Joy Podcasts
-
Säsongens sista avsnitt är här! Idag ska vi prata om FOMO som är ett psykologiskt fenomen som betyder Fear of missing out. Detta är något som stressar många och som till och med skapar ångest. Motsatsen till FOMO är JOMO vilket står för Joy of missing out. Mer om detta i dagens avsnitt av En stilla podd.
-
Välkomna, välkomna till kattpödda!
I dagens avsnitt så tjötas det gött och det njuts av de sista semesterdagarna.
Daniel och Calle pratar bland annat om att Spiderman till kommer till PC, Netflix jobbar på ett VR/AR spel och Among Us VR går i Beta.
Det osannolika att Joy con nu fungerar på steam, Microsoft jobbar på Familjekonto på gamepass med upp till fem medlemmar samt att både Playstation och Nintendo har svårigheter med att få fram enheter för att möta försäljningsbehovet.
Det konstateras vilken låt som är bäst: Pokemon eller Digimon.
Multiverse försenas och The sims 4 fick en obehaglig uppdatering!
Det bjuds på såväl intressanta spelsläpp som tips.
I spelat delen så har Daniel rullat eftertexter i Mario Rabbids samt Bright memory. Han har även hunnit med att påbörja det nyligen släppta Hard west 2.
Cölle däremot har fått en ny favvo leksak så det blir myyyyyyyyycket Playdate snack!
Tack till alla som lyssnar! Fy fan vad fina ni är!
➤ Stötta oss på Patreon! https://www.patreon.com/spelberoende
➤ YouTube https://www.youtube.com/channel/UCyZ1fqVi6OyLD9lY73QSmwQ
➤ Gå med i vår Discord! https://discord.gg/8kUna5C -
Världen blir synlig på nytt och det bekanta blir främmande och större. Barn- och ungdomslitteraturen är rik och egensinnig. Och den riktar sig också till dig som är vuxen, säger Karin Nykvist.
Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play.
ESSÄ: Detta är en text där skribenten reflekterar över ett ämne eller ett verk. Åsikter som uttrycks är skribentens egna. Denna essä sändes för första gången iden 17 april 2018.
Varje termin börjar ungefär femtio studenter läsa litteraturvetenskap i Lund. Och jag är den första lärare de träffar. Det är ett möte jag alltid ser fram emot – studenterna är både öppna och nyfikna, samtidigt som de så klart är erfarna läsare.
det enda socialt accepterade skälet för vuxna att få läsa barnböcker verkar vara nostalgi.
För att snabbt lära känna mina nya studenter ber jag dem alltid snabbt skriva namnet på deras livs största läsupplevelse. Svaren är överraskande konstanta: det är alltid någon som älskar Jane Austens böcker, en annan som diggar Kafka, en tredje som drämmer till med Sartre eller Shakespeare. Kanon lever och har hälsan – åtminstone bland dem som läser litteraturvetenskap. Men det är alltid också någon som svarar JK Rowling och Harry Potter. De första gångerna det hände minns jag att jag tänkte att ”den här studenten har inte börjat läsa böcker för vuxna än”.
Men varför skulle barnlitteratur vara något vi växer ifrån? Varför betrakta ett läsarliv som en trappklättring, där vi på första trappsteget möter det enkla för att sedan röra oss uppåt, mot det mer avancerade? Barnlitteraturen är ofta lika komplex som den för vuxna. Men på andra vis. Och den har mycket att erbjuda en vuxen läsare. Jag har sett det gång på gång, på seminarier där studenter lite glatt överraskade gått igång på Astrid Lindgrens ”Bröderna Lejonhjärta” som politisk text eller på Stian Holes ”Hermans sommar ” ur ett psykoanalytiskt perspektiv. ”Men den här boken rymmer ju så mycket!” har de utropat. ”Det såg jag inte förut! Och så vacker den är!”
De här seminarierna har flera gånger fått mig att fundera över de kriterier vi av tradition använder för att skilja mellan barnlitteratur och vuxenlitteratur- och vad dessa kriterier säger om hierarkier och makt i världen utanför litteraturen. Lite tillspetsat kan man säga att barnböcker slarvigt förstås som enkel litteratur för ofärdiga människor. Och det enda socialt accepterade skälet för vuxna att få läsa barnböcker verkar vara nostalgi. Flera nyutkomna böcker behandlar denna läsarnostalgi; som den amerikanska ”Wild things: The Joy of Reading Children’s Literature as an Adult” av Bruce Handy eller den engelska ”Bookworm – a Memoir of Childhood Reading” av Lucy Mangan – böcker fyllda av skimrande minnen av barnkammarmöten med Beatrix Potter, Dr Seuss och CS Lewis.
Och visst kan det vara härligt att läsa om älskade böcker från barndomen. Men det finns flera och mycket bättre skäl att våga sig in på barnavdelningen. Och här kommer mina topp-fem argument för att vi vuxna inte ska behöva något barn i knät – inte ens det svunna barn som vi själva en gång var – för att läsa det som kallas barnlitteratur.
läs barnlitteratur för att få syn på vuxenvärldens rädslor och begär
1. I barnboken pågår en ständig förhandling: vad är viktigt, hur vill vi att världen ska vara och hur fruktar vi att den faktiskt är? Det är inte en slump att dystopin är så stor inom ungdomslitteraturen just nu: det är klimatkatastrofer, krig och totalitarism vart man ser. Men dagens barnbok är också fylld av hopp och lyckliga slut. I nästan alla de böcker för barn om flykt som jag läst under den senaste tiden vinner de som vill ta emot och ta om hand, båtar kommer fram, familjer återförenas och de snälla och nyfikna kamraterna får med sig de misstänksamma. I Pija Lindenbaums ”Pudlar och pommes” är det den trångsynta och främlingsfientliga hunden som ändrar sig, inte de nyfikna och generösa. Så förvandlas vår ångest över nyhetsflödet till hanterbara sagor. Nästan alltid, som sagt. Ett spännande undantag är danska Morten Dürrs bok ”Zenobia”, som borde få hjärtat att brista på den mest cyniske försvarare av Fort Europa. Så anledning nummer ett: läs barnlitteratur för att få syn på vuxenvärldens rädslor och begär – och därmed också dig själv.
2. Läs för att få ett konkret perspektivskifte! Läs till exempel en bok av Eva Lindström, där livets vanlighet och underlighet skildras ur ett perspektiv som är i enmetershöjd snarare än en och sjuttio. Då ser du allt skrufs under soffan när du är på ett ganska ordinärt kalas och blir av med mössan i underbara ”Hit med våra mössor”. Eller läs Sara Lundbergs vackra bilderbok ”Fågeln i mig flyger vart den vill” och få svindel när du klättrar i träd och längtar bort. Världen blir helt enkelt synlig på nytt och det bekanta och invanda blir främmande och större. Lundbergs bok är förresten ett utmärkt exempel på den sinnliga upplevelse som barnboken ofta erbjuder.
3. Och just sinnligheten är mitt tredje argument: många av de bilderböcker som skrivs idag är helt enkelt uppslukande konstverk, där flera sinnen retas. Flickan som berättar i Lundbergs bok sitter i trädet och drömmer, i en färgmättad, gröndoftande illustration. Och texten lyder:
Om jag kryper ihop kan jag
se ut som en fågel som sover.
Som den jag gjort av blålera.
Den jag ska ge till mamma.
Det är poesi som gestaltar barnets upplevelse av världen.
Och munken – är det en person eller ett bakverk?
4. Och det fjärde argumentet då? Lekfullheten – så klart! Den filosofiska språkleken uppfanns inte i den språkmaterialistiska poesin utan i nonsensramsan. Så räcker Lennart Hellsings dikter hela livet. Som den om papegojan och munken, ni vet:
Dinkelidunkelidoja
heter en grön papegoja
dinkelidunk
heter en munk
som bor i en pepparkakskoja.
Visst får den oss att le? Här finns ljudleken, rytmen och språkglädjen. Men också språkfilosofin: papegojan är ju en ljudhärmare som pekar på språket som bara låter, ordet som kan fyllas med innehåll eller fortsätta vara tomt ljudmaterial. Och munken – är det en person eller ett bakverk? Textens pepparkaka får mig att tänka att den kanske är bägge delar, och i Poul Ströyers klassiska illustration av dikten äter en frodig munk givetvis munkar och språkleken fortsätter över till bildmediet. Det är skoj, javisst, men det är också en avancerad lek med utgångspunkt i ordets slumpmässiga förhållande till den värld det ska beskriva.
Skrattet i barnlitteraturen är allra oftast varmt och helt renons på distanserande ironi. Här räds ingen patetiken , de största känslorna eller de svåraste frågorna. Och det är faktiskt mitt femte argument.
Men vi är här nu. Och världen kommer att finnas kvar, utan oss. Kan det sägas bättre eller rakare?
5. Barnlitteraturen väjer inte, tassar inte runt. Den går rakt på. Som i Annica Hedins och Per Gustavssons bilderbok ”Stig”, där världen är full av hål där den döde brodern Stig skulle ha varit: på gungan, vid matbordet, vid tågbanan. Eller som i Barbro Lindgrens dikt om kärlek och vänskap, där slutklämmen lyder ”Den jag älskar heter Örjan men de kallar honom smörjan” och där både kärleken, världen och det korta livet ryms i raderna:
Och Örjans ögon lyste röda
Tänk, sa han
Om hundra år så är vi döda
Då finns det inga ögonSom små sjöar
Men riktigt vatten finns det
Med små gröna öar
Så är det. Snart ska vi dö och vår kärlek ta slut. Men vi är här nu. Och världen kommer att finnas kvar, utan oss. Kan det sägas bättre eller rakare?
Det finns alltså flera skäl till att du ska söka dig till barnavdelningen. Här har du bara fått fem. Givetvis kan du dela dina upplevelser med dina eller andras barn. Men du behöver inget alibi.
Karin Nykvist, litteraturvetare och kritiker
-
Världen blir synlig på nytt och det bekanta blir främmande och större. Barn- och ungdomslitteraturen är rik och egensinnig. Och den riktar sig också till dig som är vuxen, säger Karin Nykvist.
Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play.
ESSÄ: Detta är en text där skribenten reflekterar över ett ämne eller ett verk. Åsikter som uttrycks är skribentens egna.
Varje termin börjar ungefär femtio studenter läsa litteraturvetenskap i Lund. Och jag är den första lärare de träffar. Det är ett möte jag alltid ser fram emot – studenterna är både öppna och nyfikna, samtidigt som de så klart är erfarna läsare.
det enda socialt accepterade skälet för vuxna att få läsa barnböcker verkar vara nostalgi.
För att snabbt lära känna mina nya studenter ber jag dem alltid snabbt skriva namnet på deras livs största läsupplevelse. Svaren är överraskande konstanta: det är alltid någon som älskar Jane Austens böcker, en annan som diggar Kafka, en tredje som drämmer till med Sartre eller Shakespeare. Kanon lever och har hälsan – åtminstone bland dem som läser litteraturvetenskap. Men det är alltid också någon som svarar JK Rowling och Harry Potter. De första gångerna det hände minns jag att jag tänkte att ”den här studenten har inte börjat läsa böcker för vuxna än”.
Men varför skulle barnlitteratur vara något vi växer ifrån? Varför betrakta ett läsarliv som en trappklättring, där vi på första trappsteget möter det enkla för att sedan röra oss uppåt, mot det mer avancerade? Barnlitteraturen är ofta lika komplex som den för vuxna. Men på andra vis. Och den har mycket att erbjuda en vuxen läsare. Jag har sett det gång på gång, på seminarier där studenter lite glatt överraskade gått igång på Astrid Lindgrens ”Bröderna Lejonhjärta” som politisk text eller på Stian Holes ”Hermans sommar ” ur ett psykoanalytiskt perspektiv. ”Men den här boken rymmer ju så mycket!” har de utropat. ”Det såg jag inte förut! Och så vacker den är!”
De här seminarierna har flera gånger fått mig att fundera över de kriterier vi av tradition använder för att skilja mellan barnlitteratur och vuxenlitteratur- och vad dessa kriterier säger om hierarkier och makt i världen utanför litteraturen. Lite tillspetsat kan man säga att barnböcker slarvigt förstås som enkel litteratur för ofärdiga människor. Och det enda socialt accepterade skälet för vuxna att få läsa barnböcker verkar vara nostalgi. Flera nyutkomna böcker behandlar denna läsarnostalgi; som den amerikanska ”Wild things: The Joy of Reading Children’s Literature as an Adult” av Bruce Handy eller den engelska ”Bookworm – a Memoir of Childhood Reading” av Lucy Mangan – böcker fyllda av skimrande minnen av barnkammarmöten med Beatrix Potter, Dr Seuss och CS Lewis.
Och visst kan det vara härligt att läsa om älskade böcker från barndomen. Men det finns flera och mycket bättre skäl att våga sig in på barnavdelningen. Och här kommer mina topp-fem argument för att vi vuxna inte ska behöva något barn i knät – inte ens det svunna barn som vi själva en gång var – för att läsa det som kallas barnlitteratur.
läs barnlitteratur för att få syn på vuxenvärldens rädslor och begär
1. I barnboken pågår en ständig förhandling: vad är viktigt, hur vill vi att världen ska vara och hur fruktar vi att den faktiskt är? Det är inte en slump att dystopin är så stor inom ungdomslitteraturen just nu: det är klimatkatastrofer, krig och totalitarism vart man ser. Men dagens barnbok är också fylld av hopp och lyckliga slut. I nästan alla de böcker för barn om flykt som jag läst under den senaste tiden vinner de som vill ta emot och ta om hand, båtar kommer fram, familjer återförenas och de snälla och nyfikna kamraterna får med sig de misstänksamma. I Pija Lindenbaums ”Pudlar och pommes” är det den trångsynta och främlingsfientliga hunden som ändrar sig, inte de nyfikna och generösa. Så förvandlas vår ångest över nyhetsflödet till hanterbara sagor. Nästan alltid, som sagt. Ett spännande undantag är danska Morten Dürrs bok ”Zenobia”, som borde få hjärtat att brista på den mest cyniske försvarare av Fort Europa. Så anledning nummer ett: läs barnlitteratur för att få syn på vuxenvärldens rädslor och begär – och därmed också dig själv.
2. Läs för att få ett konkret perspektivskifte! Läs till exempel en bok av Eva Lindström, där livets vanlighet och underlighet skildras ur ett perspektiv som är i enmetershöjd snarare än en och sjuttio. Då ser du allt skrufs under soffan när du är på ett ganska ordinärt kalas och blir av med mössan i underbara ”Hit med våra mössor”. Eller läs Sara Lundbergs vackra bilderbok ”Fågeln i mig flyger vart den vill” och få svindel när du klättrar i träd och längtar bort. Världen blir helt enkelt synlig på nytt och det bekanta och invanda blir främmande och större. Lundbergs bok är förresten ett utmärkt exempel på den sinnliga upplevelse som barnboken ofta erbjuder.
3. Och just sinnligheten är mitt tredje argument: många av de bilderböcker som skrivs idag är helt enkelt uppslukande konstverk, där flera sinnen retas. Flickan som berättar i Lundbergs bok sitter i trädet och drömmer, i en färgmättad, gröndoftande illustration. Och texten lyder:
Om jag kryper ihop kan jag
se ut som en fågel som sover.
Som den jag gjort av blålera.
Den jag ska ge till mamma.
Det är poesi som gestaltar barnets upplevelse av världen.
Och munken – är det en person eller ett bakverk?
4. Och det fjärde argumentet då? Lekfullheten – så klart! Den filosofiska språkleken uppfanns inte i den språkmaterialistiska poesin utan i nonsensramsan. Så räcker Lennart Hellsings dikter hela livet. Som den om papegojan och munken, ni vet:
Dinkelidunkelidoja
heter en grön papegoja
dinkelidunk
heter en munk
som bor i en pepparkakskoja.
Visst får den oss att le? Här finns ljudleken, rytmen och språkglädjen. Men också språkfilosofin: papegojan är ju en ljudhärmare som pekar på språket som bara låter, ordet som kan fyllas med innehåll eller fortsätta vara tomt ljudmaterial. Och munken – är det en person eller ett bakverk? Textens pepparkaka får mig att tänka att den kanske är bägge delar, och i Poul Ströyers klassiska illustration av dikten äter en frodig munk givetvis munkar och språkleken fortsätter över till bildmediet. Det är skoj, javisst, men det är också en avancerad lek med utgångspunkt i ordets slumpmässiga förhållande till den värld det ska beskriva.
Skrattet i barnlitteraturen är allra oftast varmt och helt renons på distanserande ironi. Här räds ingen patetiken , de största känslorna eller de svåraste frågorna. Och det är faktiskt mitt femte argument.
Men vi är här nu. Och världen kommer att finnas kvar, utan oss. Kan det sägas bättre eller rakare?
5. Barnlitteraturen väjer inte, tassar inte runt. Den går rakt på. Som i Annica Hedins och Per Gustavssons bilderbok ”Stig”, där världen är full av hål där den döde brodern Stig skulle ha varit: på gungan, vid matbordet, vid tågbanan. Eller som i Barbro Lindgrens dikt om kärlek och vänskap, där slutklämmen lyder ”Den jag älskar heter Örjan men de kallar honom smörjan” och där både kärleken, världen och det korta livet ryms i raderna:
Och Örjans ögon lyste röda
Tänk, sa han
Om hundra år så är vi döda
Då finns det inga ögonSom små sjöar
Men riktigt vatten finns det
Med små gröna öar
Så är det. Snart ska vi dö och vår kärlek ta slut. Men vi är här nu. Och världen kommer att finnas kvar, utan oss. Kan det sägas bättre eller rakare?
Det finns alltså flera skäl till att du ska söka dig till barnavdelningen. Här har du bara fått fem. Givetvis kan du dela dina upplevelser med dina eller andras barn. Men du behöver inget alibi.
Karin Nykvist, litteraturvetare och kritiker
-
Maria Borelius:
-Må bättre med “ The joy of missing out”!
Maria Borelius, prisbelönt vetenskapsjournalist, författare och entreprenör, har gjort succé med sina böcker om en antiinflammatorisk livsstil. Första boken hette “Hälsorevolutionen” och har följts av flera andra som “Bliss” och “Förundran”.
Nu möter hon Alexandra Charles i podden “Alexandra - nära ditt hjärta” och det blir ett samtal om vikten av att ge sig själv tid att känna såväl förundran som andlighet för att må bra - två nycklar till hennes personliga hälsorevolution.
Starka känslor som ger wow-upplevelser, påverkar oss på flera sätt och forskning har visat att det kan sänka inflammationsnivåerna. Det handlar om att söka de upplevelser där vi går nästan lite utanför oss själva.
-Att unna sig förundran varje dag är läkande, säger Maria Borelius. Att njuta av en vacker solnedgång, av musik som du älskar, att sjunga i en kör…
Samma effekt får du också genom att göra gott och ge av dig själv till en större sak.
-Att göra något för andra är direkt ångestdämpande, säger Maria Borelius.
Istället för “Fear of missing out”, Fomo, borde vi hitta Jomo, “Joy of missing out”.
-Den ständiga stressen över att aldrig stanna upp, att känna att livet hela tiden pågår någon annanstans, påverkar vår inflammation i kroppen och i sin tur vår helhetshälsa, säger Maria Borelius.
-Ge dig tillåtelse att vila i allt det vackra som finns runt omkring dig!
Men det är svårt att stänga av ett digitalt beroende.
-Det gör mig sktiförbannad att det sitter 10 000 ingenjörer i Silicon Valley, utbildade i beteendemanipulation. De vet precis hur de ska gå in i vår hjärnkemi och trycka på rätt knappar för att skapa ett beroende, kopplat till digital teknik.
-Varje gång vi knäpper på Facebook gör de allt för att vi inte ska stänga av!
Support till showen http://supporter.acast.com/alexandras.
Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.
-
Jonas, Niklas och Tove håller fortet och peppar bland annat för nytt Monkey Island-spel och färsk ny säsong av Outlander.Nyheter blir det givetvis först, och vi fortsätter att gräva i härvan om sexuella trakasserier hos Activision Blizzard. En förlikning har nu kommit till stånd mellan företaget och den amerikanska organisationen Equal Employment Opportunity Commission (EEOC), en nota för Blizzard på ca 168 miljoner kronor. Vidare blir det inte något E3 i år heller och vi spekulerar om syftet med mässan existens efter covid.Veckans roligaste nyhet är dock att Ron Gilbert och Dave Grossman kommer att släppa ett nytt Monkey Island-spel, Return to Monkey Island! Dominic Armato kommer också att åter göra rösten till Guybrush Threepwood.Nytt Tomb Raider är också på g signerat Crystal Dynamics i Unreal Engine 5 och vi (eller åtminstone Tove) är taggade.Vi pratar också om att Guillous Ondskan ska bli TV-serie, att Harrison Ford kommer att göra TV för första gången med Apple TV+-serien Shrinking och att Game of Thrones-prequeln House of the Dragon får premiär på HBO den 21 augusti. Slutligen pratar vi också filmnyheter, bland annat om att Bill Skarsgård ska spela Eric Draven i den nya versionen av The Crow och att Bruce Willis lägger ned sin karriär efter att ha fått diagnosen afasi.Vi pratar mer film, Niklas har nämligen sett Kenneth Branaghs Agatha Christe-rulle Death on the Nile.Tove har sett fyra avsnitt av den efterlängtade sjätte säsongen av det historiska time travel-romance-dramat Outlander och så blir det förstås Koreakoll: två historiska romantiska dramer, The King's Affection och Secret Royal Inspector & Joy.Tack & Förlåt, Puss Hej!
-
Ep. 262.
Feeling blah in your life right now? I’m going to share 7 simple ways to experience more joy in your life starting today!!
There are so many simple ways to experience more joy through personal growth, personal development and self improvement. Mental health awareness is something that I’m super passionate about and want to give you some happiness hacks to guarantee more joy in your life. I will teach you how to feel joy.
Hormones and hormonal imbalance can also be the cause of feeling more apathetic and joyless in your life. By engaging in these wellness tips, you will learn how to experience more joy in your life. There is no secret formula for joy, but by the end of this video, you’ll learn how to experience more happiness and learn how to be happier.
www.alidamron.com/consults
www.facebook.com/groups/alidamron
https://www.youtube.com/c/AliDamronWomensHormoneExpert
-
Vi är hos Hela Människan i Motala-Vadstena och får i detta avsnitt möta Joy, 21 år, och Johnny, 26 år. Joy och Johnny har varit ett par sedan 2019 och är idag sambos. Båda två lever med missbruksproblematik och under samtalets gång får vi nu här bl.a. ta del av historier från deras vardag, berättelsen om hur de träffades och deras relation med Hela Människans verksamhet.
-
Sofia Munoz är trebarnsmamma, pastor & VD i WAO Church, bröllopsfixare på fritiden och har ett öga för allt det vackra och fina i livet. Sofia bär på en speciell styrka och vishet och är en person vars ord och liv förvandlar andras. Följ med Sofia till en dag på landet med sin syster Joy där de i båthuset en varm sommardag förbereder deras syster Linns bröllopslokal - till en annan dag fylld med sorg och besked som kom att förändra Sofias liv för alltid. Lyssna på en historia om en systers starka kärlek, livet efter en näras bortgång och styrkan som bara kommer från ovan. På jorden för himmelens skull. Lyssna på alla har en story med Sofia Munoz.
-
Peggy Green combines 13 years of personal training, health coach, nutrition, 30 years of grief plus, parental loss etc and the tools she used to get there. She also wrote Life After Child Loss: The Mothers' Survival Guide to Cope and Find Joy. It was a number 1 best seller on Amazon.
She uses 4 Cornerstones of Healing, physical, mental, emotional and spiritual health to get them there. As a coach, she is forward focused. she does this after losing two children, one more recently to suicide.
Life After Child Loss: The Mother's Survival Guide to Cope and Find
Joy on Amazon: https://www.amazon.com/Life-after-Child-Loss-Survival/dp/B08BDZ5HLY/ref=tmm_pap_swatch_0?_encoding=UTF8&qid=&sr=Thee Grief Specialist Facebook: https://www.facebook.com/TheeGriefSpecialist
YouTube: https://www.youtube.com/channel/UCuzwyjK-yTy_2kf5mm138aQ
LinkedIn: https://www.linkedin.com/in/theegriefspecialist/
Instagram: https://www.instagram.com/peggyagreen/
Twitter: https://twitter.com/peggyagreen
www.alidamron.com
www.facebook.com/groups/alidamron
www.instagram.com/alidamron
-
Epilogens julspecial är en varm och tröstande famn för alla som känner sig ensamma under jul och nyår. Mia Makila blandar motiverande visdomsord med lekfull humor när karaktärerna Ångesten, Självtvivlet och Klokheten gästar poddstudion. Exklusiva julhälsningar från ståuppkomikern Al Pitcher, dokumentärfilmaren Dheeraj Akolkar ("Liv & Ingmar") och Sveriges rockabillydrottning Eva Eastwood. Cerefie Byrge framför en julsång, exklusivt inspelad för Epilogens julspecial.
Epilogen Podcast är en svensk podd om psykisk misshandel och resan från att vara offer, till överlevare och sedan blomstra. Producerad, skriven och framförd av överlevaren och konstnären Mia Makila (miamakila.com).
Musik:Diego Alladio - RequiemPurple Planet Music https://www.purple-planet.comYakov Golman - New YearThicker Than Water - Joy To The World
-
I detta pilotavsnitt av "HansenMöllers Filmpod" kastas vi in i en nästintill improviserad timma som börjar i full med snack om coming-of-age genren,hårdporr och nazister.
I avsnittets andra halva går vi igenom titlar vi nyligen har sett. Jonas snackar om sexualisering i blockbusters, Robin är arg på effekter i "Daddys Home" och hur uttalar man Kevin Bacon?
Några titlar som det pratas om i avsnittet:
Gestapos Last Orgy, American Beauty, Before Sunrise,Joy, Cop Car, Mission Impossible:Rouge Nation, Cherry, Daddys Home, Die Hard m.m.
Se(hör) detta avsnitt mer som en prototyp då själva strukturen och upplägget fortfarande inte är riktigt bestämt.
