Karin Johannesson Podcasts
-
I dagens gudstjänst tas Martin Modéus emot som Sveriges nya ärkebiskop.
Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play.
”I Jesus möter vi en andlighet som gör det lättare att andas. Den skapar inte andnöd av instängdhet utan ger andningshjälp när tillvaron har blivit för trång. Man nästan kan se hur människor sträcker på sig.
Men det är skärpa i detta: äkthet är ingen småsak.
Befrielse är en oerhörd utmaning både att ge och att ta emot. Nåd är förlåtelse av det oförlåtliga. Glädje är inte glättighet. Detta är på riktigt”
(ur Martin Modéus predikan)Martin Modéus tas emot som ny ärkebiskop, samt predikar i högmässan från Uppsala Domkyrka.
Medverkande:
Gudstjänsten samsänds med SVT.Ärkebiskop Martin Modéus : predikant/ celebrant
Texter:
Biskop Åke Bonnier : liturg
Biskop Karin Johannesson : liturg
Domprost Annica Anderbrant : liturg
Biskop Eva Nordung Byström : liturg
Biskop Johan Dalman : liturg
Stefan Parkman, : textläsare
Ärkebiskop av York Stephen Cottrell : textläsare
Biskop Samuel Azariah, Evangelisk-lutherska kyrkan i Pakistan : textläsare
Ärkebiskop Tapio Luoma, Ev-luth kyrkan, Finland: förebedjare
Ärkebiskop Benyamin Atas, (syrisk-ortodoxa kyrkan): förebedjare
Birgitta Grape: förebedjare
Bo Jeppson : förebedjare
Prese EKD Anette Kurschus : förebedjare
Collegium Cantorum : dir Ulric Andersson
Uppsala Domkyrkokör : dir Milke Falck
Svenska Barockorkestern
Andrew Canning : organistJeremia 33: 14-16
Musik:
Hebréerbrevet 10:32-39 (läses på engelska)
Markus 1: 14-15 (läses på urdu)SvPs 107 Gör porten hög, gör dörren bred (A Frostenson/svensk 1695)
Amen ur Messias (G F Händel)
Osanna ur H-mollmässan (J S Bach)
SvPs 423 Kom Jesus, kom Immanuel (A Frostenson/medeltida processionshymn)
SvPs 105 Hosianna (Matteus 21:9/G J Vogler)
Light of the World (E Capel-Cure/E Elgar)
SvPs 62 Än finns det en värld (O Hartman/G Aulén)
Denn Er hat Seinen Engeln (F Mendelssohn)
O sacrum convivium (M Archer)
SvPs 108 Gå Sion din konung att möta (E Nyström/JMc Granahan)
Sing Unto Him a New Song (H Howells)Producent Katarina Josephsson
Tekniker Björn Söderholm, May-Britt Rylander
[email protected] -
En säregen dikt av mystikern Bengt Hoffman bär en nyckel till den fördolda världen:
Endast genom tvenne fönster kunde sommarängen uppenbara sig, skriver han. Det var dina ögon, blåa som förgät mig ej.Dagens avsnitt för oss in i sagornas fördolda värld. Till Gudsriket, en värld bland änglar och andeväsen, i en natur vars liv har sin rot i Eden, där Gud skådar Gud, och där allting är ett.
En fråga som ställdes till oss av Biskop Karin Johannesson får bli en grundfråga i hela denna andra säsong av Den fördolda världen: Hur talar vi till vår sekulariserade medmänniska som trots allt, på fjällvandringen, i sommartorpet eller under natthimlens stjärnor, anar och känner att där ändå finns något större, men inte uppfattar att kyrkans ord stämmer med vad de känner, och saknar tilltro till att deras erfarenhet motsvaras av det som kyrkan alltid sagt? Biskop Karin Johannessons observation är att vi behöver mötas i erfarenheten. Att kyrkan måste möta den som söker, i andlig övning. Vid sidan om de råd hon ger i boken Helgelsens filosofi, reflekterar jag och Jimmy Österbacka vidare kring vad man skulle kunna föreslå, för öppna våra sinnen för det fördolda.
Så hör vi Guds röst tala till oss i Bengt Hoffmans dikt, och midsommarnattens blomfält:
Förgät mig ej, Sommarängen är ett verk av dig och mig.Och ur hjärtat stiger ett svar:
När jag ser den. Ser jag dina ögon. Ser jag dig.
Länk till chatgrupp på signal:
https://signal.group/#CjQKIDZAFjacbg7E1B_VxHjM7pzg5kkc5SZZ3oZPmdidRVIZEhBhvIKnEEyqETf7cTnHsGY-
Mer från vårt instagramkonto:
https://www.instagram.com/p/Cd2kcnLs9nD/Musik och ljud av Aionarch:
Aionarch | Spotify
-
Dopets kristusklädnad
KARIN JOHANNESSON
2020-01-07
Dopets samhörighet med Kristus ikläds vi utan egen förtjänst och den avtäcker vår djupaste mänskliga identitet, skriver biskop Karin Johannesson.
»Åh, nej! Sätt inte på dig den där tröjan! Det kommer att leda till olycka för hela din familj!« Expediten på den amerikanska Walmartbutiken spärrar upp ögonen. Hon pratar snabbt och intensivt. Jag har hittat en vinröd tröja på extrapris. »Washington Redskins« står det på T-shirten. Av trycket framgår att det är ett lag som spelar amerikansk fotboll. Jag bryr mig inte ett dugg om sporten men jag gillar färgen och priset.
Illustration: Benjamin Kruse
Expediten vill få mig att förstå att det här inte bara handlar om en tröja. Det handlar om identitet, om vem jag är, vem jag tillhör och vilka som jag hör ihop med. »Den här tröjan är inte bara ett skinn som du sätter på dig. Den förändrar dig inuti, den omskapar ditt hjärta.« Jag begriper inte allt som hon säger, men jag förstår att jag ska köpa tröjan av en annan expedit.
På väg hem till mitt boende i First Trinity Lutheran Church funderar jag över vad jag har varit med om. Jag vet att ordet »identitet« kommer från latinets identitas som betyder »samma« eller »densamma«. Tänkte sig verkligen den upprörda expediten att jag blir »en annan« om jag sätter på mig en vinröd tröja med en indian på?
Av och till under kyrkans historia har frågor om kristen identitet vållat betydligt allvarligare dispyter än det meningsutbyte som mitt val av T-shirt gav upphov till. Under reformationstiden gick diskussionsvågorna höga kring frågan om den kristna människans identitet är något som hon »ikläds« eller något som snarare »avtäcks«. För många evangelisk-lutherska reformatorer var det självklart att den kristna människans identitet – det som gör henne till en kristen människa – är Kristi rättfärdighet som hon ikläds.
Kristi rättfärdighet tillräknas människan och gör henne till en ny människa genom att den täcker över och sedan omvandlar den i synd fallna och olycksdrabbade människan.Paulus fråga om Kristus har blivit delad är fortfarande högaktuell.
Anledningen till att jag befinner mig i Washington DC är att jag intresserar mig för en 1500-talsreformator som tänkte annorlunda. Sveriges Kristna Råd har gett mig ett ekumeniskt stipendium för att jag ska kunna besöka biblioteket i Whitefriars Hall och lära mig mer om karmelitnunnan Teresa av Avila (1515–1582).
Teresa föreställer sig att Jesus finns i varje människas själ eftersom varje människa är skapad till Guds avbild. Gud är treenig och treenig Gud deltar till fullo i hela sitt skapelseverk. Därför finns det spår av Sonen i själva skapelsen och i den mänskliga identitet som vi delar med varandra. När Kristus visar människan vem Gud är – och vem hon själv är – så framträder hennes skapelsegivna gudstillhörighet på samma sätt som pH-värdet när man gör ett lackmustest. Kristus »avtäcker« verkligheten genom att tvätta bort smutsen som döljer den. Därför kan Teresa framhålla att det sant mänskliga och det sant kristna sammanfaller.
På infarten till Whitefriars Hall möter jag en karmelit som hälsar glatt. Han bär en brun tröja som man kan beställa på nätet. Det finns en hel sajt som säljer kepsar, T-shirts, vattenflaskor och nyckelband till dem som hejar på eller tillhör karmelitorden. I reklamen används en slogan som anknyter både till färgen på ordensdräkten och till det kontemplativa ideal som utmärker karmeliterna. »Be calm and wear brown« (på svenska ungefär: var lugn och klä dig i brunt).
Klädkoden har förändrats sedan sist jag var här. Då gick bröderna i civila kläder, särskilt i Halloweentider eftersom ordensprovinsens ledning en gång hade misstagits för ett utklätt följe av fiktiva munkar på väg till en fest i Las Vegas.
Bildligt talat omförhandlas kyrkliga klädkoder ovanligt intensivt i vår tid eftersom sekulariseringen tilltar. När allt färre svenskar identifierar sig med någon specifik religiös tradition blir det för vissa av oss mer betydelsefullt att det syns utanpå att vi är goda kristna. Identitet vantolkas emellanåt som något som särskiljer och våra försök att stå upp för det som vi uppfattar som en utrotningshotad men äkta kristen identitet bidrar ibland till en ogynnsam segregation också inom kristenheten. »Jag är högkyrklig«, »Jag tillhör EFS« eller »Jag har min hemvist i regnbågsmässan«. Olika identitetsmarkörer används för att andra – och kanske också jag själv – ska förstå vilka kristna kretsar som jag identifierar mig med. Paulus fråga om Kristus har blivit delad är fortfarande högaktuell (1 Kor. 1:13) och hans svar behöver få vara utgångspunkten för alla våra reflektioner kring vad kristen identitet innebär.
I dopet ikläds vi Kristus. (Gal. 3:27) Vi ikläds inte en supportertröja för den kristna riktning som dopet skedde i. Sådana tröjor kan vi ta av eller på efter eget tycke och smak. Det kan vi inte med dopets Kristusklädnad. Dopets samhörighet med Kristus ikläds vi utan egen förtjänst och den avtäcker vår djupaste mänskliga identitet. Det är därför som Paulus menar att andra identiteter än dopets tillhörighet till Kristus har spelat ut sin roll om vi betraktar varandra eller oss själva i dopljusets sken. (Gal. 3:28.) Nu är ingen lägre karmelit eller lutheran, pingstvän eller baptist, liberalteolog eller gammalkyrklig. Alla är vi ett i Kristus Jesus.
