Sevilla Podcasts
-
Tack för allt stöd de senaste veckorna!
Detta är avsnitt 3 utav säsong 3 är lite annorlunda, endast i ljudformat och inspelat tidigare under veckan då vi i studion är på resande fot.
Avsnittet ändras inte jätte mycket mer än så, då vi kör samma körschema som innan och startar med headlines i veckans avsnitt. Vi diskuterar City som krossade Arsenal, Ronaldos karriär i Saudiarabien och legender som förlänger och mycket mer.
Dagens debatt så påbörjar vi våra summeringar utav varje liga och kollar på spelare och lag som under/överpresterat genom säsongen, vi börjar i Spanien och Laliga med ett svagt Sevilla och Griezmann i toppform.
Quiz för veckan går vi tillbaka till rötterna från säsong 1 där vi kör en Overrated/Underrated/Perfectly rated.
Vi ses igen nästa vecka med säsongens första gäst samt tillbaka i videoformat.
Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.
-
Vi är tillbaka med ett nytt försök till kalasavsnitt! Tappet mot Sevilla med efterföljande skademardröm diskuteras. Vinsten mot Nottingham likaså. Plus ett större tag om ägarsituationen, vad som bör prioriteras mellan Bellingham och anfallare samt om Fernandes är vår viktigaste spelare. (Micke ber om ursäkt för sitt risiga ljud denna vecka!) Följ våra sociala medier – så missar ni INGET: Twitter: twitter.com/UTD_Podden Instagram: UTD_Podden Facebook: UTD Podden
-
Vi gästas av Calle Nilsson, fd Gott Snack och numera Tuttosvenskan. Det blir snack om sangria-aura, vad Wan-Bissaka skulle ha för yrke om han inte spelade fotboll och såklart mycket snack om matcherna mot Sevilla och Forest. Vad hände mot Sevilla? Hur viktig blir Martial? Varför dominerade United så mycket mot Forest och hur ska vi egentligen besegra Sevilla med alla skador? Vi diskuterar även inför Brighton. Lyssna gärna.
-
Mustafa Mohamed är en av Sveriges främsta elitlöpare genom tiderna. Han har slagit nordiskt rekord i 3000 meter i Belgien 2007 och svenskt maratonrekord i Sevilla 2020. Mustafa har tävlat i flera OS-finaler och vunnit allt ifrån SM-guld till medaljer i alla valörer under sin långa karriär.
Mustafa gästar mig för att prata om kärleken för löpning och den otroligt framgångsrika löparkarriären som startade i lilla Lysekil redan på 90-talet. Han berättar om hela strategin bakom det svenska maratonrekordet i Sevilla 2020. Träningslägret med historiens några av historiens bästa löpare som Mo Farah och Bashir Abdi. Övningarna, kosten, mentala strategierna, återhämtningen och alla andra förberedelser Mustafa gör för att optimera sin löpning. Han ger också sina bästa tips till fritidslöpare och berättar varför Kenya och Etiopien är världsledande inom sporten.
Ett riktigt inspirerande och härligt snack med en av Sveriges främsta och mest positiva elitlöpare - Mustafa Mohamed!
OBS! Det här är inte hela avsnittet. Vill du få tillgång till hela avsnittet, före alla andra och helt reklamfritt, behöver du bli betalande prenumerant på Patreon:
https://www.patreon.com/taimaz
❤️ Tack för ditt stöd! ❤️
Du kan också ge stöd på Swish: 0761 401 401
Mer info på https://www.loungepodden.se
Följ Taimaz
Instagram: https://www.instagram.com/taimazghaffari/
Linkedin: https://se.linkedin.com/in/taimaz-ghaffari-22789b21
Youtube: https://www.youtube.com/channel/UCLKiCeQSPOfRmhXA_1m9M2A
-
Fler än hälften av alla konstverk som byter hand tros vara förfalskningar, men straffet är inte särskilt hårt och brotten inte prioriterade. Lars Hermansson funderar på att själv skapa en äkta kopia.
Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play.
ESSÄ: Detta är en text där skribenten reflekterar över ett ämne eller ett verk. Åsikter som uttrycks är skribentens egna.
Det händer ibland att jag får ett starkt begär till konstverk. Jag vill ha dem i mitt hem och titta på dem, länge, kanske hela livet. Det är sällan de bråkiga, fulsnygga, provocerande verken jag vill ta hem, utan de lite lugnare, meditativa, gåtfulla. En Mark Rothko, en Håkan Rehnberg, på sin höjd en Mamma Andersson. Men jag har förstås inte råd. Därför har jag ibland lekt med tanken att göra kopior. Eftersom jag inte kan måla är urvalet verk begränsat till vissa objekt och assemblage. Hur svårt kan det vara ett göra en tillfredställande kopia av en Clay Ketter – lite oljefärg, lite byggnadsmaterial, lite kartong, jag föreställer mig att det skulle gå om jag fick hålla på ett tag.
På sistone har jag börjat sukta efter ett verk av Zsuzsanna Larsson Gilice. Det heter Lexikon och är just ett lexikon, ett ungersk-svenskt råkar jag veta, där varje sida, inklusive pärmarna, är helt och hållet täckta av stanniol. Det ser ut som en silverbibel liggande på en glasskiva svävande i rummet. Jag tror att jag skulle kunna göra en rätt bra kopia av det där verket. Zsuzsanna och kanske några till skulle se skillnaden, men jag skulle kunna lura nästan vilken potentiell köpare som helst. Men jag skulle inte försöka avyttra kopian, jag skulle ha den hängande i ett soligt fönster och bara titta på den, ofta.
Men vad händer med originalet om det finns en kopia ute i världen? Ingenting så länge ingen vet om den. Förstås. Fast i det här fallet vet ju jag om den, och redan nu, innan jag ens har börjat slå in boksidor i stanniol, känner jag hur begäret till originalet minskar. Det blir liksom profanerat vid blotta tanken på mina taffliga försök att göra likadant som Zsuzsanna, som om verket bara handlade om ett hantverksmässigt förfarande, som om det inte hade en själ. Men om verket går att kopiera så att ingen ser skillnad på original och kopia, har då originalet en själ som kopian inte har? Var någonstans skulle den ha sitt säte, om inte i verkets materiella egenskaper?
Hos betraktaren kanske. Konstkritikern Ulf Linde menar i en essä att om en målning som utger sig för att vara en Rembrandt gjord i Rotterdam i mitten av 1600-talet, istället visar sig vara en förfalskning målad i till exempel Belgrad 1910, slocknar målningen för honom, hur vacker den än är. Linde skriver: ”I ett slag töms den på all autenticitet, trots att ingenting i själva målningen förändrats – den säger detsamma, men det som sägs når mig från fel tidpunkt och rum.”
Hmm. Linde tillverkade ju själv inför en utställning på Moderna muséet i Stockholm 1963 kopior av några av Marcel Duchamps berömda ready- mades, med tillåtelse från konstnären förstås. Varifrån talade de verken? Från 1960-talets Stockholm eller 10-talets Paris? Jag föreställer mig att Linde skulle svara 10-talets Paris, eftersom han hade Duchamps välsignelse. I och med den bibehålls, tänker jag mig, Lindes omhuldade autenticitet i kopiorna, eftersom den, autenticiteten alltså, i det här fallet är ett koncept, en idé. Med måleri och skulptur är det annorlunda, där kommer man inte förbi det där med handens beröring och signaturens äkthet.
Och kunnandet förstås, den äkta genialiteten. När man tar del av intervjuer och biografier över berömda förfalskare i konsthistorien, får man intrycket av att nästan alla är tekniskt briljanta, men av konstmarknaden oupptäckta målare och skulptörer. Och att beslutet att börja ägna sig åt förfalskning är ett slags hämnd på denna marknad. En relativt riskfri sådan, berättar Carl Johan Svensson, lektor i historiedidaktik vid Jönköpings universitet, i sin bok Äkta och oäkta förfalskningar. Straffen för tillverka och sälja falsk konst är relativt låga. Och det finns inte en enda polis i landet som sysslar på heltid med dessa brott, trots att uppskattningsvis 60 procent av all konst som byter ägare i världen antas vara förfalskad, enligt konstexperten Claes Moser som skrivit förord till boken. Den första lagen mot konstförfalskning tillkom i Frankrike 1895. Innan dess var det vanligt att sympatin hamnade hos bedragaren snarare än den bedragne. Och i viss mån är nog så fortfarande.
Men den stackars konstnären då, den vars verk kopieras, eller, kanske än värre, pasticheras? Det vill säga att någon försöker kopiera eller härma den stil som utmärker ditt konstnärskap, inte nödvändigtvis de faktiska målningarna eller skulpturerna. Ordet pastisch kommer från italienskans ”pasticcio” som betyder pastej eller blandning, i dagligt tal också ”en salig röra” eller liknande. Ordet har alltså en lätt pejorativ, skämtsam klang. Och visst är det väl ett milt våld pastischören utövar mot konstnären eller författaren, även när pastischen är som det heter ”kärleksfull”, och alltså inte karikerar eller uttryckligen driver med upphovspersonens speciella stil. Alla som någon gång blivit utsatt för härmning, av till exempel sitt sätt att gå, klä sig, skratta, vet att det är rätt obehagligt. Du känner dig förfaddad, tillblurrad, som om härmaren, på lek dessutom, försökt ta din själ.
Jag antar att det är så man känner sig som pastischerad författare eller konstnär. Så om du nödvändigtvis måste göra en pastisch, eller på annat sätt exploatera en känd förlaga, välj gärna en död upphovsperson. Som huvudpersonen i Jorge Luis Borges fiktiva essä, ”Pierre Menard, författare till Don Quijote”, som i början av 1900-talet bestämmer sig för att skriva Miguel de Cervantes riddarroman från 1600-talet utan att titta i boken som han läste i tolv–, trettonårsåldern och sedan dess inte läst om. Alltså inte kopiera Cervantes roman, utan själv skriva den, ord för ord.
Först tänker Menard att detta vore möjligt genom total identifikation med författaren, att alltså bli Cervantes, genom att lära sig sextonhundratalsspanska, återta den katolska tron, studera i Valladolid och Sevilla, kriga mot morerna, och sedan helt enkelt försöka glömma Europas historia mellan 1602, då Cervantes ska ha påbörjat sin Don Quijote, och 1918 då Menard påbörjade sin. Men han avvisar denna metod som alltför enkel. Han ska skriva Don Quijote utan att identifiera sig med Cervantes. Hur det gick? Tja, ganska bra. Läs själv.
Vad som förenar Borges Pierre Menard med verklighetens härmare, förfalskare och pastischörer, är, tror jag, en till milt förakt förklädd avundsjuka, eller om det är misantropi. Menard har inte valt att skriva sin Don Quijote för att Cervantes roman skulle vara särskilt bra, utan bara för att bevisa att han kan, för att leverera ett styrkebesked. Naturligtvis på Cervantes bekostnad. Litegrand som de tekniskt briljanta på konstbranschen besvikna förfalskarna av Vermeer, Bracque och Rembrandt. Alltså van Meegeren, Beltracchi och Keating, som alla säger, när de till slut avslöjats: Det var inte svårt. Det är bara att lära sig måla. Underförstått: Men det är väl ni alldeles för obegåvade för att klara av.
Lars Hermansson, författare och kritiker
Litteratur
Carl-Johan Svensson: Äkta och oäkta förfalskningar – en konstskatt i polishusets källare. Carlssons bokförlag, 2019.
-
Messiah har kommit på hur han ska lyckas bli inbjuden till Musikhjälpen. John har hittat världens sämsta Uber-chaufför i Sevilla och Klara skriver ett öppet brev till Johns smaklökar.
-
Casillas stora hjärnsläpp, Jorge Sampaolis återkomst till Sevilla, besvikelserna Getafe och Espanyol, Antoine Griezmanns uppåtgående formkurva - och vi snackar upp veckans Champions League-omgång.
-
Sillypodden är tillbaka efter några veckors vila och är redo att möta hösten. Vi pratar tränarbyte i Sevilla, Messis sista dans, Haalands ryktade klausul, Liverpools skakiga mittfältsjakt, Xabi Alonso, Chelseas jakt på Nkunku och mycket mer.
-
Messiah ger er allt ni behöver inför tillkännagivandet av nobelpristagaren i litteratur, Klara om uppfinnaren av osynlighetsmanteln och John - i Krimmorgon - om ännu mera död i Sevilla.
-
Messiah recenserar filmen Blondes recensenter, Klara skriver öppet brev till sina julkalendersystrar och Johns IT-tekniker är död.
-
Messiah ser en obehaglig trend i krimdokumentärer, Klara träffar Kicken på krogen och John går på fotboll med män i Sevilla.
-
Antoine Griezmanns märkliga kontrakt som skapar huvudbry, Barcelonas överkörning av ett krisande Sevilla, Gattusos roliga Valencia – och panelen listar sommarens bästa värvningar i La Liga. Medverkande: Adam Pinthorp, Marcelo Fernández Figueroa och Zoran Zoric.
-
Ett välmående Villarreal överlistade Simeones handbroms, Modric briljans i Real Madrids storseger, krisen i de vitröda delarna av Sevilla - och har Xavi modet att peta sina gamla lagkamrater? Medverkande: Adam Pinthorp & Marcelo Fernández Figueroa.
-
Tommy och Sara befinner sig hos Tommys föräldrar i Kungsbacka, och ligger i startgroparna för att ge sig av neråt mot Spanien. Micke och Nilla är i Österrike på väg ner mot Kroatien och Peter är på Hafstens camping i Uddevalla och har “huset fullt”.
Alla har vi väl fått puls ibland, det visade sig att alla vi har fått det i samband med “färjeupplevelser”!
Vem toppar vem - det är frågan!
Vi svarar på en lyssnarfråga om det finns några oskrivna regler bland annat vad gäller husbil och barnfamiljer på ställplatser och om man måste prata med sina husbilsgrannar.
Restipset går idag till Falkenberg och Sevilla i Spanien.
Avsnittets #kommaframöl blir en riktigt skitöl enligt många, men är Peters favorit - en Royal Export så billig att den inte ens finns på Systembolaget.
Följ gärna Stora Husbilspodden på Facebook, där hittar du även länkarna till bland annat restipsen
Våra Husbilsresor och Our Backyard Europe kan du också följa på Youtube, Facebook och Instagram
Har du en fråga, fundering eller vill tipsa oss om något, maila: [email protected] - Mostrar mais
