0
Musik: Electra To The Baltic Sea Full av Giuseppe Rizzo, Storyblock Audio.
Lyssna också på Det första Svearikets uppgång och fall
Klippare: Emanuel Lehtonen
Vill du stödja podden och samtidigt höra ännu mer av Historia Nu? Gå med i vårt gille genom att klicka här: https://plus.acast.com/s/historianu-med-urban-lindstedt.
Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.
-
Språket möjliggjorde samarbete och gav upphov till något djupare – förmågan att skapa berättelser. De allra första berättelserna växte fram ur människans unika förmåga att återge och tolka händelser.
Berättelser blev ett sätt att överföra kunskap från en generation till nästa, vilket gav våra förfäder ett verktyg att förstå både sin omgivning och sin plats i världen. Från de tidigaste spåren av mänskligt berättande till de episka sagor som har traderats genom muntlig tradition i årtusenden.
Detta är det första av två avsnitt av podden Historia Nu om berättandets betydelse för mänskligheten. Programledare Urban Lindstedt samtalar med Jonathan Lindström som är aktuell med boken Världens äldsta historia – Hjältar, gudinnor och myter under 300 000 år.
Den moderna människan uppstod för cirka 300 000 år. Genom att kunna kommunicera detaljerat och förmedla känslor kunde tidiga människor samarbeta på ett helt nytt sätt jämfört med andra arter. Dessutom blev språket en viktig del i att bygga gemenskap, eftersom det möjliggjorde delandet av idéer, erfarenheter och seder – något som var avgörande för kulturens utveckling.
Den första berättelsen uppstod förmodligen redan för över 100 000 år sedan, när Homo sapiens hade utvecklat ett mer komplext språk. Tidiga berättelser handlade sannolikt om den omedelbara verkligheten – jakthistorier, möten med rovdjur eller dramatiska naturfenomen. Dessa berättelser hade en praktisk funktion: att dela erfarenheter och lära andra hur man skulle bete sig i olika situationer, samt att skapa en känsla av gemenskap och identitet inom gruppen.
Genom att skapa ordnade narrativ kunde våra förfäder känna sig tryggare i en annars kaotisk värld. Berättelser om farliga djur, förändringar i vädermönster och migreringar hjälpte till att förbereda och skydda mänskliga samhällen. Berättelser var ett sätt att stärka sammanhållningen inom grupper, genom att föra vidare kollektiv kunskap som var avgörande för överlevnad. Dessutom stärkte berättelserna den sociala sammanhållningen inom gruppen, vilket ökade chanserna för samarbete och överlevnad.
Klimatförändringar, som perioder av torka och kyla, ställde människan inför utmaningar som krävde anpassning och uppfinningsrikedom. Dessa förändringar pressade människogrupper att migrera och att finna nya sätt att överleva. Det var under dessa tider av prövning som berättelser om hjältemod, uthållighet och andliga förklaringar till naturfenomen började ta form. Dessa berättelser gav inte bara praktisk kunskap, utan också tröst och hopp i tider av osäkerhet.
Urschamanen var en figur som stod i kontakt med andevärlden och naturens krafter och kunde förmedla budskap och insikter till sin stam. Berättelserna om shamaner fungerade som en bro mellan den synliga och osynliga världen och gav tidiga människor en förklaring till oförklarliga händelser som sjukdom, död och väderfenomen. Shamanismens berättelser kan ses som en form av tidig religion som hjälpte människor att förstå sin plats i världen.
Bild: Grottmålningar från den sena istiden, som de i Lascaux i Frankrike, visar exempel på forntida berättelser som inte bara återgav jakt och djurliv, utan även ritualer och andliga symboler. Wikipedia.
Musik: Electra To The Baltic Sea Full av Giuseppe Rizzo, Storyblock Audio.
Lyssna också på Språkens historia – från proto-indoeuropeiska till rinkebysvenska.
Klippare: Emanuel Lehtonen
Vill du stödja podden och samtidigt höra ännu mer av Historia Nu? Gå med i vårt gille genom att klicka här: https://plus.acast.com/s/historianu-med-urban-lindstedt.
Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.
-
Erik XIV är en av de mest omtvistade regenterna i svensk historia. Bilderna slits mellan den högt bildade renässansfursten som läste, skrev och komponerade musik å andra sidan den galne och paranoida vettvillingen som mördade oskyldiga adelsmän.
Men den negativa bilden av Erik XIV kommer i stor utsträckning från propagandan som hans bror Johan III skapade för att rättfärdiga upproret som avsatte den legitime konungen Erik och senare giftmordet på Erik.
I detta avsnitt av podden Historia Nu samtalar programledaren Urban Lindstedt med författaren och historikern Katarina Harrison Lindbergh som är aktuell med boken Erik XIV där hon genom att gå till källorna försöker ge en mer balanserad bild av Erik XIV.
När Gustav Vasa gav sina yngre söner hertig Johan och hertig Karl stora hertigdömen skapade kungen förutsättningar för konflikt mellan den äldre brodern Erik XIV samt bröderna Johan och Karl. Hertig Johan kom redan när Gustav Vasa levde att ta sig utrikespolitiska friheter som efter att brodern Erik XIV ärvt makten att utvecklas till rent förräderi. Som bekant slutade det med att Johan fängslades och senare frisläpptes av Erik. I nästa steg i ödesdramat var det Erik som fängslades och senare mördades efter att Johan tog makten med hjälp av brodern hertig Karl.
Erik XIV hade en god och omtänksam relation till sina syskon innan makten kom i mellan dem. Sturemorden, där Erik XIV mördade adelsmän han misstänkte för att konspirera mot honom, blev början på slutet på Eriks makt.
Frågan är varför Erik störtades från tronen? Hans mentala sammanbrott efter Sturemorden var troligen kortare än vad tidigare historiker antagit. Och var verkligen Eriks giftermål med sin frilla knektdottern Karin Månsdotter orsaken till att bröderna och adeln vände sig emot honom?
Bild: Erik XIV av Domenicus Verwilt, Nationalmuseum, Public Domain.
Musik: The Execution Of The King av bzur, Storyblocks Audio.
Lyssna också på Sveriges mest populära kungar.
Detta är en nymixad repris.
Vill du stödja podden och samtidigt höra ännu mer av Historia Nu? Gå med i vårt gille genom att klicka här: https://plus.acast.com/s/historianu-med-urban-lindstedt.
Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.
-
Hästen fick en allt viktigare roll inom krigföring under medeltiden. Riddarna med tunga rustningar skulle inte varit riddare utan sina hästar. Deras hästar tränades omsorgsfullt för att kunna användas i strid, där deras främsta syfte var att genomföra kraftfulla chockanfall mot fienden.
Med tiden utvecklades även lättare kavalleri, till exempel beridet infanteri och bågskyttar som bidrog till en mer mångsidig användning av hästen på slagfältet.
Detta är det andra av två avsnitt om människans relation till hästen av podden Historia Nu där programledaren Urban Lindstedt samtalar med historikern Charlotte Borgerud, aktuell med boken Hästen och människan – En fyratusenårig historia.
Under 1300-talet började kavalleriets roll minska när nya vapen som långbågen, armborstet och stångvapen visade sig effektiva mot de bepansrade riddarna och deras hästar. Slag som Bannockburn och Crécy demonstrerade att infanteri kunde segra över elitsoldater till häst. Detta ledde så småningom till att eldvapen började dominera krigföringen. Vid slutet av medeltiden och början av den tidigmoderna perioden hade hästen förlorat mycket av sin militära betydelse.
Under slutet av 1700-talet förändrades hästens roll inom jordbruket dramatiskt. Den agrara revolutionen förde med sig nya jordbruksmetoder och redskap som effektiviserade arbetet på åkrarna. Hästen, som tidigare mestadels använts för lättare uppgifter som transporter och enklare jordbruksarbete, blev nu oumbärlig som dragdjur i en storskalig produktion.
Under 1800-talets industrialisering blev hästen även en nyckelspelare i den växande ekonomin, särskilt inom transportsektorn. Hästar användes för att dra kollektivtrafik, såsom hästspårvagnar, som blev vanliga i storstäder som London, Paris och New York under 1800-talet. Hästens betydelse inom transport och logistik gjorde den till en oersättlig del av industrialiseringen tills ångkraften och senare förbränningsmotorn började ersätta den.
Trots motorfordonens intåg fortsatte hästen att spela en viktig roll långt in på 1900-talet. I Sverige nådde hästpopulationen sin topp efter första världskriget, med 728 000 hästar i landet år 1920. Först under mellankrigstiden började bilarna på allvar konkurrera ut hästarna i städerna.
När hästarna inte längre behövdes i samma utsträckning för arbete och transport förändrades deras roll i samhället. Istället för att dra plogar och vagnar blev hästen alltmer förknippad med sport och fritid. Trav- och galoppsporten växte fram som populära nöjen och ridning blev en uppskattad fritidssysselsättning för allt fler.
Bild: Hästspårvagn från 1904 vid Mälartorget i Stockholm vid vårfloden 1904. En öppen spårvagn förspänd med två hästar som forcerar det översvämmade spåret. Spårvagnsmuseet. Digitalmuseum. Erkännande-IckeKommersiell (CC BY-NC)
Musik: Rising Knight av Humans Win, Storyblocks Audio.
Lyssna också på Sopgrisarnas oblida öde i stadens tjänst
Klippare: Emanuel Lehtonen
Vill du stödja podden och samtidigt höra ännu mer av Historia Nu? Gå med i vårt gille genom att klicka här: https://plus.acast.com/s/historianu-med-urban-lindstedt.
Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.
- Se mer
