Monty Python Podcasts
-
Via samples i bajspåse går vi direkt på våra eminenta lyssnares frågor: Hur påverkas smaken under whiskyprovning, och kan irländsk whiskey lagras i en trälåda i ett mörkt rum försett med doftljus? Vi gastar ett snabbt "hej" till lilla gulliga gigantodestilleriet Tamnavulin och veckans ord är Rotation. Och David skryter, med viss rätt.Vad var det i glaset?David smuttade på Kilchoman Loch Gorm 2013 release, det första släppet: https://www.whiskybase.com/whiskies/whisky/43609/kilchoman-loch-gormMathias körde med Talisker Dark Storm, en klassiker som har dragit iväg lite i pris på sistone:https://shopping.tallink.com/sv/shop/product/drycker/starksprit/whisky/talisker-dark-storm-100-cl-221138Jeroen smuttade på Ceder & Tjeders Mortlach som de inköpte från The Maltman:https://www.whiskybase.com/whiskies/whisky/73683/mortlach-1998-ctDavid skryter lite om Malt whisky yearbook…https://www.maltwhiskyyearbook.com/Melissa Horns tolkning av Parklands:https://open.spotify.com/track/0m5v12EQC534HqxD4WqP1Y?si=f183e8576d8e4008Lyssnarfråga: hur funkar smaklökarna egentligen, när man provar många whiskies?Här en intressant artikel: Reed, Danielle Renee & Antti Knaapila, ”Genetics of taste and smell: poisons and pleasures”, Progress in Molecular Biology and Translational Science 94 (2010), s. 213–240.Också läsvärd (fast David erkänner glatt att han inte alls gör som Serge gör): Serge Valentin, ”Tasting: how to make your inherent subjectivity a little more consistent”, 5/11 2011:http://www.whiskyfun.com/archivejanuary11-1.html#0501112En kanske lite väl nördig bok som innehåller en del om vad forskning säger om smaksinnet:Gregory H. Miller, Whisky science: A condensed distillation (Cham: Springer, 2019)Hasse Nilsson berättar förresten en rolig historia i sin senaste bok, om hur en whisky han fick prova i ett lagerhus som han då tyckte var bland det bästa han smakat visade sig vara överekad och rätt dålig när han satt med sitt sample från fatet hemma:https://www.adlibris.com/se/bok/historier-jag-hort-i-skottland-och-andra-berattelser-om-whisky-9789188397782Tamdhu batch strength som Mathias tog upp: https://www.systembolaget.se/produkt/sprit/tamdhu-4062801/Den Mathias och David smakade där på Cinderella whisky fair var batch 1:https://www.whiskybase.com/whiskies/whisky/125749/tamdhu-batch-strengthOld Pulteneyn som Frida Birkehede valde tillsammans med David för Allt om whisky:https://www.whiskybase.com/whiskies/whisky/72573/old-pulteney-1997Mer om den där irländska whiskeyn…Igen, den där whiskeyn med den konstiga åldersbestämningen är denna:https://www.whiskybase.com/whiskies/whisky/137085/an-irish-distillery-2006-caIrish whiskey technical fileDenna är daterad i oktober 2014 och återfinns här:https://www.gov.ie/pdf/?file=https://assets.gov.ie/91238/e4d51392-dcab-45af-a8e5-39bc0fc4de14.pdf#page=1Det finns mer om lagring på s. 9 som David inte läste förresten, kolla här: 4.1.4. Stage 4: MaturationIrish Whiskey/Uisce Beatha Eireannach /Irish Whisky” must be matured in wooden casks, such as oak, only on the island of Ireland, such maturation being for a minimum of three years. New casks as well as casks which may have been previously used to store other alcoholic beverages, for example Madeira, Sherry, Port or Bourbon, are used. The moderate Irish climate influences the rate of maturation and enables the development of particular flavour attributes. This even maturation creates a smooth tasting and mellow product. The use of seasoned casks means that the spirit is not overpowered by excessive wood extracts and tannins but delivers a complex but balanced character to the spirit and enables the development of particular flavour attributes. Colour development, which varies in colour from pale gold to dark amber, depends upon the maturation casks chosen. ”Irish Whiskey/Uisce Beatha Eireannach /Irish Whisky” shall not be exported from Ireland in wooden casks, such as oak or other wooden containers, which may result in further maturation.Det där med The larch, för de av er som inte sett så mycket Monty Python var det detta Mathias åsyftade:https://www.youtube.com/watch?v=H0zVsxUbbjMVeckans destilleri: TamnavulinHemsida: https://www.tamnavulinwhisky.com/Core range lanserades tydligen 2017. Tamnavulin grundades 1966 och ser ut såhär:Åren i malpåse som David nämnde var 1995–2007; länge, alltså! Den blindprovade Tamnavulin från Svenska whiskyakademien som David mindes var Red wine cask edition; Davids smaknoter här:https://tjederswhisky.se/tamnavulin-red-wine-cask-edition/
Veckans ord: rotationSpringbanks 16/121 som David hittade på som exempel har jag inte hittat i whiskybase, men se här en 16/106, alltså rotation 106 år 2016:https://www.whiskybase.com/whiskies/whisky/92592/springbank-10-year-oldHär når du oss:En trea whisky på Facebook (https://www.facebook.com/entreawhisky)Maila till oss på [email protected] blogg tjederswhisky.se (https://www.tjederswhisky.se)Följ oss på Instagram: https://www.instagram.com/entreawhisky
-
I veckans avsnitt gästas Ludde och Anders av ingen mindre än Landon Lundblad. Far och son ordar om varför Far Cry 6 är kul, Landon får lära sig vilka Monty Python var och Ludde hyllar det alldeles färska Guardians Of The Galaxy. Men som det inte vore nog, så bjuds era öron även på över örti minuters snack om FIFA 22. Det ni!
-
Dubbla Simple Minds-album och U137 rände på grund. Japp, det var ett händelserikt år när Mathias gav David och Jeroen pengar till whisky. Men nu är den här! Dessutom: En rejäl omgång koppar, radioteater om pannor som ger upp och som grädde på moset en snabbvisit på destilleriet Tormore. Välkommen till avsnitt 77!
Vad var det i glaset?Mathias hade Ledaig 10:
https://www.systembolaget.se/produkt/sprit/ledaig-8539001/
Jeroen körde på Redbreast 15:
https://www.systembolaget.se/produkt/sprit/redbreast-8585601/
David firade med dubbelt folieryck, Laphroaig 16 YO och Glen Garioch 15 YO på 53,7%:
https://www.whiskybase.com/whiskies/whisky/71868/laphroaig-16-year-old
https://www.bordershop.com/se/sprit/whisky/cat31894/glen-garioch-15-yo-sherry-cask-matured-highland-single-malt-scotch-whisky-2087616Det där med koppar:
Monty Python: Nr 1, The Larch
https://youtu.be/H0zVsxUbbjM
Teemu Strengell, för ett brett historiskt perspektiv:
http://whiskyscience.blogspot.se/2014/10/copper.html
The whisky professor, för ett lite snävare:
https://scotchwhisky.com/magazine/ask-the-professor/9685/why-are-whisky-stills-made-from-copper/
Och så några artiklar för den där supergalna nördnivån som bara hör de allra tokigaste till:
Reaich, Donna, ”The influence of copper on malt whisky character”, i Iain Campbell, red., Proceedings of the Fifth Aviemore conference on malting, brewing and distilling (London: Institute of Brewing, 1999), s. 141–152.
Harrison, Barry, Olivier Fagnen, Frances Jack & James Brosnan, ”The impact of copper in different parts of malt whisky pot stills on new make spirit composition and aroma”, Journal of the Institute of Brewing 117 (2011), nr 1, s. 106–112.Panting
Nej, vi hittade ingen film med det men jösses vad imponerande han Davids minne är ibland. Vi ger er David Nicols kapitel ”Batch distillation” från Russell & Stewart, red., Whisky: Technology, production and marketing, 2 uppl. (Oxford: Academic Press, 2014), s. 168:”Attack by carbon dioxide, sulphur, and solids (in wash still) also thins the copper, so eventually areas subject to this attack (above the boiling line, the shoulder, the swan neck, the lyne arm, condenser tubes, and start of worm) erode, requiring patching or replacement. A still affected by erosion emulates the breathing of a dog, with the shoulders rising and falling in a rhythmic pattern called panting. Such a condition renders the still more vulnerable to collapse, and the offending pot should be replaced.”
Kolla själva här för citatet:
https://cdn.homedistil.ru/fs/2003/30/7132.324120.pdfVeckans destilleri: Tormore
Meh, Tormore har ju VISST en core range, hur dålig koll har David egentligen??? Kolla här bara:
http://www.tormoredistillery.com/
Kolla in den här coola filmen från 1963 om hur man byggde destilleriet på sent 1950-tal:
https://movingimage.nls.uk/film/2795?search_term=Highland+ponies&search_join_type=AND&search_fuzzy=yes
Foto: orbofsphere/FlickrHär når du oss:En trea whisky på Facebook (https://ww.facebook.com/entreawhisky)Maila till oss på [email protected] blogg tjederswhisky.se (https://www.tjederswhisky.se) -
Få författares liv kan på ett så tydligt sätt delas upp i ett före och ett efter som Oscar Wildes liv. Den på ytan bekymmerslösa författaren ersätts efter tiden i fängelset av en författare som kämpar för att skriva. Kristoffer Leandoer berättar i den här essän om Oscar Wildes oskrivna böcker.
Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play.
ESSÄ: Detta är en text där skribenten reflekterar över ett ämne eller ett verk. Åsikter som uttrycks är skribentens egna.
Den 14 februari 1895 inträffar den av hela London emotsedda galapremiären för Mister Ernest, salongskomedin vars förment harmlösa, djupt absurda humor förebådar Beckett likaväl som Monty Python. Detta datum innebär höjdpunkten för Oscar Wildes karriär: när markisen av Queensbury, grälsjuk far till Wildes älskare sir Alfred Douglas, av påpassliga vakter hindras från att ställa till skandal på själva premiären lämnar han ett kort till Wilde som denne i sin tur trots vännernas avrådan lämnar över till polisen med en stämningsansökan för förtal.
Det är en rättegång som Wilde inte kan vinna, eftersom Queensburys påstående om Wildes homosexuella livsföring i sak är sant: Wilde får betala ett fruktansvärt högt pris för sitt övermod i form av konkurs, skilsmässa och två års straffarbete som kostar honom hans hälsa och förkortar hans liv.
Man kan förstå att Oscar Wilde, som var en mästare på självdramatisering i alla lägen, tyckte sig ha anledning att dela in sitt liv i ett tydligt före och ett efter: en sorglös, kreativ och suverän Oscar före 1895 års katastrof, en handlingsförlamad efter. ”Det är svårt för mig att skratta åt livet på samma sätt som jag brukade.”
Men hans senaste levnadstecknare, Matthew Sturgis, visar att det är en förenklad bild. Den sorglöse Wilde före katastrofen var en konstruktion, en fasad som Wilde höll upp inför omvärlden. Sturgis gör sig mödan att faktiskt kartlägga Wildes liv, månad för månad, år efter år, och har då funnit långa perioder av total tystnad och overksamhet, då han knappt svarade på brev: den enda möjliga slutsatsen är att Wilde livet igenom led av återkommande depressioner, som han i vanliga fall kunde kompensera för genom extraordinär arbetskapacitet, gott humör – samt ett fotografiskt minne.
Det som händer efter fängelset är att han förlorar såväl förmågan som viljan att kompensera, även om fängelsevistelsen resulterar i två av de texter som försäkrat honom en plats i litteraturhistorien: det långa fängelsebrevet De Profundis, där Wilde gör upp med älskaren Lord Alfred Douglas och försöker bygga upp en ny identitet som människa och författare, samt Balladen om fängelset i Reading, den gripande dikten om en hustrumördare och dennes avrättning.
Först gör Wilde som alla författare när idéerna tryter: återupptar påbörjade projekt, i detta fall renässansdramat En florentinsk tragedi, som blir ett ledmotiv de återstående åren, nästan en besvärjelse: att vara sysselsatt med En florentinsk tragedi innebär i själva verket att inte göra något alls. Det börjar redan i fängelset. När fängelseledningen äntligen ger Wilde tillgång både till skrivmaterial och ordentligt ljus så att han kan återuppta arbetet, visar det sig helt omöjligt. Han minns inte sin egen text, och fantasin sviker honom: ”det finns bara bitar kvar, och jag upptäcker att jag inte kan hitta på: tystnaden, ensamheten och isoleringen från allt mänskligt inflytande, innebär rena döden för hjärnverksamheten: hjärnan blir livlös: den fjättras vid lidandets monotoni”.
Jag undrar om han ändå inte fick lite skrivet i cell C.3.3 – när ett klädesplagg sägs vara prytt med pärlor som är ”vitare än de månar som vansinniga kan se genom fängelsegaller i gryningen” vill man gärna tro att det rör sig om platsens poesi.
Inte undra på att Wilde är förväntansfull inför frigivningen: ”för mig kommer all luft att vara Arabien”, säger han om världen som väntar därute.
Han är som sagt ruinerad. Till hans minimala återstående tillgångar hör copyrights samt opublicerade manuskript, framför allt sätter han sitt hopp till pjäserna En florentinsk tragedi, La Sainte Courtesane samt The Cardinal of Avignon. Tyvärr var samtliga oavslutade – och kommer att så förbli. Av de båda förstnämnda finns bara öppningsscenerna kvar, av The Cardinal of Avignon inte ens så mycket – den känner vi bara till genom hans försök att sälja in den på idéstadiet.
När Balladen om fängelset i Reading väl kommit ut börjar Wilde referera till den som sin svanesång, och han säger rätt ut: ”Jag tror inte att jag någonsin kommer att skriva mer.”
Det är den enkla sanningen. Han är trött, helt enkelt. Det smittande skrattet är borta. Innan fängelset kunde han ladda upp ny energi mellan depressionerna, men nu orkar han inte längre, det är som ett batteri där ena polen saknas: ”The intense energy of creation has been kicked out of me.”
Men om han har svårt för att skriva så har han desto lättare för att tala, och han talar gärna om sitt skrivande. Han förstod tidigare än de flesta att författaryrket inte bara innebar att skriva sina böcker utan också att leva upp till en offentlig roll: nu har han bara rollen kvar, och delvis behandlar han den som ett levebröd, ett sätt att sjunga för maten.
Men det är också det han vill: att vara litteratur, läsa litteratur, tala litteratur – men inte skriva litteratur. Wildekännaren Nicholas Frankel menar rent av att Wilde dessa sista år förädlar och förverkligar sig själv som konstverk, ungefär som när Rimbaud lämnat litteraturen och i stället levde sina dikter i Östafrika.
I Dieppe på middag hos den norske konstnären Frits Thaulow och dennes fru säger Wilde att han håller på att skriva en essä med titeln ”A Defence of Drunkenness”, och tillägger som förklaring att London måste chockas minst två gånger om året. Bättre försvarare hade fyllan knappast kunnat få: för sin väninna och välgörarinna Ada Leverson (som gjorde sitt bästa för att rädda både författare och manusfragment från undergång) beskriver Wilde hur han i ett absintrus ser en hel djungel av orkidéer växa upp ur kroggolvet. Men någon essä blir det aldrig, trots hans obestridliga sakkunskap.
I december 1898 befinner sig Wilde i det lilla fiskarsamhället La Napoule tre mil söder om Nice. Han arbetar på Balladen om fiskarpojken, en dikt tänkt som kompletterande motpol till Balladen om fängelset i Reading, och meddelar i brev till vännen Frank Harris att han har fått ett par strofer färdiga. Dessa har aldrig återfunnits, eller lästs av någon.
Här är ytterligare titlar till listan över Oscar Wildes förlorade verk: Libretto till en opera efter myten om Daphnis och Chloe, en biografi över den romerske kejsaren Heliogabalus som fascinerade Wilde för att han påstås ha gift sig med månen. Till André Gide berättar Wilde om två bibliska pjäser, en om Farao och en om Ahab och Jezebel. samt en prosaberättelse om Judas som Wilde själv beskriver som ”genialisk”. Vi har inget val annat än att tro honom, för av alla dessa underverk återstår inte mer än av biblioteket i Alexandria, det vill säga inget alls.
I ett ärligare ögonblick säger han: ”Du frågar vad jag skriver: mycket lite.”
Den 5 juli 1898 är Wilde ute och promenerar vid franska kusten tillsammans med Wilfrid Chesson, som räddat åtskilliga av Wildes böcker och manus när hans bibliotek gick på exekutiv auktion. De passerar en grind vid flodbanken och får en skymt av egendomen innanför: ”Det här är vad jag tycker om”, säger Wilde, ”att bara stå och kika in genom spjälorna. Det vore bättre än att vara i paradiset att få stå som vi gör nu, uppfatta en skymt och vilja gå in.”
Jag tänker mig att han var ganska nöjd med att ha det så. Varför kämpa för att återfå ansvaret över allt detta tungrodda maskineri, familjer, bostäder, teateruppsättningar, bokutgivningar, när energin var borta och man lika gärna kunde stå på andra sidan gallret och se på?
I de försvunna böckernas bibliotek hittar vi många titlar under Wildes namn, men det viktigaste som finns där tror jag är något annat: Oscar Wildes förlorade skratt.
Kristoffer Leandoer
-
VEM: Per Gessle
YRKE: Artist
AVSNITT: 442
OM: Roxette, Halmstad, företagsgig, Gyllene Tider, att vara på sin vakt, lycka, Marie Fredriksson, att tröttna på musik, drivkraft, Så mycket bättre, att vara ett barn av sin tid, pengar och lycka, diskmaskinsfyllnad, det tråkiga med att vara Per Gessle och givetvis en hel del om kopplingen mellan Monty Python och Joyride.
SAMTALSLEDARE: Kristoffer Triumf
PRODUCENT: Mattias Nordgren (vik)
DISTRUBUTION: Acast
Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.
-
VEM: Per Gessle
YRKE: Artist
AVSNITT: 442
OM: Roxette, Halmstad, företagsgig, Gyllene Tider, att vara på sin vakt, lycka, Marie Fredriksson, att tröttna på musik, drivkraft, Så mycket bättre, att vara ett barn av sin tid, pengar och lycka, diskmaskinsfyllnad, det tråkiga med att vara Per Gessle och givetvis en hel del om kopplingen mellan Monty Python och Joyride.
SAMTALSLEDARE: Kristoffer Triumf
PRODUCENT: Mattias Nordgren (vik)
DISTRUBUTION: Acast
Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.
-
Kalle Lind och nördkompisen Niklas Kvarnbo Jönsson diskuterar pianosatirikern Tom Lehrer. Namn som nämns: Gilbert & Sullivan, Simpsons, Monty Python och Monica Zetterlund.
-
Kalle Lind och Fräulein Ann Edliden fortsätter diskutera tysk humor. Namn som nämns: Lill-Babs, France Gall, Monty Python, E-type, Ingmar Bergman och Fredrik Backman.
-
Martin och Thomas tar sig an The Beast ( The Beast of war ) Året är 1981 och en rysk pansarvagn har åkt vilse inne i de afghanska bergen, mitt i det Mujahedin-kontrollerade turfet. Detta leder inte bara till strider mellan ryssar och afghaner utan också till smågnabb bland afghanerna och en fejd mellan stridsvagnens chaufför Koverchenko och den galenpannen kapten Daskal. Det pratas CGI, Mobbing, krig, Kevin Costner (igen), Star Wars, Happy Days, Monty Python (igen), kossor, gift, Jack Sparrow, stening och Martin visar upp sina historiska precisa återberättelser av världskonflikter medan Thomas bara nickar och håller med. Martin och Thomas övar på att säga eh .. Ö … och Liksom i andra avsnittet.
-
Martin och Thomas pratar om filmen Erik Viking som utspelar sig under yxtiden och är baserad på nordisk mytologi. Den naive och framförallt långe Erik (Tim Robbins) Inser under ett plundringståg att han inte är toktaggad på våldtäkt och folkmord, och drabbas av samvetskval när en ung oskyldig kvinna dödas. Erik packar ihop sina grejor och ger sig upp i båten för att göra en rafflande äventyrsresa till Valhall för att vädja till snorungar och få ett slut på vardagsvåldet. Flera anser våldet lönsamt och gör allt för att hindra Eriks skepp med trofasta, och mindre trofasta, vikingar. Samtidigt i verkligheten lär sig Martin och Thomas hur man ska göra en podcast eller radio som det kallades förr. Det pratas Monty Python, bärsärk, Kevin Costner, spermier, Sommarkollo, Christina Ricci, Robin Hood, Howard the Duck, åldersskillnad, dvd, magiska trasor, brittiska, rena kostymer, drakar och demoner, tolv apor och Thomas utses till podcastens skvalleransvarige.
