Folgen
-
Vad är sannolikheten att bli träffad av en rymdsten? ÄR du modigare än en apa? Det och lite andra saker, i detta avsnitt.
-
Så, okej, lyssna. Det började som ett avsnitt om risk och slump och allt sånt. Vi människor är dåliga på att uppskatta risk.
Men, jag vet inte, det blev en blandning av saker som verkade intressanta för tillfället.
Spofitys shuffle-algoritm, att fuska i Stanley Parable, 9/11 och buggar i kalendrar.
-
Fehlende Folgen?
-
Lite deppigare avsnitt än vanligt kan tyckas, men nu är det dags att diskutera cancer och framförallt hur man gör avvägningen i hur mycket strålning en människa får i en strålningsbehandling. För lite och så överlever tumören. För mycket och så ger strålningen ny cancer. Yes, cancerbehandling ger cancer. För allt ger cancer.
-
En berättelse om symbolerna från Irak som låter oss tänka tankar som knappt får plats i vårt begränsade mänskliga sinne. Du vet. En sån. Och du förresten, nu när jag har dig, från och med nu blir det avsnitt en gång i månaden.
-
1) Niels Bohr och hur han fick ett ölrör rakt in i sitt egna hem. (Spoiler: det fick han inte).
2) Gäller beer goggles en själv också?
3) Det bästa Guinnes gjort för mänskligheten. Nej, inte boken med rekord, men jag diggar den också.
Brasklapp om berättelsen om Bohrs på bio:
- Jag har ingen aning om hur deras bioupplevelse såg ut. Däremot blev som sagt Bohr tillräckligt glad i duellerna för att faktiskt göra en vetenskaplig studie om dem.
-
Har du inte lyssnat på podden förr? Då är det här det perfekta första avsnittet. Fyra berättelser tagna från tidigare avsnitt - favoriter i repris. Vems favoriter? Mina. Det här är mitt rike och jag styr med järnhand.
-
Den fortsatta berättelsen om mannen som mördade Pluto - Mike "@PlutoKiller" Brown.
-
Så. Varför är inte Pluto en planet? Ska vi skylla dess död på en enda man så är det ingen tvekan om vem. Mike. Brown. @PlutoKiller på twitter. Syndabocken erkänner!
Mannen som, förmodligen mer än någon annan levande människa, lagt ner störst mängder tid och energi på att hitta en planet i vårt solsystem.
Men ändå den människan som, helt utan tvekan, upptäck minst antal planeter. Han ligger på minus. Han dödade Pluto!
Det här är hans historia.
-
Året var 1978 och en man i Soviet råkade stoppa in huvudet i en partikelaccelerator. Inte en sån liten trevlig en som vi alla hade på 70-talet (tv), utan en stor en som användes för bryta sönder protoner. Idag skulle det kunna hjälpa oss behandla cancer med s.k. flash-terapi. Kanske.
Det är värt att peka ut att jag inte är helt opartisk bedömare när det kommer till flash-terapi, för ett par av mina kollegor jobbar faktiskt med det.
-
År 2024 kommer ett rymduppdrag skickas till Jupiters is-måne Europa.
Det tros vara vår bästa chans att hitta aliens inom vår generation.
-
Det finns något där ute i solsystemet. Något som ruckar på Neptunus, sägs det.
En ny planet, sägs det.
Om du nu tänker.
a) Har jag inte redan hört den här historien?
Nej, det har du inte. Den är bara väldigt, väldigt, väldigt lik historien om Neptunus
Men twisten att alla i den här historien är sjuka i huvudet.
b) Det finns väl inga fler planeter.
Stämmer. Hej och välkommen till team Pluto-är-inte-en-planet.
Brasklappar om avsnittets historier:
Båda är anställningsintervjuer som förmodligen skedde, men i övrigt är historierna fabricerade som ett lättsmält och trevligt sätt att kommunicera fakta och personlighet. Du vet. Artistisk frihet.
-
Gravitation är en komplicerad grej. Men den lilla förståelsen vi har kommer framförallt från två män: Newton & Einstein. Det här är deras historia.
Brasklappar om berättelserna:
- Newton satt under sitt träd och tittade på äpplet och tänkte på gravitation - källa: Newton. Einstein satt och funderande på en fallande man och tänkte på gravitation - källa: Einstein.
- Den första berättelsen är helt påhittad. Alla faktiska händelser den refererar till har självklart hänt, men jag har inget bevis för att Wren, Halley och Hooke var i samma rum.
- Sluthistorierna är mer eller mindre genuina.
-
Nu kör vi. Den oerhört dramatiska historien av hur man kan upptäcka en planet längst in i solsystemet. Till och med innanför Merkurius. Imponerande! You go, science-boy!
Ett problem. Det finns ju ingen sån planet. Alls.
Men det skulle inte visa sig stoppa folk.
Brasklappar om berättelserna:
- Den om att Le Verrier besökte Lescarbault är sann. Jag skruvade upp allas personligheter så att de blev en karikatyr av sig själva, men i övrigt verkar det ha varit ungefär så det skedde.
- Den om hur Le Verrier fick brevet om att någon hade "upptäckt" Vulkan. Ja, han fick ett sånt brev och ja, han hade innan dess studerat asteroider. Först efter han fick brevet så beslutade han sig för att räkna på Vulkan igen, det stämmer. I övrigt är den fabricerad. Låt oss kalla det artistisk frihet.
-
Neptunus upptäckt är en episk historia som till denna dag inspirerar astronomer att slösa bort sina liv i hoppet om att de kan göra samma sak.
I tron att, även de, kan titta ner i sina differential ekvationer och med hjälp av de uråldriga symbolerna som endast ett tränat öga kan läsa och den närmast Lovecraftianska ritualen vid namn "algebra" - för att på så sätt kasta av sig de fängslande bojorna av begränsad mänsklig intelligens och finna en nya värld.
Men.
Det här är inte berättelsen om de tre män som för första gången i mänsklighetens historia lyckades finna en nya planet, inte genom tur, genom att förutspå dess existens. Nej. Nej, det här är berättelsen om de tre män som nästan gjorde samma sak. Fast utan att lyckas, alltså.
Brasklapp om avsnittets berättelser:
- Den första, om Soffans interaktion med sin medelev, är helt fabricerad. Uträkningarna som nämns var äkta, och det verkar ha varit ungefär så han betedde sig.
- De övriga, om astronomerna i Berlin är mer korrekta, men då är i stället deras personligheter fabricerade i och med att jag inte fann några starka indikatorer på hur någon av dem var som människa.
-
Tåg!
Brittland!
Gentlemän med tophats med experimentella tåg!
Vad kan gå fel? Ungefär allt skulle det visa sig under the Rainhill Trials tävlingen.
Brasklappar angående avsnittets berättelser:
- I berättelsen mellan George och direktören om tågen ska ha lok eller inte, så måste jag erkänna att jag tänjt lite på gränserna. De flesta tåg innan tävlingen hade vajrar, och de skulle ha ett tåg från Liverpool till Manchester. Men det finns inga källor, bäst jag vet, som säger att direktörerna faktiskt propsade på vajrar. Däremot verkar George ha propsat på lokomotiv.
- Den andra berättelsen lyckas ju nämna sina egna brasklappar. -
MORD! True Crime! Forensik!
Och så en smula vetenskap strösslad på toppen så att det inte är lika uppenbart att jag är en sell out.
-
Stjärnan KIC 8462852 blinkar. Det blinkar något fruktansvärt. Tänk dig en stor mängd blink. Som en flörtande pollenallergiker med ticks. Dubbla det! Det är KIC 8462852.
Och, bara så du vet, det är förmodligen inte på grund av utomjordingar.
-
Mer click-baity titel än så är svår att få till, men det är inte långt från sanningen.
En ljum sommarkväll 1977 togs ett meddelande emot i ett radioteleskop. Ett meddelande som såg ut, i grova slängar, som man hade tänkt att det skulle se ut om en intelligent civilisation hörde av sig.
Och vad hände sen? Inte mycket egentligen.
-
Tre korta vetenskapliga berättelser om Gin & Tonic.
1) Vad gjorde Voltaire som råkade skapa tonicen? (Han fuskade på lotto)
2) Englands kung ville fylla landet med billig gin - du kan inte ana vad som hände sen! (Folk söp ihjäl sig)
3) Vilket är det mest populära tillbehöret till Gin & Tonic? (Ingen aning)
-
Det var en vanlig novembernatt 1572 då danske astronomen Tycho Brahe tittade upp och såg något som ingen annan någonsin hade sett tidigare - en ny stjärna?
Obs: kinesiska astronomer hade sett en "ny stjärna" ett halvt millenium tidigare - men det visste ju inte stackars Tycho. - Mehr anzeigen
