Andy Warhol Podcasts
-
Det våras för konsten och poesin! Ida har samlat några av höjdpunkterna av de nya diktsamlingarna som har en tendens att blomstra den här tiden på året. Pontus ser STAR WARS - Return of the Jedi (1983) på bio och ser sin ungdomskultur relevans fejda ut. Har STAR WARS förlorat sin laddning i och med att papporna i världen börjat bli bättre?
Välkomna!
instagram.com/kulturbarnen
Dessutom:Grammis
Met
New York Times
Lil Naz X
Karl Lagerfeld
David Bowie
Masayoshi Sukida
Heroes
Hans Gedda
Nelson Mandela
Andy Warhol
Mats Söderlund - ’Eskatos, tystnaden tillhör inte oss’
Joni Mitchell
Eva-Stina Byggmästar, ’Vill du kyssa en rebell?’
Kayo Chingonyi, ’En blodsmitta’
STAR WARS - Return of the Jedi
Gröna Lund
Åmells
Moderna Museet
Pontus Hultén
Centre Pompidou
Stockholm Art Week & Market
Isabella Nilsson, ’En bok för ingen’
Taxi taxi
Johanna Berhan, ’I only see you’
-
Var tionde år sammanställer tidskriften Sight & Sound en lista över världens bästa filmer en lista som varierar mellan mönstringarna. Vad avgör vad som klassas som "Världens bästa film någonsin"?
Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play.
För första gången toppas nu listan av en film regisserad av en kvinna, "Jeanne Dielman, 23 quai du Commerce, 1080 Bruxelles" av Chantal Akerman – en film som tidigare inte funnits med på topp 10. Varför hamnar den på första plats nu? Och hur bra är den? Samtal med Jacob Lundström, redaktör på FLM och Joakim Silverdal, kritiker på Sveriges radio.
KONST: SKYMNINGSLAND I TIDER AV KRIS
Just nu visas grupputställningen Skymningsland på Moderna Museet i Malmö – en utställning som tar avstamp i vår tids många osäkerheter och som enligt vår kritiker Hedvig Weibull kokar ner till en fråga om beständighet: vad kommer att finnas kvar?
FOTOGRAFI: MÖT MÄSTERFOTOGRAF HANS GEDDA
Under hösten har den numera 80 åriga fotografen Hans Gedda haft en utställning på Fotografiska i Stockholm. En kritikerrosad utställning som både är en retrospektiv med flera kända porträtt på berömda människor som Nelson Mandela, Andy Warhol och Astrid Lindgren. Mårten Arndtzén har träffat honom.
Programledare: Saman Bakhtiari
Producent: Eskil Krogh Larsson -
Konstkritikern Blake Gopnik har skrivit en tusensidig biografi om fenomenet Andy Warhol. Ett reportage av P1 Kulturs Mårten Arndtzén.
Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play.
Andy Warhol är en av de där kulturpersonligheterna som aldrig tycks upphöra att fascinera oss – liksom hans konstverk aldrig tycks upphöra att sätta nya auktionsrekord.
Den nya biografi över Warhol som kommer på svenska i dagarna ska faktiskt vara den första fullständiga. Den är hursomhelst definitivt omfattande. Över elva hundra sidor har Peter Samuelssons svenska översättningen blivit. Men så har författaren Blake Gopnik ägnat åtta år åt att skriva "Warhol – Livet som konst".
Mårten Arndtzén har talat med bokens författare, den amerikanske konstkritikern Blake Gopnik via en länk från hans bostad i New York – och som av en slump råkar han bo på samma gata som Warhols berömda ateljé Silver Factory.
Programledare: Cecilia Blomberg
Producent: Nina Asarnoj -
Konstkritikern Blake Gopnik har skrivit en tusensidig biografi om fenomenet Andy Warhol.
Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play.
TUSEN SIDOR ANDY WARHOL
Andy Warhol är en av de där kulturpersonligheterna som aldrig tycks upphöra att fascinera oss - liksom hans konstverk aldrig tycks upphöra att sätta nya auktionsrekord.Den nya biografi över Warhol som kommer på svenska i dagarna ska faktiskt vara den första fullständiga. Den är hursomhelst definitivt omfattande. Över elva hundra sidor har Peter Samuelssons svenska översättningen blivit. Men så har författaren Blake Gopnik ägnat åtta år åt att skriva "Warhol - Livet som konst".
Mårten Arndtzén har talat med bokens författare, den amerikanske konstkritikern Blake Gopnik via en länk från hans bostad i New York - och som av en slump råkar han bo på samma gata som Warhols berömda ateljé Silver Factory.
RYSKA KONTORSFLICKOR GÖR UPPRORRomanen "Flickor och institutioner" och är skriven av 29-åriga, ryska Daria Serenko, och är ett slags inifrån-skildring från statliga och kommunala, ryska kulturinstitutioner, som bibliotek och museer.
Titelns flickor är de kvinnor, som jobbar på de här institutionerna, de som befinner sig långt där nere i systemet och blir som en stor anonym klump. Boken är lite som ett kollektivt körverk där rösterna, berättar med skruvad satir om tillvaron på de här ofta ganska gråa sterila institutionerna. Kulturredaktionens litteraturkritiker Lina Kalmteg har läst den.
HANTVERK ÄR HETT I HÖSTÅrets julklapp sägs vara en hemstickad tröja - Det är nog inte en slump - vår spaning är att det är ovanligt HETT med hantverk just nu.
Stockholms hantverksförening firar 175 år i år och är med och arrangerar utställningen "Kraftverk - hantverk i en ny tid" på Sven-Harrys konstmuseum i Stockholm och boken "Handkraft" som ges ut i samband med jubiléet har precis belönats med guld för bästa fackbok i Publishingpriset.
P1 Kulturs reporter Nina Asarnoj har besökt utställningen där skomakare och skräddare, yxmakare och florister, tatuerare och dockmakare flyttat in för att demonstrera hantverksskicklighet, traditioner och modern skaparglädje.
OBS: ESSÄ OM DRÖMMAR OCH LITTERATURDet handlar om litteraturens förhållande till verkligheten denna vecka i OBS – och i dagens radioessä utforskar författaren Martin Engberg kopplingen mellan skrivandet och drömmen.
Programledare: Cecilia Blomberg
Producent: Nina Asarnoj -
Hon har kallats för New Yorks första punkare, radikal proto-feminist och inte minst dadaismens moder. För "Baronessan Elsa" var en pionjär när det kom till att göra konstverk och kläder av skräp.
Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play.
Översvallande, intensiv, nyfiken, djärv, okonventionell, skamlös, aggressiv, bitsk, påträngande, experimentell, chockerande och bråkig. Så har konstnären Elsa von Freytag-Loringhoven, eller Baronessan Elsa som hon också kallades, beskrivits. Hon införde konservburkar i konsten före Andy Warhol, använde mat som accessoarer före Lady Gaga och skrämde vettet ur många av sina samtida kollegor, inte minst män, genom sin färgstarka och rättframma stil. Att skapa kläder av upphittat skräp var något hon var banbrytande på.
Länge har hon stått i skuggan av dadaismens stora stjärna Marcel Duchamp. Han var faktiskt hennes granne i 1910-talets New York och blev hennes vän och konstnärskollega. På senare år har allt fler börjat uppmärksamma den excentriska Elsa von Freytag-Loringhoven och istället pekat ut henne som den första att ha skapat ett så kallat 'ready made' konstverk. Vissa menar till och med att det kan ha varit hon som egentligen låg bakom idén till Duchamps berömda pissoar. Mer om det i veckans Stil, där vi ringer upp konstvetaren Ann-Sofi Noring för att undersöka saken.
Vi beger oss även till Göteborg för att träffa designduon Hurra Pangpang som består av Hanna Ryd och Bella Simmons. Precis som Baronessan Elsa jobbar de med upphittade kläder, tyger och prylar som blivit över och ingen längre vill ha. Av dessa saker skapar de nya och fantasifulla plagg.Sättet som Elsa von Freytag-Loringhoven i det tidiga 1900-talet använde sig av sin kropp var normbrytande och provocerande för många. En av hennes mest kända klädkreationer är en bh hon tillverkade av tomatsoppskonservburkar. Några decennier senare kom kvinnor att provocera genom att helt och håller kasta bort bh:n, något som sedan dess kommit och gått i modet – för att nu återigen vara aktuellt. Vi frågar lektor i modevetenskap Emma Severinsson vad som ligger bakom den senaste vågen av bortkastade bh:s.
Veckans gäst är Patrik Steorn, museichef på Göteborgs konstmuseum.
-
“I’m just a really fucking interesting guy”
Chris Makos var en av alla som pendlade över atlanten med Concorde tillsammans med världsstjärnor som Andy Warhol och Calvin Klein. Det här är det andra avsnittet om Concordes Uppgång och Fall.
Nya avsnitt släpps gratis varje tisdag. Om du inte vill vänta går det redan nu att låsa upp alla delar genom att bli prenumerant - då får du full tillgång till den här podden och alla andra program vi gör på Third Ear Studio. Gå in på thirdearstudio.com och välj själv vilken poddspelare du vill lyssna i.
Du kan också prenumera på Third Ear Studios poddar direkt i Apple Podcaster eller via Acast.
Apple Podcaster: https://podcasts.apple.com/se/channel/third-ear-se/id6442569298?l=en
Acast: https://plus.acast.com/s/skuggland
Vad ska vi göra program om? Tipsa mig! love.lyssarides(a)juststories.se
Become a member at https://plus.acast.com/s/uppgangochfall.
-
Världen fortsätter vandalisera skulpturer. Och frågan är om de lättare blir vandaliserade ju mer porträttlika de är? Det senaste offret är i alla fall det nya monumentet över Margaret Thatcher i hennes hemstad Grantham.
Men visst har tiden sprungit förbi statyerna. Efter murens fall, sydstatsgeneralerna och Kung Leopold kan man nog konstatera att de utgör en märklig hierarkisk sed från det förflutna.
Den första skandalen kring jätteutställningen Documenta i Kassel har seglat upp tack vare ett inlägg på en anonym och okänd blogg. Kuratorerna i indonesiska kollektivet Ruangrupa anklagas för antisemitism eftersom de bjudit in konstnärer som stödjer BDS-rörelsen (Boycott divestment sanctions). Tysklands kulturminister Claudia Roth har ryckt ut och Ruangrupa har försvarat sig i ett öppet brev.
Men drevet mot Ruangrupa verkar inte helt seriöst.
På Manhattan har en oväntad skilsmässa fått den hyperkapitalistiska konstmarknaden att slå nya rekord. Paret Harry och Linda Macklowe går skilda vägar på ålderns höst och kastar därmed ut deras ovärderliga samling med sval abstrakt nittonhundratalskonst på marknaden: Gerhard Richter, Cy Twombly, Mark Rothko, Agnes Martin och Andy Warhol. Det är som konstvärldens bitcoin. Egentligen spelar det ingen roll hur den ser ut. Pengar gör man ändå.
Men strunt i det förflutna – Clemens har sett konstens framtid.
Han har nämligen besökt en av de allra bästa avgångsutställningar han någonsin sett – ”Vargtimmen” på Kungliga konsthögskolan.
Några som gjorde intryck var Edit Sihlbergs måleri, Evelina Jonssons mikrobiologi och inte minst Afrang Nordlöf Maleikans dansperformance ”Keeping up with the iranians” som utspelar sig i spänningen mellan den iranska diasporan och de som stannade kvar.
Ulrika har sett utställningen ”Årstider” på Avesta art och tvingats ställa sig frågan vad forna tiders framstegsoptimism gjorde med oss.
I kvarlevorna av det gamla järnbruket visas en utställning som tittar på industrialismens drömmar och det klimatsår den lämnar efter sig. En utställning som balanserar på en inte helt fin linje mellan kitsch och frågan varför vi har förstört världen.
Intrycken är blandande. Men visst dras man som en fluga till socker.
Med Ulrika Stahre, konstredaktör Aftonbladet och Clemens Poellinger, konstredaktör på Svenska Dagbladet.
Producent: Martin Aagård
Utställningar i podden
Vargtimmen, Fredsgatan 12, Stockholm
Visas t om 11 juni 2022
Årstider, Avesta art, Avesta. Visas t o m 18 september 2022
Documenta, Kassel, 18 juni – 25 september 2022
-
Ulrika blev sjuk efter Venedigbiennalen och har legat hemma och tittat på tv. Så hon fick äntligen se den omtalade dokumentären ”The Andy Warhol Diaries” på Netflix, där en AI-generad röst läser upp den mytomspunne New York-konstnärens berättelser om sitt vardagsliv.
Och mot alla odds så kommer det fram lite nyheter.
Till exempel att han var smygkristen – i den östkatolska traditionen. Något han aldrig pratade öppet om.
Ulrika blir faktiskt mer intresserad av Warhol än hon någonsin varit.
Är det bara för att den utspelar sig när New York fortfarande var en farlig stad? Då det var livsfarligt att besöka Alphabet city och hela stan höll på att gå i konkurs?
Men nej, det är mer än nostalgi det handlar om.
Vi grottar ner oss i konstnären som tyckte tv var verkligare än livet självt och ställer den oundvikliga frågan år 2022: vad tycker vi egentligen om hans konst?
Visst är han fortfarande beundrad av konstvärldens Bruce Springsteen-män, men är den fortfarande meningsfull?
Till slut börjar vi se Warhol överallt.
Finns det inte några spår i Annika von Hausswollfs utställning ”Pink drill” på Andrehn Schiptjenko?
Kanske till och med i Åsa Cavalli-Björkmans första utställning på Thielska galleriet som handlar om ”hemmet” – ett högaktuellt ämne i dessa flyktingtider. En utställning som låter konsten krocka med det högborgerliga Thielska hemmets overkliga praktfullhet.
Sen ser vi fram emot fler konstmässor! Hur kommer Documenta i Kassel och Berlinbiennalen att klara de stenhårda tyska kritikerna? De älskar verkligen att klubba ner allt med sina akademiska batonger.
Dessutom pratar vi om Helene Schmitz, Sirous Namazi, Theresa Traoré Dahlberg, Ulla Wiggen och konstmässan Market på Liljevalchs, där man verkligen får se galleristerna i säljartagen.
En weekend med både kritstrecksrandigt och champagne.
Med konstredaktörerna Ulrika Stahre och Clemens Poellinger
Producent: Martin Aagård
En podcast från Aftonbladet och Svenska Dagbladet
-
Nu ligger vår livepodd på Hasselblad center om Duane Michals konstnärsporträtt ute bland våra poddavsnitt. Vi tar oss med hjälp av porträtten genom den amerikanska konsthistorien under 1900-talet och undersöker hur Michals visualiserade olika konstnärskap. Följ med från Dada via surrealismen och den abstrakta expressionismen till popkonsten.
Vi pratar om Michals porträtt av Marcel Duchamp, René Magritte, Louise Nevelson, Willem de Kooning, Jasper Johns, Andy Warhol och David Hockney.
Följ med till Duane Michals New York!
Support till showen http://supporter.acast.com/konsthistoriepodden.
Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.
-
1977 skrev den då nästan femtioårige östtyske dramatikern Heiner Müller utifrån Shakespeares danske prins, pjäsen Hamletmaskinen - som gjorde succé och gav Müller en kultstatus i väst.
Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play.
Redan på tidigt 1960-tal hade Müller blivit utesluten ur DDR:s dramatikerförbund eftersom hans dramatik under åren gått från en socialrealistisk till en alltmer tvetydig stil. ”Att vara en maskin” hade Müller tagit från Andy Warhol och i intervjuer antog han att pjäsen gillades i väst därför att den kombinerade två kända ting; ”Hamlet” och ”maskin” - som en reklamslogan.
Müller reste runt i Europa och USA som en rockstjärna och med i sin ständiga cigarr, skinnjacka och svartbågade glasögon svarade han ironiskt och kryptiskt på intervjufrågor - att spela den tacksamme dissidenten låg inte för honom. Han lämnade aldrig DDR, trycket där gjorde att han kunde ”tänka bättre”.
Teaterkritikern Maria Edström borrar i Heiner Müllers massaker på Hamletfiguren och varför vi fortfarande behöver detta föga uppbyggliga stycke.
Scener ur: "Hamletmaskinen" Radioteatern Sveriges radio 1990 i regi och översättning av Stefan Johansson,"Die Hamletmachine" Hörspielstudio in the Funkhaus 1990 i regi av Blixa Bargeld och Wolfgang Rindfleisch och "HamletMachine" Theatre History Class vid U.C.L.A 2014 i regi av Bryan Puckett
-
Idag var vi på vernissagen för utställningen ”Barbro Östlihn. New York imprint” och passade på att spela in ett kort samtal. Vi pratar om både konsten, New York och det fina invigningstalet som Östlihns kompis filmproducenten Anna-Lena Wibom höll i. Hennes berättelse om väninnan berörde oss mycket, då hon berättade om den utsatta situationen som Östlihn levde och arbetade i, där hon av ekonomiska skäl var tvungen att lämna över vårdnaden för sina barn till exmaken, och bl a påbörjade målningar för sin nya partner konstnären Öyvind Fahlström.
Tack för en underbar utställning @goteborgskonstmuseum och gästcuratorn Annika Öhrner!
Vi gick också en sväng genom Hasselblad center och tittade på Duane Michals fotografiska porträtt av många konstnärer från popkonstnären Andy Warhol till den belgiske surrealisten René Magritte.
Ibland hade vi inte tekniken och de bärbara mikrofonerna helt på vår sida, men vi hoppas att det inte ska störa er så mycket.
Support till showen http://supporter.acast.com/konsthistoriepodden.
Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.
-
Den som tror att våra moderna tider lyckats göra sig kvitt det förgångna har fel. Tvärtom, hela världen håller på att förvandlas till ett museum menar Thomas Steinfeld.
Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play.
ESSÄ: Detta är en text där skribenten reflekterar över ett ämne eller ett verk. Åsikter som uttrycks är skribentens egna.
Aldrig har det förflutna varit så närvarande. Det som en gång varit blir levande igen, i form av filmer eller datorspel som förmår att återskapa det försvunna med yttersta precision. Eller så bevaras det förflutna i form av innerstäder, restaurerade för att för alltid se ut som de kanske en gång gjort. Eller så spelas samma gamla låtar om och om igen, från morgon till kväll, så att även den populära musiken tycks har hamnat i en ändlös slinga av nästan samma karaktär som den klassiska musiken befinner sig i sedan mer än hundra år.
Ingenstans syns dock det förflutnas övertag över närvaron lika tydligt som i museernas utveckling. Runt 150 museer lär ha funnits i Sverige under slutet av sextiotalet. Idag räknar man mer än 1500 museer, och då är många privata, men allmänt tillgängliga samlingar är inte ens upptagna i listan.
Museernas historia är en berättelse om permanent utvidgning. De första skapades när några få furstliga samlingar öppnades för allmänheten, eller när en republik som Frankrike ville visa upp alla konstskatter, som befunnit sig i slott, kyrkor och kloster och som nu skulle betraktas som folkets egendom. De nya samlingarna förvarades i byggnader, som liknade husen varifrån de utställda föremålen tagits: I Paris användes ett gammalt kungasäte, nämligen Louvren, eller så byggdes det nya slott, enbart för konsten, så som i St. Petersburg eller i Stockholm, eller så uttrycktes det en näst intill religiös vördnad för konsten genom att man byggde nya museer som liknade antika tempel, så som det skedde i Berlin, i London och Madrid.
Nationalmuseerna kom så småningom ur modet, men museerna blev bara fler.
Så småningom upprättades liknande praktbyggnader också för samlingar utanför konsten, framför allt inom naturhistorien, inom etnologin, inom konsthantverket och senare också inom teknikhistorien.
Uppkomsten av dessa samlingar var bunden till nationalstatens framfart under det sena 1800- och det tidiga 1900-talet: De dokumenterade civilisationens möjligheter och framgångar, och när de talade om människan så menade de framför allt det egna folket.
Nationalmuseerna kom så småningom ur modet, men museerna blev bara fler. I byn Önneköp utanför Hörby i Skåne finns ett kannibalmuseum, i Säter utanför Skönvik i Dalarna finns ett museum över mentalvårdens historia, och i lappländska Glommersträsk finns ett museum över osålda damhattar. I Wien finns ett museum över kondomer, i kroatiska Zagreb finns ett museum över brustna relationer, och i byn Castelbosco utanför Piacenza i norra Italien finns ett "museo della merda", ett avföringens museum.
Ingen har ännu lyckats göra en förteckning över alla dessa privatmuseer. Men de finns i alla länder i västvärlden, med minst flera hundra exemplar i varje stat. Eftersom de vanligtvis går tillbaka till en hobby, som någon gång spräckte vardagsrummets begränsade möjligheter, är det svårt att bestämma när samlandet började bedrivas med museologiskt allvar. Det finns dock anledning att tro att de allra flesta inte är äldre än trettio eller fyrtio år. Det må låta underligt, men det är så: Deras framfart är knuten till den moderna konstens segertåg genom världens stora museer.
Målaren Wassily Kandinsky, en av den abstrakta konstens pionjärer, berömde sin äldre kollega Paul Cézanne år 1912 för hans förmåga, att "skapa en besjälad varelse av en tekopp, eller riktigare sagt, att upptäcka en varelse i denna kopp". Det dröjde inte länge innan en sådan tekopp, iklädd en bit päls, ställdes ut som ett konstverk, bredvid en flasktorkare eller en cykelsadel med racerstyre, som skulle föreställa en tjurskalle. Sådana föremål, som blir till konst för att en konstnär utnämnt dem till konst, kallas för "readymades". Med dem utvidgades antalet objekt som kunde presenteras i ett museum i det oändliga. Det behövs kanske inte mer än en vit vägg, kanske en vitrin eller en sockel, och så ett bra ljus för att vad som helst ska kunna förvandlas till ett föremål av högre betydelse. Kunskapen om strålkastarens förmåga att förvandla ett bruksföremål till ett betydelsefullt objekt förenar den moderna konstnären med människan bakom ett udda privatmuseum.
Det tidiga avantgardet var en revolutionär sekt. Var än den uppträdde så möttes den av kritikernas hån och åskådarnas vrede, av oförstånd, förolämpningar och inte sällan av slagsmål. Det dröjde innan den stora publiken slöt fred med den moderna konsten, någon gång under sextio- eller sjuttiotalet, när Pontus Hultén härskade över Moderna Museet, när Andy Warhol började tillverka uppdragskonst för alla som hade råd och när Joseph Beuys lät plantera 7000 ekar för en konstutställning i den tyska provinsstaden Kassel.
Till sist nådde denna utveckling också människan själv.
Efter denna tid förfogade konsten inte bara över en oändlig mängd av potentiella föremål. Den spred sig också över hela samhället, i gestalt av allt fler museer, men också i form av en kulturalisering av hela samhället. Staden själv blev till ett museum, när försummade stadsdelar skulle bli levande igen, när det urbana rummet i allt större utsträckning förvandlades till scener, för konserter eller teaterföreställningar, med nya byggnader som från början uppfattades som konstverk i sig själva. Och när det nu uppstod allt fler och allt uddare privatmuseer, så blev de en del av en allmän utveckling mot mer kultur för alla.
Till sist nådde denna utveckling också människan själv. Det skedde inte bara för att det blev så lätt att bygga upp ett galleri över den egna tillvaron, med hjälp av de sociala medierna och till mer eller mindre allmän beskådan. Det skedde framför allt för att folk gjorde sig själv till konstverk, var och en: Först kanske i form av en expressiv individualism, som uttryckte sig genom kläder, gester eller ovanliga preferenser, sedan också med själva kroppen som ett konstnärligt objekt och en alldeles privat konsthall. Denna utveckling innebär den systematiska bearbetningen av musklerna med perspektivet riktat mot ett skönhetsideal. Men den omfattar i synnerhet tatueringarna. Ty vad är en tatuerad kropp, om inte ett bildarkiv, där varje postering är av en sådan betydelse att den tas emot under smärtor för att sedan ledsaga bildens bärare under hela livet? Och vad är en sådan kropp om inte en utställning av en människas drömmar om sig själv och resten av världen, helst förknippad med starka minnen? Tatueringen må vara den mest intima formen av ett modernt privatmuseum. Men den är också det mest extrema och personliga uttrycket för att det förflutna aldrig förgår.
Särskilt inte i vår tid.
Thomas Steinfeld
-
Människan som blev ett vandrande konstprojekt.
Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.
-
Barbro Ehnboms Sommarprogram handlar om dagar på Wall Street och nätter på Studio 54 med jet-set folket. Om att stå ut i en mansvärld och leva under devisen Work hard, play hard.
Alla Sommarprat finns att lyssna på i Sveriges Radio Play.
Man ger aldrig upp – man kör så länge det går. Det lärde sig Barbro Ehnbom av sin mamma, en tidig karriärkvinna med 5 barn. Barbro Ehnbom tar sig in på Handelshögskolan där hon och de andra 10 % tjejerna tävlar mot de duktiga killarna på alla sätt. Drömmen om Amerika (och om att kanske en dag få träffa Elvis) gör att hon 23 år gammal åker över Atlanten för att förverkliga sina drömmar. Hon har inte tänkt stanna men får jobb som produktchef på ett läkemedelsföretag, och ” blir med detta en av dom första kvinnliga executives i denna industri i Amerika”. Hennes insiderkunskaper gör henne intressant för investerare och Barbro Ehnbom blir en pionjär även på Wall Street, där hon sticker ut med sitt röda hår och svenska accent. Under en period återgår hon till läkemedelsindustrin och blir tillfrågad om att pryda omslaget till en finanstidning om hon poserar i bikini – något som sårar Barbro Ehnbom djupt.
Hon beskriver livet under 70- och 80 talet då alla ”som är någon” kommer till New York. Barbro Ehnbom jobbar 12 timmar om dagen och på kvällarna går hon på legendariska Studio 54 och Club 21 eller har fester hemma, med gäster som Andy Warhol. Ibland går hon direkt från fest till jobb.
Hon berättar att hon varit på varit på blindträff med Donald Trump och även dejtat Sean Connery, som hon smet ifrån på ett hotell. Om blixtkärleken till svenska affärsmannen Wictor Forss som hon får sonen Marcus med.
Om Barbro EhnbomLång och framgångsrik internationell karriär inom läkemedelsindustrin och som stjärnanalytiker på Wall Street. Grundare av nätverket BBB, Barbros Best and Brightest, och Female Economist of the Year. Utsedd 2015 till Årets Förebild av nätverket Klara K och Årets Läkemedelsprofil i Sverige av Läkemedelsmarknaden. Grundare och ordförande för investerarmötet Swedish American Life Science Summit och mentor åt prinsessan Sofia.
Utbildad på Columbia University i USA samt Handelshögskolan i Stockholm där hon inför första föreläsningen fick höra: ”Lilla gumman, sekreterarkursen är först i kväll”.
Producent: Katherine Zimmerman
-
CHEFREDAKTÖR, FÖRFATTARE. Johan Hakelius tar med oss på en resa i porträttens värld och allt som bubblar under ytan på ett porträtt. Och vad vi läser in i porträtten. Och om det verkligen spelar roll.
Alla Sommarprat finns att lyssna på i Sveriges Radio Play.
Han erbjuder en exposé av porträtt av både stora och små historiska personer, däribland Hertigen av Wellington, Ferdinand VII av Spanien, drottning Elizabeth II och Lucien Freud. Vi får höra historierna om porträtten: personerna bakom penseln och personerna som satt modell. Johan Hakelius tar sig även an klichén att alla porträtt i grunden är självporträtt, på vilket han svarar: ”Men problemet med klichéer är att de är platta, inte att de är osanna.”
Från historiska porträtt riktar även Johan Hakelius blicken på idag och mot framtiden. Han ser hot mot vårt gemensamma kulturella minne, och de ”våldsamma puritaner” från alla håll som vill förstöra monument, konst och målningar, men han avslutar det hela hoppfullt: ”Så länge det finns ett porträtt kvar, kan vi bjuda motstånd.”
Verken Johan Hakelius nämner i sitt program: Porträtt av Arthur Wellesley, hertig av Wellington (1812-14) - Francisco Goya Porträtt av Ferdinand VII av Spanien (1815) - Francisco Goya Porträtt av Innocentius X (ca 1650) - Diego Velázquez Studie efter Velázquez Porträtt av Innocentius X (1953) - Francis Bacon Tre studier av Lucian Freud (1969) - Francis Bacon Kvinna i vit skjorta (1956-57) - Lucian Freud Porträtt av en man (Andrew Cavendish, 11:e Hertigen av Devonshire) (1971) - Lucian Freud Drottning Elizabeth II (2000-01) - Lucian Freud The Old Shepherd's Chief Mourner (1837) - Edwin Henry Landseer Windsor Castle in modern times; Queen Victoria, Prince Albert and Victoria, Princess Royal (1841-43) - Edwin Henry Landseer Eos (1841) - Edwin Henry Landseer Arundelgrav i Chichesters katedral Självporträtt (1658) - Rembrandt Harmenszoon van Rijn Thomas More (1527) - Hans Holbein d.y. Thomas Cromwell (1532-33) - Hans Holbein d.y. Andy Warhol (1970) - Alice Neel Staty av Hertigen av Wellington till häst i Glasgow (med trafikkon) Porträtt av Arthur Wellesley, hertig av Wellington (1844) - Antoine ClaudetOm Johan HakeliusChefredaktör på tidningen Fokus. Kolumnist som regelbundet medverkar i bland annat Expressen, TV 4:s Nyhetsmorgon och Spanarna i P1.
Har skrivit ett flertal böcker, bland annat tre verk om brittisk historia och brittiska excentriker: Döda vita män, Ladies och Rule, Britannia!
Hans Jack russell terrier Morris har ett eget Instagramkonto.
Producent: Ingvar Storm
- Näytä enemmän
