Myndigheten för press Podcasts
-
Anna-Karin har läst Feministiskt initiativs sista motion i Göteborgs kommun fullmäktige där de vill ta bort statyn "sittande flicka", eftersom flickan är naken. Patriarkalt, menar motionären.
Ivar är kvar i AI-spåret, men försöker den här veckan vara så optimistisk han kan. Det går sådär.
Lite mer om podden
Varje torsdag kommer ett nytt avsnitt där vi tar upp både aktuella och rykande inaktuella händelser. Den röda tråden är våra kritiska blickar.
Nu har vi ju just börjat, men tanken är också att interagera med er lyssnare. Vi vill gärna ha era frågor och tankar, som ni kan skicka i textform eller som ljudklipp, till [email protected]. Tack till er som hört av er! Det ger värdefull input.
Podden är en del av Rak höger, som är Sveriges allra minsta mediehus (till och med mindre än Kvartal). Så nu som redan prenumererar på Rak höger får automatiskt en prenumeration även på Under all kritik. Men man kan såklart prenumerera bara på Under all kritik också, om man föredrar det.
Podden går att hitta i appar där poddar finns. Eller så kan man lyssna i Substackappen, om man vill.
Skriv gärna en recension i Apple Podcasts, så hjälper ni andra att hitta podden!
En sista sak…
Om du tycker att det du tar del av här är värdefullt, så överväg gärna att bli en betalande prenumerant. Det är tack vare dig som jag och de andra på Rak höger, där Under all kritik alltså ingår, kan fortsätta vara självständiga röster.
Låt vårkänslorna ge dig en rak höger!
Utgivaren ansvarar inte för kommentarsfältet. (Myndigheten för press, radio och tv (MPRT) vill att jag skriver ovanstående för att visa att det inte är jag, utan den som kommenterar, som ansvarar för innehållet i det som skrivs i kommentarsfältet.)
This is a public episode. If you’d like to discuss this with other subscribers or get access to bonus episodes, visit www.enrakhoger.se/subscribeHosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.
-
För ett litet tag sedan utlystes en tjänst i design på Linnéuniversitet där man krävde att den sökande skulle omfamna ”normkritik, dekolonialism, feminism, queerteori och teorier om posttillväxt”. Bo Rothstein, Sveriges kanske mest meriterade statsvetare, slängde iväg en ansökan. Det var underhållande läsning, men med en allvarlig underton. Bör verkligen ett universitet kräva ideologisk lydnad av sina forskare? Vad händer om någon kommer fram till “fel” svar?
Vi pratar om hans kritik mot genusvetenskap, som han menar har blivit en sorts moderna flickskolor i och med sin snedrekrytering. Och om hur svennska myndigheter börjat likna lobbyorganisationer.
I dagens podd intervjuar jag Bo Rothstein med utgångspunkt i detta. Vi pratar även om den kritik han, ihop med Peter Esaiasson och Carina Gunnarsson, riktat mot forskarsamhället som de menar har “blundat för svåra samhällsproblem som hederskultur, klanvälde och grov kriminalitet”. Hur illa ställt är det med våra universitet egentligen? Och hur fick journalistiken honom att sluta handleda doktorander?
Välkomna, alla nya prenumeranter!
Hemskt roligt att så många nya prenumeranter har hittat hit. Ni är varmt välkomna! Detta är vad ni kan förvänta er:
* Varje tisdag släpps ett nytt avsnitt Rak höger
* Varje torsdag släpps ett nytt avsnitt av Under all kritik.
* Varje söndag publiceras en text av mig.
Utöver detta kommer en text av Susanna Birgersson att publiceras ungefär var tredje vecka. Om andra texter och poddar tillkommer, så får det ses som en bonus.
Om du tycker att det du tar del av här är värdefullt, så överväg gärna att bli en betalande prenumerant. Det är tack vare dig som jag och de andra på Rak höger, där Under all kritik alltså ingår, kan fortsätta vara självständiga röster. Låt vårkänslorna ge dig en rak höger!
Utgivaren ansvarar inte för kommentarsfältet. (Myndigheten för press, radio och tv (MPRT) vill att jag skriver ovanstående för att visa att det inte är jag, utan den som kommenterar, som ansvarar för innehållet i det som skrivs i kommentarsfältet.).
This is a public episode. If you’d like to discuss this with other subscribers or get access to bonus episodes, visit www.enrakhoger.se/subscribeHosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.
-
Anna-Karin reder ut varför kulturkrockshumorn i SVT-satsningen “Flykten till Östermalm” faller platt. Det är inte provocerande. Det är inte roligt. Det är inte ens insiktsfullt. Var är Borat när man behöver honom?Ivar oroar sig över att inte fler oroar sig över hotet från AI. Kanske orkar vi bara med en apokalyps åt gången? Ännu finns ingen Greta Thunberg för hotet från AI. Men Ivar ligger ändå farligt nära att utbrista “How dare you?”. Lite mer om poddenVarje torsdag kommer ett nytt avsnitt där vi tar upp både aktuella och rykande inaktuella händelser. Den röda tråden är våra kritiska blickar.Nu har vi ju just börjat, men tanken är också att interagera med er lyssnare. Vi vill gärna ha era frågor och tankar, som ni kan skicka i textform eller som ljudklipp, till [email protected]. Tack till er som hört av er! Det ger värdefull input. Podden är en del av Rak höger, som är Sveriges allra minsta mediehus (till och med mindre än Kvartal). Så nu som redan prenumererar på Rak höger får automatiskt en prenumeration även på Under all kritik. Men man kan såklart prenumerera bara på Under all kritik också, om man föredrar det.Podden går att hitta i appar där poddar finns. Eller så kan man lyssna i Substackappen, om man vill.En sista sak…Om du tycker att det du tar del av här är värdefullt, så överväg gärna att bli en betalande prenumerant. Det är tack vare dig som jag och de andra på Rak höger, där Under all kritik alltså ingår, kan fortsätta vara självständiga röster. Just när är det 20 procents rabatt på prenumerationerna. Så låt vårkänslorna ge dig en rak höger! Utgivaren ansvarar inte för kommentarsfältet. (Myndigheten för press, radio och tv (MPRT) vill att jag skriver ovanstående för att visa att det inte är jag, utan den som kommenterar, som ansvarar för innehållet i det som skrivs i kommentarsfältet.) This is a public episode. If you’d like to discuss this with other subscribers or get access to bonus episodes, visit www.enrakhoger.se/subscribe Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.
-
I dagens podd pratar jag med Anna-Karin Wyndhamn. Hon är författare, forskare, programledare, föreläsare och poddare. Och min goda vän.
Anna-Karin har varit på konferens med skolledare som indoktrinerats av Bo Hejlskov och hans lågaffektiva bemötande. Varför har vi så mycket problem med auktoritet i vårt samhälle? Jag har läst en text om otrohet av Vesna Prekopic, som menar att vi borde sluta tycka att det är så farligt. Det är lite omodernt att behandla otrohet som någon stor grej, tycker hon. Jag håller inte med, men tycker ändå att hon är inne på något centralt för vårt kulturella tillstånd.
Detta är ett nytt segment inom Rak höger som ni kommer höra mer av, vilket jag skrev om lite senast vi gjorde ett sånt här avsnitt (21/1). Jag kommer fortsätta med mina vanliga avsnitt där jag intervjuar intressanta personer som skrivit, sagt eller gjort något. Men jag har alltmer känt att jag vill ha ett forum för att tala mer fritt, i samma stil som jag skriver. Det gör jag ofta med nära vänner annars, och Anna-Karin är ofta den jag ringer när jag vill prata igenom något. Så varför inte göra en podd som är av den karaktären, tänkte vi. Responsen har hittills varit överväldigande positiv på pilotavsnittet, vilket har gett oss blodad tand. Fortsätt gärna att dela med er om vad ni tycker och tänker!
Genom att bli betalande prenumerant gör man det möjligt för mig att fortsätta vara en självständig röst.
Inför varje podd…
Tack för alla inspel inför den här podden. Som ni hör i avsnittet så är det till stor hjälp för mig att ta del av era tankar och frågor. Fortsätt gärna att skicka frågor och tankar till mig! Betalande prenumeranter kan ta del av Anna-Karin Wyndhamns svar på era frågor.
Inför varje avsnitt av podden diskuterar jag ämnet med er och tar med era frågor till samtalet. Det ni behöver göra för att delta i samtalet är att ladda ned Substackappen och vara med i Rak högers chatt. Många är redan med, men jag hoppas givetvis på fler.
För att gå med i chatten behöver du ladda ner Substackappen, som nu finns tillgänglig för både iOS och Android. Chattar skickas via appen, inte e-post, så slå på push-notiser så att du inte missar konversationen när den händer.
How to get started
* Download the app by clicking this link or the button below. Substack Chat is now available on both iOS and Android.
* Open the app and tap the Chat icon. It looks like two bubbles in the bottom bar, and you’ll see a row for my chat inside.
* That’s it! Jump into my thread to say hi, and if you have any issues, check out Substack’s FAQ.
Utgivaren ansvarar inte för kommentarsfältet. (Myndigheten för press, radio och tv (MPRT) vill att jag skriver ovanstående för att visa att det inte är jag, utan den som kommenterar, som ansvarar för innehållet i det som skrivs i kommentarsfältet.)
This is a public episode. If you’d like to discuss this with other subscribers or get access to bonus episodes, visit www.enrakhoger.se/subscribeHosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.
-
Hur kunde Sverige på relativt kort tid gå från att vara ett av världens mest kristna länder till att bli världens mest sekulära och individualistiska? Det var en målmedveten strategi, menar Per Ewert i sin nya bok ”Landet som glömde Gud” (Norma 2022). När Socialdemokraterna bildas 1887 är kyrkan och kristendomen tydliga fiender. Successivt mildras attityden, men partiet tål inte konkurrens i frågor om folkuppfostran, skolning och värderingar. Den sfär som kyrkan och den kristna tron haft att förfoga över krymper alltmer. Eller för att parafrasera ett budord: Du skall inga andra gudar hava jämte Socialdemokraterna! Och staten förstås. Tvåenigheten.
I dagens podd intervjuar jag Per Ewert, som till vardags är direktor för den kristna tankesmedjan Claphaminstitutet, om hans bok. Vi pratar också om vad gudstro egentligen betyder, huruvida protestantismen har sig själv att skylla för sekulariseringen, kristendomen sig själv att skylla för auktoritetskritiken mot kyrkan, om vad det innebär att vara kulturkristen, varför många österländska traditioner gör mig nedstämd, och mycket annat.
Inför varje podd…
Tack för alla inspel inför den här podden. Som ni hör i avsnittet så är det till stor hjälp för mig att ta del av era tankar och frågor. Fortsätt gärna att skicka frågor och tankar till mig!
Inför varje avsnitt av podden diskuterar jag ämnet med er och tar med era frågor till samtalet. Det ni behöver göra för att delta i samtalet är att ladda ned Substackappen och vara med i Rak högers chatt. Många är redan med, men jag hoppas givetvis på fler.
För att gå med i chatten behöver du ladda ner Substackappen, som nu finns tillgänglig för både iOS och Android. Chattar skickas via appen, inte e-post, så slå på push-notiser så att du inte missar konversationen när den händer.
How to get started
* Download the app by clicking this link or the button below. Substack Chat is now available on both iOS and Android.
* Open the app and tap the Chat icon. It looks like two bubbles in the bottom bar, and you’ll see a row for my chat inside.
* That’s it! Jump into my thread to say hi, and if you have any issues, check out Substack’s FAQ.
Utgivaren ansvarar inte för kommentarsfältet. (Myndigheten för press, radio och tv (MPRT) vill att jag skriver ovanstående för att visa att det inte är jag, utan den som kommenterar, som ansvarar för innehållet i det som skrivs i kommentarsfältet.)
This is a public episode. If you’d like to discuss this with other subscribers or get access to bonus episodes, visit www.enrakhoger.se/subscribeHosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.
-
Är homosexualitet en permanent läggning, eller är homosex en handling? Frågar man Michel Foucault så är det åtminstone en sentida uppfinning att kategorisera människor utifrån sexuell läggning som något beständigt. Innan det sena 1800-talet fanns det människor som ägnade sig åt sex med människor av samma kön, men det ansågs inte som en egen kategori av människor. Är det ett framsteg att vi i dag delar upp människor i enlighet med deras sexuella preferenser?
Genom att bli betalande prenumerant gör man det möjligt för mig att fortsätta vara en självständig röst.
Sedan det sena 1800-talet har mycket hänt på den sexuella fronten. I ett kapitel i den nya antologin Radikalism och avantgarde : Sverige 1947-1967 (Timbro) beskriver Oscar Swartz hur oerhört snabbt förändringen gick i och med den sexuella revolutionen på 60-talet. Och därefter har det fortsatt på samma vis.
Men även de sexuella minoriteterna förändras. Den stora kampen handlade från början om homosexuella, i dag har det vuxit till paraplybegreppet HBTQIA+. Får alla plats? Och varför är det viktigare för vissa än andra att definiera sig med sin sexuella läggning? Och varför är homosexuella män så överrepresenterade i kulturen, både nu och tidigare? Och vad är drag queens för kulturfenomen?
Med mig för att diskutera detta har jag två gäster. Torbjörn Elensky är författare, kulturskribent och dramatiker (och redaktör till ovanstående antologi). Oscar Swartz är IT-entrepenör och samhällsdebattör, grundade Bahnhof 1994, och var även med och grundade tidningen QX.
Utgivaren ansvarar inte för kommentarsfältet. (Myndigheten för press, radio och tv (MPRT) vill att jag skriver ovanstående för att visa att det inte är jag, utan den som kommenterar, som ansvarar för innehållet i det som skrivs i kommentarsfältet.)
This is a public episode. If you’d like to discuss this with other subscribers or get access to bonus episodes, visit www.enrakhoger.se/subscribeHosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.
-
För inte så längesen påstod Hanif Bali och Per Lindgren, i sin podd God Ton, att kulturkriget redan var vunnet. Jag satt och jobbade på boken som skulle bli Genusdoktrinen, men fick man tro denna dynamiska duo så var jag ute i ogjort ärende. Inte för att jag hade fel, utan för att jag skulle få ut boken när min sida redan erövrat slagfältet. “Stackars Ivar Arpi som är så sent ute!”
Men kollar man runt lite så ser det inte ut som att kulturkriget är över. Drag queens berättar sagor för barn och dem som kritiserar det ses som bakåtsträvare. Luciatåg rensas från religiösa inslag. Och varför ska lucia vara av kvinnligt kön? Finns ens kön? Wokeideologin genomsyrar fortfarande mycket av kulturen. I synnerhet den som kommer från andra sidan Atlanten. Vad är egentligen vunnet?
Genom att bli betalande prenumerant gör man det möjligt för mig att fortsätta vara en självständig röst.
Vad menade Hanif Bali och Per Lindgren egentligen när de påstod att kulturkriget redan har vunnits av högern? Hur ser de på det i dag? Jag bjöd in radarparet från God ton för att slåss om saken. Vi pratar bland annat om drag queen story hour, identitetspolitik, högern och vänstern, gated communities, Tidöavtalet och återvandringspolitik.
Dela gärna om du vill att andra ska höra podden!
God ton på turné
Om man som jag tycker att det är roligare att träffa folk än att sitta och uggla på sin kammare, så kan man nu få chansen att lyssna på God Ton live. Hanif Bali och Per Lindgren är ute på turné och det finns i dagsläget biljetter kvar till 22/1 i Göteborg, 30/1 och 31/ i Stockholm och 13/2 i Lund.
Köp biljetter här.
För den som mot förmodan missat podden God Ton så kan man ta del av gratisversionen här. För att lyssna på hela avsnitt får man bli patreon.
Utgivaren ansvarar inte för kommentarsfältet. (Myndigheten för press, radio och tv (MPRT) vill att jag skriver ovanstående för att visa att det inte är jag, utan den som kommenterar, som ansvarar för innehållet i det som skrivs i kommentarsfältet.)
This is a public episode. If you’d like to discuss this with other subscribers or get access to bonus episodes, visit www.enrakhoger.se/subscribeHosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.
-
Today’s guest is Eric Kaufmann who is a Professor of Political Science at Birkbeck College at London University. The last time Eric was a guest on this podcast, in june 2021, we focused our discussion on his book Whiteshift: Populism, Immigration and the Future of White Majorities (Allen Lane 2018). It’s about the demographic change of the Western world, about the reactions this gives rise to, about right-wing populism and its opposite, left-wing modernism. A great read, so go read it if you haven’t already. And listen to the podcast we did then.
Today we talk more about the threats to academic freedom, and what can be done about it. This is something Eric has been working on a lot lately (read here and here and listen here, for example), and he’s been vocal in defense of the new Freedom of Speech Bill which the Tory government in Britain proposed recently.
Rak höger med Ivar Arpi is a reader-supported publication. To receive new posts and support my work, consider becoming a free or paid subscriber.
He argues that the right need to be more active in combating the left's institutional takeover, which are happening at basically all major institutions. Not only in academia, but in government agencies and private companies as well. It’s not enough to take a step back. Conservatives need to use governmental power to protect individual freedoms from increasingly dogmatic institutions. It’s a tough pill to swallow for many liberally minded conservatives whose ideas of the world were formed during the cold war. But the right needs to rethink how they use political tools.
I have to say it was a delight to talk to Eric again, and the podcast could have been much longer. I will probably bug him enough to come back again in the future.
If you enjoyed our talk give him a follow on Twitter and check him out at Sneps.net where all his public talks and writings are collected.
Utgivaren ansvarar inte för kommentarsfältet. (Myndigheten för press, radio och tv (MPRT) vill att jag skriver ovanstående för att visa att det inte är jag, utan den som kommenterar, som ansvarar för innehållet i det som skrivs i kommentarsfältet.)
This is a public episode. If you’d like to discuss this with other subscribers or get access to bonus episodes, visit www.enrakhoger.se/subscribeHosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.
-
In today’s episode I talk to journalist and author David Goodhart. He first became famous, or infamous to some, when he wrote an essay in 2004 – “Too diverse?” –about how diversity can come in conflict with solidarity within a nation state. It sparked a huge debate in Britain, which also reverberated here in Sweden. Since then he’s been a public intellectual with an almost absolute pitch for noticing changes in society and in people’s attitudes.
His latest book – Head, Hand, Heart: The Struggle for Dignity and Status in the 21st Century (Allen Lane 2020) – concerns the way in which cognitive labour has received most of the economic rewards during the last decades, and also most of the status. People who work in cognitive-heavy sectors have shaped society in their image. The huge expansion of higher education is a case in point. This has laid too much of an emphasis on academic achievement, and too little on other areas which are equally if not more important. The hand and the heart are obviously metaphors, but they correspond to sectors of the job market that tends to be looked down on, or seen as out-dated. It’s the people that might not have gone to university, which didn’t mean that much when only 15 percent did so. But when 50 percent go to higher education it creates a completely different dynamic, where they themselves get blamed for not going. It’s not a classless society, but a society where class has morphed into something different.
It’s a followup on his book – The road to somewhere: The Populist Revolt and the Future of Politics (Hurst 2017) – which had more to do with how different people relate to openness, borders and their identity. It got published right after both the Brexit vote and the election of Donald Trump, and provided a much needed analysis of how that came to be. Many have by now heard the dichotomy anywhere versus somewheres, which David Goodhart came up with in that book. Basically the anywheres tend to be focused on the head, and the somewheres tend to work more with the hand and the heart. The anywheres are less rooted in place, and tend to have more achieved identities which has to do with merit, education, profession etcetera. Somewheres tend to have more ascribed identities, which are beyond the individuals control, such as nationality, locality, sex.
We talk about this in the podcast, and also his forthcoming book which will be the third installment of this trilogy. The preliminary title is Who cares? and will take off where Head, hand, heart left the reader. The focus is on the care sector, family life and why we need to rebalance our aging societies towards the heart.
I highly recommend reading David Goodharts books, if you haven’t already. He’s been an influence on my thinking for a long time. And I hope you find the interview as interesting as I did.
Rak höger med Ivar Arpi is a reader-supported publication. To receive new posts and support my work, consider becoming a free or paid subscriber.
Guest on Matt Goodwins subcast
I was recently a guest onMatt Goodwin's Substack. I suggest giving him a follow on his Substack if you like the interview. He’s one of my go to sources for British politics, among other subjects. Here’s the full audio:
Utgivaren ansvarar inte för kommentarsfältet. (Myndigheten för press, radio och tv (MPRT) vill att jag skriver ovanstående för att visa att det inte är jag, utan den som kommenterar, som ansvarar för innehållet i det som skrivs i kommentarsfältet.)
This is a public episode. If you’d like to discuss this with other subscribers or get access to bonus episodes, visit www.enrakhoger.se/subscribeHosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.
-
Det är första gången vi pratar med varandra i syfte att andra ska lyssna. Ändå har dagens gäst, journalisten Agnes Apri, varit i offentligheten längre än jag. Arpi, menar jag. Av någon anledning stavas hennes efternamn oftare fel än mitt, trots att det är samma. När Twitter var ungt var hon en av de stora där, och jag var @TantAgnes storebror. Hon bloggade, skrev om soul, R&B och hiphop, vikarierade som ledarskribent på Expressen och GT – men bytte sedan bana. Bort från tyckandet, till det mer beskrivande. Bort från sociala medier, till mer privatliv.
Hon är fortfarande journalist, och har kanske särskilt granskat vården de senaste åren. Det pratar vi om. Och om uppväxten, hur det är att vara “Ivar Arpis lillasyster”, om kommersiellt och altruistiskt surrogatmödraskap, om adoptionsskandalen, och om varför hon till slut valde att flytta från vårt älskade Göteborg (precis som jag gjort).
Genom att bli betalande prenumerant gör man det möjligt för mig att fortsätta vara en självständig röst.
Lägre produktionstakt…
Som ni säkert har märkt har produktionstakten på Rak höger sjunkit de senaste två veckorna. Det beror delvis på att jag har haft en del andra uppdrag som har tagit mer tid än väntat, men främst på att jag har behövt vara hemma mer med familjen än under valrörelsen. Nu verkar dock båda sakerna klarnat och jag kan återigen skruva upp antalet artiklar och poddar här.
Och i måndags fyllde jag 40 år. De senaste två-tre åren känns det som att jag har åldrats minst tio år, så att nu vara 40 känns som att den kronologiska åldern kommer lite närmare den fysiska och mentala åldern.
Utgivaren ansvarar inte för kommentarsfältet. (Myndigheten för press, radio och tv (MPRT) vill att jag skriver ovanstående för att visa att det inte är jag, utan den som kommenterar, som ansvarar för innehållet i det som skrivs i kommentarsfältet.)
This is a public episode. If you’d like to discuss this with other subscribers or get access to bonus episodes, visit www.enrakhoger.se/subscribeHosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.
-
“Lagar är som korvar: man bör inte vara på plats när de tillverkas.” Det var inte Otto von Bismarck som sade det, utan kan tidigaste beläggas ha yttrats i USA 1869. Men något liknande kanske gäller den sortens avtal som Januariöverenskommelsen och Tidöavtalet är. Men journalistik måste komma nära, in i korvfabrikens innersta, för att dokumentera alla ingredienser.
Man kan inte lita på politikers egna versioner av förlopp, det måste vägas mot vad andra säger och vad som kan bekräftas på annat sätt. Det handlar inte främst om att politiker har incitament att försköna verkligheten, utan gäller även icke-politiker. Folk minns fel och har en tendens att framställa sig själva i så god dager som möjligt, ibland medvetet, ofta omedvetet.
Genom att bli betalande prenumerant gör man det möjligt för mig att fortsätta vara en självständig röst.
I dagens podd pratar jag med politikreportrarna Torbjörn Nilsson och Maggie Strömberg som i en lång artikel i SvD beskriver förhandlingarna bakom kulisserna. Hur det gick till när Tidöavtalet kom till och regeringen M-KD-L kunde tillträda? Vad var det som fick samarbetat att plötsligt gå lättare? Hur många glas whisky och gin & tonic gick åt? Det är rafflande läsning.
Vi pratar också om hur det är att arbeta som politikreporter. Hur kan politiker ha förtroende för en samtidigt som de vet att de blir granskade?
Dela gärna artikeln om du tycker att fler borde läsa den!
För den som inte redan lyssnar kan jag rekommendera deras podd Politiken, som de har ihop med Henrik Torehammar som är politisk kommentator på SvD.
Utgivaren ansvarar inte för kommentarsfältet. (Myndigheten för press, radio och tv (MPRT) vill att jag skriver ovanstående för att visa att det inte är jag, utan den som kommenterar, som ansvarar för innehållet i det som skrivs i kommentarsfältet.)
This is a public episode. If you’d like to discuss this with other subscribers or get access to bonus episodes, visit www.enrakhoger.se/subscribeHosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.
-
I dagens podd intervjuar jag Patrik Lundberg som skrivit boken Adoptionerna – ett granskande reportage (Natur & Kultur 2022) ihop med Alexander Mahmoud och Josefin Sköld. Det är något av det mest omskakande jag har läst. Därför är jag glad att få chansen att prata med en av författarna.
Rapporter om missförhållanden, misstänkt barnhandel och korruption har funnits sedan den internationella adoptionen tog fart i och med Koreakriget på 1950-talet. Varken ansvariga svenska myndigheter eller adoptionsorganisationer har agerat, trots att Sverige är det land i världen som tagit emot flest adoptivbarn per capita. Det går inte att säga att man inte har vetat. Ändå har man fortsatt. Man har inte ens utrett frågan ordentligt. Hur är det möjligt?
Det och mycket annat pratar vi om i dagens podd.
Genom att bli betalande prenumerant gör man det möjligt för mig att fortsätta vara en självständig röst.
I går publicerade jag en text som utgick från boken. Den kan man läsa här:
Utgivaren ansvarar inte för kommentarsfältet. (Myndigheten för press, radio och tv (MPRT) vill att jag skriver ovanstående för att visa att det inte är jag, utan den som kommenterar, som ansvarar för innehållet i det som skrivs i kommentarsfältet.)
This is a public episode. If you’d like to discuss this with other subscribers or get access to bonus episodes, visit www.enrakhoger.se/subscribeHosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.
-
Vann Socialdemokraterna valet men förlorade regeringsmakten? De gick trots allt framåt två procentenheter, samtidigt som de tre regeringspartierna backade strax under en procentenhet vardera. Det var Centerpartiet, Vänsterpartiet och Miljöpartiet som underpresterade, inte Socialdemokraterna. Så kan man tänka, och så tänker en del inom partiet. Men är det en rimlig eftervalsanalys? Hur ska Socialdemokraterna tänka framåt? Ska man acceptera Tidöavtalets migrationspolitik för att lägga krutet på att kritisera regeringen om välfärden och ekonomin från vänster?
Med mig för att prata om detta har jag Daniel Färm och Daniel Swedin. Två Daniel alltså, om ni undrar varför jag använder deras för och efternamn i podden. Färm är i dag VD och politisk redaktör för den socialdemokratiska veckotidningen Aktuellt i politiken. Han var Tidigare chef för tankesmedjan Tiden.
Daniel Swedin är i dag politisk redaktör på socialdemokratiska Arbetet, som ägs av LO. Han var tidigare ledarskribent på Aftonbladet mellan 2011 och 2020, men slutade för att bli talskrivare åt Stefan Löfven. Båda två har med andra ord god inblick i Socialdemokratins inre.
Jag har mött båda i ett antal debatter genom åren, där vi ofta stått på olika sidor. Som jag sagt förr så vill jag med den här podden få till samtal, snarare än debatter. Därför låter jag gärna den jag intervjuar prata till punkt, i stället för att falla dem i talet med mina synpunkter. Debatter har sin givna plats i offentligheten, men samtal måste också få plats. Jag håller givetvis inte med mina gäster om allt, och inte de varandra heller för den delen, men jag tycker att det var intressant att ta del av deras tankar. Hoppas ni också tycker det.
Jag mottar inga statliga bidrag eller annan finansiering, utan förlitar mig helt på er läsare och lyssnare. Genom att bli betalande prenumerant gör man det möjligt för mig att fortsätta vara en självständig röst.
Utgivaren ansvarar inte för kommentarsfältet. (Myndigheten för press, radio och tv (MPRT) vill att jag skriver ovanstående för att visa att det inte är jag, utan den som kommenterar, som ansvarar för innehållet i det som skrivs i kommentarsfältet.)
This is a public episode. If you’d like to discuss this with other subscribers or get access to bonus episodes, visit www.enrakhoger.se/subscribeHosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.
-
När Joakim Söderström jobbade inom polisen var han drivande för att få på plats bättre lagstiftning om kameraövervakning. Till slut fick han rätt, även om utvecklingen stannat av på senare tid. Sedan några år arbetar han inom säkerhetsbranschen, i dag som VD på Svensk Bakgrundsanalys. Men frågor om polisen engagerar honom fortfarande.
I en uppmärksammad debattartikel i Dagens Industri skriver han:
Under Anders Thornbergs snart fem år som rikspolischef har han fått vad andra myndighetschefer bara kan drömma om; mångmiljardtillskott, tusentals nya anställda, utökade befogenheter och över 50 lagskärpningar. Dessvärre har resultaten uteblivit och på avgörande områden försämrats.
En liknande kritik förs även fram av Anna Dahlberg på Expressens ledarsida:
Det förväntade resultatlyftet har uteblivit trots mångmiljardsatsningarna. Tvärtom uppvisar polisens kärnverksamhet allvarliga brister. Men i stället för att idka självkritik har polisledningen skickligt riktat sökljuset mot andra. Rikspolischefen Anders Thornberg talar ständigt om att skolan, socialtjänsten och kommunerna i största allmänhet måste göra mer. Det är förvisso helt sant, men det fråntar inte polisen ansvaret för att lösa sin egen uppgift.
Är det en rättvis kritik? Frågar man Anders Thornberg, vilket SVT gjorde i går kväll, finns inget fog för kritiken. Polisen är på rätt väg, replikerar Thornberg på Dahlbers kritik. Vilket han förvisso brukar säga.
I dagens podd pratar jag med Joakim Söderström om hans kritik mot Anders Thornberg, om hur polisen är organiserad, om verktygen som behövs och om det verkligen är rimligt att polismyndigheten har runt 200 kommunikatörer och PR-strateger.
Jag mottar inga statliga bidrag eller annan finansiering, utan förlitar mig helt på er läsare och lyssnare. Genom att bli betalande prenumerant gör man det möjligt för mig att fortsätta vara en självständig röst.
Utgivaren ansvarar inte för kommentarsfältet. (Myndigheten för press, radio och tv (MPRT) vill att jag skriver ovanstående för att visa att det inte är jag, utan den som kommenterar, som ansvarar för innehållet i det som skrivs i kommentarsfältet.)
This is a public episode. If you’d like to discuss this with other subscribers or get access to bonus episodes, visit www.enrakhoger.se/subscribeHosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.
-
Jag har länge tänkt att surrogatmödraskap vore ett bra poddämne. Så såg jag Josefin de Gregorio, författare och litteraturredaktör på Svenska Dagbladet, diskutera detta på Twitter med Teodor Koistinen (som är en vän, även om han tycker att jag har fel i mycket). Teodor gillade en kampanj från Moderata ungdomsförbundet, där de skriver att man vill “stärka kvinnors rätt till sin egen kropp” och som ett led i det legalisera surrogatmödraskap. Hennes svar var: “Legalisera surrogatmödraskap är ett steg i helt fel riktning. Kvinnor är inte handelsvaror.”
Efter det följde en mycket kort debatt som slutade i att de kom fram till att de inte höll med varandra och inte skulle nå längre. Jag tänkte att jag skulle utmana Josefin, och mig själv, med svåra frågor om surrogatmödraskap.
Min ingång är att jag har en vän som har fått två barn med hjälp av en surrogatmamma. Min vän och hans make har gjort det i USA, och det har kostat skjortan för dem. Vilket innebär att mamman har fått bra betalt, och hon har fått god vård. De har också hållit kontakten, som jag förstår saken. Min väns familj – med två män och deras barn – hade inte varit möjlig om inte kommersiellt surrogatmödraskap var tillåtet i vissa amerikanska delstater. Vem är jag, eller någon annan, att sätta mig till doms över det?
Vi pratar om detta och gränserna för vad man kan tänkas få göra med sin kropp. Är allt verkligen till salu? Om inte, hur kan man argumentera för motsatsen?
Från livets början rör vi oss till livets slut och diskuterar dödshjälp. Jag håller just nu på att skriva en essä om detta, och det är en fråga jag diskuterat privat med Josefin under lång tid. Det är också något hon har skrivit om.
En väns mamma avslutade nyligen sitt liv. Det var slutet på en lång process, där hennes lungor successivt lade ned. De började leta transplantation, men på grund av pandemin så drog det ut på tiden. Till sist kunde hon inte andas utan hjälp av en maskin. Så en dag fick hon äntligen nya lungor. Det krävdes ingen återhämtning. Hon var direkt uppe på benen, full av energi. Som ett mirakel. Hon och hennes man, min kompis pappa, köpte nytt hus och en hund. Pensionen de hade sett fram emot tillsammans kunde börja. Sedan började kroppen stöta bort lungorna. Snart var hon sängliggande igen. Varje andetag en kamp. Och några nya lungor kunde hon inte få, ens om hon hade velat. När kroppen skjutit bort ett organ är man inte längre legitim som mottagare. Hon bestämde sig för att sluta äta och dricka och dö. Hela vägen fram till döden var hon klar i huvudet. Hon var sig själv hela vägen, så att säga. Hon var lika beundransvärd i livet som i döden, skulle jag säga. En kvinna som imponerade på dem hon mötte.
Jag måste säga att hennes sätt att hantera döden har fått mig att omvärdera frågan om dödshjälp. Så varför behövde hon svälta och törsta ihjäl? Varför kunde hon inte fått en spruta, som man kan få i Oregon i USA? Det hade förkortat hennes lidande. Här blir frågan religiös. Har man rätt att avsluta ett liv man fått till skänks av Gud? Jag lutar åt ja, Josefin lutar åt nej. Men så är jag en enkel hedning som aldrig riktigt förmår mig bli kristen fullt ut. Jag tror att döden är att föredra framför att förlora sig själv till ALS, demens eller aggressiv cancer. Jag tror jag har rätt, men jag kan ha fel. Hade det inte varit för kristna som trodde på livets okränkbarhet hade aldrig slaveriet avskaffats runtom i världen.
Vi avslutar med en diskussion om den nya regeringens förslag på en ny kulturkanon. Lyssna hela vägen så får ni ett exklusivt boktips av SvD:s främsta bokexpert!
Jag mottar inga statliga bidrag eller annan finansiering, utan förlitar mig helt på er läsare och lyssnare. Genom att bli betalande prenumerant gör man det möjligt för mig att fortsätta vara en självständig röst.
Jag kan också rekommendera hennes skönlitterära böcker Antarktis från 2013 och Samuel är mitt namn från 2017. Hennes essä Emily Dickinson och vulkanerna kom 2019 och fick Gerard Bonniers essäpris året efter. Här kan man läsa allt hon skrivit i SvD.
Battle of ideas
Jag var i London förra helgen och deltog på ett slags debattfestival som kallas Battle of Ideas. Jag kommer återge en del av det som skedde där i nästa text. Mitt bråk med en italiensk socialist, som uppskattade min bråkighet mer än de brittiska, tyska och tjeckiska paneldeltagarna.
Samtidigt passade Unherd på att spela in en intervju med mig som just publicerats på deras hemsida. Intervjuaren Freddie Sayers har fått en del kritik för att han ställde tuffa frågor till mig, men jag tycker att det är precis som det ska vara. Om ens uppfattningar och argument inte tål granskning så kanske de inte är särskilt välunderbyggda till att börja med. (Här kan man läsa en text baserad på intervjun.)
Om ni har missat Freddies intervjuer på Unherd så är det något jag rekommenderar. Han har förmågan att göra samtalet mer konstruktivt med sitt sätt att ställa frågor på. (Dessutom är han halvsvensk och pratar nästan flytande svenska, vilket är mer än man kan säga om min engelska.)
Utgivaren ansvarar inte för kommentarsfältet. (Myndigheten för press, radio och tv (MPRT) vill att jag skriver ovanstående för att visa att det inte är jag, utan den som kommenterar, som ansvarar för innehållet i det som skrivs i kommentarsfältet.)
This is a public episode. If you’d like to discuss this with other subscribers or get access to bonus episodes, visit www.enrakhoger.se/subscribeHosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.
- Daha fazla göster
