Roby Podcasts
-
Los Angeles är himmel och helvete, termiternas, geniernas och de fåfängas huvudstad. Alla här vill vara George Clooney, Angelina Jolie, Steven Spielberg eller åtminstone Mickey Rourke. I ett sjabbigt rum sitter Manuskriptmänniskan lutad över scenerna till en stor berättelse, the great story, my script.
I sitt hörspel om screenwriters i Hollywood sitter författaren Ulf Peter Hallberg själv i en skrivarbarack vid Ocean Walk och fantiserar om Nathanael Wests och John Fantes skrivaröden.Båda var Hollywoodförfattare som skrev både romaner och filmmanus. Wests öde slutar vid en vägkorsning på 1930-talet, Fante höll till vid Bunker Hill på 1940-talet i Downtown L.A. och har inspirerat senare outsiders som Charles Bukowski. Hundrafyraåriga Roby berättar om författaren Henry Miller och William Faulkners kusin; röster från dagens Los Angeles skapar en nutida inramning kring den historiska skrivarslaven: storyn om Manuskriptmänniskan.De var på väg västerut sin Pontiac, 1937 års modell, mot El Centro, och de körde långsamt, knappt 60 kilometer i timmen. De var lantarbetare, de hade varit i Yuma och jobbat. Det var Joe Dowless och hans fru, och deras tvååriga dotter i baksätet. De var på väg längs Route 80, mot fyrvägskorsningen där Route 111 korsar. Det var inte en bil i sikte.Joe Eszterhas som skrev Basic Instinct knackade ner en filmidé på en A4 i sin skrivmaskin och fick en miljon dollar för den.Det finns olika sorters filmproducenter i en filmstudio, säger Manuskriptmänniskan, från rena analfabeter till filosofer och esteter. Men de har alla samma funktion. Deras uppgift består i att vara på sin vakt för allt ovanligt. -
Författaren Ulf Peter Hallberg rör sig som sentida detektiv i filmstaden Los Angeles på jakt efter Hollywoods solsken och svärta.
Med Prousts madeleinekaka i handen och manuskriptförfattaren Horace McCoys roman Jag skulle ha stannat hemma i bakfickan möter han livskonstnärer och garagepoeter, Stålmannen och Spiderman, aktrisen Ruthy som jobbar på Mels Diner och energiknippet Roby, en 102-åring som var med 1908, när staden bestod av några grusvägar, salooner och öppna fält. Ett program om Los Angeles drömtid, Hollywoods historia och Den Stora Illusionens verklighet.Tidens doft, vad är det? Marcel Proust minns hur han som pojke doppar madeleinekakan i lindblomsteet och reminiscensen av doften återskapar kontinuiteten och helheten i hans liv. Det förflutna blir ett nät av förbindelser som ger människan hennes sanna gestalt. Proust inser att tiden försvinner om människan bara radar upp ögonblick efter varandra, som i oklippt filmmaterial. I Los Angeles drömtid ser jag Marcel Proust framför mig, han balanserar en tekopp på armbågen nere på stranden och gör märkliga yoga-övningar, med seniga armar och tunna spindelben. Han säger att jag har all tid i världen att leva mitt liv som jag vill. Se till att du har tiden på din sida, säger han. Ryktet att LAPD vill dra in min licens som privatdeckare är falskt. Och jag ska inte dö än, tycker han. Så jag går rakt in i mörkret, lycklig i Los Angeles. Ulf Peter Hallberg
