andra världskrigets Podcasts
-
På senare år har författaren och historikern Peter Englund dagligen läst i Virginia Woolfs dagböcker:"Jag förtrollades av denna utomordentligt intelligenta, känsliga, begåvade, komplicerade kvinna!"
Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play.
PETER ENGLUND OM VIRGINIA WOOLF!I Kulturlivet med Gunnar Bolin är det gästen som bestämmer vem vi ska tala om! I veckans avsnitt har historikern och författaren Peter Englund valt att han vill prata om Virginia Woolf, en författare han tycker har en sällsynt vacker hjärna och som han blir en smula spak inför.
Peter Englund debuterade 1988 med "Poltava" som blev en kritiker- och läsarsuccé. Hans hyllade författarskap har skildrat 1600-talets svenska stormaktstid, första världskriget i en svit böcker, egna minnesfragment i "Jag kommer ihåg" och ett mord på en ung kvinna i "Söndagsvägen". 2022 kom "Onda nätters drömmar: november 1942 och andra världskrigets vändpunkt i 360 korta kapitel". Peter Englund är ledamot av Svenska akademien sedan 2002.
Virginia Woolf (1882-1941) är en av 1900-talets främsta engelska författare. Hon räknas till de stor modernisterna och idag är romanerna "Mrs Dalloway" och "Mot fyren" klassiker, så även de feministiska "Ett eget rum" och "Orlando". Virginia Woolfs dagböcker som hon skrev från 1915 fram till sin död, gavs ut i sin helhet under åren 1977-1984. På svenska finns ett urval samlat i utgåvan Ögonblick av frihet: dagboksblad 1915-1941, som gavs ut i översättning av Rebecca Alsberg 2008.
KULTURLIVETS GUNNAR BOLINProgramledare Gunnar Bolin är mångårig medarbetare på Sveriges Radio och har arbetat på kulturredaktionen sedan 1989. Förutom otaliga radioinslag har han också skrivit två böcker: "Hovjuvelerarens barn" och "Bibliotekarien i Magdeburg".
Producent: Maria Götselius
-
Anny Josefson Ekegren rullar upp en, som det verkar, tidigare oberättad historia om köttfusk, kaninkonflikter och kontrollnämnder i andra världskrigets skugga. Franska och västgötska excentriker i kamp mot kaninavelsföreningar och svenska myndigheter! Djur som nämns: gråsparv, sillgrissla, angorakanin, grävling och silverräv. Namn som straffas in: Jan Guillou.
-
Vi fick den stora äran att samtala med Carl-Oskar Bohlin som är Minister för Civilt Försvar i Sveriges regering. I detta avsnitt avhandlar vi individens ansvar i det mycket viktiga arbetet att stärka rikets totala försvarsförmåga, varför det är bra att vara en vardagsprepper och vad varje svensk medborgare bör klara av i händelse av en kris.
Vi är oerhört tacksamma för att få samtala med ministern, vars roll inte funnits specifikt uttalad sedan andra världskrigets slut, där Tage Erlander var den sista att inneha denna viktiga post.
Carl-Oskar har ju lovat att återkomma på sikt och om du har frågor, idéer eller tankar till ett kommande avsnitt med honom, är du välkommen att skriva frågor till [email protected] som vanligt!
-
I antologin "Radikalism och avantgarde. Sverige 1947–1967" samlas olika röster, som Yvonne Hirdman, Tobias Hübinette, Kalle Lind, Edward Blom och Svante Nordin. Syftet är att försöka förstå hur svenskarna uppfattade eldens återsken från andra världskrigets Europa och inte minst hur de såg på sig själva. Redaktörerna Christian Abrahamsson och Torbjörn Elensky samtalar med Erik Jersenius om ett verk i svensk självrannsakan.
-
I vårt vidrigaste avsnitt hittills så går vi igenom andra världskrigets värsta slagfält – Buna–Gona. Det här blev grimdark.
Mattis ägnar rätt mycket tid åt Papua Nya Guineas klimat och terräng – båda ytterst människofientliga – och använder några väl valda (och fullkomligt gräsliga) citat för att beskriva precis hur mardrömslikt det blev när japaner, amerikaner och australiensare mötte varandra i mangroveträsk. Per förklarar å sin sida hur lukt, värme och luftfuktighet alla konspirerade för att göra slagfältet till en maskin som bröt ner soldatsinnen samt beskriver även ingående kunaigräs och varför du inte ska gå igenom det. I all denna misär nämner de från och till även själva slaget.
Dessutom: malaria, dengue, beriberi, b-vitaminbrist, svartvattenfeber, trauman, extrem brutalitet, likmaskar, vedervärdiga lukter, tät djungel, nattsvarta dagar, stormangrepp genom midjedjup lera och (tråkigt nog) mycket mer.
Avsnittet börjar: 8:30
Get bonus content on PatreonHosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.
-
I vårt längsta och svartaste avsnitt hittills så går vi igenom HELA andra världskrigets östfront i ett avsnitt och i en sittning. Eftersom detta oundvikligen kommer att ses som en uppföljare till vårt avsnitt om hela första världskriget så får du själv avgöra om det här är motsvarigheten till Gudfadern 2 (dvs. ungefär lika bra som ettan), Terminator 2 (dvs. avsevärt bättre än ettan) eller Matrix: Reloaded (dvs. ett fullkomligt clusterfuck).
Mattis vadar ner i ett svart kärr av folkmord, krig och obscent våld som han aldrig riktigt lyckas ta sig upp ur medan en peppig Per försöker muntra upp stämningen en smula. Vi går igenom hela kriget år för år, slag för slag; men nöjer oss naturligtvis inte med det. Är det HELA östfronten som gäller så är det, varför vi även tar upp sexualitet, stridsvagnsutveckling, officersutbildning, sovjetiska kvinnliga soldater, uppdragstaktik och det mesta som vi kan komma på.
Dessutom: enorma mängder siffror, in/kompetenta tyskar, trattiga ryssar, jättehöga dödstal, groteska mängder mörker, funderingar om förskräckligheter, tyska trollolololol-jinglen, Stalin spelad av Tim Curry, död och elände, Pers geografifrågor, Mattis käpphästar och mycket mer!
Det här avsnittet kom till tack vare våra Patreons. Gillar du det vi gör och vill ha fler liknande avsnitt? Bli Patreon!
OBS! Eftersom det här avsnittet är över åtta timmar långt så får du här lite timestamps om du vill lyssna på en särskild del av kriget:
0:05:30 Avsnittet börjar
0:43:27. 1941
2:47:47. 1942
4:06:25. 1943
6:04:45. 1944
7:24:48. 1945
Get bonus content on PatreonHosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.
-
Under historien har synen på döden förändrats och de döda har blivit föremål för olika maktanspråk. Kristoffer Leandoer funderar över vad vi ska med döden till, om vi ändå inte får vara ifred.
Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play.
ESSÄ: Detta är en text där skribenten reflekterar över ett ämne eller ett verk. Åsikter som uttrycks är skribentens egna.
Varje morgon kör jag förbi Martyrkyrkogårdens kulle i Tirana där albanska kommunister som stupade i partisankriget mot italienare och tyskar ligger begravda. Trots att han dog fridfullt fyrtio år efter andra världskrigets slut begrovs även landets ledare Enver Hoxha där 1985 under högtidliga former. Men med kommunismens fall fråntogs Hoxha retroaktivt denna utvaldhet, han hörde inte hemma bland martyrerna längre. I april 1992 öppnades graven vid en ny offentlig ceremoni, diktatorns kvarlevor grävdes upp och flyttades till en allmän begravningsplats på andra sidan stan. Det var den värsta dagen i mitt liv, har Hoxhas son sagt om gravöppningen.
Och då vet Ilir Hoxha ändå var han har sin pappa: barn och barnbarn till regimens offer letar alltjämt efter sina bortförda och försvunna anförvanter; arbetet med att spåra upp offrens kvarlevor och ge dem en riktig begravning är en viktig del i landets ännu pågående läkeprocess och bearbetning av det förflutnas trauma. Närmast profetiskt hade den albanske författaren Ismail Kadaré redan 1963 skildrat detta myckna grävande i romanen Den döda arméns general, där en melankolisk italiensk general åker runt i ett regnigt och slutet efterkrigs-Albanien med en präst och gräver upp benen efter andra världskrigets stupade italienska soldater för återtransport till hemlandet.
Alla dessa kvarlevor är argument, inlägg, vältaliga påståenden eller förtiganden.
”Så länge vi finns till finns icke döden; när döden finns, finns icke vi.” Svårare än så var det inte enligt den grekiske filosofen Epikuros, mer än så behövde man inte bekymra sig över det hinsides. Det är en tanke som mänskligheten kunnat hämta tröst ur i 2 300 år. Men i fallet Enver Hoxha och Albanien hade Epikuros tydligen inget att erbjuda.
Uppenbarligen kan vi finnas även när döden finns. Uppenbarligen finns det ett liv efter döden. Åtminstone i politisk mening.
Filosofen Hans Ruin kallar det ”att vara med de döda” i en bok som heter just Being with the dead där han argumenterar för en syn på människan och det mänskliga som inte gör halt vid livets slut: varje mänskligt samfund omfattar i praktiken både levande och döda. Ruin vidgar Sokrates berömda definition av filosofi som konsten att dö: enligt Ruin är filosofi konsten att leva samman med de döda.
Utifrån den franske sociologen Robert Hertz epokgörande studier i dödens riter och praktik visar Ruin hur döden i de flesta kulturer inte är ett oföränderligt tillstånd utan en process precis som livet: den döda kroppen liksom de sörjande har flera stadier att gå igenom innan skilsmässan är avslutad och de sörjande kan leva som vanligt igen.
Det kanske inte alltid är lika påtagligt som i den turkiska stenåldersstaden Çatalhöyük, där invånarna sov direkt ovanpå de döda, på plattformar av lera som byggts ovanpå gravar där de döda vilade i fosterställning. Men vi är med våra döda, som Ruin säger. De är medborgare i samma samfund som vi, med rättigheter som går att kränka eller kämpa för. Och därför har också de dödas rättigheter blivit en angelägenhet i flera av den västerländska litteraturens portalverk, till exempel Antigone och Iliaden.
I boken Moment of Reckoning, alltså ”Räkenskapens stund”, hävdar den amerikanska religionshistorikern Ellen Muehlberger att döden genomgick en förändring i den kristna världen under senantiken: livet tog helt enkelt inte längre slut bara för att man dog.
Fram till dess hade kristna kunnat möta döden bekymmersfritt, den var det garanterat lyckliga slutet på deras historia. Det som hände under 300–400-talet var att döden flyttade från slutet av historien till mitten. Själva dödsstunden blev alltmer central i en människas biografi. Hela predikningar strukturerades som sofistikerade hörspel kring dödsögonblicket, där prästen spelar alla roller och till exempel beskriver hur rosslingarna i den döendes strupe ”liknar ljudet av en såg som börjat ta ner ett träd som märkts ut för att fällas”. Det påminner om scenen i Det sjunde inseglet där Döden börjar såga ner trädet som skådespelaren Skat klättrat upp i: frågan är om inte Muehlberger skildrar starten på den medeltida dödsfixering som ger Bergmans film dess grundton.
Döden blir nu måttet på kvaliteten hos ett människoliv. I Eusebios biografi över Konstantin, skriven direkt efter kejsarens död 337, skildrar Eusebio Konstantin som bättre och lyckosammare än både Alexander den store och perserkungen Kyros, trots att deras fälttåg var lyckosammare, deras segrar fler och deras erövringar större. Varför? Jo, för Konstantin dog bättre – vid hög ålder, med ordning och reda i såväl sina egna som rikets affärer.
Som pedagogisk kontrast till Konstantins och andras exemplariska frånfällen börjar tidens kristna författare samtidigt frossa i utdragna skildringar av skräck och plåga: hedningars eller dåliga kristnas dödsstunder. Döden förändras från frälsning och befrielse till rannsakan och dom, eventuellt en port till evig pina.
Ingående skildrades hur själen drogs ur den livlösa kroppen med hjälp av fiskkrokar, hur de saligas himmelska städer doldes i insektssvärmar, så att pilgrimerna i det hinsides inte kunde hitta dem på egen hand, utan bara om de leddes av en Guds ängel.
Fiskkrokar och insektssvärmar: det slår mig att vår fantasi ändå är bra mager, vi kan inte föreställa oss något vi inte redan sett, vi kan inte hitta på nya former utan bara lägga pussel med de gamla vanliga.
Eftersom människan ska dömas enskilt måste hon kunna uppvisa giltigt prov på sin identitet även i det tillkommande, inte bara befrias från sin jordiska lekamen och uppgå i en kollektiv salighet. Det blev nödvändigt att behålla kroppen som identitetshandling, eftersom ansvar skulle utmätas. Därför lades större vikt vid kroppens vidare öden, på gravplatser och begravningar.
Varför förändrades synen på döden just då? Det är lätt att räkna ut: förvandlingen av dödsstunden från lyckligt slut till domstolsförhandling ägde rum samtidigt som kristendomen blev statsbärande. Det gällde makt och realpolitik. Eftermäle, gravplatser och begravningar användes både för att demonstrera att man hade makten och för att legitimera den. Var man på fel sida politiskt, ökade risken att ens kvarlevor också skulle hamna på fel sida. Frågan om en rätt död, vem som är martyr och inte – och en rätt behandling av de döda – blev makthavarnas slutgiltiga sätt att både legitimera sin egen makt, och utöva den: sköter du dig inte, får du ingen plats på kyrkogården och riskerar därmed din plats i nästa värld.
Jag finner allt det här grävandet i döda kroppar och deras politiska symbolvärde högst provocerande: räcker inte alla ställningstaganden som yttervärlden avtvingar en medan man lever? Om man inte får vara ifred ens när man är död, när ska man då få vara det? För egen del tänker jag hålla fast vid Epikuros: när jag dör upphör jag att vara ett bekymmer. Åtminstone för mig själv.
Kristoffer Leandoer, författare
-
Ronie Berggren skildrar Stalins mord på- och deporationer av tyska civila under Andra världskrigets slutskede och de paralleller som kan dras till Putins förbrytelser i Ukraina.
-------
STÖD AMERIKANSKA NYHETSANALYSER: http://usapol.blogspot.com/p/stod-oss-support-us.html -
När det brittiska imperiet var som störst år 1920 sträckte det sig över alla världens kontinenter och omfattade nästan en fjärdedel av jordens yta. Det var ett system av kolonier, protektorat och territorier som i storlek bara har överträffats av Mongolväldet.
Storbritanniens koloniala historia startade på 1500-talet, nådde zenit i början av 1900-talet och består idag av en handfull territorier runt om i världen där invånarna valt att fortsätta vara brittiska undersåtar.
I reprisen av det nymixade avsnitt 66 av podden Historia Nu samtalar programledare Urban Lindstedt med Dick Harrison, professor i historia vid Lunds universitet, som har skrivit ett femtiotal böcker, både fack- och skönlitteratur. Han är aktuell med boken Brittiska Imperiet – Uppgång och fall på Historiska Media. Han har också skrivit Englands historia i två volymer.
Irländarna var de första att drabbas av britternas hårdhänta kolonialism där dagens konflikt på Nordirland är en direkt följd av tidigare generationers missgrepp. I slutet på 1600-talet hade engelsmännen upprättat kolonier i Nordamerika och på öar i Karibiska havet samt etablerat handelsutposter i Asien och Afrika.
Den tidiga koloniseringen av Indien skedde via handelsbolag. I brittiska Indien övertog staten kontrollen 1858, efter att East India Company hade misslyckats med att slå ned sepoyupproret. Under Berlinkonferensen 1884–85 delades Afrika upp mellan Europas stormakter. Britterna strävade efter ett sammanhängande kolonialrike ”från Kap till Kairo”, för att binda samman Kapkolonin i söder geografiskt med Egypten.
De nordamerikanska kolonialisterna förklarades sig fria från moderlandet redan år 1776. Den för imperiets viktigaste kolonin Indien år 1947, medan de afrikanska kolonierna främst frigjorde sig under 1960-talet. För Hong Kong dröjde det ända till år 1997.
Det viktigaste arvet är engelska språkets utbredning och ohotade position som världens främsta lingua franca. De negativa konsekvenserna av den hårdhänta brittiska kolonialismen lever vi fortfarande med i form av instabila länder i Mellersta Östern, etniska konflikter i Afrika och utbredd underutveckling. Det brittiska imperiet institutionaliserade rasism och drog sig inte för att stötta opiumsmugglare i Kina eller uppfinna koncentrationsläger i södra Afrika för att försvara sina anspråk på världen.
Grunden för imperiet var britternas överhöghet på haven och deras industriella styrka. Britternas kraftmätning med Nazityskland under andra världskrigets tömde Storbritanniens krafter och blev början på slutet för imperiet.
Vill du stödja podden och samtidigt höra ännu mer av Historia Nu? Gå med i vårt gille genom att klicka här: https://plus.acast.com/s/historianu-med-urban-lindstedt.
Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.
-
Finns det en gräns för den svenska informella stilen? Det undrar vi eftersom Daniel reagerat över en tågkonduktör som hälsade på tåget med orden "halloj tåget!". Dessutom pratar vi såklart om den ryska Segerdagen.
Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play.
Idag firar Ryssland Segerdagen, till minne av andra världskrigets slut. Eller som det kallas i Ryssland, det stora fosterländska kriget. Vilket budskap ville Putin förmedla i sitt tal i förmiddags? Vi frågar Sveriges Radios Rysslandskorrespondent Johanna Melén.
Och så undrar vi hur historiska stridssegrar använts i propagandasyfte i olika tider? Med oss finns Fredrik Eriksson, militärhistoriker vid Försvarshögskolan.
Statens fastighetsverk är fattiga och behöver cash. En idé som de har är att börja sälja merch. Men vilka prylar vill man egentligen ha från våra historiska byggnader, monument och kungagravar. Ales stenar-keps? Vi frågar Noah Bramme från reklambyrån Åkestam Holst som jobbat med just merch i sina kampanjer.Och så undrar vi hur man blir en bra talare egentligen? Talarcoachen Anders Mildner tycker att det finns en god talare inom oss alla och berättar vad som skiljer en dödstråkig föreläsning mot en uppslukande och fantastisk.
Programledare: Daniel Alling
Bisittare: Louise Epstein
Producent: Ulrika Lindqvist -
Mark Levengood och Lotta Olsson gästar Lundströms Bokradio för att bokcirkla om Enid Blytons "Fem på rymmarstråt". Fem-böckerna har varit lika kritiserade som älskade, så hur är det att läsa dem idag?
Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play.
Varför är det så mycket mat i Fem-böckerna? Ska man tolka ätandet freudianskt som litteraturforskare har gjort, eller handlar det om att de första Fem-böckerna utkom under andra världskrigets ransoneringstid? Är Julian vidrig eller präktig? Är Anne ett våp och kommer George som vuxen verkligen att gifta sig med bilmekaniker? Ja, ska man se barnen i Fem-böckerna som radikala samhällsförnyare och könsöverskridande frihetshjältar, eller bortskämda herrskapsungar fastgjutna i sina klass- och könsroller?
Ja, frågorna är många och läsningarna olika när Mark Levengood och Lotta Olsson gästar Lundströms Bokradio, båda har intensiva minnen från en barndom där Fem-böckernas äventyr satte djupa spår. Bokserien har behandlats brutalt genom åren, med åtskilliga strykningar och ändringar för att passa sin tids barn, och de har ofta setts på med förakt av etablissemanget.
"BBC vägrade att framföra några av Enid Blytons texter för att de ansågs sakna all form av kvalité", säger Mark Levengood i Lundströms Bokradio.
"Det här är ju masslitteratur som tvättades redan i första översättningen då man tog bort sådant som inte passade svenska barn", säger Lotta Olsson och menar att detta är mycket vanligt när det kommer till barnlitteratur.
Skriv till oss! [email protected]
Programledare: Marie Lundström
Redaktion: Maria Askerfjord Sundeby och Daniel Sjölin (producent)
-
Här kommer den efterlängtade föreläsningen om etableringen av det kalla kriget.
Vilka intressen har egentligen verkat ledande för den geopolitiska och ekonomiska utvecklingen sedan dess?
Det blir som vanligt en spännande resa, med nya perspektiv och analyser av de historiska händelser och individer som format vår omvärld.
Häng med när Carl och Conny tar oss med genom historien, med start i slutskedet på andra världskriget.
Detta är den inspelade finalen på Circus i Stockholm, som avslutade den föreläsningsturné som Carl och Conny gav sig ut på under mars 2022.
Turnen var en stor succé med ett fantasiskt engagemang hos er som följt oss på resan.
Vi vill ge er alla ett stort tack för en fantastisk resa genom Sverige!
Ställ fram kaffet och spänn fast er, så kör vi!
De Fria är en folkrörelse som jobbar för demokrati genom en upplyst och medveten befolkning!
0:00:00 - Introduktion
0:04:15 - Boschaffären
0:08:30 - AB Cryptograph - Crypto AG
0:11:35 - Familjen Palmes kopplingar
0:23:00 - Oliver "Tucker" Carlsson
0:25:04 - Andra världskrigets slutskede
0:33:20 - Etableringen av det kalla kriget
1:04:24 - Krigen från 1945 - 1970
1:06:19 - Krig och offentlig konsumtion
1:17:44 - Skuldmättnad och Petrodollarn
1:21:50 - Iranska revolutionen
1:27:05 - Krigen under 70-talet
1:27:52 - Kreditavregleringen
1:31:18 - Sverige
1:38:20 - Lockerbieaffären
1:45:45 - Krigen under 80-talet
1:47:05 - Berlinmurens fall
1:51:55 - Sovjetunionens upplösning
1:57:52 - Sverige
2:00:12 - Valuta-attacken 1992
2:06:21 - Sverige - M/S Estonia 1994
2:08:20 - Krigen under 90-talet
2:09:04 - Kriget mot terrorismen
2:17:40 - Finanskrisen 2007-2008
2:20:57 - Barack Obama
2:22:16 - Hillary Clinton
2:27:14 - Skuldmättnad och flyktingströmmar
2:27:20 - Edward Snowden
2:28:20 - Donald J. Trump
2:31:17 - Victoria Nuland
2:33:38 - Ukraina
2:37:22 - AvslutningStöd oss:
SWISH: 070 - 621 19 92 (mottagare Sofia S)
PATREON: https://patreon.com/defria_se
HEMSIDA: https://defria.se
FACEBOOK: https://facebook.com/defria.se -
Stalingrad blev en av de stora vändpunkterna i kriget på östfronten. Få enskilda slag har i historien satt sådana djupa spår i vårt medvetande. Kampen om Stalingrad och den tyska 6.arméns kapitulation symboliserar det tyska misslyckandet på östfronten och den sovjetiska segern.
Hitlers plan att erövra de viktiga ryska oljefälten vid Baku vid Kaspiska havet stoppades i Stalingrads ruiner. Striden fördes med stor brutalitet från hus till hus i en stad som jämnats med marken av det tyska bombflyget och i vilken det fortfarande fanns civila. Förlusterna var outhärdligt stora på båda sidor.
I detta avsnitt av Militärhistoriepodden samtalar Martin Hårdstedt och Peter Bennesved om en av de mest dramatiska händelserna i andra världskrigets historia. Tyskarna försökte under sommarkampanjen 1942 att erövra de strategiskt viktiga oljefälten kring Baku och samtidigt eliminera de sovjetiska styrkorna i söder. Det tyska högkvarteret inledde planeringen i april 1942 och gav operationen namnet ”Operation Blå”.
Operationen inleddes den 28 juni och ledde snabbt till stora tyska framgångar. Hitler gav order om att Kaukasus och Stalingrad skulle erövras samtidigt. Detta skulle komma att visa sig bli ödesdigert. De tyska styrkorna delades upp i två armégrupper vilket försvagade den tyska offensiven inte minst därför att det blev svårt att fullt ut klara underhållet i två riktningar. Båda armégrupperna misslyckades att uppnå sina anfallsmål.
Staden Stalingrad, dagens Volgograd, bredde ut sig 50 kilometer på båda sidor om floden Volga. En erövring av staden skulle stänga av de sovjetiska förbindelserna med områdena i söder. Dessutom skulle staden i tyskarnas händer fungera som ett viktigt flankskydd. Anfallet mot staden var alltså inte bara en fåfänga propaganda fråga utan Stalingrad hade en verklig strategisk betydelse.
Anfallen mot Stalingrad inleddes på allvar 21 augusti. Den 23 augusti lade det tyska flyget staden i ruiner. Civilbefolkningen led i ruinerna. I själva verket hade tyskarna skapat en ointaglig fästning. Stalingrads rykande ruiner skulle visa sig omöjliga att betvinga. De kommande månaderna fördes ett brutalt krig man mot man i staden. Förlusterna var fruktansvärda på båda sidor. Ryssarna höll till slut bara små brohuvuden på västra sidan floden. Men längre än så kom aldrig tyskarna. I november genomförde ryssarna en våldsam inringningsoperation som inneslöt 6.armén i Stalingrad – operation Uranus. I början av februari kapitulerade tyskarna och 91 000 soldater gick i fångenskap. Sammanlagt förlorade den tyska armén närmare 800 000 soldater i operationerna kring Stalingrad. Av dessa stupade nästan 300 000.
Om Stalingrad har det skrivits många hyllmeter. Antony Beevors kanske bästa bok Stalingrad (2000) är grundläggande och ger på många sätt den enskilde soldatens perspektiv. Vägen till Stalingrad och även själva striden finns bland annat beskriven av John Erickson The Road to Stalingrad (2003).
Bild: Sovjetiska trupper anfaller i Stalingrand i juli 1942. Wikipedia, Public Domain.
Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.
-
En radiobrevväxling om pussel, laster och ett nyvunnet intresse för andra världskrigets strider. Med brev- och radiovännerna Kristin Lundell och Annika Lantz.
Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play.
-
Sedan Sovjetunionens fall har USA varit ensamma herrar på täppan, men det kan vara påväg att förändras.
Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play.
Andra världskrigets slut var startskottet för en global världsordning med amerikansk militär dominans. Vi lever i den än idag, världsordningen som kallas Pax Americana. Men är den på väg att ta slut? Allt fler ställer sig den frågan efter flera uppmärksammade amerikanska reträtter de senaste åren.
P3 Dystopia reder ut USA:s uppgång och fall på världsscenen och om Ryssland eller Kina kommer fylla den plats som kanske snart lämnas öppen. - Показать больше
