Oslo Podcasts
-
Ukens episode møter vi Simen Waaler fra Bærum utenfor Oslo som har bygget opp en portefølje. Fokus har alltid vært på trygghet, noe som er veldig relevant teama i det klima vi opererer i nå om dagen.
—:
Bli mer känt med podcasten och Karl Erik Daniel Öberg Hallin. Lyssna på avsnitt 23, 24, 35, 50, 56
•————•
-•
Namn: Karl Erik Daniel Öberg Hallin
Instagram: @fastighetsprinsen:
https://www.instagram.com/invites/contact/?i=10wehanqfqq7n&utm_content=l1clrcq
Facebook: https://www.facebook.com/daniel.oberghallin
LinkedIn: https://www.linkedin.com/in/daniel-hallin-7b35a18b
Mail: [email protected]
Hemsida: www.Fastighetsprinsen.com
Telefon: +47 4832 8587
Podcast eiendom fastigheter investera ekonomiskfrihet økonomiskfrihet Bygga hus Bolig utveckling utvikkling
-
I denna "episode" av Flödet träffar Lotta Davidson-Bask och Klara Önnerfält för första gången i skolbibliotekspoddshistorien en internationell gäst: Ingrid Svennevig Hagen, skolbiblioteksproffs från Oslo i Norge. Ingrid berättar om arbetet på Elvebakken videregående skole i synnerhet och om skolbiblioteksverksamhet i vårt nordiska grannland i allmänhet. Vi får en mycket trevlig pratstund där vi bland annat får lära oss vad en "Forundringspakke" är.
-
Hon var på samma jobb som terroristen och berättar om attacken i Oslo och Utöya 2011.
-
Efter Rysslands storskaliga invasion av Ukraina 24 februari 2022 flydde Dakh Daughters till Frankrike där medlemmarna nu har sin bas.
Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play.
Kulturredaktionens Fredrik Wadström har besökt Teater Dakh i Kyjiv sedan vårvintern 2014 och träffat Dakh Daughters regelbundet genom åren. Nu möts de i Oslo för att sammanfatta vad medlemmarna varit med om genom revolution, framgångsrika turnéer och ryskt anfallskrig mot hemlandet.
ESSÄ: GE MIG DITT ORDEden leder inte till lustgården. Bedrägeriet lurar alltid på andra sidan löftet. Michael Azar funderar över den edsvurna kulturens hopp och förtvivlan.
Programledare: Lisa Wall
Producent: Eskil Krogh Larsson -
Hanna Hellquist får Morrissey-flashbacks under målandet av sin skänk. Christopher Garplind hoppas på att bli förnedringsrånad (vi gör inte det). De möts i ett quiz i vårens tecken, vårtecken eller söka vår(d) med lekledaren Vilgot Paulsen! P3 Nyheters Matilda Rånge rapporterar om en bortförd Greta Thunberg i Oslo och kulturbråk som orsakats av AI. Ny Tekniks reporter och vår rymdjournalist Bill Burrau svarar på dina frågor om den oändliga rymden!
Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play.
Programledare: Christopher Garplind och Hanna Hellquist.
-
Nationalkaraktär är ett både omodernt och tvivelaktigt begrepp. Men det gör det ju inte tråkigare att prata om. Fredrik Sjöberg funderar på vad norrmännen kan lära oss om naturen.
Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play.
ESSÄ: Detta är en text där skribenten reflekterar över ett ämne eller ett verk. Åsikter som uttrycks är skribentens egna.
På den tiden, runt förra sekelskiftet, när utvandringen till Amerika ansågs vara Sveriges enskilt största bekymmer, tillsattes den så kallade Emigrationsutredningen, ledd av statistikern Gustaf Sundbärg. Utredningen pågick under flera år och publicerades i ett 20-tal volymer, och den av alla dessa böcker som har det högsta underhållningsvärdet är en kortare bilaga, som utkom 1911, med titeln Det svenska folklynnet. Den kan rekommenderas, nu när svenskheten åter är på tapeten.
Den gode Sundbärg är inte nådig. Svenskarna bedöms vara värdelösa på det mesta. Veka och lättlurade. Endast på ett område är den typiske svensken överlägsen alla andra, och det är i sin kärlek till naturen. Anledningen sägs vara att Sveriges naturlandskap är så idylliskt och inbjudande. Friskt och fagert. Danskarna, år sin sida, påstås vara komplett ointresserade av sin trista omgivning, och är sålunda större människokännare, psykologiskt djupsinniga rent av.
Ja, och så norrmännen. En känslig fråga. Det här var bara några år efter unionsupplösningen, och relationen var ännu aningen ansträngd, så Sundbärg nöjer sig med iakttagelsen att naturen i Norge visserligen är majestätiskt imponerande, men lika fullt frånstötande och beklämmande. Om detta har påverkat norrmännens nationalkaraktär, och i så fall hur, det får man räkna ut själv. Och alltihop är förstås ganska fånigt, som så mycket annat från den svulstiga nationalismens glansdagar, men ändå; minnet av dessa muntra fördomar flöt upp någonstans ifrån då jag läste den till svenska nyligen översatta Havsboken, av Morten Strøksnes. Det var något med själva naturskildringen.
Havsboken undandrar sig varje säker genrebestämning, men i grund och botten är det fråga om en fiskehistoria. Två halvgamla män av norsk lantras, författaren själv och hans kompis Hugo, bestämmer sig för att åka ut på sjön och fiska. Sjön i fråga är dock inget näpet sommarvatten med näckrosor och nakenbadare, utan Vestfjorden, uppe vid Lofoten, och fisken de agnar sin krok för är inte precis någon av övergödning apatisk abborre, utan en haj, en håkäring, ett mytomspunnet monster som kan väga många, många hundra kilo. Långt där nere, i mörkret.
Hugo, som är konstnär av den där obetalbara sorten som ställer ut balsamerade kattkadaver på Venedigbiennalen, bor i en sedan länge nedlagd fiskstation där uppe, ett kråkslott på tvåtusen kvadratmeter som han försöker bygga om till ateljé och festlokal för deltagarna i torskfiske-VM, vilkas fylleorgier också de är majestätiskt imponerande – samt frånstötande. Och beklämmande.
Författaren, som är berömd reporter och essäist, reser upp från Oslo en julidag när väderleksrapporten lovar stiltje . De lastar båten med en halv kilometer grov nylonlina som avslutas med några meter kätting, ett sänke tungt som en mindre järnspis och en jättelik stålkrok som de senare agnar med halvruttna slaktrester från en tjur som var så seglivad att man fick skjuta den flera gånger med ett gevär av en kaliber som kan döda en älg på över hundra meters håll. Ingen av dem har någonsin fått upp en håkäring, men nu är det dags.
Flötet, en plastboj värdig en pansarkryssare, guppar lojt i stiltjen, och så går det som det brukar. Inget händer. Alltså börjar de båda männen berätta historier, framför allt Hugo, som är full av skrönor om katastrofer av alla slag, som den om när femhundra fiskare drunknade på en och samma dag under en storm där uppe, för längesen. Och eftersom alla män som får tag i ett metspö förvandlas till pojkar, berättar han även om oaptitliga maträtter, syltade skarvlår och annat liknande, och drar sig till minnes historier om ännu hiskeligare saker, som att man av blåvalhannens förhud kan tillverka en praktisk regnrock.
Fisket fortsätter på hösten. Och på vintern. Senare även på våren. Författaren reser som en skottspole varje gång vädret ser lovande ut, och innan det slutligen drar ihop sig till napp, har han lyckats underhålla läsaren med oräkneliga berättelser och miniföreläsningar, både biologiska, om livet i havet, och kulturhistoriska. Han läser Moby Dick, såklart, och fördjupar sig i vad Olaus Magnus trodde om sjöodjur; han skriver om havsforskningens historia, om hajar i allmänhet och håkäringen i synnerhet, om jättebläckfiskar, sjögurkor, fyrhistoria, klimatförändringar och utrotningshot, och det fina är att han gör det utan en massa gnäll om att människan är ond; ingen fördummande skuldbeläggning av det slag som i vårt land brukar illustreras med sliskiga bilder föreställande söta, värnlösa isbjörnsungar.
Hör här, ett kort citat: ”Det djupa, salta, svarta havet rullar mot oss, kallt och likgiltigt, helt empatilöst. Oengagerat, bara sig självt. Det här är vad det ägnar sig åt till vardags, det behöver inte oss till något, det bryr sig inte om våra förhoppningar, rädslor – inte ett dyft om våra beskrivningar. Havets mörka tyngd är en överlägsen kraft.”
Och där någonstans flöt Gustaf Sundbärg upp som en kork, och hans gamla bok Det svenska folklynnet. Kanske hade han inte helt fel ändå, kanske finns det vissa generella karaktärsskillnader mellan svenskar och norrmän, betingade av den omgivande naturens beskaffenhet. Åtminstone är det så att svensk sakprosa, och norsk, skiljer sig åt på det viset att människan i svenska essäer och fackböcker ofta framstår som förgörande, och naturen som sårbar, medan författarna i Norge har en helt annan blick för människans litenhet och naturens brutala överlevnadskraft.
Den väldiga håkäringen, som trots alla utvikningar är stjärnan i Havsboken, får kanske aldrig samma symboliska tyngd som svärdfisken hos Hemingway, men ibland är det bra nära. I alla händelser har Morten Strøksnes berikat världen med en ovanligt originell bok. Beskrivningen av plankton säger något om hans metod:
”De liknar snökristaller, månlandare, orgelpipor, eiffeltorn, frihetsgudinnor, kommunikationssatelliter, fyrverkerier, kalejdoskopiska kikarbilder, tandborstar, tomma snabbköpskorgar, öppnade våffeljärn, vinglas med en flytande isbit i, champagneglas med leopardskinn på insidan, grekiska urnor, etruskiska skulpturer, cykelställ” – ja, och sådär fortsätter det en halv sida till, innan Strøksnes, via discokulor och dammsugare, avslutar med att plankton även kan se ut som reservoarpennor.
Den utmärkte översättaren Olov Hyllienmark har utan tvekan haft en kul dag på jobbet. Och jag, som läsare, hugger på betet och fastnar på kroken, och efteråt inser jag att min kärlek är bara ännu starkare nu – till de i alla väder lika konstiga norrmännen.
Fredrik Sjöberg, författare och biolog
-
Om nostalgitrippar och senaste veckan där Svea har hängt på modeevent i Oslo där det varit mayhem, och Myra berättar om varför hon behöver producera om sina låtar när hon åker på turné.
-
I detta avsnitt pratar jag med den erfarna alpina tränaren Jörgen Nordlund som idag ansvarar för de svenska alpina slalomdamerna i Världscupen. Han har även jobbat inom Norska alpina landslaget, varit tränare på skidgymnasium, startat ett nytt koncept för skidgymnasieverksamhet, drivit träning för ungdomar i egen regi samt varit verksam inom föreningslivet med sina egna barn. Med andra ord är det en alpin tränare som vet vad han pratar om då han med sin breda och långa erfarenhet har sett alla delar av alpin skidåkning.
Vi pratar om tränaryrket i stort och kommer ner på detaljer inom skidåkningen. Han beskriver komplexiteten och berättar hur han och teamet jobbar med åkarnas utveckling. Han beskriver sambandet mellan fysisk träning, mental träning och alpin skidåkning. Alla delar måste vara på plats för att nå toppen och han beskriver det som att gör man inte jobbet inom dessa delar finns inte förutsättningen att bli bäst i världen samtidigt som det inte är en garanti att en åkare blir bäst i världen om de har alla delar på plats.
Med Jörgens erfarenhet var det intressant att prata och jämföra Svensk alpin skidåkning med Norska motsvarigheten. Det är en fråga jag funderar på en hel del och fler med mig. Jag tycker resonemanget var bra och intressant och Jörgen hade en ganska tydlig bild av vad vi behöver göra inom svensk skidåkning för att få fler åkare totalt inom den alpina sporten som håller på längre upp i åldrarna och till sist fler som når elitnivån.
Jörgen brinner för utveckling och alpin skidåkning. Han berättar om det koncept han startade inom skidgymnasieverksamheten. Det konceptet bygger på att eleven har kvar sin bas hos föräldrarna för att fullt ut kunna fokusera på skidåkningen i stället för allt som kan störa runt omkring. Där gör han en liknelse med framgångarna Norge haft med åkare runt omkring Oslo. Han pratar också om vikten att inte ha tidig selektering och utslagning. Viktigt att tänka långsiktigt och se till den långsiktiga utvecklingen.
Vi pratar om strukturen i det Svenska alpina damlandslaget där Jörgen ser en bra bredd med en bra kombination av individer och ålder vilket skapar en bra dynamik. Han berättar om sin syn på att åka fler grenar och Sveriges fartsatsning. Då det i år är VM kommer vi in på hur åkarna laddar upp för VM i februari.
Stort tack Jörgen för att du delade med dig av din kunskap och erfarenhet och lycka till med allt du tar dig för i framtiden. Det var ett mycket givande och trevlig samtal för mig och jag är säker att du som lyssnar kommer tycka detsamma!
Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.
-
En valross har förirrat sig från Arktis till sommarhettan i Oslofjorden. Hon heter Freya och gillar att solbada på småbåtar. Hon blir sommarens stora snackis. Men också ett säkerhetsproblem.
Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play.
En kylig marsdag får sommarpärlan Smögen besök av något så ovanligt som en 600 kilo tung valross. Magnus Sandberg stöter på det, han först tror är en gigantisk säl, på sin kvällspromenad och sätter sig på en armlängds avstånd från henne:
– Valrossen tyckte väl inte jag såg så skräckinjagande ut för jag var ingen isbjörn eller någonting liknande, berättar han om när han blev sittande helt ensam med valrossen i över en timme.Hon heter Freya och är en ung valrosshona. Hon sicksackar mellan Norge och Sverige och besöker även Strömstad.
Valrossen Freya skapar uppståndelseJag trodde inte mina ögon, berättar Rose-Marie Hansson som genast ringer till sin väninna Carina.
– Du får slänga allt och komma för det här måste du bara få uppleva, nästan skriker hon.
Den i vattnet graciösa men på land lite klumpiga valrossen skapar stor uppståndelse. Hon tar sig upp på fritidsbåtar, lapar sol och tuggar på inredningen. Freya blir snabbt en attraktion och media från hela världen rapporterar om henne.Rune Aae, högskolelärare och doktorand i biologi, forskar egentligen på fiskgjusar men råkar tidigt bli medias “valrossexpert” och innan sommaren är över har han gett 400 intervjuer med nyhetsredaktioner från hela världen.
– Jag fick inte gjort något annat. Telefonen var varm hela tiden. Mediatrycket har varit bortom allt förnuft, skrattar Rune.
Valrossen Freya ses som ett samhällsproblemBadgästerna låter inte Freya vara i fred och många vill gärna ta en selfie med valrossen. En del människor går till och med ner i vattnet trots att Freya är i närheten. Vid flera tillfällen jagas badande människor upp ur vattnet av rovdjuret.
– Jag försökte stoppa folk själv men det tog bara några sekunder så var de lika nära igen. Jag fick en sån obehagskänsla att jag tillslut valde att ringa polisen, säger Olav Dövik, till vardags kriminalreporter på NRK.Det norska Fiskeridirektoratet gör nu observationer som visar att att det finns stor risk för både människor att komma till skada och frågan om avlivning av Freya seglar upp.
Medverkande:
Magnus Sandberg, boende på Smögen
Rune Aae, högskolelärare och doktorand i naturvetenskap vid universitetet i Sørøst-Norge
Carina Westersund, boende i Strömstad
Rose-Marie Hansson, boende i Strömstad
Olav Dövik, kriminalreporter på NRK
Tone Fiskeseth, boende i Oslo
Christian Ytteborg, marinachef Kongen marina
Thea och Osmun, skolelever i Moss
Astri Tonian, konstnär och skulptörDokumentären är gjord 2022.
En dokumentär av: Kalle Wannerskog och Emil Östlund
Producent: Sofia Kottorp
Slutmix: Olle Sjöström -
De sju kvinnorna i den ukrainska musikgruppen Dakh Daughters blev kända under revolutionen på Majdan vintern 2013-14 och har sedan dess etablerat sig som en av Europas mest originella ensembler.
Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play.
Efter Rysslands storskaliga invasion av Ukraina 24 februari 2022 flydde Dakh Daughters till Frankrike där medlemmarna nu har sin bas. Men de är på ständiga turnéer för att med sina föreställningar väcka världens uppmärksamhet kring det som händer i Ukraina.
Kulturredaktionens Fredrik Wadström har besökt Teater Dakh i Kyjiv sedan vårvintern 2014 och träffat Dakh Daughters regelbundet genom åren. Nu möts de i Oslo för att sammanfatta vad medlemmarna varit med om genom revolution, framgångsrika turnéer och ryskt anfallskrig mot hemlandet.
Medverkande: Solomiia Melnyk, Natalka Bida Halanevytj, Vlad Troitskij
Musik från Dakh Daughters tre album "If", "Air" och "Make up".
-
I detta avsnitt är Malena gäst. Hon bor i Oslo, har tre barn, är förlossningsaktivist, snart utbildad barnmorska och expert på det här med amning, inklusive samamning.
Jag har återhittat en del av mig själv och snart fyller podden fyra år! -
Häng med ut i världen med Folksagopodden! Fram till jul ger vi oss ut på en resa genom världens sagor. Varje dag innehåller en bokstav, ett land och såklart en saga!
Idag är bokstaven N, landet är Norge och sagan är Det blå bandet, hittad av mig i Norska Folksagor (1868), insamlad av P. C Asbjörnsen och J. Moe
Världsdel: Europa
Huvudstad: Oslo
Invånare: ett gäng
-
Silje Amundsen is working with IT Infrastructure at Meteorologisk Institutt and Kirsti Stien is Region Manager for DevOps at Redpill Linpro in Oslo. Both Silje and Kirsti want more women into DevOps, but how and what needs to be done for it to happen?
-
I Oringenpodden #180 möter ni Lukas Liland. Han kommer från Oslo i Norge men har tillbringat de senaste åren i Uppsala för studier och träning.
Han var med i OK Linnés segrarlag vid Tiomila i Ånnaboda i våras, då sprang han långa natten.
Lukas Liland är även en duktig skribent med en egen blogg där han tar upp olika teman och ämnen, bland annat om värderingar inom idrotten, om idrott och politik. Spännande tankar i dessa tider när vi nu närmar oss historiens mest utskällda mästerskap, fotbolls-vm i Qatar.
Lyssna gärna till Oringenpodden #180 med Lukas Liland.
Kontakta oss via [email protected].
-
I vår serie "Verket som värker" handlar det om en film, en bok, ett konstverk ni lyssnare aldrig kunnat släppa, som verkligen satt avtryck i livet. För mer än tjugo år sedan såg Johan Westerholm Odd Nerdrums omdiskuterade målning "Mordet på Andreas Baader", som framställer en av ledarna för den västtyska terrororganisationen Röda armé-fraktionen som en religiös martyr, och sedan dess lämnar den honom ingen ro. Målningen finns på Astrup Fearnley museet i Oslo. Reporter: Anna Tullberg
Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play.
Du som lyssnar nu är också välkommen att höra av dig till oss och berätta om det verk som värker hos dig! Konst, dans, teater, film, musik, litteratur... vad du vill, men det ska vara ett verk som följt dig genom tiden och livet, som ligger och gnager, som satt sina spår.
Mejla oss på: [email protected]
- Показать больше
