Runeberg Podcasts
-
Gustav III:s ryska krig 1788-90 blev en stor svensk besvikelse, men slaget vid Svensund räddades situationen. Utgången av slaget blev en fullständig svensk seger över den ryska skärgårdsflottan.
Den finske nationalskalden Runeberg kallade sjöslaget vid Svensksund den 9-10 juli 1790 den ”Svenska flottans största glans”. Slaget var inte bara en taktisk seger utan kom att bli avslutningen på ett krig som pågått sedan 1788.
I den nymixade reprisen av avsnitt 19 av Militärhistoriepodden tar sig Martin Hårdstedt och Peter Bennesved an det klassiska sjöslaget vid Svensksund år 1790.
Den svenska skärgårdsflottan hade utvecklats under 1700-talet samtidigt som fästningen Sveaborg byggdes utanför Helsingfors. Skärgårdsflottan var en högutvecklad del av den svenska krigsmakten. I slaget vid Svensksund kom den svenska skärgårdsflottan att visa sig vara överlägsen den ryska skärgårdsflottan. Men varför? Vad gjorde den svenska skärgårdsflottan så speciell? Vilken taktik använde den svenska flottan? Och varför kunde den förinta den ryska flottan?
Svensksundslaget är även en viktig del av ett större skeende. En dryg vecka före slaget hade den svenska flottan, skärgårdsflottan och högsjöflottan, räddat sig ut från Viborgska viken där den varit instängd av ryssarna. Faktum är att det var mycket nära att kriget hade slutat med en kapitulation kort före slaget vid Svensksund.
Gustav III tar beslutet att möta ryssarna vid Svensksund utan att få något större stöd av sina underbefälhavare med ett undantag: Carl Olof Cronstedt. Han var den som 1808 skulle kapitulera på Sveaborg till ryssarna. Slaget vid Svensksund räddade kriget och sannolikt även Gustav III:s ställning som kung i Sverige eftersom han var starkt kritiserad.
Bild: Slaget vid Svensksund den 9 och 10 juli 1790, då Svenska Skärgårdsflottan under Konungens eget befäl eröfrade 55 ryska fartyg av Johan Tietrich Schoultz.
Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.
-
I slutet på 1800-talet växer det moderna samhället växte fram med industrialisering, demokratisering och kvinnlig frigörelse i storfurstendömet Finland. Ståndssamhället levde dock kvar i den finlandssvenska adeln i Helsingfors som krav på att gifta sig till ”ett gott parti” inom en mycket snäv krets.
Den finlandssvenska adelsmannen och konstnären Albert Edelfelt, väljer efter att i åratal levt bohemliv i Paris, att gifta sig med den finlandssvenska friherrinnan Ellan de la Chapelle som själv tackat nej till otaliga frierier och planerade ett liv som guvernant utomlands. Men pengar och position, att göra ett gott parti, väger tyngre än kärlek och känslor. Detta är ett betalt samarbete mellan Historia Nu och Svenska litteratursällskapet i Finland.
I detta avsnitt av podden Historia Nu samtalar programledaren Urban Lindstedt med historikern Maria Vainio-Kurtakko som är aktuell med boken Ett gott parti – Scener ur Ellan de la Chapelles och Albert Edelfelts liv. Detta är ett betalt samarbete mellan Historia Nu och Svenska litteratursällskapet i Finland.
Den finlandssvenska adelsmannen Albert Edelfelt som är känd för lyssnarna för sitt tidiga historiska måleri som Hertig Karl, skymfande Klas Flemings lik och senare för illustrationerna till Runebergs Fänrik Ståls sägner. Albert Edelfelt uttalar sig ofta negativt om äktenskapet i brev till vänner. I Paris lever han bohemliv tillsammans med sin modell Virginie som han också får två barn med.
Den intelligenta och frihetstörstande friherrinnan Ellan de la Chapelle har samtidigt tackat nej till otalet friare och planerar ett liv som guvernant utomlands när Edelfelt väljer att fria till den vackra Ellan som han känt sedan ungdomen.
Om Albert Edelfelt som huvudman för sin adelsfamilj vill behålla sin position inom Helsingforssocieteten och franska diplomatkretsar i Paris måste han gifta sig inom sin krets. En position som var viktigt för att behålla och utöka sin kundkrets
Ellan de la Chapelle har som ung adelskvinna med konstnärsambitioner mindre möjligheter att välja sin livsbana än Albert Edelfelt. Det finns exempel på kvinnor från hennes egen krets som etablerar egna karriärer, men de är snarare undantagen som bekräfta regeln.
Lyssna också på Massadlingen under Ulrika Eleonoras korta regim och Finska Kriget – När Sverige förlorade sin östra rikshalva.
Musik: Gnosienne Eric Satie med Neil Cross, Storyblocks Audio.
Maria Vainio-Kurtakko är historiker aktuell med boken Ett gott parti – Scener ur Ellan de la Chapelles och Albert Edelfelts liv.
Vill du stödja podden och samtidigt höra ännu mer av Historia Nu? Gå med i vårt gille genom att klicka här: https://plus.acast.com/s/historianu-med-urban-lindstedt.
Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.
-
I det finska kriget 1808-09 förlorade Sverige sin östra rikshalva Finland, en tredjedel av sitt territorium och en fjärdedel av sin befolkning, till arvfienden Ryssland. Finska kriget var en del av Napoleons maktspel för att komma åt Sveriges allierade Storbritannien.
Förlusten av Finland, som varit en integrerad del av det svenska riket sedan tidig medeltid, var ett nationellt trauma. Det finska kriget var också sista gången det slogs på dagens svenska territorium när ryssarna invadera Västerbotten.
I reprisen av det nymixade avsnitt 59 av podcasten Historia Nu samtalar programledaren Urban Lindstedt med historieprofessor Martin Hårdstedt vid Umeå universitet som har skrivit standardverket Finska kriget 1809-09.
Utan att förklara krig anföll Ryssland Finland den 21 februari med 24 000 man. Sverige hade påbörjat mobilisering i Finland, men isarna gjorde det omöjligt att undsätta Finland från Sverige. Kriget var en direkt konsekvens av den ryska tsarens Alexander I och Napoleons överenskommelse i Tiltsi året innan där Storbritanniens allierade Sverige skulle kväsas.
Den svenska försvarsplanen var i hög grad defensiv. Ryssarna bestod av erfarna yrkesmilitärer som gick i krig mot i huvudsak en bondearmé. De svenska bondesoldaterna kunde faktiskt mäta sig med de ryska yrkesmilitärerna, men i längden kunde inte Sverige stå emot stormakten Ryssland.
En av de mest obegripliga händelserna under kriget var Svea Borgs helt onödiga kapitulation, men den viktigaste orsaken till att Sverige förlorade kriget var bristande underhåll i det fattiga och glest befolkade Finland.
Gustav IV:s militära inkompetens och avsaknad av geopolitisk förståelse hade också betydelse för förlusten av Finland. Förlusten av Finland fick också stora politiska konsekvenser med avsättandet av Gustav IV Adolf i en oblodig statskupp.
Musiken: Björneborgarnas marsch av Runeberg, Johan Ludvig (san.);Carlsson, Bengt (joht.) Framförd av Muntra Musikanter,1928, Public Domain
http://creativecommons.org/publicdomain/mark/1.0/deed.fi
Bild: Björneborgarnas marsch av Albert Edelfelt, 1900, Public Domain.
Vill du stödja podden och samtidigt höra ännu mer av Historia Nu? Gå med i vårt gille genom att klicka här: https://plus.acast.com/s/historianu-med-urban-lindstedt.
Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.
-
Jalle och Robin beger sig till de tusen sjöarnas land för att granska de episka diktverken Elgskyttarne, Kung Fjalar och Fänrik Ståls sägner av Johan Ludvig Runeberg. Det är tre av den svenskspråkiga lyrikens bästa och mest älskade verk.
https://www.svegot.se
This is a public episode. If you’d like to discuss this with other subscribers or get access to bonus episodes, visit www.sveating.se/subscribe -
Var Selma Lagerlöf lesbisk? Eller vore en sådan etikett att tvinga på historien vår tids definitioner och begrepp? Anna Blennow reflekterar över kärlekens namn utifrån några gamla fotografier.
Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play.
ESSÄ: Detta är en text där skribenten reflekterar över ett ämne eller ett verk. Åsikter som uttrycks är skribentens egna.
Två kvinnor ser in i kameran. Den ena, mörka, sitter upprätt i en höghalsad svart klänning. Mot henne, tätt intill, lutar sig den andra, ljushåriga. Hon har en penna i sin uppsträckta hand, nästan som ett vapen. På ett annat fotografi ser vi dem igen. Nu sitter de sida vid sida i varsin stol, inte lika nära. Den mörka håller i en bok. Under de uppslagna pärmarna, nästan skymda, skymtar kvinnornas händer som närmar sig varandra, rör vid varandra.
Den ljushåriga kvinnan är Selma Lagerlöf. Den mörka är Sophie Elkan, hon som kallats Lagerlöfs ”reskamrat” och ”väninna”. Men när deras brevväxling offentliggjordes 1990, 50 år efter Lagerlöfs död, visade det sig att deras relation gått betydligt djupare.
Nu ser vi ytterligare ett fotografi. En halvnaken kvinna med en lilja i handen sitter på en hög tron i klassicerande stil. Eller är det en kvinna? Hennes nedböjda ansikte påminner om antika avbildningar av androgyna gudar som Dionysos och Apollon. Framför henne knäböjer en annan kvinna, endast iklädd ett par snörda sandaler i grekisk stil.
Kvinnorna på bilden är den amerikanska författaren Natalie Barney och hennes älskarinna Eva Palmer. Såväl den explicita scenen som vårt källmaterial tydliggör att de var mer än bara väninnor. Natalie Barney levde öppet som lesbisk i Paris, där hon höll litterära salonger, och Palmer var en i raden av hennes många kärlekar.
Fotografierna av de båda paren är tagna runt sekelskiftet 1900. De har många gemensamma beröringspunkter, samtidigt som deras uttryck är väsensskilda från varandra. Hur gestaltades relationer mellan kvinnor vid den här tiden, och varför?
Att Selma Lagerlöf levde i flera nära förhållanden med kvinnor har varit välkänt. Genom sin yrkesutbildning till lärarinna mötte hon kvinnor som av olika skäl flytt förväntan om make och äktenskap. Under den tio år långa anställningen vid flickläroverket i Landskrona i slutet av 1800-talet svärmade Selma såväl för kolleger som för kvinnor i Köpenhamns kulturkretsar. Senare blev Sophie Elkan och därpå Valborg Olander hennes långvariga livskamrater.
Men när hennes brevväxling med Elkan och Olander publicerades för några decennier sedan fick dess innehåll ett blandat mottagande. Fanns det verkligen tillräckligt med bevis i breven för att Lagerlöf var lesbisk? En recensent menade att man inte borde göra Lagerlöf till ”något slags pionjär för modernt enkönade förhållanden”, utan istället fokusera på hennes verk. Och i sin biografi över Lagerlöf är Anna-Karin Palm genomgående tveksam till att definiera Lagerlöfs sexualitet.
Ja, hur ska man benämna de kärleksrelationer mellan kvinnor som vi kan spåra historiskt, och vad får det för följder? Vad kallade kvinnorna själva sina relationer, i en tid då homosexualitet inte myntats som vedertagen term? Den sista frågan behandlas i antologin ”Den kvinnliga tvåsamhetens frirum”, där litteraturvetare, historiker och genusvetare skildrar kvinnopar i det tidiga 1900-talet, bland annat just Lagerlöf och Elkan.
Dokumenterade relationer mellan kvinnor vid den här tiden stod i nära samband med den framväxande kvinnorörelsen, och valet att leva tillsammans med en annan kvinna tolkas därför ibland i ljuset av politik och ideologi. Det framhävs också ofta att brevkulturen under perioden präglas av ett sensuellt språk, där smekningar och kyssar kunde sändas fram och åter mellan kvinnor utan att detta nödvändigtvis behöver tolkas som speglingar av en erotisk situation. Men detta, precis som tidens syn på kvinnlig sexualitet som obetydlig, passiv och ofarlig, kunde å andra sidan skapa frirum där begär mellan kvinnor kunde passera oförmärkt under radarn. Det poängteras av flera författare i antologin att en tid som ännu saknade fasta sexologiska etiketter kan ha möjliggjort en mera fri och flytande skala mellan vänskap och sexualitet.
En bildad bakgrund var också något som var gemensamt för många av kvinnoparen, såväl Lagerlöf och Elkan som Eva Palmer och Natalie Barney. Palmer hade läst latin och grekiska vid Bryn Mawr, det första amerikanska högre lärosätet för kvinnor. Lagerlöf studerade vid Högre lärarinneseminariet i Stockholm, den första akademiska utbildningen för kvinnor i Sverige. Men medan Palmer och Barney arrangerade uppläsningar och föreställningar kring Sapfos dikter, raderades alla anspelningar på lesbisk kärlek i svenska tolkningar av Sapfo, och pronomen byttes till och med från feminint till maskulint i översättningar. Lagerlöfs tidiga litterära förebilder är svenska och manliga, som Bellman och Runeberg.
Därför är det inte oväntat att de ord som kvinnor som Elkan och Lagerlöf använder för att beskriva sina relationer inte är hämtade från den antika världen. Istället talas det i hemlighetsfulla antydningar om magnetism, trollmakt och livsmakt. Vid samma tid skriver Eva Palmer i ett kärleksbrev hur hon föreställer sig Natalie Barney dansa naken med hennes egen kropp som dansgolv. Och Barneys diktsamlingar dominerades av kärlekslyrik uttalat riktad till kvinnor, med Sapfo som ständig ledstjärna.
Det finns också ett högst reellt skäl till att vi finner en så stor skillnad i öppenhet kring hur kvinnornas kärlek gestaltas. I Frankrike, där Barney och Palmer levde, var homosexualitet inte olagligt enligt lagsamlingen Code Napoléon från 1804 (som också medgav religionsfrihet och allas likhet inför lagen). I Sverige var homosexuella handlingar förbjudna i lag ända till 1944, mellan såväl män som kvinnor. När Lagerlöf skriver till Elkan att de borde bränna sina brev – ”Det är farligt för oss, som det nu är” – var det troligen inte bara omgivningens reaktioner hon syftade på, utan också ett påtagligt hot om juridisk straffbarhet.
Och öppenhet kan också vara en klassfråga. Natalie Barney kom från en förmögen familj och var ekonomiskt oberoende: hon behövde inte bry sig om eventuell skandalisering. Selma Lagerlöf var tvungen att försörja sig själv, först som lärarinna och sedan som författare, på grund av familjens sviktande finanser.
En månskensnatt i Landskrona. Selma Lagerlöf vandrar längs Strandpromenaden med Anna Oom, en av hennes tidiga romantiska förbindelser. Senare skriver Anna till Selma och påminner om hur de stod där tillsammans på udden, och hur hon sedan sökt sig tillbaka dit ensam och plockat en stor bukett blommor. Vi kan aldrig säkert få veta hur mycket fysiskt begär som dolde sig i deras svärmeri. Men om vi inte tar möjligheten i beaktande, kommer vi inte heller att kunna reflektera över den brännande frågan: hur var det att vara lesbisk i Landskrona runt år 1900?
Att det då ännu inte fanns någon konkret term för fysiska relationer mellan kvinnor betyder inte att något sådant begär inte existerade. Om vi fortsätter att beskriva sekelskifteskvinnornas kärleksförhållanden som vänskap med inslag av romantik riskerar vi att reprisera en förmodern föreställning om kvinnans svaga och outtalade sexualitet. Då förblir den, som Eva Borgström och Hanna Markusson Winquist skriver i antologin, ”kärleken som inte vågar säga sitt namn” – ”the love that dare not speak its name”.
Anna Blennow
Litteratur:
Eva Borgström & Hanna Markusson Winquist (red.), ”Den kvinnliga tvåsamhetens frirum. Kvinnopar i kvinnorörelsen 1890–1950”, Appell förlag 2018.
Ying Toijer-Nilsson, ”Du lär mig att bli fri. Selma Lagerlöf skriver till Sophie Elkan”, Bonniers 1992.
Ying Toijer-Nilsson, ”En riktig författarhustru. Selma Lagerlöf skriver till Valborg Olander”, Bonniers 2006.
Anna-Karin Palm, ” ’Jag vill sätta världen i rörelse’. En biografi över Selma Lagerlöf”, Bonniers 2019.
Artemis Leontis, ”Eva Palmer Sikelianos. A Life in Ruins”, Princeton University Press 2019.
Ingrid Svensson, ”Ett magiskt rum. Salonger i 1920-talets Paris”, Ellerströms 2017.
Sigrid Schottenius Cullhed, ”När Sapfo kom ut”, Klassisk filologi i Sverige: reflexioner, riktningar, översättningar, öden, red. Eric Cullhed och Bo Lindberg, Kungl. Vitterhetsakademien 2015.
-
En älskad poet, det är ett av de vanligaste epiteten för diktaren och nobelpristagaren Tomas Tranströmer.
Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play.
Predikan om poesins kraft finns att lyssna på och ladda ner som PODD på SRplay och sverigesradio.se!
Nu vävs hans dikter samman i en ny helhet tillsammans med musik i ett andligt rum och blir en unik gudstjänst från Carl Johans kyrka i Göteborg.
Dikterna är sammanställda av prästen Pontus Bäckström i samråd med Monica Tranströmer.
Text
Skådespelaren Susanna Helldén sjunger och läser dikter tillsammans med Pontus Bäckström med musik och ljudackompanjemang av musikerna Simon Westman på piano och Jonas Franke-Blom på cello, bas, melodika och trummor.
Carl Johans kyrka ligger högt med utsikt över älvinloppet till Göteborg. Redan på 1600-talet började en förstad växa fram kring hamnen och sen inrättades en kyrka i ett förrådshus vid Gamla Varvet. Carl Johans kyrka invigdes 1826 och fick namn efter Karl XIV Johan som varit på besök i stan.Evangelieläsning Johannes 16:16-22
Musik
läsning ur följande dikter och samlingar av Tomas Tranströmer:
Kort paus i orgelkonserten
I Nildeltat
Madrigal
I det fria
Fängelse
Den stora gåtan
Sorgegondolen, Haikudikter IV
Guldstekel
VermeerPsalm 297 Härlig är jorden trad/C Bååth-Holmberg
Medverkande
Psalm 199 Den blomstertid trad/BG Hallqvist
Ute blåser sommarvind Samuel Johan Hedbom
Emigrantvisan Jan Johansson
Psalm 210 Jag lyfter ögat mot himmelen O Lindberg/JL Runeberg
Kärleks Pek J Franke-Blom/S Åkesson
Psalm 798 Som liljan på sin äng trad/JA Hellström
Kristallen den fina tradPontus Bäckström, liturgi och diktläsning
Susanna Helldén, diktläsning
Simon Westman, piano
Jonas Franke-Blom, celloProducent Neta Norrmo
Tekniker Hedvig Olsson och Thor Andersson
för Sveriges Radio Göteborg
[email protected]
