Katalonien Podcasts
-
Att leka med och använda kända fiktiva figurer i nya konstnärliga verk förenar regissörerna Jimmy Olsson, aktuell med filmen "Fiktiv granskning", och Mattias Andersson med "Nordic Crime" på Dramaten.
Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play.
"DET JAG VILLE HÄVDA VAR RÄTTEN ATT VARA OTREVLIG"Det säger konstnären Kristina Abelli Elander, en av dem vars verk visas i utställningen "När postmodernismen kom till stan" som öppnar imorgon på Konstakademin i Stockholm. Vår reporter Mårten Arndtzén har tjuvkikat och pratat med de medverkande, och hittat en ingrediens man inte vanligtvis förknippar med postmodernismen: humor.
VI HAR LÄST LINN ULLMANS "FLICKA 1983"P1 Kulturs litteraturorakel Lina Kalmteg presenterar Linn Ullmans senaste bok.
EN SÅNG TILL JORDEN OCH SOLEN"En persikolund i Katalonien" är den ödmjuka titeln på en storslagen film om en jordbrukarfamilj som befinner sig mitt i en stor förändring - persikoträden de odlat i generationer ska nu ersättas av produktion av solpaneler. Lisa Bergström har intervjuat regissören Carla Simon.
"JA TILL LIVET, EN LIVSBEJAKANDE FEST"Det var målet för den österrikiske performancekonstnären Hermann Nitsch med sitt mysteriespel "Orgien-Mysterien-Theater". Hermann Nitsch dog tidigare i år, men författaren Cecilia Hansson träffade honom i hans slott mitt i frukostgröten för ett antal år sedan.
Programledare: Lisa Bergström
Producent Ulph Nyström
-
Rekordförsäljningen av Alexander Isak och La Reals jakt efter en ersättare, kreativa lösningar i Katalonien, Champions League-lottningen - och vilken är egentligen den moderna fotbollshistoriens bästa mittfältstrio? Medverkande: Adam Pinthorp, Marcelo Fernández Figueroa & Samuel Leach Holm.
-
Vi har haft en motorsport späckad helg trots F1 var i viloläge. Indycar och Indylights från Detroit, Rally från Sardinien, MotoGP från Katalonien, Formel E, FRECA och STCC. Såklart kommer vi snacka F1 nyheter för det har ju hänt en del sen senaste avsnittet i den världen också.
Anmälan till första forzaloppet i poddens historia har också öppnats och ni är varmt välkomna! Anmäler er på denna länk: https://forms.gle/CPGiFGv24bQegd7Y7
(10:13)Formel 1
(34:20) Indycar
(1:13:36) Övrig Motorsport
Kom ihåg att ni kan stötta vår verksamhet på Patreon, Podstore och YouTube!
Vår Patreon: https://www.patreon.com/forzapodden
Forza Merchandise: https://www.podstore.se/podstore/forza-motorsport/
Vår YouTube: https://www.youtube.com/c/Forzapodden?sub_confirmation=1 -
En fullsmetad motorsporthelg är bakom oss och som vanligt dissekerar vi ALLT som hänt i helgen i veckans Forzapodd. Vi hade ett händelserikt lopp i ett stekhett Katalonien som också lämnar oss med många frågor. Är Ferrari omkörda nu och är Mercedes tillbaka? Hur kommer det se ut i Monaco till helgen som kommer? Vi hade även svensk framgång när Indycar kvalade in sina bilar till årets största motorsport evenemang. Vi hade en drös supportklasser som tävlade i helgen. FINSK framgång i Portugal när Rally VM firade 50 år.
Alexia Danielsson i Så lever jag: https://www.svtplay.se/video/35289829/sa-lever-jag/sa-lever-jag-sasong-2-avsnitt-6
Hålltider:
(2:05)Formel 1
(1:01:03) Indycar
(1:13:04) Övrig Motorsport
(1:28:38) Veckans Verstappen
(1:32:08) Veckans Väder
Vill ni maila in en lyssnarfråga gör det till [email protected]
Forza Merchandise: https://www.podstore.se/podstore/forza-motorsport/
Vår YouTube: https://www.youtube.com/c/Forzapodden?sub_confirmation=1
Vår Patreon: https://www.patreon.com/forzapodden
Våra Sociala Medier: https://linktr.ee/forzapodden -
Ferran Torres gör läkarundersökning i Barcelona samtidigt som vi frågar oss hur det är tänkt att de ska registrera honom. Blir det mellandagsrea i Katalonien? Dessutom pratar vi Everton, Arsenals framtida nia, Kanes nästa tröja och mycket mer.
-
Gränser som nyss var tämligen abstrakta bemannas nu på nytt. Till och med sådana som helt hade fallit i glömska återvänder som spöken från det förflutna, noterar Thomas Steinfeld i denna essä.
Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play.
ESSÄ: Detta är en text där skribenten reflekterar över ett ämne eller ett verk. Åsikter som uttrycks är skribentens egna.
Ordet "gräns" låter som ett äkta svenskt ord. Eller som ett äkta tyskt ord, för den delen: "Grenze". Men så är det inte. Ordet är en gränsgångare i sig själv. Det kommer från trakterna som numera kallas för Polen.
De tyska ordensriddarna, som under 1200-talet hade gett sig iväg för att kuva hedningarna i öst, var de första som hade lärt sig tala om en "greniz" eller en "granica". Samtidigt som riddarna trängde fram österut, bortom gränserna mellan de germanska och slaviska folkstammarna, flyttade ordet till väst. Och så kom det också till Sverige, medan man i södra Tyskland fortsatte at tala om "gegend", "umkreis" eller "ende, dar ein land keret" – änden, där ett land vänder sig tillbaka.
Gränstrakter fanns förstås redan innan riddarna övertog ordet. Ofta kallades de för "mark". Ordet finns kvar i dag, för det mesta i förbindelse med ett namn, som i Danmark eller som i Mark Brandenburg, landskapet runt Berlin. En "mark" betecknar ett diffust område, i synnerhet ett skogsområde, som två folkgrupper låter stå emellan sig för att hindra att de börjar slåss med varandra. "Bland germanska stammar gäller det som en ära", skrev fältherren Julius Caesar för drygt tvåtusen år sedan, "att ha stora ödemarker runt sig. De tror att det på så sätt blir tydligt, att ingen kan hålla sig kvar i deras närhet."
En mark förutsatte, att det ännu fanns tillräckligt med plats i Europa, så att man kunde gå ur vägen för varandra.
Sådana friheter försvann med tiden. Så småningom fanns det inga områden kvar, som inte hade någon herre. Och så drogs det gränser. De bildar ingen areal, utan en linje, där två ytor stöter på varandra, utan övergång. De särskiljer territorier. Man befinner sig vid en gräns, när man med vänstra foten kan stå i ett land och med högra foten i ett annat, om nu gränsvakterna skulle tillåta sådana tvetydigheter.
Gränser finns av olika slag. De håller isär grannar, bostadsområden eller landskap. De ordnar världen, men de främjar också misstroende och fientlighet. Statsgränsen verkar vara den egentliga, den hårdaste gränsen. Ingen människa får överskrida den, om hon inte kan bevisa att hon, utöver att vara en människa, tillhör en stat. Hon måste kunna belägga att hon är en person, ett rättssubjekt, innan hon får komma över till den andra sidan.
Så hårda verkar gränserna mellan staterna vara, att de leder till ett missförstånd: att de är stabila, nästan oföränderliga. Men så är det inte, även om Sverige, ett land som minst till hälften är omgivet av hav, haft fasta gränser sedan mer än hundra år. Men tänk bara på Danmark, där södra gränsen, den mot Tyskland, brukade flytta upp och ner på kartan som en strumpa som sitter alltför löst. Fram till år 1920, i alla fall.
Och så finns det Tyskland, ett land som sedan år 1990 är omgivet än nio grannar, om man bortser från de två områden, där landet stöter mot ett hav. Men bara en gräns, den mot Schweiz, har varit stabil sedan mer än två generationer. Alla andra gränser har varit rörliga. Den största omdragningen, ett ingrepp i den politiska kartan som förändrade livet inte bara för alla tyskar, utan också för hela Europas befolkning, skedde för en generation sedan. De var då järnridån försvann. Men vad betyder "försvann"? Gränsen finns kvar, inte fysiskt, men inom kulturen, inom ekonomin och till en viss mån också inom politiken.
Inom Europa, eller mer exakt: i de stater som antingen tillhör den Europeiska Unionen eller som är nära associerade till Unionen, har ett missförstånd brett ut sig. Folk tror att var och en kan röra sig fritt inom detta område, som människa och inte som person, för att enbart individen räknas och inte dess tillhörighet till den ena eller andra staten. Till detta missförstånd hör föreställningen, att var och en av Unionens medlemmar förr eller senare kommer att avstå från sin suveränitet, så att nationalstaterna försvinner till förmån för en enda stor och fredlig gemenskap. Visionen främjades av erfarenheten att man i tilltagande mån kunde passera gränser, som hade blivit osynliga: vakterna hade gett sig av, deras byggnader förföll eller förvandlades till raststationer, ofta syntes inte ens ett tecken på att man förflyttade sig från ett territorium till ett annat.
Det finns föga anledning till att tro att den stora öppningen skall upprepas.
Många gränser stängdes dock år 2015, när flyktingar från bland annat Mellanöstern och Nordafrika trängde norrut, till Tyskland och vidare till Sverige. Snart förhindrades flyktingarna att komma, men de fysiska gränserna blev kvar även inom Europa. När ett virus bredde ut sig över hela kontinenten, förstärktes skiljelinjerna. Och det finns föga anledning till att tro att den stora öppningen skall upprepas. På Öresundsbron eller vid Haderslev, vid gränsen mellan Tyskland och Danmark, vid taggtråden, som drogs runt stora delar av Ungern, kunde man se, hur nya anläggningar som i början enbart varit improviserade steg för steg blev befästade, så att de så småningom kom att likna de fysiska gränserna från förr.
De alltmer öppna gränserna tillhörde en tid av allmän ekonomiskt tillväxt. Denna tid är uppenbarligen över. Det har till och med blivit vanligt att nationalekonomier krymper, i alla fall för en viss tid. Och om vissa stater, Tyskland till exempel eller Sverige, tidigare trots allt kunde förteckna en ekonomisk tillväxt, så skedde det förmodligen på grannarnas bekostnad. Därför växte fientligheterna, också inom Unionen, och därför blev de materiellt synliga gränserna en symbol för att man, all globalisering till trots, kunde skydda det egna landet.
Gamla gränser tycks vara som ärr: sår från förr, som kan bryta upp igen, under smärtor.
Av samma anledning kom inte bara de nationella gränserna tillbaka, utan också mycket äldre gränser, som tycktes vara försvunna sedan många århundraden: I striden om Kataloniens suveränitet till exempel återupptogs konflikten mellan konungariken Kastilien och Aragonien, och i konflikterna kring Skottlands självständighet gentemot Storbritannien drogs gränsen än en gång längs Hadrianus mur.
Men så kom också "markerna" tillbaka. Bara att de inte är skogsklädda längre. En del av de nya markerna är bebodda av fattigt folk som man helst inte vill bry sig om. Libyen till exempel, där krigsherrar, stödda av länderna i norr, ser till att ingen flykting kommer för nära gränsen till Unionen. Och så finns det Medelhavet, där örlogsfartyg patrullerar genom ett stort område som inte ägs av någon, men som fungerar som både ett naturligt och ett konstgjort hinder.
Gamla gränser tycks vara som ärr: sår från förr, som kan bryta upp igen, under smärtor. Eller så är de som spöken, gengångare som aldrig ger sig iväg, för att gång på gång påminna oss om att också tron på politiska framsteg ofta är en frälsningslära, en illusion som så många andra.
Thomas Steinfeld
-
Jonas Pontusson som ligger topp 2000 i världen med sitt Katalonien gästar podden! Vi får inside på hur det är att vara så sjukt högt rankad och hör vad som fungerat så bra för just Jonas den här säsongen.
-
George Orwell debuterade 1933 med socialreportaget Nere för räkning i Paris och London och gjorde sig ryktbar drygt tio år senare med Djurens gård och 1984, en fabel och en dystopi om samhällen skapade och styrda av totalitär ideologi. Orwell skrev också bland annat en bok om spanska inbördeskriget, Hyllning till Katalonien, och en lång rad artiklar och essäer i politiska och litterära ämnen.
an Hakelius, skriftställare med stora kunskaper om brittiskt samhällsliv och brittisk kultur, samtalar med Peter Luthersson. -
Liv Strömquist tänker på hur reklamen exploaterar näthatarna.
Ola Söderholm ställer sig frågande till det konservativa stödet för de katalanska separatisterna.
Moa Lundqvist pratar om att Malmö kommun upptäckt att Rosengård ligger centralt och att det därmed bör omvandlas till ett ”attraktivt” område.
Dessutom diskuteras Kalla Faktas granskning av den taffliga maffian Sverigedemokraterna.
