Karl Ove Knausgård Podcasts
-
Pandemilitteratur, krig och nya ukrainska röster. Från Nobelpris och autofiktion till Augustpriset och frågan om svensk litteratur blivit för tråkig? P1 Kulturs panel guidar till litteraturåret 2022.
Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play.
LINA KALMTEG TIPSAR OM TRE BÖCKER:"Fri" av Lea Ypi, roman, övers. Amanda Svensson. Albert Bonniers förlag.
"Paradais" av Fernanda Melchor, roman, övers. Hanna Nordenhök. Tranan.
"Flicka, 1983" av Linn Ullmann, roman, övers. Lars Andersson. Albert Bonniers förlag.
ANNA TULLBERG TIPSAR OM TRE BÖCKER:"Åsnesommar" av Andrea Abreu, roman, övers. Hanna Nordenhök. Nirstedt.
"Vargarna från evighetens skog" av Karl Ove Knausgård, roman, övers. Staffan Söderblom. Norstedts.
"De tysta satelliterna" av Clemens Meyer, novellsamling, övers. Ebba Högström. Ellerströms.
FREDRIK WADSTRÖM TIPSAR OM TRE BÖCKER:"Den längsta av resor" av Oksana Zabuzjko, essä, övers. David Szybek. Norstedts.
"Vargtimmen: berättelsen om de ukrainska flyktingarna" av Valerij Panjusjkin, sakprosa, övers. Ola Wallin. Ersatz.
"Rysslands förlorade seger" av Arkadij Babtjenko, sakprosa, övers. Ola Wallin. Ersatz.
VIVECA BLADH TIPSAR OM TRE BARN- OCH UNGDOMSBÖCKER:"Vi ska ju bara cykla förbi" av Ellen Strömberg. Rabén & Sjögren.
"Bettan" av Marie Norin och Elisabet Ericsson, illustratör. Alfabeta förlag.
"Bästa friends forever" av Ellen Karlsson och Karin Cyrén, illustratör. Natur & Kultur.
FLER TITLAR SOM NÄMNDES:"Kairos" av Jenny Erpenbeck (övers. Ulrika Wallenström, Albert Bonniers förlag), "Min är hämnden" av Marie NDiaye (övers. Ragna Essén, Natur & Kultur), "Barfotakvinnan" av Scholastique Mukasonga (övers. Maria Björkman, Tranan), "Bekännelser" av Domenico Starnone (övers. Helena Monti, Bazar), "Under Ukrainas öppna himmel", poesiantologi, redaktörer Mikael Nydahl och Kholod Saghir (Ariel förlag), ”Februari 33” av Uwe Wittstock (övers. Jens Christian Brandt, Nirstedt), ”Bröd och mjölk” av Karolina Ramqvist (Norstedts), ”Natten” av Sara Gordan (Albert Bonniers förlag), ”Ixelles” av Johannes Anyuru (Norstedts), ”Röda sirener” av Victoria Belim (övers. Inger Johansson, Brombergs förlag), ”Detaljerna” av Ia Genberg (Weylers förlag).
ESSÄ: ANNIE ERNAUX MÖRKARE SIDANär Annie Ernaux tilldelades Nobelpriset i litteratur pratades det mycket om hennes uppväxt- och tidsskildringar. Men skribenten och diplomaten Ulla Gudmundson hittar i dagens essä från OBS en annan sida av författarskapet i romanen "Sinnenas tid" och i den dagbok som på ett råare och mörkare sätt beskriver samma kärleksaffär.
Programledare: Saman Bakhtiari
Producent: Felicia Frithiof -
Det är i gränslandet mellan sömn och vakenhet som litteraturen föds och blir till. Författaren Martin Engberg reflekterar över hur drömmen och skrivandet förhåller sig till varandra.
Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play.
ESSÄ: Detta är en text där skribenten reflekterar över ett ämne eller ett verk. Åsikter som uttrycks är skribentens egna. Ursprungligen publicerad 2020-09-08.
Benen ligger i kors. Obekvämt inklämda under skrivbordet. Käken är avslappnad, hakan lyft, munnen lätt öppen, blicken riktar sig i vinkel snett ut i rummet. Tanken rör sig bortom tanken. I nästa stund vänder jag mig mot papperet och börjar skriva.
Jag sitter gärna på det sättet ögonblicket innan jag glider från ett tillstånd med osorterade tankar, in i det aktiva skrivandet där orden hamnar på papperet i en bestämd följd vid pennas spets. I alla fall tillräckligt ofta för att ha noterat vanan. Kroppens vridning inbillar jag mig är särskilt viktig. Blicken som drar sig från papperet utåt. Som om en diagonal linje måste upprättas för att en kontakt ska uppstå mellan papperet och det som ska skrivas.
Denna förflyttning mellan tillstånd, och nödvändigheten att förbereda tillståndet med en kroppslig positionering, tycks mig likna den sänggåendes ritual. Liksom skribenten vid sitt skrivbord, begagnar hon en möbel särskilt ämnad för ändamålet. Placerar kroppen i en gynnsam position (vanligtvis liggande på sidan) för att därefter släppa den medvetna kontrollen av tankarna, ifall det går. Varken skrivkramp eller sömnlöshet låter sig hur som helst avhjälpas med ihärdig tankeverksamhet. Den som kommer på sig själv med att vara på väg att somna vaknar lätt igen. Pennan tvekar om det första ordet granskas för noga.
När drömmen sedan öppnar sig kommer den med stämningar och bilder som ibland överträffar diktens.
Inte underligt att det därför finns författare som på olika sätt försökt dyrka upp sömnens svarta låda. Om Stig Dagerman berättas det att han skrev de sista sextio sidorna av den mardrömslika De dömdas ö i ett ”inspirerat rus”. Från kvällen ena dagen till följande dags förmiddag. I ett brev har han själv beskrivit att han inte tänkte ”utan lät Gud göra det”.
För att inte tala om Kafka som var en mästare i drömsk berättelselogik. Jag skulle nog gärna låna hans drömdyrkar till en berättelse eller två.
I antologin Tag och skriv från 2020, hävdar författaren Kristoffer Leandoer att ju tröttare han är, desto bättre skriver han. ”När man är riktigt trött orkar man inte stå i vägen för sig själv längre”, säger han. ”Det är det ena sättet att lösa de problem som uppstår under arbetet, att vara så trött att man inte ens ser dem som problem längre. Det andra är att sova bort dem. När man vaknat har allting hamnat på plats. […] I sovande tillstånd kan man inte lura sig själv.”
Science fiction-författaren A E Van Vogt var mer systematisk. I en intervju beskriver han hur han i början av författarskapet alltid sov dåligt medan han skrev på en roman för att han hela tiden vaknade och bekymrade sig för hur han skulle få ihop storyn. Efter ett antal år kom han fram till att lösningen fanns i själva sömnstörningen. Samma kväll tog han med sig familjens väckarklocka in i gästrummet och ställde den på en och en halv timme.
”Och efter det brukade jag, varje gång jag arbetade med en berättelse, väcka mig själv efter en och en halv timme, natten igenom – tvinga mig själv att vakna upp, tänka på berättelsen, försöka lösa den, och fortfarande medan jag arbetade på den åter falla i sömn. Och på morgonen hade jag en lösning […]”
Han menade att det var ett oslagbart sätt att tränga in i det omedvetna. ”Jag tror inte att någon skulle kunna göra det på ett bättre sätt, ens om trettio år”, sa han då, 1980.
Hur bra nu metoden var. Van Vogts böcker är rätt märkliga. När jag läser om en av dem minns jag genast både vad det var som irriterade mig med dem och fick mig att plocka upp dem igen efter att ha kastat dem i väggen. Glöm psykologisk trovärdighet. Eller begriplig intrig. Ska de läsas, ska de läsas just för sin drömska kvalitet. Den suggererande, ibland bisarra stämningen.
Men vad är det egentligen litteraturen avundas drömmen? Jag tror att det har med drömmens status som sanningsbärare att göra.
För oavsett om drömmen betraktats som en maskerad budbärare – eller den hand som river bort fikonlövet – har den väl alltid setts som förmedlare av en sanning som är oåtkomlig för ett vaket (bevakande) medvetande? Under natten öppnar sig rum som vi inte visste existerade inom oss. I sin bok om skrivande Så nära livet man kan komma säger James Woods att vi är ”inre expansionister”. Att de berättelser vi berättar tyst för oss själv är de viktigaste berättelserna. Som jag förstår det, att vi har ett mycket starkt behov av inre vidd. Ett berättelselandskap där vi tillåts vara mer än vad vi kan vara i det verkliga livet. Dit kan de nattliga drömmarna släppa in oss, ibland med en knuff i ryggen, ifall det är ett monster som väntar.
Inte sällan är det väl också denna sida av oss litteraturen vill gestalta. Litteraturen som liksom drömmen öppnar världar där lagar och regler råder som skiljer sig från dem i den fysiska världen och sträcker sig in i författaren efter stoff att gestalta detta med.
Kristofer Leandoer säger i sin essä att det läsning bokstavligen handlar om är att ”drömma någon annans drömmar”. En form av galenskap som lockar oss att tro på människor som inte finns. Som kan låta dig vara med om slaget vid Waterloo, till och med bli Napoleon. Samtidigt tar vi över dessa drömmar medan vi läser, fyller dem våra egna bilder. För mig ligger det där rummet Virginia Woolf skriver om till exempel på en Folkhögskola jag gått på. Landsbygden i en bok är alltid den jag växte upp i, även om det står att den utspelar sig i norra England.
Och är det något vi övar oss på under natten är det väl att dra fram bilder ur vårt inre.
I "Oavsiktligt - Om att läsa och skriva" säger Karl Ove Knausgård: ”Litteraturen är inte först och främst en plats för sanningar, det är en plats för det rum där sanningar tar gestalt.” Istället för att byråkratiskt säga att litteraturens sanning ligger i gestaltningen – i den mån det är en lyckad gestaltning – synliggör han gestaltningens själva förutsättning. Den måste ha möjligheten till utsträckning i flera dimensioner. Inget kan veckla ut sig och ta gestalt om rummet är platt.
Kan inte samma sak sägas om drömmen? Att den också – som Knausgård uttrycker sig om skrivandet – skapar ”ett rum där något är möjligt att säga”? Underförstått, visar det som annars skulle ha förblivit dolt. Vi sover. Expanderar inåt. Ögonen rör sig ryckigt bakom ögonlocken. Bilderna avlöser varandra. Övar oss i att bli goda läsare av den litteratur som låter oss drömma varandras drömmar. Ett abrupt kast och jag ser min egen nacke. Hur jag böjer mig fram över drömmens källa. Stoppar armarna i det mörka vattnet ända upp till armbågarna.
Sedan vaknar jag. Viker täcket åt sidan. Slår mig ned vid skrivbordet med benen krångligt inklämda under det. Lyfter blicken, uppåt, utåt, låter käken slappna av, väntar, och vad är det jag väntar på?
Hur en bild på nytt ska stiga upp för att den här gången låta sig formuleras.
Martin Engberg, författare
-
Gäst i det här avsnittet är Malin Ekman, journalist och Svenska Dagbladets USA-korrespondent som precis romandebuterat med boken ”Allt som jag finner i er ska jag finna i mig”. En koncentrerad uppväxtskildring om en komplex relation mellan en mor och en dotter. En bok som levandegör barnets inre, existentiellt rika, värld. Det blir ett samtal om arv, ensamhet, Karl Ove Knausgård, om att knyta an till världen, om gudsmöten och om att vårda sitt inre barn.
-
P1 Kultur besöker Nordmarka utanför Oslo där ettusen träd planterades i en glänta år 2014. Där ska de stå och växa i hundra år innan de förvandlas till en bok. Och varje år får en författare skriva en text som ingen får läsa ingen får läsa innan boken trycks.
Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play.
Författare som Margaret Atwood och Karl Ove Knausgård har bidragit med verk som bara riktigt unga människor kommer att få chansen att läsa. Men frågan är, kommer det ens finnas kvar böcker om hundra år?
Havet – Från ålar till människanVi får besök av författaren Patrik Svensson som skrev den bejublade boken ”Ålevangeliet” för tre år sedan. Den såldes till 35 länder och belönades med Augustpriset 2019. Nu är han tillbaka med en ny bok som handlar om havet och människan med titeln ”Den lodande människan”.
Essä om empati i de moderna mediernas världI dagens essä reflekterar Thomas Steinfeld över empatins utvidgning. De moderna medierna gör att vi kan uppfatta lidandet hos personer på andra sidan jordklotet i realtid. Betyder det att vi bryr oss lika mycket om dem som om vi såg en granne lida på samma sätt? Och borde vi göra det?
Programledare: Eskil Krogh Larsson
Producent: Saman Bakhtiari -
Bokcirkeln är tillbaka i Lundströms Bokradio! Författarna Jessica Schiefauer och Jesper Högström tar sig an Karl Ove Knausgårds alldeles nya roman "Vargarna från evighetens skog".
Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play.
Karl Ove Knausgård slog igenom världen över med sin självbiografiska serie "Min kamp". Hans nya roman "Vargarna från evighetens skog" börjar när året är 1986 och nittonårige Syvert återvänder hem efter sin militärtjänstgöring. Författarna Jessica Schiefauer och Jesper Högström kommer till bokcirkeln med helt olika inställning till norrmannens tidigare böcker. Men vad tycker de nu? En sak de är överens om är hur viktig roll skönlitteraturen spelar även i oroliga tider.
"Det är nu jag behöver romanerna och litteraturen mer än någonsin", säger Jessica Schiefauer i Lundströms Bokradio.
"Det var väldigt speciellt att läsa eftersom romanen till stor del utspelar sig i Ryssland. Det var otroligt viktigt att känna på allvar att det finns ett annat Ryssland än den brutala despotins." säger Jesper Högström.
Skriv till oss! [email protected]
Programledare: Marie Lundström
Redaktion: Maria Askerfjord Sundeby och Daniel Sjölin (producent)
-
Alve och Amandus sänder i vårvinterblötsnö. De talar om bokvärde enligt paketering och tjocklek, klankar vidare på Augustpris och Augustprisvinnare. Elitismen flödar in i generös populism och tillbaka. Nämnda namn: Elin Cullhed, Sylvia Plath, Karin Haugen, Göran Sommardal, Johan Jönson, Roberto Bolaño, Karl Ove Knausgård, Linda Boström Knausgård, Göran Greider, Jan Guillou. Tolka detta som ni vill.
-
Ewa, Jessica och Merit pratar om att läsa tjocka böcker. Vi konstaterar att det faktiskt finns böcker som förtjänar sina sidor. Här är böckerna vi pratade om och några vi inte hann med:
En halv gul sol av Chimamanda Ngozi Adichie
De ju systrarna av Lucinda Riley
Sånger om kärlek och krig och Slottet Deverills döttrar av Santa Montefiore
Min kamp av Karl Ove Knausgård
Ulysses av james Joyce
Den hemliga historien och Steglitsan av Donna Tartt
Boktjuven av Markus Zusak
Doktor Faustus av Thomas Mann
Emma av Jane Austen
På spaning efter den tid som flytt av Marcel Proust
Vindens skugga m fl av Carlos Ruiz Zafon
Moment 22 av Joseph Heller
Vardagar av Ulf Lundell
-
Det har blivit dags för det sista kapitlet i Lundströms Bokradio 2021. Men innan vi slår igen årsboken passar vi på att blicka tillbaka och minnas några av de gäster som vi fått möta under året.
Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play.
En januarikväll ringde Marie Lundström upp Karl Ove Knausgård i hans hem i London. Han berättade om romanen ”Morgonstjärnan” (svensk översättning: Staffan Söderblom) där vi möter människor i Bergen i Norge. Knausgård gör nedslag i nio människors liv, vissa hänger ihop med varandra, andra inte. Det är sommar och ofattbart varmt och över alla skiner en ny stjärna. Men den lyser olycksbådande.
Vi minns också mötet med Augustprisvinnaren Elin Cullhed. Hon skrev romanen "Eufori" om hur författaren Sylvia Plaths sista år i livet kan ha tett sig. I Lundströms Bokradio läste Cullhed bland annat ett stycke ur boken som vann i den skönlitterära klassen.
Från en sändarbil berättade Göran Greider om självbiografiska ”Barndomsbrunnen”. Boken har som underrubrik: En historia om sjukdom och minne i brutna rader och är skriven delvis från sjuksängen då han i början av januari fick en cancerdiagnos.
Vi får också möta Anna-Karin Palm som efter framgångarna med biografin om Selma Lagerlöf nu skrivit självbiografiskt i "Jag skriver över ditt ansikte". Ansiktet är hennes mors, modern som insjuknar i Alzheimers. Romanen handlar om en stark och driven mor och om Palms och moderns relation.
God jul önskar vi på Lundströms Bokradio!
Programledare: Marie Lundström
I redaktionen: Maria Askerfjord Sundeby
Producent: Fredrik Wadström
-
Norske författaren Karl Ove Knausgård intervjuas i sitt hem i Malmö om romanprojektet Min Kamp, en självbiografi i sex delar. Uppläsare: Johan Gry. Översättare: Rebecca Alsberg. Reporter: Mia Gerdin I Klassikerrummet diskuteras Erica Jongs roman Rädd att flyga, från 1973. Elin Claeson från Kulturreddaktionen och förläggaren Svante Weyler pratar med Maarja Talgre. Mer information på sr.se/p1/biblioteket
Min kamp heter den mest omdiskuterade romanen i Norge på många år. En mäktig självbiografisk roman i sex delar där den första delen kommer ut på svenska lagom till Bokmässan i september. Mia Gerdin har besökt författaren Karl Ove Knausgård i hans hem i Malmö där han försöker skriva färdigt den sjätte och sista delen i detta väldiga projekt som kommer att hamna på ungefär 2500 sidor. Vad driver honom att så detaljerat redogöra för sitt liv?I Biblioteket undras också: vad var egentligen det ”knapplösa knullet”?Maarja Talgre reder ut saken i Klassikerrummet med Elin Claeson och Svante Weyler. De har läst Erica Jongs kultförklarade Rädd att flyga som kommit i nyupplaga. -
Biblioteket Malmö den 5 april 2010 20100405 1403 20100406 1815 Malmö är en stad på tillväxt, något som också avspeglas i litteraturen. Fler och fler författare bor och verkar i staden. Det går ganska snabbt att göra en lista på över trettio författare som i detta nu sitter och skriver poesi och skönprosa i parkernas stad.Frågan är: Finns det något samband mellan staden Malmö och den litteratur som skapas där? Och om Malmö nu håller på att mutas in i den svenska litteraturen: Hur ser den ut, vilka litterära bilder skapar Sveriges tredje stad?Julia Svensson och Thomas Lunderquist träffar tio malmöförfattare: Fredrik Ekelund, Azita Ghahreman, Karl Ove Knausgård, Niklas Söderberg, René Vázquez Díaz, Niklas Qvarnström, Mary Andersson, Mats Kolmisoppi och Caroline Ringskog Ferrada-Noli. Alla väljer var sin för staden typisk plats och berättar om sambandet mellan Malmö och deras författarskap.
Malmö är en stad på tillväxt, något som också avspeglas i litteraturen. Fler och fler författare bor och verkar i staden. Det går ganska snabbt att göra en lista på över trettio författare som i detta nu sitter och skriver poesi och skönprosa i parkernas stad.Frågan är: Finns det något samband mellan staden Malmö och den litteratur som skapas där? Och om Malmö nu håller på att mutas in i den svenska litteraturen: Hur ser den ut, vilka litterära bilder skapar Sveriges tredje stad?Julia Svensson och Thomas Lunderquist träffar tio malmöförfattare: Josefine Adolfsson, Fredrik Ekelund, Azita Ghahreman, Karl Ove Knausgård, Niklas Söderberg, René Vázquez Díaz, Niklas Qvarnström, Mary Andersson, Mats Kolmisoppi och Caroline Ringskog Ferrada-Noli. Alla väljer var sin för staden typisk plats och berättar om sambandet mellan Malmö och deras författarskap.
