Bill Frisell Podcasts
-
Allvarligt talat är ett program som bygger på frågor från vår publik. Författaren Lena Andersson är programvärd för sommarens sjunde program.
Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play.
Allvarligt talat är ett program som bygger på frågor från vår publikI vårt sjätte program svarar Lena Andersson på följande frågor:
Gör man bäst i att bli egoist med skygglappar för att inte känna sig alltför hjälplös och bedrövad i relation till allt elände, Frida
Skulle potatisen i någon mening kunna vara en varelse? Ulf Gösta Eriksson
Är jag en dålig människa om jag inte är social och inte gillar att jobba? Håkan Rosen
Hur ska jag slappna av och njuta av lite när jag vet att det snart är över, Susanne Cermenius
Publikreaktioner
Tack för ett fantastiskt program Lena Andersson har gjort mina promenader till dagens höjdpunkt Hoppas programmet fortsätter i många år!
Med vänlig hälsning, Ingrid Fors
Lena Andersson du är helt fantastisk. Stor tack att du förgyller min tillvaro.Karin Gandini
Jag blev helt tagen av dagens program. Dina fantastiska reflektioner,svar o tankar om att ta vara på livet. Konkreta råd. Även (sam)talet om att ta vara på sig själv o genom det bli viktig för andra. Tack för ovärderliga filosofiska råd o ord!
Med vänliga hälsningar susanne löfström på tjörn
Tack för en synnerligen fin programserie. Alla genomtänkta och samtidigt underhållande och engagerande svar ger mig hopp. I sommar blev Lena Anderssons analys av gåvans och tiggeriets villkor en höjdpunkt.
Åke Hagström
Varför är mörkret större än ljuset?
När jag drabbas av oro eller sorg varför lägger sig mörkret som en våt filt över hela min tillvaro?
Varför har jag då svårt att ta till mig mina ljus som också finns i mitt liv?
Tar människan det som är positivt och som värmer som något självklart?
Tack för en fantastisk stund varje gång jag lyssnar på Allvarligt talat.
Augustihälsningar
Ulla Hammarqvist i Tyresö
Lena. Jag har ingen fråga. Jag känner bara ett trängande behov av att delge dig min uppskattning. Jag har ibland svårt att formulera i ord vad jag tycker, tänker och känner. Musiken är mitt uttrycksmedel. Igår plöjde jag dina sommar- och ditt vinterprogram och i synnerhet i vinter från 2011 är det som att du klär mina tankar i ord.
Bästa hälsningar Harald Svensson Göteborg
Hej! Jag lyssnade på dina svar angående potatis som börjar gro inne i ett mörkt skåp. Vill tipsa om uppfinnaren Baxters experiment med krukväxter. Han uppfann lögndetektorn avsedd att avslöja lögnare men fick impulsen att pröva på sina blommor där hemma. Hans rön tyder på att bilden är mer komplex än din uppfattning och gränsdragning, de som rör sig = varelser, annars icke-varelser.
Som du kan se om du googlar, reagerade växterna med stress om någon misshandlade en artfrände dvs blomman bredvid. O s v. Baxters växter reagerade också när han som var ute på stan bestämde sig för att vända om och gå hem. Ganska intressant och märkligt.Tyder på att det finns relationer som vi inte anat. Jag läser nu Fältet, en bok som handlar om forskning på slump, medvetande och paranormala fenomen. Antagligen inte din grej, du verkar säker in din "tro" på den nu vedertagna vetenskapen..
Mitt barnbarn tipsade om att du har en e-post [email protected] men jag ville inte använda den utan tillstånd. Hoppas ändå att du läser mitt meddelande.
Vänliga hälsningar
Britt Jakobsson
Hej, jag skulle önska att Lena Andersson svar blev sammanställda i en bok, det skulle var till stor glädje för mig och många andra. Har ni möjlighet att framföra min änkan till Lena Andersson ? Med vänlig hälsning Berit Eliasson
Hej
Alla människor drar ju gränsen någonstans för vad som är acceptabelt beteende och till exempel tycker att de flesta inte att man är bestialisk om man massakrerar gräs med en gräsklippare.
Om man däremot massakrerar till exempel människor av annan hudfärg än sin egen så är man bestialisk.
Detta är ju ytterligheter förstås men det finns ju en gräns för ett acceptabelt beteende som vi alla kommit överens om och den flyttas hela tiden.
År adertonhundratrettiofem var gränsen på ett helt annat ställe än den är nu, var det sämre för oss?
Och i så fall varför då?
Jag fattar ju att det var sämre för människor av annan hudfärg som råkade träffa på oss, såklart, men det är inte det jag menar utan det är själva gränssättandet som sådant jag funderar över.
Varför alls ha en gemensamt överenskommen gräns?
Vad skulle vi förlorat på att behålla bestialitetsgränsen från år adertonhundratrettiofem?
Var kommer den att vara hundra år framåt i tiden?
Varför flyttas gränsen?
Med vänlig hälsning
Per Andersson
Musik i programmet:Keith Jarrett Creation
spår 5 Tokyo Kioi HallPaul Mauriat Orchestra
L´amour est bleu Love is blueWilly Lundin
Swedish Paintings
Min sommarlåtSignatur i början av programmet: Bill Frisell ”Probability Cloud” Slutsignatur: Tomasz Stanko ”Sleep Safe and Warm”
musik lagd av Anton Karis
producent Susanna Einerstam
[email protected] -
Det är säsongsstart för Allvarligt talat som i år leds av författarna Lena Andersson och Horace Engdahl. Först ut är Lena Andersson som gör sitt andra år som programvärd.
Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play.
Allvarligt talat är ett program som bygger på frågor från vår publikI första programmet svarar Lena Andersson på följande frågor:
Varför är det så svårt att få fred och frihet? Margareta Radtke
Varför trånar man efter en person man inte kan få? Peter Andersson
Det är lättare att göra det man vet är dåligt än det man vet är bra, och svårt att göra saker som är bra för en själv - varför är det så? Inga Lill Hagerman och Kajsa Kallio
Hur lång tid ska det ta att privat bli förlåten för något man gjort i sitt liv som dotter, förälder, i sitt äktenskap? Barbro Lindell
Publikreaktioner:
Har just nu lyssnat till Lena Andersson. Har fått substans och ärlighet i stället för fraser. Jag håller inte med henne i väldigt mycket. Men hellre lyssnar jag till henne och har motsatt åsikt, än till ngn som bara tramsar och som jag håller med!
Bästa hälsningar Per Dahl Kalmar
Ville bara utropa min glädje över ett mycket bra program.Det är allvarligt och har en tyngd som inte är tung! Jag brukar vara allergisk mot känslopjunk, men de här programmen ligger på en nivå som jag tycker är optimal. Att känna sig talad till på ett respektfullt sätt som lyssnare gör att man känner sej smartare än man är.Det händer inte alltför ofta nu för tiden! Tack, alla!
Birgitta Hybinette
Angående program allvarligt talat lörd.27: vill ge en eloge till Lena Andersson för hennes sätt att svara på publikens frågor. Kunnig, informativ, raka plausibla svar, intressanta och tänkvärda. Fin berättareröst också, lätt att lyssna till.
Christian i Malmö
Hej Lena!
Jag vill bara ( läs: inte så bara) säga att jag tycker du är glimrande och lysande! Jag känner inte dig som författare. Jag började lyssna förra sommaren och blev väldigt glad när jag hörde din röst i år igen, din analys och i min värld, fantastiska insikt om livet. Jag berättar för alla jag känner att de skall lyssna på dig! Stort tack!
Henrik Dahlquist Onsala, norra Halland
Tack för ett underbart program.
Marika Lagercrantz
Musik i programmet:
Matti Bye
BethanienHighasakite
Lover where do you liveDaniel Lanois
IcelandSignatur i början av programmet: Bill Frisell ”Probability Cloud” Slutsignatur: Tomasz Stanko ”Sleep Safe and Warm”
musik lagd av Anton Karis
producent Susanna Einerstam
[email protected] -
I sommarens tredje Allvarligt talat har författaren Lena Andersson valt att svara på frågor som handlar om: är det viktigt att tänka på att man ska dö, finns det någon balans mellan denna tanke och att ändå leva i nuet? Vart tar färgen vägen när någonting blir solblekt? Varför tar ingen i Sverige hand om sina föräldrar? Varför känner jag en rädsla för lyckan? Producent: Susanna Einerstam
Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play.
Lena Andersson svarar på publikens frågor om livet i Allvarligt TalatMusik:
Ketil Björnstad ”Prelude I” från CD Early piano works. Lars Gullin ”Dannys dream”. Arve Henriksen "Lament". Signatur i början av programmet: Bill Frisell ”Probability Cloud” Slutsignatur: Tomasz Stanko ”Sleep Safe and Warm”. Musikansvarig: Anton Karis
Lyssnarbrev:
Hej! Jag vill tacka för det underbara programmet "Allvarligt talat"
med fantastiska Lena Andersson. Hur kan det finnas en så genial, lugn och klok människa som hon, och som är så otroligt sympatisk i sina resonemang?! Och avslutningsmusiken med Tomasz Stanko är också så otroligt vacker och helt rätt. Jag vill så gärna att du framför detta och ett stort tack till henne.
Varma hälsningar från Ann-Margareth Nilsson i Varberg
______________
Har i dag umgåtts i sommarvärmen på en kolonilott i Stockholm med min 56-åriga dotter. Själv är jag 76. Vi har druckit kaffe, rökt cigaretter, berättat episoder ur våra liv, skrattat, förfasat oss, skvallrat och badat tillsammans i Årstaviken. Jag berättade om ditt kloka svar, Lena A, till den dam som i ett tidigare program undrade varför ingen i Sverige tar hand om sina föräldrar. Frågeställaren såg det som en skyldighet. Hade min dotter och jag kunnat ha en sån här dag tillsammans om hon haft ansvaret för min omvårdnad, måst handla och laga min mat, städa min lägenhet och tvätta mig ren i badkaret? Ingen av oss trodde det. Min dotter tyckte dina resonemang kring "återbetalning av en skuld" var intressanta.
Irene Möller
______________
Varmaste hälsningar av tacksamhet för dina svar på svåra frågor. Min stund känns just nu som den viktigaste i mitt liv!
Kramar
AnnMari
_____________
Tack Lena !
Som vanligt klockren analys samt effektiv språkbehandling i dagens program 12/7 Längtar efter ditt nästa program !
Mvh Bo Johnsson
__________________
Är för mig en viktig grej ... Så därför "vågar" jag ...
Lyssnar just på Allvarligt talat, en punkt var vårt moraliska ansvar för våra föräldrar.
Har hört det så ofta, och blir förtvivlad varje gång. MEN MÅSTE INTE EN FÖRÄLDER I NÅGON UTSTRÄCKNING GÖRA SIG "FÖRTJÄNT" AV DET ANSVARET OCH ENGAGEMANGET från sina barn? Min mor har - inser jag i efterhand - varit extremt manipulerande och skuldbeläggande. I hela mitt liv. Hon har aldrig släppt taget, och varit väldigt "ockuperande". Nu befinner jag mig i kvinnofällan +, en ensamstående dotter med två små barn, hon behöver absolut hjälp med att få livet att gå ihop, och så en mor på annan ort som visst, absolut har behov av praktiskt stöd - numera, men som hela tiden spelar ut dem mot mig. Själv har jag problem med panikångest och agorafobi - en konsekvens av att "gå in i väggen" för lite mer än tio år sen. Jag prioriterar mina barnbarn, jag "står ut" med ett dagligt gnäll från mor. Jag ringer och fixar. Men egentligen skulle jag bara vilja avsäga mig hela relationen ... Har aldrig vågat, men jag tror att jag själv hade mått betydligt bättre om jag gjort det.
Finns som ett tabu kring detta, att föräldrar faktiskt bara kan vara för mycket (även sådana som vare sig är missbrukare eller fängelsekunder, liksom helt "normala" och i andras ögon trevliga t o m) - hur mycket än Hemtjänsten och hon själv tycker att man borde göra mer ...
Väldigt spontant!
Petronella
_____________
Tänkvärt och lärorikt att lyssna till Lena Andersson. Tack.
Hoppas få höra henne vid många tillfällen i framtiden. Ett eget program!
Janicke Henrikson
_____________
Hej!
Jag lyssnar ofta på ert program i hopp om att få mig kloka ord till livs. Så sker också för det mesta, men Lena A:s senaste gjorde mig lite ledsen och besviken. Det gäller barnens "plikt" att ta hand om åldrande föräldrar. Lena verkar helt obekant med äldrevårdssituationen åtminstone i större svenska städer och hennes råd att man tidigare i livet ska komma överens om hur det ska bli ter sig helt absurd. Här finns varken äldreboende eller adekvat hemtjänst. Vad ska barnen göra då? Frågeställarens undran var fullständigt legitim och svaret, uttryckt med Lenas ganska torra och kalla röst, var rått och verklighetsfrämmande.
Förstår naturligtvis att programmet avhandlar mer filosofiska frågor, men just här var det svårt att bortse från den bistra verkligheten, åtminstone i Sverige.
Med vänlig hälsning/Eva Hellström________________
Jag älskar dig Lena Andersson. Fråga inte varför. Jag läst dina böcker och lyssnat på dig och kan inget annat än att beundra din intelligens. Jag är bara en vanlig bibliotekarie och väntar och hoppas på att det blir fler lyssnarfrågor som du besvarar.
shahla kariimi
_________________
Tack för ett sådant givande, säreget program. :-)
vänliga hälsningar,
Ronja De Boer
_________________
Lyssnade på programmet med Lena Andersson idag den 7/7. Stort, stort tack!!!
Alex Ekroth
_________________
Tack Lena Andersson
för allvarligt talat idag.
Birgitta Larsson
________________
Hej!
Jag har hört Lena Andersson några gånger och uppskattar hennes höga kvalitét och bra vinklingar på frågorna.
Med vänlig hälsning
Fil Dr i kemi Lennart Lyhamn -
I sommarens andra Allvarligt talat har författaren PO Enquist valt att besvara frågor som handlar om: Jesus om det var en kille som åt ägg? Varför det är så svårt att tala normalt med en synskadad? Om lärarutbildningen borde reformeras? Producent: Susanna Einerstam
Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play.
PO Enquist svarar på frågor om livet i Allvarligt TalatMusik:
Willy Lundin "Calle Schewens vals". Matti Bye Pyramiden från CD:s Bethanien. Charlie Haden " Nocho de Ronda"(Night of wondering). Signatur i början av programmet: Bill Frisell ”Probability Cloud” Slutsignatur: Tomasz Stanko ”Sleep Safe and Warm”. Musikansvarig: Anton Karis
Lyssnarbrev
Hej
Jag har funderat mycket över mina minnen, de känns för fiktiva för att ha kunnat varit verklighet. Det skapar en påfrestande existentiell förvirring och min fråga är hur ska man förhålla sig till sina minnen?
Ronja De Boer
Nyköping
____________________
Vi gillar att läsa bra sagor för våra barn - ofta utan att veta varför vi tycker om dem (även sagorna).
Jag skulle villa höra PO berätta om vad jag bör svara när min sondotter (3 år) frågar varför Alfons Åberg har så mycket han "ska bara" göra först innan han kan följa med pappa Åberg (för att spela fotboll, eller vad det nu var).
Vänligen
Tomas Åström
__________________
Hej PO!
Hur blir man vis?
Så länge jag kan minnas har jag kunnat identifiera vissa personer som jag upplever som visa och har fungerat som någon slags förebild för så som jag vill vara när jag blir stor. Nu är jag ganska stor men har svårt att uppfatta om jag är vis eller inte. Inte heller hos de som jag tycker är visa är det så lätt att peka på vad det är som gör dom visa. Men vissa mönster kan jag urskilja. De flesta är relativt gamla; många är författare. Några har suttit väldigt länge i fängelse eller har levt ett asketiskt religiöst liv. De flesta upplever jag genom media eller genom deras verk. De har en glimt i ögat och verkar ifrågasätta det som till synes är på ett ödmjukt sätt och ser ut att ha ett rikt och genomtänkt inre liv.
Tycker du att du är vis och hur vet du i så fall det?
Ibland har jag försökt efterlikna uttryck som visa personer har eftersom det är så jag vill vara men jag vet inte om jag lyckas lura någon. Fast å andra sidan har jag märkt att vissa beteenden genererar insikter i och med att de skapar interaktioner med andra människor. "Fake it til you make it".
Vishet är ju omgärdat med enormt många myter sedan årtusenden som man inte minst kan se i populärkulturen. Och det finns många gurus som försöker exploatera myten om vishet. Det kan ju finnas en viss stjärnstatus i det och ibland är det svårt att skilja det från verklig vishet. När jag var yngre så kunde jag lätt bländas av denna status och det var också lätt att uppleva distanserade och mystiska personer som visa. Det har jag nog lättare att genomskåda nu. Ibland döljs riktig vishet bakom mytologin så att man missar den verkliga visheten.
Slutligen, vad är vishet? Har du någon bra definition på det?
Hälsningar
Pontus Bergöö
______________
Hej PO
Jag har funderat på det här att göra en klassresa, när jag växte upp pratade man ganska ofta om att folk hade gjort en klassresa eller var på väg att göra en klassresa. Idag tänker jag att alla tar studenten, väldigt många läser på högskolan till yrken som inte deras föräldrar hade utan helt självvalda jobb och arbeten. Kan man prata om att människor gör klassresor idag? Förr var det på något sätt ett mål att uppnå, det gick bättre för en, livet blev annorlunda och förmodligen bättre då.
Iréne Collin
Falkenberg
________________
På senare tid talas det om att skolan behöver definiera sin värdegrund.
Detta behov tycks ha sitt upphov i olika politiska partiers rätt att närvara i skolan. Särskilt kritiskt tycks närvaro av sk extrema högerpartier vara.
Däremot är inte extrema vänsterpartier ifrågasatta på samma sätt, ej heller religiösa rörelser. Själv tycker jag att det låter märkligt, ja rent av farligt, att ha en annan värdegrund för skolan än vad vi har för det svenska samhället. Allvarligt talat, vad är det som gäller?
från
Sören Norrby
-
Nu startar sommarens Allvarligt talat, i år med PO Enquist och Lena Andersson. Lena Andersson är det första programmets programvärd. Hon har valt att besvara lyssnarnas frågor som handlar om: Blir man klokare med åren? Var i kroppen sitter själen? Och frågan om exempel på människor som inte bär skuld. Producent: Susanna Einerstam
Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play.
Lena Andersson svarar på frågor om livet i Allvarligt TalatMusik
Robbie Robertson ”Madame X”. Shakti "Peace of mind". Balkan ”Egon sad på en knold å sang”. Signatur i början av programmet: Bill Frisell ”Probability Cloud”
Slutsignatur: Tomasz Stanko ”Sleep Safe and Warm”. Musikansvarig: Anton KarisLyssnarbrev
Hej!
Tack för ett mycket bra program.
En fråga jag har funderat mycket över är hur långt man ska/kan/bör gå för att hjälpa en annan människa om man samtidigt riskerar sitt eget liv. T ex vid en olycka, katastrof eller liknande. Hur mycket kan man begära av andra att göra så? Hur mycket kan jag begära av mig själv? Det sista bestämmer jag förvisso själv, men i alla fall, jag skulle gärna vilja ha era tankar om det här. (Min fråga bygger på en egen erfarenhet.)
Vänliga hälsningar Anna
_________________________
Hej.
Har precis laddat ner Lena Anderssons
utmärkta seriestart. Smidigt.Hälsningar Anders Melander
__________________________
Hej Lena!
Det är till dig, som jag vill skriva. Det är få som lyssnar och anstränger sig, som du, för att svara ärligt.
Jag trivs bäst med att stå med båda fötterna på marken och ägna mig åt konkreta frågor, som berör dom svagaste och mest föraktade. Och där vet jag, att jag har dig vid min sida.
Det var allt. Jag älskar dig, Lena.
Mvh,
Nils Nordlund
-
I sommarens sista Allvarligt talat har författaren PO Enquist valt att svara på frågor som handlar om. Varför skatorna bygger bo längst ner i granen, om barns självmord, om förlusten av tappade rötter, hur man ska orka städa och skriva sitt testamente och sist om dödshjälp.
Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play.
PO Enquist svarar på frågor om livet i Allvarligt TalatLyssnarbrev
Hej! Jag skulle vilja fråga när man vet att man är intellektuell, eller tillhör de intellektuellas skara? Man hörde ofta förr om de intellektuella och jag brukar fundera på om det idag fortfarande heter " de intellektuella", eller om man idag har ett nytt namn för dessa? Och vilka är dom? Hur vet man att man är det? Och vilka sätter denna stämpel på en människa?
Hälsningar Jennie från falun--------------------------------------------------------------------------
Vill gratulera dig till att aldrig ha upplevt att en döende människa har dödsångest.
Jag är 45 år, på 9 år miste jag fem av mina närmaste anhöriga.
Satt vid dödsbädden hos tre av dem och höll deras händer de sista dygnen av deras liv.
Min far var sjuk, sjuk i en lungcancer som bara gick att behandla med strålning.
Han älskade livet. Visste redan då han fick diagnosen att hans chanser att överleva den var mycket små.
Han levde i 2,5 år efter diagnosen. Vi hann sörja, skratta, planera begravningen, välja ut hans gravplats och vi hann förlåta det som behövde förlåtas och han lovade att inte spöka för mig.
Andra gången de ringde från sjukhuset (första gången så bestämde han sig för att leva ett tag till) om att nu var det nog dags och att vi borde komma, då släppte jag allt och åkte dit.
Jag satt hos honom i 5 dygn, i fem dygn såg jag hans kamp med döden och livet, han ville inte släppa, klamrade sig fast vid livet och han visste att han höll på att mista det.
Han skrek i dödsångest trots morfin med frågan till mig "ska jag dö nu?" och försökte resa sig från sin sjuksäng, jag tror helt enkelt att han ville fly, som om att bara han kom upp och ut så skulle han komma ifrån döden. Jag svarade honom "nej, inte nu pappa".
I ett senare skede när pappa var full av morfin kunde han ändå inte komma till ro, jag kramade jag honom och viskade "att nu är det dags att släppa taget och jag sitter här och håller din hand hela tiden".
Bekymmersrynkan mellan ögonbrynen försvann inte förrän likfläckarna började synas på hans kropp innan hjärtat slutat slå. Han fick så mycket morfin han behövde (dvs innanför den gräns sjukhuspersonal får ge utan att det ska räknas som dödshjälp).
Han dog just innan han skulle fylla 57 år och jag var 32 år.
Önskar dig en skön sommar full av liv
/Marie Söderberg
--------------------------------------------------------------------------------------Hej
Jag har lyssnat på de flesta av PO-E:s program i allvarligt talat.
Var snäll att vidarebefordra detta till PO!Jag är snart 60 år och min mamma är snart 90.
Vi lyssnar tillsammans och pratar om programmet efteråt. Mamma är passiv kristen och jag är medlem i Humanisterna. Dvs en förening som försöker bekämpa tokerier i religionens namn. Ja du vet. Vi pratar om detta också.
Men min fråga är så här:
(Jag får slänga in en parentes här först. Mina barn är vare sig döpta eller konfirmerade. Och dom bryr sig inte om religion eller i detta fall svenska kyrkan. Eller jo, dom bryr sig om religion när det gäller konflikter i världen. Dom är intelligenta och engagerade i diverse solidaritetsorganisationer.)Ursäkta utvikningar, detta är min egentliga fråga: Tror du på arvsrätt? Vad är det för konstig naturlag som tycks råda? Att barn ärver tillgångar från sina föräldrar? (Dom ärver ju inte skulder.) Mina barn är vuxna (mellan 24 och 27) , även om dom dom idag inte har fasta jobb så kommer dom med all säkerhet att kunna skaffa sig ett fast jobb (även i dessa tider) och försörja sig själva. Dom är intelligenta och välutbildade. När jag dör kommer dödsboet att bli värt kanske fyra kanske fem miljoner. Varför skall detta med automatik tillfalla barnen?
Eller varför skall jag överhuvudtaget ha något att säga till om vad gäller mina tillgångar? Naturligt vore väl om dom gick direkt in i statskassan.
(Jag är inte gift.)
Själv skulle jag vilja skriva nåt om att alla mina pengar skall gå till Läkare utan gränser. Och kanske 100.00 till barnen för att dom röjer efter mig. Jag bryter därmed alla normer. Vad tycker du? Naturligtvis skall jag prata med dom om detta. Men dina tankar kring detta?Vänliga hälsningar
Göran
-------------------------------------------------------------------------------------Musiken i programmet
Shuggie Otis: ”Pling”
Winter & Winter: ”The windmills of your mind”
Salonul Magic Erik Lindeborg: ”Part IX”
Ketil Björnstad, Svante Henryson: ”Fall”Signatur i början av programmet: Bill Frisell ”Probability Cloud”
Slutsignatur: Tomasz Stanko ”Sleep Safe and Warm”Musikrådgivare: Anton Karis
Producent: Susanna Einerstam -
I sommarens tredje Allvarligt talat har författaren PO Enguist valt att svara på frågor som handlar om vikten av att bo på landet. Om varför vi väljer våra vänner men inte dem vi älskar, om tiggeri, läsintresse och vilka som ingår i den himmelska skaran.
Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play.
Författaren PO Enguist valt att svara på frågor som handlar om vikten av att bo på landetLyssnarbrev
Hej!
Hamnade i dag gungstolen och lyssnade till en repris av Allvarligt talat med P- O Enqvist. Jag har aldrig gjort så här men nu: vill du vara snäll att vidarebefordra att dessa program är helt fantastiska med honom! Vilken klokskap! Såååå underbart bra! Jag blir bara hellugn ! Vi har träffats flyktigt på Dramaten där jag arbetar och naturligtvis har jag läst många av hans böcker ! Men det här!!!!
Hälsa och tacka och låt denne kloka man bara fortsätta med detta program!
Tacksamma sommarhälsningar
Åslög Rosén
-----------------------------------------------------------------------------------------Hej! Från en hetro-man: Har då och då tankar om kvinnor som jag har årått så intensivt men aldrig "fått", det kan vara någon jag har träffat bara ett par gånger eller någon jag har haft kontakt med under flera år, och till och med bjudit hem på middag. Har hoppats på en invit men själv inte konkret föreslagit något, har visat att jag attraherats men velat initiativet ska "komma från henne".Minnen av dessa försummade möten dyker upp och plågar mig om och om igen. Jag glömmer dem aldrig, och det påverkas inte av att jag har en fru som jag älskar. Vad tänker du om detta?Snälla, kalla mig bara för "H" om du tar upp mitt brev i radio! / H
-----------------------------------------------------------------------------------------Musiken i programmet:
David Bovie: ”Where are we now?”
Ennio Morricone & Dolce Pontes: “Your love”
Matti Bye: “People passing sunset”
Beck-Ola: “Girls from Mill Walley”Signatur i början av programmet: Bill Frisell ”Probability Cloud”
Slutsignatur: Tomasz Stanko ”Sleep Safe and Warm”Musikrådgivare: Anton Karis
Producent: Susanna Einerstam -
I sommarens andra Allvarligt talat har författaren PO Enquist valt att svara på frågor som handlar om att vara udda, om otrohet, själen, betydelsen av ett namn och kontakten med en död bror.
Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play.
LyssnarbrevPO ENQUIST: Ända sedan du skrev om din barndom har jag velat fråga. Du skrev att din far låg i en öppen kista. Så gjorde man också i Finland., men när min far stupat i Rukajärvi, ryska Karelen, film: Vägen till Rukajärv 1997, tog min mor en stålpenna, doppade i svart bläck och ritade ett kors ovanför pappas ansikte. Gjorde man så hemma hos dig också, din mor trodde på Gud. Mormor Saara var pietist. Kom till Sverige 1942 för 3 månader nu har jag varit här Sverige 71 år. – 1946, Margit 23 år skulle blivit min moster. Fick kräftan. Operation i Lund. Hon trodde hon var frisk Hennes far ville att hon skulle få leva i den tron. Hon köpte sängkammarmöbel, hon lät sy brudklänning osv. Hon dog och klädds i sin brudklänning. Stod lik 3 dagar innan hon fördes till sist vilan. Jag hade mörkblå klänning, den färgades ebenholtssvart. Jag läste om herrnhutarna/ för det var väl inte pietister/ i Livmedikusen. Herrnhutarna hade kvinnlig präster men de fick ej vara gifta, kort tid men i alla fall. Jag tycker om att läsa dina böcker, men det har du väl hört många gånger. Skulle vara intressant att höra om korset på den döde foto. Med vänliga hälsningar Vieno Mårtensson
---------------------------------------------------------------------------------------Hej P-O
Musiken i programmet
Jag har funderat på det här med medveten närvaro eller mindfulness. Är det inte omedveten närvaro som är det mest önskvärda egentligen? Att kunna uppslukas av någonting utan att reflektera kring det?
Tack för ett fint program.
Karin Hammarén
---------------------------------------------------------------------------------------
Ketil Björnstad, Svante Henryson: ”Night Sony, Schubert Said”
Bo Nilsson Norrköpings symfoniorkester: “Artic Air”
Ennio Morricone & Dulce Pontes: “Cinema Paradiso”
Karsten Vogel Niels Thybo: "Good Onlys knows“Signatur i början av programmet: Bill Frisell ”Probability Cloud”
Slutsignatur: Tomasz Stanko ”Sleep Safe and Warm”Musikrådgivare: Anton Karis
Producent: Susanna Einerstam
