Johannesbrevet Podcasts
-
Till idag har Erik och Simon läst från sidan 1 i Nya Testamentet. Det handlar om Jesus korta liv och om vad hans lärljungar gjorde efteråt.
Till nästa avsnitt ska de ha läst:Johannesevangeliet, Romarbrevet, Första Korintierbrevet, Jakobsbrevet och Första Johannesbrevet -
Leslie Ron är pastor i Equmeniakyrkan i Smålandsstenar och har sina rötter i Ecuador.
Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play.
Liksom kuben har algoritmer så att den ska kunna lösas har Gud gett oss vägledning och riktlinjer för att kunna leva tillsammans.
Ur andakten
Texter:
Filipperbrevet 2:4
Första Johannesbrevet 4:8
Hebreerbrevet 10:24
Matteusevangeliet 7:12
Musik:
The heart of worship – Zeno
Producent Marianne Greip
[email protected] -
Andaktshållaren Josh Armfield är fredsaktivist, ursprungligen från USA. I dag bor han tillsammans med sin familj i den kristna kommuniteten Senapskornet utanför Luleå.
Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play.
– Jag kommer fortfarande ihåg hur vi under lumpen i USA skrek 'Kill, Kill, Kill!' medan vi attackerade en låtsasfiende med bajonett.
Ur dagens andaktText: 1 Johannesbrevet 4:18 ”Rädsla finns inte i kärleken, utan den fullkomliga kärleken fördriver rädslan, ty rädsla hör samman med straff, och den som är rädd har inte nått kärlekens fullhet.”
Producent, Anton Bennebrant
[email protected] -
Lyssna till söndagens predikan av Magnus Tunehag.
Dagens texter:
Hosea 14:5-9
Första Johannesbrevet 3:18-24
Johannesevangeliet 15:10-17 -
Lyssna till Söndagens predikan av Johan Pernryd.
Dagens texter:
Jeremia 18:1-6
Första Johannesbrevet 5:1-5
Johannesevangeliet kapitel 21:15-19 -
Lyssna till söndagens predikan av Anders Ek.
Dagens texter:
Andra Moseboken 1:22-2:10
Första Johannesbrevet 5:6-12
Lukasevangeliet 3:15-17, 21-22 -
Julotta från Älvdalens kyrka med kyrkoherde Susann Senter samt församlingens kör och musiker
Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play.
Julnattens under sker igen. Den värld och de sammanhang som är våra behöver mer än någonsin hopp och kraft. Den här världen behöver mer än någonsin människor som inte slutar hoppas på fred och frid. (ur Susann Senters predikan)
Texter:Jesaja 9:2-7
Medverkande
1 Johannesbrevet 1:1-4
Lukas 2:1-20Susann Senter: präst
Musik
Älvdalens kyrkokör
Karin Graaf, Erik Eklund: solister
Gunilla Albertsdotter: orgel, dirigent
Melker Brodin: trumpet och kohorn
Verf Lena Egardt, Svante Olsson, Linda Gyris och Maria Nilsson: fiol
Mait Thoäng: piano
Pell Birgitta Andersson, Ulla Berg och Kenneth Graaf: textläsning
Torbjörn Zakrisson: förbönHornlåt efter Tommos Kerstin Andersson, från Evertsberg
Åsens brudlåt, efter Bälter Erik Olsson
Psalm 119 Var hälsad sköna morgonstund (J.O. Wallin/Philipp Nicolai)
I Betlehem (koralvariant fr Malung, text Anders Nyberg)
Prästen dansar med bruden, polska efter Isak Anders Persson
Psalm 123 Lyss till änglasångens ord (Charles Wesley/F Mendelssohn-Bartholdy)
Jul, jul, strålande jul (Edvard Evers/Gustaf Nordqvist)
Psalm 116 Nu tändas tusen juleljus (Emmy Köhler)
Låt din stjärnas ljus (Olof Jansson/Jan-Olof Kulander)
Psalm 122 Dagen är kommen (J F Wade)
Älvdalens brudmarsch, efter Sålder Jannes LarssonProducent Katarina Josephsson
Tekniker Björn Söderholm, May-Britt Rylander
[email protected] -
Lyssna till söndagens predikan av Magnus Tunehag.
Dagens texter:
Andra Moseboken 32:1-4, 30-35
Första Johannesbrevet 2:15-17
Matteusevangeliet 6:19-24 -
Lyssna till dagens predikan av Magnus Tunehag.
Dagens texter:
Första Moseboken kapitel 4, vers 8-12
Första Johannesbrevet kapitel 4, vers 7-10
Lukasevangeliet kapitel 10, vers 23-37 -
En kristen identitet
TOMAS NYGREN
2020-01-07
Tänk vilken frihet det ger att leva i den identitet som Jesus Kristus ger oss.
Det finns fantastiska resurser i den bibliska(!) och lutherska läran om att en kristen människa är samtidigt syndare och rättfärdig, om vi bara praktiserar den. Frågan är vad det betyder.
Illustrationer: Benjamin Kruse
Låt oss först se på alternativen. Filosofen och sociologen Charles Taylor är en av de stora experterna i frågan om hur formandet av våra identiteter – det som är lika hos oss, det som är identiskt oavsett situation – har sett ut i olika tider. Han beskriver hur en så kallad traditionell identitet historiskt har varit dominerade. Som namnet antyder formas en sådan identitet av familjens, släktens, klanens och kanske nationens förväntningar. Den traditionella identiteteten är fortfarande dominerande i stora delar av världen – förutom just i västvärlden. Denna typ av identitet formas utifrån och in. Min plikt är utifrån en traditionell identitet att svara upp mot familjens krav, och om jag inte gör det drar jag skam över familjen. Jag får ära och berömmelse när jag offrar mig för kollektivet. Om det blir en konflikt mellan mina egna drömmar och familjens krav är det givna att jag anpassar mig. Plikten framför allt, som det stod på de gamla svenska enkronorna!
Det är inte svårt att se problemen med en kultur som har en sådan typ av identitetsdaning. Tanken på mänskliga rättigheter för individen har till exempel svårt att få ordentligt genomslag i ett sådant sammanhang.
Kollektivets behov går alltid före, vilket
bäddar för hederskulturens sätt att fungera.
Det kan även vara svårt att få till en utveckling – av vilket slag det än är – eftersom övervakande makthierarkier håller människorna på plats. Utveckling kräver i allmänhet en social rörlighet som inte är möjlig. Detta drabbar särskilt kvinnor.Den moderna identiteten, som är den dominerade i västvärlden i dag, kan beskrivas som raka motsatsen mot den traditionella. Här definieras inte identiteten utifrån, i lyssnandet på andras krav, utan inifrån, i lyssnandet till individens egna drömmar och ambitioner. Tanken är att varje individ bär på en unik uppsättning drömmar och ambitioner. Det gäller bara att upptäcka och förverkliga dem. Ingen annan ska säga till mig vad jag ska göra eller tänka. Min egen frihet har det högsta värdet. Om det blir en konflikt mellan individens drömmar och omgivningens krav är rekommendationen samtiden oftast ger: »Följ din dröm.« Omgivningen ska anpassa sig till mig, och inte tvärt om.
I jämförelse med den traditionella identiteten är det lätt att finna styrkor i det moderna synsättet. Människovärdet och att individens önskningar spelar roll, som båda ligger inbakade i den moderna identitetsdaningen, är inte svåra att bejaka. Den sociala rörlighet som hänger ihop med den moderna identiteten bejakar vi också som något gott.
Den moderna identiteten har dock även stora svagheter. För det första är den obarmhärtigt krävande: jag måste själv finna mitt mål och uppnå det. Om jag lyckas lurar högmod om hörnet; om jag misslyckas lurar den totala självdissningen på mig. För det andra kommer den att vara fragmentiserande, eftersom det är den enskildes mål och drömmar som ska förverkligas. De kollektiva strukturer som bär upp samhällen och gemenskaper blir ointressanta. Det blir enbart rättigheterna och inte plikterna som blir viktiga. För det tredje är det en illusion att en människa har sammanhängande drömmar och mål i sitt inre. Ett dilemma vi ofta har är att det som vi längtar efter i vårt inre är självmotsägande. Till exempel kan vi på samma gång både vilja hålla vikten och äta gott och mycket.
Ser vi så till Bibeln framgår där att en kristens identitet varken sammanfaller med den traditionella eller den moderna identiteten. Paulus skriver i Första Korinthierbrevet 4:3–4:
Men mig är det likgiltigt om ni eller någon mänsklig domstol dömer mig. Inte heller dömer jag mig själv. Mitt samvete är rent, men det betyder inte att jag är frikänd. Den som dömer mig är Herren.Och i Första Johannesbrevet 3:19–21 skriver Johannes:
Då förstår vi att vi är sanningens barn, och om vårt hjärta dömer oss kan vi inför honom övertyga det om att Gud är större än vårt hjärta och förstår allt. Mina kära, om hjärtat inte dömer oss kan vi stå frimodiga inför Gud.Av dessa bibelord framgår att en kristens identitet inte definieras av vad andra säger utifrån, som i den traditionella identiteten, eller vad jag själv ger mig för omdöme, vilket är fallet i den moderna identiteten. Gemensamt för både andras omdömen utifrån och mina egna inre omdömen om mig själv är att de bygger på hur väl jag lyckats prestera.
Både Paulus och Johannes har helt lämnat den spelplanen. De låter självbilden, identiteten, definieras av något de fått – Guds frikännande dom – inte av något de själva jobbat ihop, förvärvat. Det handlar om den förlåtelse Gud skänker i Kristus, den rättfärdighet den kristne fått som gåva – oberoende av alla egna prestationer.
Därför blir det heller inte hotande för Paulus att säga om sig själv att han är syndare (1 Tim 1:15), eller för Johannes att säga att den kristne syndar (1 Joh 1:8, 10). Det blir lätt att säga sanningen också om det jobbiga – att den kristne faktiskt gör det som är fel och destruktivt – om hon vet att det inte är den enda sanningen om hennes identitet. Simul iustus et peccator – samtidigt rättfärdig och syndare – innebär, om jag praktiserar följderna av det, ödmjukhet: jag kommer inte att se ner på andra för jag vet att också i mig finns synden som lockar och bedrar. Även i mötet med den mest förhärdade brottsling inser den kristne att »det kunde ha varit jag«. Det innebär även en stolthet som gör att jag inte kommer att låta andras eller mina egna domar över mig själv få sista ordet: jag vet att jag är älskad och förlåten av den högste i hela universum, den ende vars dom kommer att gälla ända in i evigheten.
Dessutom, tänk vilken frihet det ger att leva i den identitet som Jesus Kristus ger oss. Vi slipper spela spelen som de förvärvade identiteterna – när de får dominera oss – tvingar oss till!
-
Inspelat i Hemsedal med inspiration ur 1:a Johannesbrevet
