Mästarna Podcasts
-
Mats Arvidsson besöker ett antal av sina favoritkonstnärer. Vi har döpt serien till: Mats och Mästarna. Nu handlar det om Francisco de Goya y Lucientes.
Francisco de Goya y Lucientes, 1746 - 1828, hovmålare, porträttmålare, framställare av dekorativa förlagor till kungliga gobelänger, ända tills han vid femtio års ålder började se demoner, både sina egna och Spaniens. Då blev han Goya, den svarte Goya, den förtvivlade romantikern Goya, han som gjorde bilder av krigets fasor som ingen annan har kommit i närheten av, varken förr eller senare, han som i svit efter svit av etsningar skildrade dumheten, råheten och vidskepelsen i det efterblivna Spanien, och som till sist, mot slutet av sitt liv, målade en värld av häxor, monster och monstruöst meningslöst våld.Han är också, på 200 års avstånd, på ett märkligt sätt vår samtida. Det går att känna igen sig i honom, man kan förstå hans känslor, man kan leva sig in i hans skräcker och upprördheter, därför att de är så lika våra egna. Det är helt enkelt lätt, och mycket givande, att umgås med Francisco de Goya y Lucientes. -
Mats Arvidsson närmar sig tyvärr pensioneringen och därför vi har bett honom besöka ett antal av sina favoritkonstnärer. Vi har döpt serien till: Mats och Mästarna. Denna del handlar om Hieronymus Bosch.
Hieronymus Bosch, 1450 - 1516, ensam i sitt slag, unik i sin tid och i hela konsthistorien, en alldeles egen närvaro. Ingen vet särskilt mycket om honom, utom att bodde hela sitt liv i staden ´s Hertogenbosch och gifte sig rikt, det brukar alltid framhållas, men det har spekulerats desto mer, om hans förebilder och inspirationskällor, om hans för hållande till kyrkan, om hans moraliska avsikter, om hans eventuella sysslande med hallucinogena droger, om hans eventuella deltagande i kätterska sekter. Ingen vet någonting.Men hans bildvärld finns ju kvar, hans absolut egna värld av demoner, djävlar och monster, dessa glatt mardrömslika korsningar av människa, fågel, fisk, insekt och maskin, de som med sådan fantasifull entusiasm plågar de stackars fördömda själarna i det där helvetet han målade så ofta, och den förblir lika gåtfull och oförklarlig hur man än spekulerar, och den tröttnar man aldrig på.